Tankar
BröllopTankar

Vad engagerar egentligen?

Det går bra för Paulas nya podd som hon har med Johanna. Ifall ni missat den den här veckan hittar ni den HÄR och den här veckan snackar dom bröllopstårta. Inte riktigt mitt ämne kanske men mysigt ändå att höra Pulkans tankar om det hela. För min del spelar det ingen roll om det blir prinsesstårta, chokladtårta eller smörgåstårta. Tårta som tårta. Men det snackas ju lite annat som jag tyckte var roligare,  som det med hur vi ska underhålla våra gäster under bröllopet, det blir ju ofta en del moment av att behöva vänta på ett bröllop och det är bland det värsta jag vet. Att bara stå i finkläder och vänta och inte veta riktigt vad man väntar på. Mina och Paulas tankar om hur man kan göra i dom situationerna tas upp i podden den här veckan.

Något som förvånade mig lite är hur mycket frågor tjejerna får varje vecka. Podden har en egen facebooksida som redan är uppe i över 1000 följare och det skrivs flera inlägg varje dag med frågor och funderingar att ta upp i podden. Galet engagemang. Den liksom lever av sig själv, deras sida. Om man jämför med Paulas och min podd så körde vi också en facebooksida, den har 750 stycken som gillar den med hade typ noll aktivitet. Vi fick några frågor i början men sen sinade det. I och för sig var inte vi sjukt engagerade heller men ändå. Funderar på om det helt enkelt är för svårt att ha en snack-podd nu för tiden? Det kanske är för mättat med dom som dök upp i början så nu måste man ha en tydlig nisch och köra all in på den? Ibland blir jag ju lite poddsugen igen men funderar på vad som funka som nisch för mig. Träningen känns ju naturlig men den känns det å andra sidan som att det är det ni som följer mig tycker minst om att följa 😂

Än så länge är Mardrömsbröllop min bästa tanke för en podd men lite oklart vad jag skulle fylla den med. En tanke skulle vara att ha som satsning att varje vecka göra något slags prank för att sabba i Paulas Drömbröllopsplanering. Så blir det en följetong med olika hinder Paula måste övervinna för att få till vårt bröllop. I och för sig kommer det här nog mest sabba för mig som måste vara med och fixa allt och betala dom extra räkningarna… Hm. Kanske inte nu när jag tänker efter.

Vad skulle ni tycka var en lyckad poddmatch i ämne och partner för mig? Vad skulle ni vilja lyssna på?

 

Kommentera

  1. Tova

    Tyckte er podd var grym, speciellt roligt blev det eftersom jag alltid kände igen mig och min kille så mycket i er 😅 Jag är 23 och han 28, han är lika rastlös, flippad men också ödmjuk som du verkar vara medan jag är den lite mer förståndiga som håller koll på allt så som Paula verkar vara i er familj, olika men lika på många sätt ☺️ Vi har bara träffats ett år så är lite av en inspiration att se att det funkar för er! Saknar podden!

  2. Sara

    Ja en podd tycker jag ska ha ett ämne. En röd tråd liksom så man vet vad man får när man lyssnar. Er gamla var lite all over the place och då blev det lite jobbigt. Man glömde liksom eller struntade i att lyssna då det kunde dyka upp helt ointressanta saker som man inte alls vill höra. Men en podd med ett ämne, en tråd att följa. Då vet man direkt om man ska lyssna eller inte. Man blir liksom inte snuvad på konfekten 😉

  3. Cornelia

    Tror inte att snack-poddarna är mättade, jag tycker för nishade poddar är tråkiga. Snarare att engagemang engagerar som du själv var inne på, en facebooksida där de som startat sidan inte är aktiva själva dör ju ut. Är man med och lägger ut trådar eller aktivt svarar på kommentarer (iaf ibland) så föder det mer engagemang. Saknar din och Paulas pod! Det lockar mig mer än en renodlad träningspod, det blir för smalt för mig. Jag vill hellre ha lite blandat om jag lyssnar på podd! Ni vävde ju in lite träningssnack i er pod och det gillade jag 🙂

  4. Helen

    Träning… Med olika profiler… ex. Lukas, Pansar, Rackartygarna osv. Lite om olika sporter och övrig träningspepp.

Visa alla 14 kommentarer
FamiljelivTankarTräning & kost

Att skapa rörelseglädje

Att Molly självmant ville följa med mig och springa imorse fick igång min tankeverksamhet. Jag känner mycket kring det hela, att jag är stolt över Mollys pannben, imponerad över hennes vilja, rörd över att hon vill följa med mig i det jag gör och så en sak som känns nästan lite extra bra; jag har lyckats! Eller vi kanske är ett bättre sätt att uttrycka det på. Vi har verkligen lyckats skapa ett intresse av och glädje när det kommer till rörelse hos Molly och det är en stor seger!

Jag tror på talesättet ”barn gör inte som du säger, barn gör som du gör”, genom att vara bra förebilder när det kommer till träning hoppas jag på att barnen tar efter. Istället för att säga ”ut och lek i trädgården” hänger vi ute i trädgården hela familjen och kör burpees på altanen, hoppar studsmatta eller kutar några varv. Jag tänker också att både jag och Paula visar upp en bild av hur viktigt och kul det är att träna genom att vi båda tar oss tid att dra iväg på kvällarna och alltid gör det på ett sätt som att det är något kul vi drar till – inte ett tråkigt måste. Sen så har ju båda barnen i princip vuxit upp på olika träningslokaler. Molly hängde med på thaiboxning och Leo på crossfit. Dom har hela tiden varit i närheten och vi har kunnat få med dom i träningen sedan tidigt. Det tror jag skapar en naturlig ingång till just rörelse.

Träning är viktigt i vår familj. Vi pratar inte om vikt eller att man ska träna för att vara smal utan att träna är roligt, gör att kroppen mår bra och att man blir stark. Vi gillar att tävla, brottas på golvet och springa ikapp. Jag tror mycket ligger i att både jag och Paula kan vara rätt barnsliga och vara med i leken på ett annat sätt än kanske föräldrar i 40-årsåldern är. När det kommer till träning kommer jag alltid stötta barnen vad dom än vill syssla med, jag kan glatt punga ut med årsavgifter och utrustning så länge dom har roligt och rör på sig. Då står jag gärna på sidan och tittar och hejar på. Och så länge Molly vill ta en springtur med mig kommer jag haka på, hur gammal jag än blir. Snart kommer hon säkert varva mig men då är jag glad över att få vara med ändå =)

Hur resonerar ni när det kommer till rörelse och barn?

Kommentera

  1. Olivia

    Jag tycker inte det är någonting som man behöver tänka på, utan det kommer helt naturligt för barnen att röra på sig. Bara vi vuxna tar bort andra distraktioner såsom tv:n, paddan, filmer osv. så löser barnen det själva. Jag är starkt emot att allt nuförtiden ska vara så uppstyrt och organiserat. Bara man ger dem space så kommer fantasin.

  2. Marita

    Ha ha! Dock lite kul att man är lastgammal som förälder när man är i 40-års åldern. 😆 Jag är 41 nu och tränar mer än jag någonsin gjort, löptränar, styrketräning och Soma move. Jag säger också till mina barn att jag tränar för att bli stark och för att kroppen ska hålla, inte för att bli smal.
    Dock så är det lättare att motivera en 6-åring än en trött tonåring, där hjälper det inte att vara en förebild 😋

  3. sara

    Vill bara rekommendera Lida vattenskidklubb för er nu när molly börjar bli större. Vet att ni hänger ganska mycket vid friluftsgården och bara några hundra meter bort ligger vattenskidklubben där du kan leka på wakeboard, molly kan lära sig åka vattenskidor/wakeboard åka tub och liknande. De har en vattenskidskola för barn på somrarna med vilket är mycket uppskattat.

  4. Linnéa

    Håller helt med dig! Man kan inte tvinga barn att tycka rörelse är roligt, det behöver de komma på själva 🙂
    Därför så bra att du och Paula är förebilder och visar att träning är något man ser fram emot och att det är som att leka !
    Grymt jobbat, älskar filmerna där du och Molly tränar ihop 🙂

  5. Sara

    Någon som kan hjälpa mig. När jag gick på löppbandet idag så märkte jag att detbörjade skaka i vaden. Det gjorde inte ont, utan kände hur det skakade i vaden. När jag pausade och stod still skakade det inte (och gjorde inte ont) så klev jag på löppbandet igen och kände skakningen i bara ena vaden. Avbrött träningen å tog crosstrainen och då gick det bra. Nu nåra h senare gör deg inte ont i vaden, skakar inte men upplever att jag är lite öm. Inte ytligt utom ”inuti” vaden.

SkojTankar

Orimliga högtider

När man tänker efter är påsken och svenska högtider överlag relativt skeva. Här är 6 orimliga grejer jag tänkt på:

  • Vi äter sill, lax, köttbullar, prinskorv och ägg – precis som på alla andra högtider i Sverige. Vem behöver variation när det finns ägghalvor? Hur kommer det sig att vi kör repris på maten varje gång vi får långledigt? Är vi världens tråkigaste folk?
  • Vi dricker dessutom samma dricka men byter etikett mellan gångerna. Nej det är ingen skillnad på julmust och påskmust.
  • Vi firar saker till minne av en Gud typ ingen tror på. Är det inte konstigt att vi har en massa helgdagar och högtider som baseras på den kristna tron när majoriteten av svenskarna tror på ”något” snarare än ”Herren”?
  • Vi adderar saker som inte alls har med Gud att göra på dom här högtiderna. Jesus föddes? Ah men släng på lite pepparkakor, glögg och en jultomte så känns det festligare! Jesus dör? Känns lite för deppigt så vad tror ni om att lägga till en påskhare, ägg med godis, ägg med räkor, ägg i kvistar vi tar in från trädgården, häxor och lite färgglada fjädrar? Känns både rimligt och roligt!
  • På tal om ägghalvor, visste ni att vi till och med har en egen helgdag för ägghalvor? Sjukaste jag hört. Visserligen har vi ju dagar för typ all mat vi gillar i Sverige. Ni vet hur Oprah brukade skrika ut när folk i publiken fick saker? Det är som att hon fick en kalender och en lista över svenskarnas favoritmat och körde loss:
  • Vi försöker aktivt föra våra barn bakom ljuset med tomtar och harar. Hur skevt är det inte att vi går ut och gömmer färgglada ägg i trädgården och sen fullt medvetna om vart dom ligger går efter våra ungar, som tror att leta är att kolla tre cm framför stöveln, och ojjar oss över att vi såg en fet hare skutta förbi nyss?

Har ni fler orimliga grejer kring svenska högtider på lager – berätta!

Kommentera

  1. uliis

    Mer klockrent för varje år som går och som Johan Glans sa i sitt avsnitt om religion i påsk (och jul och allt annat förmodligen som det såklart stämmer i); Ingen skulle kunna komma på detta idag; att vi ska ha en hare. Och kycklingar med påskägg.

    Finns givetvis på yt men så betänksamt av dig att nämna det. Själv ljög jag endast de första åren för min dotter, tror en del av föräldraskap att undervisa både inom kunskap och konsekvens. =)

  2. cz

    Nu är det väl så att de flesta traditioner som påskharen, påskägg och jultomten är direkt tagen från amerikansk och tyska traditioner och folklore. Den mest märkliga traditionen borde vara påskkärringar. Några hundra år efter att tusentals flickor och kvinnor brändes på bål är påskkärring och blåkulla en barntradition.

    Vi människor är antagligen överlag lat och vill ha det enkelt. Därför maten är densamma.

  3. Malin

    Haha men kolla in engelsmännen. Varje söndag är det roast dinner, och till jul roast dinner, påsk roast dinner, thanksgiving roast dinner… spyr på min svarmors roast dinner :’)

  4. J

    Om vi nu ska skapa nya religionsfria högtider är det naturen vi bör fira tycker jag. Julen blir solens återkomst, påsken blir vårfest, Valborg och Midsommar är perfekt som den är, Kristi Himmelfärds bör bli sköna majledigheten, All helgonadagen bör firas mer och pga Halloween gör vi det, typ. När jag berättar för mina barn varför vi firar jul resp påsk så berättar jag sagor, låter så konstigt.

