Tankar
Dagens frågaTankar

Det där med strippor – rond 2

Som influencer (eller vad man nu ska kalla sig) har man ett val om man vill hymla med en riktiga åsikter och stryka folk medhårs för att bli sedd som ett helgon, provocera medvetet för ökade siffror eller vara öppen med sina faktiska åsikter och stå för dom. Tidigare har jag tyckt att provokationer kan vara rätt kul men den biten har jag lämnat bakom mig. Däremot tycker jag det känns bättre i magen att stå för vad jag faktiskt tycker och ta den eventuella skiten jag får än att jag ska ljuga för att framstå som bättre än vad jag är.

I veckan fick jag en kommentar om hur jag ser på strippor på svensexor/möhippor och jag valde att svara på den. Klart jag fattade att det skulle väcka åsikter men jag valde ändå att vara ärlig med mitt svar och säga att jag inte ser problemet med att hyra in en strippa på en svensexa. Skulle det vara bättre att ljuga och sen leva på ett annat sätt än jag säger? Jag växte upp i frispråkigt hem med föräldrar som inte hymlat med att när dörren är stängd är det av en anledning och jag är en ”naken” person som gärna går runt helt näck. Vissa får det att låta som att en inhyrd strippa är lika med att köpa sex och att blotta tanken på att ha en på svensexan är förtryck. Jag utgår från att dom som jobbar med att dansa på svensexor (vi snackar inte en dodgy strippklubb i nån källare i Lettland eller något) gör det av egen fri vilja och att dom tycker det är nice att tjäna tusenlappar på en halvtimmes lättklädd dans. Tycker jag det är okej med trafficking, kvinnor som är prostituerade mot sin vilja, misshandel av kvinnor och förtryck för det? Nej, det är klart jag inte gör. Jag fattar att det pågår skit i världen exakt hela tiden och att folk gör massor av saker mot sin vilja men jag utgår ändå från att dom som finns på seriösa uthyrningssajter i Sverige gör det av egen fri vilja. Ni kanske tycker jag är en idiot för det men överlag väljer jag att se människor som fria individer och inte konstanta offer tills motsatsen bevisas.

Om Leo, Molly eller Paula skulle vara strippor på svensexor, vad skulle jag säga om det? Hade jag tyckt det var roligt?  Om Leo eller Molly skulle vilja jobba med att dansa på svensexor när dom är vuxna är väl helt och hållet upp till dom och inte jag ska ”tycka till” om. Klart jag inte kommer tycka det är ”roligt” men jag hoppas dom kommer känna sig fria att göra vad tusan dom vill utan att min åsikt ska spela in. Att jag inte tycker det känns kul beror inte på att jag tycker det är fel med strippande i sig utan att mina barn är så pass små att jag inte har tankar om sexualitet eller vuxenlivet på det sättet för dom än. Jag tycker inte det känns roligt att dom ska bli vuxna och ha en partner heller i dagsläget men jag fattar ju att dom kommer bli vuxna och då hoppas jag att dom äger sin sexualitet och gör vad fan dom vill oavsett vad eventuella snubbar eller moraltanter tycker om det. Om dom vill jobba det av egen fri vilja ser jag inte varför min eventuella tanke om det skulle spela roll. Likaså om Paula skulle få för sig att ta sig an en ny karriär som strippa – det är väl upp till henne och inte något jag ska styra om? Sen ser jag det som högst osannolikt med tanke på att hon skyler sig 100 ggr av 100 men om hon nu skulle ändra sig är hon väl en fri individ som får göra egna val. Jag är inte hennes förmyndare och kommer inte vara barnens förmyndare när dom passerat 18 år. Jag står bakom dom i deras val så länge det är just ett val och inget dom är påtvingade.

Förstår faktiskt inte kopplingen i de upprörda rösterna som 1. säger att jag är ett sexistisk svin som förtrycker kvinnor 2. Kopplar in mina barn och framtida fru i det här och jag ska ta ställning till vad dom får och inte får göra. Om jag skulle säga att jag är emot strippor och förbjuder dom att bli det – skulle inte det vara svinigt och förtryckande också?

Kommentera

  1. Sandra

    Jag tycker du är en härlig kille med sunda värderingar. Jag instämmer helt och hållet ! Keep up The Good work.. typiskt vissa svenskar att använda pekpinnar.

  2. Anonym

    Man har fri vilja och får göra vad man vill??? Jo men vad blir konsekvenserna av de? Man har fri vilja att strippa, mobba och träna osv… men om man har barn så vill man även uppfostra sin barn och lära dem att gå den vägen som är bäst för dem. Om du säger till dina barn du får göra vad du vill, kolla på porr, strippa…då uppmuntrar du dem att det är ok att titta på porr, vara strippa. Vill du verkligen att dina barn ska få göra vad dem vill? Som offentlig person borde du ha dina åsikter om strippor för dig själv, du ska inte uppmuntra andra att d är ok stt hyra strippor, för det är verkligen inte ok!! Du förstår inte branschen!unga tjejer som blir utnyttjade mot sin vilja! Och jo d händer i Sverige!

    1. Emma

      Och vad är det för fel med att kolla på porr? Alla i porrbranschen blir inte utnyttjade eller gör det för att dom blivit tvingade. Och det är definitivt inte bara män som kollar på porr, vi kvinnor har ju också en sexuell drift och de flesta jag känner kollar på porr, i olika utsträckning. Att förbjuda sina barn från att göra vissa saker är helt naturligt om det kan skada dom eller andra. Men att inte uppmuntra dom till att gå sin egen väg och känna stöd hemifrån är ju rent ut sagt för jävligt. Jag tycker Hugo har en bra inställning till hela den här strippfrågan och visar att han är en fantastisk pappa och man som sätter sina tjejers lycka och välbefinnande först.

      1. Imra

        Hur vet du vilka som är utnyttjade eller inte inom porrbranschen? Hur kan du veta att den porrfilmen du just tittar på inte innehåller utnyttjande eller tvång (tänker inte ens ta upp andra problem som objektifiering, normalisering av våld mm)? Har du läst före detta porrskådisar berättelser om hur kontrakten ser ut och hur kvinnorna sen ändå tvingas göra de saker de inte vill pga annars får de inte betalt medan övergrepp redan skett och filmen kommer spridas ändå? Hur verksamma porrskådespelerskor ALDRIG skulle kunna prata om vilka övergrepp de varit med om eller hur de mår under inspelning eftersom de aldrig mer skulle få ett jobb i branschen. Men visst, du kan ju gå och tro att just den porren du tittar på inte är sån.

      2. Anonym

        O hur kan man kontrollera vilka som har/inte har blivit utnyttjade o tvingade? Det är ju omöjligt att veta?! Indirekt är det därför fel eftersom att det inte går att veta, vilket i slutändan leder till att man stödjer utnyttjandet och tvånget genom tittandet….

  3. Imra

    Ja men absolut, du hymlar inte med att du tycker det är ok att köpa kvinnokroppar, hyvens kille du verkar vara. Jag skulle absolut hålla tyst om en sån sak, det visar ju på att jag har vett att skämmas över det iaf.

  4. Jossan

    Kolla strippklubbsdokumentäten på netflix. Det är några avsnitt från strippklubbar på engelska klubbar. Inledningsvis är tjejerna positiva men allt eftersom så syns ett destruktivt mönster och att det är ett jobb som inte är så himla lyckligt. (Det är min tolkning). Men kolla serien. Den är riktigt bra!

    1. Ida

      Väldigt oupplyst inlägg. Om du tror att villkoren på svenska strippklubbar är bra så kan jag informera att de sker ren prostution där. Sen behöver du lära dig och lyfta blicken och se konsekvenserna av att objektifiera kvinnor genom att kasta pengar på dem när du sitter och super med dina killkompisar. Vidrigt inlägg och jag hoppas verkligen du tar tillbaka det

    2. Helene

      Jeg syns du er ”okkunig”, ja det skjer fæle ting i den industrien, men døm heller de som står for utnyttingen, ikke hele industrien. Det er ikke opp til deg eller noen andre å bestemme hvor hver persons personlige grenser går. Om noen trenger penger, og føler selv at de har lyst til å tjene de med å danse lettkledd, da er det deres valg, ikke ditt. Slutt å være så fordomsfull, lev og la leve. Og dette har ikke noe med kvinnesyn å gjøre, da det er like mange mannlige strippere.

      Og ulykkelige jobber er det mange av, livet er hardt, og om du er en som har en trygg jobb du trives i, da er du heldig.

    3. Hanna

      + 1 och Hugo i inlägg som dessa är de fan omöjligt att ge dig konstruktiv kritik. Få KUNSKAP om ämnen, LÄR dig om dem innan du yttrar dig, det kommer ändra din åsikt.

  5. Annika

    Hur kan man inte se kopplingen mellan att betala en kvinna för att klä av sig och sexism? Att någon de facto nyttjas som ett objekt för nöje – och i sexualiserande syfte. Detta är alltså oavsett individens egna val. Poängen är strukturen. Självklart hade det varit märkligt om du förbjöd kvinnor att göra detta, men det är avsevärd skillnad att bidra till/uppmuntra det. Väldigt deppig läsning.

