Tankar
Tankar

Därför är jag OK med djurparker

Nu är jag ju inte den mest insatta när det kommer till jämställdhet men något jag lagt märke till är att det nästan alltid är Paula som får stå till svars för saker och ting vi gör som familj. Som nu har det varit uppe på tapeten att vi varit på djurpark och det var hemskt av oss. Nu valde i och för sig Pulkan att svara på kritiken i två inlägg så klart det blir mer av en dialog men det lyftes bland annat mina filmklipp på noshörningar. Hur många kommentarer har jag fått om min instastory på noshörningen? Ja ni kan ju gissa =)
På ett sätt är det ju skönt för min del att jag går fri från det mesta men jag tycker det är skevt att Paula alltid får 10 gånger mer kritik än mig typ vad hon än gör. Det är faktiskt inte bara Pulkan som tar besluten i familjen – det mesta gör vi i samråd så jag är lika mkt bad guy som hon.

Jag är ganska krass men jag ser inget fel i att besöka Kolmården som vi gjorde igår. Vi hade det skittrevligt, barnen tittade på och frågade massa om djuren och sen lekte barnen en massa i Bamsevärlden. Är det rätt att stänga in djur? Rent moraliskt kanske inte men vi käkar kött och har skinnskor så varför skulle just ett djur som är instängt men får mat, omvårdnad och annat gött vara så mycket värre? En del menar ju på att djur och människor är helt likställda och där känner jag lite…nja. Precis som leoparder jagar och käkar antiloper eller katter käkar råttor så är människan med i den kedjan och tack vare att vi har dom resurser vi har så är vi ”högst upp” i kedjan. Eller ja, om jag går ut i skogen och träffar en brunbjörn kommer den med största sannolikhet slita mig i stycken oavsett hur lite eller mycket kött jag äter eller hur ofta jag går på djurpark. Circle of life eller nåt antar jag. Så nu kanske jag blir lynchad och min mening med inlägget är inte att kränka någon men min ärliga åsikt: jag tycker inte människor och djur = samma värde.

För den sakens skull tycker jag ju självklart inte man ska orsaka onödigt lidande för djuren eller behandla dom dåligt. Men att äta kött och använda produkter gjorda från djur kommer aldrig vara schysst för djuren (precis som antilopen inte tycker leoparden är en schysst polare den vill hänga med en fredagkväll). Så länge vi gör dom sakerna ser jag inte varför det skulle vara värre att ha djur på en djurpark (som behandlar djuren bra alltså, återigen – jag tycker ingen vare sig människa eller djur ska ha ont eller må dåligt såklart).

När det kommer till djur och värderingar försöker jag göra hyfsat bra val – dom gör inte att det är mer eller mindre moraliskt rätt men jag tänker att det är en del av en hyfsad värld. Vi köper i princip bara svenskt, ekologiskt kött. Vi skiter i att besöka ställen utomlands där man vet att djuren verkligen har det kasst typ rida på elefanter. Vi tar hand om Greta (som inte heller gjort ett eget val att bli husdjur) med kärlek och skulle aldrig slå eller vanvårda henne. Vi lär barnen hur man ska bete sig mot djur och att det inte är okej att klappa för hårt, dra i pälsen eller annat som barn lätt kan göra av bara farten. Om det skulle komma fram att Kolmården plågade djuren eller liknande skulle vi skita i att åka dit men utifrån min synvinkel verkar djuren inte må dåligt. Nu är jag ju ingen djurpsykolog så kan inte gå in på djupet kring deras känslor men dom framstod inte som stressade, pressade eller allmänt dåligt mående. Jag kanske har helt fel men i dagsläget gillar jag Kolmården och tycker det är rätt nice att kunna visa barnen olika djur och höra deras funderingar om dem. Kanske blir dom mer medvetna än mig och ger mig skit för valet att gå på djurpark sen när dom blir större, tiden får utvisa helt enkelt.

 

Kommentera

  1. Julia

    Håller helt med dig Hugo! Utan djurparker hade flera djur som är utrotningshotade idag och även de som är hotade i framtiden dö ut. Tack vare dessa djurparken kommer våra barn och barnbarn i framtiden också kunna få ta del av många fantastiska djur! Arbetar själv på en djurpark i Sverige och ser dagligen hur fantastiska djurvårdarna är och hur de arbetar för att djuren ska ha det så bra som möjligt och svar ja: djuren har det väldigt bra på våran djurpark!
    Tack för en bra och underhållande blogg!

  2. Annie

    Det finns så mycket som säger emot sig självt här- du går inte på djurparker utomlands för de behandlar djur illa men i Sverige är det ok? Jag förstår att förhållanden för djuren är olika i olika parker men att låsa in djur i burar för våran underhållning är väl aldrig ok? Säg vad du vill om att djuren tas hand om men det är inte deras rätta habitat och de får inte använda sina instinkter som är viktig för rasens fortplantning och djurens välmående.
    Även – äter kött men helst bara om det kommer från närliggande gårdar. Kött som kött, djuret slaktas i vilket fall för din njutning. Organiskt kött är främst bra för miljöpåverkan vilket inte var det aktuella ämnet och att djuren mår mycket bättre är sällan. Det finns självklart mindre gårdar där djuren har ett hyfsat liv innan de slaktas men köttindustrin är ofta inte med en tanke om djurens rätt. Du gör inte djuren en tjänst för att du väljer närodlat om du tror det, för i vilket fall så åker de till slakt för din skull.
    Jag tycker bara att alla dina åsikter känns svaga och ursäktande. En aning normativa. Det är lätt att dras med av vad vi är uppväxta att göra, äta kött och nyttja djuren till vår egen fördel. Men det är inte heller svårt att tänka en extra gång och inse problematiken?

  3. M

    Ska jag beskriva hur det var för mig, som var där förra året, så är min uppfattning helt annorlunda. Detta kan iofs bero på att jag i grunden ogillar djurparker (åkte dit i jobb, alltså inget jag kunde avsäga mig pga hade varit arbetsvägran).
    När vi var där fanns en elefant som var superstressad och bankade huvudet i stänglset. Järvarna var stressade och sprang efter varandra i cirklar, såg ut som någon sjuk version av följa John typ.
    Jag är av åsikten att alla gör som dom vill, men då är det kanske bra att veta hur det egentligen ligger till. Skönt att djuren verkade må bättre när ni var där, för jag började gråta när jag såg dom.

  4. Christina

    Alltså 2018 borde folk fatta vad som faktiskt är verkligheten, men uppenbarligen inte. Så himla tråkigt att man inte är nyfiken och vill lära sig om hur de faktiskt går till i verkligheten. Man kan inte bara ”tro” att de är på ngt visst sätt när det är såå lätt att ta reda på hur det faktiskt är. Jag hoppas era barn blir nyfiknare och klokare.

  5. Lisa

    Får så mycket tankar av det du skriver, men framförallt får jag ont i magen när du skriver att djur inte är lika mycket värda som människor.
    Samt när du skriver att det är djurens lag som när rovdjur i naturen jagar och äter bytesdjur. De vet inte bättre, de gör det för att överleva. Vi massproducerar djur och dödar dem i stora fabriker en efter en för att vi tycker att det är gott. Vi kan gott och väl både överleva och äta supergod växtbaserad mat. Jag kan inte riktigt förstå din jämförelse där?
    Visst, just nu är vi människor högst upp i ”näringskedjan”, men en dag kanske vi inte är det om tex artificiell intelligens skulle ta över vår planet. Jag undrar vad dom skulle göra med oss då, kanske sätta oss i burar för vårat ”eget bästa”.

  6. Martina

    Jag håller med, tänk till exempel att ni inte får kritik för att ni äter kött i allmänhet i samma utsträckning. Jag tror att djur i djurparker är i just den miljön för att dom inte klarar av ett riktigt liv ute i deras äkta miljö. Säga vad man vill om djurparker och djurhållningen där, delfinshowen men jag tror alla fall Kolmården är bäst på marknaden. Det var ju ramaskri gällande parken zoo i Eskilstuna för ett tag sedan(okej något år sedan) om att dom slaktar djur i ”onödan” för att föda andra djur. Dom samlade djur på hög och där snackar vi bojkotta det totalt men en gång om året ser inte jag som ett problem – men dessa veganer vill ju driva en häxjakt på köttätare, dom som stödjer djurparker osv. Förolämpa, berätta hur andra ska leva i stället för att informera på ett vettigt sätt. Ni som driver denna häxjakt, har ni bevis, arbetat inom Kolmården så ni vet och är övertygade att djuren far illa till 100%?

    1. Hanna

      Martina, vilka bevis är du ute efter? Dom flesta är idag upplysta om att djur inte är skapta för att leva för nöjets skull för människan. Djur i djurparker får inte i närheten lika mycket utlopp för sina naturliga beteenden som ute i det fria i deras naturliga element. Antingen så bryr man sig och avstår eller så är man okej med faktumet. Förstår inte vad det svåra är eller vilka mer bevis som behövs..?
      Det spelar ingen roll hur bra vårdare eller skötare tar hand om djuren, dom är ändå inte skapta för att leva i begränsade utrymmen och stå där för våran skull.

      1. Martina

        Jag är övertygande om att dessa djur på djurparker inte skulle klara av ett liv i dess riktiga miljö precis som Paula skriver. Det finns många ”djurparker” i världen där människor tar hand om dom, inte placerar dom där för nöjes skull.

        1. Hanna

          Såklart att dom inte skulle för djuren har inte fått växa upp i det fria från första början. Är det så konstigt?
          Ja det finns jätte fina ställen runt om i världen där djuren får trava runt bäst dom vill på enorma ytor i jämförelse med djurparker. Och tackar högre makter för dessa platser där djuren oftast blivit räddade från hemska djurparker och cirkus och andra hemska turistfällor, men där får djuren ett mycket värdigare slut och sitter inte inburade..
          För att förtydliga mig så menar jag att det går att fasa ut det här systemet som djurparker har idag, och som inte är en värdig miljö för djuren genom att ta ställning. Men som sagt antingen är man för det och tycker att det är okej med inburade djur, eller inte och avstår. Svårare än så är det inte :).

  7. Susanna

    Det är okej att gå på djurpark och betala för att se delfiner leva i en liten pool, eller apor sitta i en bur. Och du förstår inte hur man kan klaga på det då djur och människor inte är likvärdiga. Samtidigt skulle du aldrig stötta en djurpark utomlands eller gå på en cirkus. Är dem djuren där likvärdiga oss då, eller varför är det synd om dem men inte alla de delfiner som dött av stress på Kolmården?

    Alla har såklart rätt till sin åsikt och jag pendlar mellan att tycka djurparker är kul då jag älskar att se djur, men har inte kunnat gå dit sen jag såg alla djur i det vilda i Afrika, eller såg dokumentären Blackfish.

    Jag tycker man ska särskilja mellan näringskedjan och att djur i år stressas och i vissa fall lider för att vi som nöje ska betala för att kolla på dem.

    Men såklart supersvår fråga där jag kan förstå bägga sidor. Även om jag alla dagar i veckan väljer att se djuren i det vilda så äter jag samtidigt kött från djur som går i inhägnader på en bondgård. Så dubbelmoral även här.

    Jag tror förövrigt inte frågorna/diskussionerna är riktade till bara Paula, däremot skriver hon inlägg/formuleringar/öppna frågor ibland som öppnar upp till diskussioner, vilket jag inte upplever att du gör
    I samma utsträckning.

  8. Jessica

    Två fel gör tyvärr inte ett rätt, alla kan göra något och allt räknasp. Alltså..toppen av näringskedjan. Vi massproducerar och trycker in djur i trånga ladugårdar och sen slaktar dom. Läste någon gång på statisk att vi i Sverige slaktade 50 miljoner kreatur på ett år. Det är en enorm skillnad på att skapa mat på det viset och på en leopard som fixar dagens middag. Vi tar hit raser och föder upp på felaktiga platser för deras naturliga habitat. Människan är ett gäng jävla rövhål och vi behandlar planeten och alla dess invånare som skit, människan mördar sin egna ras och i princip alla andra raser. Och man är naiv om man tror att Sverige upprätthåller sina på papper bra djurhållsningregler, det finns det flera dokumentärer filmade av djurrättsaktivister som visar.

