×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.

Är det egoistiskt att satsa?

Nu när Open är igång är det full fokus som gäller för mig, även om jag är närvarande på andra saker är alla mina tankar på tävlingen. Det är 5 veckor som går extremt snabbt och sjukt långsamt på samma gång. Paula skrev ett inlägg förra helgen om livet som crossfit-fru och att det innebär mycket ensamtid med barnen. Det är en tid innan tävling och sen under själva tävlingsperioden jag satsar extra hårt och verkligen går in i träningsbubblan. Träningen är viktig för mig året om men för det mesta annars är jag i alla fall hyfsat vettig att snacka med emellanåt =) Det här är 4e året jag elitsatsar och ja, egentligen är det väl inte optimalt att göra det just under dom här småbarnsåren men jag har aldrig varit en person som går och tänker att ”Det här verkar grymt, jag gör det sen” utan när jag vill nåt så kör jag. Paula är med på tåget och det är jag sjukt tacksam för. Hon vet vad det här betyder för mig och att det som betyder mest är att familjen är med mig. Att jag har deras stöd och att höra ”heja pappa” får mig att lyfta lite tyngre, hålla ut lite längre och ta i lite mer. Det kanske är ego men en del av mig hoppas att Molly och Leo ser mig och imponeras av vad pappa gör, att det kanske följer med dom upp i åldern sen att farsan är rätt cool på sitt sätt.

Jag såg att vissa kommenterade på Paulas inlägg med att jag var egoistisk som ser mina intressen som viktigare än Paulas och att det är synd om barnen som missar tid med mig. Såna kommentarer gör mig lite irriterad – först och främst handlar det inte om en värdering i vems intressen som är mest värda. Jag tycker vi båda ska ha möjligheten att göra det vi intresserar oss för och det är inget jag ser som en konflikt. Ja, jag är mer frånvarande i tävlingsperioder men all övrig tid är vi rätt jämställda i fördelningen av egentid och egna intressen. Paula har sina träningskvällar när hon drar iväg och jag är med barnen, jag tränar varje dag men ofta på dagtid när barnen är på föris. Paula kör tjejkvällar ute, jag går ut mina vänner ibland. Vi båda har senaste året åkt iväg på egna resor med vänner där den andra stannat hemma med barnen och vi har också rest ihop. Sen så är träningen inte ett intresse för mig, det är en del av mitt jobb. Jag jobbar med mina sociala medier, jag jobbar med mina bolag och jag jobbar som signad atlet. I och med att jag är signad funkar det inte direkt att köra något pass ibland när andan ligger på utan jag satsar verkligen på träningen, är med i tävlingar och syns i kampanjer. Det kräver att jag är i bra form och att jag testar mig fram hela tiden.

Sen det här med att barnen missar tid med mig. Där kan man bara gå och lägga sig känner jag. Med tanke på mitt jobb och dess fria arbetstid tror jag att jag spenderar bra mycket mer tid med mina barn än en genomsnittlig pappa som jobbar 9-17 måndag till fredag och har 5 veckor semester om året. Jag och Paula delar på vabben, barnen hänger med i vissa jobbsammanhang, dom kommer och kollar när jag tävlar, vi reser ofta och vi hittar på mycket aktiviteter. Mina barn betyder allt för mig och även om jag blir något mer frånvarande vissa perioder på året tror jag dom vet att jag alltid finns där för dom.

Om Paula skulle vilja elitsatsa inom något område just NU så skulle det bli lite bökigt och kräva ett uppläggssamtal eller två men jag är säker på att vi skulle klara det också. Eller så kanske hon vill köra hårt om något år eller så och då får jag trappa ner. Om det är något jag och Paula har så är det en rak dialog med varandra och om hon skulle känna att det inte funkade skulle jag behöva ändra om helt enkelt. Är det egoistiskt att satsa överhuvudtaget under småbarnsåren; med jobb, träning eller något annat? Eller är det just träning som är egoistiskt? Vad tycker ni?

 

Kommentera

Kommentera

  1. Noodle

    Huvudet på spiken!
    Brorsan tävlar också i CF och har två småbarn (en nyfödd). Hans fru vet att familjen kommer först, alltid. Han pusslar varje dag för att kunna vara med barnen, lämna, hämta, laga mat, natta osv.
    Utåt sett ser det ut som att han alltid är i boxen, att han alltid är iväg på tävlingar eller alltid sitter med mobilen i näven och jobbar. Men de som lever med honom ser ju verkligheten. Det är allt som betyder något.