Visa alla 7 kommentarer
Tankar

Att separera med barn

Gårdagens inlägg och en kommentar om att det är skillnad när ens livs kärlek dumpar en fick mig att fundera på hur det skulle vara om Paula och jag gick isär. Då skulle det inte vara så lätt att kapa all kommunikation, rycka på axlarna och gå vidare. Snarare skulle man behöva hitta ett sätt att ha en fungerande dialog typ dagligen direkt efter själva uppbrottet oavsett om det varit för att vi bara tröttnat på varandra, någon var otrogen eller något liknande. Det spelar ingen roll hur stort svek – barnen kommer alltid finnas där och gå i första hand. Jag fattar verkligen inte dom som inte ens kan ses vid hämtningar/lämningar utan sköter allt sånt via förskolan/skolan eller dom som snackar skit om den andre inför barnen. Som jag ser det är det en deal man gör redan när man plussar och kommer överens om att köra – från och med nu kommer vi stötta varandra i det här och oavsett vad som händer gör vi det bästa för barnet. Med det menar jag inte att man måste hålla ihop för evigt, vara bästa vänner efter uppbrottet eller ens tycka om den andre då. Men man får bara ta och hålla god min för ungarnas skull. Försöka se det bästa i den andre eller i alla fall bara tänka fula saker – inte säga dom. Om den andre är dum i huvudet så kommer den fortsätta vara det även om du säger det så lika bra att hålla tyst. Jag förstår faktiskt inte varför man som vuxen människa inte bara kan skärpa till sig för barnens skull.

Nu har jag ju siktet inställt på att jag kommer dra runt på Pulkan även när vi är 90+ och gaggar runt på något hem med en skock barn, barnbarn och kanske några barnbarnsbarn men om vi nu skulle tröttna på varandra innan dess hoppas jag verkligen vi fortsätter vara schyssta mot varandra. Eller hoppas och hoppas, jag är fast besluten om det. Idealet för separerade föräldrar måste ju vara att ha det som Bingo och Katrin och kunna umgås både tillsammans med barnen och på egen hand, hoppa in även när det inte är ens dagar och ta några timmar och åka på semestrar ihop med nya partners och allt. Om man nu får säga att man skiljer sig på ”rätt sätt” så måste dom ju vara ordboksexempel på det. Deras relation verkar ju nästan vara bättre än vad ett normalt förhållande är. Om vi nu mot förmodan inte hänger ihop livet ut hoppas jag vi fortsätter hänga ihop på samma sätt som Binkat. 

Kommentera

  1. A

    Jätte viktigt och bra skrivet. Dock tror jag att man ska passa sig för att vara snabb och döma dom som sköter lämningar tex via skola/fritids/förskola. Som ngn annan skrev här kan det finnas många olika anledningar till ett visst upplägg. Tex våld i nära relation, som är alldeles för vanligt tyvärr.
    Ville bara dela den aspekten också.

  2. Sabina

    Hej det är sant som du säger. Man ska alltid ha barnen i första hand. Men tyvärr som i min situation så började mitt ex bli agressiv mot mig och slå mig och psyka mig verbalt och fysiskt. Jag lämnade honom för jag klarade ej av honom mer. Jag var tvungen att skydda mina barn mot honom. Ändå för sina barn borde han aldrig låtit det gå så långt. Han klagade att han var trött på barnen och mig och livet som gift men han gifte om sig direkt. Han har jävlats med mig och inte velat skriva under nåt som gäller barnen. Det har varit jättesvårt dessa 3 åren då jag hållit på med att kämpa med att få ensam vårdnad då sorligt nog han inte bryr sig om sina 2 barn. Jag fattar inte hur man har samvete att kasta bort sina barn sådär. Han har inte en enda gång sett eller kontaktat dom eller skickat brev, kort på födelsedag eller till jul mm. Och vad är det för en pappa?? Att man kan så kallt skita i sina barn. Tur att dom har mig som kämpar och lever för dom. Det är hemskt vilka människor det finns och vad man är kapabel till.

  3. Sofia

    Bra skrivet och bra tankar rent teoretiskt men funkar inte alltid i praktiken. Jag valde att ta ut skilsmässa från min man för ca ett år sedan. Han försummmade både mig och barnen då hans företag och träning tog över allt. Jag var gift men ändå ensamstående. Fick göra allt och var mkt ensam.
    När vi gick isär trodde jag att vår relation skulle bli bättre och att han skulle förstå mig och had jag gjort för familjen. Till och med kanske hitta tillbaka till varandra.
    Efter 2 v hittade han en ny tjej och efter 10 mån och ytterligare tjejer blev han sambo med en som absolut inte vill ha barn.
    Vi hade ett möte för va 2 mån där jag trodde han skulle säga hur värdelös jag var som mamma, men istället sa han att han insett att han inte är en bra pappa och vill inte bara det heller. Han prioriterar sitt privatliv och företag och vill inte ha barnen en vecka. Han orkar inte det. Han vill ha kvalitet med barnen och inte kvantitet. Så nu har jag barnen 11 dagar i rad och han fyra dagar i rad och så om igen.
    Vi har bytt på fritids eftermiddagar då vi ändå inte pratar och han är inte intresserad av att prata varken om barnen eller annat. Kan tilläggas att jag arbetar som lärare på skolan barnen går på.
    Så livet blir inte som man tänkt sig alltid. Jag har världens bästa barn och har varken orken eller energin att träffa någon annan, och har blivit ordentligt rädd och sårad för att våga bjuda in ngn ny i mitt och barnens liv ännu. Barnen är mitt allt och dom prioriterar jag framförallt annat. Önskade att min ex man tänkte detsamma, man är ju ändå två om att skaffa barn. Men för han är det annorlunda prioritering och hoppas barnen inser det i framtiden att kärlek och omsorg är viktigare än miljoner på banken.

  4. Suzzi

    Bra inlägg. Jag har två barn med min ex make, och vi valfr att vi skulle skilja oss. Och har bättre kommunikation än när vi var tillsammans. Vi hoppar in för varandta på den andres vecka om det dyker upp något. Tex han kan ta en dag på min vecka när jag behöver tenta-plugga,och jag tar extra på hans vecka när han ska iväg på resa med sin sambo. Han har även varit hos mig på fika med min sambo och min dotter med min nuvarande sambo och barnen får se sina föräldrar hjälpas åt och vara vänner. Klart att man intr alltid är glada på varandra osv men det är man inte i förhållande heller och man löser det. Man får göra det bästa för ens barn. Barnen ska alltid gå i första hand. Så då får man ta sitt ansvar som förälder och kunna hålla en god konnunikation, så barnen inte hamnar ikläm. Så detta är en självklarhet för mig.

  5. D

    Det är lätt att säga att man inte fattar förrän man är där själv…Svårt att veta exakt hur besviken man kan bli på den andre när förhållandet spricker. När man dessutom har ett eller flera barn som är ledsna över separationen och mår dåligt är det såå lätt att det blir anklagelser eller en tråkig ton i början när man ses. För mig och exet var det för övrigt ett måste att lämna via förskolan, för vi kunde inte uppföra oss bra mot varandra i början och då kan jag lova dig att barnet kommer i kläm om man ses…Det blev bättre sen, men vad jag menar är att man ska akta sig för att döma. Det kan finnas många anledningar till vissa upplägg. Barnets bästa kan se ut på många olika sätt.

    I min värld fanns för övrigt inte skilsmässa som alternativ överhuvudtaget. Man skiljer sig inte om man har barn liksom. Jag brukade vara upprörd över folk som ”inte kämpade”. Sedan hamnade jag där själv…(Kan meddela att kämpa inte fungerar om det bara är du som kämpar men inte den andre). Så lätt att döma andra innan man hamnar i deras skor.

  6. Elin

    Blir så glad av ditt inlägg. Önskar det hade varit precis sådär när mina föräldrar separerade. Tyvärr så bråkade de öppet inför oss redan innan de separerade och bråkade mycket efter. Vi fick flänga varannan vecka och man orkade inte ens packa upp sin väska oavsett vilken förälder man kom till. Idag har de en bra relation. Mamma tycker väll att det är jobbigare att prata med pappa än tvärt om men de träffas på alla släktträffar osv. Men krävdes att vi barn skulle bli så stora att vi flyttade hemifrån och de inte längre hade något ekonomiskt ansvar för oss innan den relationen blev bra. Är mycket på grund av detta som jag endast vill ha 1 barn (vilket jag nu har). Så jag aldrig ska känna att jag inte har råd att ge mitt barn det han behöver eller så att han ska ha råd med skolaktiviteter eller om han vill hålla på med någon sport osv!

  7. Emma

    Bra skrivit, håller helt med!
    Jag är uppväxt med föräldrar som skilde sig när jag va 5 år, är idag 28 år och dom pratar fortfarande inte med varandra. Dom enda gångerna som dom har träffats och kunnat hålla allt inom sig har varit på min student och mina två barns dop ( min mamma kom inte ens på min storebrors student för det hölls hos min pappa), alltså tre gånger på alla dessa år. Förstår inte hur man orkar.

    Om jag o mina barns pappa skulle gå isär så hoppas jag innerligt att vi kan ha det som Katrin och Bingo, dom är verkligen världens bästa exempel på hur bra det kan gå vid en seperation 🙂

  8. Elin

    Jag har växt upp med en mamma som bokstavligt talat hatat och fått mig att tro att min pappa varit en skit stövel. Det har varit så himla tråkigt att vara en brevbärare mellan dem. Att dem aldrig under dessa 15år som skilda aldrig ens kunnat skriva ett fint sms till varandra. När jag gick i skola så gjordes veckor lämningen via fritids. Så dem slapp se varandra (så min mamma slapp se min pappa). Jag tror ALDRIG jag hört ett snällt ord om min pappa komma från min mammas mun. Nu är jag 21. Och inser att min pappa inte varit en skitstövel. Att det varit min mamma som varit bitter och fortfarander är. Jag har alltså missat typ 10år med min pappa, enbart för att min mamma inte kunnat vara vuxen och mogen nog att lägga sin stolthet på hyllan. Självklart har jag kunnat avgöra själv vad jag tyckte om min pappa. Men det är inte lätt när man bott hos sin mamma varje dag och hört hennes prat om honom. Inte heller lätt art ta egna beslut när man är 10år.

    Jag vet iallafall att om och när jag får barn. Kommer jag ALDRIG smutskasta mina barns pappa. Oavsett vad anledningen till att vi gått isär varit. Jag önskar ingen det missat. Jag önskar att jag kunnat ta egna beslut när jag var mindre. Att jag insåg att min pappa inte var den värsta personen på jorden.

    Hugo. Jag blir så himla glad av det du skriver. Det är så viktigt. Era barn kommer ta efter hur ni behandlar varandra.

    1. Anna

      Samma visa här, förutom att ja bodde hos pappa varannan helg. Trots att mamma hatade de. Själv va hon ute o festade varje onsd, fred o lörd. Hjärntvättad som man va så satt man snällt hemma ensam o väntade…
      Idag är ja vuxen o har 2 egna barn. Jag o mina barn har jätte bra kontakt med min pappa, morfar deras favorit. Min mamma… henne hälsar vi på för att vi ”måste” inte för att vi vill. Ja anser att hon gjorde min uppväxt till ett helvete. I min värld kvittar de hur jäkla sviken ja skulle bli om vi gick isär, ja skulle aldrig någonsin utsätta mina barn för det som jag själv fick gå igenom

  9. Sara

    Bra insikt, verkligen 👍🏼 Jag och barnens pappa har en bra relation till varandra nu efter allt som hänt. Inför barnen är vi trevliga och pratar med varandra. Dom kommer aldrig växa upp och känna att mamma och pappa varit dumma emot varandra och det gör mig faktiskt glad.

    Sen har man varit förbannad, sur, bitter och viljat kalla pappan för alla dumma ord man kan komma på. Men det får man dra för sig själv eller med vänner/familj när barnen är borta. Vi lämnar hemma hos varandra och smsar varje vecka och hör hur det är med barnen om dom är sjuka eller så 👍🏼

Visa alla 10 kommentarer
AllmäntTankar

När man krossat någons hjärta

”Jag vill ha ett riktigt hugo-svar nu! Man pratar om att det gör så jäkla ont att bli dumpad, men hur går man vidare från ett uppbrott när det är man själv som lämnade? Inte för att det var ett destruktivt förhållande utan för att känslorna helt enkelt mynnade ut i vänskapskänslor? Då menar jag hur man går vidare med vetskapen att man sårade den andre rejält. Har du varit med om att ha krossat någon annans hjärta och hur gick du vidare?” 