  9. Linnea

    Av egna erfarenheter efter att ha jobbat 2 års på Borås djurpark så ser jag inget fel med detta. Vi i Sverige har ett väl tänkande och strävade att ge djuren det bästa och ett naturligt habitat som i det vilda. Aktivering och berikning är nummer 1 på listan vid skötseln på djurpark. Kul att man också får komma nära djuren på ett sätt som man inte skulle få i det vilda =)

  10. Melina

    Förstår inte alls ert resonemang, om vi människor nu står högst upp i näringskedjan och är så smarta som vi faktiskt är, har även VI ett ansvar! Alla människor förstår att djur i bur inte har samma förutsättningar som fria djur. Om inte vi lär våra barn att detta är fel, hur ska vi då kunna göra en förändring?
    //djurvän

  11. Hanna

    När du utrycker dig att du inte anser att djur och människor har samma värde så anser du alltså att djurens värde stannar i burar? Eller hur menar du? Även fast du inte anser att djur och människor har samma värde så har inte varje liv på jorden sin egna rätt att få leva ut på sitt naturliga sätt? Eller har vi mer rätt som människor att bestämma vilka djur hamnar i små utrymmen för VÅRAN skull, bara för att vi kan eller vadå?
    Vi behöver inte ha djur i burar eller i små trånga utrymmen idag 2018.

  12. Isabelle

    Tycker inte det är något konstigt att man som en utav Sveriges största bloggar får kommentarer och frågor osv om ämnen som är väldigt känsliga!? Att nu Paula väljer att skriva om er vistelse på Kolmården i sin blogg…ja då VET jag att Paula är en smart tjej som förstår att just ämnet kring djur/djurparker osv kommer blossa upp till debatt! Så att hon får ”stå till svars” för ert val utav denna aktivitet är väl inget konstigt? 🙂
    Sen är det såklart aldrig okej att gå till personangrepp om någon nu gjort det, men att det blir kommentarer, funderingar och debatter kring ämnet är som sagt inte så himla konstigt!?

    Sen håller jag inte alls med dig i det du skriver, även du skriver att bara för att man gör en sak så rättfärdigar det att göra något annat!?
    ”Jag äter kött – då rättfärdigar det att jag stödjer ALLT annat som är/kan vara plågsamt för djur…för de har inte lika mycket värde som mig” – (ditt inlägg i korta drag), om jag nu förstått det rätt?
    Jag tycker inte en ko är mindre värd än en Björn eller tvärt om… men att ”gömma” sig bakom att man äter kött och därför kan ingen säga något om att jag bär päls/går på cirkus/djurpark osv det känns bara lamt och ignorant!
    Jag hoppas dessa ”mysiga aktiviteter för barnen” – som görs på bekostnaden utav djur en dag kommer att vara ett minne blott. För ingen, verkligen ingen alls är i behov utav att det existerar.

  13. Sandra Augustinson

    Jag går inte på cirkus då jag tycker att djuren där inte lever under bra förhållanden, de ser inte glada ut. Jag har blivit uppväxt med kött ända sen jag var liten då min pappa älskar att grilla och min morfar jagade älg när jag var liten. Jag tycker man ska få leva som man själv vill, att komma med pekpinnar till nån bara för att man inte håller med tycker jag är fel. Jag älskar Kolmården och tycker det är jättemysigt att gå där, mina föräldrar tog med mig och mina syskon till Furuvik och Skansen när vi var små och Kolmården. I Eskilstuna på parken zoo har jag också gått med min svärfamilj flera gånger. Jag är inte heller insatt i hur djuren har det där. Men jag skulle aldrig besöka parker utomlands där de drogar tigrar för man ska kunna klappa eller rida på elefanter som de måste göra illa för att tygla dem, där går gränsen.

    Men som sagt, nu har jag inte varit på en djurpark på flera år men alla lever sitt liv precis som de vill själva och håller man inte med om hur någon lever sitt liv så får man koncentrera sig på sitt eget istället. Man ska inte leva på någon annans regler och krav.

  14. Sandra

    Jag instämmer till fullo med dig Hugo. Förstår verkligen inte varför så många i Sverige lever med pekpinnar och ska rätta andra människor osv. Jag kommer besöka Kolmården med gott samvete när mina barn blir äldre. Jag skulle dock inte besöka en cirkus osv eller en park som jag vet missköter djuren..

  15. Annica

    Förstår vad du menar, men det blir lite fel när du skriver att du inte vill att djuren ska må dåligt eller ha ont, när du samtidigt handlar kött i butiker tex. Då slaktas djuren och mår alltså dåligt innan slakten pga de usla levnadsförhållandena de lever i och sen får de ont när de dödas..
    Om man inte vill djuren något ont, så bör man kanske överväga att trappa ner på intaget eller eventuellt sluta helt.

    Hoppas att du förstår vad jag menar och ha en fin kväll!

Visa alla 24 kommentarer
Tankar

Sätta stopp innan det går för långt

Tror inte det finns någon i min närhet som inte sagt något om beskedet om Aviciis död. Alla verkar skakade och liksom upprörda på riktigt, inte bara sådär så man säger ”ah fan, trist” utan det känns som att just det här dödsbeskedet gjorde en stor inverkan på folk. Även mig och Paula, det blev en konstig stämning när vi hörde det i Spanien. Vilket är sjukt egentligen för ingen av oss har någon relation till Avicii – inte ens som artist mer än att man vet om att han gjort sjukt bra låtar. Tänker att det dels är för att han inte blev äldre än 28 år, det känns värre när någon som ska ha lång tid kvar går bort på något sätt. Och sen dokumentären som verkar ha skakat om alla för att man verkligen känner hur han vantrivdes i den roll han fick. Svårt att se den nu efter hans död utan att få en klump i magen.

Utan att spekulera i dödsorsaken så verkar det som att han blev riktigt jäkla pressad och stressad av den framgång han fick. När det inte längre handlade om musiken utan om siffror och en ständig jakt på mer. Alla stoppsignaler som dök upp längst med vägen. När han äntligen säger att han ska sluta turnera och har några spelningar kvar, då verkar det stört omöjligt att genomföra dom där sista. Utifrån kanske man tänker ”men det är ju bara 3 spelningar kvar, du har ju gjort 800 så 3 till innan du är klar är väl inget?”. Men när man väl bestämt sig kan det fan kännas omöjligt att göra det en enda dag till. Har en bekant som vantrivdes på jobbet hur länge som helst men pinade sig igenom dagarna. När hen väl hade sagt upp sig och bara hade några dagar kvar blev det omöjligt att härda ut dom där sista dagarna. Nån dag bara drog hen på eftermiddagen för att det inte gick att sitta kvar vid skrivbordet.

Det känns som att vi pressar oss för hårt nuförtiden. Eller kanske alltid har gjort. Jag tänker att det finns mycket man måste göra här i livet; typ äta, sova, gå på toa, ha någon slags försörjning och vissa relationer. Till en viss del är press utvecklande, man behöver mål eller något syfte med livet och tillfredsställelsen när man lyckas kan vara oslagbar. Men vägen dit… Om hela kroppen skriker nej måste man lyssna på dom signalerna. Skita i pressen på vad man borde göra och inte och försöka skita i stressen som kommer med det. I slutändan spelar det ingen roll hur det ser ut hemma, vem som har schystast outfit, att man jagar en befordran eller såna saker. Inget av det där är värt ett piss om man inte kan känna glädje över det och må bra av det man har. Då kan det vara bättre att ta tre steg tillbaka, ta en titt på sitt liv och se vad som ger er något och vad som bara tar från en. Kanske kan man sätta stopp innan det går allt för långt.

Hoppas du är på en bättre plats – vila i frid. 

Kommentera

  1. Linn

    Läser din blogg ofta men har aldrig lagt en kommentar, kan inte låta bli nu. Det här måste vara bland ett av dina bästa inlägg någonsin Hugo…läst det flera gånger om.

  2. Pluggisen

    Otroligt bra inlägg!

    Jag studerar till personalvetare mitt mål har länge varit att klättra. Jag har arbetat vid sidan av studierna som rekryterare. Fick frågan om jag ville arbeta som enhetschef i sommar. Tackade nej, trots att det är det jag vill och jag inte har långt kvar av studierna. Varför jag tackade nej är för att jag insåg att i denna stad där jag bor så har jag ingen nära relation. Jag är en extrovert person som älskar att omge mig att människor. Sedan jag kom hit har jag jobbat och pluggat och inte orkat/haft tid att engagera mig.

    Jag kommer ta delvis ledigt hela sommaren. 6 veckor jobbar jag, isf 3 månader. Ska på en nära väns bröllop, fira en examen med en annan nära vän och bara leva fullt ut! Det behöver jag. Jag vet att jag är grymt duktig på det jag gör och lär få en chefschans igen inom en snar framtid (på ett bättre företag).

    Kände mig hedrad av förfrågan och stolt över mig själv som satt en gräns!

  3. Martina

    Av dokumentären att döma tror jag i strävan att göra sin främsta passion i livet, housemusik och bli världens främsta dj, i all denna uppståndelse hamnade han i fel klor, på managern som pushade till honom varje pris och andra i hans team som bara brydde sig om Avicii, inte Tim Bergling.. Göra fler spelningar för att upprätthålla bilden av dj Avicii samtidigt som hans kropp sa ifrån och till sist fick sätta livet till för hans livsstil och hårda turnéliv. 800 spelningar på några få år utan någon återhämtning eller fritid. Bortsett från sjukhusvistelsen och när man fick se honom träna, umgås och köpa hunden.

    Önskar att någon tog han på allvar, lyssnade och satte i bromsen. Nu får han i alla fall vila i frid, i lugn och ro även om det är hemskt att han fick sätta sitt liv till. Men det kanske får oss alla att inse att framgång har ett pris.

    Men jag tror att generellt sett att en del människor(främst i chefpositioner) inte har några spärrar, att dom vill att andra ska uppnå framgång till varje pris oavsett karriär eller förutsättningar och på det även att andra ska följa samhällets mall = framgångsrik karriär, vara fit, träna varje dag, sköta om hemmet, relationer, resa, leva Jon Olsson liv.

  4. Jenny

    Väldigt fint skrivet och väldigt sant. Finns så mycket som betyder något här i livet förutom framgång och pengar. Synd att inte fler människor ser det

Visa alla 12 kommentarer
Tankar

Reklam på bloggen

Har fått lite kommentarer senaste tiden om att reklamen på bloggen är irriterande. Det har blivit lite mer videoannonser på senaste tiden, eller egentligen sen jag blev egen. Självklart vill jag inte att det ska störa er som är inne på bloggen men rent krasst är det såna annonser som krävs för att jag ska tjäna pengar på det här.

Som bloggare finns det i princip två sätt man kan tjäna pengar på. Förut kunde man tjäna en del bara på rena besökssiffror men som branschen ser ut nu går det inte längre. Oavsett om det är 1 person eller 35000 som går in här på en vecka får jag ingen utdelning av det. Om jag inte har annonser som visas för den som läser. Alternativt gör samarbetsinlägg med företag. Samarbetsinlägg är att föredra enligt mig men såna kan komma med ganska långa mellanrum och då blir det skralt med faktureringen där emellan. Vissa gillar inte samarbetsinläggen heller. Idag hostas min blogg av Cure vilket gör att dom säljer annonsutrymme här som vi sen delar förtjänsten på. Det innebär en trygghet för mig i att jag vet att det kommer in lite pengar varje månad. En blogg tar rätt mycket tid i anspråk och jag skäms inte över att jag vill få lön för mödan.

