Dagens frågaFamiljelivTankar

Drömmen om en son

Igår var Pulkan på krigsstigen mot alla dom som frågar om vi inte vill ha en son också och skrev ett inlägg om det (som ni kan läsa HÄR). Såg i kommentarsfältet att några inte tycker det är konstigt eftersom jag sagt att jag skulle vilja ha en son.

Visst har jag sagt att jag gärna skulle ha en pojke också, som skulle heta Nico. Men precis som Paula skriver skulle jag inte vilja skaffa ett tredje barn i ambition att det ska bli just en pojke, jag tänker att man får dom barn man får och jag skulle inte byta bort mina två döttrar för allt i världen. Innan Molly kom till världen hade jag kanske en bild av att jag hellre ville ha bara söner. Tänker att det kanske är lättare att relatera till det egna könet? Och att jag själv växt upp med bara bröder. Så det kändes självklart att barn = pojkar. Jag skulle nog tänkt mig en mini-Hugo eller två med noll impulskontroll och att vi skulle sporta ihop. Och det har jag ju fått också – dom flesta säger att Molly är en mini-Hugo (och Leonore en mini-Paula) både till utseende och sättet (vi är lika bra på att snubbla och att hålla fokus och lyssna emellanåt😜) och hon älskar att sporta, helst fotboll men också boxning och gymnastik eller som i våras när hon ville följa med mig ut och springa i gryningen. Leonore är ju dessutom, hur det nu är möjligt, en ännu vildare variant av Molly. Vi trodde Molly var vårt vilda barn men det är Leonore. Väntar med spänning på att se hur hennes intressen utvecklar sig under åren (nu är det mest skor, dockor och Frost som gäller).

Nu känner jag mig säker i rollen som flick-pappa. Det är ju den enda roll jag haft som pappa och jag tycker det känns mysigt att ha min tjej-liga hemma. Det jag upplever annorlunda från vänner som har söner är att leken blir lite på ett annat sätt – vild men inte lika brutal som pojkar. Och att det är mer mys och gos.

Vill jag inte skaffa en till då så vi får en son också? 
Nja. Just nu trivs jag rätt bra med två barn. Som jag skrivit tidigare känns det skönt att vara över den tröskeln med blöjor, vakna nätter och konstant övervakning av en liten bebis som inte kan göra sig förstådd på så många sätt. Nu för tiden kan man ju faktiskt sätta sig vid tv:n en stund och ha barnen lekande i rummet bredvid utan att behöva ha örnkoll på varje rörelse. Just nu är det också mycket på gång i våra liv vad gäller jobb främst. Både mitt jobb med Clean och sen Paulas och mitt gemensamma jobb med våra kanaler. Att skaffa ett till barn nu känns inte optimalt. Men vi är ju också relativt unga fortfarande så, precis som Paula skrev, om några år kan det säkert bli aktuellt. När barnen går i skolan och inte längre tycker pappa är coolast i världen och man har glömt bort allt det där med blöjor, välling och nätterna. Men då är inte syftet att ”göra en pojke” så vi blir kompletta. Klart det skulle kännas kul med en Nico men av erfarenhet vet jag ju att det är guld med döttrar så vad som än kommer den dagen blir jag glad. Barn är barn helt enkelt.

 

Kommentarer

  1. Ebba

    Så fint skrivet!! Är bara 17 år men har följt dig ända sedan innan du blev tillsammans med Paula. Blir så glad i hjärtat av att se er kärlek till varandra och era barn, önskar verkligen jag haft en pappa som du!

  2. Linda

    Kände likadant inte massa blöjor igen!! Men det är bara en period som sen är över och så värt! Men förstår er ni har mycket just nu.
    Men hade lätt sett er med en liten Nico med två storasystrar men såklart en flicka till så har du en stark armé bakom dig

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.