Den här kommentaren kom för ett tag sen och har legat som utkast, jag vet inte varför jag kom av mig men något kom emellan. Kanske den som skrev kommentaren redan tagit sig vidare och lämnat det krossade hjärtat efter sig. Men jag kör mitt Hugo-svar nu i alla fall =)

Jag har både krossat hjärtan och fått mitt krossat och att säga att det är en oskön känsla är en lika grov underdrift som att säga att Donald Trump är lite småknasig. Jag tror fan det är värre att vara den som dumpar dock. För då kan man liksom inte projicera känslorna på den andre, om ni förstår vad jag menar. Om man blir dumpad kan man vara ledsen, arg och förbannad på den andre som är en idiot och lämnar en men när det är man själv som tagit beslutet känns det inte som att man ”får” vara lika ledsen. Sen är det ju en vidrig känsla att såra någon, speciellt någon som varit en så nära som man är i en relation. Då är det ”skönare” att vara den som blir sårad tror jag, för då kan man vara ledsen, sen bli arg och sen gå vidare ganska naturligt. När man är den som dumpar blir det lättare att man kanske funderar på om beslutet verkligen var rätt, om man borde ändra sig och att man känner att man inte ”får” vara glad och gå vidare förrän den andre gjort det. Nu utgår jag från att uppbrottet inte baserar sig på att någon är otrogen eller beter sig svinigt utan som du skriver att känslorna bara dör. Jag har inga rätta svar på hur man går vidare men det jag tror på är att dels att inte hålla på och ha kontakt efter dumpet – det kan kännas bra för stunden att finnas där och snacka när det behövs men det gör det också svårare att gå vidare. Så kapa kontakten i alla fall för några månader och ge den andre och dig själv chansen att gå vidare. Sen tror jag det enda man kan göra är att leva på och låta tiden ha sin gång. Kanske låter som en klyscha men tiden läker alla sår och sånt där. Sen rätt vad det är så träffar man någon ny om kommer inte ihåg varför det kändes så jobbigt att gå vidare från den där man var ihop med tidigare.

Har ni andra läsare några tips att dela med er av?

Nu är det dock slutdumpat för min del, Pulkan får stå ut med mig tills döden skiljer oss åt

Kommentera

  1. Anonym

    Ja fyyy vilken träff det här blev. Går i tankarna och har nog kommit fram till att jag vill göra slut med min kille sen 12 år. Just nu önskar jag bara att han gör det istället så jag slipper såra honom, även om jag vet att det aldrig kommer hända. Obegripligt hur livet ska kunna gå vidare efter något sånt här.

  2. Jenny

    Bra skrivet! Fast jag håller nog inte riktigt med. Tyckte också förut att det var värre att dumpa än att bli dumpad. Men sen lämnade mitt livs kärlek mig och den smärtan är obeskrivlig. Har man inga känslor kvar är det ändå ganska lätt att gå vidare men när man älskar någon så högt och intensivt och den personen inte vill ha en, det gör så jävla ont.
    Kram

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Det kan du ha rätt i, jag har ju aldrig upplevt att bli dumpad av mitt livs kärlek. Så här i efterhand finns ju ingen annan än Paula för mig =) Så om hon skulle tröttna på mig och dra helt plötsligt skulle det nog kännas på ett helt annat plan. Hoppas du är på väg vidare från dumpet! =( Kram

  3. Anonym

    Sjukt ändå. Har läst din blogg i många år, aldrig kommenterat men alltid gillat. Du skriver att detta legat i ditt utkast ett tag och just idag valde du att publicera och jag tror fan det var menat. I söndags gjorde jag slut med min pojkvän (precis som personen skrev, på grund av att känslorna försvann och inte på grund av bråk eller otrohet) och mår så dåligt, mest för att jag ser hur dåligt han mår och att det är mitt ”fel”. Jag behövde läsa detta, att jag inte är ensam. Att man får må dåligt fast man är den som gör slut.
    Tack och kram, hoppas jag hittar någon och får det som du och Paula har!

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Fan vilken sjuk timing, det kanske är universum som vill säga att min blogg är precis vad du behöver =) Lycka till i dejtinglivet nu! Kram

Visa alla 6 kommentarer
FamiljelivTankar

Påskägg till barnen?

Nästa vecka är det påsk och Molly är redan taggad på att vara påskkärring och få godis. Eller egentligen är nog Paula mer taggad än barnen på att pyssla hemma, klä ut sig till påskkärring och få massa godis. Jag har försökt säga till Paula att hon är tillräckligt stor nu och har egna pengar på kontot så hon kan köpa sitt godis själv. Då börjar hon darra på underläppen och säger att det inte är samma sak när man får välja själv, det ska vara äckliga dragéägg, skumbanananer och praliner man äter med skräckblandad förtjusning. Sen stampar hon iväg till badrummet och övar sig på att rita symmetriska cirklar med läppstift på kinderna och plockar fram olika förkläden hon matchar ihop för att se så påskig ut som möjligt. Paula tar högtider på stort allvar.

Själv är jag inte lika inne på högtider som Paula är. Jul är ju mysigt och så men allt där här däremellan har jag inte brytt mig nämnvärt om innan jag fick barn. Nu blir man ju så illa tvungen att bry sig med barnen och visst finns det en charm i att se dom koncentrera sig i att få äggen på plats i påskriset eller knåpa ihop en skev kyckling på förskolan. Men nåt jag inte gillar med påsken är det sjuka fokuset på godis. Det känns ju nästan som att vi firar påsk enbart för att ha en ursäkt att vältra oss i socker och skita i alla sockerrutiner vi har resten av året. Så jag funderar på det här med påskägg, borde man ge det som förälder? Och borde det vara just godis i eller blir barnen fett besvikna om dom får typ pysselprylar i ägget?
Jag tänker att dom kommer få en del godis när dom går påskkärring. Sen kommer vi träffa våra familjer som gärna ger dom ett ägg med godis. Och det kommer garanterat stå skålar framme. Visst räcker det där? Det är redan mer godis än vad jag tycker är okej egentligen. Är man kass förälder om man skiter i att gömma ägg hemma som barnen får nosa upp? Jag läste nånstans att ett normalstort påskägg (vad nu normalt är när det kommer till pappägg fyllda med godis) innehåller ungefär 50 sockerbitar. Jag tror få föräldrar skulle låta ungarna sitta och knapra 50 sockerbitar en torsdageftermiddag men på påsken är det som att alla hämningar släpper.

Främst vill jag dra ner på sockret för barnen eftersom jag är så torsk på socker själv så det finns inte. Finns det en chokladkaka i skafferiet överlever den inte natten i casa del Rosas. Finns det godis i en skål så försvinner det på 5 blanka. Det är inget jag vill ska gå i arv till barnen och med tanke på hur Leo kan sluka ett smörpaket om man lämnar henne oövervakad verkar hon brås på sin far när det kommer till livets goda 😂 😂 😂

Om jag fick välja fritt skulle det vara ett stenhårt nej till påskägg men det är svårt att vara hård när familjen gärna vill ge nåt litet gott och barnen blir så glada. Hur gör ni med godis och påskägg i påsk? Kampen att vara principfast är ingen lätt kamp tycker jag. Dessutom är det svårt att säga nej till det här ansiktet:

 

Kommentera

  1. Josefin

    Våra två på 2,5 år fick påskägg med russinaskar och fruktstänger som består av 90% frukt och de var överlyckliga 😃

  2. Lisa

    Vi köper lägger lite godis i äggen och någon leksak/pyssel. 2,5 åringen får några kex i ägget.
    Men visst är tjusningen för barnen med påsken är ju allt godis och även att inte vi köper så mycket så gör ju mormor å farmor det;)

  3. Julia

    Jag och min bror fick alltid påskägg med lite lite godis, tex en daim bit och sen fick vi pyssel, såpbubblor, lite pengar osv, så man behöver verkligen inte proppa det fullt med godis☺️

  4. Johanna

    Min mamma fyllde mitt påskägg med tandkräm, tandborste och tandtråd (hon jobbar som tandsköterska). Kan ju inte säga att jag uppskattade det särskilt mycket när alla andra fick godis haha 🙁

  5. Karolina

    Hej 🙂
    Våra barn fick varsitt påskägg med 4 små choklad-harar, en liten påsk prydnad, badbomb och ett litet block med penna till. Dom blev jätteglada. Så det behöver verkligen inte vara proppfyllt med godis. 🙂🙂

  6. Malin

    Jag har köpt storleken större påskägg till barnen, sen har jag lagt ner saker de behöver/vill ha. Kan va nåt klädesplagg, nappar, leksak, såpbubblor, pyssel, frukt osv. Jag tycker de får i sig tillräckligt med godis i påsk ändå så därför får dom inte godis i ägget av oss

  7. Jeanette

    Det här med godis och allt snacks egentligen som bara är socker är ett laddat ämne och jag har fått kämpa hårt mot min familj för att få bort tänket att trycka i barn (och oss vuxna för den delen också) en massa socker.
    Fika behöver inte betyda massa bullar och saft. Kalas behöver inte innehålla tusen olika kakor och en sockerbomb till tårta. Julen betyder inte att man ska knapra på smågodis hela tiden och påskägg behöver inte innehålla godis!

    Vi har bett alla som känner att de absolut måste ge vår son ett påskägg får fylla med kläder, nån liten leksak eller frukt 🙂

    Sen att man får äta godis ibland och nån glass/bulle då och då – FINE!
    Men man måste begränsa mängden, speciellt när högtider verkar vara till för att möla i sig godis 😉

  8. Maria

    Jag lägger nog ett halsband och klistermärken i sonens påskägg. Han gillar att klistra och så får jag ha mina halsband i fred, hoppas jag.
    Han är två år och fattar ändå inget så vi kanske skippar ägget ändå, trots att det inte skulle va godis i det.

  9. Frida

    Jag är knappt fyllda 20 och fick när jag var mindre lite blandat i påskäggen, det kunde vara någon liten leksak, fina strumpor eller tofsar och sen max 10 godisbitar i ägget som då var just mina favoriter. Detta gjorde även de resterande i släkten så jag fick ett påskägg av alla i släkten, men det var inte 50 godisbitar i varje ägg utan det var lite blandat. Blev aldrig besviken på mina påskägg! 🙂

  10. Martina

    Spontant känner jag ”vad är problemet?” Ett påskägg till påsk. För jag menar hur ofta får era barn äta skräp överlag, resten av året? Den lyckan när man får ett påskägg är en speciell känsla.Om man vill gärna ge sina barn påskägg, så kan man faktiskt fylla det med andra saker. Pysselgrejor, leksak eller liknade som kommer till användning men sedan tror jag att förbud kommer bara öka suget, vill ha det man inte kan få. visst lägger man vägen för hur hälsosam dom kommer bli senare i livet men socker kommer alltid finnas tillgängligt. Jag tror snarare på hjälpa barnen goda rutiner, inte förbjuda något utan skapa valmöjligheter. Om du vill att dom ska vara så hälsosamma, aktiva får du ge dom bra och nyttiga alternativ. Det är samma med vuxna, en långvarig hälsosam livsstil som man kan hålla livet löser man inte med förbud utan bra ersättare/alternativ. Att inte utesluta det man tror är dåligt för inga livsmedel är farliga. Inte i normala doser. Tex, äta socker, pasta, sås eller en köttbit ibland.

  11. Matilda

    Hos oss får vi inte godis i påskägget, det kan ligga tofsar, läppglans eller annat kul i. 🙂 roligare och bra mycket bättre än godis enligt oss!

  12. Mikaela

    Vi låter barnen leta påskägg på påskafton, innehållande något litet, inte godis, för det får dom av mormor och morfar som du säger 🙂

  13. J

    Jag ger mina barn lite roliga presenter som får plats i ett påskägg, +en tablettask och lite chokladägg. Mer socker än så blir det inte. Men de går inte runt och ”påskar” än, så sockerbomben kommer nog tillslut ändå…

  14. Linnea

    Våra barn får inte gå runt till grannar osv och vara ”påskkärringar”. Även fast vu känner grannarna så tycker jag det känns fel. Nog för att de är små nu och det lär dem att det är okej att tigga godis och sedan när de blir större och själva tillsammans med kompisar hittar på att man kanske ska gå påskkärring i andra kvarter har man ingen koll alls på vilka människor de plingar på dörren hos vilka kontakter de försöker skapa med barnen eller vilket godis de ger. Vi ger inte heller påskägg till barnen med godis i utan brukar lägga i klistermärken, såpbubblor, ett litet spel eller en målarbok. Till den stora (5 år) ska vi ge en biobiljett så kan han ha den när vi går på bio. Godis får de alltid av mor- farföräldrar och där känner vi att enda kontrollen vi kan ha är att de får lägga godis i en skål när de ska äta istället för att sitta med hela påskägget.