  6. C

    Jag förstår hur du tänker, men jag tror våra åsikter skiljer sig vid att jag anser att det aldrig går att veta om någon säljer sin kropp frivilligt, eller om det ens går att sälja sin kropp frivilligt. Oavsett om man säljer den i form av prostition eller i form av en dans, så är det en sexuell tjänst som erbjuds. Hur tänkte du kontrollera att just denna person gör det frivilligt? Och är du helt säker på att denna person hade vågat säga till om du går över hennes gräns? Flera vittnar om att de ex. Fått mindre betalt/behövt tjafsa om betalningen efter de har sagt nej

    Du skriver att du tror att de uppskattar att få bra betalt för en liten lättklädd dans, men hur ska du kontrollera att de inte måste göra detta för att få pengarna att gå runt hemma? Tänk om denna personen inte vill att du ”åtnjuter” hennes kropp – men hon måste gå med på detta för att kunna finansiera sig själv/familjen.

    För mig är det väl därför som jag aldrig hade kunnat njuta av att ha en strippa på min svensexa, för att jag kan aldrig veta dessa saker. Och det är också därför jag inte förstår varför du vill

  7. Ja jag är kvinna!

    Det finns manliga strippor också, varför skriker ingen om deras rättigheter?

    Så länge man dansar för att man själv vill det och är bekväm! Varför ska Hugo få skit för vad som pågår i den världen när han uppenbarligen tar avstånd ifrån det och inte någonstans skrivit att hans åsikt är att stötta?
    Ni går ju inte fram till en polsk svartjobbande snickare som inte fått betalt på 6månader i Sverige och hjälper honom? Fokusera på riktiga problem.
    Dom som faktiskt blir utnyttjade och tvingade att dansa! Åk till Afghanistan och rädda alla gatupojkar som blir tvingade att dansa framför rika män och sen sexuellt utnyttjade.
    Åk till olika länder i Afrika och rädda pojkarna som blir lurade att gifta sig med äldre vita kvinnor!
    OSV OSV varför är det ingen som skriker för våra Män också. Jag kommer lära min son att respektera MÄNNISKAN inte kön eller färg. Han kommer hjälpa utnyttjade människor men inte skämma dom som gör ett val! /bittermorsan

    1. Hanna

      Hahahha men för att manliga strippor objektifieras inte. DET är skillnaden. Varför i helvete ska vi ”skrika för våra män” när vi LEVER I ETT PATRIARKAT och hela samhället redan skriker för ”våra” män????

    2. Linn

      Vi skriker för att i detta fallet handlade det om att hugo skulle hyra in kvinnliga strippor och antagligen inte män?
      Hur kan du jämföra strippor med polska svartjobbare…?
      Ingenting i detta inlägg har någon ankoppling till det andra?
      Hugo får skit för att han tycker det är ok med strippor och blir ”ledsen” om det inte förekommer på hans svensexa och stöttar detta?
      Att saker och ting förekommer i afganistan som är värre, betyder absolut INTE att vi inte kan göra någonting åt det som pågår här i Sverige? Hur tänker du?
      Ingen här är för att män eller kvinnor ska behandlas dåligt men i detta inlägget handlade det om just KVINNLIGA STRIPPOR. Du kan aldrig veta välmåendet på en person om om hen blir utnyttjad och detta sexualiserar bara kvinnan ännu mer. Lösningen är så jävla enkel, allt man behöver göra är att skita i att hyra in strippor? Är det så mycket begärt?

  8. N

    Din analys är varken djup eller nyanserad. Du för en diskussion på högstadienivå, oförmögen att se de stora perspektivet som inkluderar manliga dominerade strukturer i samhället. Att män (i detta fall i relationer) ska behagas av lättklädda kvinnor medan kvinnan där hemma står för barnafödandet, projektledandet och vardagslivet. Frugan och horan. Tycker uppriktigt synd om Paula eftersom du resonerar som en 18-åring på semester i ayia napa. Varför i allsin dar ska en snart gift man (på snart 30
    år) få en lapdance av en avklädd främmande kvinna? Jag hade skämts ögonen ur mig om min man gick med på det. Men alla har rätt till sin åsikt! Om Paula tycker att det känns grymt bra att du får en silikontuttsbrutta i knäet under svensexan så kör

    1. Marina

      Men snälla människa har du inte något bättre för dig än att klanka ner på folk? Om du inte gillar hans åsikter eller vad han skriver men läs inte då hans blogg. Väldigt enkelt. Du får människor att låta som vi ska leva upp till andras åsikter. Du tycker en sak medan Hugo tycker en annan och han vara modig nog att dela med sig av det, visa gör inte det för dem är rädda för såna som dig som bara kommer med nya åsikter om hur DU själv tycker.

      1. Julia

        Fast är det verkligen modigt att uttrycka att man inte har några problem med att köpa en kvinnas kropp för din egen njutning (för jo, det är precis det som händer när man anlitar en strippa, du använder hennes kropp visuellt), trots att personen är i ett förhållande? Skulle inte kalla det modigt, ganska unket faktiskt.

      1. Hanna

        Hahah nej det har vi alla redan förstått Hugo. Men eftersom du har en blogg för flera hundratusen har du även ett ansvar om vad du skriver och hur du yttrar dig. Det sitter antagligen en massa 16-20åriga killar där ute och läser det här, vad fan tror du att du bidrar med när du skriver såhär?

  9. Hanna

    Haha alltså va ?! Jag skulle då absolut tycka till och ha en åsikt om mina döttrar skulle vilja klä av sig inför män sexuellt. När du går runt hemma näck så ser väl inte, vem det nu är?, dig som ett objekt ? Som på en strippklubb ? Fattar inte kopplingen….

  10. Matte Hamberg

    Ja faktiskt helt rätt o folk kan säga vad dom vill. Läste inlägget o tänkte att, nu jävlar blir de storm o visst såklart. Men handlar ju inte alltid om utsatta kvinnor med mera metoo utan vi måste ju faktiskt vara medvetna om att killar o tjejer alla har naturligtvis en åsikt om rätt o fel o ja håller med om hela rörelsen med metoo( eftersom inga kvinnor på något sett ska behöva genomleva den känslan) av män med de komplexet’idioter’ som tror dom ä överlägsna eller va fan man kan kalla de, ja vet inte. Men har du folk som vill strippa, man eller kvinna o tjäna, ganska bra pengar på de o verkligen se de som ett ok knäck, vem ska döma?? O ska man dra de hårt så snackar alla killar o tjejer om snygga vad de nu ä alltid på fyllan fester men säkert över kaffet med o de ä inget konstigt. Oavsett om de ä man eller kvinna blir de konstigt om någon säger, ja kan göra så här för jag är en man, eller jag är en kvinna. Va en människa o respektera alla andra som människor. Puss i ljumsken alla. Bra blogg.

  11. Therese

    Så bra skrivet och förklarat! Fortsätt vara ärlig och stå för vad du tycker. Det är det som gör det så kul att läsa din blogg. Man vet att det är ärligt och ”på riktigt” (och även en del ironi) Sluta aldrig dela med dig!

  12. Sandra Augustinson

    Du resonerar så vettigt i dina blogginlägg, du förklarar så himla bra! Jag tog upp frågan för skojs skull för jag tycker du är så härlig, du har humor och har en bra syn på livet! Sen kände jag att du skulle nog ta upp frågan, men att det skulle bli så många svar och beskyllningar trodde jag inte. Det finns massor att läsa om strippor om man googlar som jag gjorde efter att ha läst alla kommentarer du fick. Man bestämmer inte vad en person får och inte får göra så jag tycker du resonerar och svarar väldigt bra! Älskar din blogg!!

Visa alla 41 kommentarer
Tankar

Äntligen kan man släppa ner axlarna

Visst blir man ändå några procent lyckligare bara solen kikar fram efter att ha hållt sig undan i över ett halvår? Det har varit fantastiskt väder 2 dagar i rad nu i Stockholm och jag tror fan att varenda människa jag möter ser lite mer harmonisk ut än för bara nån vecka sen. Livet blir lättare att leva när det räcker med en keps och t-shirt på barnen på morgonen, man kan skita i jackan själv, solen ligger kvar till kvällen och man kan sparka boll i trädgården innan läggdags med Molly som fått blodad tand av fotbollsträningen som drog igång igår. Såhär i början av sommaren tänker jag alltid ”varför bor i Sverige resten av året?”.

Helt sjukt att vi accepterar flera månaders mörker, kyla och att gå med axlarna uppdragna till öronen för att några månaders drägligt liv med sol och (stundvis) värme. Jag är inne på att flytta till Spanien ett år innan Molly börjar skolan men Paula börjar rycka nervöst i navelsträngen till sin mamma vid tanken på att inte ha henne inom 5 minuters avstånd. Skulle ni satsa på ett år utomlands om ni hade chansen eller tycker ni vinterhalvåret har sin charm också?

Lite synd att Clean flyttat från kajen. Bästa läget för sommarjobb. Som sommaren 2013 när vi släpade ut kontorsstolarna, fixade vattenskotrar och hade bebisMolly sovande i babyskyddet. Fina tider!

Kommentera

  1. P

    Jaa flytta! Hon är väl ändå vuxen nog att klara sig utan att träffa sin mamma varje dag haha. Bra möjlighet som ger bra erfarenhet så kör på!

  2. Maria

    Vår plan på flytt utomlands är klar till 50% kan man väl säga. För ett år sen köpte vi lägenhet i Palma.
    Men eftersom vi har blivit familjehem till en underbar liten kille med särskilda behov så får vi skjuta lite på flytten.
    Men vi skulle helt klart kunna bo där på vinterhalvåret ☀️😎

  3. Mia

    Skulle gärna flytta utomlands, hatar hösten och vintern som sällan är en ordentlig vinter. Försöker övertala mannen min att han kan ta pappaledigt ifall jag skulle råka hitta ett jobb åt mig i typ spanien (hittar ju knappas något) 🙈 om int annat så väntar jag på att bli pensionär o då bo utomlands några månader/år.. är 27 nu så det är nog ett tag kvar till det isf 😂 eller typ vinna på lotto så man inte behöver jobba hela tiden

  4. Lotta

    Hade jag haft möjligheten att flytta, så hade jag dragit snabbt som fan. Målet vi har är flytta till Spanien när vi går i pension. Senast vid 60 ska vi göra det. Och nedräkningen har börjat, ”bara” 17 år kvar, men fan vad vi längtar.