Eftersom företagen som köper in annonsutrymme vill få ut nåt av deras investerade pengar vill man ha videoannonser som spelas upp och som kan upplevas störande för vissa. Om ni gillar min blogg och känner att den ger er en stunds glädje varje dag så kan jag bara be er ha lite överseende med annonserna (eller ännu hellre kolla lite längre på annonsen eller klicka på länkar). Alternativet skulle vara typ en betalvägg á DN och kräva betalning för att få läsa och det tror jag varken ni eller jag vill. Om ni kan ha överseende med annonser som stör ibland så  lovar jag fortsätta ge er roliga, eftertänksamma och vardagliga inlägg ❤

 

Kommentera

  1. Felicia

    Problemet är ju inte annonserna utan problemet är att de poppar upp och stör skärmen. Någon kunnig bör ändra detta och göra reklamrutorna fasta. Det kan ju inte kännas roligt att eventuellt tappa läsare (ex jag har börjat gå in på din blogg mer sällan än innan) just pga reklam som stör.
    Jag misstänker att det inte känns kul för dig att folk ska bli irriterade av detta för att sedan eventuellt läsa ett roligt inlägg.
    Reklamen får gärna finnas på bloggen, men som sagt, helst inte poppa upp.

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Det är just det som är grejen med synlighet för företagen – dom vill få lite garanterade visningar därav att det poppar upp. När jag gått och in och kollat hänger det bara över texten ca 2 sek så borde inte störa så mkt? Upplever du att det är längre än så? Kram hoppas du vill fortsätta komma in ändå ❤️

  2. Tova

    Ja dom poppar upp, men om man väntar 1 sek med att scrolla så stannar dom vid sidan eller över/under inläggen 💁🏻

  3. Denise

    Hej Hugo! Det är inte reklamen i sig som är irriterande, utan när man är inne på din blogg via mobilen så rör sig tex reklamen upp och ner över hela inlägget/texten du skrivit när man scrollar neråt. Skulle den inte göra så, så skulle reklamen inte upplevas som störande. Man är ju van vid massvis av reklam överallt nu för tiden 🙂 ha det bra!

  4. Jennifer

    Väljer du vilka företag som får köpa annonsutrymme på din blogg? Är nyfiken hur det fungerar och hur du tänker när du väljer detta isf? 🙂 tack för en bra blogg!

  5. Emmie

    Det är inte reklamen i sig som är irriterande. Utan att bilden fastnar och hänger med när man scrollse ner så man inte kan läsa

  6. Frida

    Absolut kan det vara störande ibland. Men att folk inte förstår att det är för att du ska få in pengar, jag förstår verkligen inte. Helt självklart så behövs det. Så bara att strunta i det? Strunta i att lägga energi på att störa sig på reklamen alltså.

  7. Josephine

    Inga problem med att det finns annonser i din blogg, det är klart du ska ha reklam! MEN det är störande att annonserna hänger med i ”bilden” när man skrollar neråt i din blogg. Du kanske har upplevt samma om du testat? Det borde finnas en bättre lösning än att annonserna hänger med när man skrollar neråt i sin blogg.

Visa alla 17 kommentarer
BröllopTankar

Vad engagerar egentligen?

Det går bra för Paulas nya podd som hon har med Johanna. Ifall ni missat den den här veckan hittar ni den HÄR och den här veckan snackar dom bröllopstårta. Inte riktigt mitt ämne kanske men mysigt ändå att höra Pulkans tankar om det hela. För min del spelar det ingen roll om det blir prinsesstårta, chokladtårta eller smörgåstårta. Tårta som tårta. Men det snackas ju lite annat som jag tyckte var roligare,  som det med hur vi ska underhålla våra gäster under bröllopet, det blir ju ofta en del moment av att behöva vänta på ett bröllop och det är bland det värsta jag vet. Att bara stå i finkläder och vänta och inte veta riktigt vad man väntar på. Mina och Paulas tankar om hur man kan göra i dom situationerna tas upp i podden den här veckan.

Något som förvånade mig lite är hur mycket frågor tjejerna får varje vecka. Podden har en egen facebooksida som redan är uppe i över 1000 följare och det skrivs flera inlägg varje dag med frågor och funderingar att ta upp i podden. Galet engagemang. Den liksom lever av sig själv, deras sida. Om man jämför med Paulas och min podd så körde vi också en facebooksida, den har 750 stycken som gillar den med hade typ noll aktivitet. Vi fick några frågor i början men sen sinade det. I och för sig var inte vi sjukt engagerade heller men ändå. Funderar på om det helt enkelt är för svårt att ha en snack-podd nu för tiden? Det kanske är för mättat med dom som dök upp i början så nu måste man ha en tydlig nisch och köra all in på den? Ibland blir jag ju lite poddsugen igen men funderar på vad som funka som nisch för mig. Träningen känns ju naturlig men den känns det å andra sidan som att det är det ni som följer mig tycker minst om att följa 😂

Än så länge är Mardrömsbröllop min bästa tanke för en podd men lite oklart vad jag skulle fylla den med. En tanke skulle vara att ha som satsning att varje vecka göra något slags prank för att sabba i Paulas Drömbröllopsplanering. Så blir det en följetong med olika hinder Paula måste övervinna för att få till vårt bröllop. I och för sig kommer det här nog mest sabba för mig som måste vara med och fixa allt och betala dom extra räkningarna… Hm. Kanske inte nu när jag tänker efter.

Vad skulle ni tycka var en lyckad poddmatch i ämne och partner för mig? Vad skulle ni vilja lyssna på?

 

Kommentera

  1. Tova

    Tyckte er podd var grym, speciellt roligt blev det eftersom jag alltid kände igen mig och min kille så mycket i er 😅 Jag är 23 och han 28, han är lika rastlös, flippad men också ödmjuk som du verkar vara medan jag är den lite mer förståndiga som håller koll på allt så som Paula verkar vara i er familj, olika men lika på många sätt ☺️ Vi har bara träffats ett år så är lite av en inspiration att se att det funkar för er! Saknar podden!

  2. Sara

    Ja en podd tycker jag ska ha ett ämne. En röd tråd liksom så man vet vad man får när man lyssnar. Er gamla var lite all over the place och då blev det lite jobbigt. Man glömde liksom eller struntade i att lyssna då det kunde dyka upp helt ointressanta saker som man inte alls vill höra. Men en podd med ett ämne, en tråd att följa. Då vet man direkt om man ska lyssna eller inte. Man blir liksom inte snuvad på konfekten 😉

  3. Cornelia

    Tror inte att snack-poddarna är mättade, jag tycker för nishade poddar är tråkiga. Snarare att engagemang engagerar som du själv var inne på, en facebooksida där de som startat sidan inte är aktiva själva dör ju ut. Är man med och lägger ut trådar eller aktivt svarar på kommentarer (iaf ibland) så föder det mer engagemang. Saknar din och Paulas pod! Det lockar mig mer än en renodlad träningspod, det blir för smalt för mig. Jag vill hellre ha lite blandat om jag lyssnar på podd! Ni vävde ju in lite träningssnack i er pod och det gillade jag 🙂

  4. Helen

    Träning… Med olika profiler… ex. Lukas, Pansar, Rackartygarna osv. Lite om olika sporter och övrig träningspepp.

Visa alla 14 kommentarer
FamiljelivTankarTräning & kost

Att skapa rörelseglädje

Att Molly självmant ville följa med mig och springa imorse fick igång min tankeverksamhet. Jag känner mycket kring det hela, att jag är stolt över Mollys pannben, imponerad över hennes vilja, rörd över att hon vill följa med mig i det jag gör och så en sak som känns nästan lite extra bra; jag har lyckats! Eller vi kanske är ett bättre sätt att uttrycka det på. Vi har verkligen lyckats skapa ett intresse av och glädje när det kommer till rörelse hos Molly och det är en stor seger!

Jag tror på talesättet ”barn gör inte som du säger, barn gör som du gör”, genom att vara bra förebilder när det kommer till träning hoppas jag på att barnen tar efter. Istället för att säga ”ut och lek i trädgården” hänger vi ute i trädgården hela familjen och kör burpees på altanen, hoppar studsmatta eller kutar några varv. Jag tänker också att både jag och Paula visar upp en bild av hur viktigt och kul det är att träna genom att vi båda tar oss tid att dra iväg på kvällarna och alltid gör det på ett sätt som att det är något kul vi drar till – inte ett tråkigt måste. Sen så har ju båda barnen i princip vuxit upp på olika träningslokaler. Molly hängde med på thaiboxning och Leo på crossfit. Dom har hela tiden varit i närheten och vi har kunnat få med dom i träningen sedan tidigt. Det tror jag skapar en naturlig ingång till just rörelse.

Träning är viktigt i vår familj. Vi pratar inte om vikt eller att man ska träna för att vara smal utan att träna är roligt, gör att kroppen mår bra och att man blir stark. Vi gillar att tävla, brottas på golvet och springa ikapp. Jag tror mycket ligger i att både jag och Paula kan vara rätt barnsliga och vara med i leken på ett annat sätt än kanske föräldrar i 40-årsåldern är. När det kommer till träning kommer jag alltid stötta barnen vad dom än vill syssla med, jag kan glatt punga ut med årsavgifter och utrustning så länge dom har roligt och rör på sig. Då står jag gärna på sidan och tittar och hejar på. Och så länge Molly vill ta en springtur med mig kommer jag haka på, hur gammal jag än blir. Snart kommer hon säkert varva mig men då är jag glad över att få vara med ändå =)

Hur resonerar ni när det kommer till rörelse och barn?

Kommentera

  1. Olivia

    Jag tycker inte det är någonting som man behöver tänka på, utan det kommer helt naturligt för barnen att röra på sig. Bara vi vuxna tar bort andra distraktioner såsom tv:n, paddan, filmer osv. så löser barnen det själva. Jag är starkt emot att allt nuförtiden ska vara så uppstyrt och organiserat. Bara man ger dem space så kommer fantasin.

  2. Marita

    Ha ha! Dock lite kul att man är lastgammal som förälder när man är i 40-års åldern. 😆 Jag är 41 nu och tränar mer än jag någonsin gjort, löptränar, styrketräning och Soma move. Jag säger också till mina barn att jag tränar för att bli stark och för att kroppen ska hålla, inte för att bli smal.
    Dock så är det lättare att motivera en 6-åring än en trött tonåring, där hjälper det inte att vara en förebild 😋

  3. sara

    Vill bara rekommendera Lida vattenskidklubb för er nu när molly börjar bli större. Vet att ni hänger ganska mycket vid friluftsgården och bara några hundra meter bort ligger vattenskidklubben där du kan leka på wakeboard, molly kan lära sig åka vattenskidor/wakeboard åka tub och liknande. De har en vattenskidskola för barn på somrarna med vilket är mycket uppskattat.

  4. Linnéa

    Håller helt med dig! Man kan inte tvinga barn att tycka rörelse är roligt, det behöver de komma på själva 🙂
    Därför så bra att du och Paula är förebilder och visar att träning är något man ser fram emot och att det är som att leka !
    Grymt jobbat, älskar filmerna där du och Molly tränar ihop 🙂

  5. Sara

    Någon som kan hjälpa mig. När jag gick på löppbandet idag så märkte jag att detbörjade skaka i vaden. Det gjorde inte ont, utan kände hur det skakade i vaden. När jag pausade och stod still skakade det inte (och gjorde inte ont) så klev jag på löppbandet igen och kände skakningen i bara ena vaden. Avbrött träningen å tog crosstrainen och då gick det bra. Nu nåra h senare gör deg inte ont i vaden, skakar inte men upplever att jag är lite öm. Inte ytligt utom ”inuti” vaden.