  15. Zandra

    Gillar inte påsk, anledningen påskägget med godis innehållet. Äter hellre en god stor middag med familjen.
    Vi fick påsk ägg som barn, men tänker tvärtom nu. Thor är inte mer är 2 år & får jag bestämma får han inget ägg alls, Han förstår inte grejen ändå. Vet dock inte hur pappan tänker då vi inte pratat om det & tänker inte nämna något förens han gör det. Farmor till T börjar reka redan nu med godis- jag tyckte det räckte med 5-6 godis choklad ägg, det tyckte inte hon.
    Och då tänker jag, Varför kan man då inte acceptera vad föräldrarna tycker!

    1. Fanny

      Åh va kul att höra att fler kör med tranan:) folk blir som stora frågetecken när ja berättar att vi har tranan som kommer o att man putsar skorna o stället på spisen:)

  16. Sara

    Här hemma blir det något litet, typ kexchoklad. Sen får de saker de gillar som pussel eller grejer så de kan pärla halsband m.m. Godis i vår familj är ingen stor grej. Det är inget vi äter speciellt ofta eller mycket.

    1. Sara

      Ska tillägga att får barnen mycket godis av resterande familj så får de inte behålla allt själva. Jag konfiskerar äggen och sen pytsar jag ut lite varje lördag. Bra sätt att spara pengar på lördagsgodis i typ ett är framöver 😱😉

  17. Jessica

    Vår 2.5-åring har inte fått äta raffinerat socker i någon form ännu (förutom sylt till pannkakan på förskolan…). I hennes påskägg kör vi play-dooh, solbrillor, klämmis, nötter och färska dadlar i år. Hon vet inte vad godis är och jublar så fort vi plockar fram torkade aprikoser eller dadlar 👍 Socker hör inte hemma i dessa små kroppar tycker jag (man gör självklart som man vill med sina barn). 😊

  18. Madeleine

    Jag hör dig, den här godishetsen är galen. När jag var liten köpte mina föräldrar den minsta storleken på påskägg och däri fanns kanske en handfull godis och en hundring. Kalasfin present som vi blev glada över och det var allt godis som serverades hemma. Perfekt!

  19. Ebba

    När jag och min syster var liten fick vi frukter vi tyckte om och som var lite ”lyxiga”. Tex vindruvor, mango etc samt en leksak. Uppskattades då och något jag kommer föra vidare till mina barn!

  20. Hanna

    Jag håller med dig. Helt sjukt va mycket fokus de är på godis osv på påsken.
    Jag har 2 barn, 4 år och 10 månader.

    Våra barn kommer inte få påsk godis av oss utan vi köper alltid en påsk present .. lägger de i ett stort ägg som dottern får leta efter.

    Och godis får dem av mor och far föräldrarna men vi har satt en gräns på 10 godis bitar. Räcker gott och väl!

  21. Jenny

    Vi fick leta påskägg när vi var små, av mamma (ensamstående) fick vi ett litet med en trisslott ✊ och några godisar (som oftast var äckliga). Av pappa fick vi alltid ett stort fullt med pengar (500 kr i typ 20lappar) vi delade alltså på pengarna.

    I ert fall hade jag gömt ett påskägg med något roligt innehåll som inte innehöll godis. T.ex någon rolig leksak eller inträdesbiljetter till något lekland (om ni ska dit någon dag efter). Jag förespråkar alltid upplevelser i present.

  22. J

    Klart barnen ska få käka godis till dom så spyr nu i påsk. Håller man som förälder tillbaka och är för strikt blir det raka motsatsen. Barnen gör revolt på saker och ting när dom blir äldre.

    Mina föräldrar gav mig påskägg som liten även fast jag inte tyckte om godis. De gjorde det ”för det hör till påsken. Sen fick mina syskon lr kompisar ta mitt godis istället.

    Idag äter jag godis ca 5 ggr/år. Har aldrig haft sockersug men det kanske jag hade haft om mina föräldrar förbjudit godis och socker under uppväxten. Lätt att lura hjärnan 🙂 Men allt är såklart bäst i rätt mängder. Men vill dom käka,låt dom vid högtider.

    1. Prisonbeauty - En blogg om droger, kvinnofängelse och redan därifrån.

      Fast det är inget hållbart argument när fler olika studier och av varann oberoende forskning visar att barn som får tillgång till mycket socker, tidigare provar cigaretter och alkohol.

      Det har även visat sig att de som varit sockerråttor som barn lättare utvecklar andra kemiska beroenden (nikotin, alkohol och droger). Det som händer är att belöningssystemet också får en kick av socker och utvecklar en känslighet i belöningssystemet som kan leds till alla möjliga former av kicksökande, missbruk och beroende.

      (Källa: sockerbomben 3.0)

  23. Carro

    Mina ungar får lite godis och kanske någon sak, kan vara ett litet klädesplagg t ex. Sen får de inte gå ut och ”samla” godis, eftersom det är tiggeri i mina ögon. Istället ger de bort godis, om de ens går. Även viktigt med påskkortet, det verkar dagens föräldrar ha missat. Många ungar tror bara att det är att gå och plinga på så ska de få, helt utan motprestation.
    Jag håller med dig om att påskens sjuka godisfokus inte har speciellt mycket gemensamt med helgen som den var menad, en religiös högtid. Ännu ett knep av köpmännen som fått även denna högtid, såväl som julen, att handla nästan enbart om konsumtion.

  24. Therese

    Jag och mina syskon fick oftast tex en bok, målarbok eller liknande (beroende på ålder) i våra påskägg. Sen kunde det ligga nån peng och ev några få godisar. Men som jag minns det så fick jag oftast en ny bok (älskade att läsa) som jag sen satt och läste under ledigheten vid påsk.
    Kanske något nytt diadem, hårgrejer eller nått annat de kan ha på sig under påsk när man ofta hälsar på hos nära och kära.?
    Godiset och sockret kommer ju som du säger hos alla andra ändå.

  25. Johanna

    Jag har samma syn på det som du tror jag. Jag vill ge min brorsdotter som är det egna barnet i familjen och nu börjar förstå högtider osv (2år) ett påskägg till påsk då vi ej träffas så ofta. Men istället för godis (hon vet tyvärr att påsk innebär godis) får hon två småböcker, eftersom hon älskar att få läst för sig och bläddra. Ev att jag lägger ner en liten bit sockerfri choklad i ägget också. Det tycker jag är helt fantastiskt och perfekt stt få. Att försöka barnen förstå att man kan få en liten bit och sen vara nöjd. 🙂

  26. Lisa

    När jag var liten fick jag nästan aldrig godis i mitt påskägg och jag blev lika ledsen varje gång. Att mina föräldrar var så strikta kring socker har inte bara gjort att det blivit sjukt laddat och ångestfyllt utan jag kan även heller inte ha en chokladkaka i kylen över natten. Och OM jag skulle ha det har jag vakat över den stenhårt och skulle någon äta upp den hade jag blivit jättearg.

    Låt barnen äta godis i påsk, herregud.

    1. Ellen

      Och jag kan tillägga att jag fick godis varje helg som liten, alltid vid påsk, jul osvosv.. jag äter godis väldigt sällan idag och har en väldigt sund relation till socker, jag kan ha en godispåse i skafferiet ett bra tag utan att känna något behov av att äta av det. Så jag tror att ”förbud” bara leder till ett behov – att vilja ha det man inte kan få. Och herregud, det är en enda helg på ett år..

  27. S

    Hej!

    Jag kan rekommendera sockerfria alternativ som ändå smakar bra (men självklart då kolla sötningsmedlet så det tex inte är aspartam).
    Jag har en bonusdottern på 4 år som älskar Nick’s kexchoklad som dessutom är glutenfri. Hon fattar inte att det är sockerfritt eller glutenfritt men tycker det är minst lika gott som vanlig kexchoklad. Dom är heller inte lika stora som andra kexchoklad och samma märke har även vanlig chokladkaka.

    Sen kan man kanske slänga ner någon pryl, pussel eller spel som man vet att dom tycker om och är kul.

    TGR butiken som finns i nästan alla köpcentrum nu har väldigt billiga, bra och roliga prylar för barn. Där kan man plocka på sig roliga saker till båda barnen för under hundringen ibland.

  28. Sara

    När jag var yngre fick jag ofta påskägg med lite godis i båtten och sen någon annan ”riktig” present. Kunde vara strumpor, presentkort, nagellack, skumbad mm. Då kände man sig ”nöjd” ändå. Vet också att vi kunde få påskägg av folk i släkten men då sa mamma och pappa till att det inte fick vara godis i 😉

  29. Johanna

    Jag och mina syskon har typ aldrig (vad jag kan minnas iaf) fått godis i vårt påskägg från våra föräldrar utan istället fått en present eller upplevelse istället vilket jag tycker varit superbra! Godis har vi fått ändå från mormor/morfar/farmor/farfar så mängden godis har vi definitivt fått i oss iaf 🙂 det är nåt jag ska köra med när jag får barn i framtiden!

  30. Jessica

    Jag är delad. Jag är lite emot fokuset på godis och hade säkert lagt i annat i påskäggen till mina barn. Visst kan det finnas med en liten tablett ask men annars finns det ju andra roliga saker att ge dom små. Godis och sötsaker kommer ungarna med största sannolikhet äta tillräckligt genom livet ändå. Men samtidigt kan jag tycka att lite godis har väl ingen dött av. Du och Paula har ju annars en hälsosam livsstil. Era barn äter bra för det mesta och springer och far hela tiden. Lite godis på en torsdag när det är påsk kan väl vara ok? Eller upprätthåller man fokuset på sött då? klurigt det där hur man ska göra med socker hos barn. Lättare sagt än gjort skulle jag gissa.

  31. Sandra

    Jag brukar gömma flera ägg som barnen får leta efter. I dom finns nya vårskor, kepsar, solglasögon och pyssel. Tänker att skor och sånt behövs ändå nytt till våren så då gör jag nåt kul av det. Förra året fick dom ”presentkort” på Leos också.
    Vi har en skål med godis framme på långfredagen och påskafton som dom får ta av. Till släkten har jag sagt att tid med barnen värdesätts högre än godis, typ biobesök, badhus eller en heldag i parken. Barnen är 7, 8 och 2 år.

  32. pia

    Hej Hugo,
    När jag var liten sa mamma och pappa inte så mycket ang. godis. Det fanns självklart vissa gränser men det var inget stenhårt nej eller godisförbud osv. Det ledde till att när jag blev äldre så slutatde jag äta godis helt. För jag hade liksom fått äta det när jag var liten det var ingen ¨förbjuden frukt¨. Personligen tror jag inte på att va allt för hård emot barn. Om det är påsk så är det väl okej att barnen får godis, för annars tror jag det kan leda till att när barnen blir äldre får frihet och har möjlighet att köpa godis själva så kommer dom stoppa i sig allt dom kan. Det är vad ja upplever och tror på iaf, sen finns det självklart säkert mycket andra åsikter och tänkande kring det hela 🙂 Älskar dig blogg <3

  33. Emilia

    Jag tänker – balans! Alla är ju olika och får avgöra själva vad som är okej, men vill du att barnens mor- och farföräldrar gärna ger ett godisägg osv så är det ju en alldeles utmärkt idé att ge en pysselgrej eller något annat skoj i era ägg! Jag tycker inte att det nödvändigtvis behöver vara ”mer godis=roligare”, snarare kan en ju försöka motverka det sockerhetsen. Givetvis på ett sunt sätt, men du fattar. Jag har inga egna barn så jag har inget att säga till om (!!!) men det är så jag tänker med det mesta i livet, balans fifan!

  34. Louise

    När jag växte upp gav mamma alltid mig och min syster småsaker i våra påskägg istället för godis och det har jag alltid tyckt varit superkul så det kommer jag föra vidare till mina döttrar. Tänkte lägga i lite kritor, några bilar och annat smått i år. Tror det kommer uppskattas massor! 🙂

  35. Emma W

    Jag håller med dig helt! Många barn idagens samhälle äter på tok för mycket socker. Jag tycker det är skrämmande att se barns beteende runt socker, allt kretsar kring att få i sig socker. De påminner om narkomaner… om barnen ändå kommer få påskägg av andra tycker jag att ni kan ge ägg med nån grej i istället för socker. Det roligaste med påskägg är ju ändå att få leta efter äggen!

