Familjeliv
Familjeliv

Uppfostran och trots

Någon av er ville att jag skulle skriva lite mer om uppfostran och mina tankar om exempelvis trots. Jag har aldrig läst någon bok om föräldraskap eller uppfostran och jag har inga mallar jag utgår från i föräldraskapet. Jag tänker inte så mycket kring hur man ska uppfostra på bästa sätt utan för mig är målet att barnen ska bli hyfsade människor som funkar i samhället. Men om man tar några punkter om hur jag tänker:

  • Jag tycker det är viktigt att barnen får höra nej då och då och inte får allt dom pekar på. Våra barn har helt andra förutsättningar än vad jag och Paula hade som barn och skulle nog kunna bli riktigt odrägliga om vi inte begränsade rätt mycket. Lek, skoj och kärlek tycker jag dom kan få obegränsat av men när det kommer till prylar så vill jag inte köpa berg med grejer som dom har roligt med i 3 sekunder.
  • Trots är skitjobbigt men nödvändigt tänker jag. I stunden kanske jag inte är superpedagogisk och vill helst lägga upp en annons på Blocket när barnen trotsar men sen tänker jag att det är 1. övergående 2. viktigt att dom trotsar och inte bara flyter med hela tiden. Det är bara att bita ihop och tänka lyckliga tankar =)
  • Kanske hade jag inte tänkt så mycket på det om jag inte vore ”flickpappa” men det känns viktigt att lära dom att säga ifrån, ta plats och ta för sig i livet. Jag uppmuntrar dom rätt mycket till ”tuff” lek där dom får härja och kan tycka det är rätt bra om dom bråkar lite.
  • Jag vill få in rörelseglädje tidigt i livet så det är naturligt för dom att röra sig och använda sina kroppar. Inte genom tvång till olika aktiviteter (det tror jag kan göra motsatsen) men genom att vara med i leken, vara aktiv själv och uppmuntra när dom hittar egna aktiviteter dom vill satsa på.
  • Samtidigt tycker jag inte det är dåligt med slötid vid iPaden. Vet att många har nolltolerans för skärmar rätt länge men eftersom våra barn är riktiga vildar som rör sig massor samt läser och pysslar också så tycker jag att iPad/film/barn-tv är helt okej en stund varje dag.
  • Godis, glass och annat gott ska begränsas till helger/speciella tillfällen och inte vara en del av vardagen. På sommaren är det slappare dock och då kan det bli glass varje dag. Men ni hajar, jag är inte den som slänger åt dom en kexchoklad varje gång man är i affären.

För framtiden tänker jag att det är viktigt att dom får lära sig kämpa lite på egen hand också och inte får allt serverat på silverfat. Vi spar pengar till dom men jag kommer inte säga ”varsegod gör vad du vill” när dom är 18 år och se hur pengarna går upp i rök på Ibiza eller något. Dom pengarna är till för en ingång på bostadsmarknaden, körkort, starta eget företag eller liknande. Det ska gå till något bra och inte vara festcash. Klart dom kommer vilja dra iväg och festa också men då får dom jobba ihop dom pengarna på egen hand tänker jag. Tycker också det är självklart att dom ska hjälpa till hemma ju större dom blir och att det inte nödvändigtvis ska vara förenat med att få pengar av oss – som en del av hushållet ska dom lära sig tvätta, laga mat, städa, klippa gräs, tanka bilen osv. När dom väl flyttar hemifrån ska dom kunna klara av ett hushåll helt enkelt. Sen vill jag uppmuntra deras driv, vad det nu blir. Om det är att vara pluggis och gå all in för studier på Universitet så kommer jag glida runt i collagetröjor med skolans logga och lära mig allt om skolan – om det är att satsa på idrott så kommer jag stå och frysa på sidan av hur tidigt på morgonen det än är och om det är att satsa på företagande kommer jag gladeligen finnas med på sidan om och ge tips och råd. Det viktiga är inte att dom gör någon viss grej jag vill att dom gör men jag vill att dom ska hitta ett driv helt enkelt.