    Paula är lika klok som dig Hugo och ni ger varandra tid att hämta energi i det ni älskar att göra, förutom att vara med familjen.
    Lycka till i open!

  2. Sandra

    Hejja hejja Hugo kör hårt, är Paula med på det, så är väl allt ok! Barnen verkar va såå glada och ha de bra, allt som folk skriver negativit är ju oftast tyvärr att dom är avundsjuka och att dom inte själva har tid med sina barn antagligen! många skratt när man läser din blogg fortsätt som du gör, man lever bara en gång👏🏻
    Hälsa familjen

  3. Mattias

    Tjena!
    Så länge du o din bästa halva är överens så finns ju inga tvivel om att du ska köra! Barnen påverkas av oss vuxna! Glada föräldrar glada barn, Nu är inte jag på samma nivå som med din satsning men ,om träning (som i mitt fall) oavsett satsning en del av ens liv, tror mer att.. skulle du inte få göra de du vill så skulle inget bli bra. Ingen vill ju säga nej till en annans dröm., glada barn inspireras , så fortsätt att inspirera! 💪🏻👌🏻

  4. wilma

    Om min pappa hade satsat i någon sport när jag var 2 eller 4 år gammal hade jag absolut inte påverkats av det. Hur mycket kommer man ihåg när man är i den åldern? KÖR PÅ GO FOR IT OCH LYCKA TILL!!!

  5. Bea

    Härligt för dina barn med en pappa som satsar på sin idrott ändå! Min pappa tävlade i strongman rätt framgångsrikt när jag var liten, vi åkte Sverige runt på tävlingar och jag hade sjukt kul! Roligast var såklart när pappa tävlade och tog i, då fick man heja precis så högt och mycket man ville! Sen fanns det alltid mycket kul runt tävlingarna, vissa gånger var det fitness-tävlingar i samband med strongman och det var roligt att kolla på! Nu var detta i slutet på det glada 90-talet så det är flera år sedan, men jag kommer alltid komma ihåg alla tävlingar med ett leende och jag tror dina tjejer kommer att göra samma sak. Heja dig och lycka till!

  6. Aicha

    Först och främst tycker jag att det är sorgligt att både du och Paula måste försvara era livsval i era bloggar för att det finns småsinta människor därute. Båda ni måste få ha intressen som är utanför föräldraskapet, för ni är ju faktiskt Hugo och Paula personerna och inte bara Pappa Hugo och Mamma Paula. Men vissa tycker att man inte får lov att vara individer när man är förälder.

    Det är så positivt att ni båda är inne i träning som en passion, era tjejer kommer nog säkert hitta någon träningsform att bli passionerad om då barn gör vad vi gör inte vad vi säger. Jag tränar mycket hemma själv och både min 2 åring och 4 åring vill gärna vara med ibland 🙂

    Lycka till er båda och försök att strunta i de negativa människorna.

    Det är klart att ni älskar och avgudar era barn, de är ju era barn..

  7. Anna

    Tycker du ska vara stolt som pappa och partner! Haters kommer alltid hitta något att hacka på speciellt när det kommer till frågor om ”jämställdhet” och där är det svårt att få en syl i vädret som en man. Huvudsaken är att ens relation bygger på gemenskap, kärlek och förståelse. Man ger och tar och det är ingen tävling. Tycker inte det finns någon egoism i att satsa på något man brinner för. Oftast är ju belöningen av det något som hela familjen vinner på och i ditt fall både ekonomiskt och förebildsmässigt. Småbarnsåren är vad man gör dem till, antigen lägger man livet på hold som många gör och jag är säker på att det är en av anledningarna till att folk inte får ihop sina relationer under småbarnsåren eller så ser man barnen som en natulig del av livet där dem hänger på och det fina med att vara två om det är att man kan ge varandra möjligheter. Jag ser inte hur ert liv hade varit annorlunda om du inte satsat? Då hade du lagt den tiden på annat jobb som säkert inte gett dig den flexibilitet du har och framförallt gjort dig mindre glad. Njut av ert liv!