  5. Louise

    Jag som älskar vintern mycket mer än sommaren hade gärna flyttat någonstans där det fanns mer vinter så jag slipper svettas och känna ångest över sommaren. Jag har bott utomlands och jag är Sveriges mammagris men jag tyckte om att bo utomlands det är en fantastisk upplevelse och jag tycker vill ni så kör bara! Spanien är inte långt bort och det är smidigt att hälsa på 🙂

  6. Diana

    Va? Har ni flyttat ut? Vad hände, är det för att ni expanderar eller? Undra vad som hände med den där knasiga chefen jag hade. 😀 Hal liten rackare.

Visa alla 6 kommentarer
Tankar

Därför är jag OK med djurparker

Nu är jag ju inte den mest insatta när det kommer till jämställdhet men något jag lagt märke till är att det nästan alltid är Paula som får stå till svars för saker och ting vi gör som familj. Som nu har det varit uppe på tapeten att vi varit på djurpark och det var hemskt av oss. Nu valde i och för sig Pulkan att svara på kritiken i två inlägg så klart det blir mer av en dialog men det lyftes bland annat mina filmklipp på noshörningar. Hur många kommentarer har jag fått om min instastory på noshörningen? Ja ni kan ju gissa =)
På ett sätt är det ju skönt för min del att jag går fri från det mesta men jag tycker det är skevt att Paula alltid får 10 gånger mer kritik än mig typ vad hon än gör. Det är faktiskt inte bara Pulkan som tar besluten i familjen – det mesta gör vi i samråd så jag är lika mkt bad guy som hon.

Jag är ganska krass men jag ser inget fel i att besöka Kolmården som vi gjorde igår. Vi hade det skittrevligt, barnen tittade på och frågade massa om djuren och sen lekte barnen en massa i Bamsevärlden. Är det rätt att stänga in djur? Rent moraliskt kanske inte men vi käkar kött och har skinnskor så varför skulle just ett djur som är instängt men får mat, omvårdnad och annat gött vara så mycket värre? En del menar ju på att djur och människor är helt likställda och där känner jag lite…nja. Precis som leoparder jagar och käkar antiloper eller katter käkar råttor så är människan med i den kedjan och tack vare att vi har dom resurser vi har så är vi ”högst upp” i kedjan. Eller ja, om jag går ut i skogen och träffar en brunbjörn kommer den med största sannolikhet slita mig i stycken oavsett hur lite eller mycket kött jag äter eller hur ofta jag går på djurpark. Circle of life eller nåt antar jag. Så nu kanske jag blir lynchad och min mening med inlägget är inte att kränka någon men min ärliga åsikt: jag tycker inte människor och djur = samma värde.

För den sakens skull tycker jag ju självklart inte man ska orsaka onödigt lidande för djuren eller behandla dom dåligt. Men att äta kött och använda produkter gjorda från djur kommer aldrig vara schysst för djuren (precis som antilopen inte tycker leoparden är en schysst polare den vill hänga med en fredagkväll). Så länge vi gör dom sakerna ser jag inte varför det skulle vara värre att ha djur på en djurpark (som behandlar djuren bra alltså, återigen – jag tycker ingen vare sig människa eller djur ska ha ont eller må dåligt såklart).

När det kommer till djur och värderingar försöker jag göra hyfsat bra val – dom gör inte att det är mer eller mindre moraliskt rätt men jag tänker att det är en del av en hyfsad värld. Vi köper i princip bara svenskt, ekologiskt kött. Vi skiter i att besöka ställen utomlands där man vet att djuren verkligen har det kasst typ rida på elefanter. Vi tar hand om Greta (som inte heller gjort ett eget val att bli husdjur) med kärlek och skulle aldrig slå eller vanvårda henne. Vi lär barnen hur man ska bete sig mot djur och att det inte är okej att klappa för hårt, dra i pälsen eller annat som barn lätt kan göra av bara farten. Om det skulle komma fram att Kolmården plågade djuren eller liknande skulle vi skita i att åka dit men utifrån min synvinkel verkar djuren inte må dåligt. Nu är jag ju ingen djurpsykolog så kan inte gå in på djupet kring deras känslor men dom framstod inte som stressade, pressade eller allmänt dåligt mående. Jag kanske har helt fel men i dagsläget gillar jag Kolmården och tycker det är rätt nice att kunna visa barnen olika djur och höra deras funderingar om dem. Kanske blir dom mer medvetna än mig och ger mig skit för valet att gå på djurpark sen när dom blir större, tiden får utvisa helt enkelt.

 

Kommentera

  1. Julia

    Håller helt med dig Hugo! Utan djurparker hade flera djur som är utrotningshotade idag och även de som är hotade i framtiden dö ut. Tack vare dessa djurparken kommer våra barn och barnbarn i framtiden också kunna få ta del av många fantastiska djur! Arbetar själv på en djurpark i Sverige och ser dagligen hur fantastiska djurvårdarna är och hur de arbetar för att djuren ska ha det så bra som möjligt och svar ja: djuren har det väldigt bra på våran djurpark!
    Tack för en bra och underhållande blogg!

  2. Annie

    Det finns så mycket som säger emot sig självt här- du går inte på djurparker utomlands för de behandlar djur illa men i Sverige är det ok? Jag förstår att förhållanden för djuren är olika i olika parker men att låsa in djur i burar för våran underhållning är väl aldrig ok? Säg vad du vill om att djuren tas hand om men det är inte deras rätta habitat och de får inte använda sina instinkter som är viktig för rasens fortplantning och djurens välmående.
    Även – äter kött men helst bara om det kommer från närliggande gårdar. Kött som kött, djuret slaktas i vilket fall för din njutning. Organiskt kött är främst bra för miljöpåverkan vilket inte var det aktuella ämnet och att djuren mår mycket bättre är sällan. Det finns självklart mindre gårdar där djuren har ett hyfsat liv innan de slaktas men köttindustrin är ofta inte med en tanke om djurens rätt. Du gör inte djuren en tjänst för att du väljer närodlat om du tror det, för i vilket fall så åker de till slakt för din skull.
    Jag tycker bara att alla dina åsikter känns svaga och ursäktande. En aning normativa. Det är lätt att dras med av vad vi är uppväxta att göra, äta kött och nyttja djuren till vår egen fördel. Men det är inte heller svårt att tänka en extra gång och inse problematiken?

  3. M

    Ska jag beskriva hur det var för mig, som var där förra året, så är min uppfattning helt annorlunda. Detta kan iofs bero på att jag i grunden ogillar djurparker (åkte dit i jobb, alltså inget jag kunde avsäga mig pga hade varit arbetsvägran).
    När vi var där fanns en elefant som var superstressad och bankade huvudet i stänglset. Järvarna var stressade och sprang efter varandra i cirklar, såg ut som någon sjuk version av följa John typ.
    Jag är av åsikten att alla gör som dom vill, men då är det kanske bra att veta hur det egentligen ligger till. Skönt att djuren verkade må bättre när ni var där, för jag började gråta när jag såg dom.

  4. Christina

    Alltså 2018 borde folk fatta vad som faktiskt är verkligheten, men uppenbarligen inte. Så himla tråkigt att man inte är nyfiken och vill lära sig om hur de faktiskt går till i verkligheten. Man kan inte bara ”tro” att de är på ngt visst sätt när det är såå lätt att ta reda på hur det faktiskt är. Jag hoppas era barn blir nyfiknare och klokare.

  5. Lisa

    Får så mycket tankar av det du skriver, men framförallt får jag ont i magen när du skriver att djur inte är lika mycket värda som människor.
    Samt när du skriver att det är djurens lag som när rovdjur i naturen jagar och äter bytesdjur. De vet inte bättre, de gör det för att överleva. Vi massproducerar djur och dödar dem i stora fabriker en efter en för att vi tycker att det är gott. Vi kan gott och väl både överleva och äta supergod växtbaserad mat. Jag kan inte riktigt förstå din jämförelse där?
    Visst, just nu är vi människor högst upp i ”näringskedjan”, men en dag kanske vi inte är det om tex artificiell intelligens skulle ta över vår planet. Jag undrar vad dom skulle göra med oss då, kanske sätta oss i burar för vårat ”eget bästa”.

  6. Martina

    Jag håller med, tänk till exempel att ni inte får kritik för att ni äter kött i allmänhet i samma utsträckning. Jag tror att djur i djurparker är i just den miljön för att dom inte klarar av ett riktigt liv ute i deras äkta miljö. Säga vad man vill om djurparker och djurhållningen där, delfinshowen men jag tror alla fall Kolmården är bäst på marknaden. Det var ju ramaskri gällande parken zoo i Eskilstuna för ett tag sedan(okej något år sedan) om att dom slaktar djur i ”onödan” för att föda andra djur. Dom samlade djur på hög och där snackar vi bojkotta det totalt men en gång om året ser inte jag som ett problem – men dessa veganer vill ju driva en häxjakt på köttätare, dom som stödjer djurparker osv. Förolämpa, berätta hur andra ska leva i stället för att informera på ett vettigt sätt. Ni som driver denna häxjakt, har ni bevis, arbetat inom Kolmården så ni vet och är övertygade att djuren far illa till 100%?

