Tankar
FamiljelivTankar

Ibland är det bra att vara en rund boll bland alla ovala

Inlägget om min lördag rörde upp lite åsikter, kanske lite fler än vad jag tänkt mig. Den sedvanliga om att jag är en idiot och att det är synd om Paula som lever med en mansbebis såklart men också en som resonerade lite kring ”att vara enda ungen utan gympapåsen”. Jag kör den i sin helhet så ni följer med i resonemanget här:

”Är så kluven i det här. För samtidigt som det från Hugos synvinkel handlar om att han inte tar så hårt på saker och ting så tycker jag det är sorgligt att det av så många kvinnor skrattas bort med ”haha det är bara sån han är” när de får dra det tyngsta lasset själva. Många brukar argumentera med att ”ja men då får väl mamman steppa ner och låta mannen göra som han vill och blir det fel så blir det” Jag har innan tänkt samma, det spelar väl ingen roll om det blir lite fel, barnet är 4 år, men efter Lady Dahmer har beskrivit så bra känslan av att vara den enda ungen utan gympapåse, med fel matsäck eller fel boll i det här fallet, så förstår jag. Som barn är det sista man vill sticka ut på något sätt. så då förstår jag varför mamman hellre går in och gör allt rätt så ungen slipper stå där och skämmas och sticka ut inför sina kompisar. Hur tror du Hugo Molly skulle reagera om hon var det enda barnet med en rund boll och alla andra hade oval boll? Bara nyfiken alltså om du tänkt på det perspektivet. allt gott!”

Den här kommentaren fick mig att fundera lite på det hela och jag förstår tanken, bra kommentar. Men jag tycker också det är skillnad på att alltid vara den som är utan matsäck, gympapåse eller med fel boll eller att någon gång vara det. Jag tror inte Molly får men för livet över dom få tillfällena hon inte är lika kittad som alla andra. Snarare kanske det får henne att växa lite att få jobba med problemlösning. Nu menar jag inte att jag tycker att vi aktivt ska utsätta henne för såna situationer men det jag vill få fram är att jag inte tycker det är någon stor grej att få uppleva att man inte ”är som alla andra” då och då. Perspektivet att alltid vara den utan gympapåse etc. innebär ju att man blir försummad av sina föräldrar. Nu är ju Molly bara 4 år så än så länge ska vi fixa allt åt henne men allt eftersom hon blir större tycker jag ändå att hon (och Leo såklart) ska ta visst eget ansvar över ex. gympapåsar och vilka bollar man ska ha. Det känns som att vissa curlar sina barn så pass att dom knappt kan bädda, köra en tvättmaskin eller steka ett ägg när dom flyttar hemifrån sen. Jag tror på att tillföra små ansvarsbitar till barnet allt eftersom dom blir äldre. Sen ska vi föräldrar såklart finnas där och kunna fixa saker när det missas. Om Molly kommer missa gympapåsen sen när hon går i skolan – ja då kommer antagligen jag eller Paula åka dit med den om vi har möjlighet, eller så kommer vi se till att den inte missas nästa gång. Barn måste få utrymme att utvecklas och göra saker själva och ibland är det bra att sticka ut lite. Vi ska ju sträva efter att lära barn att olika är bra så att sticka ut borde inte vara en anledning att skämmas. Jag hoppas att om Molly skulle stå där med fel boll skulle hon fråga nån kompis om dom kunde dela och sen skulle det inte vara mer med det. Precis som jag hoppas att Molly kommer dela med sig av sin matsäck ifall nån kompis förälder glömt den på utflykten. Jag tror inte på att vi som föräldrar till varje pris ska sträva efter att barnen inte ska behöva sticka ut utan snarare se till att dom kan sticka ut utan att må dåligt över det.

Som sagt, nu menar jag inte att Molly ska gå och köpa en oval boll själv med guldpengarna hon fått av tandfén i den här åldern och klart jag är en klant som tänker ”boll som boll” och inte bara drar förbi nån affär. Men jag menar att fel boll inte är hela världen, man har ju i alla fall en boll och möjligheten att kasta den =)

Kommentera

  1. Fia

    Vad du har härligt tänk! Jobbar på fritids och känner verkligen igen det där med att många barn inte får lära sig ta ansvar…

    I er situation med bollen tänker jag också att du känner ditt barn något bättre än dina läsare, hade Molly haft en annan personlighet hade du kanske tänkt annorlunda och åkt och köpt ”rätt” boll. Nu verkar hon dock vara väldigt framåt och kreativ så tror säkert det gick bra med en ”annorlunda” boll 🙂

  2. Martina

    Jag måste bara säga till alla som arbetar för att sina barn ska vara normala – skippa det. Jag förstår att man ska förberedda barnen så dom har allt som dom behöver i skolan, träningen osv men jag skulle säga att styrka ligger i att vara annorlunda, unik, simma mot strömmen än vara som alla andra (på ett djupare plan). Varför ska man vara som alla andra när alla andra redan finns? Man ska skämmas över att vara som alla andra, det ligger enorm styrka bakom ”konstiga personer/barn.” Varför ska alla pressas in i mallen? Varför ska mallar, etiketter överhuvudtaget finnas.

  3. Anna

    Vem f*n väcker sin 4 åriga dotter en vardagkväll och lurar henne att det är morgon. Fruktansvärt omoget beteende och du verkar inte tänka längre än vad näsan räcker ibland..

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Haha,

      Det framgick inte i filmen att Molly hade vaknat av sig själv och var hungrig, sen fortsate ja att driva om att det var frukost.

      1. Leoni

        Varför inte låta henne gå tillbaka till att sova då? På videon ser hon allt annat än pigg ut? Tror att det som upprör mig mest är när ni utnyttjar era barn för att roa läsarna. Jag frågar igen: Hade du gjort detta utan att filma för att posta på din story, hade det fortfarande varit lika roligt för dig(!) att göra det mot din dotter? Upprepar gärna att jag vanligtvis tycker att du är sjukt rolig och jag är, tro det eller ej, iiiinte knusslig med skämt och jag kan själv ha grov/elak humor ibland men det finns gränser när skämtet är ett barn som inte förstår att hon är skämtet.

  4. Leoni

    Tycker du är as skön vanligtvis men vaaad håller du med på instagram nyss? Väcker din dotter på en vardag kl 11 för att skoja om att det är dags att gå upp för frukost och föris? Varför då? Hade du gjort det även om det inte gick att filma för att roa dina följare? Knappt ok om än mer ok, om det var en Fredag/Lördag och inget att gå upp tidigt till morgonen efter men ENDAST rent elakt att göra så mot ett barn som inte förstår skämtet på sin bekostnad och sen ska upp på morgonen till förskolan. Rent elakt.

  5. F

    Du är klok när du resonerar.

    Har därför en fråga:
    Barn som nyss fyllda 13, vad tänker du att de bör kunna ta för ansvar själva? Lever med dessa, dock inte mina. Hur ska jag förhålla mig till ”daltet” som de är uppväxta med? I deras ålder var jag själv kunnig nog att ta hand om mig och stora delar av ett hushåll, men de slänger knappt sopor efter sig… hjälp mig.

    1. Fia

      Hej
      Jag har vuxit upp med vuxen som inte var min förälder men gärna tog diskussioner som dessa med mig trots att jag hade två föräldrar och på många sätt tog ansvar motsvarande min ålder. Det skadade relationen med min pappa som lät det ske och den vuxne som gav sig in i leken ombedd. Hon tycker fortfarande saker om mig trots att jag tar mer ansvar än hennes barn som dessutom är äldre än mig. För din egen skull låt dialogen gå via föräldrarna och låt dem sätta ribban för eget ansvar när det gäller deras barn. Det skadar bara familjerelationerna annars

  6. Ronja

    Tycker verkligen din blogg fått lite nytt liv och personlighet igen när du kör sånna här inlägg. Kul! Tycker personligen att det under en ganska lång tid varit så att du och Paula ofta skrivit samma inlägg men med aningen olika vinklar. Hade man varit inne på paulas blogg behövde man inte riktigt gå in på din typ för du skrev om samma sak – med en aningen mer skämtsam jargong kanske. Men jag gillar verkligen det här nya 😊 Det känns som man går in och läser DIN blogg, inte copy-Ideér-av-Paulas blogg 😉

  7. Sara

    Jag brukar inte kommentera men var tvungen att göra det nu: HÅLLER VERKLIGEN MED DIG. Mina typ plågsammaste stunder från barndomen har visserligen varit från gånger då jag inte ”varit som alla andra”, typ varit den enda utan gosedjur på gosedjursdagen, och det behöver inte vara så extremt som att vara den enda utan gosedjur, men just den händelsen har på riktigt lagt grunden till allt mitt ansvarstagande. Från praktiska saker till min akademiska disciplin. Det började dagen jag var ensam utan gosedjur eftersom jag räknade med att nån annan skulle komma ihåg gosedjuret till mig och idag är jag jurist!

  8. e

    Vad roligt att du lyfte min kommentar till ett inlägg och att du verkligen funderade över frågan. 🙂 Håller absolut med dig i att vi ska utveckla barn till att inte känna att det är ngt som helst fel att vara annorlunda och sticka ut, utan att det är bra att alla får vara som de vill! Jag tror bara det är lite anledningen till att många mammor har svårt att släppa ansvaret helt till pappan om det blir fel, för att de tänker ur barnets perspektiv och inte vill att barnet ska få lida för pappan varit lite disträ och köpt/gjort fel. Men självklart som du skriver är det skillnad på att alltid vara den ungen som föräldrarna försummar än någon enstaka gång.

Visa alla 16 kommentarer
Tankar

Knappriarkala strukturer

  1. Var inne på Expressen och scrollade runt och fick se den här artikeln: Sandras åttonde mars-brev läxade upp mannen på tåget

Kort beskrivet: Sandra satt och sydde på tåget, en snubbe kom fram och frågade om hon kunde sy i hans knapp, hon sa nej och att han kunde få låna nål och tråd, han sa att han inte kunde sy och frågade igen, Sandra sa nej och sen gick han. Sandra började tänka på det och blev lack för att han var patriarkal på kvinnodagen. Så skrev hon ett brev om hur han skulle skärpa sig och la upp på Facebook.

Jag försöker ju bli lite mer medveten och tänka utanför mitt perspektiv så tänkte ta upp det här och se vad ni tycker. Ni är ju oftast smartare än mig. Spontant tänker jag två saker:

1. Sandra tände till lite väl

2. Snubben var allmänt skum

Nu räknar jag med att ni kommer lacka ur för att det är lätt för mig som snubbe att komma och säga det här. Först och främst – skum snubbe som går fram och ber en främling fixa hans knapp. Känns som något man ber en polare om eller lämnar in till skräddare. En knapp är ju inte ett akut problem direkt. Dessutom borde han veta att i Sverige pratar vi inte med främlingar på tåg överhuvudtaget, big no no. Men jag har svårt att se att det var en sån stor grej att det var läge för ett argt brev om förtryck och uppläggning på fb – det är som att vilja få det till något större än vad det är. Tror inte han tänkte ’där sitter en kvinna och syr – då kan hon fixa mitt som är viktigare än hennes’. Han tänkte nog inte mycket mer än att han kunde få hjälp med något på ett enkelt och kanske trevligt sätt, blir det förtryckande när en man ber en kvinna om hjälp automatiskt eller är det när det gäller ’kvinnliga sysslor’ som att sy? Sen är han ju skum som frågar igen när han redan fått ett nej och det kan jag fatta är ett oskönt snubbigt beteende, där ser jag problemet, men själva grundgrejen med knappen – var det verkligen förtryckande? Försöker tänka mig om det vore Molly om 20 år och en snubbe bad henne om hjälp med en knapp. Jag tänker att det ändå är nice om vi har ett samhälle där man kan be varandra om hjälp men också att den som ber om hjälp respekterar ett nej – oavsett om det är en kille eller tjej. Sen inte så mycket mer med det.