  8. -Jenny-

    Jag tycker att du är en fantastisk och närvarande pappa som samtidigt är en seriös och duktig atlet. Heja dig och heja Paula!

  9. Annika

    Jag tycker att alla människor borde i grunden tänka att de allra, allra flesta föräldrar älskar sina barn villkorslöst och gör vad som helst för att ens barn ska ha det så bra som möjligt. Så tänker i alla fall jag, och med det i bakhuvudet säger jag KBK. Du och Paula är vuxna, hyfsat (hehe) vettiga människor som älskar era barn. Ni gör vad som är bäst för er. Fattar inte hur folk, främlingar! har mage att ifrågasätta det.

  10. Annica

    Jag har själv en make som reser mycket i jobbet på sommarperioden (scenmontör så är borta 1-4/5 veckor i stöten). Då blir det mycket ensamtid för mig med barnen… MEN, jag skulle aldrig kräva att han slutar jobba så. För det är vad han vill allra mest inom yrkeslivet. Vem är jag då att stoppa honom i hans dröm?!

  11. Patricia Nilsson

    Tycker inte att du gör några fel! Precis som du skriver så är du mer närvarande för dina barn än de som har vanliga 9-17 jobb. Jag jobbar som barnskötare och många av barnen har föräldrar som lämnar 7 och hämtar 17 och sen får man höra att de ska ha barnvakt hela helgen. Ni verkar umgås extremt mycket med era barn & ge dom all kärlek & närhet de behöver plus lite till. Att du tränar mycket förstår jag kan vara krävande i en relation, men som du säger så är det ditt jobb och så länge Paula är med på noterna så ser jag inga som helst problem. Hon har ju andra projekt som säkert du får anpassa dig till i vardagen, även om de kanske inte är lika ”långa” uppdrag. Strunta i alla negativa kommenterar och kör ert race! Det är bara ni som vet vad som funkar för er och utifrån verkar ni vara en helt fantastisk fin familj och era döttrar kommer se tillbaka på sin barndom med så mycket glädje för allt ni gör för dom!
    Förlåt för en lång kommentar & kram på dig!

  12. Agnes

    Jag tycker du gör helt rätt Hugo, tycker folk är så jävla töntiga som hackar ner på dig. Du satsar på hälsa och ger dina barn den bästa förebilden man kan få. Dessutom peppar du andra och fick mig att bli sugen och faktiskt börja träna crossfit! Så tack för att du inspirerar till ett hälsosamt liv! Skit i trollen.

Visa alla 12 kommentarer
@huggson
Feb 23
Feb 23
Feb 21
Feb 20
Feb 16
Feb 08

One down, 4 to go

Open är igång. Nu väntar 5 veckor av konstanta toabesök, dålig sömn och cirkus i livet. Under dom här perioderna har jag svårt att fokusera på något annat än tävlingen. Jag är nog inte helt lätt att leva med, tur att jag har Paula.

Idag körde jag 18.1. Det var 20 minuter av smärta och jag kommer alltid på mig själv över hur förvånad jag blir över hur lång tid 20 minuter är. Man dreglar när det har gått 10 min och då återstår 10 min. Det är ett skämt! Det enda jag tänker är att jag inte slutar förens jag är klar.

Såhär ser 18.1 ut:

20 minuter amrap (så många varv som möjligt)

8 toes to bar

10 hang db clean & jerk (22.5kg)

14 cal rodd

Bilder på det:

Kommentera

Kommentera

Stadig frukust

Viktig dag idag 💪👌🏻

Kommentera

Kommentera

  1. Sandra

    Hej Hugo! Kan du inte berätta några olika frukostalternativ? Har snöat in mig på gröt men vore kul att höra lite andra nyttiga alternativ.

