Dagens fråga

Sista batchen från frågestunden

Är du orolig, eller fundersam, över att barnen kanske, i senare stadium, känner press över att ha den perfekta kroppen? Tycker du själv att det kan bli för mycket fokus på utseende i dagens samhälle, speciellt bland tjejer? Hur tror du, gällande kroppsfixeringen, på sociala medier kommer påverka era barn. Med tanke på att både du och P har mycket fokus på kropp (givetvis hälsa också) och får mycket kommentarer på just era kroppar.

Klart jag kan känna viss oro över det men jag tycker oron går lite åt båda hållen. För samtidigt som ätstörningar ökar och det känns som att typ alla jagar den perfekta kroppen så blir ”vi” överlag tjockare också. Barnfetma blir vanligare och vanligare med sjukdomar som följd. Jag kan nog känna oro både för hur dom påverkas av idealet men också för den livsstil som är rätt utbredd idag med stillasittande och dålig kost. Tror det är oundvikligt att dom påverkas av sociala medier precis som vi alltid har påverkats av ideal i reklam i olika former och där ser jag att vi som föräldrar har stort ansvar i att prata om både reklam och sociala medier men också kropp och hälsa. Min ambition är att tjejerna ska bry sig om sina kroppar. Inte i den bemärkelsen att dom ska vara snyggast på stranden men att dom lever hyfsat hälsosamt. Att dom inte börjar röka, att dom rör sig och att dom äter hyfsat bra mat. Det handlar inte om någon fettprocent upp eller ner men bara att dom överlag är aktiva och relativt hälsosamma. Varken jag eller Paula är några fanatiker när det kommer till kost och träning även om vi brinner för det – men vi gillar också att äta goda grejer, dricka vin, festa till det och ta viloperioder. Någon slags balans kanske. Det hoppas jag såklart speglar av sig till tjejerna och att dom kan se bortom kortsiktiga viktmål utan istället ha långsiktiga mål på att leva ett långt och aktivt liv.

Ett relationsdilemma här… Har träffat en underbar pojkvän sen typ 1,5 år, det känns väldigt rätt, vi har kul ihop, sover varje natt tillsammans (vi bor i grannhusen i studentstaden), kan prata om djupa saker och de mesta egentligen MEN han har väldigt lite tid (då han tränar på elitnivå). Han kommer sällan hem före kl 19, är iväg på tävlingar nästan varje helg. Är det värt att satsa på?
Jag frågar dig eftersom du också håller på med en sport på hög nivå som tar väldigt mycket tid. Du kanske vet hur det är ”från andra sidan perspektivet”. För allt annat i vårt förhållande är så bra, och jag ser en framtid med killen!
Om det är värt att satsa på vet bara du själv. Positivt sätt lär du inte behöva dras med att han är ute och festar så mycket i alla fall, haha. Personligen tycker jag inte det något som gör att du inte borde satsa på honom men då får du gå in med inställningen att hans fokus kommer ligga inom idrotten och du måste vara okej med det. Satsar man på elitnivå finns det inte att bara skita i träningen för att du vill åka på djurpark och klappa giraffer en dag. Då får man anpassa sig efter träningsschemat. Den som satsar behöver få ha fokus på träningen utan snäsiga kommentarer om att ”dig ser man ju aldrig” eller tjat. Sen säger jag inte att det är fripass att vara ett as där allt handlar om honom men man får liksom planera in livet runt träningen lite och acceptera att den finns där. Är han borta på helgen för tävlingar kanske han kan avsätta kvällen efter för återhämtning tillsammans med dig och ni kan köra biodejt där du får popcorn och han får smussla med sin kvargburk i mörkret. Det kan vara jävligt frustrerande och trist men om han kan komma hem kl 19 och ha djupa konversationer med dig och det känns bra så kör bara kör.

Hur ser du på otrohet och vart går gränsen enligt dig?
Svårt det där, samlag är definitivt ett övertramp. Tycker det är svårt att sätta en definitiv gräns då det beror så mycket på omständigheterna runtomkring. Bara en puss på kinden kan ju vara antingen helt vänskaplig och OK eller pyra av attraktion – allt handlar om omständigheter. Är nog inte lika svart och vit som jag var när jag var yngre. Kan ju inte säga att jag är för otrohet på något sätt men jag skulle inte säga att det aldrig går att förlåta, även om jag helst ser att jag inte stöter på det igen varken i egna förhållandet eller bland dom som står mig nära.

 

Nu känner jag att det blir tjatigt med frågor/svar så avrundar för den här gången. Har vi haft det kul nu?

Kommentarer

  1. Sandra Augustinson

    Jag och min sambo tränar bägge två, han tränar hemma med bänkpress och vikter medan jag går ner till gymmet som ligger nere på stan runt hörnet ca 5 minuter från där vi bor. Det är så roligt, han tränar ca 2 timmar och jag tränar ca 1-1½h på gymmet. Han lärde mig bänkpress hemma innan jag började på gymmet och nu tränar jag det därnere istället, jag hittar ofta mycket inspiration från dig och Pulkan som jag kör på gymmet 🙂 att träna tillsammans kan ju vara riktigt roligt fastän man tränar på varsitt håll men att båda håller igång. Nu har jag precis gjort en tatuering så väntar på att den ska läka men sen blir det gymmet igen. Han peppar mig också väldigt mycket när jag tappar motivationen och inte orkar, men alltid efteråt så är det hur skönt som helst!

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.