Fattar jag inte problemet eller har Sandra förväxlat patriarkatet och knappriarkatet?

Kommentera

  1. Anna

    haha lite som när jag behöver hjälp med att pumpa bildäcket och jag går in på macken och går förbi den unga tjejen som jobbade där för att gå fram till den medelålders mannen för att be om hjälp….. gjorde det inte för att vara taskig eller nertryckande på något sätt men vill ha snabb hjälp så jag tog mina förutfattade meningar och fick snabb hjälp 🙂

  2. Skeptisk

    Det är självklart svårt för män att förstå patriarkala strukturer och hur de tar sig uttryck mot kvinnor. Det är bra att du erkänner detta Hugo och resten av ditt manliga resonemang i inlägget, bevisar ju just det.

  3. M

    Jag tänker att i detta fallet så hade jag också kunnat bli arg, men kanske inte just på grund att mannen bett om hjälp för det men just detta att han inte ger sig när han får ett nej. Utan då ska fortsätta hålla på och säga att han inte kan (som att det då är hennes skyldighet att hjälpa, bara för att han inte kan?)

    Detta är så tröttsamt tycker jag för att detta är ett beteende som jag märker av hos många män just att de inte ger sig när de får ett nej. Ett bra annat exempel är ju när killar/män raggar. Säger jag nej tack så ska det hållas på; Men varför då?, Kom igen! osv.

    Jag tror att det är detta som Sandra också tröttnar på att man får aldrig bara säga nej tack eller nej jag kan inte, nej jag hinner inte till en kille/man för de ger sig aldrig. Har man varit med om just den situationen i olika tappningar hela sitt liv så är det inte konstigt att en reagerar och blir trött på detta.

  4. Gäddan

    Gäddan från Tallinn hälsar och erkänner att jag någon gång vårvintern 1968 svarade ja till frågan att sy en lös skjortknapp. Noterade att mannens ögon var lika blå som hans skjortknapp. Vill bara hälsa att om inte jag hade sytt knappen hade du haft varken världens bästa svärmor, Paula att gifta dig med och troligen inte heller härliga Molly och Leonore. En hälsning till alla som kan sy knappar – ibland kan det vara värt att sy!

  5. Johanna

    Jag håller med dig Här Hugo. Känns som att det bara skall letas fel överallt,hade han däremot frågat henne om att sy fast hans knapp utan att hon redan satt och sydde så hade det varit skumsnubbe level 300.
    Jag tror precis som du, att han antagligen stört sig på knappen ett tag och såg sin chans att få hjälp med sitt problem.
    Man får ju hoppas att denna kvinna aldrig behöver fråga en man om någon ”manlig” syssla som hon inte själv är kunnig inom. För dubbelmoral är ajabaja

  6. Anni

    Det var ju inte så konstigt att han frågade en som satt och sydde! Hade ju varit konstigt om han bett nån som satt och läste tidningen

  7. Miss J

    Några tankar jag tänker på är…
    Flitrarar han med henne kanske?
    Han kanske ville att någon skulle lägga märke till honom?
    Hon kanske reagerade så för att hon är redan väldigt laddad och ska ut för att demonstrera.!?
    Vad är problemet att hjälpa och hur hade det vart om hon hade bett mannen att sätta sig lr så bredvid henne så attt hon hade kunnat visa hur man gör så att han sj kan lösa preoblemet hemma?
    han verkade vara normal det vill säga inte förnedrande eller skämtar på ett ironiskt sätt så kanske hon hade vart mjukare på sitt sätt?
    Jag själv tänker ibland hur är personen i fråga när han redan kommer fram till henne. Vi människor läser oftast av människor . Självklart är det fall till fall…
    Men överdrivet att göra ett stort inlägg om det och publicera det så som hon gjorde…
    Men som sagt allt vi e väl olika på den fronten…

      1. Mansplaining

        Hyckleri. Hade en man sagt samma sak till en kvinna… #kränktman #ignoreramigjagärvit #mänharingaåsikter #vemfanbryrsigegentligen

  8. Martina

    Folk som tänder till angående orättvisor i samhället tänker oftast dom som kastar bort ett sånt problem är vita män, svenskar, har ej utländsk ursprung, är av det manliga könet osv.

    (Såg det häromdagen på Instagram, människor som kastar bort ett problem är på riktigt för priviligierade för att ha det som problem(då det oftast är kvinnor, utländskfödda som är en minoritet i samhället.) Oavsett vad problemet handlar om.)

  9. Tova

    Jag är så trött på allt dehära, men det få man väll inte säga. Så måna kvinnor har blivit så jävla känsliga och kränkta för minsta möjliga.🤦🏻‍♀️

  10. Helén

    jag tänkte snarare att han såg henne och försökte skämta med henne om att hon kunde fixa hans knapp eftersom hon ändå höll på att sy..

  11. Olivia

    Jag förstår varför man tycker att det här är en överdriven reaktion på den här händelsen. Men allt är inte svart eller vitt. Här har vi en kvinna som har organiserat kvinnliga läkares och läkarstudenters Metoo upprop. Samt att hon sitter på tåget till Stockholm för att vara med i en åttonde-mars demonstration. Vi måste ju då kunna anta att den här personen är relativt upplyst och kan mycket om patriarkala strukturer och säkerligen varit med om en del och fått ta del av andra kvinnors historier. Så, frågan man kanske ska ställa sig är: varför denna överdrivna reaktion? Min spontana tanke är att bägaren lite rann över, på internationella kvinnodagen dessutom. Det finns så många snubbar som är skumma. Och varför är det nästa alltid snubbar som är skumma? Det här är dessutom en artikel skriven av Expressen och de kan man helst ta med en nypa salt 🙂 Kanske inte riktigt såna incidenter man ska uppmärksamma på Internationella Kvinnodagen.

    1. Cecilia

      Håller helt med dig Olivia! Speciellt gällande att ta artiklar från expressen med en nypa salt. Sedan tycker jag att ofta just tidningar och män lägger fokus på ”feminismen som gått för långt” och lyfter gärna detta på de mest kreativa sätt, som genom denna artikel.

      Har kommenterat förut på din blogg Hugo att det är så otroligt viktigt ich intressant med fler feministiska inlägg, men kanske gärna där du belyser den VERKLIGA problematiken och inte det klassiska där
      Män lägger fokus vid hur ”feminismen gått för långt” eller kvinnor som ”överreagerar”.

  12. Helene

    Måten hun vinkler det på syns jeg blir feil.. han spurte jo ikke henne om å sy fordi hun var kvinne, men for at hun satt der å sydde.. men ja, litt for påtrengende å ikke backe unna med en gang når han fikk et nei

  13. Nina

    Haha. Helt klart överdrivet. Vi har redan så mycket problem i världen måste vi skaffa oss fler? Äsch. Att bli förtryckt hade varit om han vart otrevlig och tvingat sig på. jag känner mig förolämpad när någon nervärderar eller flinar åt mig som att jag skulle vara sämre för jag är kvinna. De situationerna finns och de männen FINNS men den här mannen behöver absolut inte vara en av dom.

  14. Frida

    Tycker det var överdriven reaktion, skulle personligen bara bli glad om någon bad mig om en sådan liten enkel sak. Att hjälpa andra är ju ett sätt att känna sig som en bra människa, vilket blir en win win situation för båda parter. Ibland tycker jag bara att man över analyserar lite väl mycket

  15. Linda

    Haha jag som tjej tyckte hon överdriver och han hade ju säkert fråga om det var en man också 😂 fan är det med dagens samhälle. Snart kommer män inte få säga hej för då är det sexuella trakasserier 😑

    1. Cecilia

      Undrar också vad fan det är för samhälle vi lever i där en som kvinna inte kan gå en dag utan hög risk för fysiskt/psykiskt våld eller att tom bli mördad av män. 🙂 🙂 🙂

      1. JL

        Fast va?? Nu var de väl nån mer som tände på en å annan cylinder för mycket haha?! Har nog gått många dagar i mitt liv utan oro för att de är hög risk att jag blir utsatt av ovan nämnda..

  16. Lisa

    Att erbjuda sig låna ut nål och tråd är ju supersnällt av henne och hans reaktion säger ju mycket om hans förväntningar. Han hade kunnat tacka ja och lära sig något hade inte kunde. Hon har all rätt att bli arg och reagera. Jag tyckte hon skötte situationen perfekt! Hon erbjöd en lösning som han inte ville ha eller accepterade.

  17. Förvirrad

    Var har folk sin medmänsklighet. Var finns viljan att hjälpa sina medmänniskor. Tkr att man ska kunna be om hjälp oavsett kön. Han hade nog bett om hjälp även om det var en man som satt där och sydde.

  18. Frida

    Oavsett om knappincidensen är ett uttryck för förtryck eller inte så är det skeva i det här att Du som man tar Dig friheten att döma Sandra och hennes agerande, tankar och känslorav förtryck som osanna. Du förminskar Sandra genom att helt enkelt konstatera att hon ”tände till lite väl”.
    Det är sånt här beteende från män, som Dig (och duvmannen) som gör att nedrustningen av patriarkatet förlångsammas, ni är för stolta och måste hävda Er mot saker som ett brev om en knapp och en kvinnas kamp. Låt det vara. Gör något annat av Er lördagskväll.
    Absolut Du jobbar inom sociala medier och behöver skapa debatt för att få uppmärksamhet kring Ditt jobb. Men som sagt, svälj Din stolthet och välj att acceptera alla människors känslor och uttryck utan att lägga värdering i det.
    Godnatt.

    1. Issa

      Fast jag tycker exakt likadant som Hugo, och jag är inte man? Och hon verkar ju blivit förbannad över nåt hon kunde släppa istället för att göra en sån grej av? Jag håller iaf helt med Hugo!

      1. Frida

        Men oavsett era känslor kring händelsen har ni ingen rätt att döma Sandras känsla och upplevelse. Vad som troligen ligger bakom Sandras reaktion på denna enskilda händelse är åratal av ständigt upprepade händelser av förtryck i patriarkatet. Men det vi ingenting om, vi har aldrig gått i Sandras skor.
        Det jag menar är att man kan inte väga en enskild händelse och en persons känslor och reaktion på detta mot hur man själv skulle reagera. Vi har alla individuella upplevelser med oss i bagaget.
        I patriarkatet tar sig män alltför ofta frihet att döma och förminska kvinnorns känslor och åsikter som en härskarteknik.

  19. Lin

    Det stora är väl att han ställde frågan igen? Väntade sig att en tjej ska fixa åt honom? Hur kommer det sig att du (och duvsnubben som kommenterat tidigare) framhäver det som parentesen i situationen? Det är väl nästan det som GÖR hela grejen?

    Sedan tror jag att knappgrejen är en del av något större. (Hon var med i läkaruppropet förstår jag?) En struktur som tog sig i uttryck på ett så jävla typiskt sätt iom knapphistorien. Ytterligare en dimension av vad som är fel i världen.

  20. Vp

    Jag håller med dig.