SkojTankar

Orimliga högtider

När man tänker efter är påsken och svenska högtider överlag relativt skeva. Här är 6 orimliga grejer jag tänkt på:

  • Vi äter sill, lax, köttbullar, prinskorv och ägg – precis som på alla andra högtider i Sverige. Vem behöver variation när det finns ägghalvor? Hur kommer det sig att vi kör repris på maten varje gång vi får långledigt? Är vi världens tråkigaste folk?
  • Vi dricker dessutom samma dricka men byter etikett mellan gångerna. Nej det är ingen skillnad på julmust och påskmust.
  • Vi firar saker till minne av en Gud typ ingen tror på. Är det inte konstigt att vi har en massa helgdagar och högtider som baseras på den kristna tron när majoriteten av svenskarna tror på ”något” snarare än ”Herren”?
  • Vi adderar saker som inte alls har med Gud att göra på dom här högtiderna. Jesus föddes? Ah men släng på lite pepparkakor, glögg och en jultomte så känns det festligare! Jesus dör? Känns lite för deppigt så vad tror ni om att lägga till en påskhare, ägg med godis, ägg med räkor, ägg i kvistar vi tar in från trädgården, häxor och lite färgglada fjädrar? Känns både rimligt och roligt!
  • På tal om ägghalvor, visste ni att vi till och med har en egen helgdag för ägghalvor? Sjukaste jag hört. Visserligen har vi ju dagar för typ all mat vi gillar i Sverige. Ni vet hur Oprah brukade skrika ut när folk i publiken fick saker? Det är som att hon fick en kalender och en lista över svenskarnas favoritmat och körde loss:
  • Vi försöker aktivt föra våra barn bakom ljuset med tomtar och harar. Hur skevt är det inte att vi går ut och gömmer färgglada ägg i trädgården och sen fullt medvetna om vart dom ligger går efter våra ungar, som tror att leta är att kolla tre cm framför stöveln, och ojjar oss över att vi såg en fet hare skutta förbi nyss?

Har ni fler orimliga grejer kring svenska högtider på lager – berätta!

Kommentera

  1. uliis

    Mer klockrent för varje år som går och som Johan Glans sa i sitt avsnitt om religion i påsk (och jul och allt annat förmodligen som det såklart stämmer i); Ingen skulle kunna komma på detta idag; att vi ska ha en hare. Och kycklingar med påskägg.

    Finns givetvis på yt men så betänksamt av dig att nämna det. Själv ljög jag endast de första åren för min dotter, tror en del av föräldraskap att undervisa både inom kunskap och konsekvens. =)

  2. cz

    Nu är det väl så att de flesta traditioner som påskharen, påskägg och jultomten är direkt tagen från amerikansk och tyska traditioner och folklore. Den mest märkliga traditionen borde vara påskkärringar. Några hundra år efter att tusentals flickor och kvinnor brändes på bål är påskkärring och blåkulla en barntradition.

    Vi människor är antagligen överlag lat och vill ha det enkelt. Därför maten är densamma.

  3. Malin

    Haha men kolla in engelsmännen. Varje söndag är det roast dinner, och till jul roast dinner, påsk roast dinner, thanksgiving roast dinner… spyr på min svarmors roast dinner :’)

  4. J

    Om vi nu ska skapa nya religionsfria högtider är det naturen vi bör fira tycker jag. Julen blir solens återkomst, påsken blir vårfest, Valborg och Midsommar är perfekt som den är, Kristi Himmelfärds bör bli sköna majledigheten, All helgonadagen bör firas mer och pga Halloween gör vi det, typ. När jag berättar för mina barn varför vi firar jul resp påsk så berättar jag sagor, låter så konstigt.

Visa alla 7 kommentarer
Tankar

Att separera med barn

Gårdagens inlägg och en kommentar om att det är skillnad när ens livs kärlek dumpar en fick mig att fundera på hur det skulle vara om Paula och jag gick isär. Då skulle det inte vara så lätt att kapa all kommunikation, rycka på axlarna och gå vidare. Snarare skulle man behöva hitta ett sätt att ha en fungerande dialog typ dagligen direkt efter själva uppbrottet oavsett om det varit för att vi bara tröttnat på varandra, någon var otrogen eller något liknande. Det spelar ingen roll hur stort svek – barnen kommer alltid finnas där och gå i första hand. Jag fattar verkligen inte dom som inte ens kan ses vid hämtningar/lämningar utan sköter allt sånt via förskolan/skolan eller dom som snackar skit om den andre inför barnen. Som jag ser det är det en deal man gör redan när man plussar och kommer överens om att köra – från och med nu kommer vi stötta varandra i det här och oavsett vad som händer gör vi det bästa för barnet. Med det menar jag inte att man måste hålla ihop för evigt, vara bästa vänner efter uppbrottet eller ens tycka om den andre då. Men man får bara ta och hålla god min för ungarnas skull. Försöka se det bästa i den andre eller i alla fall bara tänka fula saker – inte säga dom. Om den andre är dum i huvudet så kommer den fortsätta vara det även om du säger det så lika bra att hålla tyst. Jag förstår faktiskt inte varför man som vuxen människa inte bara kan skärpa till sig för barnens skull.

Nu har jag ju siktet inställt på att jag kommer dra runt på Pulkan även när vi är 90+ och gaggar runt på något hem med en skock barn, barnbarn och kanske några barnbarnsbarn men om vi nu skulle tröttna på varandra innan dess hoppas jag verkligen vi fortsätter vara schyssta mot varandra. Eller hoppas och hoppas, jag är fast besluten om det. Idealet för separerade föräldrar måste ju vara att ha det som Bingo och Katrin och kunna umgås både tillsammans med barnen och på egen hand, hoppa in även när det inte är ens dagar och ta några timmar och åka på semestrar ihop med nya partners och allt. Om man nu får säga att man skiljer sig på ”rätt sätt” så måste dom ju vara ordboksexempel på det. Deras relation verkar ju nästan vara bättre än vad ett normalt förhållande är. Om vi nu mot förmodan inte hänger ihop livet ut hoppas jag vi fortsätter hänga ihop på samma sätt som Binkat. 

Kommentera

  1. A

    Jätte viktigt och bra skrivet. Dock tror jag att man ska passa sig för att vara snabb och döma dom som sköter lämningar tex via skola/fritids/förskola. Som ngn annan skrev här kan det finnas många olika anledningar till ett visst upplägg. Tex våld i nära relation, som är alldeles för vanligt tyvärr.
    Ville bara dela den aspekten också.

  2. Sabina

    Hej det är sant som du säger. Man ska alltid ha barnen i första hand. Men tyvärr som i min situation så började mitt ex bli agressiv mot mig och slå mig och psyka mig verbalt och fysiskt. Jag lämnade honom för jag klarade ej av honom mer. Jag var tvungen att skydda mina barn mot honom. Ändå för sina barn borde han aldrig låtit det gå så långt. Han klagade att han var trött på barnen och mig och livet som gift men han gifte om sig direkt. Han har jävlats med mig och inte velat skriva under nåt som gäller barnen. Det har varit jättesvårt dessa 3 åren då jag hållit på med att kämpa med att få ensam vårdnad då sorligt nog han inte bryr sig om sina 2 barn. Jag fattar inte hur man har samvete att kasta bort sina barn sådär. Han har inte en enda gång sett eller kontaktat dom eller skickat brev, kort på födelsedag eller till jul mm. Och vad är det för en pappa?? Att man kan så kallt skita i sina barn. Tur att dom har mig som kämpar och lever för dom. Det är hemskt vilka människor det finns och vad man är kapabel till.

  3. Sofia

    Bra skrivet och bra tankar rent teoretiskt men funkar inte alltid i praktiken. Jag valde att ta ut skilsmässa från min man för ca ett år sedan. Han försummmade både mig och barnen då hans företag och träning tog över allt. Jag var gift men ändå ensamstående. Fick göra allt och var mkt ensam.
    När vi gick isär trodde jag att vår relation skulle bli bättre och att han skulle förstå mig och had jag gjort för familjen. Till och med kanske hitta tillbaka till varandra.
    Efter 2 v hittade han en ny tjej och efter 10 mån och ytterligare tjejer blev han sambo med en som absolut inte vill ha barn.
    Vi hade ett möte för va 2 mån där jag trodde han skulle säga hur värdelös jag var som mamma, men istället sa han att han insett att han inte är en bra pappa och vill inte bara det heller. Han prioriterar sitt privatliv och företag och vill inte ha barnen en vecka. Han orkar inte det. Han vill ha kvalitet med barnen och inte kvantitet. Så nu har jag barnen 11 dagar i rad och han fyra dagar i rad och så om igen.
    Vi har bytt på fritids eftermiddagar då vi ändå inte pratar och han är inte intresserad av att prata varken om barnen eller annat. Kan tilläggas att jag arbetar som lärare på skolan barnen går på.
    Så livet blir inte som man tänkt sig alltid. Jag har världens bästa barn och har varken orken eller energin att träffa någon annan, och har blivit ordentligt rädd och sårad för att våga bjuda in ngn ny i mitt och barnens liv ännu. Barnen är mitt allt och dom prioriterar jag framförallt annat. Önskade att min ex man tänkte detsamma, man är ju ändå två om att skaffa barn. Men för han är det annorlunda prioritering och hoppas barnen inser det i framtiden att kärlek och omsorg är viktigare än miljoner på banken.

  4. Suzzi

    Bra inlägg. Jag har två barn med min ex make, och vi valfr att vi skulle skilja oss. Och har bättre kommunikation än när vi var tillsammans. Vi hoppar in för varandta på den andres vecka om det dyker upp något. Tex han kan ta en dag på min vecka när jag behöver tenta-plugga,och jag tar extra på hans vecka när han ska iväg på resa med sin sambo. Han har även varit hos mig på fika med min sambo och min dotter med min nuvarande sambo och barnen får se sina föräldrar hjälpas åt och vara vänner. Klart att man intr alltid är glada på varandra osv men det är man inte i förhållande heller och man löser det. Man får göra det bästa för ens barn. Barnen ska alltid gå i första hand. Så då får man ta sitt ansvar som förälder och kunna hålla en god konnunikation, så barnen inte hamnar ikläm. Så detta är en självklarhet för mig.

  5. D

    Det är lätt att säga att man inte fattar förrän man är där själv…Svårt att veta exakt hur besviken man kan bli på den andre när förhållandet spricker. När man dessutom har ett eller flera barn som är ledsna över separationen och mår dåligt är det såå lätt att det blir anklagelser eller en tråkig ton i början när man ses. För mig och exet var det för övrigt ett måste att lämna via förskolan, för vi kunde inte uppföra oss bra mot varandra i början och då kan jag lova dig att barnet kommer i kläm om man ses…Det blev bättre sen, men vad jag menar är att man ska akta sig för att döma. Det kan finnas många anledningar till vissa upplägg. Barnets bästa kan se ut på många olika sätt.

    I min värld fanns för övrigt inte skilsmässa som alternativ överhuvudtaget. Man skiljer sig inte om man har barn liksom. Jag brukade vara upprörd över folk som ”inte kämpade”. Sedan hamnade jag där själv…(Kan meddela att kämpa inte fungerar om det bara är du som kämpar men inte den andre). Så lätt att döma andra innan man hamnar i deras skor.

  6. Elin

    Blir så glad av ditt inlägg. Önskar det hade varit precis sådär när mina föräldrar separerade. Tyvärr så bråkade de öppet inför oss redan innan de separerade och bråkade mycket efter. Vi fick flänga varannan vecka och man orkade inte ens packa upp sin väska oavsett vilken förälder man kom till. Idag har de en bra relation. Mamma tycker väll att det är jobbigare att prata med pappa än tvärt om men de träffas på alla släktträffar osv. Men krävdes att vi barn skulle bli så stora att vi flyttade hemifrån och de inte längre hade något ekonomiskt ansvar för oss innan den relationen blev bra. Är mycket på grund av detta som jag endast vill ha 1 barn (vilket jag nu har). Så jag aldrig ska känna att jag inte har råd att ge mitt barn det han behöver eller så att han ska ha råd med skolaktiviteter eller om han vill hålla på med någon sport osv!