    1. Hanna

      Martina, vilka bevis är du ute efter? Dom flesta är idag upplysta om att djur inte är skapta för att leva för nöjets skull för människan. Djur i djurparker får inte i närheten lika mycket utlopp för sina naturliga beteenden som ute i det fria i deras naturliga element. Antingen så bryr man sig och avstår eller så är man okej med faktumet. Förstår inte vad det svåra är eller vilka mer bevis som behövs..?
      Det spelar ingen roll hur bra vårdare eller skötare tar hand om djuren, dom är ändå inte skapta för att leva i begränsade utrymmen och stå där för våran skull.

      1. Martina

        Jag är övertygande om att dessa djur på djurparker inte skulle klara av ett liv i dess riktiga miljö precis som Paula skriver. Det finns många ”djurparker” i världen där människor tar hand om dom, inte placerar dom där för nöjes skull.

        1. Hanna

          Såklart att dom inte skulle för djuren har inte fått växa upp i det fria från första början. Är det så konstigt?
          Ja det finns jätte fina ställen runt om i världen där djuren får trava runt bäst dom vill på enorma ytor i jämförelse med djurparker. Och tackar högre makter för dessa platser där djuren oftast blivit räddade från hemska djurparker och cirkus och andra hemska turistfällor, men där får djuren ett mycket värdigare slut och sitter inte inburade..
          För att förtydliga mig så menar jag att det går att fasa ut det här systemet som djurparker har idag, och som inte är en värdig miljö för djuren genom att ta ställning. Men som sagt antingen är man för det och tycker att det är okej med inburade djur, eller inte och avstår. Svårare än så är det inte :).

  7. Susanna

    Det är okej att gå på djurpark och betala för att se delfiner leva i en liten pool, eller apor sitta i en bur. Och du förstår inte hur man kan klaga på det då djur och människor inte är likvärdiga. Samtidigt skulle du aldrig stötta en djurpark utomlands eller gå på en cirkus. Är dem djuren där likvärdiga oss då, eller varför är det synd om dem men inte alla de delfiner som dött av stress på Kolmården?

    Alla har såklart rätt till sin åsikt och jag pendlar mellan att tycka djurparker är kul då jag älskar att se djur, men har inte kunnat gå dit sen jag såg alla djur i det vilda i Afrika, eller såg dokumentären Blackfish.

    Jag tycker man ska särskilja mellan näringskedjan och att djur i år stressas och i vissa fall lider för att vi som nöje ska betala för att kolla på dem.

    Men såklart supersvår fråga där jag kan förstå bägga sidor. Även om jag alla dagar i veckan väljer att se djuren i det vilda så äter jag samtidigt kött från djur som går i inhägnader på en bondgård. Så dubbelmoral även här.

    Jag tror förövrigt inte frågorna/diskussionerna är riktade till bara Paula, däremot skriver hon inlägg/formuleringar/öppna frågor ibland som öppnar upp till diskussioner, vilket jag inte upplever att du gör
    I samma utsträckning.

  8. Jessica

    Två fel gör tyvärr inte ett rätt, alla kan göra något och allt räknasp. Alltså..toppen av näringskedjan. Vi massproducerar och trycker in djur i trånga ladugårdar och sen slaktar dom. Läste någon gång på statisk att vi i Sverige slaktade 50 miljoner kreatur på ett år. Det är en enorm skillnad på att skapa mat på det viset och på en leopard som fixar dagens middag. Vi tar hit raser och föder upp på felaktiga platser för deras naturliga habitat. Människan är ett gäng jävla rövhål och vi behandlar planeten och alla dess invånare som skit, människan mördar sin egna ras och i princip alla andra raser. Och man är naiv om man tror att Sverige upprätthåller sina på papper bra djurhållsningregler, det finns det flera dokumentärer filmade av djurrättsaktivister som visar.

  9. Linnea

    Av egna erfarenheter efter att ha jobbat 2 års på Borås djurpark så ser jag inget fel med detta. Vi i Sverige har ett väl tänkande och strävade att ge djuren det bästa och ett naturligt habitat som i det vilda. Aktivering och berikning är nummer 1 på listan vid skötseln på djurpark. Kul att man också får komma nära djuren på ett sätt som man inte skulle få i det vilda =)

  10. Melina

    Förstår inte alls ert resonemang, om vi människor nu står högst upp i näringskedjan och är så smarta som vi faktiskt är, har även VI ett ansvar! Alla människor förstår att djur i bur inte har samma förutsättningar som fria djur. Om inte vi lär våra barn att detta är fel, hur ska vi då kunna göra en förändring?
    //djurvän

  11. Hanna

    När du utrycker dig att du inte anser att djur och människor har samma värde så anser du alltså att djurens värde stannar i burar? Eller hur menar du? Även fast du inte anser att djur och människor har samma värde så har inte varje liv på jorden sin egna rätt att få leva ut på sitt naturliga sätt? Eller har vi mer rätt som människor att bestämma vilka djur hamnar i små utrymmen för VÅRAN skull, bara för att vi kan eller vadå?
    Vi behöver inte ha djur i burar eller i små trånga utrymmen idag 2018.

  12. Isabelle

    Tycker inte det är något konstigt att man som en utav Sveriges största bloggar får kommentarer och frågor osv om ämnen som är väldigt känsliga!? Att nu Paula väljer att skriva om er vistelse på Kolmården i sin blogg…ja då VET jag att Paula är en smart tjej som förstår att just ämnet kring djur/djurparker osv kommer blossa upp till debatt! Så att hon får ”stå till svars” för ert val utav denna aktivitet är väl inget konstigt? 🙂
    Sen är det såklart aldrig okej att gå till personangrepp om någon nu gjort det, men att det blir kommentarer, funderingar och debatter kring ämnet är som sagt inte så himla konstigt!?

    Sen håller jag inte alls med dig i det du skriver, även du skriver att bara för att man gör en sak så rättfärdigar det att göra något annat!?
    ”Jag äter kött – då rättfärdigar det att jag stödjer ALLT annat som är/kan vara plågsamt för djur…för de har inte lika mycket värde som mig” – (ditt inlägg i korta drag), om jag nu förstått det rätt?
    Jag tycker inte en ko är mindre värd än en Björn eller tvärt om… men att ”gömma” sig bakom att man äter kött och därför kan ingen säga något om att jag bär päls/går på cirkus/djurpark osv det känns bara lamt och ignorant!
    Jag hoppas dessa ”mysiga aktiviteter för barnen” – som görs på bekostnaden utav djur en dag kommer att vara ett minne blott. För ingen, verkligen ingen alls är i behov utav att det existerar.

  13. Sandra Augustinson

    Jag går inte på cirkus då jag tycker att djuren där inte lever under bra förhållanden, de ser inte glada ut. Jag har blivit uppväxt med kött ända sen jag var liten då min pappa älskar att grilla och min morfar jagade älg när jag var liten. Jag tycker man ska få leva som man själv vill, att komma med pekpinnar till nån bara för att man inte håller med tycker jag är fel. Jag älskar Kolmården och tycker det är jättemysigt att gå där, mina föräldrar tog med mig och mina syskon till Furuvik och Skansen när vi var små och Kolmården. I Eskilstuna på parken zoo har jag också gått med min svärfamilj flera gånger. Jag är inte heller insatt i hur djuren har det där. Men jag skulle aldrig besöka parker utomlands där de drogar tigrar för man ska kunna klappa eller rida på elefanter som de måste göra illa för att tygla dem, där går gränsen.

    Men som sagt, nu har jag inte varit på en djurpark på flera år men alla lever sitt liv precis som de vill själva och håller man inte med om hur någon lever sitt liv så får man koncentrera sig på sitt eget istället. Man ska inte leva på någon annans regler och krav.

  14. Sandra

    Jag instämmer till fullo med dig Hugo. Förstår verkligen inte varför så många i Sverige lever med pekpinnar och ska rätta andra människor osv. Jag kommer besöka Kolmården med gott samvete när mina barn blir äldre. Jag skulle dock inte besöka en cirkus osv eller en park som jag vet missköter djuren..

  15. Annica

    Förstår vad du menar, men det blir lite fel när du skriver att du inte vill att djuren ska må dåligt eller ha ont, när du samtidigt handlar kött i butiker tex. Då slaktas djuren och mår alltså dåligt innan slakten pga de usla levnadsförhållandena de lever i och sen får de ont när de dödas..
    Om man inte vill djuren något ont, så bör man kanske överväga att trappa ner på intaget eller eventuellt sluta helt.

    Hoppas att du förstår vad jag menar och ha en fin kväll!

Visa alla 23 kommentarer
Tankar

Sätta stopp innan det går för långt

Tror inte det finns någon i min närhet som inte sagt något om beskedet om Aviciis död. Alla verkar skakade och liksom upprörda på riktigt, inte bara sådär så man säger ”ah fan, trist” utan det känns som att just det här dödsbeskedet gjorde en stor inverkan på folk. Även mig och Paula, det blev en konstig stämning när vi hörde det i Spanien. Vilket är sjukt egentligen för ingen av oss har någon relation till Avicii – inte ens som artist mer än att man vet om att han gjort sjukt bra låtar. Tänker att det dels är för att han inte blev äldre än 28 år, det känns värre när någon som ska ha lång tid kvar går bort på något sätt. Och sen dokumentären som verkar ha skakat om alla för att man verkligen känner hur han vantrivdes i den roll han fick. Svårt att se den nu efter hans död utan att få en klump i magen.

