FamiljelivTankar

Ibland är det bra att vara en rund boll bland alla ovala

Inlägget om min lördag rörde upp lite åsikter, kanske lite fler än vad jag tänkt mig. Den sedvanliga om att jag är en idiot och att det är synd om Paula som lever med en mansbebis såklart men också en som resonerade lite kring ”att vara enda ungen utan gympapåsen”. Jag kör den i sin helhet så ni följer med i resonemanget här:

”Är så kluven i det här. För samtidigt som det från Hugos synvinkel handlar om att han inte tar så hårt på saker och ting så tycker jag det är sorgligt att det av så många kvinnor skrattas bort med ”haha det är bara sån han är” när de får dra det tyngsta lasset själva. Många brukar argumentera med att ”ja men då får väl mamman steppa ner och låta mannen göra som han vill och blir det fel så blir det” Jag har innan tänkt samma, det spelar väl ingen roll om det blir lite fel, barnet är 4 år, men efter Lady Dahmer har beskrivit så bra känslan av att vara den enda ungen utan gympapåse, med fel matsäck eller fel boll i det här fallet, så förstår jag. Som barn är det sista man vill sticka ut på något sätt. så då förstår jag varför mamman hellre går in och gör allt rätt så ungen slipper stå där och skämmas och sticka ut inför sina kompisar. Hur tror du Hugo Molly skulle reagera om hon var det enda barnet med en rund boll och alla andra hade oval boll? Bara nyfiken alltså om du tänkt på det perspektivet. allt gott!”

Den här kommentaren fick mig att fundera lite på det hela och jag förstår tanken, bra kommentar. Men jag tycker också det är skillnad på att alltid vara den som är utan matsäck, gympapåse eller med fel boll eller att någon gång vara det. Jag tror inte Molly får men för livet över dom få tillfällena hon inte är lika kittad som alla andra. Snarare kanske det får henne att växa lite att få jobba med problemlösning. Nu menar jag inte att jag tycker att vi aktivt ska utsätta henne för såna situationer men det jag vill få fram är att jag inte tycker det är någon stor grej att få uppleva att man inte ”är som alla andra” då och då. Perspektivet att alltid vara den utan gympapåse etc. innebär ju att man blir försummad av sina föräldrar. Nu är ju Molly bara 4 år så än så länge ska vi fixa allt åt henne men allt eftersom hon blir större tycker jag ändå att hon (och Leo såklart) ska ta visst eget ansvar över ex. gympapåsar och vilka bollar man ska ha. Det känns som att vissa curlar sina barn så pass att dom knappt kan bädda, köra en tvättmaskin eller steka ett ägg när dom flyttar hemifrån sen. Jag tror på att tillföra små ansvarsbitar till barnet allt eftersom dom blir äldre. Sen ska vi föräldrar såklart finnas där och kunna fixa saker när det missas. Om Molly kommer missa gympapåsen sen när hon går i skolan – ja då kommer antagligen jag eller Paula åka dit med den om vi har möjlighet, eller så kommer vi se till att den inte missas nästa gång. Barn måste få utrymme att utvecklas och göra saker själva och ibland är det bra att sticka ut lite. Vi ska ju sträva efter att lära barn att olika är bra så att sticka ut borde inte vara en anledning att skämmas. Jag hoppas att om Molly skulle stå där med fel boll skulle hon fråga nån kompis om dom kunde dela och sen skulle det inte vara mer med det. Precis som jag hoppas att Molly kommer dela med sig av sin matsäck ifall nån kompis förälder glömt den på utflykten. Jag tror inte på att vi som föräldrar till varje pris ska sträva efter att barnen inte ska behöva sticka ut utan snarare se till att dom kan sticka ut utan att må dåligt över det.

Som sagt, nu menar jag inte att Molly ska gå och köpa en oval boll själv med guldpengarna hon fått av tandfén i den här åldern och klart jag är en klant som tänker ”boll som boll” och inte bara drar förbi nån affär. Men jag menar att fel boll inte är hela världen, man har ju i alla fall en boll och möjligheten att kasta den =)

Kommentarer

  1. Fia

    Vad du har härligt tänk! Jobbar på fritids och känner verkligen igen det där med att många barn inte får lära sig ta ansvar…

    I er situation med bollen tänker jag också att du känner ditt barn något bättre än dina läsare, hade Molly haft en annan personlighet hade du kanske tänkt annorlunda och åkt och köpt ”rätt” boll. Nu verkar hon dock vara väldigt framåt och kreativ så tror säkert det gick bra med en ”annorlunda” boll 🙂

  2. Martina

    Jag måste bara säga till alla som arbetar för att sina barn ska vara normala – skippa det. Jag förstår att man ska förberedda barnen så dom har allt som dom behöver i skolan, träningen osv men jag skulle säga att styrka ligger i att vara annorlunda, unik, simma mot strömmen än vara som alla andra (på ett djupare plan). Varför ska man vara som alla andra när alla andra redan finns? Man ska skämmas över att vara som alla andra, det ligger enorm styrka bakom ”konstiga personer/barn.” Varför ska alla pressas in i mallen? Varför ska mallar, etiketter överhuvudtaget finnas.