När jag tänker tillbaka på min barndom så är det som gör sig påmint hur mycket mina föräldrar ställde upp för mig och mina bröder och det är det viktigaste jag tar med mig i mitt föräldraskap. Att alltid finnas där när dom behöver mig och intressera mig för det dom brinner för. Jag vill kunna hjälpa dom med rätt verktyg för att ta sig dit dom vill och att dom ska känna att dom alltid kan höra av sig till mamma och pappa för uppbackning när det krisar. Jag vill att dom ska ha det tryggt och bra men samtidigt få kämpa lite för det dom vill ha. Sen tycker jag såklart det är viktigt att dom är schysta medmänniskor som ställer upp (utan att låta sig bli utnyttjade för den sakens skull).

Hur tänker ni kring uppfostran och föräldraskap? 

 

Kommentera

  1. Sara

    Detta är första gången jag någonsin kommenterar på en blogg, men har följt dig i många år och känner att detta kan vara bland det klokaste du skrivit. Mest för att jag känner igen mig så mycket.
    Innan jag fick barn hade jag en idé om hur jag ville bli som förälder. Kände mycket press ifrån samhället om att vara ”den perfekta mamman” som hade struktur och regler. Inge socker, ingen tv. Bara hälsosam mat. Osv osv.
    Sen kom min son och inget blev som jag tänkt mig. Så fort han lärde sig gå satt han inte still en sekund. Jag försökte aktivera honom så gott det gick men sedan kickar vardagen in. Det ska hinnas diskas, städas och gud vet vad. När min man jobbade var det i princip omöjligt att få något gjort. Till slut smög sig tvn in. Han fick en förkärlek för Bamse och Pippi och någonstans bland alla skuldkänslor så blev jag lättad. Jag hann mer, han var glad och happy baby = happy mommy.
    Jag tror på att man gör så gott man kan med de förutsättningar man har. Man ska aldrig begränsa sina barn utifrån ens egna tankar och idéer.
    Tack för ett sunt perspektiv och ett bra inlägg, jag tycker för övrigt du och Paula är helt fantastiska och verkar göra ett superbra jobb med era barn.
    En eloge 🙏🏻

  2. Laura

    Angående iPad skiter jag i vad andra säger om det. Jag och mina barn har varit ute hela sommaren varje dag minst 5 timmar om dagen och varit aktiva så om mina barn vill sitta med iPad nån/några timmar innan eller efter för jag ska städa eller laga mat eller tvätta så får de det . Sen kollar vi barnfilm ihop på kvällen. Stå på dig hugo. Vi alla vet vad som är bäst och funkar bäst för våra barn .

  3. -Jenny-

    Jag känner mest att du är så himla bra med sunda värderingar och fötterna på jorden och att du verkligen kan skriva. Och så känner jag att jag gärna kommenterar din blogg eftersom du är den enda killbloggen jag läser och det är uppfriskande att få höra ett annat perspektiv. Men nu ska jag in och ge lite kärlek till din blivande fru för hon verkar precis lika härlig som du är!

Visa alla 7 kommentarer
FamiljelivTankar

Barnens integritet

”Jag är intresserad att veta hur du ser på dina barns integritet. Hur social medier kommer påverka M&L i både negativ och positiv riktning? Vad tror Du?” 

Den här frågan dyker upp lite då och då och den är lika lätt och svår på samma gång.

