Familjeliv
FamiljelivSkoj

Festa – före och efter barn

I helgen hade vi barnvakt och var på 35-årsfest. Det är lite annorlunda att festa idag jämfört med för några år sen.

Före barn: Planering? Driver du, varje dag är en potentiell festkväll.
Efter barn: Planerar veckor innan det är dags med barnvakt, lämningstid och hämtningstid.

Före barn: Drar ut i samma kläder som råkade tas på imorse oavsett om det är jeans eller kostym.
Efter barn: Planerar outfit, preppar med steamer och ser till att skorna är putsade. Nu jäklar!

Före barn: Uppladdning är att dega i soffan med handen innanför brallan och snacka om vart vi ska dra ikväll.
Efter barn: Uppladdning är att hämta barnen på föris, köra en lekvända och tagga igång dom för barnvakterna och hur kul de ska ha.

Före barn: Kollar mobilen titt som tätt för att se om någon brud hört av sig.
Efter barn: Kollar mobilen titt som tätt för att se om barnvakterna/barnen hört av sig.

Före barn: Drar runt på krogen som en missil på dansgolvet.
Efter barn: Njuter av att sitta med en bärs och snacka i ”lugn och ro” strax bredvid dansgolvet.

Före barn: Däckar på en efterfest med huvudet i toaletten kl 6.54.
Efter barn: Känner mig lite smågrusig i ögonen och redo för sängen strax innan midnatt.

Före barn: Dagen efter = spy, käka pizza, sova, kolla serier – repeat.
Efter barn: Vakna tidigt, dricka kaffe, hämta barnen, ha en dag i naturen.

Före barn: Önska att det vore helg några dagar till så man får slappa lite.
Efter barn: Önska att det var måndag så man får slappa lite.

Kommentera

  1. Sofia

    Kul och jämföra, samtidigt var du ju också yngre när du inte hade barn , jämfört med idag när du är snart 30.och kanske tyckte de var kul och hänga på krogen mm när du var yngre. Frågan är om du hade tänkt lika dant idag som blivande 30 åring om du inte haft barn 🙂 för man mognar ju. Min sambo är ett år yngre än dig och han tycker inte de är lika kul med krogen som när han var 18 till 20 och de här ju lite med åldern och mognad att göra. Nu menar jag inte att du är omogen menar bara att man förändras ju på olika sätt med åldern på gott och ont.

Dagens frågaFamiljeliv

Hugo tar pappaledigt?

”Om ni får ett barn till skulle du kunna tänka dig att ta merparten av föräldraledigheten då eftersom du satsat på din karriär så pass många år nu? Tänker att Paula till skillnad från dig verkar gilla jobbet med bloggen och allt runtomkring. Hur som, ni gör ett grymt jobb båda två 👍 Kram”

Skulle jag kunna tänka mig att ta föräldraledighet i ordets rätta bemärkelse? Korta svaret är nej. Börjar krypa i mig av rastlöshet bara av tanken 😅 Bebisar är inte skitkul i början även om dom är gulliga och för att ta ut föräldraledighet skulle det innebära att dra ner på sociala medier och allt iom att det är jobb.
Var faktiskt inne på Försäkringskassan och kollade för inte så länge sen och vi har kvar väldigt många dagar för både Molly och Leonore – vi har helt enkelt inte tagit ut föräldraledighet på det sättet. Både jag och Paula har jobbat på samtidigt som barnen varit pluttar. Paula har tagit det stora lasset dels då hon varit den som stått för käket (mina tuttar är tyvärr rätt värdelösa när det gäller att utfodra pickande bebisar) och för att hon är betydligt mer bebiskär än mig. Jag tycker en bebis är gullig och mysig men inte så mycket mer än så. Paula kan ha en bebis i famnen i timmar utan att tröttna.