  7. Emma

    Bra skrivit, håller helt med!
    Jag är uppväxt med föräldrar som skilde sig när jag va 5 år, är idag 28 år och dom pratar fortfarande inte med varandra. Dom enda gångerna som dom har träffats och kunnat hålla allt inom sig har varit på min student och mina två barns dop ( min mamma kom inte ens på min storebrors student för det hölls hos min pappa), alltså tre gånger på alla dessa år. Förstår inte hur man orkar.

    Om jag o mina barns pappa skulle gå isär så hoppas jag innerligt att vi kan ha det som Katrin och Bingo, dom är verkligen världens bästa exempel på hur bra det kan gå vid en seperation 🙂

  8. Elin

    Jag har växt upp med en mamma som bokstavligt talat hatat och fått mig att tro att min pappa varit en skit stövel. Det har varit så himla tråkigt att vara en brevbärare mellan dem. Att dem aldrig under dessa 15år som skilda aldrig ens kunnat skriva ett fint sms till varandra. När jag gick i skola så gjordes veckor lämningen via fritids. Så dem slapp se varandra (så min mamma slapp se min pappa). Jag tror ALDRIG jag hört ett snällt ord om min pappa komma från min mammas mun. Nu är jag 21. Och inser att min pappa inte varit en skitstövel. Att det varit min mamma som varit bitter och fortfarander är. Jag har alltså missat typ 10år med min pappa, enbart för att min mamma inte kunnat vara vuxen och mogen nog att lägga sin stolthet på hyllan. Självklart har jag kunnat avgöra själv vad jag tyckte om min pappa. Men det är inte lätt när man bott hos sin mamma varje dag och hört hennes prat om honom. Inte heller lätt art ta egna beslut när man är 10år.

    Jag vet iallafall att om och när jag får barn. Kommer jag ALDRIG smutskasta mina barns pappa. Oavsett vad anledningen till att vi gått isär varit. Jag önskar ingen det missat. Jag önskar att jag kunnat ta egna beslut när jag var mindre. Att jag insåg att min pappa inte var den värsta personen på jorden.

    Hugo. Jag blir så himla glad av det du skriver. Det är så viktigt. Era barn kommer ta efter hur ni behandlar varandra.

    1. Anna

      Samma visa här, förutom att ja bodde hos pappa varannan helg. Trots att mamma hatade de. Själv va hon ute o festade varje onsd, fred o lörd. Hjärntvättad som man va så satt man snällt hemma ensam o väntade…
      Idag är ja vuxen o har 2 egna barn. Jag o mina barn har jätte bra kontakt med min pappa, morfar deras favorit. Min mamma… henne hälsar vi på för att vi ”måste” inte för att vi vill. Ja anser att hon gjorde min uppväxt till ett helvete. I min värld kvittar de hur jäkla sviken ja skulle bli om vi gick isär, ja skulle aldrig någonsin utsätta mina barn för det som jag själv fick gå igenom

  9. Sara

    Bra insikt, verkligen 👍🏼 Jag och barnens pappa har en bra relation till varandra nu efter allt som hänt. Inför barnen är vi trevliga och pratar med varandra. Dom kommer aldrig växa upp och känna att mamma och pappa varit dumma emot varandra och det gör mig faktiskt glad.

    Sen har man varit förbannad, sur, bitter och viljat kalla pappan för alla dumma ord man kan komma på. Men det får man dra för sig själv eller med vänner/familj när barnen är borta. Vi lämnar hemma hos varandra och smsar varje vecka och hör hur det är med barnen om dom är sjuka eller så 👍🏼

Visa alla 10 kommentarer
AllmäntTankar

När man krossat någons hjärta

”Jag vill ha ett riktigt hugo-svar nu! Man pratar om att det gör så jäkla ont att bli dumpad, men hur går man vidare från ett uppbrott när det är man själv som lämnade? Inte för att det var ett destruktivt förhållande utan för att känslorna helt enkelt mynnade ut i vänskapskänslor? Då menar jag hur man går vidare med vetskapen att man sårade den andre rejält. Har du varit med om att ha krossat någon annans hjärta och hur gick du vidare?” 

Den här kommentaren kom för ett tag sen och har legat som utkast, jag vet inte varför jag kom av mig men något kom emellan. Kanske den som skrev kommentaren redan tagit sig vidare och lämnat det krossade hjärtat efter sig. Men jag kör mitt Hugo-svar nu i alla fall =)

Jag har både krossat hjärtan och fått mitt krossat och att säga att det är en oskön känsla är en lika grov underdrift som att säga att Donald Trump är lite småknasig. Jag tror fan det är värre att vara den som dumpar dock. För då kan man liksom inte projicera känslorna på den andre, om ni förstår vad jag menar. Om man blir dumpad kan man vara ledsen, arg och förbannad på den andre som är en idiot och lämnar en men när det är man själv som tagit beslutet känns det inte som att man ”får” vara lika ledsen. Sen är det ju en vidrig känsla att såra någon, speciellt någon som varit en så nära som man är i en relation. Då är det ”skönare” att vara den som blir sårad tror jag, för då kan man vara ledsen, sen bli arg och sen gå vidare ganska naturligt. När man är den som dumpar blir det lättare att man kanske funderar på om beslutet verkligen var rätt, om man borde ändra sig och att man känner att man inte ”får” vara glad och gå vidare förrän den andre gjort det. Nu utgår jag från att uppbrottet inte baserar sig på att någon är otrogen eller beter sig svinigt utan som du skriver att känslorna bara dör. Jag har inga rätta svar på hur man går vidare men det jag tror på är att dels att inte hålla på och ha kontakt efter dumpet – det kan kännas bra för stunden att finnas där och snacka när det behövs men det gör det också svårare att gå vidare. Så kapa kontakten i alla fall för några månader och ge den andre och dig själv chansen att gå vidare. Sen tror jag det enda man kan göra är att leva på och låta tiden ha sin gång. Kanske låter som en klyscha men tiden läker alla sår och sånt där. Sen rätt vad det är så träffar man någon ny om kommer inte ihåg varför det kändes så jobbigt att gå vidare från den där man var ihop med tidigare.

Har ni andra läsare några tips att dela med er av?

Nu är det dock slutdumpat för min del, Pulkan får stå ut med mig tills döden skiljer oss åt

Kommentera

  1. Anonym

    Ja fyyy vilken träff det här blev. Går i tankarna och har nog kommit fram till att jag vill göra slut med min kille sen 12 år. Just nu önskar jag bara att han gör det istället så jag slipper såra honom, även om jag vet att det aldrig kommer hända. Obegripligt hur livet ska kunna gå vidare efter något sånt här.

  2. Jenny

    Bra skrivet! Fast jag håller nog inte riktigt med. Tyckte också förut att det var värre att dumpa än att bli dumpad. Men sen lämnade mitt livs kärlek mig och den smärtan är obeskrivlig. Har man inga känslor kvar är det ändå ganska lätt att gå vidare men när man älskar någon så högt och intensivt och den personen inte vill ha en, det gör så jävla ont.
    Kram

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Det kan du ha rätt i, jag har ju aldrig upplevt att bli dumpad av mitt livs kärlek. Så här i efterhand finns ju ingen annan än Paula för mig =) Så om hon skulle tröttna på mig och dra helt plötsligt skulle det nog kännas på ett helt annat plan. Hoppas du är på väg vidare från dumpet! =( Kram

  3. Anonym

    Sjukt ändå. Har läst din blogg i många år, aldrig kommenterat men alltid gillat. Du skriver att detta legat i ditt utkast ett tag och just idag valde du att publicera och jag tror fan det var menat. I söndags gjorde jag slut med min pojkvän (precis som personen skrev, på grund av att känslorna försvann och inte på grund av bråk eller otrohet) och mår så dåligt, mest för att jag ser hur dåligt han mår och att det är mitt ”fel”. Jag behövde läsa detta, att jag inte är ensam. Att man får må dåligt fast man är den som gör slut.
    Tack och kram, hoppas jag hittar någon och får det som du och Paula har!

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Fan vilken sjuk timing, det kanske är universum som vill säga att min blogg är precis vad du behöver =) Lycka till i dejtinglivet nu! Kram

Visa alla 6 kommentarer
FamiljelivTankar

Påskägg till barnen?

Nästa vecka är det påsk och Molly är redan taggad på att vara påskkärring och få godis. Eller egentligen är nog Paula mer taggad än barnen på att pyssla hemma, klä ut sig till påskkärring och få massa godis. Jag har försökt säga till Paula att hon är tillräckligt stor nu och har egna pengar på kontot så hon kan köpa sitt godis själv. Då börjar hon darra på underläppen och säger att det inte är samma sak när man får välja själv, det ska vara äckliga dragéägg, skumbanananer och praliner man äter med skräckblandad förtjusning. Sen stampar hon iväg till badrummet och övar sig på att rita symmetriska cirklar med läppstift på kinderna och plockar fram olika förkläden hon matchar ihop för att se så påskig ut som möjligt. Paula tar högtider på stort allvar.

Själv är jag inte lika inne på högtider som Paula är. Jul är ju mysigt och så men allt där här däremellan har jag inte brytt mig nämnvärt om innan jag fick barn. Nu blir man ju så illa tvungen att bry sig med barnen och visst finns det en charm i att se dom koncentrera sig i att få äggen på plats i påskriset eller knåpa ihop en skev kyckling på förskolan. Men nåt jag inte gillar med påsken är det sjuka fokuset på godis. Det känns ju nästan som att vi firar påsk enbart för att ha en ursäkt att vältra oss i socker och skita i alla sockerrutiner vi har resten av året. Så jag funderar på det här med påskägg, borde man ge det som förälder? Och borde det vara just godis i eller blir barnen fett besvikna om dom får typ pysselprylar i ägget?
Jag tänker att dom kommer få en del godis när dom går påskkärring. Sen kommer vi träffa våra familjer som gärna ger dom ett ägg med godis. Och det kommer garanterat stå skålar framme. Visst räcker det där? Det är redan mer godis än vad jag tycker är okej egentligen. Är man kass förälder om man skiter i att gömma ägg hemma som barnen får nosa upp? Jag läste nånstans att ett normalstort påskägg (vad nu normalt är när det kommer till pappägg fyllda med godis) innehåller ungefär 50 sockerbitar. Jag tror få föräldrar skulle låta ungarna sitta och knapra 50 sockerbitar en torsdageftermiddag men på påsken är det som att alla hämningar släpper.