  36. Sanna

    Här hemma försöker vi också få bort allt godis, och tycker precis som du att det är så otroligt stort fokus på godis just kring påsk. Vi satsar i stället inom familjen på att ge upplevelser eller prylar som barnen gillar, uppskattar och behöver. I år är tanken att dottern som fyller 11 år ska få sin egna mobiltelefon. Tidigare har hon haft min gamla nötta, men nu ska det bli en lite nyare modell då hon länge önskat sig detta och dessutom på sistone har börjat få allt större behov av en fungerande telefon.

    Tidigare år har vi inom familjen gett allt från hårspännen, såpbubblor, smycken till biobiljetter och presentkort på leklandet.

  37. M

    När jag var lite var socker tabu, Lite som din uppväxt fast värre.
    Idag är jag som du, Ser jag socker så slinker det ner på 2 sek.
    Därför så är jag inte hård mot mina barn, Just nu har vi en godisskål i vardagsrummet men ingen av mina barn har rört den (förvisso är den yngsta 8 mån, men 5 åringen har inte rört en bit)
    Så mina barns uppväxt är lite som paulas uppväxt, Dem äter socker ibland men dem går inte i gång så fort dem
    ser socker utan äter bara iblands

  38. Louise

    All heil no socker! Mitt barn är 3 1/2 och har sldrig ätit en sockerbit (godis) i hela sitt liv. Jag själv äter inte godis och har aldrig varit förtjust i det så känner lite som så att: varför ska jag då ge det till mitt barn? Sen är jag mer än insatt i vad sockret gör med kroppen. Nej, vi låter hälsan går först. Finns så många andra roliga alternativ att lägga i ägget. Det är gjort på frukt och smakar mycket godare än godis! Du tänker helt rätt Hugo!

  39. cass

    Jag håller med dig! Skulle aldrig fylla ett helt påskägg med godis till min dotter som snart blir 4. Vi kör stenhårt med lördagsgodis och hon brukar få en klubba och en ask med russin eller godisask. Alt. en liten chipspåse eller en sån där liten (halvfylld) vit mini godispåse med lösgodis som vi hade när vi var små. Hon kommer nog få sopbubblor, strumpor och nån klubba och en chipspåse i sitt ägg. Balans!!

  40. Sarah

    Jag är inne på samma spår som du, Hugo. Absolut att man får äta lite godis någon gång då och då, men jag har SÅ svårt för det här med att trycka i sig sjuka mängder bara för att. Fredagsmys, lördagsgodis, julgodis hela december, enorma påskägg, för så ”har det alltid varit”. Jag sade till sambon att jag vill ha proteinpulver och nytt BCAA i mitt påskägg, haha. Vi har inte egna barn, men till syskonbarnen brukar vi lägga någon pysselgrej, såpbubblor, någon liten tablettask eller så. Minstingarna får majskrokar och ekologiska russin. Blir alltid jätteuppskattat!

  41. Amanda

    Precis som andra skriver har även jag växt upp med att få något annat än godis i påskägget. Ägget hade egentligen kunnat vara tomt för det är själva skattjakten jag tyckt vart det bästa. vi har aldrig bara gömt ägg i min familj, utan jakten efter påskägget har alltid varit utomhus och bestått av i alla fall 5 olika kluriga ledtrådar i följd och brukar ofta ta mer än en timme. En tradition jag definitivt kommer ta med mig när jag får egna barn.

  42. Carola Andersson

    Vem säger att det måste vara godis i ägget? Själv har jag alltid lagt något annat i ägget till min son. Ett år fick han ett litet fint halsband. Ett annat år fick han ett par roliga små bilar. Lego har han också fått. Han blev väldigt glad över det. Pga att de får så mycket godis när de går påsk gubbe/ kärring så får han inget godis av familjen eller släkten. Det finns så mycket annat skoj man kan stoppa i ägget än godis. Så satsa på något annat som ni vet att flickorna uppskattar i ägget istället. Tror de blir mer glad för en sak än godis. Önskar er en fin påsk

  43. Evelina

    När jag och mina två syskon var mindre fick vi stora ägg men däremot inget godis i. Eller ja, kanske någon liten grej typ någon tablettask eller så, men annars fick vi en tidning vi gillade, pysselsaker, pennor, hårspännen, smycken och annat smått & gott. Minns att det var såå kul med dessa ägg! Dessutom gjorde mamma det till en skattjakt med lappar. Fick första lappen i handen typ ”nästa lapp finns vid något grönt” osv.. till slut hittade man äggen 🙂

  44. Linda

    Jag är och har alltid varit den tråkiga personen i familjen som informerar resterande medlemmar om att påskäggen ska fyllas med annat än godis. Varför skall allt roligt förknippas med att det skall ätas en massa socker? Jag och min äldsta son (9 år) har migrän så att leva utan en massa socker är ett måste, men oj vad folk tycker synd om en….

Visa alla 53 kommentarer
FamiljelivTankar

Är det OK att skämta med barnen?

Igår la jag upp några instastorys där jag lurade Molly att det var morgon och frukostdags fast klockan var runt 23 på kvällen. Jag skämtade med henne om att det var dags att gå till förskolan och att det hon käkade var frukost och inte ett mitt-i-natten-mellis. Dom flesta tyckte det var rätt kul men fick lite kommentarer som tyckte det var kasst beteende av mig. Nu vill jag klargöra att jag aldrig skulle väcka Molly mitt i natten – så sjuk i huvudet är inte ens jag. Man väcker inte den björn eller barn som sover. Molly vaknade av sig själv och var hungrig samtidigt som hon var sömngrusig. Jag tycker inte barn ska behöva ligga hungriga om natten så klart hon fick sig något att äta. Sen gjorde jag storys på det som var menat att vara roliga men med tanke på hur dom landade hos en del valde jag att ta bort dom. Det var bara menat som ett skämt men landade fel helt enkelt. Jag kan ta på mig att jag ibland kanske skämtar lite för hårt med barnen men jag tänker också att det gör dom lite tuffare. Jag skulle aldrig pusha ett skämt så att dom blev ledsna eller förtvivlade såklart. Tycker ni det är okej att skämta med barnen eller är det respektlöst? Jag har en känsla av att vi pappor oftast leker lite hårdare och skämtar lite grövre med barnen än vad mammor gör, är det något typiskt manligt?

Sen fick jag kommentaren om att vi utnyttjar barnen för att roa läsarna och det är väl delvis sant. Inte som i att vi aktivt tänker att ”nu ska vi se till att få något bra content från ungarna” men vi dokumenterar ju våra liv för allmän beskådan och barnen är ju den största delen av våra liv. Dessutom är dom sjukt roliga så dom skapar ofta material till blogg eller insta av sig själva. Jag tror dom flesta föräldrar delar med sig av roliga klipp och bilder på sina barn till bekanta – skillnaden är att våra bekanta är rätt många fler. Vissa inom den här världen väljer att inte visa barnen men skriva allt möjligt om dom, jag vet inte om jag tycker det är bättre än att visa dom på bild och berätta om roliga saker. Men jag tänker på det där ibland, när det är läge att sluta visa barnen alls. Först tänkte jag att Molly redan skulle ha fasats ur från våra sociala medier i och med att hon började bli så pass stor att hon var en egen människa och inte bara ett litet barn. Men sen kändes det konstigt att ta bort henne och bara ha med Leo på bild och liknande. Molly verkar inte heller ha något problem med att vara med än så länge. Ibland säger hon att hon inte vill bli ”kamerad” och då respekterar vi det såklart. Oftast är hon lika mycket clown som sin pappa dock och vill vara med på bild. Som det känns just nu kommer vi fortsätta ha med barnen i våra sociala medier tills att dom själva säger att dom inte vill vara med. Då är det dock inget snack om saken utan då är deras ord vår lag, såklart.

Kommentera

  1. Anna

    Tycker det bara är kul att du skämtar som du gör, och du vet nog gränsen själv bättre än dina läsare. Så skoja på med dina kids!
    Min pappa påminner om dig med lite grövre skoj. Jag har alltid haft min pappa som min bästa vän, vi har exakt samma humor, och trotts att jag är 30 i år och han 56 så kan vi sitta och garva så vi knappt får luft efter alla sjuka och överdrivning skämt. Han var liksom den som fällde en lite snyggt när man gick förbi och hjälpte en upp när han skrattat klart. Så jag tror bara det kommer föra dig närmare dina barn att vara lite crazy😁

  2. Ida

    Enda jag ens kan komma på som skulle på något sätt ”skada” är väl ironi eftersom små barn inte förstår ironi. Om man tycker ironi är skämtsamt då vill säga så de tar det bokstavligt. Hum. Folk är roliga.

  3. Cecilia

    Klart man ska få skämta med sina barn herregud! Det finns för många människor som tror att barn är porslinsfigurer som får sprickor av minsta beröring, SUCK!

  4. Louises

    Hej Hugo!
    Älskar din blogg på grund av detta. Att du kan skämta och visa upp er vardag ur alla vinklar. Min pappa är precis som du. Han skämtade bland annat om när jag och min syster var små att ”han skulle sälja oss på torget för 50 öre” om vi inte gjorde som han sa. Vilket SÅKLART var ett skämt som vi alltid skrattade åt, men inte lika roligt för honom när jag var 5 år och frågade högt i mataffären om han skulle säja mig för att jag var olydig 😂 men keep it going! Ni gör ett fantastiskt jobb!

  5. Petra

    Du är så jäkla grym! Och de är bara sjuk kul att se hur mycket era barn älskar när pappa leker och busar med dem!!! Kom ihåg själv att jag älskade att leka och busa med min pappa! Så fortsätt bara som du gör och dela gärna, då de gör mina dagar på instagram!

  6. Jessi

    Det var något klipp någon gång som jag kände att åh nej, sa du verkligen så till Molly. Men gud, vilken förälder har inte råkat säga någon sak som blivit helt fel och som man sen ångrat? Senast idag på morgonen blev fyraåringen arg för att jag redan hade skivat hennes banan, hon kom på för sent att hon vill göra det själv, till yoghurten och då ville hon minsann slänga den, bråk på morgonen innan kaffe? Oh goood, jag satte mig i soffan och sa att vi slänger ingen mat och då äter jag upp det själv! Det gjorde såklart inte saken bättre i stundens hetta, men det lugnade sig och hon accepterade sedan att mat slänger man inte för en sådan sak och käkade upp sin frukost (nej, jag började inte äta hennes mat… 😅) Det är Omöjligt att alltid vara pedagogiskt, och så länge man visar kärlek och respekt så att barnen vet att det är just ett skämt och kan se skillnaden på att man driver med varandra, visar känslor för varandra, men att man i grunden älskar varandra är det viktigaste!
    Men iaf, det var självklart för mig att inte kommentera något om mina tankar om klippet, det är ju ett 5 sekunders klipp taget ur sitt sammanhang, vad vet jag vad som hände före, efter eller under klippet egentligen!? Jag ser ju vilken kärleksfull familj ni är och jag dömer er inte oavsett vad, för jag vet att ni gör ert allra bästa för era barn!

  7. Olivia

    Skämta på! Då får de självdistans och blir inte så lättkränkta! Jag är tjej och hoppas verkligen på att jag kommer skämta med mina barn när jag blir mamma, det är ju askul att driva med barn! De tar ju inte illa upp och ifall de skulle göra det så vet man var gränsen går tänker jag 🙂

  8. Emilia

    Kör hårt, ni är bäst och dagen fylls med glädje när ni delar med er av er underbara vardag!
    Folk som säger annat vet inte vad de pratar om…
    💓💓

  9. Sanna

    De som brinner mest är avundsjuka människor så fuck de fortsätt så som du gör, det är ju fan kul att läsa lite”humor” och inte om kläder, smink etc.