Jag tänker att så länge barnen känner att det är okej att vara med så är dom med. Om Molly (och sen Leo såklart) säger att hon inte vill vara med på kort eller film så kommer jag respektera det. Tills den dagen bedömer jag det lite som att dom är barn och det sättet dom syns på är inte saker som blottar dem på ett sätt jag upplever som skadligt. Jag skulle aldrig utsätta mina barn för något jag tror kommer påverka dom negativt. Om jag trodde att dom for illa av att vara med skulle jag naturligtvis inte ha med dom. Jag skulle aldrig fortsätta ha med dom i bloggen om det till exempel fanns en hotbild mot dom eller mig eller om dom uttryckte till oss eller någon i deras närhet att dom inte tycker om det.
-Men hur ska du veta om dom tar skada av det, kan verkligen Molly bedöma vad som är OK för henne.
Nej det kan jag såklart inte veta och Molly är ju ändå bara 5 år så klart hon inte kan resonera logiskt och moget i alla frågor (det kan ju inte jag heller och jag är 28 år hehe). Men jag tror också det finns bra många fler sätt man skada sina barn ”värre” på om man säger så, även om man har goda intentioner. Man kan ha problem med alkohol och tro att man döljer det bra men i själva verket ligger barnen med ont i magen på kvällen för att mamma eller pappa är full där uppe. Eller så kanske man har riktigt usla matvanor som gör att barnen växer upp med näringsbrist eller bara ett glödgande hat mot grönsaker, vatten och frukt. Eller så har man ekonomiska problem som gör att barnen växer upp meden oro över familjens pengar och sen har ångest över pengar hela livet. Ja ni fattar, jag tror att vi oundvikligen ”sabbar” barnen på något sätt. Och även om man inte gör det utan har helt 100% helylle Svensson-familjeliv med total stabilitet och vettiga val så kan det gå åt helvete i alla fall – typ att barnen börjar knarka, supa, blir kriminella eller annat. Som förälder kan du inte säkerställa att barnen kommer växa upp och känna att ”fan min barndom var perfekt och jag är en genomlycklig människa” – för min del handlar det snarare om att göra mitt bästa och alltid ha deras välmående som prio. Sen har alla föräldrar olika tankar om vad som är barnens bästa. En del säger åt barnen att ta det försiktigt och akta sig för att ramla och en del uppmuntrar leken och tänker att så länge man fångar upp fallet sen är det ingen fara.

Hur tror jag sociala medier kommer påverka mina döttrar? 
Jag är dubbel till det men det skulle jag nog vara ändå även om jag inte jobbade med det. Även om föräldrarna inte är ”influencers” är barnen i stor utsträckning på sociala medier. 9 åringar snapchatvloggar, finns på Instagram och kollar Youtube som om det vore Bolibompa när jag var liten. Dagens kids är mer digitala och det är ett faktum. Jag hoppas att min och Paulas ”yrkesmässiga” erfarenhet av sociala medier kan vara positiv för dom. Att dom kan se både fördelar och nackdelar med att vara privat offentligt. Sen ser jag det som en fördel i att jag och Paula kanske är mer insatta i sociala medier och kan se varningsflagg sen när det är dags för barnen i och med våra jobb. Nu är ju folk i vår ålder också online men just eftersom vi jobbar med det tänker jag att vi kanske har lite bättre koll på hur det funkar. Kanske bara är inbillning från min sida men jag tänker att det är lättare för oss att ha koll på våra ungar än någon som själv inte är så insatt. Men det hela är ju så att säga ”time will tell” så om 10 år kanske jag får förbanna mig själv för min dumhet eller så är våra ungar digitala genier. Eller helt ointresserade och läser hellre böcker.

Kommentera

  1. Caroline

    Att barnen inte tar skada av att du har med de i bloggen… Tog inte Molly eller ni som föräldrar minsta skada av att bli anmälda till soc? Även om det inte var så farligt enligt er tydligen kan det ske värre saker.

    1. Majja

      Fast det är ju inte Hugos, Paulas eller Mollys fel att det finns efrerblivna personer som anmäler en person för något som den inte har gjort eller i detta fall personen befann sig inte i närheten av det som hände. FOLK KANSKE borde anmäla rätt person innan man ringer som en idiot och tro sig göra rätt av sig. Detta hade lika gärna kunnat hända dig. Att någon tro sig se dig göra något opassande och anmäla dig men verkliga fallet va det inte ens du. Utan någon säger att de kan vara du. Med detta skrivet vill jag säga att din kommentar var dagens onödigaste. Svartsjuka klär ingen.