    Jag hade inte tagit illa upp om någon bad mig om hjälp, snarare tvärtom. En person ser mig sy och tycker antagligen att jag gör det bra och frågar därför om min hjälp. Däremot hade jag blivit småirriterad (eller rädd) om främlingen började tjata om det trots ett nej från min sida. Jag hade med största sannolikhet inte kopplat det till att jag är en kvinna och han en man.
    Däremot hade det varit en annan femma om främlingen hade bett mig att sy om jag hade suttit där utan några ”sy redskap” för då hade det handlat om att personen förväntar sig att jag kan sy bara för att jag är en kvinna.

    Nu är jag inte Sandra och hon har helt rätt att känna som hon gör. Jag menar bara att jag själv inte ser det på samma sätt som hon gör och hur mycket jag än vrider på det kan jag inte se att det handlar om hennes kön, utan mer om att hon råkade vara den som sitter med en nål och tråd.

    1. Anilorak

      Så himla bra kommentar, håller med helt! Och jag förstår verkligen inte varför allt i samhället idag måste handla om vilket kön man är, vissa saker har inte med det att göra utan vissa människor bara komplicerar det och gör det till en diskussion om kön.
      Oerhört skum person för övrigt som kom fram och speciellt tjatade sen också.

  21. En duva e alltid en duva

    Vilken patetisk människa! Blir rent ut sagt äcklad. Hade en kvinna frågat mig om en tjänst jag har möjlighet att hjälpa henne med hade jag gärna gjort det utan att känns mig ett dugg förtryckt. Men vad vet jag. Jag ör ju bara en man. En man med två små döttrar. Idag är det väst att man bara håller käften helt enkelt. Håller dock med om att de e ganska oskönt att fråga igen när man fått ett nej.

    1. Cecilia

      Kanske för att du som man inte är förtryckt. 🙂 I detta samhälle där patriarkatet styr är män överordnade kvinnor vilket gör att kvinnor är förtryckta. Skulle tipsa dig om att vidga dina kunskaper genom en enkel googling och sedan istället för att hålla käft faktiskt utnyttja att du som man kan använda din röst till att förbättra samhället, för din egen skull, dina döttrars skull och för alla andra. Patriarkatet är inte enbart skadligt för kvinnor, om man lägger fokus på hur det skadar män så förhindrar patriarkatet att man som man ska få uttrycka känslor, uppmuntrar ett aggressivt beteende, motverkar emotionell mognad vilket gör det svårt att skapa djupare relationer där man pratar om mer än vädret. Det gör det även svårt att skapa en anknytning till sina barn. Och det finns MÅNGA fler negativa konsekvenser för män. Men framförallt för andra icke-män som förtrycks, våldtas och mördas dagligen av män. Så meningen ”vi hatar män” har egentligen inget med den manliga kroppen eller individer att göra, utan det syftar till män som fenomen/konstruktion av patriarkatet.

Visa alla 38 kommentarer
Tankar

Får vi aldrig nog?

”kanske lite orelaterat till ämnet, men får du aldrig lust att bara blocka dom som skriver taskiga kommentarer till dig lr din fru? borde väl inte vara jättesvårt att kolla upp deras ip adress och lägga en block så dom inte kommer in på sidan? tycker på riktigt de är ledsamt när ni mer eller mindre blir intvingade i hörn o skriver försvarsklingande och redogörande inlägg för grejer som är så himla absurda, tex som har med era barn att göra, jag hade seriöst gett en arm för att få föräldrar som ni, och tror i princip vilken vettig människa som helst skulle se att ni cruisar genom föräldraskapet på ett sätt som är beundransvärt på jävligt många plan” – Malin

Visst kan det vara frustrerande ibland att bli ifrågasatt typ vad man än gör. Det finns alltid någon som tycker till. Men syftet med bloggen är ju inte bara att jag ska skriva av mig grejer utan också att ni ska läsa dom. Annars hade jag kunnat ha en sån där gullig dagbok med hjärtlås på istället. Eftersom jag vill att ni ska läsa och engagera er så tycker jag också ni ska kunna kommentera. Visst, om något skriver något riktigt grovt typ rasistiskt, förtal eller hot så kommer jag radera den. Men att folk har anmärkningar på vårt föräldraskap kommer jag inte moderera bort. Sen rullar jag på ögonen lite då och då över vissa kommentarer men tar oftast inte illa vid mig. Jag tänker att majoriteten av dom ”jobbiga” kommentarerna är från folk som i grunden vill väl och som kan uttrycka sig schysst även om det är kritik. Sen så är det ju vissa som kommenterar på ett sätt som är lika konstruktivt som att be Leo städa rummet och gör att man blir lite lack för stunden. Jag känner mig säker på att jag och Paula är bra föräldrar till våra barn. Vi är absolut inte perfekta och vi kommer väl sabba dom på alla möjliga sätt, det tror jag alla föräldrar gör på något vis oavsett hur rätt man gör. Men våra barn har ett bra liv med två närvarande föräldrar och nära och kära. Jag tror att eftersom jag känner den tryggheten stör kommentarerna mig inte så mycket.

Sen så kan jag ju tycka att en kommentar kan vara intressant att lyfta och prata om. Det är inte alltid man har så mycket inspiration att komma på något och då är det tacksamt att få ett ämne serverat. När det kommer till kommentarerna om Paula så förstår jag mig inte på dom, främst inte dom som försöker få mig att inse allt som är fel på henne. Jag lever med henne dag ut och dag in och känner henne betydligt bättre än någon läsare gör. Jag vet om alla hennes dåliga sidor och alla dom bra. Jag undrar ifall dom kommentatorerna är likadana med sina polare och deras partners; ”Du, Lisa, din kille är verkligen så störig jag vet inte varför men jag blir så irriterad när han dyker upp. Dessutom klär han sig fult”. Antagligen inte så många. Jag tänker saker om folk hela tiden som jag ofta inte säger, man har väl någon liten spärr där inne i skallen ändå.

Om jag ska summera ihop det lite – oftast bryr jag mig inte om negativa kommentarer men kan tycka dom är bra att lyfta upp och prata lite om. Jag skulle kunna blocka alla taskmörtars IP:n men dom kan ju lätt kommentera från fler håll. Majoriteten av kommentarerna jag får är ju väldigt positiva och dom flesta av er verkar gilla mig litegrann i alla fall – det värmer mer än vad en negativ kommentar stör =)

 

 

 

 

Kommentera

  1. Nathalie

    Här är en till som gärna haft er som päron, gör väl inget att jag är 27 bast va? 😁 Annars kan ni få vara min granne, eller nä, mer brorsa/syrra. Det tar vi! Taget!

  2. Sofia

    Puss du är bra men jag är sjukt trött på din LeoVegas-reklam som följer med när man blädddrar ner. 😬 😉

  3. e

    Så himla fint skrivet Hugo och fin inställning till allt. älskar att följa din personliga utveckling. Du är typ mitt hopp och bevis på att douchiga omogna killar kan växa upp, mogna och bli jävligt vettiga. hoppas du ger dig själv en klapp på axeln för det nån gång ibland! <3

  4. Josefin

    Alltså shit Hugo jag gick på mitt första crossfit pass idag. Jag har tränat gymnastik typ 12 år men la det på hyllan i lördags – jag har följt din blogg väldigt länge så crossfit var min givna nya ”idrottskarriär”. Alltså det var så jobbigt – jag trodde jag var vältränad, men jag älskar såklart grispass så kommer självklart fortsätta även om jag själv tycker jag är dum i huvudet som utsätter mig för sånna jobbiga saker. Det tog mig TVÅ timmar att ta mig därifrån för jag var så trött haha. Jag har typ 20-25 minuter att gå i normala fall. Första kvarten efter passets slut satt jag bara och typ andades för hela kroppen skakade. Sedan var jag kvar och stretchade typ 45 minuter för jag verkligen inte orkade gå hem men till slut tog jag mig i kragen. Jag gick halva vägen sedan tog jag matpaus på Max haha och sedan gick jag resten av vägen. Jag vill inte ens veta min träningsvärk imorgon. Bör kanske tilläggas att det var ett konditionspass, vilket inte är superprioriterat på gympan där man ska vara explosiv. Sedan har jag inget chill heller så jag tog slut på mig själv första 10 minutrarna sedan skulle jag tydligen köra 20 minuter till haha. Jag är död men vill genom den här kommentaren tacka dig för att ha inspirerat mig tillräckligt för att ens prova detta! Du gör ett bra jobb!

Visa alla 8 kommentarer
Tankar

Mina tankar om porr

Kul att ni är några stycken som hakat på tävlingen – har ni inte gjort det än är det inte för sent, kika in här så hittar du allt där.

Blev lite porrdiskussioner på Pulkans blogg i helgen, någon undrade om hon var ok med att jag kollar vuxenfilm på egen hand ibland. Nån kommenterade också att det borde vara jag som svarar på frågan och det kan jag väl göra, även om jag inte tycker det är så mycket att prata om. Jag ser inte varför det skulle vara fel att titta på porr när man kör lite egentid – om P vill kika på egen hand är jag all for it. Även om man har ett fungerande sexliv kan man vilja umgås lite med sig själv ibland, det är ”same same but different” så att säga. Att titta på porr är inget jag gör som ett intresse där jag poppar popcorn och har seriemarathon med olika filmer. Det är något som används för en sak en kort stund och inget jag lägger mycket tankekraft på. Jag tror dom flesta som kollar porr gör det bara för det man ser just då i stunden och med ett enda syfte. Det är inget som görs som någon uttänkt politisk handling eller att man funderar över allt som pågår i samhället runt omkring. När det används är det ganska isolerat till ”här och nu” så att säga. Jag tror tjejer kollar porr också men kanske inte vågar säga det i lika stor utsträckning.

Klart jag förstår varför folk är emot porr, branschen verkar ha mycket smutsigt i sig. Jag kan erkänna att jag inte är insatt i hur det ser ut exakt men folk säger att det är mycket dåliga villkor, att många gör det av ”fel anledningar” som har med drogproblem, en kass barndom eller annat att göra osv. och det känns rimligt att det förekommer. Men jag tror, och hoppas, också att dom flesta gör det av egen vilja. Och om det är två vuxna individer som gillar att ha sex framför kameran och gör det av egen fri vilja, varför skulle det vara fel? Sen är det svårt att veta om folk gillar det genuint, men då tycker jag det är där man ska ta tag i det. Säkerställa att det är bra villkor för alla som jobbar med det, att dom får tillgång till hälsokontroller (både fysiska och psykiska kanske) och att dom aldrig tvingas göra saker dom inte vill.

Med det sagt vill jag inte förminska att det är hemskt om folk, kvinnor, far illa ut. Men det är hemskt att folk jobbar på klädkedjors fabriker för nästan inga pengar alls med usla villkor och dålig arbetsmiljö för att vi ska kunna köpa massa billiga skräpkläder för 99:- också. Precis som jag konsumerar porr köper jag ibland kläder på dom stora klädjättarna – trots att jag vet att det pågår massa ruttet bakom kulisserna. Det jag vill komma fram till är att dom gångerna jag kollar porr tänker jag inte på personerna bakom och deras liv, lika lite som jag gör när jag kollar Games of Thrones. Sen vill jag bara tillägga, eftersom någon antog, att jag inte kollar på grova kvinnoförnedrande saker. Jag är inte en så komplex kille och som dom flesta snubbar är min fantasi inte så värst utvecklad.

Men barnen då? Självklart kollar jag inte vuxenfilm eller lämnar något dom skulle kunna upptäcka i deras närhet, lika lite som jag och Paula har sex i deras närhet. Barn och sex hör inte ihop överhuvudtaget men att jag är förälder tar inte bort min sexualitet (dom är två resultat av den hehe). Vad skulle jag tycka om mina döttrar läser det här när dom är stora? Jag hoppas bara att dom kommer vara trygga i vilka dom är och vad dom gillar. Att dom inte ska skämmas för sin sexualitet och att dom ska göra det dom vill och säga nej när det är något dom inte vill.