Främst vill jag dra ner på sockret för barnen eftersom jag är så torsk på socker själv så det finns inte. Finns det en chokladkaka i skafferiet överlever den inte natten i casa del Rosas. Finns det godis i en skål så försvinner det på 5 blanka. Det är inget jag vill ska gå i arv till barnen och med tanke på hur Leo kan sluka ett smörpaket om man lämnar henne oövervakad verkar hon brås på sin far när det kommer till livets goda 😂 😂 😂

Om jag fick välja fritt skulle det vara ett stenhårt nej till påskägg men det är svårt att vara hård när familjen gärna vill ge nåt litet gott och barnen blir så glada. Hur gör ni med godis och påskägg i påsk? Kampen att vara principfast är ingen lätt kamp tycker jag. Dessutom är det svårt att säga nej till det här ansiktet:

 

Kommentera

  1. Josefin

    Våra två på 2,5 år fick påskägg med russinaskar och fruktstänger som består av 90% frukt och de var överlyckliga 😃

  2. Lisa

    Vi köper lägger lite godis i äggen och någon leksak/pyssel. 2,5 åringen får några kex i ägget.
    Men visst är tjusningen för barnen med påsken är ju allt godis och även att inte vi köper så mycket så gör ju mormor å farmor det;)

  3. Julia

    Jag och min bror fick alltid påskägg med lite lite godis, tex en daim bit och sen fick vi pyssel, såpbubblor, lite pengar osv, så man behöver verkligen inte proppa det fullt med godis☺️

  4. Johanna

    Min mamma fyllde mitt påskägg med tandkräm, tandborste och tandtråd (hon jobbar som tandsköterska). Kan ju inte säga att jag uppskattade det särskilt mycket när alla andra fick godis haha 🙁

  5. Karolina

    Hej 🙂
    Våra barn fick varsitt påskägg med 4 små choklad-harar, en liten påsk prydnad, badbomb och ett litet block med penna till. Dom blev jätteglada. Så det behöver verkligen inte vara proppfyllt med godis. 🙂🙂

  6. Malin

    Jag har köpt storleken större påskägg till barnen, sen har jag lagt ner saker de behöver/vill ha. Kan va nåt klädesplagg, nappar, leksak, såpbubblor, pyssel, frukt osv. Jag tycker de får i sig tillräckligt med godis i påsk ändå så därför får dom inte godis i ägget av oss

  7. Jeanette

    Det här med godis och allt snacks egentligen som bara är socker är ett laddat ämne och jag har fått kämpa hårt mot min familj för att få bort tänket att trycka i barn (och oss vuxna för den delen också) en massa socker.
    Fika behöver inte betyda massa bullar och saft. Kalas behöver inte innehålla tusen olika kakor och en sockerbomb till tårta. Julen betyder inte att man ska knapra på smågodis hela tiden och påskägg behöver inte innehålla godis!

    Vi har bett alla som känner att de absolut måste ge vår son ett påskägg får fylla med kläder, nån liten leksak eller frukt 🙂

    Sen att man får äta godis ibland och nån glass/bulle då och då – FINE!
    Men man måste begränsa mängden, speciellt när högtider verkar vara till för att möla i sig godis 😉

  8. Maria

    Jag lägger nog ett halsband och klistermärken i sonens påskägg. Han gillar att klistra och så får jag ha mina halsband i fred, hoppas jag.
    Han är två år och fattar ändå inget så vi kanske skippar ägget ändå, trots att det inte skulle va godis i det.

  9. Frida

    Jag är knappt fyllda 20 och fick när jag var mindre lite blandat i påskäggen, det kunde vara någon liten leksak, fina strumpor eller tofsar och sen max 10 godisbitar i ägget som då var just mina favoriter. Detta gjorde även de resterande i släkten så jag fick ett påskägg av alla i släkten, men det var inte 50 godisbitar i varje ägg utan det var lite blandat. Blev aldrig besviken på mina påskägg! 🙂

  10. Martina

    Spontant känner jag ”vad är problemet?” Ett påskägg till påsk. För jag menar hur ofta får era barn äta skräp överlag, resten av året? Den lyckan när man får ett påskägg är en speciell känsla.Om man vill gärna ge sina barn påskägg, så kan man faktiskt fylla det med andra saker. Pysselgrejor, leksak eller liknade som kommer till användning men sedan tror jag att förbud kommer bara öka suget, vill ha det man inte kan få. visst lägger man vägen för hur hälsosam dom kommer bli senare i livet men socker kommer alltid finnas tillgängligt. Jag tror snarare på hjälpa barnen goda rutiner, inte förbjuda något utan skapa valmöjligheter. Om du vill att dom ska vara så hälsosamma, aktiva får du ge dom bra och nyttiga alternativ. Det är samma med vuxna, en långvarig hälsosam livsstil som man kan hålla livet löser man inte med förbud utan bra ersättare/alternativ. Att inte utesluta det man tror är dåligt för inga livsmedel är farliga. Inte i normala doser. Tex, äta socker, pasta, sås eller en köttbit ibland.

  11. Matilda

    Hos oss får vi inte godis i påskägget, det kan ligga tofsar, läppglans eller annat kul i. 🙂 roligare och bra mycket bättre än godis enligt oss!

  12. Mikaela

    Vi låter barnen leta påskägg på påskafton, innehållande något litet, inte godis, för det får dom av mormor och morfar som du säger 🙂

  13. J

    Jag ger mina barn lite roliga presenter som får plats i ett påskägg, +en tablettask och lite chokladägg. Mer socker än så blir det inte. Men de går inte runt och ”påskar” än, så sockerbomben kommer nog tillslut ändå…

  14. Linnea

    Våra barn får inte gå runt till grannar osv och vara ”påskkärringar”. Även fast vu känner grannarna så tycker jag det känns fel. Nog för att de är små nu och det lär dem att det är okej att tigga godis och sedan när de blir större och själva tillsammans med kompisar hittar på att man kanske ska gå påskkärring i andra kvarter har man ingen koll alls på vilka människor de plingar på dörren hos vilka kontakter de försöker skapa med barnen eller vilket godis de ger. Vi ger inte heller påskägg till barnen med godis i utan brukar lägga i klistermärken, såpbubblor, ett litet spel eller en målarbok. Till den stora (5 år) ska vi ge en biobiljett så kan han ha den när vi går på bio. Godis får de alltid av mor- farföräldrar och där känner vi att enda kontrollen vi kan ha är att de får lägga godis i en skål när de ska äta istället för att sitta med hela påskägget.

  15. Zandra

    Gillar inte påsk, anledningen påskägget med godis innehållet. Äter hellre en god stor middag med familjen.
    Vi fick påsk ägg som barn, men tänker tvärtom nu. Thor är inte mer är 2 år & får jag bestämma får han inget ägg alls, Han förstår inte grejen ändå. Vet dock inte hur pappan tänker då vi inte pratat om det & tänker inte nämna något förens han gör det. Farmor till T börjar reka redan nu med godis- jag tyckte det räckte med 5-6 godis choklad ägg, det tyckte inte hon.
    Och då tänker jag, Varför kan man då inte acceptera vad föräldrarna tycker!

    1. Fanny

      Åh va kul att höra att fler kör med tranan:) folk blir som stora frågetecken när ja berättar att vi har tranan som kommer o att man putsar skorna o stället på spisen:)

  16. Sara

    Här hemma blir det något litet, typ kexchoklad. Sen får de saker de gillar som pussel eller grejer så de kan pärla halsband m.m. Godis i vår familj är ingen stor grej. Det är inget vi äter speciellt ofta eller mycket.

    1. Sara

      Ska tillägga att får barnen mycket godis av resterande familj så får de inte behålla allt själva. Jag konfiskerar äggen och sen pytsar jag ut lite varje lördag. Bra sätt att spara pengar på lördagsgodis i typ ett är framöver 😱😉

  17. Jessica

    Vår 2.5-åring har inte fått äta raffinerat socker i någon form ännu (förutom sylt till pannkakan på förskolan…). I hennes påskägg kör vi play-dooh, solbrillor, klämmis, nötter och färska dadlar i år. Hon vet inte vad godis är och jublar så fort vi plockar fram torkade aprikoser eller dadlar 👍 Socker hör inte hemma i dessa små kroppar tycker jag (man gör självklart som man vill med sina barn). 😊

  18. Madeleine

    Jag hör dig, den här godishetsen är galen. När jag var liten köpte mina föräldrar den minsta storleken på påskägg och däri fanns kanske en handfull godis och en hundring. Kalasfin present som vi blev glada över och det var allt godis som serverades hemma. Perfekt!

  19. Ebba

    När jag och min syster var liten fick vi frukter vi tyckte om och som var lite ”lyxiga”. Tex vindruvor, mango etc samt en leksak. Uppskattades då och något jag kommer föra vidare till mina barn!

  20. Hanna

    Jag håller med dig. Helt sjukt va mycket fokus de är på godis osv på påsken.
    Jag har 2 barn, 4 år och 10 månader.

    Våra barn kommer inte få påsk godis av oss utan vi köper alltid en påsk present .. lägger de i ett stort ägg som dottern får leta efter.

    Och godis får dem av mor och far föräldrarna men vi har satt en gräns på 10 godis bitar. Räcker gott och väl!

  21. Jenny

    Vi fick leta påskägg när vi var små, av mamma (ensamstående) fick vi ett litet med en trisslott ✊ och några godisar (som oftast var äckliga). Av pappa fick vi alltid ett stort fullt med pengar (500 kr i typ 20lappar) vi delade alltså på pengarna.

    I ert fall hade jag gömt ett påskägg med något roligt innehåll som inte innehöll godis. T.ex någon rolig leksak eller inträdesbiljetter till något lekland (om ni ska dit någon dag efter). Jag förespråkar alltid upplevelser i present.

  22. J

    Klart barnen ska få käka godis till dom så spyr nu i påsk. Håller man som förälder tillbaka och är för strikt blir det raka motsatsen. Barnen gör revolt på saker och ting när dom blir äldre.

    Mina föräldrar gav mig påskägg som liten även fast jag inte tyckte om godis. De gjorde det ”för det hör till påsken. Sen fick mina syskon lr kompisar ta mitt godis istället.

    Idag äter jag godis ca 5 ggr/år. Har aldrig haft sockersug men det kanske jag hade haft om mina föräldrar förbjudit godis och socker under uppväxten. Lätt att lura hjärnan 🙂 Men allt är såklart bäst i rätt mängder. Men vill dom käka,låt dom vid högtider.

    1. Prisonbeauty - En blogg om droger, kvinnofängelse och redan därifrån.

      Fast det är inget hållbart argument när fler olika studier och av varann oberoende forskning visar att barn som får tillgång till mycket socker, tidigare provar cigaretter och alkohol.

      Det har även visat sig att de som varit sockerråttor som barn lättare utvecklar andra kemiska beroenden (nikotin, alkohol och droger). Det som händer är att belöningssystemet också får en kick av socker och utvecklar en känslighet i belöningssystemet som kan leds till alla möjliga former av kicksökande, missbruk och beroende.

      (Källa: sockerbomben 3.0)

  23. Carro

    Mina ungar får lite godis och kanske någon sak, kan vara ett litet klädesplagg t ex. Sen får de inte gå ut och ”samla” godis, eftersom det är tiggeri i mina ögon. Istället ger de bort godis, om de ens går. Även viktigt med påskkortet, det verkar dagens föräldrar ha missat. Många ungar tror bara att det är att gå och plinga på så ska de få, helt utan motprestation.
    Jag håller med dig om att påskens sjuka godisfokus inte har speciellt mycket gemensamt med helgen som den var menad, en religiös högtid. Ännu ett knep av köpmännen som fått även denna högtid, såväl som julen, att handla nästan enbart om konsumtion.

  24. Therese

    Jag och mina syskon fick oftast tex en bok, målarbok eller liknande (beroende på ålder) i våra påskägg. Sen kunde det ligga nån peng och ev några få godisar. Men som jag minns det så fick jag oftast en ny bok (älskade att läsa) som jag sen satt och läste under ledigheten vid påsk.
    Kanske något nytt diadem, hårgrejer eller nått annat de kan ha på sig under påsk när man ofta hälsar på hos nära och kära.?
    Godiset och sockret kommer ju som du säger hos alla andra ändå.

  25. Johanna

    Jag har samma syn på det som du tror jag. Jag vill ge min brorsdotter som är det egna barnet i familjen och nu börjar förstå högtider osv (2år) ett påskägg till påsk då vi ej träffas så ofta. Men istället för godis (hon vet tyvärr att påsk innebär godis) får hon två småböcker, eftersom hon älskar att få läst för sig och bläddra. Ev att jag lägger ner en liten bit sockerfri choklad i ägget också. Det tycker jag är helt fantastiskt och perfekt stt få. Att försöka barnen förstå att man kan få en liten bit och sen vara nöjd. 🙂

  26. Lisa

    När jag var liten fick jag nästan aldrig godis i mitt påskägg och jag blev lika ledsen varje gång. Att mina föräldrar var så strikta kring socker har inte bara gjort att det blivit sjukt laddat och ångestfyllt utan jag kan även heller inte ha en chokladkaka i kylen över natten. Och OM jag skulle ha det har jag vakat över den stenhårt och skulle någon äta upp den hade jag blivit jättearg.