    2. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Molly tog absolut ingen skada – hon är lyckligt ovetande om hela historien. Som förälder tog vi inte skada heller – självklart blir man uppgiven/ledsen av en sådan sak men jag skulle inte säga att vårt föräldraskap blivit skadat. Som jag ser det hade det kunnat hända även om vi valt att inte visa barnen men vara offentliga själva ändå.

    3. Bea

      @Caroline, ett par i min närhet som inte är offentliga på något vis har blivit utsatta för precis samma sak som Paula och Hugo blev, d.v.s. en människa som inte mådde bra ringde och socanmälde dom helt utan grund. Så det kan du nog inte dra in här faktiskt 🙂

Visa alla 6 kommentarer
Familjeliv

Aktivera barnen på semestern

Vilka är dina topp bästa aktivera-barnen tips inför slutetappen av semestern?

Jag kan tänka mig att det är svårare att aktivera lite större barn som närmar sig tonåren och helst sitter med iPaden. Men såna barn har jag inte så jag kan bara utgå från mig helt enkelt. För oss är det inte särskilt svårt att aktivera barnen – dom rör sig gärna på egen hand och oftare tänker vi kanske ”men lugna ner dig” istället för ”hur ska vi få henne att komma ut och röra sig” 😂 Men med det sagt så skapar ju värmen också sina utmaningar – tror alla blir rätt slaka av den, inte minst barnen.

Hur jag tänker för att aktivera barnen är först och främst ”barn gör inte som du säger, barn gör som du gör”. Om du sitter i en solstol och gormar om att barnen ska ut och springa kommer dom antagligen inte lyssna. Om du själv är ute och rör dig kommer dom haka på. Så mitt främsta tips är att tänka på hur du ska aktivera dig själv så kommer du få barnen på köpet. Dom blir oftast nyfikna och vill hänga på i det du gör. Jag och Paula är båda aktiva och barnen vet att en naturlig del av vår dag är att både mamma och pappa ger sig iväg/ut för att röra på sig på egen hand och sen resten av tiden är vi med barnen och försöker hitta på saker. Jag tror inte heller på att muta barnen till att vara aktiva, tror inte det skapar rörelseglädje utan snarare att det blir ett tvång typ. Jag glömmer aldrig hur förvånad och glad jag blev när Molly själv ville följa med mig ut och springa i vintras. Trots att det innebar uppstigning tidigt och brutal kyla. Det blev inte lika lång tur som jag skulle sprungit själv men den glädjen och stoltheten jag kände över att hon själv ville med gjorde att det var mitt livs bästa löprunda.

Jag tänker överlag att det inte är hela världen om barnen sitter med iPaden en stund varje dag. Kanske är det för att våra ungar är vildar så jag oroar mig aldrig för att dom ”bara sitter” utan välkomnar den lilla stunden med nedvarvning. Så jag tänker att man som förälder inte heller ska fokusera för mycket på om barnen sitter inne vid datorn/tv:n/iPad någon timme varje dag utan gör nån utflykt (behöver inte vara ambitiöst, kan vara att gå ner till parken och fika) så kommer dom ha rört sig.

Lite konkreta tips då: 

  • Var aktiv själv
  • Lek med barnen ute, spela fotboll, gör en hinderbana, gå ut på en promenad med cyklarna
  • Köp en studsmatta om du inte har en
  • Flytta ut vardagsrummet om du bor i hus, om du själv hänger ute kommer barnen snart komma och klänga på dig
  • Dra på utflykter hela familjen, på stranden finns det inte skitmycket att göra som inte är aktivt
  • Bada funkar alltid – dra till stranden, ta med lite strandprylar och häng där hela dagen
  • Dåligt väder? Åk på lekland, garanterat röj och garanterad trötthet efteråt
  • Geara upp med sparkcyklar och cyklar och dra ut på promenader
  • Tänk inte så mycket på att dom ska röra sig utan tänk mer bara att ni ska ut och ha det trevligt, rörelsen kommer på köpet

Har ni andra några bra tips?