 

Kommentera

  1. Julia

    Ja alltså egentligen har jag ingenting emot porr. Har själv kollat på porr mycket under vissa perioder, medan jag andra gånger nästan ”glömt” bort det.
    I ett förhållande tycker jag det är helt okej att man kollar på porr ensamma hur mycket man vill OM man har ett bra sexliv tillsammans. Det är när porren kommer före sexet man delar som allt skiter sig. Det kan vara antingen för att det är enklare och kräver mindre tid/energi men även att man helt enkelt tappat lusten för sin partner.
    Enligt egen erfarenhet har jag känt att såfort man slutat ha sex med jämna mellanrum så blir det svårare att ta tag i det. Det får både parter att känna sig mindre uppskattade och mindre bekräftelse. Om jag på det skulle komma på min partner att runka till porr hade jag känt mig helt värdelös.
    Slutsatsen är alltså att det är okej/inte okej beroende på vilken situation man är i.

  2. Emma

    Har tänkt på detta såååå mycket och kommit fram till att i en relation har man ett gemensamt sexliv och ett för sig själv. Båda två är lika viktiga. Inte minst heller för att man inte ska lägga ansvaret för ens sexliv på en annan person. Om jag inte skulle accepterat att min sambo runkade till vad han nu tänder på och inte jag vill ha sex blir det en tråkig situation där jag blir ansvarig för hans lust och vice versa. Onanera är kul och porr är nice. Om man som tjej tycker det är tråkigt att onanera så kan jag tipsa om womanizer. 10/10!

  3. Hy så hemskt!

    Jag kan kolla på porr ibland en kort stund av en viss anledning när min man är bortrest länge med jobbet. /Småbarnsmorsan

  4. Nina

    Men asså komigeeen alla ni som tycker det är HELT fel med porr? Och att ”tända” på någonannan? Vilken värld lever ni i?
    Att min partner aldrig ska tycka någonannan är snygg eller liknande är orimligt. Så länge han ger mig bekräftelse fina komplimanger och kärlek, så vet jag att jag är bäst.
    Att era killar inte skulle tända på porr? Mja förmodligen kollar dom ändå i smyg för ni är så jävla hårda.

  5. Zeynep

    Många gånger delar jag åsikt med dig, men inte denna gång. Och det behöver man ju såklart inte göra, alla är vi olika och det är det som är det fina i världen.
    Personligen har jag svårt att förstå varför men ens skulle vilja se en annan ha sex, och dessutom attraheras av det när man har en partner man är kär i och fullt nöjd med. Många säger- det är ju inte själva personen man tittar på. Men vad spelar det för roll, man söker tillfredställelse av någon annan/ npgon annans akt/ kropp. För mig är det väldigt fel. Det skulle få mig som partner att känna mig oduglig. Men ni verkar vara okej med det i ert förhållande och det är det som är huvudsaken. Att det är okej med båda.
    Men hur skulle du reagera OM din partner var emot det?
    Önskar dig en bra vecka👋

    1. J

      Så känner jag lite också. Känner mig otillräcklig, ful och oattraktiv. Kanske fel, men jag försöker acceptera det, men det är svårt. Men ännu svårare när mannen kommer och säger att ”sex är bara sex” och skulle mer än gärna ligga med andra kvinnor om attraktion uppstår, för det skulle ju inte alls påverka våran relation alls, då han tycker så konstig tanke för honom. 🙁 Det mina vänner ÄR en ännu hemskare känsla än att han ”bara”tittar på porr ibland. 🙁 kanske är det porren som bidragit eller inte? Känns bara hemskt då jag verkligen inte vill ha nån annan och ser sex som en fint band mellan ett par som man inte borde dela med andra. Kanske jag är för hård mot honom med?

      1. Hugo Rosas
        Hugo Rosas

        Tråkigt att din snubbe får dig att känna så J men jag tror inte det är porrtittandet som gör att din man vill ha sex med andra – om det inte rör sig om typ ett missbruk av porr där den tar över. Kanske är det bara hans läggning? Alla är ju inte monogama och det verkar snarare vara det som är grejen med din snubbe. Personligen tycker jag inte ”sex är bara sex” och skulle inte vilja ligga med någon annan Paula (och inte att hon ligger med någon annan heller). Porr är ett visuellt hjälpmedel på egen hand, det ska inte ersätta sexlivet.

        1. J

          Synd bara att han kommit på detta efter 16 år tillsammans. Jag kanske skulle kunna förstå om jag tex inte ville ha sex, var sjuk eller på annat sätt ”fel” på mig. Men så är inte fallet. Han trivs med mig och vi har ju kul. Nu har detta verkligen blivit ett problem i förhållandet. 🙁 jag känner knappt för sex och undrar varje gång om han övar på mig för kommande ligg? Helt sjuk att jag ens ska behöva tänka så. Han är redo att kasta bort allt vi har. Något han och gillar (3 barn dessutom) men vad som gör honom mest glad är visst att ha kul och raggar på andra. Jag vill bara dö… Vet inte hur länge jag ska orka. Jag älskar honom. Jag vet vad alla ni kommer säga-lämna honom… 🙁 lyckos Paula som har en sån bra kille. Och tack för en bra blogg.

  6. Julia

    ”Att titta på porr är inget jag gör som ett intresse där jag poppar popcorn och har seriemarathon med olika filmer.”

    Asså HAHAHA!

Visa alla 13 kommentarer
Tankar

Trappvett

Måste briefa en grej med er såhär på måndagkvällen som jag funderat på. Tänk er att ni är och tränar på ett gym med flera våningar och att omklädningsrummet ligger i källarplan så ni måste gå ner dit när ni är klara. Precis när ni ska gå ner för trappan kommer det folk som ska upp. Trappan är en spiraltrappa vilket gör att ena sidan är bred och den andra smala vinklar. Vilken sida ska du som är på väg ner ta och vilken ska uppåtvandrarna ta?

Allmänt så har vi ju högerregel som appliceras typ överallt annars för att minimera krockar och onödigt tjafs men gäller högerregeln även här? I mitt tycke ska dom som går uppåt välja den smala delen av trappan eftersom man inte behöver lika mycket utrymme för foten när man går uppåt, så länge trampdynan får något att ta spjärn mot är man hyfsat stabil. Men om man går nerför är man mycket ostadigare och om man är en klant som jag kommer man garanterat ramla och krossa svanskotan om man ska balansera ner på hälen eller trampdynan. Har jag helt fel här eller ska man anpassa högerregeln efter spiraltrappor så att den som går ner fån den breda ytan? För mig känns det självklart men 9 av 10 gånger blir det kollision och/eller att man får stå och vänta på att ena parten står stilla och väntar ut den andre som lirkar sig runt.

Dagens fråga; vad är trappvett-och-etikett? 🤔

Den här trappen är visserligen ingen spiraltrapp men utmaning nog för mig =( 

Kommentera

  1. Sandra

    Förstår inte riktigt problematiken, jag hade väntat tills de som var i trappan var borta och då alltid valt den bredare delen att gå på. Vill någon inte invänta mig så får de gå på andra delen. Det tar ju trots allt inte många sekunder att gå i en trappa.

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Men om du är halvvägs ner för trappan och det plötsligt kommer en ström av folk som varit på spinningpass eller nåt?

  2. Anna

    Om trappan är svängd åt andra hållet blir de vänsterregeln isf så högerregel principen går nog bort 😂 Lurigt med spiraltrappor

  3. Sofia

    Högerregeln handlar ju dock inte om att man ska hålla till höger utan att den som kommer från höger har företräde när väjningsplikten inte gäller. Men annars håller jag med dig 😜

  4. Mikaela

    En annan grej är ju att de som går neråt har precis gymmat klart = trött i benen. Är ju omöjligt att gå i en vanlig rak trappa efter att ha tränat ben så tycker absolut att de med fräscha ben ska gå i de smala stegen för att underlätta för de trötta benen!

  5. Jennifer

    Hm har inte riktigt tänkt på det innan men jag håller nog med dig, jag tar smala delen på vägen upp och den större på vägen ner.

Visa alla 13 kommentarer
Tankar

Föräldraskapsanmärkningar jag gärna sluppit

Fan vad fint att läsa era kommentarer i förra inlägget, jag trodde nog inte att ni skulle vara så positivt inställda som ni ändå är. Ni är guld ibland alltså ❤ Något som Pulkan också tog upp i veckan var det här med att döma andra föräldrar, jag tror det märks av mer när man är så här öppna som vi är med allt. Då blir det lätt att sitta bakom en skärm och komma med kommentarer. Jag brukar inte ta åt mig av olika kommentarer utan oftast bara rulla in ögonen bak i skallen och gå vidare med dagen. Men jag tänkte summera några vanliga kommentarer jag får.

  • Vällingdilemmat 
    ”- Är inte Leo för stor för välling nu”, ”ni borde inte ge henne välling på natten” etc. Tro mig i att jag helst skulle fimpat vällingen för 1 år sen och fått sova en hel natt. Att vi ger Leo välling är för att vi är svaga och inte orkar ta tag i det – vi vet att det är dags. Vi bara orkar inte ta tag i det, OK?
  • Bilbarnstol
    Om jag fick en krona för varje kommentar om hur vi väljer att ha barnen i bilen skulle jag nog ha råd att köpa en ny bil, kanske inte en Audi men garanterat en äldre Volvo. Vi går efter dom riktlinjer som finns och bryr oss självklart om att våra barn sitter säkert. Sen skulle vi kunna ha dom bakåtvända och inlindade i bubbelplast tills dom är 30 men i dagsläget tycker vi det känns bra så som vi har det.
  • Hjälm 
    Har barnen hjälm på bild börjar folk anmärka på att dom kan fastna och strypas i typ vad som helst. Har dom ingen hjälm på en bild i närheten av en skidlift (innan vi börjat åka) tror folk att vi skiter i hjälmen och praktiskt taget kastar in dom i träd. I verkligheten? Vi har koll på barnen hela tiden och tänker på säkerheten i backen.
  • Bikinins vara eller icke vara 
    Det här märkte vi var en het potatis när vi var på Maldiverna. Jag hade aldrig tänkt tanken att bikini på barn skulle ha något sexualiserande i sig eller vara ett eventuellt problem för Mollys framtida självbild och tänker egentligen inte så annorlunda nu heller. Men räknar med nya kommentarer till sommaren/nästa semesterresa.
  • Hur kan ni träna när barnen är på förskolan? 
    Det som verkar trigga mammor runt om i landet mest av allt (jag har ärligt talat aldrig hört en snubbe anmärka på det här) är om man tränar medans barnen är på föris. Det är som ett rött skynke framför en tjur – alla går helt bananas. Jag tränar ofta när barnen är i förskolan – det ingår i mitt jobb att träna. Paula tränar dagtid ibland, hon jobbar både under tiden hon gör det och sen när barnen sover för kvällen. Vi hämtar oftast våra barn tidigt och utnyttjar inte direkt systemet med föris – ändå blir folk som tokiga emellanåt.
  • Barnen borde inte sitta vid iPaden 
    Visst, jag håller med om att det är ett problem om barn sitter sitta med en skärm hela dagarna. Men att ha lite nervarvningsstunder på eftermiddagen, på resan, på helgförmiddagen eller liknande är inget som kommer påverka dom negativt. Våra barn lever rövare 90% av sin vakna tid, om vi kan sänka dom med teknik 10% tackar jag och tar emot.
  • Föräldraledighet 
    Med jämna mellanrum tycker folk synd om Paula som tagit föräldraledigheten. Eller tycker att jag inte tar föräldraskapet på allvar. Att både jag och Paula jobbar med sociala medier men att jag dessutom driver företag gör dock att vi inte kör en traditionell föräldraledighet överhuvudtaget. Här tycker jag att folk får göra som dom själva vill och hur det passar för deras familjer. Alla har vi olika arbeten och livssituationer och det kommer ju avspeglas i föräldraledighet också.