Utan att spekulera i dödsorsaken så verkar det som att han blev riktigt jäkla pressad och stressad av den framgång han fick. När det inte längre handlade om musiken utan om siffror och en ständig jakt på mer. Alla stoppsignaler som dök upp längst med vägen. När han äntligen säger att han ska sluta turnera och har några spelningar kvar, då verkar det stört omöjligt att genomföra dom där sista. Utifrån kanske man tänker ”men det är ju bara 3 spelningar kvar, du har ju gjort 800 så 3 till innan du är klar är väl inget?”. Men när man väl bestämt sig kan det fan kännas omöjligt att göra det en enda dag till. Har en bekant som vantrivdes på jobbet hur länge som helst men pinade sig igenom dagarna. När hen väl hade sagt upp sig och bara hade några dagar kvar blev det omöjligt att härda ut dom där sista dagarna. Nån dag bara drog hen på eftermiddagen för att det inte gick att sitta kvar vid skrivbordet.

Det känns som att vi pressar oss för hårt nuförtiden. Eller kanske alltid har gjort. Jag tänker att det finns mycket man måste göra här i livet; typ äta, sova, gå på toa, ha någon slags försörjning och vissa relationer. Till en viss del är press utvecklande, man behöver mål eller något syfte med livet och tillfredsställelsen när man lyckas kan vara oslagbar. Men vägen dit… Om hela kroppen skriker nej måste man lyssna på dom signalerna. Skita i pressen på vad man borde göra och inte och försöka skita i stressen som kommer med det. I slutändan spelar det ingen roll hur det ser ut hemma, vem som har schystast outfit, att man jagar en befordran eller såna saker. Inget av det där är värt ett piss om man inte kan känna glädje över det och må bra av det man har. Då kan det vara bättre att ta tre steg tillbaka, ta en titt på sitt liv och se vad som ger er något och vad som bara tar från en. Kanske kan man sätta stopp innan det går allt för långt.

Hoppas du är på en bättre plats – vila i frid. 

Kommentera

  1. Linn

    Läser din blogg ofta men har aldrig lagt en kommentar, kan inte låta bli nu. Det här måste vara bland ett av dina bästa inlägg någonsin Hugo…läst det flera gånger om.

  2. Pluggisen

    Otroligt bra inlägg!

    Jag studerar till personalvetare mitt mål har länge varit att klättra. Jag har arbetat vid sidan av studierna som rekryterare. Fick frågan om jag ville arbeta som enhetschef i sommar. Tackade nej, trots att det är det jag vill och jag inte har långt kvar av studierna. Varför jag tackade nej är för att jag insåg att i denna stad där jag bor så har jag ingen nära relation. Jag är en extrovert person som älskar att omge mig att människor. Sedan jag kom hit har jag jobbat och pluggat och inte orkat/haft tid att engagera mig.

    Jag kommer ta delvis ledigt hela sommaren. 6 veckor jobbar jag, isf 3 månader. Ska på en nära väns bröllop, fira en examen med en annan nära vän och bara leva fullt ut! Det behöver jag. Jag vet att jag är grymt duktig på det jag gör och lär få en chefschans igen inom en snar framtid (på ett bättre företag).

    Kände mig hedrad av förfrågan och stolt över mig själv som satt en gräns!

  3. Martina

    Av dokumentären att döma tror jag i strävan att göra sin främsta passion i livet, housemusik och bli världens främsta dj, i all denna uppståndelse hamnade han i fel klor, på managern som pushade till honom varje pris och andra i hans team som bara brydde sig om Avicii, inte Tim Bergling.. Göra fler spelningar för att upprätthålla bilden av dj Avicii samtidigt som hans kropp sa ifrån och till sist fick sätta livet till för hans livsstil och hårda turnéliv. 800 spelningar på några få år utan någon återhämtning eller fritid. Bortsett från sjukhusvistelsen och när man fick se honom träna, umgås och köpa hunden.

    Önskar att någon tog han på allvar, lyssnade och satte i bromsen. Nu får han i alla fall vila i frid, i lugn och ro även om det är hemskt att han fick sätta sitt liv till. Men det kanske får oss alla att inse att framgång har ett pris.

    Men jag tror att generellt sett att en del människor(främst i chefpositioner) inte har några spärrar, att dom vill att andra ska uppnå framgång till varje pris oavsett karriär eller förutsättningar och på det även att andra ska följa samhällets mall = framgångsrik karriär, vara fit, träna varje dag, sköta om hemmet, relationer, resa, leva Jon Olsson liv.

  4. Jenny

    Väldigt fint skrivet och väldigt sant. Finns så mycket som betyder något här i livet förutom framgång och pengar. Synd att inte fler människor ser det

Visa alla 12 kommentarer
Tankar

Reklam på bloggen

Har fått lite kommentarer senaste tiden om att reklamen på bloggen är irriterande. Det har blivit lite mer videoannonser på senaste tiden, eller egentligen sen jag blev egen. Självklart vill jag inte att det ska störa er som är inne på bloggen men rent krasst är det såna annonser som krävs för att jag ska tjäna pengar på det här.

Som bloggare finns det i princip två sätt man kan tjäna pengar på. Förut kunde man tjäna en del bara på rena besökssiffror men som branschen ser ut nu går det inte längre. Oavsett om det är 1 person eller 35000 som går in här på en vecka får jag ingen utdelning av det. Om jag inte har annonser som visas för den som läser. Alternativt gör samarbetsinlägg med företag. Samarbetsinlägg är att föredra enligt mig men såna kan komma med ganska långa mellanrum och då blir det skralt med faktureringen där emellan. Vissa gillar inte samarbetsinläggen heller. Idag hostas min blogg av Cure vilket gör att dom säljer annonsutrymme här som vi sen delar förtjänsten på. Det innebär en trygghet för mig i att jag vet att det kommer in lite pengar varje månad. En blogg tar rätt mycket tid i anspråk och jag skäms inte över att jag vill få lön för mödan.

Eftersom företagen som köper in annonsutrymme vill få ut nåt av deras investerade pengar vill man ha videoannonser som spelas upp och som kan upplevas störande för vissa. Om ni gillar min blogg och känner att den ger er en stunds glädje varje dag så kan jag bara be er ha lite överseende med annonserna (eller ännu hellre kolla lite längre på annonsen eller klicka på länkar). Alternativet skulle vara typ en betalvägg á DN och kräva betalning för att få läsa och det tror jag varken ni eller jag vill. Om ni kan ha överseende med annonser som stör ibland så  lovar jag fortsätta ge er roliga, eftertänksamma och vardagliga inlägg ❤

 

Kommentera

  1. Felicia

    Problemet är ju inte annonserna utan problemet är att de poppar upp och stör skärmen. Någon kunnig bör ändra detta och göra reklamrutorna fasta. Det kan ju inte kännas roligt att eventuellt tappa läsare (ex jag har börjat gå in på din blogg mer sällan än innan) just pga reklam som stör.
    Jag misstänker att det inte känns kul för dig att folk ska bli irriterade av detta för att sedan eventuellt läsa ett roligt inlägg.
    Reklamen får gärna finnas på bloggen, men som sagt, helst inte poppa upp.

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Det är just det som är grejen med synlighet för företagen – dom vill få lite garanterade visningar därav att det poppar upp. När jag gått och in och kollat hänger det bara över texten ca 2 sek så borde inte störa så mkt? Upplever du att det är längre än så? Kram hoppas du vill fortsätta komma in ändå ❤️

  2. Tova

    Ja dom poppar upp, men om man väntar 1 sek med att scrolla så stannar dom vid sidan eller över/under inläggen 💁🏻

  3. Denise

    Hej Hugo! Det är inte reklamen i sig som är irriterande, utan när man är inne på din blogg via mobilen så rör sig tex reklamen upp och ner över hela inlägget/texten du skrivit när man scrollar neråt. Skulle den inte göra så, så skulle reklamen inte upplevas som störande. Man är ju van vid massvis av reklam överallt nu för tiden 🙂 ha det bra!

  4. Jennifer

    Väljer du vilka företag som får köpa annonsutrymme på din blogg? Är nyfiken hur det fungerar och hur du tänker när du väljer detta isf? 🙂 tack för en bra blogg!

  5. Emmie

    Det är inte reklamen i sig som är irriterande. Utan att bilden fastnar och hänger med när man scrollse ner så man inte kan läsa

  6. Frida

    Absolut kan det vara störande ibland. Men att folk inte förstår att det är för att du ska få in pengar, jag förstår verkligen inte. Helt självklart så behövs det. Så bara att strunta i det? Strunta i att lägga energi på att störa sig på reklamen alltså.

  7. Josephine

    Inga problem med att det finns annonser i din blogg, det är klart du ska ha reklam! MEN det är störande att annonserna hänger med i ”bilden” när man skrollar neråt i din blogg. Du kanske har upplevt samma om du testat? Det borde finnas en bättre lösning än att annonserna hänger med när man skrollar neråt i sin blogg.

Visa alla 17 kommentarer
BröllopTankar

Vad engagerar egentligen?