  2. Emma

    Hej Hugo. Ville bara berätta något väldigt starkt för mig som kanske kan få dig att känna mindre oro när det kommer till om dina döttrar kommer vilja vara nära dig när de blir äldre, ty sig till dig osv (läste paulas inlägg). Jag och mina syskon växte upp med en helt fantastisk pappa. Han var närvarande, rolig, kärleksfull, gosig, intelligent – en som aldrig var elak eller fick en att känna sig dålig. Det är ovanligt med fina pappor idag. Jag fick ofta höra från mina tjejkompisar att de var avundsjuka och önskade att deras pappor hade brytt sig. Du är en jättebra pappa till dina barn och det går att se utifrån. Jag och mina systrar älskade att umgås med vår pappa, det var nästan ”bråk” om att få ensamtid med honom. Även mina bröder (vi är en stor familj) såg pappa som största idolen och den bästa i världen. Även när jag var tonåring var det pappa jag såg som nr 1. Som ung vuxen också. Jag och mina syskon har alltid sett honom som vårt ALLT i livet. Vår bästa vän. Den kärleken jag kände för honom kommer alltid att vara den största i mitt liv. Jag förlorade honom 24 år gammal och min värld rasade. För som du förstår var han även vid 24 års ålder mitt allt, den viktigaste i mitt liv. Och ja, jag har haft en mamma också. De var gifta. Men man har olika relationer. Och när min pappa gick förlorad så ändrades mitt liv och inget har blivit sig likt igen. Även för mina systrar som var över 30 när det hände så förändrades allt. Trots att det gått flera år så sörjer vi något fruktansvärt. Jag skulle byta ut allt i mitt liv för att få min pappa tillbaka och jag är idag 29 år. Pappor kan verkligen betyda allt för en dotter. Jag vill bara att du ska känna det. Så som du är med dina döttrar så garanterar jag att de kommer att se på dig på samma sätt och behöva dig och älska dig mer än allt annat livet ut. Tvivla aldrig på det <3

      1. mathilda

        Jag bölar😭😭❤❤❤❤❤ förlorade min far 2010 och är precis som du emma still helt broken.. mina systrar med!❤😭

Lilltjejen

Alla bajsblöjor, tidiga mornar, vakna nätter, snoriga näsor, förkylningar, stressiga morgnar, nerspydda kläder och konstant städande är helt plötsligt värt när man får ligga såhär ett par minuter på kvällen:

Kommentera

Kommentera

Några saker jag har gjort som jag inte vill göra om

Brasiliansk vaxning – Det var en utmaning och det var ingen härlig upplevelse. Jag fattar inte att många gör det frivilligt? Det värsta för mig var inte under vaxningen, utan efter. Första dagarna var jag len som en barnrumpa. Sen började det. Infektion i hårsäckarna som gjorde att jag inte kunde gå normalt, eller sitta normalt. Jag stod upp för det mesta. Sedan kom stubben. Jag gick runt i två veckor som att jag ville vara med i den där trenden som var bland tjejer för ett tag sedan, när det skulle vara utrymme mellan låren.

Smällt en smällare i handen – Jag var 5 år och såg mina bröder smälla tigersmällare, svincoolt. Jag måste göra samma tänkte jag och snodde en smällare av brorsan. Sedan gick jag ut och satte eld på skiten. Enda problemet var att jag inte visste att jag skulle kasta den. Så jag lät den sprängas i min hand. 5 timmar i kallt vatten och några veckor av läkning, sedan var jag tillbaka.

Hoppa från västerbron – Jag har ju familj nu. Det hade jag inte då, det är väl skillnaden.

Frontalkrockat med moppen – Körde på min trimmade moppe, sket i att kolla om det kom någon bil i en korsning, utan körde bara på. Boom sa det och så satte jag som ett frimärke på en volvo v70. Några dygn på sjukhuset, men sen friskande jag till. Det värsta var egentligen när jag skulle checka ut från sjukhuset och en undersköterska skulle ta bort katetern från mitt urinrör. Katetern satt tydligen fast och jag svimmade. Det visade sig att undersköterskan hade inte tagit ur luften ur bubblan som satte längst inne i urinröret 🙈🙈🙈🤦‍♂️.

Rakat munkfrisyr – Inte svinsnyggt och det blev inte trendigt när jag hade haft det..

Kommentera

Kommentera

  1. Line

    Hej!
    Jag vill bara säga att jag kan inte se någon annans kommentar i din blogg, förutom när tillräckligt många har kommenterat så att det står ”visa fler”. Inte ens nu när jag själv är ”inne i kommentarsfältet” så att säga.
    Jag är inne på min mobil så vet inte hur det ser ut från datorn, men det har i alla fall varit såhär i flera månader