    Hur är det för er, råkar ni ut för några oombedda pekpinnar från godhjärtade medmänniskor?

    3 sekunder från att fastna med hjälmen i gruset 

Kommentera

  1. mb2

    hahahaha!
    Du borde ta åt dig av alla kommentarer Hugo, ser du inte hur olyckliga dina barn är. Hur skadade dom är överallt och hur många gånger ni föräldrar tagit död på dom. Man ser dom aldrig skratta heller 😉
    Jag har jobbat för föris i 8 år och det är en värld där vuxna tycker och tänker så jäkla mycket hela tiden. Det ska vara på ett visst sätt jämt, annars är det FEL (enligt vissa).
    Jag var även gården ansvarig i 2 år, vilket jag i början tyckte var svin kul, då jag älskar att planera platser så att de blir så roliga och stimulerande som möjligt för kidsen. MEN, vad jag än kom med för förslag så blev det ett NEJ. Varför? Jo, för barnen kunde strypa sig, springa in i det, eller ramla på något och skada sig ”allvarligt”. Det har blivit så jäkla fjompigt med allting nu för tiden. Och då måste ni veta att JAG själv är en ganska orolig och en beskyddande person.

    Om man kan se förbi tråkiga kommentarer så gör det! Dom kommer alltid finnas där.

  2. J

    Jag kanske hade en å annan ogenomtänkt åsikt om barnuppfostran innan jag fick barn – sen fick jag barn, och inte vilket barn som helst utan en (härlig) stormvind med järnvilja. Då insåg jag att alla föräldrar gör så gott de kan för att överleva vardagen, efter bästa förmåga. Det sista jag behöver är en välvillig pekpinne som med största sannolikhet är droppen som får mig att känna mig ännu mer otillräcklig och värdelös. Alla har något de kämpar med. Var alltid ödmjuk!

  3. Ellen

    Har märkt att förskolepedagoger är jäkla helgon när det kommer till tycka och tänka. I Alla fall i vår kommun. Det tycker något om allas barn och vad föräldrarna gör som är så inkompetenta. Själva är det naturligtvis perfekta till 100 %.

  4. Jessica

    Din blogg är tamefan den roligaste jag läst 😂 du är så sjukt rolig! Tack för att du lättade upp mitt humör när mina barn precis gjort det motsatta 😅

  5. :)

    Frågan är ju , vad är reglerna för träning när barnen e på föris ? Regler för detta på förskolor i Stockholm? 🙂

    Jag tror folk triggas tex av att man kanske tränar , går till frissan , shoppar ibland när barnen E på föris .. och sen gnäller man över att man ej får ihop vardagspusslet med småbarn…. bara en teori…

  6. Therese

    Haha.. alltså, det finns ju alltid någon som ska ha en åsikt om allt eller ingenting.

    Det här med att tex bli ifrågasatt om varför man har barnen på förskolan fast man är hemma själv. Jag som jobbar inom vården, som dessutom jobbar jour, vilket innebär pass på 21h. Jag lämnar mina barn på föris kl. 9 eller 11 även om jag börjar kl. 15. Varför? Pappa jobbar till kl 16, hämtar 16.45 och jag kan inte känna att det skulle vara humant mot barnen att lämna på föris kl 14 för att sedan bli hämtade 16.45.

    En gång va det en man på mitt jobb som hade en diskussion med mig om att det var fel att jag jobbade och pappa va hemma med barnet för man ska amma tills barnet är minst 2 år och mannen ska helt enkelt ha två jobb om det inte ”funkar” ekonomiskt att jag är föräldraledig så länge. 🙄😯

  7. Alice

    Svenska kvinnor/mammor är fan helt hopplösa. Att de aldrig bara kan hålla käften. Alltså jag skäms. Jag har aldrig och skulle aldrig kommentera något sådant överhuvudtaget. Oavsett om någon åsikt skulle skilja sig åt! Undrar vad
    det är som gör att de här personerna bara måste anmärka på allt istället för att leva sitt liv.

  8. Sara

    Enda en skulle anmärka på bilden vore Isåfall att hjälmen sitter så dåligt på flickans huvud att om hon trillar och slår i huvudet är den knappast till någon hjälp eftersom den blottar hela pannan och sitter för långt bak. Men hon har ju ändå en hjälm på sig, vilket antagligen är bättre än ingen alls även om den sitter helgalet och fel 😁😁

  9. Lotta

    Vi får faktiskt mest kommentarer gällande vår ekonomi. Att vi reser för mycket/för dyrt, köper ny bil, renoverar, köper nytt hus. Hjälper ungarna med körkort och bil mm mm. Vet fortfarande inte vad folk har med vår ekonomi att göra i över huvudtaget. Vi lånar inte pengar för att kunna göra detta (förutom huset då), våra barn lider inte, dom har det dom behöver plus lite till, utan att vara överdrivet bortskämda och bara förvänta sig att få få få. Sen när man grymtar och nämner den svenska avundsjukan, så får man alltid höra, Jag är inte avundsjuk! Nä hä, men skit i min ekonomi då, och sköt din egen!

  10. Sara

    Ammar du inte? Varför inte?? Ersättning är inte bra för barnet! – okej nä men mitt barn kan ju svälta ihjäl istället då..

    När man delar på föräldraledigheten o går tillbaka till jobbet – men vem har barnet när du jobbar? …

    Är han inte för gammal för ersättning? – Jo men han ogillar välling men somnar inte utan något…

    Du måste börja jobba dag – jag måste ingenting men okej kan köra på skiftarbete istället för 12 nätter i månaden, vara borta kvällar, börja jobba 07 dagen efter och jobba dubbla… Mitt barn kanske lider av att få gå till pappa istället för mamma om han vaknar om nätterna

    Osv osv

  11. Lina

    Shit det där med träningen har jag inte ens tänkt på att ni fått skit för. Tänker lite såhär: min man har en timmes lunch som han gärna tränar på, jobbar vanligt 8-17 jobb. Om han skulle träna och vi har barn och folk skulle gå bananas så känner jag lite att folk är knäppa i huvudet. Det är ju inte som att han skulle hämta ungen på föris den timmen och lämna in ungen igen när timmen är slut.
    Varför skulle det då vara ett problem att era barn är på föris när ni tränar? Människor är märkliga!
    Jag tyckte ditt förra inlägg var fantastiskt och precis som många andra sa så tror jag verkligen inte att dina ungar lider för att du har tävling några veckor på ett år. I början tyckte jag att dina intressen var väldigt stora, när Leo var pytteliten. Men har backat helt i mitt tänk för jag vet att ni gör allt för era barn och ni är de enda som kan göra helt rätt för just Molly och Leo! Hoppas tävlingarna går bra och att du slipper bli något mer sjuk!

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Ja jag tänker också att om man jobbar ett ”vanligt” jobb och får till den där timmen med träning innan man hämtar barnen är man med största sannolikhet lite piggare och gladare när man hämtar ungarna själv också. Sen ska man ju hålla sig inom ramen för vad som är bestämt tidsmässigt men lyckas man få gå lite tidigare från jobbet är det ju fantastiskt om man kan träna lite. Tack för din kommentar!

      1. L

        Min man har ett ”vanligt” jobb. Han har en timmes rast men flexar in en halvtimme tidigare. Han tränar på lunchen och käkar snabbt innan han återgår till arbetet.
        Nu är han dock föräldraledig men det kommer ju funka på samma sätt när hon börjar förskolan.
        Men folk är så sjuk trångsynta… hur många gånger har inte du och Paula skrivit att du elitsatsar inom denna (fantastist roliga sport)? Sjukt luddig kommentar men jag blir såååå trött på folk som lägger sig i! Blä. Nu går jag fan och lägger mig. Godnatt!

  12. Malin

    Haha man kan inte låta bli att le lite när man läser vad du skriver! Vad skönt det måste vara för de som kommenterar att leva det perfekta livet.. Så härligt att aldrig begå misstag. Jag tror att folk är avundsjuka på att ni kan träna när barnen är på förskola, hade jag haft möjlighet så hade jag lätt gjort det! Men att jobba på operationsavdelning innebär en halvtimmas lunch punkt!

  13. Ullis

    Ja, gode gud!! Vad skriver man?!?! Vår son drack välling tills han var 6 år och han mår alldeles kanon idag, trots sina 23 år.
    Jag är 47 år gammal och tycker att ni är två stycken helt förträffliga föräldrar!! Ni gör ju allt för era två små flickor. Inte många i dagens samhälle som kan skryta med det.
    Folk som sitter bakom en skärm o lägger märke till allt anser jag inte är normala! Vet att det måste vara svårt, men ta inte åt er för ni är två alldeles perfekta föräldrar till era små flickor.
    Kram

    1. e

      Varför skulle det vara något farligt med välling? Finns ju för sjutton vuxenvälling! drack nog också välling till jag var typ 6 år, tyckte det var sååå gott haha. Jag är förhållandevis normal idag haha och har inte druckit välling sen dess.. så föräldrar borde bara chilla lite!

      1. Rebecca

        Är inte vällingen i sig. Det är mer ”småätande” det blir och på natten efter tandborstningen.
        Och på natten har man mindre saliv = kan bli lättare karies i tänderna (detta+ det ovan) Och barn med karies är inte roligt för någon.
        Så det är ju inte så att man blir ”onormal” pga välling på natten

        1. Malin

          Välling är skräp och något som bara vi i Norden har fått för oss att hälla i oss. Skulle aldrig ge mina barn det!! Utbilda er och läs på.

  14. J

    Jag är ensamstående mamma och får ofta höra hur bra jag har det som är själv och slipper en partner att tjafsa med om allt, slipper kompromissa… Eh. Ja och mitt barn växer upp utan sin pappa. Och vi lever på en lön. Och ALLT hänger på mig. Alltid.

  15. Jessica

    Fyyyy vad skönt att ni äntligen gör ett sånt här inlägg. Läst era bloggar i många år och ibland när man ser kommenterar folk lägger kryper det i kroppen och man önskar vissa bara kunde logga ut.

  16. Helen

    Alldeles för många.
    Vi har för hårda rutiner. ( Har fasta mat och sovrutiner)
    Vi överstimulerar vår 2 åriga son. ( Brukar komma från andra föräldrar som inte orkar eller vill delta i leken)
    Sådär mycket mat kan han väll inte äta. Kan det verkligen vara bra? ( sålänge han äter bra hemmalagad mat får han äta hur mycket han vill)

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Visst ja – överstimuleringen har ju vi också. Synd om barnen för att dom får sitta vid paddan men synd om dom att vi åker till badhus och lekland också 😂

  17. Sanna

    Har inte hört så mycket om just dessa punkter, bortsett från bikinis som har varit ett hett ämne även hos mig för några år sedan. Men har förstås hört en hel del annat i genom åren och mer lär det nog bli med åren. Jag tror nämligen det är ganska svårt att slippa undan när man är offentlig, oavsett om man är större bloggare som du och Paula eller en lite mindre som jag själv.