Kommentera

  1. Zandra

    Vi har en baksida som är skugga på morgon/förmiddag, då äter vi oftast frukost ute & leker i sandlådan & lilla barn poolen, när solen kommer fram vid middag, går vi fanatiskt in. Sen ut på eftermiddag/kväll igen. Har svårt för att vara ute när solen står som högst!
    Självklart går vi till utomhusbadet som ligger nära & lång grunda strander dom dagar vi orkar!

  2. Tamy

    En massa grymma tips från dig (och från läsare/följare), nu ska bara jag och mannen jobba på att skaffa de där små liven även 🙂 😉

    1. Tovatuva

      Ja det är jättebra att slösa på vatten i tider som dessa… 😉 men jag håller med dig, det ÄR kul. Men vi avstår från slösa-vatten-bara-för-skojsskull-aktiviteter den här sommaren. Kan bero på att jag bor på ett ställe där det för tredje året i rad råder bevattningsförbud pga mycket låg vattennivå….

Visa alla 8 kommentarer
FamiljelivResorSamarbete

Vår första familjesemester

I samarbete med TUI

Eftersom Paula har gjort en summering av Gran Canaria som skulle kunna likna ett resereportage i tidningen Vagabond så finns det inte svinmycket för mig att tillföra (ni hittar inlägget HÄR).

Jag kan väl bara konstatera att jag fått mina fördomar kring Gran Canaria krossade. Vi har ändå rest en del och denna resa hamnar högt upp på min lista. Mest för klimatet och enkelheten som är guld med barnen.

Taxi kostar en fjärdedel mot vad det kostar i Sverige. Alla taxibilar hade barnstolar.

Man kan hitta på saker på dagen utan att behöva trycka 14 resorb (tillskillnad från i Sverige senaste veckorna hehe). Nu är det Alicante som gäller och jag vet vad som väntar. Man leker inte ens med tanken att man ska göra en dagsutflykt som inte innefattar bada och vatten.

Själva hotellet vi bodde på kan jag också rekommendera. Bra service, god mat, stort och mycket aktiviteter (både för barn och vuxna). Beach volleyboll och vattenpolo var det jag fastnade för. Sedan hade dom vattengympa, boule, pilkastning, fyspass, yoga etc. För barnen var det Riu kids club, barndisco och på dagarna la dom ut mattor på poolen som egentligen alla fick springa på, jag har aldrig sett Molly så lycklig. Haha.

I alla resor finns det så klart alltid saker som kunde vara bättre. Från min sida så rekommenderar jag att man kollar upp vart hotellet ligger innan man åker. Risken är som sagt stor att man hamnar i bergen och det är kanske inte optimalt om man har småbarn eller att man själv inte gillar att röra på sig. Vi älskade det dock. The view var magisk och uppförsbackarna räddade min träning för veckan. Flygresan är ganska lång, så var väl förberedda. Själv hade jag glömt att ladda ena iPaden. Allt går ju, men sista två timmarna var lite som att gå med för små skor. Det går bra i början men helvete vad ont det gör efter ett tag 😂

Sist men inte minst, om ni också vill boka en resa med TUI kan ni använda rabattkoden ”Paula” vilket ger er 1000 kr i rabatt. Kolla in TUI’s resor HÄR!

Och föresten, viktigast av allt – ha en trevlig resa!