  10. Linnéa

    Hej Hugo!
    Har följt din blogg i minst 8 år varje dag, varje inlägg & den stora anledningen till att jag har fastnat för din blogg är din humor. Är själv uppvuxen med en pappa som är lik dig i hans sett att skämta och varken jag eller mina syskon har någonsin fått ut något ont av det. Tvärtom var förskolelärarna i chock av min lillebror då dom aldrig hade mött ett barn som förstod sig på ironi på den nivån han gjorde i 4-års ålder. Nog om det. Jag och många fler läser din blogg för vi älskar sättet du skriver på & din humor! Fortsätt som du/ni är. Folk hittar fel i allt men att ändra på er på grund av andras åsikter vore fel.
    Kram till hela familjen!

    1. J

      Håller med Linnéa i allt, att du bjuder på dig själv och även barnen är ju en stor del som gör din blogg, så åtminstone jag vill kika in då och då! Arga kommentarer kommer alltid finnas men ändra dig inte för deras skull, då kanske du tappar oss som gillar bloggen för det den är.. Ha en skön kväll!

  11. Elin

    Det var så otroligt roligt, skrattade HÖGT – å helt ärligt så är man nog inte så smart om man inte förstod att du skämtade… Fortsätt med det du gör, du är grym!

  12. Linda

    Brukar ALDRIG kommentera på de få bloggar jag följer, men Du/ni är bääääst! Fortsätt köra samma race, we love you! Älskar er humor 😍😍 orkaaa att folk ens ska vara så bittra o negativa!!

  13. Omta

    MEN KÖR BARA SOM NI VILL!! Trött på alla människor som hela tiden ska ha något att säga.. du är en bra pappa och du gör saker på ditt sätt, Molly skadas inte med lite skämt.. fortsätt vara så positivt som du är 🙂 kram

  14. Becca

    Men Hugo. Nu är det så här att du ska inte behöva förklara dig.. är folk ny på din blogg så kan det uppfattas fel, men då får dom ju gå tillbaka i olika inlägg och lära veta vem du är…och har man följt dig länge så borde man på en nivå förstå att där finns ett skämt med videon. Att folk ska bli så upprörda och peka pinnen är bara löjligt. Det är folk bakom en skärm som är tuffa i texten som tycker dom har rätt i allt och allting. Jag har följt dig sen dag ett du började blogga och förstod med en gång att du inte hade väckt henne… Så ta ett äpple sätt dig i soffan och släpp hädanefter att förklara dig för att folk blir upprörda… Det kommer dom bli om du skulle glömma mössan på Molly eller vantarna.. eller försovit er i 3 timmar .. listan kan göras lång. Du lever och kan ditt familje liv… Inte dina läsare. High Five ✋

  15. Linda

    Brukar ALDRIG kommentera på de få bloggar jag följer, men Du/ni är bääääst! Fortsätt köra samma race, we love you! Älskar er humor 😍😍

  16. Kim

    Du är så jävla rolig och ÄLSKAR att se dina och Paulas klipp på barnen. All bitterhet är avundsjuka rakt igenom.. kan inte folk fokusera på dem barn som inte har ett tryggt hem, som blir slagna och inte har någon trygghet i någon vuxen. Hur bra era barn har det och hur mycket ni älskar dem lyser ut i sociala medier VARENDA dag. Och på vilket sätt skulle det vara negativt för dem i vuxen ålder att dem roade folk i Sverige, att man nästan dog sötdöden varje gång Leonore tog av sig skorna i bilen eller var spralligt rolig? Dem är födda av offentliga föräldrar som arbetar i sociala medier inte
    Outade för att blivit misshandlade, våldtagna eller dåligt skötta utan födda i en mysig, varm och omhändertagande familj, god ekonomi, massor kärlek, hus, fina bilar….precis så som jag tror alla vill ha det,
    Dem som säger annat ljuger.
    Så trött på bittra människor=kvinnor!!! NOOOOG!!!

  17. H

    Min pappa gjorde sådant här konstant när vi var små. En gång hällde han grön karamellfärg i mjölkpaketet innan min lillasyster (som var ca 7 år) gick upp för att äta frukost. Utan att ana oråd satte hon sig tillrätta vid köksbordet med sin skål flingor och när hon hällde upp mjölken var den illgrön. Hon började gråta haha.
    En av våra favoritlekar i barndomshemmet var att åka i full fart på en madrass nedför källartrappan och en gång hade min pappa med sig en tom plasttunna hem som han hade hittat utomhus och alla syskon (om de ville!) fick sätta sig i tunnan och rulla nedför en brant backe. Han motiverade oss alltid att åka de galnaste åkattraktionerna (vilket gav en känsla av stolthet och mod efteråt), han byggde en egen längdhoppsgrop till oss och tillät oss klättra så högt vi vågade i alla träd vi såg. Jag är glad att han tillät oss ramla och smutsa ner oss och att han pushade oss att våga. Jag upplever att han behandlade oss döttrar precis som vår storebror gällande detta vilket jag tror påverkat oss positivt i att ta för oss på många olika sätt. Du verkar grym!

  18. Anna

    Innehållet i din instastory är bland de bästa jag följer, speciellt när familjen är med! Tycker att du skämtar i måttliga mängder med barnen och är samtidigt världens bästa pappa! Du och Paula är mina förebilder hur man uppfostrar barn!🤗💖

  19. Sandra

    Bra tanke att respektera barnens åsikt. Men jag undrar ändå, är det inte lite konstigt att låta ett barn som knappt är 5 år avgöra vad som är bäst för henne? Tror inte att hon just nu överväger om hennes klasskompisar i högstadiet kommer hitta klipp och foton från större delen av hennes uppväxt, utan snarare tänker typ ”nä men jag är trött, lägg undan kameran!”.

  20. Anna

    Gud vad jobbiga & bittra människor det finns! Ska se allt negativt. Tycker sånt är jättekul, min pappa och bror väckte mig en gång på kvällen vid 23 och ba ”hallå du är försenad till skolan” jag kom ner från våningsängen halvsovandes och började klä på mig och ramla, min pappa och bror dog av garv, tyckte då och idag det var så roligt och skrattar än idag när jag tänker på det Hahaha. Hellre än sån rolig far som dig, än en tråkig som tycker inte det är ok att skämta. Du är världens bästa pappa!

Visa alla 23 kommentarer
FamiljelivTankar

Ibland är det bra att vara en rund boll bland alla ovala

Inlägget om min lördag rörde upp lite åsikter, kanske lite fler än vad jag tänkt mig. Den sedvanliga om att jag är en idiot och att det är synd om Paula som lever med en mansbebis såklart men också en som resonerade lite kring ”att vara enda ungen utan gympapåsen”. Jag kör den i sin helhet så ni följer med i resonemanget här:

”Är så kluven i det här. För samtidigt som det från Hugos synvinkel handlar om att han inte tar så hårt på saker och ting så tycker jag det är sorgligt att det av så många kvinnor skrattas bort med ”haha det är bara sån han är” när de får dra det tyngsta lasset själva. Många brukar argumentera med att ”ja men då får väl mamman steppa ner och låta mannen göra som han vill och blir det fel så blir det” Jag har innan tänkt samma, det spelar väl ingen roll om det blir lite fel, barnet är 4 år, men efter Lady Dahmer har beskrivit så bra känslan av att vara den enda ungen utan gympapåse, med fel matsäck eller fel boll i det här fallet, så förstår jag. Som barn är det sista man vill sticka ut på något sätt. så då förstår jag varför mamman hellre går in och gör allt rätt så ungen slipper stå där och skämmas och sticka ut inför sina kompisar. Hur tror du Hugo Molly skulle reagera om hon var det enda barnet med en rund boll och alla andra hade oval boll? Bara nyfiken alltså om du tänkt på det perspektivet. allt gott!”

Den här kommentaren fick mig att fundera lite på det hela och jag förstår tanken, bra kommentar. Men jag tycker också det är skillnad på att alltid vara den som är utan matsäck, gympapåse eller med fel boll eller att någon gång vara det. Jag tror inte Molly får men för livet över dom få tillfällena hon inte är lika kittad som alla andra. Snarare kanske det får henne att växa lite att få jobba med problemlösning. Nu menar jag inte att jag tycker att vi aktivt ska utsätta henne för såna situationer men det jag vill få fram är att jag inte tycker det är någon stor grej att få uppleva att man inte ”är som alla andra” då och då. Perspektivet att alltid vara den utan gympapåse etc. innebär ju att man blir försummad av sina föräldrar. Nu är ju Molly bara 4 år så än så länge ska vi fixa allt åt henne men allt eftersom hon blir större tycker jag ändå att hon (och Leo såklart) ska ta visst eget ansvar över ex. gympapåsar och vilka bollar man ska ha. Det känns som att vissa curlar sina barn så pass att dom knappt kan bädda, köra en tvättmaskin eller steka ett ägg när dom flyttar hemifrån sen. Jag tror på att tillföra små ansvarsbitar till barnet allt eftersom dom blir äldre. Sen ska vi föräldrar såklart finnas där och kunna fixa saker när det missas. Om Molly kommer missa gympapåsen sen när hon går i skolan – ja då kommer antagligen jag eller Paula åka dit med den om vi har möjlighet, eller så kommer vi se till att den inte missas nästa gång. Barn måste få utrymme att utvecklas och göra saker själva och ibland är det bra att sticka ut lite. Vi ska ju sträva efter att lära barn att olika är bra så att sticka ut borde inte vara en anledning att skämmas. Jag hoppas att om Molly skulle stå där med fel boll skulle hon fråga nån kompis om dom kunde dela och sen skulle det inte vara mer med det. Precis som jag hoppas att Molly kommer dela med sig av sin matsäck ifall nån kompis förälder glömt den på utflykten. Jag tror inte på att vi som föräldrar till varje pris ska sträva efter att barnen inte ska behöva sticka ut utan snarare se till att dom kan sticka ut utan att må dåligt över det.

Som sagt, nu menar jag inte att Molly ska gå och köpa en oval boll själv med guldpengarna hon fått av tandfén i den här åldern och klart jag är en klant som tänker ”boll som boll” och inte bara drar förbi nån affär. Men jag menar att fel boll inte är hela världen, man har ju i alla fall en boll och möjligheten att kasta den =)

Kommentera

  1. Fia

    Vad du har härligt tänk! Jobbar på fritids och känner verkligen igen det där med att många barn inte får lära sig ta ansvar…

    I er situation med bollen tänker jag också att du känner ditt barn något bättre än dina läsare, hade Molly haft en annan personlighet hade du kanske tänkt annorlunda och åkt och köpt ”rätt” boll. Nu verkar hon dock vara väldigt framåt och kreativ så tror säkert det gick bra med en ”annorlunda” boll 🙂

  2. Martina

    Jag måste bara säga till alla som arbetar för att sina barn ska vara normala – skippa det. Jag förstår att man ska förberedda barnen så dom har allt som dom behöver i skolan, träningen osv men jag skulle säga att styrka ligger i att vara annorlunda, unik, simma mot strömmen än vara som alla andra (på ett djupare plan). Varför ska man vara som alla andra när alla andra redan finns? Man ska skämmas över att vara som alla andra, det ligger enorm styrka bakom ”konstiga personer/barn.” Varför ska alla pressas in i mallen? Varför ska mallar, etiketter överhuvudtaget finnas.

  3. Anna

    Vem f*n väcker sin 4 åriga dotter en vardagkväll och lurar henne att det är morgon. Fruktansvärt omoget beteende och du verkar inte tänka längre än vad näsan räcker ibland..

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Haha,

      Det framgick inte i filmen att Molly hade vaknat av sig själv och var hungrig, sen fortsate ja att driva om att det var frukost.

      1. Leoni

        Varför inte låta henne gå tillbaka till att sova då? På videon ser hon allt annat än pigg ut? Tror att det som upprör mig mest är när ni utnyttjar era barn för att roa läsarna. Jag frågar igen: Hade du gjort detta utan att filma för att posta på din story, hade det fortfarande varit lika roligt för dig(!) att göra det mot din dotter? Upprepar gärna att jag vanligtvis tycker att du är sjukt rolig och jag är, tro det eller ej, iiiinte knusslig med skämt och jag kan själv ha grov/elak humor ibland men det finns gränser när skämtet är ett barn som inte förstår att hon är skämtet.

  4. Leoni

    Tycker du är as skön vanligtvis men vaaad håller du med på instagram nyss? Väcker din dotter på en vardag kl 11 för att skoja om att det är dags att gå upp för frukost och föris? Varför då? Hade du gjort det även om det inte gick att filma för att roa dina följare? Knappt ok om än mer ok, om det var en Fredag/Lördag och inget att gå upp tidigt till morgonen efter men ENDAST rent elakt att göra så mot ett barn som inte förstår skämtet på sin bekostnad och sen ska upp på morgonen till förskolan. Rent elakt.

