Tankar

Ojämställt förhållande

Situationen med tv:n igår kväll fick mig att inse hur skevt mitt och Paulas förhållande egentligen är. Vi hade precis käkat och Paula bad mig gå och sätta på tv:n. Jag hade ingen större lust att röra mig från matbordet just då så sa att hon kunde göra det själv. Men hon kunde inte göra det själv – för att hon faktiskt inte kan. Nu är det inte så att vi har någon extremt komplicerad tv – om jag klarar av några knapptryckningar borde ju Paula rimligtvis också göra det. Hon försöker inte ens utan bara accepterar att hon inte fattar hur tv:n funkar. Vi har det nog rätt ojämställt ändå. Folk reagerar ofta på att dom tycker att Paula får göra allt och att jag bara lajjar runt och oftast köper jag det men ibland undrar jag – här är ett utdrag på saker som är stört omöjliga för Paula:

  •  Betala räkningar. Min inkorg består till 90% av olika fakturor för onlineköp som Paula skickar vidare med direktivet ”betala”.
  • Vika kläder. Paula tar gärna i från tårna och påstår att hon ”alltid tar tvätten”. Vet inte om man ”tar tvätten” när man öser in det i tvättmaskinen/torktumlaren och sen lämnar allt i en hög någonstans. Hon verkar sakna koordinationsförmåga att få tvätten att hamna i garderoben igen.
  • Allt som har med telefonen att göra. Det mest avancerade Paula kan fixa med mobilen är att ladda batterier och jag har fan sett när jag sneglat i smyg att det är helt lätt för henne att pricka hålet med sladden 😂 Så fort det dyker upp en notis om att säkerhetskopiera hamnar hennes telefon alltid på något magiskt sätt i min hand.
  • Koppla in saker. Spelar ingen roll om det är en ny lampa, tv:n eller bara att stoppa in en sladd i vägguttaget – börjar tänka att Paula kanske stoppade in gafflar i uttagen när hon var liten eller något eftersom hon verkar rädd för dom. Hon är ingen hejare på kopplingen i bilen heller nu när jag tänker efter.
  • Fylla på spolarvätska. Under våra år tillsammans har Paula inte ens försökt hitta vart man fyller på spolarvätskan. Jag tror inte hon förstått att man kan lyfta på huven på bilen. Skönt för mig iof eftersom jag kan säga att det tar en hel dag att fylla på spolarvätska – hon köper det rakt av.
  • Steka kött. Paula roddar en hel måltid som en mästare men så fort det rör sig om kött är det ett totalt mysterium hur det ska tillagas. Jag brukar oftast lägga det i en varm stekpanna och krydda lite. Inte så avancerat.
  • Sätta upp saker på väggarna. Här kan jag inte påstå att jag är så mycket bättre egentligen men det var en bra stunds underhållning när Paula skulle försöka sig på att borra upp en kroklist i sovrummet. Två hål behövdes, det tog ett tag.

Bortsett från det där med att vika kläder skulle nog dom flesta påstå att det här är ”typiska killgrejer”. Men då funderar jag på varför Paula har så svårt för dom. Tro mig i att det inte är jag som kommer och säger att ”du, det är nog bäst om jag fyller på spolarvätska i bilen” och får henne att tro att hon inte kan själv. Jag skulle hellre ligga kvar i soffan liksom. Men det verkar sitta långt inne att våga försöka sig på nya grejer. Bortsett från det där med kroklisten men då var det för att jag sa att jag vägrade. För att jämföra skulle jag säga att jag oftare ber Paula göra saker för att jag inte pallar – inte för att jag inte vet hur man gör. Och om jag inte vet tänker jag att det löser sig på vägen. Nu när jag skriver det här börjar jag fundera på om Paula egentligen vet hur man gör allt det här men lurar mig att tro att hon är hjälplös? Lömskt i så fall… Eller är vi bara sjukt ojämställda? Vad tror ni och hur ser det ut i era familjer?

Tre sekunder efter att bilden togs fick hon nåt skräckslaget i blicken – det var notisen för säkerhetskopia som dök upp.