Det går bra för Paulas nya podd som hon har med Johanna. Ifall ni missat den den här veckan hittar ni den HÄR och den här veckan snackar dom bröllopstårta. Inte riktigt mitt ämne kanske men mysigt ändå att höra Pulkans tankar om det hela. För min del spelar det ingen roll om det blir prinsesstårta, chokladtårta eller smörgåstårta. Tårta som tårta. Men det snackas ju lite annat som jag tyckte var roligare,  som det med hur vi ska underhålla våra gäster under bröllopet, det blir ju ofta en del moment av att behöva vänta på ett bröllop och det är bland det värsta jag vet. Att bara stå i finkläder och vänta och inte veta riktigt vad man väntar på. Mina och Paulas tankar om hur man kan göra i dom situationerna tas upp i podden den här veckan.

Något som förvånade mig lite är hur mycket frågor tjejerna får varje vecka. Podden har en egen facebooksida som redan är uppe i över 1000 följare och det skrivs flera inlägg varje dag med frågor och funderingar att ta upp i podden. Galet engagemang. Den liksom lever av sig själv, deras sida. Om man jämför med Paulas och min podd så körde vi också en facebooksida, den har 750 stycken som gillar den med hade typ noll aktivitet. Vi fick några frågor i början men sen sinade det. I och för sig var inte vi sjukt engagerade heller men ändå. Funderar på om det helt enkelt är för svårt att ha en snack-podd nu för tiden? Det kanske är för mättat med dom som dök upp i början så nu måste man ha en tydlig nisch och köra all in på den? Ibland blir jag ju lite poddsugen igen men funderar på vad som funka som nisch för mig. Träningen känns ju naturlig men den känns det å andra sidan som att det är det ni som följer mig tycker minst om att följa 😂

Än så länge är Mardrömsbröllop min bästa tanke för en podd men lite oklart vad jag skulle fylla den med. En tanke skulle vara att ha som satsning att varje vecka göra något slags prank för att sabba i Paulas Drömbröllopsplanering. Så blir det en följetong med olika hinder Paula måste övervinna för att få till vårt bröllop. I och för sig kommer det här nog mest sabba för mig som måste vara med och fixa allt och betala dom extra räkningarna… Hm. Kanske inte nu när jag tänker efter.

Vad skulle ni tycka var en lyckad poddmatch i ämne och partner för mig? Vad skulle ni vilja lyssna på?

 

Kommentera

  1. Tova

    Tyckte er podd var grym, speciellt roligt blev det eftersom jag alltid kände igen mig och min kille så mycket i er 😅 Jag är 23 och han 28, han är lika rastlös, flippad men också ödmjuk som du verkar vara medan jag är den lite mer förståndiga som håller koll på allt så som Paula verkar vara i er familj, olika men lika på många sätt ☺️ Vi har bara träffats ett år så är lite av en inspiration att se att det funkar för er! Saknar podden!

  2. Sara

    Ja en podd tycker jag ska ha ett ämne. En röd tråd liksom så man vet vad man får när man lyssnar. Er gamla var lite all over the place och då blev det lite jobbigt. Man glömde liksom eller struntade i att lyssna då det kunde dyka upp helt ointressanta saker som man inte alls vill höra. Men en podd med ett ämne, en tråd att följa. Då vet man direkt om man ska lyssna eller inte. Man blir liksom inte snuvad på konfekten 😉

  3. Cornelia

    Tror inte att snack-poddarna är mättade, jag tycker för nishade poddar är tråkiga. Snarare att engagemang engagerar som du själv var inne på, en facebooksida där de som startat sidan inte är aktiva själva dör ju ut. Är man med och lägger ut trådar eller aktivt svarar på kommentarer (iaf ibland) så föder det mer engagemang. Saknar din och Paulas pod! Det lockar mig mer än en renodlad träningspod, det blir för smalt för mig. Jag vill hellre ha lite blandat om jag lyssnar på podd! Ni vävde ju in lite träningssnack i er pod och det gillade jag 🙂

  4. Helen

    Träning… Med olika profiler… ex. Lukas, Pansar, Rackartygarna osv. Lite om olika sporter och övrig träningspepp.

Visa alla 14 kommentarer
FamiljelivTankarTräning & kost

Att skapa rörelseglädje

Att Molly självmant ville följa med mig och springa imorse fick igång min tankeverksamhet. Jag känner mycket kring det hela, att jag är stolt över Mollys pannben, imponerad över hennes vilja, rörd över att hon vill följa med mig i det jag gör och så en sak som känns nästan lite extra bra; jag har lyckats! Eller vi kanske är ett bättre sätt att uttrycka det på. Vi har verkligen lyckats skapa ett intresse av och glädje när det kommer till rörelse hos Molly och det är en stor seger!

Jag tror på talesättet ”barn gör inte som du säger, barn gör som du gör”, genom att vara bra förebilder när det kommer till träning hoppas jag på att barnen tar efter. Istället för att säga ”ut och lek i trädgården” hänger vi ute i trädgården hela familjen och kör burpees på altanen, hoppar studsmatta eller kutar några varv. Jag tänker också att både jag och Paula visar upp en bild av hur viktigt och kul det är att träna genom att vi båda tar oss tid att dra iväg på kvällarna och alltid gör det på ett sätt som att det är något kul vi drar till – inte ett tråkigt måste. Sen så har ju båda barnen i princip vuxit upp på olika träningslokaler. Molly hängde med på thaiboxning och Leo på crossfit. Dom har hela tiden varit i närheten och vi har kunnat få med dom i träningen sedan tidigt. Det tror jag skapar en naturlig ingång till just rörelse.

Träning är viktigt i vår familj. Vi pratar inte om vikt eller att man ska träna för att vara smal utan att träna är roligt, gör att kroppen mår bra och att man blir stark. Vi gillar att tävla, brottas på golvet och springa ikapp. Jag tror mycket ligger i att både jag och Paula kan vara rätt barnsliga och vara med i leken på ett annat sätt än kanske föräldrar i 40-årsåldern är. När det kommer till träning kommer jag alltid stötta barnen vad dom än vill syssla med, jag kan glatt punga ut med årsavgifter och utrustning så länge dom har roligt och rör på sig. Då står jag gärna på sidan och tittar och hejar på. Och så länge Molly vill ta en springtur med mig kommer jag haka på, hur gammal jag än blir. Snart kommer hon säkert varva mig men då är jag glad över att få vara med ändå =)

Hur resonerar ni när det kommer till rörelse och barn?

Kommentera

  1. Olivia

    Jag tycker inte det är någonting som man behöver tänka på, utan det kommer helt naturligt för barnen att röra på sig. Bara vi vuxna tar bort andra distraktioner såsom tv:n, paddan, filmer osv. så löser barnen det själva. Jag är starkt emot att allt nuförtiden ska vara så uppstyrt och organiserat. Bara man ger dem space så kommer fantasin.

  2. Marita

    Ha ha! Dock lite kul att man är lastgammal som förälder när man är i 40-års åldern. 😆 Jag är 41 nu och tränar mer än jag någonsin gjort, löptränar, styrketräning och Soma move. Jag säger också till mina barn att jag tränar för att bli stark och för att kroppen ska hålla, inte för att bli smal.
    Dock så är det lättare att motivera en 6-åring än en trött tonåring, där hjälper det inte att vara en förebild 😋

  3. sara

    Vill bara rekommendera Lida vattenskidklubb för er nu när molly börjar bli större. Vet att ni hänger ganska mycket vid friluftsgården och bara några hundra meter bort ligger vattenskidklubben där du kan leka på wakeboard, molly kan lära sig åka vattenskidor/wakeboard åka tub och liknande. De har en vattenskidskola för barn på somrarna med vilket är mycket uppskattat.

  4. Linnéa

    Håller helt med dig! Man kan inte tvinga barn att tycka rörelse är roligt, det behöver de komma på själva 🙂
    Därför så bra att du och Paula är förebilder och visar att träning är något man ser fram emot och att det är som att leka !
    Grymt jobbat, älskar filmerna där du och Molly tränar ihop 🙂

  5. Sara

    Någon som kan hjälpa mig. När jag gick på löppbandet idag så märkte jag att detbörjade skaka i vaden. Det gjorde inte ont, utan kände hur det skakade i vaden. När jag pausade och stod still skakade det inte (och gjorde inte ont) så klev jag på löppbandet igen och kände skakningen i bara ena vaden. Avbrött träningen å tog crosstrainen och då gick det bra. Nu nåra h senare gör deg inte ont i vaden, skakar inte men upplever att jag är lite öm. Inte ytligt utom ”inuti” vaden.

SkojTankar

Orimliga högtider

När man tänker efter är påsken och svenska högtider överlag relativt skeva. Här är 6 orimliga grejer jag tänkt på:

  • Vi äter sill, lax, köttbullar, prinskorv och ägg – precis som på alla andra högtider i Sverige. Vem behöver variation när det finns ägghalvor? Hur kommer det sig att vi kör repris på maten varje gång vi får långledigt? Är vi världens tråkigaste folk?
  • Vi dricker dessutom samma dricka men byter etikett mellan gångerna. Nej det är ingen skillnad på julmust och påskmust.
  • Vi firar saker till minne av en Gud typ ingen tror på. Är det inte konstigt att vi har en massa helgdagar och högtider som baseras på den kristna tron när majoriteten av svenskarna tror på ”något” snarare än ”Herren”?
  • Vi adderar saker som inte alls har med Gud att göra på dom här högtiderna. Jesus föddes? Ah men släng på lite pepparkakor, glögg och en jultomte så känns det festligare! Jesus dör? Känns lite för deppigt så vad tror ni om att lägga till en påskhare, ägg med godis, ägg med räkor, ägg i kvistar vi tar in från trädgården, häxor och lite färgglada fjädrar? Känns både rimligt och roligt!
  • På tal om ägghalvor, visste ni att vi till och med har en egen helgdag för ägghalvor? Sjukaste jag hört. Visserligen har vi ju dagar för typ all mat vi gillar i Sverige. Ni vet hur Oprah brukade skrika ut när folk i publiken fick saker? Det är som att hon fick en kalender och en lista över svenskarnas favoritmat och körde loss:
  • Vi försöker aktivt föra våra barn bakom ljuset med tomtar och harar. Hur skevt är det inte att vi går ut och gömmer färgglada ägg i trädgården och sen fullt medvetna om vart dom ligger går efter våra ungar, som tror att leta är att kolla tre cm framför stöveln, och ojjar oss över att vi såg en fet hare skutta förbi nyss?