  5. F

    Du är klok när du resonerar.

    Har därför en fråga:
    Barn som nyss fyllda 13, vad tänker du att de bör kunna ta för ansvar själva? Lever med dessa, dock inte mina. Hur ska jag förhålla mig till ”daltet” som de är uppväxta med? I deras ålder var jag själv kunnig nog att ta hand om mig och stora delar av ett hushåll, men de slänger knappt sopor efter sig… hjälp mig.

    1. Fia

      Hej
      Jag har vuxit upp med vuxen som inte var min förälder men gärna tog diskussioner som dessa med mig trots att jag hade två föräldrar och på många sätt tog ansvar motsvarande min ålder. Det skadade relationen med min pappa som lät det ske och den vuxne som gav sig in i leken ombedd. Hon tycker fortfarande saker om mig trots att jag tar mer ansvar än hennes barn som dessutom är äldre än mig. För din egen skull låt dialogen gå via föräldrarna och låt dem sätta ribban för eget ansvar när det gäller deras barn. Det skadar bara familjerelationerna annars

  6. Ronja

    Tycker verkligen din blogg fått lite nytt liv och personlighet igen när du kör sånna här inlägg. Kul! Tycker personligen att det under en ganska lång tid varit så att du och Paula ofta skrivit samma inlägg men med aningen olika vinklar. Hade man varit inne på paulas blogg behövde man inte riktigt gå in på din typ för du skrev om samma sak – med en aningen mer skämtsam jargong kanske. Men jag gillar verkligen det här nya 😊 Det känns som man går in och läser DIN blogg, inte copy-Ideér-av-Paulas blogg 😉

  7. Sara

    Jag brukar inte kommentera men var tvungen att göra det nu: HÅLLER VERKLIGEN MED DIG. Mina typ plågsammaste stunder från barndomen har visserligen varit från gånger då jag inte ”varit som alla andra”, typ varit den enda utan gosedjur på gosedjursdagen, och det behöver inte vara så extremt som att vara den enda utan gosedjur, men just den händelsen har på riktigt lagt grunden till allt mitt ansvarstagande. Från praktiska saker till min akademiska disciplin. Det började dagen jag var ensam utan gosedjur eftersom jag räknade med att nån annan skulle komma ihåg gosedjuret till mig och idag är jag jurist!

  8. e

    Vad roligt att du lyfte min kommentar till ett inlägg och att du verkligen funderade över frågan. 🙂 Håller absolut med dig i att vi ska utveckla barn till att inte känna att det är ngt som helst fel att vara annorlunda och sticka ut, utan att det är bra att alla får vara som de vill! Jag tror bara det är lite anledningen till att många mammor har svårt att släppa ansvaret helt till pappan om det blir fel, för att de tänker ur barnets perspektiv och inte vill att barnet ska få lida för pappan varit lite disträ och köpt/gjort fel. Men självklart som du skriver är det skillnad på att alltid vara den ungen som föräldrarna försummar än någon enstaka gång.

Visa alla 16 kommentarer
Tankar

Knappriarkala strukturer

  1. Var inne på Expressen och scrollade runt och fick se den här artikeln: Sandras åttonde mars-brev läxade upp mannen på tåget

Kort beskrivet: Sandra satt och sydde på tåget, en snubbe kom fram och frågade om hon kunde sy i hans knapp, hon sa nej och att han kunde få låna nål och tråd, han sa att han inte kunde sy och frågade igen, Sandra sa nej och sen gick han. Sandra började tänka på det och blev lack för att han var patriarkal på kvinnodagen. Så skrev hon ett brev om hur han skulle skärpa sig och la upp på Facebook.

Jag försöker ju bli lite mer medveten och tänka utanför mitt perspektiv så tänkte ta upp det här och se vad ni tycker. Ni är ju oftast smartare än mig. Spontant tänker jag två saker:

1. Sandra tände till lite väl

2. Snubben var allmänt skum

Nu räknar jag med att ni kommer lacka ur för att det är lätt för mig som snubbe att komma och säga det här. Först och främst – skum snubbe som går fram och ber en främling fixa hans knapp. Känns som något man ber en polare om eller lämnar in till skräddare. En knapp är ju inte ett akut problem direkt. Dessutom borde han veta att i Sverige pratar vi inte med främlingar på tåg överhuvudtaget, big no no. Men jag har svårt att se att det var en sån stor grej att det var läge för ett argt brev om förtryck och uppläggning på fb – det är som att vilja få det till något större än vad det är. Tror inte han tänkte ’där sitter en kvinna och syr – då kan hon fixa mitt som är viktigare än hennes’. Han tänkte nog inte mycket mer än att han kunde få hjälp med något på ett enkelt och kanske trevligt sätt, blir det förtryckande när en man ber en kvinna om hjälp automatiskt eller är det när det gäller ’kvinnliga sysslor’ som att sy? Sen är han ju skum som frågar igen när han redan fått ett nej och det kan jag fatta är ett oskönt snubbigt beteende, där ser jag problemet, men själva grundgrejen med knappen – var det verkligen förtryckande? Försöker tänka mig om det vore Molly om 20 år och en snubbe bad henne om hjälp med en knapp. Jag tänker att det ändå är nice om vi har ett samhälle där man kan be varandra om hjälp men också att den som ber om hjälp respekterar ett nej – oavsett om det är en kille eller tjej. Sen inte så mycket mer med det.

Fattar jag inte problemet eller har Sandra förväxlat patriarkatet och knappriarkatet?

Kommentera

  1. Anna

    haha lite som när jag behöver hjälp med att pumpa bildäcket och jag går in på macken och går förbi den unga tjejen som jobbade där för att gå fram till den medelålders mannen för att be om hjälp….. gjorde det inte för att vara taskig eller nertryckande på något sätt men vill ha snabb hjälp så jag tog mina förutfattade meningar och fick snabb hjälp 🙂

  2. Skeptisk

    Det är självklart svårt för män att förstå patriarkala strukturer och hur de tar sig uttryck mot kvinnor. Det är bra att du erkänner detta Hugo och resten av ditt manliga resonemang i inlägget, bevisar ju just det.

  3. M

    Jag tänker att i detta fallet så hade jag också kunnat bli arg, men kanske inte just på grund att mannen bett om hjälp för det men just detta att han inte ger sig när han får ett nej. Utan då ska fortsätta hålla på och säga att han inte kan (som att det då är hennes skyldighet att hjälpa, bara för att han inte kan?)

    Detta är så tröttsamt tycker jag för att detta är ett beteende som jag märker av hos många män just att de inte ger sig när de får ett nej. Ett bra annat exempel är ju när killar/män raggar. Säger jag nej tack så ska det hållas på; Men varför då?, Kom igen! osv.

    Jag tror att det är detta som Sandra också tröttnar på att man får aldrig bara säga nej tack eller nej jag kan inte, nej jag hinner inte till en kille/man för de ger sig aldrig. Har man varit med om just den situationen i olika tappningar hela sitt liv så är det inte konstigt att en reagerar och blir trött på detta.

  4. Gäddan

    Gäddan från Tallinn hälsar och erkänner att jag någon gång vårvintern 1968 svarade ja till frågan att sy en lös skjortknapp. Noterade att mannens ögon var lika blå som hans skjortknapp. Vill bara hälsa att om inte jag hade sytt knappen hade du haft varken världens bästa svärmor, Paula att gifta dig med och troligen inte heller härliga Molly och Leonore. En hälsning till alla som kan sy knappar – ibland kan det vara värt att sy!

  5. Johanna

    Jag håller med dig Här Hugo. Känns som att det bara skall letas fel överallt,hade han däremot frågat henne om att sy fast hans knapp utan att hon redan satt och sydde så hade det varit skumsnubbe level 300.
    Jag tror precis som du, att han antagligen stört sig på knappen ett tag och såg sin chans att få hjälp med sitt problem.
    Man får ju hoppas att denna kvinna aldrig behöver fråga en man om någon ”manlig” syssla som hon inte själv är kunnig inom. För dubbelmoral är ajabaja

  6. Anni

    Det var ju inte så konstigt att han frågade en som satt och sydde! Hade ju varit konstigt om han bett nån som satt och läste tidningen

  7. Miss J

    Några tankar jag tänker på är…
    Flitrarar han med henne kanske?
    Han kanske ville att någon skulle lägga märke till honom?
    Hon kanske reagerade så för att hon är redan väldigt laddad och ska ut för att demonstrera.!?
    Vad är problemet att hjälpa och hur hade det vart om hon hade bett mannen att sätta sig lr så bredvid henne så attt hon hade kunnat visa hur man gör så att han sj kan lösa preoblemet hemma?
    han verkade vara normal det vill säga inte förnedrande eller skämtar på ett ironiskt sätt så kanske hon hade vart mjukare på sitt sätt?
    Jag själv tänker ibland hur är personen i fråga när han redan kommer fram till henne. Vi människor läser oftast av människor . Självklart är det fall till fall…
    Men överdrivet att göra ett stort inlägg om det och publicera det så som hon gjorde…
    Men som sagt allt vi e väl olika på den fronten…

      1. Mansplaining

        Hyckleri. Hade en man sagt samma sak till en kvinna… #kränktman #ignoreramigjagärvit #mänharingaåsikter #vemfanbryrsigegentligen

  8. Martina

    Folk som tänder till angående orättvisor i samhället tänker oftast dom som kastar bort ett sånt problem är vita män, svenskar, har ej utländsk ursprung, är av det manliga könet osv.

    (Såg det häromdagen på Instagram, människor som kastar bort ett problem är på riktigt för priviligierade för att ha det som problem(då det oftast är kvinnor, utländskfödda som är en minoritet i samhället.) Oavsett vad problemet handlar om.)

  9. Tova

    Jag är så trött på allt dehära, men det få man väll inte säga. Så måna kvinnor har blivit så jävla känsliga och kränkta för minsta möjliga.🤦🏻‍♀️

  10. Helén

    jag tänkte snarare att han såg henne och försökte skämta med henne om att hon kunde fixa hans knapp eftersom hon ändå höll på att sy..

  11. Olivia

    Jag förstår varför man tycker att det här är en överdriven reaktion på den här händelsen. Men allt är inte svart eller vitt. Här har vi en kvinna som har organiserat kvinnliga läkares och läkarstudenters Metoo upprop. Samt att hon sitter på tåget till Stockholm för att vara med i en åttonde-mars demonstration. Vi måste ju då kunna anta att den här personen är relativt upplyst och kan mycket om patriarkala strukturer och säkerligen varit med om en del och fått ta del av andra kvinnors historier. Så, frågan man kanske ska ställa sig är: varför denna överdrivna reaktion? Min spontana tanke är att bägaren lite rann över, på internationella kvinnodagen dessutom. Det finns så många snubbar som är skumma. Och varför är det nästa alltid snubbar som är skumma? Det här är dessutom en artikel skriven av Expressen och de kan man helst ta med en nypa salt 🙂 Kanske inte riktigt såna incidenter man ska uppmärksamma på Internationella Kvinnodagen.

    1. Cecilia

      Håller helt med dig Olivia! Speciellt gällande att ta artiklar från expressen med en nypa salt. Sedan tycker jag att ofta just tidningar och män lägger fokus på ”feminismen som gått för långt” och lyfter gärna detta på de mest kreativa sätt, som genom denna artikel.

      Har kommenterat förut på din blogg Hugo att det är så otroligt viktigt ich intressant med fler feministiska inlägg, men kanske gärna där du belyser den VERKLIGA problematiken och inte det klassiska där
      Män lägger fokus vid hur ”feminismen gått för långt” eller kvinnor som ”överreagerar”.

  12. Helene

    Måten hun vinkler det på syns jeg blir feil.. han spurte jo ikke henne om å sy fordi hun var kvinne, men for at hun satt der å sydde.. men ja, litt for påtrengende å ikke backe unna med en gang når han fikk et nei

  13. Nina

    Haha. Helt klart överdrivet. Vi har redan så mycket problem i världen måste vi skaffa oss fler? Äsch. Att bli förtryckt hade varit om han vart otrevlig och tvingat sig på. jag känner mig förolämpad när någon nervärderar eller flinar åt mig som att jag skulle vara sämre för jag är kvinna. De situationerna finns och de männen FINNS men den här mannen behöver absolut inte vara en av dom.