    Har ibland annat hört en hel del kommentarer om:
    – Fredagsmys och lördagsgodis – vad är okej och i vilken mängd?
    – Dotterns dockor (särskilt Barbies och liknade) och dess sjuka ideal som det ger.
    – Amning och hur länge det är okej, om det ens är det alls? Det har också varit ett hett ämne.

    och så förstås en hel del annat.

Visa alla 36 kommentarer
Tankar

Är det egoistiskt att satsa?

Nu när Open är igång är det full fokus som gäller för mig, även om jag är närvarande på andra saker är alla mina tankar på tävlingen. Det är 5 veckor som går extremt snabbt och sjukt långsamt på samma gång. Paula skrev ett inlägg förra helgen om livet som crossfit-fru och att det innebär mycket ensamtid med barnen. Det är en tid innan tävling och sen under själva tävlingsperioden jag satsar extra hårt och verkligen går in i träningsbubblan. Träningen är viktig för mig året om men för det mesta annars är jag i alla fall hyfsat vettig att snacka med emellanåt =) Det här är 4e året jag elitsatsar och ja, egentligen är det väl inte optimalt att göra det just under dom här småbarnsåren men jag har aldrig varit en person som går och tänker att ”Det här verkar grymt, jag gör det sen” utan när jag vill nåt så kör jag. Paula är med på tåget och det är jag sjukt tacksam för. Hon vet vad det här betyder för mig och att det som betyder mest är att familjen är med mig. Att jag har deras stöd och att höra ”heja pappa” får mig att lyfta lite tyngre, hålla ut lite längre och ta i lite mer. Det kanske är ego men en del av mig hoppas att Molly och Leo ser mig och imponeras av vad pappa gör, att det kanske följer med dom upp i åldern sen att farsan är rätt cool på sitt sätt.

Jag såg att vissa kommenterade på Paulas inlägg med att jag var egoistisk som ser mina intressen som viktigare än Paulas och att det är synd om barnen som missar tid med mig. Såna kommentarer gör mig lite irriterad – först och främst handlar det inte om en värdering i vems intressen som är mest värda. Jag tycker vi båda ska ha möjligheten att göra det vi intresserar oss för och det är inget jag ser som en konflikt. Ja, jag är mer frånvarande i tävlingsperioder men all övrig tid är vi rätt jämställda i fördelningen av egentid och egna intressen. Paula har sina träningskvällar när hon drar iväg och jag är med barnen, jag tränar varje dag men ofta på dagtid när barnen är på föris. Paula kör tjejkvällar ute, jag går ut mina vänner ibland. Vi båda har senaste året åkt iväg på egna resor med vänner där den andra stannat hemma med barnen och vi har också rest ihop. Sen så är träningen inte ett intresse för mig, det är en del av mitt jobb. Jag jobbar med mina sociala medier, jag jobbar med mina bolag och jag jobbar som signad atlet. I och med att jag är signad funkar det inte direkt att köra något pass ibland när andan ligger på utan jag satsar verkligen på träningen, är med i tävlingar och syns i kampanjer. Det kräver att jag är i bra form och att jag testar mig fram hela tiden.

Sen det här med att barnen missar tid med mig. Där kan man bara gå och lägga sig känner jag. Med tanke på mitt jobb och dess fria arbetstid tror jag att jag spenderar bra mycket mer tid med mina barn än en genomsnittlig pappa som jobbar 9-17 måndag till fredag och har 5 veckor semester om året. Jag och Paula delar på vabben, barnen hänger med i vissa jobbsammanhang, dom kommer och kollar när jag tävlar, vi reser ofta och vi hittar på mycket aktiviteter. Mina barn betyder allt för mig och även om jag blir något mer frånvarande vissa perioder på året tror jag dom vet att jag alltid finns där för dom.

Om Paula skulle vilja elitsatsa inom något område just NU så skulle det bli lite bökigt och kräva ett uppläggssamtal eller två men jag är säker på att vi skulle klara det också. Eller så kanske hon vill köra hårt om något år eller så och då får jag trappa ner. Om det är något jag och Paula har så är det en rak dialog med varandra och om hon skulle känna att det inte funkade skulle jag behöva ändra om helt enkelt. Är det egoistiskt att satsa överhuvudtaget under småbarnsåren; med jobb, träning eller något annat? Eller är det just träning som är egoistiskt? Vad tycker ni?

 

Kommentera

  1. Elin

    Hugo!
    Jag har ”följt” dig under alla år som du varit aktiv i socialamedier och vill säga att INGEN därute är så varmhjärtad och härlig som du, vore en dröm att få ha dig i sitt kompisgäng för du verkar helt underbar som person!
    Dina barn älskar verkligen sin pappa och man ser att du till 120% gör mer än allt för dom, dessutom är du den bästa Paula någonsin kan få vid sin sida i livet.
    Strunta i dessa white trash till folk som bara är medelmåttiga och trötta på sin egna tråkiga vardag.
    Kör hårt och såklart är du min absoluta favorit i hela OPEN!! 😀

  2. Rebecca

    Jag tycker att sålänge båda är med på det (vilket det ju är sjukt tydligt att ni båda är) så go for it! Blir så trött på att det ska finnas rätt och fel. Hela er familj vetkar ha en grym sammanhållning. Gör det som funkar för er. Alltid. Och skit i vad alla andra tycker. Ni är fantastiska!

  3. Frida

    Du och ni är grymma Hugo. Du är knappast den första föräldern i Sverige som bredvid sitt föräldraskap satsar på idrott/jobb. Kolla bara på stora idrottsstjärnor som spelar fotboll, handboll, hockey osv med mycket bortamatcher. Man är inte bara förälder. Man är en individ med egna intressen också tänker jag, och man måste få göra sådant man mår bra av för att vara en bra förälder, eller? Haha jag är iof bara 21 år och inga ungar men det är i alla fall min teori! 🙂

    Ha de gött!

  4. Noodle

    Huvudet på spiken!
    Brorsan tävlar också i CF och har två småbarn (en nyfödd). Hans fru vet att familjen kommer först, alltid. Han pusslar varje dag för att kunna vara med barnen, lämna, hämta, laga mat, natta osv.
    Utåt sett ser det ut som att han alltid är i boxen, att han alltid är iväg på tävlingar eller alltid sitter med mobilen i näven och jobbar. Men de som lever med honom ser ju verkligheten. Det är allt som betyder något.

    Paula är lika klok som dig Hugo och ni ger varandra tid att hämta energi i det ni älskar att göra, förutom att vara med familjen.
    Lycka till i open!

  5. Sandra

    Hejja hejja Hugo kör hårt, är Paula med på det, så är väl allt ok! Barnen verkar va såå glada och ha de bra, allt som folk skriver negativit är ju oftast tyvärr att dom är avundsjuka och att dom inte själva har tid med sina barn antagligen! många skratt när man läser din blogg fortsätt som du gör, man lever bara en gång👏🏻
    Hälsa familjen

  6. Mattias

    Tjena!
    Så länge du o din bästa halva är överens så finns ju inga tvivel om att du ska köra! Barnen påverkas av oss vuxna! Glada föräldrar glada barn, Nu är inte jag på samma nivå som med din satsning men ,om träning (som i mitt fall) oavsett satsning en del av ens liv, tror mer att.. skulle du inte få göra de du vill så skulle inget bli bra. Ingen vill ju säga nej till en annans dröm., glada barn inspireras , så fortsätt att inspirera! 💪🏻👌🏻

  7. wilma

    Om min pappa hade satsat i någon sport när jag var 2 eller 4 år gammal hade jag absolut inte påverkats av det. Hur mycket kommer man ihåg när man är i den åldern? KÖR PÅ GO FOR IT OCH LYCKA TILL!!!

  8. Bea

    Härligt för dina barn med en pappa som satsar på sin idrott ändå! Min pappa tävlade i strongman rätt framgångsrikt när jag var liten, vi åkte Sverige runt på tävlingar och jag hade sjukt kul! Roligast var såklart när pappa tävlade och tog i, då fick man heja precis så högt och mycket man ville! Sen fanns det alltid mycket kul runt tävlingarna, vissa gånger var det fitness-tävlingar i samband med strongman och det var roligt att kolla på! Nu var detta i slutet på det glada 90-talet så det är flera år sedan, men jag kommer alltid komma ihåg alla tävlingar med ett leende och jag tror dina tjejer kommer att göra samma sak. Heja dig och lycka till!

  9. Aicha

    Först och främst tycker jag att det är sorgligt att både du och Paula måste försvara era livsval i era bloggar för att det finns småsinta människor därute. Båda ni måste få ha intressen som är utanför föräldraskapet, för ni är ju faktiskt Hugo och Paula personerna och inte bara Pappa Hugo och Mamma Paula. Men vissa tycker att man inte får lov att vara individer när man är förälder.

    Det är så positivt att ni båda är inne i träning som en passion, era tjejer kommer nog säkert hitta någon träningsform att bli passionerad om då barn gör vad vi gör inte vad vi säger. Jag tränar mycket hemma själv och både min 2 åring och 4 åring vill gärna vara med ibland 🙂

    Lycka till er båda och försök att strunta i de negativa människorna.

    Det är klart att ni älskar och avgudar era barn, de är ju era barn..

  10. Anna

    Tycker du ska vara stolt som pappa och partner! Haters kommer alltid hitta något att hacka på speciellt när det kommer till frågor om ”jämställdhet” och där är det svårt att få en syl i vädret som en man. Huvudsaken är att ens relation bygger på gemenskap, kärlek och förståelse. Man ger och tar och det är ingen tävling. Tycker inte det finns någon egoism i att satsa på något man brinner för. Oftast är ju belöningen av det något som hela familjen vinner på och i ditt fall både ekonomiskt och förebildsmässigt. Småbarnsåren är vad man gör dem till, antigen lägger man livet på hold som många gör och jag är säker på att det är en av anledningarna till att folk inte får ihop sina relationer under småbarnsåren eller så ser man barnen som en natulig del av livet där dem hänger på och det fina med att vara två om det är att man kan ge varandra möjligheter. Jag ser inte hur ert liv hade varit annorlunda om du inte satsat? Då hade du lagt den tiden på annat jobb som säkert inte gett dig den flexibilitet du har och framförallt gjort dig mindre glad. Njut av ert liv!

  11. -Jenny-

    Jag tycker att du är en fantastisk och närvarande pappa som samtidigt är en seriös och duktig atlet. Heja dig och heja Paula!

  12. Annika

    Jag tycker att alla människor borde i grunden tänka att de allra, allra flesta föräldrar älskar sina barn villkorslöst och gör vad som helst för att ens barn ska ha det så bra som möjligt. Så tänker i alla fall jag, och med det i bakhuvudet säger jag KBK. Du och Paula är vuxna, hyfsat (hehe) vettiga människor som älskar era barn. Ni gör vad som är bäst för er. Fattar inte hur folk, främlingar! har mage att ifrågasätta det.

  13. Annica

    Jag har själv en make som reser mycket i jobbet på sommarperioden (scenmontör så är borta 1-4/5 veckor i stöten). Då blir det mycket ensamtid för mig med barnen… MEN, jag skulle aldrig kräva att han slutar jobba så. För det är vad han vill allra mest inom yrkeslivet. Vem är jag då att stoppa honom i hans dröm?!