Kommentera

    1. TUI Sverige

      Rabattkod PAULA gäller när du bokar hotell RIU Vistamar på Gran Canaria mellan oktober – april. Rabattkoden är giltig till 31 augusti 😊

FamiljelivTankar

Att inte vara rädd i föräldraskapet

Våra barn är riktiga vildingar. Dom springer fram och är inte alltid dom mest graciösa varelserna om man säger så, där brås dom helt och hållet på mig. Om man skulle slå upp ordet klumpig i ordboken borde den här bilden dyka upp:

Från i vintras när jag hade närkontakt med ett träd i skidbacken 😂

Eller någon annan bild där man ser mig i olika klantiga situationer. Tror mitt starkaste bidrag i genpoolen är just min klumpigheten. Om ni kombinerar klumpighet och att vara vild så krävs det inget geni att räkna ut att det kommer bli en hel del skador. Som nu med Leonore här i Spanien. Visserligen var det inte så vilt just då men att hon halkar i duschen och slår upp huvudet är liksom typiskt för våra barn. Visst är det skrämmande att se sitt barn blöda, främst från huvudet där man inte vet hur djupt såret är eller hur stor skada som skett. Tanken på att barnen skulle skada sig ordentligt är som en mardröm. Lite skrubbsår och sånt gör mig inte skakig direkt men ordentliga sjukdomar och rejäla skador får mig att kallsvettas. Men jag tänker också att den eventuella rädslan som finns ibland inte får begränsa livet.

Jag och Paula tycker det är viktigt att barnen får härja en del. Att dom får gå loss och att det inte är farligt att halka, slå i en kant eller tappa något. Jag tror inte på den sortens föräldraskap där man hela tiden stoppar barnet från saker som kan vara ”farliga”. Nu menar jag inte sånt som är farligt på riktigt, jag skulle inte låta Molly springa runt med en kökskniv eller låta Leonore vara ansvarig för grillen liksom. Men att man kan testa att hoppa från en sten, att det är OK att springa fort eller cykla fort (med hjälm), att det inte är hela världen om man ramlar eller om något gör lite ont. Självklart ska man vara där som förälder och se till att dom inte råkar illa ut men jag är föräldern som säger ”Nej Leonore, lek försiktigt nu så du inte ramlar och slår dig, spring inte!”. Kanske tycker jag det känns extra viktigt att barnen får gå loss just för att dom är flickor. Även om jag kallar dom för mina prinsessor emellanåt vill jag inte att dom ska begränsas till att vara försiktiga flickor som sitter och iakttar hur pojkarna runt omkring far fram. Jag vill gärna att dom känner sig bekväma med att ta för sig, ta plats, göra det dom tycker är kul och inte vara rädda för om det gör lite ont ibland. Sår läker och man lär sig saker med tiden.

Ni som är föräldrar, hur tänker ni? 

Kommentera

  1. J

    Jag tänker precis likadant, vad som inte dödar dem, stärker dem. Detta har lett till att ibland när jag är med andra och min äldsta (5 år) helt plötsligt klättrar tex i ett träd, så ojar sig de andra och ser lite ängsliga ut, men inte jag, jag vet ju att hon fixar sånt där, och ramlar hon (jag gör ju nån beräkning på olycksrisken) så tar ju hon någon lärdom av det. Orka jaga sina barn för minsta lilla, blåmärken och skrubbsår tillhör barndomen! Ha en skön sommar!

  2. M

    Håller absolut med. Har en treårig tjej som är väldigt försiktig, försöker ”uppmuntra” henne till att vara vild hela tiden 🙂

  3. Sandra

    I dagsläget är min son snart 7 månader, och ännu har inga sådana situationer uppstått, men sen kommer krypandet och efter det att lära sig gå. Jag tycker också att så länge man har koll så kan man som förälder iaktta och se vad som händer, men givetvis finnas där och förutse eventuella olyckor, så man är beredd att ta emot.

    Jag tänker lite såhär, att när barn ramlar gång på gång då dem försöker lära sig gå t.ex, så tänker dem inte ”detta var nog ingenting för mig” utan dem fortsätter tills det sitter.

  4. Carro

    Man måste låta barnen lära sig vad de kan och vad som är mindre smart. Inte ”då får inte klättra”, utan ”när du klättrar, tänk på det här”, typ. De lär sig av sina misstag, precis som människan gjort i alla tider.

  5. Sara

    Tänker likadant som du! Hur ska ett barn lära sig om det aldrig får prova? Jag kan stå och berätta för mina barn inte borde hoppa i soffan för att de kan ramla ner och slå sig, men de förstår/lär sig inte förrän de testat.
    Självklart finns det gränser för vad de får prova och inte!

