Dagens fråga

En jobbig morsa

”Vi har en sexmånaders här hemma, hur mysigt som helst MEN GUD vad trött jag är. Jag är så glad att min man är den lugna stjärnan han är men jag har svårt för att inte vara avundsjuk på honom. Alltså missförstå mig rätt, jag älskar vår dotter men dessa skrik- och panikutbrott som kommer mellan varven i kombination med min trötthet och allt som ska göras gör att jag blir lite avundsjuk när han får åka till jobbet på dagarna. Där kan han sitta på sina raster och dricka kaffe i lugn och ro, under arbetet kan han småprata med vuxna människor och sedan kommer han hem till en liten tjej som ler från öra till öra av att bara se honom. Jag sitter och är trött och lite sur, luktar förstås en hel del kräks med, och känner dåligt samvete för att jag ”lämpar över” henne på honom så han får ta henne stora delar av eftermiddagar/kvällar. Samtidigt vet jag ju att han vill umgås med henne och när jag frågar har han ingenting emot det och självklart så får han tid till att slappa, se på tv, sitta vid datorn osv med men jag får ändå dåligt samvete… så det jag tänkte höra med dig om är: är jag jobbig som räcker över henne till honom när han kommer hem från jobbet? Jag brukar under denna tid gå på toaletten (ensam 🙌) och fixa hemma/laga mat/städa och sätta mig i soffan en stund.”

Kära Mammaångest! Nu har ju varken jag eller Paula haft ”vanliga” jobb med regelbundna arbetstider samtidigt som vi haft barn men jag kan ändå känna igen mig det där med ”lämpa över” så fort man kliver in genom dörren. Eller jag känner igen resonemanget och situationen överlag. Paula har gladeligen (med något lätt vansinnigt i blicken) varit snabbare än en vessla med att lassa över Molly/Leonore och fort som tusan dragit ur synhåll. Jag tänker att det är ganska rimligt agerande för precis som du säger så är jobb ett ”trevligt” avbrott från barntiden. Man får sitta i tystnad i bilen, man kan sitta och småsnacka, scrolla lite på mobilen emellanåt, ha konversationer med vuxna människor och främst av allt känner man inte ett konstant ansvar över en annan människa (om du inte jobbar som personlig assistent eller opererar någon eller sådär, då ska du nog känna ansvar över människan hela tiden du jobbar faktiskt). För det är ju jobbigt att hela tiden vara på spänn och ha koll. Och sen är det fett jobbigt om ens barn skriker och inte slutar eller får något annat utbrott man fattar noll av. Att lyssna på skrik är utmattande och kan säkert fungera bra som tortyrmetod. Så alltså… jag tror ingen tycker du ska ha dåligt samvete för att barnets pappa får ta över när han kommer hem. Klart han också kan vara trött efter en dag på jobbet (finns ju olika sorters ansträngande jobb) men ni är två som är föräldrar och han verkar inte ha invändningar på att ta er dotter när han kommer hem utan vill vara en närvarande förälder- så du borde absolut inte ha dåligt samvete. Ta din egentid på dasset, sätt dig i soffan, gå ut på en promenad eller vad du vill ett tag. Alla behöver vi ett break ibland.

Sen så vill familjeexperten och relationsexperten här också poängtera att den där skitjobbiga (jaja och mysiga, härliga osv) tiden kommer gå över. När man sitter i det vill man lägga ut en Blocketannons med ”skänkes” på ungen emellanåt men rätt som det är har dom passerat 2 års sträcket och man slipper blöjor, kräks, välling och vagnar och har ett barn man kan resonera (typ) med, som är relativt självgående och som gör språkliga missar som får dig att garva ihjäl dig. Då börjar man sakna blöjbarnen en smula (bara en smula Paula, inbilla dig inget nu). Kort och gott, låt din man vara ansvarig på eftermiddag/kväll för er dotter utan dåligt samvete, bit ihop under skrik- och panikutbrotten och fokusera på dom härliga stunderna. Ta barnvakt ibland också så ni kan hänga utan barnet någon gång ibland, tror det gör stor skillnad för att klara av småbarnsåren faktiskt. Behöver inte vara långa stunder men en middag själva, gå på bio eller bara sitta ner i soffan och käka hämtpizza ifred.

Har ni andra några inputs till Mammaångest? 

Kommentarer

  1. Sarah

    Det är klart du skall kunna lämna över barnet till din man när han kommer hem. Låt honom äta i lugn och ro, vila en stund och sedan ge över barnet till honom! Själv har jag varit hemma sedan början av 2016 med våra barn. (2 åring och 1 åring)
    Min man jobbar långa dagar och oftast också på lördagar, spec nu på sommaren. Jag har ännu inte varit iväg på egen hand (ensam) annat än till skolan och ett par gånger på jobb när jag hoppat in när det krisat sig. Jag längtar efter egentid! Det funkar inte riktigt hos oss ännu när min man jobbar så pass mycket (ibland upp till över 280h i månaden).
    Man orkar bättre och är en bättre mamma/pappa när man får lite egen tid. Jag har accepterat att min situation ser ut som den gör, men jag hoppas ingen annan behöver stå ut med liknande. Det är psykiskt påfrestande att inte få göra något på egen hand (inte ens äta, gå på toan, duschen i lugn och ro osv..)
    Vi har inte haft semester mer än 1 vecka i året tillsammans.
    Bit ihop, det blir bättre med tiden <3

  2. J

    Ångest ingår i barnpaketet, förhoppningsvis vänjer du dig tillslut. Verkligen, ta egentid, både för dig själv o med mannen, för sin mentala hälsas skull. Och efter 3 år blev det bättre, som Hugo skriver. Skaffa ett syskon så har ungen nån att leka med så småningom, underlättar en hel del! 😉

  3. Anna

    Lämna över ansvaret utan ångest! Jag skulle gladeligen ha gjort det om jag kunnat. Är hemma med en 4 åring o en 11 månaders som är en high need baby, även kallat plus barn. Jag är så psykiskt utmattad… I fredags lämnade vi bort ungarna över natten o var vuxna ett tag (vi slog till o hade fest till o med 💃) o det var sååå värt de! Jag mår så bra psykiskt idag. Ge mej en vecka så är jag tillbaka på ruta ett 😂 Ge över ansvaret till någon, vem som helst som du litar på o njut en stund. För de behöver man!

  4. Sara

    Jag håller med dig!
    Alla har vi bra och dåliga dagar som föräldrar, vissa dagar är lugna och enkla medan andra är fulla med utbrott och skrik 😊

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.