    Låt barnen äta godis i påsk, herregud.

    1. Ellen

      Och jag kan tillägga att jag fick godis varje helg som liten, alltid vid påsk, jul osvosv.. jag äter godis väldigt sällan idag och har en väldigt sund relation till socker, jag kan ha en godispåse i skafferiet ett bra tag utan att känna något behov av att äta av det. Så jag tror att ”förbud” bara leder till ett behov – att vilja ha det man inte kan få. Och herregud, det är en enda helg på ett år..

  27. S

    Hej!

    Jag kan rekommendera sockerfria alternativ som ändå smakar bra (men självklart då kolla sötningsmedlet så det tex inte är aspartam).
    Jag har en bonusdottern på 4 år som älskar Nick’s kexchoklad som dessutom är glutenfri. Hon fattar inte att det är sockerfritt eller glutenfritt men tycker det är minst lika gott som vanlig kexchoklad. Dom är heller inte lika stora som andra kexchoklad och samma märke har även vanlig chokladkaka.

    Sen kan man kanske slänga ner någon pryl, pussel eller spel som man vet att dom tycker om och är kul.

    TGR butiken som finns i nästan alla köpcentrum nu har väldigt billiga, bra och roliga prylar för barn. Där kan man plocka på sig roliga saker till båda barnen för under hundringen ibland.

  28. Sara

    När jag var yngre fick jag ofta påskägg med lite godis i båtten och sen någon annan ”riktig” present. Kunde vara strumpor, presentkort, nagellack, skumbad mm. Då kände man sig ”nöjd” ändå. Vet också att vi kunde få påskägg av folk i släkten men då sa mamma och pappa till att det inte fick vara godis i 😉

  29. Johanna

    Jag och mina syskon har typ aldrig (vad jag kan minnas iaf) fått godis i vårt påskägg från våra föräldrar utan istället fått en present eller upplevelse istället vilket jag tycker varit superbra! Godis har vi fått ändå från mormor/morfar/farmor/farfar så mängden godis har vi definitivt fått i oss iaf 🙂 det är nåt jag ska köra med när jag får barn i framtiden!

  30. Jessica

    Jag är delad. Jag är lite emot fokuset på godis och hade säkert lagt i annat i påskäggen till mina barn. Visst kan det finnas med en liten tablett ask men annars finns det ju andra roliga saker att ge dom små. Godis och sötsaker kommer ungarna med största sannolikhet äta tillräckligt genom livet ändå. Men samtidigt kan jag tycka att lite godis har väl ingen dött av. Du och Paula har ju annars en hälsosam livsstil. Era barn äter bra för det mesta och springer och far hela tiden. Lite godis på en torsdag när det är påsk kan väl vara ok? Eller upprätthåller man fokuset på sött då? klurigt det där hur man ska göra med socker hos barn. Lättare sagt än gjort skulle jag gissa.

  31. Sandra

    Jag brukar gömma flera ägg som barnen får leta efter. I dom finns nya vårskor, kepsar, solglasögon och pyssel. Tänker att skor och sånt behövs ändå nytt till våren så då gör jag nåt kul av det. Förra året fick dom ”presentkort” på Leos också.
    Vi har en skål med godis framme på långfredagen och påskafton som dom får ta av. Till släkten har jag sagt att tid med barnen värdesätts högre än godis, typ biobesök, badhus eller en heldag i parken. Barnen är 7, 8 och 2 år.

  32. pia

    Hej Hugo,
    När jag var liten sa mamma och pappa inte så mycket ang. godis. Det fanns självklart vissa gränser men det var inget stenhårt nej eller godisförbud osv. Det ledde till att när jag blev äldre så slutatde jag äta godis helt. För jag hade liksom fått äta det när jag var liten det var ingen ¨förbjuden frukt¨. Personligen tror jag inte på att va allt för hård emot barn. Om det är påsk så är det väl okej att barnen får godis, för annars tror jag det kan leda till att när barnen blir äldre får frihet och har möjlighet att köpa godis själva så kommer dom stoppa i sig allt dom kan. Det är vad ja upplever och tror på iaf, sen finns det självklart säkert mycket andra åsikter och tänkande kring det hela 🙂 Älskar dig blogg <3

  33. Emilia

    Jag tänker – balans! Alla är ju olika och får avgöra själva vad som är okej, men vill du att barnens mor- och farföräldrar gärna ger ett godisägg osv så är det ju en alldeles utmärkt idé att ge en pysselgrej eller något annat skoj i era ägg! Jag tycker inte att det nödvändigtvis behöver vara ”mer godis=roligare”, snarare kan en ju försöka motverka det sockerhetsen. Givetvis på ett sunt sätt, men du fattar. Jag har inga egna barn så jag har inget att säga till om (!!!) men det är så jag tänker med det mesta i livet, balans fifan!

  34. Louise

    När jag växte upp gav mamma alltid mig och min syster småsaker i våra påskägg istället för godis och det har jag alltid tyckt varit superkul så det kommer jag föra vidare till mina döttrar. Tänkte lägga i lite kritor, några bilar och annat smått i år. Tror det kommer uppskattas massor! 🙂

  35. Emma W

    Jag håller med dig helt! Många barn idagens samhälle äter på tok för mycket socker. Jag tycker det är skrämmande att se barns beteende runt socker, allt kretsar kring att få i sig socker. De påminner om narkomaner… om barnen ändå kommer få påskägg av andra tycker jag att ni kan ge ägg med nån grej i istället för socker. Det roligaste med påskägg är ju ändå att få leta efter äggen!

  36. Sanna

    Här hemma försöker vi också få bort allt godis, och tycker precis som du att det är så otroligt stort fokus på godis just kring påsk. Vi satsar i stället inom familjen på att ge upplevelser eller prylar som barnen gillar, uppskattar och behöver. I år är tanken att dottern som fyller 11 år ska få sin egna mobiltelefon. Tidigare har hon haft min gamla nötta, men nu ska det bli en lite nyare modell då hon länge önskat sig detta och dessutom på sistone har börjat få allt större behov av en fungerande telefon.

    Tidigare år har vi inom familjen gett allt från hårspännen, såpbubblor, smycken till biobiljetter och presentkort på leklandet.

  37. M

    När jag var lite var socker tabu, Lite som din uppväxt fast värre.
    Idag är jag som du, Ser jag socker så slinker det ner på 2 sek.
    Därför så är jag inte hård mot mina barn, Just nu har vi en godisskål i vardagsrummet men ingen av mina barn har rört den (förvisso är den yngsta 8 mån, men 5 åringen har inte rört en bit)
    Så mina barns uppväxt är lite som paulas uppväxt, Dem äter socker ibland men dem går inte i gång så fort dem
    ser socker utan äter bara iblands

  38. Louise

    All heil no socker! Mitt barn är 3 1/2 och har sldrig ätit en sockerbit (godis) i hela sitt liv. Jag själv äter inte godis och har aldrig varit förtjust i det så känner lite som så att: varför ska jag då ge det till mitt barn? Sen är jag mer än insatt i vad sockret gör med kroppen. Nej, vi låter hälsan går först. Finns så många andra roliga alternativ att lägga i ägget. Det är gjort på frukt och smakar mycket godare än godis! Du tänker helt rätt Hugo!

  39. cass

    Jag håller med dig! Skulle aldrig fylla ett helt påskägg med godis till min dotter som snart blir 4. Vi kör stenhårt med lördagsgodis och hon brukar få en klubba och en ask med russin eller godisask. Alt. en liten chipspåse eller en sån där liten (halvfylld) vit mini godispåse med lösgodis som vi hade när vi var små. Hon kommer nog få sopbubblor, strumpor och nån klubba och en chipspåse i sitt ägg. Balans!!

  40. Sarah

    Jag är inne på samma spår som du, Hugo. Absolut att man får äta lite godis någon gång då och då, men jag har SÅ svårt för det här med att trycka i sig sjuka mängder bara för att. Fredagsmys, lördagsgodis, julgodis hela december, enorma påskägg, för så ”har det alltid varit”. Jag sade till sambon att jag vill ha proteinpulver och nytt BCAA i mitt påskägg, haha. Vi har inte egna barn, men till syskonbarnen brukar vi lägga någon pysselgrej, såpbubblor, någon liten tablettask eller så. Minstingarna får majskrokar och ekologiska russin. Blir alltid jätteuppskattat!

  41. Amanda

    Precis som andra skriver har även jag växt upp med att få något annat än godis i påskägget. Ägget hade egentligen kunnat vara tomt för det är själva skattjakten jag tyckt vart det bästa. vi har aldrig bara gömt ägg i min familj, utan jakten efter påskägget har alltid varit utomhus och bestått av i alla fall 5 olika kluriga ledtrådar i följd och brukar ofta ta mer än en timme. En tradition jag definitivt kommer ta med mig när jag får egna barn.

  42. Carola Andersson

    Vem säger att det måste vara godis i ägget? Själv har jag alltid lagt något annat i ägget till min son. Ett år fick han ett litet fint halsband. Ett annat år fick han ett par roliga små bilar. Lego har han också fått. Han blev väldigt glad över det. Pga att de får så mycket godis när de går påsk gubbe/ kärring så får han inget godis av familjen eller släkten. Det finns så mycket annat skoj man kan stoppa i ägget än godis. Så satsa på något annat som ni vet att flickorna uppskattar i ägget istället. Tror de blir mer glad för en sak än godis. Önskar er en fin påsk

  43. Evelina

    När jag och mina två syskon var mindre fick vi stora ägg men däremot inget godis i. Eller ja, kanske någon liten grej typ någon tablettask eller så, men annars fick vi en tidning vi gillade, pysselsaker, pennor, hårspännen, smycken och annat smått & gott. Minns att det var såå kul med dessa ägg! Dessutom gjorde mamma det till en skattjakt med lappar. Fick första lappen i handen typ ”nästa lapp finns vid något grönt” osv.. till slut hittade man äggen 🙂

  44. Linda

    Jag är och har alltid varit den tråkiga personen i familjen som informerar resterande medlemmar om att påskäggen ska fyllas med annat än godis. Varför skall allt roligt förknippas med att det skall ätas en massa socker? Jag och min äldsta son (9 år) har migrän så att leva utan en massa socker är ett måste, men oj vad folk tycker synd om en….

Visa alla 53 kommentarer
FamiljelivTankar

Är det OK att skämta med barnen?

Igår la jag upp några instastorys där jag lurade Molly att det var morgon och frukostdags fast klockan var runt 23 på kvällen. Jag skämtade med henne om att det var dags att gå till förskolan och att det hon käkade var frukost och inte ett mitt-i-natten-mellis. Dom flesta tyckte det var rätt kul men fick lite kommentarer som tyckte det var kasst beteende av mig. Nu vill jag klargöra att jag aldrig skulle väcka Molly mitt i natten – så sjuk i huvudet är inte ens jag. Man väcker inte den björn eller barn som sover. Molly vaknade av sig själv och var hungrig samtidigt som hon var sömngrusig. Jag tycker inte barn ska behöva ligga hungriga om natten så klart hon fick sig något att äta. Sen gjorde jag storys på det som var menat att vara roliga men med tanke på hur dom landade hos en del valde jag att ta bort dom. Det var bara menat som ett skämt men landade fel helt enkelt. Jag kan ta på mig att jag ibland kanske skämtar lite för hårt med barnen men jag tänker också att det gör dom lite tuffare. Jag skulle aldrig pusha ett skämt så att dom blev ledsna eller förtvivlade såklart. Tycker ni det är okej att skämta med barnen eller är det respektlöst? Jag har en känsla av att vi pappor oftast leker lite hårdare och skämtar lite grövre med barnen än vad mammor gör, är det något typiskt manligt?