  6. P

    Jobbat som au-pair i USA och där är man hönsiga till 1000, barnen får knappt gå ut utan det ena eller andra skyddet. Jag hoppade och klättrade i träd, cyklade omkull och skrapade mig på diverse delar av kroppen. Tror det är viktigt för barnen att testa sina gränser, man lär av sina misstag och om det misstaget är ett skrapat knä för man cyklat för fort i en sväng ja då vet man att nästa gång får man cykla saktare.
    👌🏼 Grymma är ni

  7. Josefina

    Tänker precis likadant med min dotter som är lika gammal som Molly. Jag uppmuntrar henne att göra det hon tycker är roligt, som att klättra i träd. Hon har bra motorik och jag tror det är tack vare att vi inte daltat så mycket, visst är hjärtat ibland i halsgropen men bättre att barnen testar och lär sig, blir bättre på något än att sabba deras självkänslan för att de är flickor.

  8. C

    Jag har en vilding och en som har varit lugn som en filbunke (fast nu börjar han ta efter storasyster). Vi låter 3åringen testa mycket. Hon får klättra, hoppa, cykla fort, studsa osv. Hon har grym kroppskontroll. Har andan i halsgropen många gånger men hittills har hon bara fått bulor och skrapsår. Ramlar hon så blir hon ledsen men brukar säga snabbt ”det går över snart”. Lillebror däremot. Han är en riktig olyckskorp. Jag kan liksom inte hålla mig för skratt så klumpig är han. Trots sin försiktighet så lyckas han ramla, skallar dörrar och golv, blod som forsar ur näsan och bulor i pannan. Men, vi är två föräldrar som låter barnen testa men med vissa restriktioner (det får inte bli livsfarligt). Vi kan säga ”var försiktig nu” men jag tror att båda våra barn hör ”kör på för fasen” 🙂

Visa alla 8 kommentarer
FamiljelivSamarbete

Pappabekännelse

I annonssamarbete med Poio

Jag har aldrig varit en läspappa. Jag vet inte riktigt varför egentligen men i familjen har vi kört uppdelningen att Paula läser med barnen – jag somnar 2 sidor in. Sen känner jag mig som en kass farsa. Jag blev riktigt glad när jag fick ett samarbete med Poio på g – ett digitalt lässpel som utmanar det traditionella sättet att lära barn läsa på. Först tänkte jag ”nice, nu kan Molly lära sig läsa själv så sköter hon kvällsboken hädanefter” men sen började vi testa på spelet och nu har det blivit Mollys och min grej ihop. Molly sitter och fipplar bredvid mig så kan vi tillsammans gå igenom orden sen och se vad som händer. Jag kan hjälpa till när det behövs men mest så kör Molly på och lär sig längst med vägen. Jag ska berätta lite mer om själva spelet så ni hajar vad det handlar om.
Poio är en app du kör i paddan eller mobilen och som känns bra i magen att ditt barn använder. Ett riktigt kul spel för dom och samtidigt lärorikt (fast listigt maskerat i ett äventyr så barnen tror att dom bara har kul hehe =)). Själva spelet är som en bok som i början är helt blank och tom på text. För att få till bokstäver och ord i boken måste barnet spela igenom dom olika banorna. Det gör man med små ”läslingar” som är små filurer som käkar bokstäver och tydligt visar vilka bokstäver dom gillar genom att göra olika ljud. Sen är det lite spänning också för det finns ett troll med i spelet som inte kan läsa och därför kidnappar läslingar för att dom ska läsa boken han snott från dom. Dom här olika figurerna och upplägget gör att spelet känns som ett ”vanligt” spel fast det går ut på att ditt barn ska käka bokstäver, stava ord och bygga en hel berättelse från början till slut. Hur smart är det inte? Kika in på min story från idag så kan ni se när Molly och jag smakar på lite nya, goda ord.

