Dagens frågaFamiljeliv

Fortsättning kring det där med tatueringar

”En grej bara, som kan vara en ”risk” med att gå ut med en belöning om låter bli alkohol/tobak/tatueringar tills de är 18 är att de provar ändå (pga grupptryck) och om något går snett så vågar de inte ringa er och be om hjälp eller att bli hämtade osv. För då blir det ingen bil och inga pengar… Hade kompisar som var livrädda för att ringa sina föräldrar så det skulle komma fram att de druckit, men jag (som iofs aldrig drack själv förrän jag var 21, men pga alkoholism i familjen och inte några förbud) kunde alltid ringa min mamma och be om att bli hämtad och då fick mina kompisar följa med hem till mig istället. Jag tror det är jätteviktigt att barnen vågar prata med sina föräldrar, speciellt om något händer, då vill man i te att de ska vara rädda för att höra av sig. Bara en tanke.”

Hör vad du säger och fattar vad du menar. Håller med om att det är en knepig avvägning men vår tanke och förhoppning med det är ju att kunna ha en dialog med tjejerna om det hela. Vi kommer inte ha en sittning en dag där vi spaltar upp våra krav och sen är det klappat och klart, vi kör en uppföljning när ni fyllt 18 år. Vi vill uppmuntra till rörelseglädje i tidig ålder och främja att dom vill syssla med fritidsaktiviteter som kräver en del rent kroppsmässigt. Vi vill att dom ska ha en sund relation till sin kropp och vilja ge den bra grejer. Det här är något vi jobbar med i vardagen från start och vi planerar att hålla kvar i den. Sen kommer ju dialogen behöva utvecklas ju äldre dom blir. Vi kommer inte säga att ”vi förbjuder er att göra detta, om ni gör det får ni inte det här eller det här” utan snarare lägga fram som förslag att vi hajar att det kan locka med alkohol och cigg och såna saker och att det säkert kommer vara grupptryck från andra jämnåriga men att vi gärna vill att dom väntar med sånt. Föreslå ”vad tror ni om detta?” och erbjuda ”belöningen” som kommer till 18 årsdagen och resonera med dem. Självklart vill vi att dom hör av sig till oss om det händer något och det hoppas jag vi får fram i den dialogen vi kommer ha. Vi fattar ju att dom säkert kommer smaka någon gång, bli på fyllan någon gång men vi vill försöka minimera gångerna och få dom att vänta med debuten så länge som möjligt. Jag tror på öppenhet och bra dialog i familjen så det är den grunden vi lägger nu som förhoppningsvis leder till tonårstiden blir lite enklare. Att få en bil eller pengar när man fyller 18 år är ingen självklarhet och jag tycker ändå det är viktigt att dom kan känna ansvar över att om man vill något så får man prioritera och välja bort annat. Sen hoppas jag också att dom kommer känna sig så pass trygga med exempelvis sina gudföräldrar så att om dom inte ”vågar” ringa oss ringer dom till dom istället.

”Nu blir jag himla nyfiken på era tankar om ämnet! Jag vill verkligen inte peta hål på ditt resonemang (alla har rätt till sin egen åsikt!) men jag undrar… Ni körde väl rätt hårt med ”Stopp, Min Kropp!”? Om ni med det lär barnen att det är deras kroppar och att de bestämmer över den, hur går det då ihop med det här resonemanget om att ni, till viss del, bestämmer över deras kroppar tills de är 18? Hoppas du inte tar illa vid dig av frågan! 🙂”

Tycker inte barns integritet = barn får göra exakt vad dom vill. När vi pratar om stopp, min kropp är det att dom aldrig behöver göra något som inte känns bra. Dom behöver inte krama folk, låta folk komma närmare än vad som bekvämt eller annat som rör just deras integritet. Det tycker jag är vettigt. Men det innebär ju inte att dom får göra vad dom vill och att vi som föräldrar inte ska sätta gränser? Som förälder är du ansvarig för ditt barn tills det fyller 18 år. Som jag skrev i tidigare inlägg handlar det inte om att jag tycker att vi har rätt att bestämma över deras kroppar utan om att dom ska vara mogna nog att ta beslut kring saker som kommer påverka dom långsiktigt. Om dom börjar tjata om en tatuering när dom är 16 år kommer jag inte säga ”Det får du absolut inte göra” utan ”OK, skönt att det bara är 2 år kvar tills du kan köra – har du funderat på vad för motiv du vill ha?” och uppmuntra till lite eftertanke. Det kan vara bra att längta efter saker också!