  3. Anna

    Vem f*n väcker sin 4 åriga dotter en vardagkväll och lurar henne att det är morgon. Fruktansvärt omoget beteende och du verkar inte tänka längre än vad näsan räcker ibland..

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Haha,

      Det framgick inte i filmen att Molly hade vaknat av sig själv och var hungrig, sen fortsate ja att driva om att det var frukost.

      1. Leoni

        Varför inte låta henne gå tillbaka till att sova då? På videon ser hon allt annat än pigg ut? Tror att det som upprör mig mest är när ni utnyttjar era barn för att roa läsarna. Jag frågar igen: Hade du gjort detta utan att filma för att posta på din story, hade det fortfarande varit lika roligt för dig(!) att göra det mot din dotter? Upprepar gärna att jag vanligtvis tycker att du är sjukt rolig och jag är, tro det eller ej, iiiinte knusslig med skämt och jag kan själv ha grov/elak humor ibland men det finns gränser när skämtet är ett barn som inte förstår att hon är skämtet.

  4. Leoni

    Tycker du är as skön vanligtvis men vaaad håller du med på instagram nyss? Väcker din dotter på en vardag kl 11 för att skoja om att det är dags att gå upp för frukost och föris? Varför då? Hade du gjort det även om det inte gick att filma för att roa dina följare? Knappt ok om än mer ok, om det var en Fredag/Lördag och inget att gå upp tidigt till morgonen efter men ENDAST rent elakt att göra så mot ett barn som inte förstår skämtet på sin bekostnad och sen ska upp på morgonen till förskolan. Rent elakt.

  5. F

    Du är klok när du resonerar.

    Har därför en fråga:
    Barn som nyss fyllda 13, vad tänker du att de bör kunna ta för ansvar själva? Lever med dessa, dock inte mina. Hur ska jag förhålla mig till ”daltet” som de är uppväxta med? I deras ålder var jag själv kunnig nog att ta hand om mig och stora delar av ett hushåll, men de slänger knappt sopor efter sig… hjälp mig.

    1. Fia

      Hej
      Jag har vuxit upp med vuxen som inte var min förälder men gärna tog diskussioner som dessa med mig trots att jag hade två föräldrar och på många sätt tog ansvar motsvarande min ålder. Det skadade relationen med min pappa som lät det ske och den vuxne som gav sig in i leken ombedd. Hon tycker fortfarande saker om mig trots att jag tar mer ansvar än hennes barn som dessutom är äldre än mig. För din egen skull låt dialogen gå via föräldrarna och låt dem sätta ribban för eget ansvar när det gäller deras barn. Det skadar bara familjerelationerna annars

  6. Ronja

    Tycker verkligen din blogg fått lite nytt liv och personlighet igen när du kör sånna här inlägg. Kul! Tycker personligen att det under en ganska lång tid varit så att du och Paula ofta skrivit samma inlägg men med aningen olika vinklar. Hade man varit inne på paulas blogg behövde man inte riktigt gå in på din typ för du skrev om samma sak – med en aningen mer skämtsam jargong kanske. Men jag gillar verkligen det här nya 😊 Det känns som man går in och läser DIN blogg, inte copy-Ideér-av-Paulas blogg 😉

  7. Sara

    Jag brukar inte kommentera men var tvungen att göra det nu: HÅLLER VERKLIGEN MED DIG. Mina typ plågsammaste stunder från barndomen har visserligen varit från gånger då jag inte ”varit som alla andra”, typ varit den enda utan gosedjur på gosedjursdagen, och det behöver inte vara så extremt som att vara den enda utan gosedjur, men just den händelsen har på riktigt lagt grunden till allt mitt ansvarstagande. Från praktiska saker till min akademiska disciplin. Det började dagen jag var ensam utan gosedjur eftersom jag räknade med att nån annan skulle komma ihåg gosedjuret till mig och idag är jag jurist!

  8. e

    Vad roligt att du lyfte min kommentar till ett inlägg och att du verkligen funderade över frågan. 🙂 Håller absolut med dig i att vi ska utveckla barn till att inte känna att det är ngt som helst fel att vara annorlunda och sticka ut, utan att det är bra att alla får vara som de vill! Jag tror bara det är lite anledningen till att många mammor har svårt att släppa ansvaret helt till pappan om det blir fel, för att de tänker ur barnets perspektiv och inte vill att barnet ska få lida för pappan varit lite disträ och köpt/gjort fel. Men självklart som du skriver är det skillnad på att alltid vara den ungen som föräldrarna försummar än någon enstaka gång.

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.