Har ni fler orimliga grejer kring svenska högtider på lager – berätta!

Kommentera

  1. uliis

    Mer klockrent för varje år som går och som Johan Glans sa i sitt avsnitt om religion i påsk (och jul och allt annat förmodligen som det såklart stämmer i); Ingen skulle kunna komma på detta idag; att vi ska ha en hare. Och kycklingar med påskägg.

    Finns givetvis på yt men så betänksamt av dig att nämna det. Själv ljög jag endast de första åren för min dotter, tror en del av föräldraskap att undervisa både inom kunskap och konsekvens. =)

  2. cz

    Nu är det väl så att de flesta traditioner som påskharen, påskägg och jultomten är direkt tagen från amerikansk och tyska traditioner och folklore. Den mest märkliga traditionen borde vara påskkärringar. Några hundra år efter att tusentals flickor och kvinnor brändes på bål är påskkärring och blåkulla en barntradition.

    Vi människor är antagligen överlag lat och vill ha det enkelt. Därför maten är densamma.

  3. Malin

    Haha men kolla in engelsmännen. Varje söndag är det roast dinner, och till jul roast dinner, påsk roast dinner, thanksgiving roast dinner… spyr på min svarmors roast dinner :’)

  4. J

    Om vi nu ska skapa nya religionsfria högtider är det naturen vi bör fira tycker jag. Julen blir solens återkomst, påsken blir vårfest, Valborg och Midsommar är perfekt som den är, Kristi Himmelfärds bör bli sköna majledigheten, All helgonadagen bör firas mer och pga Halloween gör vi det, typ. När jag berättar för mina barn varför vi firar jul resp påsk så berättar jag sagor, låter så konstigt.

Visa alla 7 kommentarer
Tankar

Att separera med barn

Gårdagens inlägg och en kommentar om att det är skillnad när ens livs kärlek dumpar en fick mig att fundera på hur det skulle vara om Paula och jag gick isär. Då skulle det inte vara så lätt att kapa all kommunikation, rycka på axlarna och gå vidare. Snarare skulle man behöva hitta ett sätt att ha en fungerande dialog typ dagligen direkt efter själva uppbrottet oavsett om det varit för att vi bara tröttnat på varandra, någon var otrogen eller något liknande. Det spelar ingen roll hur stort svek – barnen kommer alltid finnas där och gå i första hand. Jag fattar verkligen inte dom som inte ens kan ses vid hämtningar/lämningar utan sköter allt sånt via förskolan/skolan eller dom som snackar skit om den andre inför barnen. Som jag ser det är det en deal man gör redan när man plussar och kommer överens om att köra – från och med nu kommer vi stötta varandra i det här och oavsett vad som händer gör vi det bästa för barnet. Med det menar jag inte att man måste hålla ihop för evigt, vara bästa vänner efter uppbrottet eller ens tycka om den andre då. Men man får bara ta och hålla god min för ungarnas skull. Försöka se det bästa i den andre eller i alla fall bara tänka fula saker – inte säga dom. Om den andre är dum i huvudet så kommer den fortsätta vara det även om du säger det så lika bra att hålla tyst. Jag förstår faktiskt inte varför man som vuxen människa inte bara kan skärpa till sig för barnens skull.

Nu har jag ju siktet inställt på att jag kommer dra runt på Pulkan även när vi är 90+ och gaggar runt på något hem med en skock barn, barnbarn och kanske några barnbarnsbarn men om vi nu skulle tröttna på varandra innan dess hoppas jag verkligen vi fortsätter vara schyssta mot varandra. Eller hoppas och hoppas, jag är fast besluten om det. Idealet för separerade föräldrar måste ju vara att ha det som Bingo och Katrin och kunna umgås både tillsammans med barnen och på egen hand, hoppa in även när det inte är ens dagar och ta några timmar och åka på semestrar ihop med nya partners och allt. Om man nu får säga att man skiljer sig på ”rätt sätt” så måste dom ju vara ordboksexempel på det. Deras relation verkar ju nästan vara bättre än vad ett normalt förhållande är. Om vi nu mot förmodan inte hänger ihop livet ut hoppas jag vi fortsätter hänga ihop på samma sätt som Binkat. 

Kommentera

  1. A

    Jätte viktigt och bra skrivet. Dock tror jag att man ska passa sig för att vara snabb och döma dom som sköter lämningar tex via skola/fritids/förskola. Som ngn annan skrev här kan det finnas många olika anledningar till ett visst upplägg. Tex våld i nära relation, som är alldeles för vanligt tyvärr.
    Ville bara dela den aspekten också.

  2. Sabina

    Hej det är sant som du säger. Man ska alltid ha barnen i första hand. Men tyvärr som i min situation så började mitt ex bli agressiv mot mig och slå mig och psyka mig verbalt och fysiskt. Jag lämnade honom för jag klarade ej av honom mer. Jag var tvungen att skydda mina barn mot honom. Ändå för sina barn borde han aldrig låtit det gå så långt. Han klagade att han var trött på barnen och mig och livet som gift men han gifte om sig direkt. Han har jävlats med mig och inte velat skriva under nåt som gäller barnen. Det har varit jättesvårt dessa 3 åren då jag hållit på med att kämpa med att få ensam vårdnad då sorligt nog han inte bryr sig om sina 2 barn. Jag fattar inte hur man har samvete att kasta bort sina barn sådär. Han har inte en enda gång sett eller kontaktat dom eller skickat brev, kort på födelsedag eller till jul mm. Och vad är det för en pappa?? Att man kan så kallt skita i sina barn. Tur att dom har mig som kämpar och lever för dom. Det är hemskt vilka människor det finns och vad man är kapabel till.

  3. Sofia

    Bra skrivet och bra tankar rent teoretiskt men funkar inte alltid i praktiken. Jag valde att ta ut skilsmässa från min man för ca ett år sedan. Han försummmade både mig och barnen då hans företag och träning tog över allt. Jag var gift men ändå ensamstående. Fick göra allt och var mkt ensam.
    När vi gick isär trodde jag att vår relation skulle bli bättre och att han skulle förstå mig och had jag gjort för familjen. Till och med kanske hitta tillbaka till varandra.
    Efter 2 v hittade han en ny tjej och efter 10 mån och ytterligare tjejer blev han sambo med en som absolut inte vill ha barn.
    Vi hade ett möte för va 2 mån där jag trodde han skulle säga hur värdelös jag var som mamma, men istället sa han att han insett att han inte är en bra pappa och vill inte bara det heller. Han prioriterar sitt privatliv och företag och vill inte ha barnen en vecka. Han orkar inte det. Han vill ha kvalitet med barnen och inte kvantitet. Så nu har jag barnen 11 dagar i rad och han fyra dagar i rad och så om igen.
    Vi har bytt på fritids eftermiddagar då vi ändå inte pratar och han är inte intresserad av att prata varken om barnen eller annat. Kan tilläggas att jag arbetar som lärare på skolan barnen går på.
    Så livet blir inte som man tänkt sig alltid. Jag har världens bästa barn och har varken orken eller energin att träffa någon annan, och har blivit ordentligt rädd och sårad för att våga bjuda in ngn ny i mitt och barnens liv ännu. Barnen är mitt allt och dom prioriterar jag framförallt annat. Önskade att min ex man tänkte detsamma, man är ju ändå två om att skaffa barn. Men för han är det annorlunda prioritering och hoppas barnen inser det i framtiden att kärlek och omsorg är viktigare än miljoner på banken.

  4. Suzzi

    Bra inlägg. Jag har två barn med min ex make, och vi valfr att vi skulle skilja oss. Och har bättre kommunikation än när vi var tillsammans. Vi hoppar in för varandta på den andres vecka om det dyker upp något. Tex han kan ta en dag på min vecka när jag behöver tenta-plugga,och jag tar extra på hans vecka när han ska iväg på resa med sin sambo. Han har även varit hos mig på fika med min sambo och min dotter med min nuvarande sambo och barnen får se sina föräldrar hjälpas åt och vara vänner. Klart att man intr alltid är glada på varandra osv men det är man inte i förhållande heller och man löser det. Man får göra det bästa för ens barn. Barnen ska alltid gå i första hand. Så då får man ta sitt ansvar som förälder och kunna hålla en god konnunikation, så barnen inte hamnar ikläm. Så detta är en självklarhet för mig.

  5. D

    Det är lätt att säga att man inte fattar förrän man är där själv…Svårt att veta exakt hur besviken man kan bli på den andre när förhållandet spricker. När man dessutom har ett eller flera barn som är ledsna över separationen och mår dåligt är det såå lätt att det blir anklagelser eller en tråkig ton i början när man ses. För mig och exet var det för övrigt ett måste att lämna via förskolan, för vi kunde inte uppföra oss bra mot varandra i början och då kan jag lova dig att barnet kommer i kläm om man ses…Det blev bättre sen, men vad jag menar är att man ska akta sig för att döma. Det kan finnas många anledningar till vissa upplägg. Barnets bästa kan se ut på många olika sätt.