Jag vet som sagt att rätt många föräldrar där ute är tveksamma till padda för barn men vi är väldigt pro-iPad i den här familjen. Dock står jag och Paula för vilka appar som laddas ner så dom måste vara barnvänliga och helst också pedagogiska. Extra roligt med just Poio är att det kombinerar digitalt med analogt. När barnet har klarat hela spelet har hon gjort sin egna bok som man kan beställa hem så man får en fysisk bok i hyllan. Stoltheten i att kunna säga att man gjort en egen bok när man är 5 år är inte att leka med. För vår familj blir det perfekt för då kan jag och Molly spela ihop tills boken är klar och sen kan Molly och Paula läsa den fysiska vid läggdags.

Poio

Leonore är alltid nyfiken på vad syrran gör, här körde vi en lässtund i spelets värld. 

Är ni sugna på att låta er barn gå loss i Poios värld kan ni lätt ladda ner spelet via AppStore eller Google PlayPå en licens kan man vara upp till 5 användare så syskonen kan vara inne samtidigt utan att bråka. Smart. Just nu pågår också en tävling där 10 läsare har möjlighet att vinna ett spel + bok från Poio på deras Facebooksida. Dessutom vinner en lycklig vinnare även en iPad att köra spelet på. Grymt ju – gå in här för att vara med och tävla!

Kommentera

  1. Lina

    Bra tips! Vår son sitter mest o spelar bilspel o tycker de vanliga pussel osv är tråkiga. Han är lika gammal som Molly. Kan inte du snälla tipsa om fler spel ni har till barnen som också är pedagogiska? Vore guld! 👍🙏

Familjeliv

Resa med barn

Countdown till Spanien, 2 dagar kvar innan det smäller. Att resa nuförtiden jämfört med när jag var 18 år är ju rätt skilda upplevelser…minst sagt.

  • Paula har ”packat” i en veckas tid. Innebär att resväskorna plockas fram, det görs listor (fysiska och mentala) på allt som ska packas, kläder tvättas och viks, matchande ”finoutfits” för tjejerna för själva resedagen ska fixas, ett helt apotek ska med och kräver typ en egen väska och en miljon andra prylar som är ett måste för en vecka hemifrån.
  • Jag: packar 10 min innan vi ska dra, glömmer hälften, är glad om jag har passet med mig.
  • Kollar inte in barer och uteställen utan googlar runt på badställen, matställen, roliga aktiviteter för ungarna och så om det finns nån box i närheten.
  • Teknikgenomgång – ser till att ladda ner bra appar till ungarna för flygresan, köra hem filmer och serier på offlineläge och se till att vi har hörlurar och laddare.
  • Solskydd bunkras upp, stift, kräm, spray, UV-dräkter osv i all oändlighet. Är ett under att minsta solstråle når barnens hud.
  • Semestern går inte bara ut på att steka på stranden. Att ligga och sola är uteslutet, snarare är det upp och spring på stranden. Men brun blir man ju ändå!
  • Tempot varvas upp. Tänker förr när jag åkte då var det sovmorgon – ligga på stranden hela dagen – festa på kvällen/natten. Nu är det aktiviteter hela dagen och barrundorna lyser med sin frånvaro. Fast man är mer ”aktiv” nu för tiden är man mer avslappnad efter semestern. Och mindre spritfet.
  • Minnen för livet skapas. Förut var det mer black outs för livet =) Att få se minnen sätta sig i Molly (Leo är nog lite liten än) som kommer ha med sig för alltid är oslagbart.

Molly vägrar åka annat än första klass nuförtiden

Kommentera

  1. Nath

    Hej Hugo. Jag har en fråga till dig.
    Jag har precis fått reda på att jag är gravid och det är inget jag o min partner ens diskuterat om och jag är lite orolig att berätta för honom. Min fråga är hur berättar man? hur tog du det när ni väntade Molly? Frågar dig då jag behöver svar ur hur du som kille tänker kring de.

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.