Kommentarer

  1. Martina

    Nu var det inte tal om förbud, men jag anser ert resonemang gällande socker tex kommer låta dom bli ännu mer sugna eller har dom aldrig smakat socker kanske dom låter bli men jag tror i långa loppet att sätta upp diverse förbud blir ohållbart. Att förbuden gör så att man göra revolt, prova sig fram. Kanske finns det barn, unga tonåringar som lär sig att ta ansvar tidigt men inte ens nu när jag är 26 år har jag inget vidare konsekvenstänk, slösar och har svårt att lägga upp en budget/sparande. Främst för att jag har en utvecklingstörning som ”hindrar” mig på många olika sätt(svårare än andra än skapa ett självständigt liv) men tror generellt sätt att man inte har något vidare konsekvenstänk när man är ung och outvecklad, det borde du själv veta som har levt ett ”galet” liv utan jag tror att man bara lär sig genom misstag. Jag tror mer på att tillåta barnen göra misstag men finnas där längs vägen, ge dom rätt verktygslåda till livet. Guida dom längs vägen och finnas där när det skulle krisa, gå dåligt, mot förmodan skulle festa, en tidig alkoholdebut, höra av sig i såna fall när dom vill hem, be föräldrarna hämta dom eller ta sällskap hem av sina vänner. Jag menar självfallet ska föräldrar hjälpa sina barn men jag slösade bort 10,000 som jag fick av mina föräldrar när jag fyllde 18. Så leva efter denna gåvaprinicipen tror jag inte är särskilt ohållbar i längden.

  2. Emmy

    Mina föräldrar uppfostrade mig på liknande sätt, och jag har idag som vuxen ålder (25) aldrig någonsin provat röka. Detta gjorde inte att jag inte kände att jag kunde vända mig till mina föräldrar för då kanske förlora belöningen utan tvärtom, pratade mer vuxet om grupptryck samt hur andra såg på saken. Det mina föräldrar gjorde var att få mig att tro att det var mitt eget val, jag fick välja belöning om jag inte provar röka/ta droger tills jag var 18 år, valde då att jag ville ha en bil. Samtidigt fick jag körkortet som inte var bunden till något slags belöning för att visa att det är okej om man misslyckas (så inte alls dras bort) När det kom till alkohol hade vi öppen diskussion, jag drack första gången när jag slutade 9:an (drack kanske 4ggr efter det innan jag fyllde 18). Mina föräldrar sa att de uppskattar om jag låter bli men om jag mot all förmodan väljer att göra det ändå, vill de veta när, med vilka, hur mkt alkohol jag har och vart jag fick det ifrån, samt att de hämta/lämna. Detta gjorde att jag inte trotsa dem och drack kanske 3-4 cider. Sedan var de bra på att inte bli arga när jag gjorde fel, utan vi kunde sitta i timmar om så behövdes i sängen och prata om rätt och fel samt konsekvens tänk. Vi gjorde samma sak med betyg, fick 200kr för varje MVG, 150kr för VG och 100kr för G, vilket motiverade mig sista tiden innan studenten när allt var stressigt och jobbigt. Min mamma är en jävligt bra familjeteraupeft och jag går i samma fotspår idag.

  3. Michelle

    Helt rätt tänk!!! Mina föräldrar pratade alltid med mig, vi hade en väldigt öppen dialog om ja… typ aaallt. Ingenting var jobbigt eller konstigt att snacka om. Jag blev full första gången när jag var 18 år, ångrar absolut INTE det beslutet. Mina föräldrar litade på mig till 100% och lät mig ändå gå på fester osv, jag var alltid den enda nyktra och brydde mig inte ens 🙂 heja er!