    I min värld fanns för övrigt inte skilsmässa som alternativ överhuvudtaget. Man skiljer sig inte om man har barn liksom. Jag brukade vara upprörd över folk som ”inte kämpade”. Sedan hamnade jag där själv…(Kan meddela att kämpa inte fungerar om det bara är du som kämpar men inte den andre). Så lätt att döma andra innan man hamnar i deras skor.

  6. Elin

    Blir så glad av ditt inlägg. Önskar det hade varit precis sådär när mina föräldrar separerade. Tyvärr så bråkade de öppet inför oss redan innan de separerade och bråkade mycket efter. Vi fick flänga varannan vecka och man orkade inte ens packa upp sin väska oavsett vilken förälder man kom till. Idag har de en bra relation. Mamma tycker väll att det är jobbigare att prata med pappa än tvärt om men de träffas på alla släktträffar osv. Men krävdes att vi barn skulle bli så stora att vi flyttade hemifrån och de inte längre hade något ekonomiskt ansvar för oss innan den relationen blev bra. Är mycket på grund av detta som jag endast vill ha 1 barn (vilket jag nu har). Så jag aldrig ska känna att jag inte har råd att ge mitt barn det han behöver eller så att han ska ha råd med skolaktiviteter eller om han vill hålla på med någon sport osv!

  7. Emma

    Bra skrivit, håller helt med!
    Jag är uppväxt med föräldrar som skilde sig när jag va 5 år, är idag 28 år och dom pratar fortfarande inte med varandra. Dom enda gångerna som dom har träffats och kunnat hålla allt inom sig har varit på min student och mina två barns dop ( min mamma kom inte ens på min storebrors student för det hölls hos min pappa), alltså tre gånger på alla dessa år. Förstår inte hur man orkar.

    Om jag o mina barns pappa skulle gå isär så hoppas jag innerligt att vi kan ha det som Katrin och Bingo, dom är verkligen världens bästa exempel på hur bra det kan gå vid en seperation 🙂

  8. Elin

    Jag har växt upp med en mamma som bokstavligt talat hatat och fått mig att tro att min pappa varit en skit stövel. Det har varit så himla tråkigt att vara en brevbärare mellan dem. Att dem aldrig under dessa 15år som skilda aldrig ens kunnat skriva ett fint sms till varandra. När jag gick i skola så gjordes veckor lämningen via fritids. Så dem slapp se varandra (så min mamma slapp se min pappa). Jag tror ALDRIG jag hört ett snällt ord om min pappa komma från min mammas mun. Nu är jag 21. Och inser att min pappa inte varit en skitstövel. Att det varit min mamma som varit bitter och fortfarander är. Jag har alltså missat typ 10år med min pappa, enbart för att min mamma inte kunnat vara vuxen och mogen nog att lägga sin stolthet på hyllan. Självklart har jag kunnat avgöra själv vad jag tyckte om min pappa. Men det är inte lätt när man bott hos sin mamma varje dag och hört hennes prat om honom. Inte heller lätt art ta egna beslut när man är 10år.

    Jag vet iallafall att om och när jag får barn. Kommer jag ALDRIG smutskasta mina barns pappa. Oavsett vad anledningen till att vi gått isär varit. Jag önskar ingen det missat. Jag önskar att jag kunnat ta egna beslut när jag var mindre. Att jag insåg att min pappa inte var den värsta personen på jorden.

    Hugo. Jag blir så himla glad av det du skriver. Det är så viktigt. Era barn kommer ta efter hur ni behandlar varandra.

    1. Anna

      Samma visa här, förutom att ja bodde hos pappa varannan helg. Trots att mamma hatade de. Själv va hon ute o festade varje onsd, fred o lörd. Hjärntvättad som man va så satt man snällt hemma ensam o väntade…
      Idag är ja vuxen o har 2 egna barn. Jag o mina barn har jätte bra kontakt med min pappa, morfar deras favorit. Min mamma… henne hälsar vi på för att vi ”måste” inte för att vi vill. Ja anser att hon gjorde min uppväxt till ett helvete. I min värld kvittar de hur jäkla sviken ja skulle bli om vi gick isär, ja skulle aldrig någonsin utsätta mina barn för det som jag själv fick gå igenom

  9. Sara

    Bra insikt, verkligen 👍🏼 Jag och barnens pappa har en bra relation till varandra nu efter allt som hänt. Inför barnen är vi trevliga och pratar med varandra. Dom kommer aldrig växa upp och känna att mamma och pappa varit dumma emot varandra och det gör mig faktiskt glad.

    Sen har man varit förbannad, sur, bitter och viljat kalla pappan för alla dumma ord man kan komma på. Men det får man dra för sig själv eller med vänner/familj när barnen är borta. Vi lämnar hemma hos varandra och smsar varje vecka och hör hur det är med barnen om dom är sjuka eller så 👍🏼

Visa alla 10 kommentarer
AllmäntTankar

När man krossat någons hjärta

”Jag vill ha ett riktigt hugo-svar nu! Man pratar om att det gör så jäkla ont att bli dumpad, men hur går man vidare från ett uppbrott när det är man själv som lämnade? Inte för att det var ett destruktivt förhållande utan för att känslorna helt enkelt mynnade ut i vänskapskänslor? Då menar jag hur man går vidare med vetskapen att man sårade den andre rejält. Har du varit med om att ha krossat någon annans hjärta och hur gick du vidare?” 

Den här kommentaren kom för ett tag sen och har legat som utkast, jag vet inte varför jag kom av mig men något kom emellan. Kanske den som skrev kommentaren redan tagit sig vidare och lämnat det krossade hjärtat efter sig. Men jag kör mitt Hugo-svar nu i alla fall =)

Jag har både krossat hjärtan och fått mitt krossat och att säga att det är en oskön känsla är en lika grov underdrift som att säga att Donald Trump är lite småknasig. Jag tror fan det är värre att vara den som dumpar dock. För då kan man liksom inte projicera känslorna på den andre, om ni förstår vad jag menar. Om man blir dumpad kan man vara ledsen, arg och förbannad på den andre som är en idiot och lämnar en men när det är man själv som tagit beslutet känns det inte som att man ”får” vara lika ledsen. Sen är det ju en vidrig känsla att såra någon, speciellt någon som varit en så nära som man är i en relation. Då är det ”skönare” att vara den som blir sårad tror jag, för då kan man vara ledsen, sen bli arg och sen gå vidare ganska naturligt. När man är den som dumpar blir det lättare att man kanske funderar på om beslutet verkligen var rätt, om man borde ändra sig och att man känner att man inte ”får” vara glad och gå vidare förrän den andre gjort det. Nu utgår jag från att uppbrottet inte baserar sig på att någon är otrogen eller beter sig svinigt utan som du skriver att känslorna bara dör. Jag har inga rätta svar på hur man går vidare men det jag tror på är att dels att inte hålla på och ha kontakt efter dumpet – det kan kännas bra för stunden att finnas där och snacka när det behövs men det gör det också svårare att gå vidare. Så kapa kontakten i alla fall för några månader och ge den andre och dig själv chansen att gå vidare. Sen tror jag det enda man kan göra är att leva på och låta tiden ha sin gång. Kanske låter som en klyscha men tiden läker alla sår och sånt där. Sen rätt vad det är så träffar man någon ny om kommer inte ihåg varför det kändes så jobbigt att gå vidare från den där man var ihop med tidigare.

Har ni andra läsare några tips att dela med er av?

Nu är det dock slutdumpat för min del, Pulkan får stå ut med mig tills döden skiljer oss åt

Kommentera

  1. Anonym

    Ja fyyy vilken träff det här blev. Går i tankarna och har nog kommit fram till att jag vill göra slut med min kille sen 12 år. Just nu önskar jag bara att han gör det istället så jag slipper såra honom, även om jag vet att det aldrig kommer hända. Obegripligt hur livet ska kunna gå vidare efter något sånt här.

  2. Jenny

    Bra skrivet! Fast jag håller nog inte riktigt med. Tyckte också förut att det var värre att dumpa än att bli dumpad. Men sen lämnade mitt livs kärlek mig och den smärtan är obeskrivlig. Har man inga känslor kvar är det ändå ganska lätt att gå vidare men när man älskar någon så högt och intensivt och den personen inte vill ha en, det gör så jävla ont.
    Kram

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Det kan du ha rätt i, jag har ju aldrig upplevt att bli dumpad av mitt livs kärlek. Så här i efterhand finns ju ingen annan än Paula för mig =) Så om hon skulle tröttna på mig och dra helt plötsligt skulle det nog kännas på ett helt annat plan. Hoppas du är på väg vidare från dumpet! =( Kram

  3. Anonym

    Sjukt ändå. Har läst din blogg i många år, aldrig kommenterat men alltid gillat. Du skriver att detta legat i ditt utkast ett tag och just idag valde du att publicera och jag tror fan det var menat. I söndags gjorde jag slut med min pojkvän (precis som personen skrev, på grund av att känslorna försvann och inte på grund av bråk eller otrohet) och mår så dåligt, mest för att jag ser hur dåligt han mår och att det är mitt ”fel”. Jag behövde läsa detta, att jag inte är ensam. Att man får må dåligt fast man är den som gör slut.
    Tack och kram, hoppas jag hittar någon och får det som du och Paula har!

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Fan vilken sjuk timing, det kanske är universum som vill säga att min blogg är precis vad du behöver =) Lycka till i dejtinglivet nu! Kram

Visa alla 6 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.