Vi snackade ju lite om trots häromveckan och min inställning kvarstår att det är ”skitjobbigt men nödvändigt” och något man bara får deala med. Men tänkte fråga er om era bästa tips/råd när det kommer just till att deala med det.

Jag vet inte om det är trots egentligen men snacket har verkligen lossnat för Leonore under sommaren och med det har också det mest använda ordet tagit plats i vardagssnacket: nej. Spelar typ ingen roll vad man frågar henne, hon börjar ändå med ”nej”.
– Vill du ha glass? NEJ
– Vill du rita? NEJ
– Vill du gå ut? NEJ
– Vill du gå in? NEJ
Sen efter lite betänketid ändras svaret någorlunda (glass är alltid ja) men det där nejet alltså. Funkar bäst med tvärtommetoden också när man vill att hon ska göra något – säger man ”kan du sitta ner” ska hon upp och springa och om man säger ”kom hit” så ska hon sitta ner istället och inte alls komma 😂 Mycket vilja i den lilla kroppen nu. Oftast kan man ju hantera det men ibland vill man slita av sig håret när det tjatas om något man sagt nej till eller när det vägras göra saker. Hur har ni hanterat den här perioden? Kom gärna med era bästa tips på hur man lyckas vara pedagogisk när man helst vill säga ”skit i det då” och gå och lägga sig själv för att låta henne härja på bäst hon vill. 

Igår blev det som sagt lite kvalitetstid med tjejerna och tvätten på förmiddagen och på eftermiddagen byttes jag och Paula av så körde jag träning och lite andra ärenden. Kom hem lagom till att Paula och tjejerna var klara med en plåtning/filmning som vår bröllopsfotograf Lars roddade med. Hann gå igenom lite planering inför bröllopet också innan vi tog helg med standardmåltiden på fredagar – tacos. Vet att vi nog är väldigt originella på den punkten men vi har infört den traditionen att på fredagar kör vi tacos och fredagsmys. Om ni blir inspirerade av vårt nytänk får ni gärna haka på den traditionen. Om ni vill krydda till det lite extra kan ni se till att ha guacamole också.
Idag: har vi tagit det lugnt på hemmaplan på förmiddagen. Jag hakade på Molly och Leonore ut i skogen med varsin hink för att plocka lite kottar, stenar och annat som ska vara kul att måla på. Sen tog Paula över pysslandet med själva målandet så drog jag och tränade. Kvällen = 50årsfest och jag har gjort mig lite extra fin med nya smycken:

Kom ihåg: skönhet kommer inifrån.

Någon av er ville att jag skulle skriva lite mer om uppfostran och mina tankar om exempelvis trots. Jag har aldrig läst någon bok om föräldraskap eller uppfostran och jag har inga mallar jag utgår från i föräldraskapet. Jag tänker inte så mycket kring hur man ska uppfostra på bästa sätt utan för mig är målet att barnen ska bli hyfsade människor som funkar i samhället. Men om man tar några punkter om hur jag tänker:

• Jag tycker det är viktigt att barnen får höra nej då och då och inte får allt dom pekar på. Våra barn har helt andra förutsättningar än vad jag och Paula hade som barn och skulle nog kunna bli riktigt odrägliga om vi inte begränsade rätt mycket. Lek, skoj och kärlek tycker jag dom kan få obegränsat av men när det kommer till prylar så vill jag inte köpa berg med grejer som dom har roligt med i 3 sekunder.
• Trots är skitjobbigt men nödvändigt tänker jag. I stunden kanske jag inte är superpedagogisk och vill helst lägga upp en annons på Blocket när barnen trotsar men sen tänker jag att det är 1. övergående 2. viktigt att dom trotsar och inte bara flyter med hela tiden. Det är bara att bita ihop och tänka lyckliga tankar =)
• Kanske hade jag inte tänkt så mycket på det om jag inte vore ”flickpappa” men det känns viktigt att lära dom att säga ifrån, ta plats och ta för sig i livet. Jag uppmuntrar dom rätt mycket till ”tuff” lek där dom får härja och kan tycka det är rätt bra om dom bråkar lite.
• Jag vill få in rörelseglädje tidigt i livet så det är naturligt för dom att röra sig och använda sina kroppar. Inte genom tvång till olika aktiviteter (det tror jag kan göra motsatsen) men genom att vara med i leken, vara aktiv själv och uppmuntra när dom hittar egna aktiviteter dom vill satsa på.
• Samtidigt tycker jag inte det är dåligt med slötid vid iPaden. Vet att många har nolltolerans för skärmar rätt länge men eftersom våra barn är riktiga vildar som rör sig massor samt läser och pysslar också så tycker jag att iPad/film/barn-tv är helt okej en stund varje dag.
• Godis, glass och annat gott ska begränsas till helger/speciella tillfällen och inte vara en del av vardagen. På sommaren är det slappare dock och då kan det bli glass varje dag. Men ni hajar, jag är inte den som slänger åt dom en kexchoklad varje gång man är i affären.

För framtiden tänker jag att det är viktigt att dom får lära sig kämpa lite på egen hand också och inte får allt serverat på silverfat. Vi spar pengar till dom men jag kommer inte säga ”varsegod gör vad du vill” när dom är 18 år och se hur pengarna går upp i rök på Ibiza eller något. Dom pengarna är till för en ingång på bostadsmarknaden, körkort, starta eget företag eller liknande. Det ska gå till något bra och inte vara festcash. Klart dom kommer vilja dra iväg och festa också men då får dom jobba ihop dom pengarna på egen hand tänker jag. Tycker också det är självklart att dom ska hjälpa till hemma ju större dom blir och att det inte nödvändigtvis ska vara förenat med att få pengar av oss – som en del av hushållet ska dom lära sig tvätta, laga mat, städa, klippa gräs, tanka bilen osv. När dom väl flyttar hemifrån ska dom kunna klara av ett hushåll helt enkelt. Sen vill jag uppmuntra deras driv, vad det nu blir. Om det är att vara pluggis och gå all in för studier på Universitet så kommer jag glida runt i collagetröjor med skolans logga och lära mig allt om skolan – om det är att satsa på idrott så kommer jag stå och frysa på sidan av hur tidigt på morgonen det än är och om det är att satsa på företagande kommer jag gladeligen finnas med på sidan om och ge tips och råd. Det viktiga är inte att dom gör någon viss grej jag vill att dom gör men jag vill att dom ska hitta ett driv helt enkelt.

När jag tänker tillbaka på min barndom så är det som gör sig påmint hur mycket mina föräldrar ställde upp för mig och mina bröder och det är det viktigaste jag tar med mig i mitt föräldraskap. Att alltid finnas där när dom behöver mig och intressera mig för det dom brinner för. Jag vill kunna hjälpa dom med rätt verktyg för att ta sig dit dom vill och att dom ska känna att dom alltid kan höra av sig till mamma och pappa för uppbackning när det krisar. Jag vill att dom ska ha det tryggt och bra men samtidigt få kämpa lite för det dom vill ha. Sen tycker jag såklart det är viktigt att dom är schysta medmänniskor som ställer upp (utan att låta sig bli utnyttjade för den sakens skull).

Hur tänker ni kring uppfostran och föräldraskap?