  14. Patricia Nilsson

    Tycker inte att du gör några fel! Precis som du skriver så är du mer närvarande för dina barn än de som har vanliga 9-17 jobb. Jag jobbar som barnskötare och många av barnen har föräldrar som lämnar 7 och hämtar 17 och sen får man höra att de ska ha barnvakt hela helgen. Ni verkar umgås extremt mycket med era barn & ge dom all kärlek & närhet de behöver plus lite till. Att du tränar mycket förstår jag kan vara krävande i en relation, men som du säger så är det ditt jobb och så länge Paula är med på noterna så ser jag inga som helst problem. Hon har ju andra projekt som säkert du får anpassa dig till i vardagen, även om de kanske inte är lika ”långa” uppdrag. Strunta i alla negativa kommenterar och kör ert race! Det är bara ni som vet vad som funkar för er och utifrån verkar ni vara en helt fantastisk fin familj och era döttrar kommer se tillbaka på sin barndom med så mycket glädje för allt ni gör för dom!
    Förlåt för en lång kommentar & kram på dig!

  15. Agnes

    Jag tycker du gör helt rätt Hugo, tycker folk är så jävla töntiga som hackar ner på dig. Du satsar på hälsa och ger dina barn den bästa förebilden man kan få. Dessutom peppar du andra och fick mig att bli sugen och faktiskt börja träna crossfit! Så tack för att du inspirerar till ett hälsosamt liv! Skit i trollen.

Visa alla 15 kommentarer
Tankar

Slarvighetens dag

Paula – Grattis bae på din dag!
Jag – Vadå min dag?
Paula –  Det är slarvighetens dag idag och du är slarvighetens ansikte utåt.

Tydligen är det ”slarvighetens dag” idag så jag tänkte haka på Paula och göra en liten bikt över mina slarviga sidor. Egentligen vore det nog lättare att skriva upp dom punkterna jag inte slarvar med men äh, vi kör några.

  • Både jag och Paula är katastrofer när det kommer till parkering. När man snurrat runt ett tag tappar i alla fall jag tålamodet och drar till med nån fulparkering för att ”bara springa in”. Trots appar som EasyPark händer det för ofta att jag strular till p-avgiften också.
  • Tydligen är jag slarvig med toarullarna också enligt Paula 😂
  • Att få barnen att klä på sig på morgonen utan att muta med ”godis” (vitaminer) – jag slarvar ofta och tar till mutningar på olika plan när det kommer till barnen. Har inte tålamod att stå och jiddra i en evighet.
  • Kommunikationen, om jag trycker bort ett samtal från ex. Paula för att jag ska in på möte kommer jag i 9 gånger av 10 inte ringa upp sen när jag får en lucka eller smsa och fråga vad hon ville. Jag utgår från att om det är viktigt kommer hon ringa igen eller ta det när vi ses. Kan förklara varför hon hade hämtat Leo ”utan att säga till” förra veckan – hehe.  
  • Jag är överlag inte skitbra på att höra av mig till typ mina föräldrar, syskon eller vänner så där bara i farten.
  • Tänker ibland att jag borde ha lite mer struktur för bloggen, när jag känner mig oinspirerad blir det tyvärr lite tomt här… bättring där!
  • Paula påstår att jag är slarvig med att tanka – jag menar dock att det är en sport att tanka så sällan som möjligt.
  • Att svara på DM/mail/kommentarer. Det hamnar ofta på min ”to do” lista som sen bara byggs på. 😅 Tur att jag skaffat mig en personlig assistent som påminner mig med jämna mellanrum om allt jag ska ta tag i.
  • Nu när jag tänker efter är jag rätt dålig på att återkoppla till assistenten också hehe, kanske får skaffa en till som sköter kontakten med assistenten. Känns som att det kan bli ett kostsamt led av anställda här…
  • Jag slarvar lätt med kosten på kvällen, en kvällsmacka blir lätt till en hel limpa och sen ligger jag i soffan som en slapp deg och skäms.
  • Att borsta tänderna på barnen, jag tänker lite att mjölktänderna ska ändå bort så om man inte borstar exakt varje kväll är det ingen fara. Paula kan dock lukta sig till om vi slarvat som en blodhund.
  • Att hålla koll på viktiga papper och prylar – typ som mitt pass när jag skulle till Dubai. Blev en svettig morgon minst sagt.

Vad slarvar ni alltid med? Bikta er i kommentarsfältet!

Kommentera

  1. Jennifer

    Städning. Jag är en sån som torkar bort damm runt det som står på bordet/hyllan istället för att ta bort sakerna först och sen göra rent hela bordet/hyllan. Min man blir galen på att jag är så dålig på att städa. Om han inte ser så skippar jag att torka av där jag inte tycker att det märks, men oftast synar han min bluff och går efter och drar ett finger och visar mig dammet. Måste nog dra en ’Hugo’ och outsourca och låtsas som att det var jag 😊

Tankar

Det där med barnvakt

I slutet av veckan körde vi vår första barnpassning med vår barnflicka. Både Paula och jag hade jobb och Molly var hemma från föris fortfarande efter den långdragna tiden som sjuk. Hon var inte smittsam eller helt sänkt men lite för risig för att köra förskola. Perfekt att vår barnflicka kunde hjälpa till så att vi kunde få till våra jobbsaker ändå. Vi har ju pusslat rätt mycket fram och tillbaka, våra jobb tillåter att vi kan vara hemma en hel del men det är ändå skönt att inte nödvändigtvis behöva boka av alla möten en dag. Paula berättade att det kom upp till diskussion i nåt kommentarsfält, om det är rimligt att vi tar hjälp utifrån och några menade att Paula bara är hemma ändå så vad behöver vi barnflicka för?

Först och främst har vi inte tänkt ta hjälp med barnen varje dag. Majoriteten av vår tid kan vi ha med ungarna och vi vill ju såklart vara med dom så mycket som möjligt. Det tror jag alla föräldrar vill. Men det finns tillfällen det inte funkar eller vi hellre ser en annan lösning. Som till bröllopet – där vill vi såklart ha med barnen i kyrkan och ett tag efteråt men sen vill vi kunna släppa loss och fira ordentligt med alla våra nära och kära. Då vill vi inte heller att någon av våra föräldrar ska vara ansvariga för barnen – dom ska vara där för att fira och ha kul helt enkelt. Att då ha en barnflicka som kan ta hand om våra barn medans vi festar loss med alla gäster känns som en perfekt lösning. Sen är det lite tillfällen när det kör ihop sig som det är bra med en extra person helt enkelt. Vi har fått mycket hjälp av våra familjer men kan inte räkna med dom hela tiden – dom har ju egna liv som rullar på oavsett om vi behöver assistans eller ej =)
Sen är ju varken jag eller Paula hemma hela dagarna, vi är ute och rör oss rätt mycket och våra jobb bygger på sociala relationer till andra som vi måste underhålla. Möten, samarbeten och inspelning funkar inte alltid med barnen.

Vi hittade en helt perfekt barnflicka som barnen känner sen innan. Det känns tryggt och bra och som jag ser det är det positivt att våra barn har flera vuxna dom kan känna sig trygga med. Jag tror det ökar på deras sociala förmåga och gör att dom växer som personer. Tar ni också hjälp av barnvakt ibland eller roddar ni hela vardagspusslet själva?

Kommentera

  1. Lollo

    SÅKLART att det är ok att ha barnvakt!!! Jag har själv varit det i flera år till olika familjer, och för barnen blev detta bara en positiv upplevelse som dom såg framemot! Det var liksom spännande att någon utanför familjen som dom ändå kände sig trygga med, kom för att bara pyssla/leka/mysa med dom, och oftast brukar kidsen se upp till ”yngre tjejer” (nu vet jag ju inte hur gammal er barnvakt är).
    Kommer bli hur bra som helst 🙂 Kram!

    1. Hanna K

      Han frågade inte om vad du tyckte om saken, utan om vi andra använder oss av barnflicka eller inte. Läs frågan ordentligt så ska du se att dina härliga åsikter inte formuleras på ett så negativt sätt…..

    2. Kaha

      Så de som tar hjälp av mor och farföräldrar är bättre? Man måste väl förutse att man gör det bästa för barnen. Sen var Molly inte sjuk utan bara för risig för föris. En kräksjuka eller feberhallucinationer tar man kanske själv, eller inte… oavsett, lägg ner pekpinnen.

  2. Ida

    Äsch människor är bara avundsjuka. Alla vill ha tid till annat utan barn oxå. Trust me. Somliga löser det med föräldrar och nära anhöriga. Men där kommer även samvetet in alltid. ”Juste frågade fasiken morsan iförigår? Nu ringer jag igen”..

    Många har möjligheten med en barnflicka. Som tar det hela som ett jobb. Win-win. Så go for it!

  3. A

    Nej ingen barnflicka. Bröllop skulle i detta fall lösas med att gärna mor/farmor går lite tidigare och tar barnen kust för att de inte festar.

  4. Felicia

    Helt rätt med barnvakt på bröllopet! Jag har jobbat på förskola (pluggar nu) och har varit barnvakt till två olika familjer medan de gift sig. Låt barnen vara med i kyrkan och på middagen sen kan de gå hem med barnvakten. Perfekt att låta både er och Mor&far föräldrar fira! Var inga problem för barnen heller då de är så trygga med oss ”fröknar”. Kör erat race 👏🏻

  5. Paula

    Jag tycker att det känns självklart att man ska kunna ta hjälp om man har den möjligheten. Jag har dels jobbat som Au Pair i London, men också som barnflicka här i Sverige och ser liksom inget problem i att ta hjälp om man behöver. Förstår inte heller varför folk tar illa upp? Det är inte som att ni inte vill umgås med era barn, men ibland måste man ta hjälp för att få ihop det. Om jag behöver och har den ekonomiska förutsättningen för det i framtiden så kommer jag inte ha några problem att ta hjälp med mina barn. Tror också, precis som du säger, att det är bra för barnen att få flera trygga punkter i sitt liv. Tror det gynnar dom i framtiden!

Visa alla 13 kommentarer
Tankar

Ojämställt förhållande

Situationen med tv:n igår kväll fick mig att inse hur skevt mitt och Paulas förhållande egentligen är. Vi hade precis käkat och Paula bad mig gå och sätta på tv:n. Jag hade ingen större lust att röra mig från matbordet just då så sa att hon kunde göra det själv. Men hon kunde inte göra det själv – för att hon faktiskt inte kan. Nu är det inte så att vi har någon extremt komplicerad tv – om jag klarar av några knapptryckningar borde ju Paula rimligtvis också göra det. Hon försöker inte ens utan bara accepterar att hon inte fattar hur tv:n funkar. Vi har det nog rätt ojämställt ändå. Folk reagerar ofta på att dom tycker att Paula får göra allt och att jag bara lajjar runt och oftast köper jag det men ibland undrar jag – här är ett utdrag på saker som är stört omöjliga för Paula:

  •  Betala räkningar. Min inkorg består till 90% av olika fakturor för onlineköp som Paula skickar vidare med direktivet ”betala”.
  • Vika kläder. Paula tar gärna i från tårna och påstår att hon ”alltid tar tvätten”. Vet inte om man ”tar tvätten” när man öser in det i tvättmaskinen/torktumlaren och sen lämnar allt i en hög någonstans. Hon verkar sakna koordinationsförmåga att få tvätten att hamna i garderoben igen.
  • Allt som har med telefonen att göra. Det mest avancerade Paula kan fixa med mobilen är att ladda batterier och jag har fan sett när jag sneglat i smyg att det är helt lätt för henne att pricka hålet med sladden 😂 Så fort det dyker upp en notis om att säkerhetskopiera hamnar hennes telefon alltid på något magiskt sätt i min hand.
  • Koppla in saker. Spelar ingen roll om det är en ny lampa, tv:n eller bara att stoppa in en sladd i vägguttaget – börjar tänka att Paula kanske stoppade in gafflar i uttagen när hon var liten eller något eftersom hon verkar rädd för dom. Hon är ingen hejare på kopplingen i bilen heller nu när jag tänker efter.
  • Fylla på spolarvätska. Under våra år tillsammans har Paula inte ens försökt hitta vart man fyller på spolarvätskan. Jag tror inte hon förstått att man kan lyfta på huven på bilen. Skönt för mig iof eftersom jag kan säga att det tar en hel dag att fylla på spolarvätska – hon köper det rakt av.
  • Steka kött. Paula roddar en hel måltid som en mästare men så fort det rör sig om kött är det ett totalt mysterium hur det ska tillagas. Jag brukar oftast lägga det i en varm stekpanna och krydda lite. Inte så avancerat.
  • Sätta upp saker på väggarna. Här kan jag inte påstå att jag är så mycket bättre egentligen men det var en bra stunds underhållning när Paula skulle försöka sig på att borra upp en kroklist i sovrummet. Två hål behövdes, det tog ett tag.