  4. Anna Andrén

    Hej! Tycker ni gör helt rätt. Jag fick ny bil och pengar när jag fyllde 18 samt körkortet betalt likaså när det gällde moped. Mina föräldrar hjälpte även mig med insatsen när jag köpte hus då jag inte hade det undansparat helt själv. Kommer göra exakt samma sak för mina barn! Nu är äldsta tre år så är ett tag kvar. Men klart man gör allt man kan för att göra det så bra man bara kan för sina barn. Om alla bara kunde sluta vara så jävla avundsjuka och vara glada för andras framgång och acceptera andras prioriteringar någon gång istället! Älskar din och paulas blogg och både jag och min partner resonerar väldigt likt er!
    Sen denna body shamingen som alla håller på med mot Paula. Ren AVUNDSJUKA! Se de som en sporre och motivation för att komma upp ur soffan själva istället för att sitta på internet och klanka ner på andra!

    Det var allt för mig! Anna 22 år som är trött på alla negativa idiotiska kommentarer..🤣

  5. Frida

    Nej, jag tror inte alls på det resonemanget. Locka med stora mängder pengar och en bil?? Tror du att dina 18-åriga döttrar kommer kunna förstå att långt från alla föräldrar ger sådant till sina barn. Uppmuntra till eget sparande och extrajobb. Så bygger du självständiga individer. Man behöver inte en ny bil när man är 18 år? Och bor i Älvsjö?

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Ja jag tror dom kommer fatta att inte alla har det så. Har aldrig sagt att dom kommer få helt nya bilar heller. Självklart kommer vi uppmuntra till extrajobb och eget sparande också.

      1. Julia

        tycker det är en superbra ide att göra som om man har möjlighet. Mina föräldrar gjorde så och jag drack inte en droppe innan jag fyllde 18. Med tanke på allt grupptryck och hets det är om att man ska dricka alkohol tyckte jag det var en stor trygghet och lättnad att kunna ”skylla” på att jag då inte skulle få pengarna jag blivit lovad. Tycker det är en svinbra ide!

        1. A

          Att ha en tonårsfylla ingår i utvecklingen. Att dricka lite cider med sina kompisar när man är 16-17 är spännande. Jag anser inte det vara fel av tonåringarna om det sker en eller två gånger.

          Vi kan nog alla minnas vår första fylla som unga. Det var roliga tider det.

    2. Lotta

      Fast bara för att ”alla andra” inte kan få, så betyder väl inte det att vi som kan inte ska få ge våra barn sånna saker? Vår dotter fick en bil i julklapp när hon höll på med körkortet. Hon tappade hakan, för det var absolut ingenting hon någonsin trodde hon skulle få av oss. Men samtidigt så var det en baktanke från vår sida, då vi faktiskt inte vill att hon ska köra våra bil, pga försäkringar under 25 mm. Samt att vi inte ville att vi alla skulle känna att det blev tjaffs när nån av oss ville/behövde ha bilen. Plus att det känns väldigt skönt att hon kan ta bilen sena, mörka kvällar till och från kompisar. Hon fick även hjälp med körkortet, till viss del. Samt att hon idag är skyldig oss lite pengar för den delen hon inte fick av oss. Hon vet att dessa pengar ska betalas tillbaka efter att hon får jobb, dock några års universitetsstudier kvar. Men blir så less på folk som inte har pengar, som säger att våra barn inte uppskattar det dom får av oss. Bara för att vi har pengar, betyder det inte att vi är helt tomma i huvudet och inte uppfostrar våra barn, samt att våra barn är inte heller helt bakom flötet. Dom vet att alla inte kan ha det vi har. Vi alla uppskattar det vi har, men vi har slitit hårt för att komma dit vi är idag, och det tänker jag inte skämmas för!!!

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.