Kommentarer

  1. Josefin

    Jag tror det beror på vad man har för personlighet också. Min mamma & min ena bror är exakt som Paula men jag har varit ute med pappa mycket – sedan har jag inte heller varit rädd för att tex prova alla knappar på tvn och se vad som händer, min mamma/bror tror typ att tven kommer explodera om hon/han ”trycker fel”. Jag tror jag kan det mesta och det jag inte kan googlar jag🤷🏼‍♀️

  2. Linda

    En annan tanke är ju att det faktiskt påverkar era döttrar också. Jag själv är mamma till 3 tjejer och för mig är det superviktigt att visa att tjejer är starka och klarat precis allting.
    Så det finns ingenting jag inte gör, jag lagar mat, snickrar, hänger upp allting, tapetserar, renoverar, ja allting… eller nästan iallafall, elektronik är jag sjukt dålig på men känner nu att jag måste ta tag i det. Jag vill ju uppfostra 3 supersnippor som klarar sig själva och inte förlitar sig på någon karl 🙂

    1. Prisonbeauty - En blogg om droger, kvinnofängelse och redan därifrån.

      Fast mina föräldrars förhållande var nog väldigt ojämnställt, mamma hemmafru och pappa chef.

      Jag var alltid pappas flicka och är fortfarande kan-själv-typen. Har alltid haft sura pojkvänner som jag inte tillåter hjälpa mig, för jag vill prova själv och fixa set själv. Kan jag inte kan jag nog lära mig liksom.

      Så det kan nog bli tvärtom också 🙂
      Jag hängde som sagt mer med pappa än mamma också, janen typisk pappas flicka.

  3. Emma

    Jag bytte alltid däck på bilen själv när jag bodde hemma och hade garage nu har jag dock gratis däckbyte. Jag klarar mig själv vad gäller bilen. Jag målade om sovrummet här om veckan (mammaledig). Jag gör nog allt som min partner gör förutom elen då han är elektriker 😛
    Visa henne hur man gör -det är ju skönt och kul att lära sig nya saker!

  4. Cecilia

    Som du säger har ni ganska stereotypa uppgifter hemma, men det behöver inge betyda att ni har ett ojämställt förhållande. För att det ska bli jämställt behöver ni inte byta uppgifter som är mindre stereotypa, inte heller att ni båda gör allt, alltså att ni delar på varenda uppgift. Det handlar mer om att ni gör det ni tycker är roligast/ni kan bäst, men att förbrukningen av tid och energi är ungefär lika (jämställd). Din blogg har blivit väldigt intressant sedan du började skriva om feminism och feministiska inlägg, du är grym!

    1. Hanna

      Men han skriver ju inte om feminism? Eftersom han inte kan något om just feminism? Precis som du säger, bara för att de delar upp mkt sterotypiska uppgifter behöver inte det betyda ojämställdhet. Medan Hugo beskriver det som ojämställt, det är ej ett feministiskt inlägg. Jag har aldrig någonsin läst något feministiskt från Hugos blogg.

      1. Cecilia

        Fast ojämställdhet och jämställdhet är tvågrundämnen inom feminism? Det finns ju massa ämnen som ingår i den feministiska ideologin, även Hugos inlägg om t.ex Metoo. Men tycker att det kan blir fler feministiska inlägg, det behövs fler män som engegerar sig och tar del av den feministiska kampen!

  5. Jenfa

    HAHAHAHA!!! Vilket kul inlägg! Du skriver så roligt och igenkännande! Jag och min man delar upp det att jag gör allt pappersarbete som räkningar och annat dator-jobb medan han tar hemsysslor som att byta lampor och fixa grejer som gått sönder (jag kan dock göra det men föredrar att mannen gör det). En lustig sak som min man gör är att han frågar mig vart saker är utan att kolla, ’har du sett min mobil?’ när han inte ens tittat på sitt sängbord där den alltid ligger. Stor suck på den.

  6. Nina

    Precis likadant här hemma. Dock har jag lovat mig själv att det ska bli ändring någongång. TÄNK om jag blir ensamstående mamma och inte kan sätta upp en lampa hemma, eller fylla på oljan 😂 Men… det får fortsätta såhär ett tag till, gillar iakta från soffan 😎

  7. Tina

    Känner igen mig i allt 😂 Jag hade säkert kunnat sätta igång tv:n eller fylla på spolarvätska men sambon har alltid gjort det så det har liksom blivit hans lott 😂

  8. H

    hahah ungefär 100% igenkänning…
    Fyllde på spolarvätska en gång för att jag var tvungen… Kände mig riktigt bra o stolt tills bilen började låta konstigt i plötsligt stannade… hade hällt spolarvätskan där oljan skulle va 🙈… hade min yngsta i bilen som var lite bebis då o mitt i vintern.. inte skitnöjd med mig själv när jag ringde mina föräldrar som fick bogsera mig till närmsta verkstad….