Sen fick jag kommentaren om att vi utnyttjar barnen för att roa läsarna och det är väl delvis sant. Inte som i att vi aktivt tänker att ”nu ska vi se till att få något bra content från ungarna” men vi dokumenterar ju våra liv för allmän beskådan och barnen är ju den största delen av våra liv. Dessutom är dom sjukt roliga så dom skapar ofta material till blogg eller insta av sig själva. Jag tror dom flesta föräldrar delar med sig av roliga klipp och bilder på sina barn till bekanta – skillnaden är att våra bekanta är rätt många fler. Vissa inom den här världen väljer att inte visa barnen men skriva allt möjligt om dom, jag vet inte om jag tycker det är bättre än att visa dom på bild och berätta om roliga saker. Men jag tänker på det där ibland, när det är läge att sluta visa barnen alls. Först tänkte jag att Molly redan skulle ha fasats ur från våra sociala medier i och med att hon började bli så pass stor att hon var en egen människa och inte bara ett litet barn. Men sen kändes det konstigt att ta bort henne och bara ha med Leo på bild och liknande. Molly verkar inte heller ha något problem med att vara med än så länge. Ibland säger hon att hon inte vill bli ”kamerad” och då respekterar vi det såklart. Oftast är hon lika mycket clown som sin pappa dock och vill vara med på bild. Som det känns just nu kommer vi fortsätta ha med barnen i våra sociala medier tills att dom själva säger att dom inte vill vara med. Då är det dock inget snack om saken utan då är deras ord vår lag, såklart.

Kommentera

  1. Anna

    Tycker det bara är kul att du skämtar som du gör, och du vet nog gränsen själv bättre än dina läsare. Så skoja på med dina kids!
    Min pappa påminner om dig med lite grövre skoj. Jag har alltid haft min pappa som min bästa vän, vi har exakt samma humor, och trotts att jag är 30 i år och han 56 så kan vi sitta och garva så vi knappt får luft efter alla sjuka och överdrivning skämt. Han var liksom den som fällde en lite snyggt när man gick förbi och hjälpte en upp när han skrattat klart. Så jag tror bara det kommer föra dig närmare dina barn att vara lite crazy😁

  2. Ida

    Enda jag ens kan komma på som skulle på något sätt ”skada” är väl ironi eftersom små barn inte förstår ironi. Om man tycker ironi är skämtsamt då vill säga så de tar det bokstavligt. Hum. Folk är roliga.

  3. Cecilia

    Klart man ska få skämta med sina barn herregud! Det finns för många människor som tror att barn är porslinsfigurer som får sprickor av minsta beröring, SUCK!

  4. Louises

    Hej Hugo!
    Älskar din blogg på grund av detta. Att du kan skämta och visa upp er vardag ur alla vinklar. Min pappa är precis som du. Han skämtade bland annat om när jag och min syster var små att ”han skulle sälja oss på torget för 50 öre” om vi inte gjorde som han sa. Vilket SÅKLART var ett skämt som vi alltid skrattade åt, men inte lika roligt för honom när jag var 5 år och frågade högt i mataffären om han skulle säja mig för att jag var olydig 😂 men keep it going! Ni gör ett fantastiskt jobb!

  5. Petra

    Du är så jäkla grym! Och de är bara sjuk kul att se hur mycket era barn älskar när pappa leker och busar med dem!!! Kom ihåg själv att jag älskade att leka och busa med min pappa! Så fortsätt bara som du gör och dela gärna, då de gör mina dagar på instagram!

  6. Jessi

    Det var något klipp någon gång som jag kände att åh nej, sa du verkligen så till Molly. Men gud, vilken förälder har inte råkat säga någon sak som blivit helt fel och som man sen ångrat? Senast idag på morgonen blev fyraåringen arg för att jag redan hade skivat hennes banan, hon kom på för sent att hon vill göra det själv, till yoghurten och då ville hon minsann slänga den, bråk på morgonen innan kaffe? Oh goood, jag satte mig i soffan och sa att vi slänger ingen mat och då äter jag upp det själv! Det gjorde såklart inte saken bättre i stundens hetta, men det lugnade sig och hon accepterade sedan att mat slänger man inte för en sådan sak och käkade upp sin frukost (nej, jag började inte äta hennes mat… 😅) Det är Omöjligt att alltid vara pedagogiskt, och så länge man visar kärlek och respekt så att barnen vet att det är just ett skämt och kan se skillnaden på att man driver med varandra, visar känslor för varandra, men att man i grunden älskar varandra är det viktigaste!
    Men iaf, det var självklart för mig att inte kommentera något om mina tankar om klippet, det är ju ett 5 sekunders klipp taget ur sitt sammanhang, vad vet jag vad som hände före, efter eller under klippet egentligen!? Jag ser ju vilken kärleksfull familj ni är och jag dömer er inte oavsett vad, för jag vet att ni gör ert allra bästa för era barn!

  7. Olivia

    Skämta på! Då får de självdistans och blir inte så lättkränkta! Jag är tjej och hoppas verkligen på att jag kommer skämta med mina barn när jag blir mamma, det är ju askul att driva med barn! De tar ju inte illa upp och ifall de skulle göra det så vet man var gränsen går tänker jag 🙂

  8. Emilia

    Kör hårt, ni är bäst och dagen fylls med glädje när ni delar med er av er underbara vardag!
    Folk som säger annat vet inte vad de pratar om…
    💓💓

  9. Sanna

    De som brinner mest är avundsjuka människor så fuck de fortsätt så som du gör, det är ju fan kul att läsa lite”humor” och inte om kläder, smink etc.

  10. Linnéa

    Hej Hugo!
    Har följt din blogg i minst 8 år varje dag, varje inlägg & den stora anledningen till att jag har fastnat för din blogg är din humor. Är själv uppvuxen med en pappa som är lik dig i hans sett att skämta och varken jag eller mina syskon har någonsin fått ut något ont av det. Tvärtom var förskolelärarna i chock av min lillebror då dom aldrig hade mött ett barn som förstod sig på ironi på den nivån han gjorde i 4-års ålder. Nog om det. Jag och många fler läser din blogg för vi älskar sättet du skriver på & din humor! Fortsätt som du/ni är. Folk hittar fel i allt men att ändra på er på grund av andras åsikter vore fel.
    Kram till hela familjen!

    1. J

      Håller med Linnéa i allt, att du bjuder på dig själv och även barnen är ju en stor del som gör din blogg, så åtminstone jag vill kika in då och då! Arga kommentarer kommer alltid finnas men ändra dig inte för deras skull, då kanske du tappar oss som gillar bloggen för det den är.. Ha en skön kväll!

  11. Elin

    Det var så otroligt roligt, skrattade HÖGT – å helt ärligt så är man nog inte så smart om man inte förstod att du skämtade… Fortsätt med det du gör, du är grym!

  12. Linda

    Brukar ALDRIG kommentera på de få bloggar jag följer, men Du/ni är bääääst! Fortsätt köra samma race, we love you! Älskar er humor 😍😍 orkaaa att folk ens ska vara så bittra o negativa!!

  13. Omta

    MEN KÖR BARA SOM NI VILL!! Trött på alla människor som hela tiden ska ha något att säga.. du är en bra pappa och du gör saker på ditt sätt, Molly skadas inte med lite skämt.. fortsätt vara så positivt som du är 🙂 kram

  14. Becca

    Men Hugo. Nu är det så här att du ska inte behöva förklara dig.. är folk ny på din blogg så kan det uppfattas fel, men då får dom ju gå tillbaka i olika inlägg och lära veta vem du är…och har man följt dig länge så borde man på en nivå förstå att där finns ett skämt med videon. Att folk ska bli så upprörda och peka pinnen är bara löjligt. Det är folk bakom en skärm som är tuffa i texten som tycker dom har rätt i allt och allting. Jag har följt dig sen dag ett du började blogga och förstod med en gång att du inte hade väckt henne… Så ta ett äpple sätt dig i soffan och släpp hädanefter att förklara dig för att folk blir upprörda… Det kommer dom bli om du skulle glömma mössan på Molly eller vantarna.. eller försovit er i 3 timmar .. listan kan göras lång. Du lever och kan ditt familje liv… Inte dina läsare. High Five ✋

  15. Linda

    Brukar ALDRIG kommentera på de få bloggar jag följer, men Du/ni är bääääst! Fortsätt köra samma race, we love you! Älskar er humor 😍😍

  16. Kim

    Du är så jävla rolig och ÄLSKAR att se dina och Paulas klipp på barnen. All bitterhet är avundsjuka rakt igenom.. kan inte folk fokusera på dem barn som inte har ett tryggt hem, som blir slagna och inte har någon trygghet i någon vuxen. Hur bra era barn har det och hur mycket ni älskar dem lyser ut i sociala medier VARENDA dag. Och på vilket sätt skulle det vara negativt för dem i vuxen ålder att dem roade folk i Sverige, att man nästan dog sötdöden varje gång Leonore tog av sig skorna i bilen eller var spralligt rolig? Dem är födda av offentliga föräldrar som arbetar i sociala medier inte
    Outade för att blivit misshandlade, våldtagna eller dåligt skötta utan födda i en mysig, varm och omhändertagande familj, god ekonomi, massor kärlek, hus, fina bilar….precis så som jag tror alla vill ha det,
    Dem som säger annat ljuger.
    Så trött på bittra människor=kvinnor!!! NOOOOG!!!

  17. H

    Min pappa gjorde sådant här konstant när vi var små. En gång hällde han grön karamellfärg i mjölkpaketet innan min lillasyster (som var ca 7 år) gick upp för att äta frukost. Utan att ana oråd satte hon sig tillrätta vid köksbordet med sin skål flingor och när hon hällde upp mjölken var den illgrön. Hon började gråta haha.
    En av våra favoritlekar i barndomshemmet var att åka i full fart på en madrass nedför källartrappan och en gång hade min pappa med sig en tom plasttunna hem som han hade hittat utomhus och alla syskon (om de ville!) fick sätta sig i tunnan och rulla nedför en brant backe. Han motiverade oss alltid att åka de galnaste åkattraktionerna (vilket gav en känsla av stolthet och mod efteråt), han byggde en egen längdhoppsgrop till oss och tillät oss klättra så högt vi vågade i alla träd vi såg. Jag är glad att han tillät oss ramla och smutsa ner oss och att han pushade oss att våga. Jag upplever att han behandlade oss döttrar precis som vår storebror gällande detta vilket jag tror påverkat oss positivt i att ta för oss på många olika sätt. Du verkar grym!

  18. Anna

    Innehållet i din instastory är bland de bästa jag följer, speciellt när familjen är med! Tycker att du skämtar i måttliga mängder med barnen och är samtidigt världens bästa pappa! Du och Paula är mina förebilder hur man uppfostrar barn!🤗💖

  19. Sandra

    Bra tanke att respektera barnens åsikt. Men jag undrar ändå, är det inte lite konstigt att låta ett barn som knappt är 5 år avgöra vad som är bäst för henne? Tror inte att hon just nu överväger om hennes klasskompisar i högstadiet kommer hitta klipp och foton från större delen av hennes uppväxt, utan snarare tänker typ ”nä men jag är trött, lägg undan kameran!”.

  20. Anna

    Gud vad jobbiga & bittra människor det finns! Ska se allt negativt. Tycker sånt är jättekul, min pappa och bror väckte mig en gång på kvällen vid 23 och ba ”hallå du är försenad till skolan” jag kom ner från våningsängen halvsovandes och började klä på mig och ramla, min pappa och bror dog av garv, tyckte då och idag det var så roligt och skrattar än idag när jag tänker på det Hahaha. Hellre än sån rolig far som dig, än en tråkig som tycker inte det är ok att skämta. Du är världens bästa pappa!

Visa alla 23 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.