Hej Hugo, har du lust att vara lite relationsrådgivare? 🙂
Jag vet inte om jag bara har för höga förväntningar/är barnslig, jag vågar iallafall därför inte ta upp det med min sambo för det låter så girigt. Iallafall.. jag är gravid. Är i v 36 nu så snart har hela graviditeten gått. Min sambo visar aldrig någon uppskattning för att jag faktiskt bär vårt barn, uppskattning i form av en liten blomma, en chokladbit, vad som helst. NÅNTING. Inför alla hjärtans dag hade han höjt mina förväntningar då han frågade mig vilket datum det var idag, det var några dagar innan, varav han säger ”jag måste komma ihåg alla hjärtans dag”. Oj tänkte jag, tro vad han nu planerar. Jag planerade middag och fixade massa gott att smaska på under kvällen, vad hade han gjort? ingenting. Han låg i soffan och hade ont i huvudet när jag kom hem från jobbet. Jag fixade den där middagen, mellan varven gick jag in på toan och grät, vilket han inte vet om. Jag kände mig så barnslig som blev ledsen för att han inte ens orkat köpa en blomma. Sen dess då? ingenting. Nästa vecka har han sagt att han ska åka iväg till en annan stad pga jobb, vilket innebär att han kommer att sova borta en natt. Detta har han valt själv. Nu tror jag inte att jag kommer föda för tidigt men tänk om. Jag kommer inte att kunna nå honom under natten och han är ca 2,5 timme bort, i en annan stad. Bara att han själv inte tänker ”nä jag vill inte riskera att missa födseln/lämna henne hemma själv tänk om hon börjar föda” gör mig så jäkla ledsen. (Bör lägga till att han inte vågar åka iväg någonstans med mig över en helg sedan ca 2 veckor tillbaka för att han är rädd att jag ska föda i bilen, men att lämna mig själv går bra).
Jag vet inte.. är jag överkänslig/har för höga förväntningar, eller vad är det? hur tar jag upp detta med min sambo på ett bra sätt? Jag känner mig så jäkla barnslig, men det är ju något som stör mig så fruktansvärt. Jag känner mig så tagen för givet.
Med tanke på att jag själv oftast känner mig rätt lost när det kommer till relation och freestylar det som känns lämpligt för stunden känns det alltid kul att få agera relationsrådgivare. Behövs nog ingen disclaimer om att mina råd är väldigt personliga och inte alls yrkesmässiga va?😅
Om det är något jag lärt mig efter att ha stått bredvid i två graviditeter och hört om andras så är det detta: Det finns inget som heter ”överkänslig” när det kommer till en gravid kvinna. Som man får man helt enkelt acceptera om kvinnan börjar grina för att chokladen är slut (och hon var den som åt upp den) eller över mer rejäla grejer. Jag har inte koll på exakt vad som händer i en kvinnas kropp under graviditeten men har fått med mig att hormonerna inte är att leka med. Så först och främst säger jag att du inte är överkänslig. Sen vad gäller för höga förväntningar… jag skulle nog inte säga att du har för höga men att du måste kunna uttrycka dom högt. Det kanske känns fånigt att säga ”jag vill att du visar uppskattning genom att uppvakta mig lite” men tror att det är vad som krävs för att eventuellt få din sambo att steppa upp. Finns två alternativ till att han inte gör något av det där:
1. Han är ett svin som skiter i allt han vet om att du vill ha/behöver under den här tiden
2. Han har ingen aning om hur du känner och är bortkommen i det hela
Får ju hoppas att det är alternativ två med tanke på att ni förhoppningsvis ska leva ihop och uppfostra minst en unge ihop. Vet inte hur gamla ni är eller hur er relation såg ut innan men jag kan tänka mig att han kanske inte riktigt fattat att han ska bli pappa, även om han har fattat det såklart. Men det tar ofta ett bra tag för snubbar att hajja föräldraskapet och den här lite mer ”uppoffrande” rollen. Tror ni tjejer får det serverat med graviditeten men rent fysiskt är det ju inget som påverkar honom så allt det där med bebis och hormoner och grejer kan vara lite diffust. Låter ju motsägelsefullt att han kan vara borta från dig men inte vill åka iväg med dig pga stundande förlossning men han kanske inte kopplar alla sladdar rätt i skallen just nu, han kanske är stressad och nervös själv inför vad som komma ska? Omöjligt att säga.
Mitt råd är att ge honom en chans att förstå dig och förklara sig. Våga visa dig ”barnslig” och vara tydlig med hur du känner. Om du rakt säger att du behöver uppskattning och bli lite bortskämd nu sista tiden och han ändå skiter i det helt så är han ett pucko. Men ge honom chansen. Bra om du kan vara öppen med det du tycker känns jobbigt nu innan barnet kommer för sen kommer det bli ännu jobbigare med känslostormar när ni båda två kastas in i den nya världen. Paula och jag bråkade satan emellanåt men vi har alltid velat förstå varandra och jobba mot ett gemensamt mål. Om du tycker hormonerna är crazy nu så kommer dom vara minst lika galna efter förlossningen och du kommer känna dig tagen för givet och besviken på honom typ hela tiden så bra att öva på att vara öppen med det redan nu. Ni har ju ändå typ 4 veckor kvar på graviditeten (eller ah, kan ju komma nu eller om 6 veckor) så ge honom en chans att göra sluttampen fin för dig. Hoppas han tar den!
Bytte från Nordea till Länsförsäkringar! Kan ha varit det bästa jag har gjort. Fick bättre villkor, blev guldkund då jag har allt samlat där. Servicen är jätte skillnad och jag har en grym bankman som förtjänar så mycket creed för allt.
SEB Södertälje, företagsgänget där är fantastiska
Jag har Länsförsäkringar. Bytte dit från Swedbank för tio år sedan ungefär. Har haft samma bankkvinna under hela tiden som har stenkoll på vår historik och vad som är rimligt för oss. Hon har liksom varit med i alla stora händelser. Vi har inte de billigaste boräntorna men det skiter jag fullständigt i när jag har en sådan personlig service där.
Jag har Länsförsäkringar och är jättenöjd. Verkar vara en av de få bankerna där man kan boka möten med ”sin” bankman 😊
Kör SEB, grym företagsbank
Jag har Länsförskringar Bank. Bytte i samband med att vi köpte huset för sex år sedan. Jättenöjd!