Bortsett från det där med att vika kläder skulle nog dom flesta påstå att det här är ”typiska killgrejer”. Men då funderar jag på varför Paula har så svårt för dom. Tro mig i att det inte är jag som kommer och säger att ”du, det är nog bäst om jag fyller på spolarvätska i bilen” och får henne att tro att hon inte kan själv. Jag skulle hellre ligga kvar i soffan liksom. Men det verkar sitta långt inne att våga försöka sig på nya grejer. Bortsett från det där med kroklisten men då var det för att jag sa att jag vägrade. För att jämföra skulle jag säga att jag oftare ber Paula göra saker för att jag inte pallar – inte för att jag inte vet hur man gör. Och om jag inte vet tänker jag att det löser sig på vägen. Nu när jag skriver det här börjar jag fundera på om Paula egentligen vet hur man gör allt det här men lurar mig att tro att hon är hjälplös? Lömskt i så fall… Eller är vi bara sjukt ojämställda? Vad tror ni och hur ser det ut i era familjer?

Tre sekunder efter att bilden togs fick hon nåt skräckslaget i blicken – det var notisen för säkerhetskopia som dök upp.

Kommentera

  1. Josefin

    Jag tror det beror på vad man har för personlighet också. Min mamma & min ena bror är exakt som Paula men jag har varit ute med pappa mycket – sedan har jag inte heller varit rädd för att tex prova alla knappar på tvn och se vad som händer, min mamma/bror tror typ att tven kommer explodera om hon/han ”trycker fel”. Jag tror jag kan det mesta och det jag inte kan googlar jag🤷🏼‍♀️

  2. Linda

    En annan tanke är ju att det faktiskt påverkar era döttrar också. Jag själv är mamma till 3 tjejer och för mig är det superviktigt att visa att tjejer är starka och klarat precis allting.
    Så det finns ingenting jag inte gör, jag lagar mat, snickrar, hänger upp allting, tapetserar, renoverar, ja allting… eller nästan iallafall, elektronik är jag sjukt dålig på men känner nu att jag måste ta tag i det. Jag vill ju uppfostra 3 supersnippor som klarar sig själva och inte förlitar sig på någon karl 🙂

    1. Prisonbeauty - En blogg om droger, kvinnofängelse och redan därifrån.

      Fast mina föräldrars förhållande var nog väldigt ojämnställt, mamma hemmafru och pappa chef.

      Jag var alltid pappas flicka och är fortfarande kan-själv-typen. Har alltid haft sura pojkvänner som jag inte tillåter hjälpa mig, för jag vill prova själv och fixa set själv. Kan jag inte kan jag nog lära mig liksom.

      Så det kan nog bli tvärtom också 🙂
      Jag hängde som sagt mer med pappa än mamma också, janen typisk pappas flicka.

  3. Emma

    Jag bytte alltid däck på bilen själv när jag bodde hemma och hade garage nu har jag dock gratis däckbyte. Jag klarar mig själv vad gäller bilen. Jag målade om sovrummet här om veckan (mammaledig). Jag gör nog allt som min partner gör förutom elen då han är elektriker 😛
    Visa henne hur man gör -det är ju skönt och kul att lära sig nya saker!

  4. Cecilia

    Som du säger har ni ganska stereotypa uppgifter hemma, men det behöver inge betyda att ni har ett ojämställt förhållande. För att det ska bli jämställt behöver ni inte byta uppgifter som är mindre stereotypa, inte heller att ni båda gör allt, alltså att ni delar på varenda uppgift. Det handlar mer om att ni gör det ni tycker är roligast/ni kan bäst, men att förbrukningen av tid och energi är ungefär lika (jämställd). Din blogg har blivit väldigt intressant sedan du började skriva om feminism och feministiska inlägg, du är grym!

    1. Hanna

      Men han skriver ju inte om feminism? Eftersom han inte kan något om just feminism? Precis som du säger, bara för att de delar upp mkt sterotypiska uppgifter behöver inte det betyda ojämställdhet. Medan Hugo beskriver det som ojämställt, det är ej ett feministiskt inlägg. Jag har aldrig någonsin läst något feministiskt från Hugos blogg.

      1. Cecilia

        Fast ojämställdhet och jämställdhet är tvågrundämnen inom feminism? Det finns ju massa ämnen som ingår i den feministiska ideologin, även Hugos inlägg om t.ex Metoo. Men tycker att det kan blir fler feministiska inlägg, det behövs fler män som engegerar sig och tar del av den feministiska kampen!

  5. Jenfa

    HAHAHAHA!!! Vilket kul inlägg! Du skriver så roligt och igenkännande! Jag och min man delar upp det att jag gör allt pappersarbete som räkningar och annat dator-jobb medan han tar hemsysslor som att byta lampor och fixa grejer som gått sönder (jag kan dock göra det men föredrar att mannen gör det). En lustig sak som min man gör är att han frågar mig vart saker är utan att kolla, ’har du sett min mobil?’ när han inte ens tittat på sitt sängbord där den alltid ligger. Stor suck på den.

  6. Nina

    Precis likadant här hemma. Dock har jag lovat mig själv att det ska bli ändring någongång. TÄNK om jag blir ensamstående mamma och inte kan sätta upp en lampa hemma, eller fylla på oljan 😂 Men… det får fortsätta såhär ett tag till, gillar iakta från soffan 😎

  7. Tina

    Känner igen mig i allt 😂 Jag hade säkert kunnat sätta igång tv:n eller fylla på spolarvätska men sambon har alltid gjort det så det har liksom blivit hans lott 😂

  8. H

    hahah ungefär 100% igenkänning…
    Fyllde på spolarvätska en gång för att jag var tvungen… Kände mig riktigt bra o stolt tills bilen började låta konstigt i plötsligt stannade… hade hällt spolarvätskan där oljan skulle va 🙈… hade min yngsta i bilen som var lite bebis då o mitt i vintern.. inte skitnöjd med mig själv när jag ringde mina föräldrar som fick bogsera mig till närmsta verkstad….

  9. Sanna

    Vilken intressant inlägg! Det här inlägget fick mig att tänka tillbaka på mina farföräldrar och deras situation. Min farfar fick en stroke för några år sedan, och tätt efter kom ytterligare en, och därefter blev han sig aldrig likt igen. Lösenord, instrument som han spelat hela livet, språkkunskaper och en hel del annat försvann över en natt tillsammans med hans minne som svajade.

    Det hela blev en stor chock för min farmor som blev ensam om att ta hand om hushållet. Montera upp möbler, byta glödlampor, betala räkningar, sköta hand om bilen och andra saker som farfar tidigare hade skött – kunde farmor inte alls utan tvingades ta hjälp med.

    Själv fick jag äran att hjälpa och visa henne hur man betalar räkningar. Efter det insåg jag hur viktigt det är att kunna saker själv, och vara självständigt och aldrig vara beroende utav någon annan.

    I dag lever jag ensam med dottern, och sköter det mesta själv. Det finns vissa saker som jag tar hjälp med, även om jag egentligen vet att jag faktiskt skulle kunna göra det själv. Det hela bottnar sig väl både i rädsla men även i tidsbrist då livet som ensamstående ibland kan vara tufft.

    I dag hjälper min pappa mig med att byta glödlampor (endast på de lampor med glasplafond) som vi har här hemma. Upplever nämligen själv att jag är för kort och inte riktigt når upp, vilket gör att jag blir rädd att jag ska tappa plafonden i golvet. Övriga lampor byter jag dock själv utan problem, och allra helst skulle jag vilja byta ut de lampor vi har hemma så jag slapp ta hjälp.

    Det händer även att jag tar hjälp av min pappa med att montera upp möbler. Är det enklare montering som krävs så fixar jag det själv, men är det större projekt så blir jag nervös och tar hellre hjälp än att riskera att göra fel. Tavlor och liknade sköter jag dock själv.

    Slutligen är det strykning av gardiner, dukar och vissa kläder som min mamma hjälper mig med. Det här beror dock inte varken på tidsbrist eller okunskap, utan på att jag saknar utrustningen som krävs för att stryka kläder. Det är med andra ord något som står på önskelistan och som tyvärr inte har prioriterats att köpas in trots att vi bott hemifrån i sex år nu.

    För att summera det hela så tycker jag inte det är fel att ta hjälp med vissa saker. Utan för mig är i stället det viktigaste att veta att jag KAN själv om det skulle behövas, och att jag där med inte är beroende utav någon annan och hamnar i en position någon gång då jag inte vet hur man gör.

  10. Matilda

    Är uppvuxen med två systrar men klarar ändå av allt det där. Tycker det är ganska viktigt att visa att man klarar av ”manliga” saker också. Nästan allt i min familjs respektive lyor är det jag som har byggt ihop, borrat upp, kopplat in. Det gäller att våga och visa att man kan. Min pappa gick bort för snart två år sedan och plötsligt fanns det ingen man som kunde göra allt det där och då var jag väldigt glad att han lärt mig och gett mig intresse för allt sådant sedan jag var liten :).

  11. Rebecka

    Haha det låter som ett ganska vanligt ”problem”.
    Jag arbetar som yrkesmålare, och på arbetstid finns det nästan inget jag inte klarar, eller något som skrämmer mig. Men förr när jag kom hem efter jobbet, så blev jag helt plötsligt i stort behov av hjälp av det mesta. Tex sätta upp tavlor osv. Efter ett tag så bara slog det mig, att vi kvinnor kan ju också. Jag kan ju på jobbet, då kan jag ju hemma. Och kan lilla jag på 158cm, så kan nog alla kvinnor. Vi är nog bara lite rädda för att göra fel. Numera tar jag hand om hemmet nästan helt ensam. Lägger tom golv själv här hemma. Vi kan, om vi vill och vågar 😅

  12. Mikaela

    Hugo skämta inte om reumatism.Jag blev nyligen diagnostiserad blott 36 år gammal.Hon kanske tycker att det är förbannat tråkigt helt enkelt 😉

      1. Stina

        Jag gör allt själv. Sätter bilbatteri på laddning, byter däck, räkningar osv. Varför ska min man göra det när det är mina saker? Pratar ofta om jämställdhet hemma med mina barn, att tjejer ska ha samma rättigheter och lön men då får man vara beredd på samma ansvar och skyldigheter! Självklart ska man hjälpas åt men aldrig dumpa över eller ta förgivet och är det något jag inte kan vill jag gärna lära mig. Jag kan inte kräva jämställdhet men smita från ansvaret.

Visa alla 21 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.