Hugo Rosas

Hugo Rosas

Annons

Mina favorittjejer


Träna, kalas och nu hem och träna igen. Gymmet hemma är guld värt såna här dagar. Jag får ihop träningen samtidigt som familjen är samlad. 


Paula börjar bli mer och mer in for träning också. Här om dagen körde hon sitt första renodlade styrkepass någonsin (idag kan hon fortf inte gå haha). Efter styrkan gjorde jag en wod till henne som hon demolerade totalt. Jag stod på riktigt med öppen mun och undrade vad som händer, när ska hon gå in i väggen. Men hon gick aldrig in i väggen, utan hon bara körde på. Sjukt roligt att se. Tidigare har Paula haft en tendens att börja med massa tics när det blir jobbigt, typ göra burpees på olika ställen på hela tomten, dricka vatten mitt i, gå runt halva tomten under passet (antagligen för att få vila under den korta promenaden) osv. 

Workouten hon fick göra såg ut såhär: 

Svingar med 10kg

Burpees 

18-15-12-9-6-3

Hennes tid: 7:48

Paula brukar också ofta ha en massa synpunkter på saker och ting när hon tycker det blir jobbigt. Jag säger bara, du vet allt när det kommer till barnen och då lägger inte jag mig i. Här vet jag allt så då lägger inte du dig i. Tyst och kör nu. 

Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...
Annons

Galen inspelning

Tack vare alla omtagningar har jag fått mig ett fint träningspass också. Jag visste inte att Hökarängen söder om Stockholm var så fint.

Nu: Hem till tjejerna 

Kommentera (2)

Kommentera

Se fler...
Annons

Föräldraskap

När man har barn så finns det nog ingenting som kan jämföras i bekräftelse som när ens barn ger en det. Molly har alltid varit extremt mammig och nu är även Leo det. Det är något jag har fått acceptera och jag skulle ljuga om jag skrev att det alltid har varit okej, för det har det inte. Det är klart man vill vara nummer 1 ibland. Så funkar vi människor.

Men jag vill ändå intala mig själv om att Molly har blivit mer och mer pappig den senaste tiden. Bara en sån grej att hon vill gå och bajsa med mig kan göra min dag. Eller när hon vill att just jag ska bära henne, eller natta henne, eller att hon vill åka pappas bil. Det är såklart väldigt små saker, men ändå väldigt stora saker för mig. Paula sa till mig igår att Molly är 3 år och kan gå själv. Absolut kan Molly gå själv, men vill hon bli buren av mig så bär jag henne mest för min egen skull. Att bli utvald är inget man säger nej till, iaf inte jag. Jag skulle bära henne till andra sidan jordklotet om hon kom till mig och bad om det.

Det finns inget större än när ens 3-åriga dotter viskar i örat att hon älskar sin pappa.
När ens dotter stannar upp mitt i kaoset och säger ”pappa, vad fin du är”
När ens dotter frågar om mamma och pappa har köpt leksaken till henne och säger ”tack, vad ni är snälla”

Föräldraskapet gör mycket med oss. Ibland när jag börjar gråta till en b-serie där ett barn hamnar i knipa så undrar jag om föräldraskapet verkligen är hälsosamt. Haha.

Jag lyssnade på sommarpratarna här om veckan. Avsnittet handlade om en man som förlorade sin andra halva när hon var höggravid med deras dotter. Kvar lämnades han med sin nyfödda dotter. Sjukt starkt program och hur han pratade till sin dotter Livia genom hela programmet gjorde att jag förlorade någon liter vätska i tårar.

”Livia, när jag nu talar till dig är det sommaren 2016 och du är fyra år, och du har viktigare saker för dig än att lyssna på det här, som att ställa till med kalas i ditt Muminhus, eller bada dockorna i handfatet. (…..)Men så kommer dagen då jag inte längre är kvar i livet, och behovet att söka i ditt och mitt förflutna kommer vara en del i ditt sätt att hantera din gränslösa sorg. Och där, precis då, i något arkiv, kommer du hitta denna inspelning och du kommer att lyssna.” 

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/741294?programid=2071

img_5405.jpg

Kommentera (7)

Kommentera

  1. E

    tror det där speciella ”pappas flicka” kommer när barnet blir lite äldre. det är nåt särskilt med pappa-dotter relationen. särskilt i tonåren kunde jag uppleva att jag o många tjejkompisar hade bättre relation med pappa än mamma, i den åldern när så mycket händer i kroppen och i livet och man vill bli vuxen. så håll ut bara 😉

  2. Diana

    Det är underbart med pappa och dotter relationer, visst är de oftast mammiga men pappa är något helt annorlunda. De är ju roliga, pappor, mammor är en annan typ av trygghet, pappor får man har så skoj med och är lite tokiga. 😉
    Och mer kommer, hon kommer söka dig allt mer och mer ska du se. :)

  3. Jessi

    Jag är inte ens förälder men började lipa för det här.. Min pappa lämnade oss när jag var 8 år. Har i perioder kommit tillbaka men kan aldrig minnas att han agerade ”som en pappa ska”. Han lät mig alltid dricka från säkert 13 årsålder, kunde dra iväg på våra kvällspromenaden för att festa så att jag inte hittade hem (han bodde i en annan stad), även låst ute mig från porten så jag vandrat runt mitt i natten i en okänd stad som 15 åring, han hade aldrig någon koll, när vi campade glömde han bort mig och min syster (jag 11 år och min syster 14) på andra sidan av Halmstad för att han festade med sina vänner, när vi blev tillbaka skjutsade hade de världens fest och hånade mig och min syster och puttade på oss etc etc. Men, det största men:et, min mamma fann en annan kort efter att de skiljdes och han har alltid varit min pappa, min emotionella pappa, inte biologiska: och i texten du skrev känner jag igen den trygghet han gav mig. Och det är först nu som 26 åring som jag är så otroligt tacksam och minns alla fina saker han gjort för oss och han har alltid ställt upp! Det är nu jag minns allt! 😊 Det är även nu jag slutat ha dåligt samvete för att ”inte vilja ha min pappa som pappa” och börjat presentera min mammas nuvarande pappa som min pappa! Och för mig låter det som att du är precis som den pappan jag alltid önskade, och som jag nu vet att jag alltid haft!❤️

Se fler...
Annons

Alla vloggar samlade

Tidsfördriv. Vem orkar kolla alla?

Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...
Annons

Lägesrapport @gronalund


Annars bra:

Kommentera (2)

Kommentera

Se fler...