  14. Frida

    Tycker det var överdriven reaktion, skulle personligen bara bli glad om någon bad mig om en sådan liten enkel sak. Att hjälpa andra är ju ett sätt att känna sig som en bra människa, vilket blir en win win situation för båda parter. Ibland tycker jag bara att man över analyserar lite väl mycket

  15. Linda

    Haha jag som tjej tyckte hon överdriver och han hade ju säkert fråga om det var en man också 😂 fan är det med dagens samhälle. Snart kommer män inte få säga hej för då är det sexuella trakasserier 😑

    1. Cecilia

      Undrar också vad fan det är för samhälle vi lever i där en som kvinna inte kan gå en dag utan hög risk för fysiskt/psykiskt våld eller att tom bli mördad av män. 🙂 🙂 🙂

      1. JL

        Fast va?? Nu var de väl nån mer som tände på en å annan cylinder för mycket haha?! Har nog gått många dagar i mitt liv utan oro för att de är hög risk att jag blir utsatt av ovan nämnda..

  16. Lisa

    Att erbjuda sig låna ut nål och tråd är ju supersnällt av henne och hans reaktion säger ju mycket om hans förväntningar. Han hade kunnat tacka ja och lära sig något hade inte kunde. Hon har all rätt att bli arg och reagera. Jag tyckte hon skötte situationen perfekt! Hon erbjöd en lösning som han inte ville ha eller accepterade.

  17. Förvirrad

    Var har folk sin medmänsklighet. Var finns viljan att hjälpa sina medmänniskor. Tkr att man ska kunna be om hjälp oavsett kön. Han hade nog bett om hjälp även om det var en man som satt där och sydde.

  18. Frida

    Oavsett om knappincidensen är ett uttryck för förtryck eller inte så är det skeva i det här att Du som man tar Dig friheten att döma Sandra och hennes agerande, tankar och känslorav förtryck som osanna. Du förminskar Sandra genom att helt enkelt konstatera att hon ”tände till lite väl”.
    Det är sånt här beteende från män, som Dig (och duvmannen) som gör att nedrustningen av patriarkatet förlångsammas, ni är för stolta och måste hävda Er mot saker som ett brev om en knapp och en kvinnas kamp. Låt det vara. Gör något annat av Er lördagskväll.
    Absolut Du jobbar inom sociala medier och behöver skapa debatt för att få uppmärksamhet kring Ditt jobb. Men som sagt, svälj Din stolthet och välj att acceptera alla människors känslor och uttryck utan att lägga värdering i det.
    Godnatt.

    1. Issa

      Fast jag tycker exakt likadant som Hugo, och jag är inte man? Och hon verkar ju blivit förbannad över nåt hon kunde släppa istället för att göra en sån grej av? Jag håller iaf helt med Hugo!

      1. Frida

        Men oavsett era känslor kring händelsen har ni ingen rätt att döma Sandras känsla och upplevelse. Vad som troligen ligger bakom Sandras reaktion på denna enskilda händelse är åratal av ständigt upprepade händelser av förtryck i patriarkatet. Men det vi ingenting om, vi har aldrig gått i Sandras skor.
        Det jag menar är att man kan inte väga en enskild händelse och en persons känslor och reaktion på detta mot hur man själv skulle reagera. Vi har alla individuella upplevelser med oss i bagaget.
        I patriarkatet tar sig män alltför ofta frihet att döma och förminska kvinnorns känslor och åsikter som en härskarteknik.

  19. Lin

    Det stora är väl att han ställde frågan igen? Väntade sig att en tjej ska fixa åt honom? Hur kommer det sig att du (och duvsnubben som kommenterat tidigare) framhäver det som parentesen i situationen? Det är väl nästan det som GÖR hela grejen?

    Sedan tror jag att knappgrejen är en del av något större. (Hon var med i läkaruppropet förstår jag?) En struktur som tog sig i uttryck på ett så jävla typiskt sätt iom knapphistorien. Ytterligare en dimension av vad som är fel i världen.

  20. Vp

    Jag håller med dig.

    Jag hade inte tagit illa upp om någon bad mig om hjälp, snarare tvärtom. En person ser mig sy och tycker antagligen att jag gör det bra och frågar därför om min hjälp. Däremot hade jag blivit småirriterad (eller rädd) om främlingen började tjata om det trots ett nej från min sida. Jag hade med största sannolikhet inte kopplat det till att jag är en kvinna och han en man.
    Däremot hade det varit en annan femma om främlingen hade bett mig att sy om jag hade suttit där utan några ”sy redskap” för då hade det handlat om att personen förväntar sig att jag kan sy bara för att jag är en kvinna.

    Nu är jag inte Sandra och hon har helt rätt att känna som hon gör. Jag menar bara att jag själv inte ser det på samma sätt som hon gör och hur mycket jag än vrider på det kan jag inte se att det handlar om hennes kön, utan mer om att hon råkade vara den som sitter med en nål och tråd.

    1. Anilorak

      Så himla bra kommentar, håller med helt! Och jag förstår verkligen inte varför allt i samhället idag måste handla om vilket kön man är, vissa saker har inte med det att göra utan vissa människor bara komplicerar det och gör det till en diskussion om kön.
      Oerhört skum person för övrigt som kom fram och speciellt tjatade sen också.

  21. En duva e alltid en duva

    Vilken patetisk människa! Blir rent ut sagt äcklad. Hade en kvinna frågat mig om en tjänst jag har möjlighet att hjälpa henne med hade jag gärna gjort det utan att känns mig ett dugg förtryckt. Men vad vet jag. Jag ör ju bara en man. En man med två små döttrar. Idag är det väst att man bara håller käften helt enkelt. Håller dock med om att de e ganska oskönt att fråga igen när man fått ett nej.

    1. Cecilia

      Kanske för att du som man inte är förtryckt. 🙂 I detta samhälle där patriarkatet styr är män överordnade kvinnor vilket gör att kvinnor är förtryckta. Skulle tipsa dig om att vidga dina kunskaper genom en enkel googling och sedan istället för att hålla käft faktiskt utnyttja att du som man kan använda din röst till att förbättra samhället, för din egen skull, dina döttrars skull och för alla andra. Patriarkatet är inte enbart skadligt för kvinnor, om man lägger fokus på hur det skadar män så förhindrar patriarkatet att man som man ska få uttrycka känslor, uppmuntrar ett aggressivt beteende, motverkar emotionell mognad vilket gör det svårt att skapa djupare relationer där man pratar om mer än vädret. Det gör det även svårt att skapa en anknytning till sina barn. Och det finns MÅNGA fler negativa konsekvenser för män. Men framförallt för andra icke-män som förtrycks, våldtas och mördas dagligen av män. Så meningen ”vi hatar män” har egentligen inget med den manliga kroppen eller individer att göra, utan det syftar till män som fenomen/konstruktion av patriarkatet.

Visa alla 38 kommentarer
Tankar

Får vi aldrig nog?

”kanske lite orelaterat till ämnet, men får du aldrig lust att bara blocka dom som skriver taskiga kommentarer till dig lr din fru? borde väl inte vara jättesvårt att kolla upp deras ip adress och lägga en block så dom inte kommer in på sidan? tycker på riktigt de är ledsamt när ni mer eller mindre blir intvingade i hörn o skriver försvarsklingande och redogörande inlägg för grejer som är så himla absurda, tex som har med era barn att göra, jag hade seriöst gett en arm för att få föräldrar som ni, och tror i princip vilken vettig människa som helst skulle se att ni cruisar genom föräldraskapet på ett sätt som är beundransvärt på jävligt många plan” – Malin

Visst kan det vara frustrerande ibland att bli ifrågasatt typ vad man än gör. Det finns alltid någon som tycker till. Men syftet med bloggen är ju inte bara att jag ska skriva av mig grejer utan också att ni ska läsa dom. Annars hade jag kunnat ha en sån där gullig dagbok med hjärtlås på istället. Eftersom jag vill att ni ska läsa och engagera er så tycker jag också ni ska kunna kommentera. Visst, om något skriver något riktigt grovt typ rasistiskt, förtal eller hot så kommer jag radera den. Men att folk har anmärkningar på vårt föräldraskap kommer jag inte moderera bort. Sen rullar jag på ögonen lite då och då över vissa kommentarer men tar oftast inte illa vid mig. Jag tänker att majoriteten av dom ”jobbiga” kommentarerna är från folk som i grunden vill väl och som kan uttrycka sig schysst även om det är kritik. Sen så är det ju vissa som kommenterar på ett sätt som är lika konstruktivt som att be Leo städa rummet och gör att man blir lite lack för stunden. Jag känner mig säker på att jag och Paula är bra föräldrar till våra barn. Vi är absolut inte perfekta och vi kommer väl sabba dom på alla möjliga sätt, det tror jag alla föräldrar gör på något vis oavsett hur rätt man gör. Men våra barn har ett bra liv med två närvarande föräldrar och nära och kära. Jag tror att eftersom jag känner den tryggheten stör kommentarerna mig inte så mycket.

Sen så kan jag ju tycka att en kommentar kan vara intressant att lyfta och prata om. Det är inte alltid man har så mycket inspiration att komma på något och då är det tacksamt att få ett ämne serverat. När det kommer till kommentarerna om Paula så förstår jag mig inte på dom, främst inte dom som försöker få mig att inse allt som är fel på henne. Jag lever med henne dag ut och dag in och känner henne betydligt bättre än någon läsare gör. Jag vet om alla hennes dåliga sidor och alla dom bra. Jag undrar ifall dom kommentatorerna är likadana med sina polare och deras partners; ”Du, Lisa, din kille är verkligen så störig jag vet inte varför men jag blir så irriterad när han dyker upp. Dessutom klär han sig fult”. Antagligen inte så många. Jag tänker saker om folk hela tiden som jag ofta inte säger, man har väl någon liten spärr där inne i skallen ändå.

Om jag ska summera ihop det lite – oftast bryr jag mig inte om negativa kommentarer men kan tycka dom är bra att lyfta upp och prata lite om. Jag skulle kunna blocka alla taskmörtars IP:n men dom kan ju lätt kommentera från fler håll. Majoriteten av kommentarerna jag får är ju väldigt positiva och dom flesta av er verkar gilla mig litegrann i alla fall – det värmer mer än vad en negativ kommentar stör =)

 

 

 

 

Kommentera

  1. Nathalie

    Här är en till som gärna haft er som päron, gör väl inget att jag är 27 bast va? 😁 Annars kan ni få vara min granne, eller nä, mer brorsa/syrra. Det tar vi! Taget!

  2. Sofia

    Puss du är bra men jag är sjukt trött på din LeoVegas-reklam som följer med när man blädddrar ner. 😬 😉

  3. e

    Så himla fint skrivet Hugo och fin inställning till allt. älskar att följa din personliga utveckling. Du är typ mitt hopp och bevis på att douchiga omogna killar kan växa upp, mogna och bli jävligt vettiga. hoppas du ger dig själv en klapp på axeln för det nån gång ibland! <3

  4. Josefin

    Alltså shit Hugo jag gick på mitt första crossfit pass idag. Jag har tränat gymnastik typ 12 år men la det på hyllan i lördags – jag har följt din blogg väldigt länge så crossfit var min givna nya ”idrottskarriär”. Alltså det var så jobbigt – jag trodde jag var vältränad, men jag älskar såklart grispass så kommer självklart fortsätta även om jag själv tycker jag är dum i huvudet som utsätter mig för sånna jobbiga saker. Det tog mig TVÅ timmar att ta mig därifrån för jag var så trött haha. Jag har typ 20-25 minuter att gå i normala fall. Första kvarten efter passets slut satt jag bara och typ andades för hela kroppen skakade. Sedan var jag kvar och stretchade typ 45 minuter för jag verkligen inte orkade gå hem men till slut tog jag mig i kragen. Jag gick halva vägen sedan tog jag matpaus på Max haha och sedan gick jag resten av vägen. Jag vill inte ens veta min träningsvärk imorgon. Bör kanske tilläggas att det var ett konditionspass, vilket inte är superprioriterat på gympan där man ska vara explosiv. Sedan har jag inget chill heller så jag tog slut på mig själv första 10 minutrarna sedan skulle jag tydligen köra 20 minuter till haha. Jag är död men vill genom den här kommentaren tacka dig för att ha inspirerat mig tillräckligt för att ens prova detta! Du gör ett bra jobb!

Visa alla 8 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.