  9. Sanna

    Vilken intressant inlägg! Det här inlägget fick mig att tänka tillbaka på mina farföräldrar och deras situation. Min farfar fick en stroke för några år sedan, och tätt efter kom ytterligare en, och därefter blev han sig aldrig likt igen. Lösenord, instrument som han spelat hela livet, språkkunskaper och en hel del annat försvann över en natt tillsammans med hans minne som svajade.

    Det hela blev en stor chock för min farmor som blev ensam om att ta hand om hushållet. Montera upp möbler, byta glödlampor, betala räkningar, sköta hand om bilen och andra saker som farfar tidigare hade skött – kunde farmor inte alls utan tvingades ta hjälp med.

    Själv fick jag äran att hjälpa och visa henne hur man betalar räkningar. Efter det insåg jag hur viktigt det är att kunna saker själv, och vara självständigt och aldrig vara beroende utav någon annan.

    I dag lever jag ensam med dottern, och sköter det mesta själv. Det finns vissa saker som jag tar hjälp med, även om jag egentligen vet att jag faktiskt skulle kunna göra det själv. Det hela bottnar sig väl både i rädsla men även i tidsbrist då livet som ensamstående ibland kan vara tufft.

    I dag hjälper min pappa mig med att byta glödlampor (endast på de lampor med glasplafond) som vi har här hemma. Upplever nämligen själv att jag är för kort och inte riktigt når upp, vilket gör att jag blir rädd att jag ska tappa plafonden i golvet. Övriga lampor byter jag dock själv utan problem, och allra helst skulle jag vilja byta ut de lampor vi har hemma så jag slapp ta hjälp.

    Det händer även att jag tar hjälp av min pappa med att montera upp möbler. Är det enklare montering som krävs så fixar jag det själv, men är det större projekt så blir jag nervös och tar hellre hjälp än att riskera att göra fel. Tavlor och liknade sköter jag dock själv.

    Slutligen är det strykning av gardiner, dukar och vissa kläder som min mamma hjälper mig med. Det här beror dock inte varken på tidsbrist eller okunskap, utan på att jag saknar utrustningen som krävs för att stryka kläder. Det är med andra ord något som står på önskelistan och som tyvärr inte har prioriterats att köpas in trots att vi bott hemifrån i sex år nu.

    För att summera det hela så tycker jag inte det är fel att ta hjälp med vissa saker. Utan för mig är i stället det viktigaste att veta att jag KAN själv om det skulle behövas, och att jag där med inte är beroende utav någon annan och hamnar i en position någon gång då jag inte vet hur man gör.

  10. Matilda

    Är uppvuxen med två systrar men klarar ändå av allt det där. Tycker det är ganska viktigt att visa att man klarar av ”manliga” saker också. Nästan allt i min familjs respektive lyor är det jag som har byggt ihop, borrat upp, kopplat in. Det gäller att våga och visa att man kan. Min pappa gick bort för snart två år sedan och plötsligt fanns det ingen man som kunde göra allt det där och då var jag väldigt glad att han lärt mig och gett mig intresse för allt sådant sedan jag var liten :).

  11. Rebecka

    Haha det låter som ett ganska vanligt ”problem”.
    Jag arbetar som yrkesmålare, och på arbetstid finns det nästan inget jag inte klarar, eller något som skrämmer mig. Men förr när jag kom hem efter jobbet, så blev jag helt plötsligt i stort behov av hjälp av det mesta. Tex sätta upp tavlor osv. Efter ett tag så bara slog det mig, att vi kvinnor kan ju också. Jag kan ju på jobbet, då kan jag ju hemma. Och kan lilla jag på 158cm, så kan nog alla kvinnor. Vi är nog bara lite rädda för att göra fel. Numera tar jag hand om hemmet nästan helt ensam. Lägger tom golv själv här hemma. Vi kan, om vi vill och vågar 😅

  12. Mikaela

    Hugo skämta inte om reumatism.Jag blev nyligen diagnostiserad blott 36 år gammal.Hon kanske tycker att det är förbannat tråkigt helt enkelt 😉

      1. Stina

        Jag gör allt själv. Sätter bilbatteri på laddning, byter däck, räkningar osv. Varför ska min man göra det när det är mina saker? Pratar ofta om jämställdhet hemma med mina barn, att tjejer ska ha samma rättigheter och lön men då får man vara beredd på samma ansvar och skyldigheter! Självklart ska man hjälpas åt men aldrig dumpa över eller ta förgivet och är det något jag inte kan vill jag gärna lära mig. Jag kan inte kräva jämställdhet men smita från ansvaret.

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.