Visst är det så att jag satsade mycket på karriär under tiden vi haft bebisar men jag skulle inte säga att Paulas karriär fått stå tillbaka. Under åren 2013 till nu har hon byggt upp sina kanaler på ett imponerande sätt och är bra mycket större än mig när det kommer till bloggen exempelvis. Det har hon lyckats med samtidigt som hon haft en unge på höften i princip. Det är en stor fördel med våra yrken – att Paula varit hemma med barnen har inte påverkat hennes karriär, lön eller pension på något negativt sätt. Snarare har det gjort henne väldigt vass på sitt område och det är något hon kan bygga vidare på om hon vill det.

Om vi skulle skaffa en trea skulle jag nog inte ta merparten av föräldraledigheten. I alla fall inte det första året – min bild är att mamman och bebisen är så sammankopplade under den tiden. Dock skulle jag inte dra igång något nytt stort projekt under den tiden utan vara mer närvarande på hemmaplan så vi kan dela bördan och jag kan ta större delen med våra två andra barn. Clean och Leonore föddes ju typ samtidigt och att starta ett helt nytt företag tar mycket tid och energi vilket kanske inte är optimalt när man samtidigt har en ny familjemedlem. Så för min del skulle ”föräldraledigheten” innebära att ta en paus i byggandet av nya grejer, förvalta det jag har jobbmässigt och växla ner lite under en tid. Fortfarande jobba men kunna göra det med barnet/barnen. Det är ju ett ganska unikt läge vi har – att kunna fortsätta jobba samtidigt som vi tar hand om barnen – så det skulle nog vara rätt mycket som det har varit. Med skillnaden att jag är mer tillgänglig så Paula kan dra iväg på möten och grejer lika mycket som jag kan och att jag inte dra igång värsta krävande projektet. Det är med andra ord ingen risk att jag blir lattefarsan på stan 😜

Ni med ”vanliga” jobb där man måste ta ut sina dagar för att få det att gå runt – hur har ni delat upp föräldraledigheten? 

Kommentera

  1. Emma

    Jag va hemma i 1,5 år med sonen, tog en vecka semester och va sedan hemma i 1,5 år med dottern. Så jag va föräldraledig i 3 år i sträck, dom bästa åren i mitt liv.
    Fast att jag tjänar mer än sambon tog jag all ledighet.
    Han tycker om barn och är väldigt fin med dom, men han vill inte gå hemma med (när dom är små) och då ja mer än gärna gör det fick jag det och jag kan inte tacka han nog för det. Nu när barnen är 4,5 och 3 år tar han dock mer än gärna dom. Han tar ut några veckor på sommaren och vintern, som nu i julas var han hemma med dom från mitten av december till mitten av jan och det är alltid han som tar dom när förskolan stänger för planering.
    Jag säger låt alla familjer göra hur dom vill och blanda inte er 🙂

  2. Tess

    Vi har faktiskt inte alls tänkt på ekonomin, vem som tjänar mest/minst. Jag var hemma 10 månader och min sambo var hemma 6 månader. Inte så jämställt, men det föll sig naturligt då jag har speciell ledighet iom att jag är specialpedagog.

    Jag är däremot avis för att pappan fick vara hemma den ”roliga” perioden, mellan 1-1,5. Som du säger är små bebisar inte. Så värst kul..

  3. Nine

    För oss var det viktigt att båda skulle få tid med vår dotter redan från början. Jag var dock hemma 6 mån pga amningen. Sen har jag fram till 12 mån jobbat 1,5 dag/vecka för att pappan ska kunna vara hemma lite. Från 12 mån-18 mån har vi varit hemma 50% var. På detta vis får båda tid för vår tjej, samt ”vuxentid” på jobbet. Vi har haft förmånen att låta henne vara hemma länge och from nu jobbar vi 80% var så hon inte behöver gå i förskolan på heltid.

  4. Veronica

    Eftersom det bara är sombon som har fast jobb. Jag har gått på långvick och ”sommarjobbat” sen jag tog studenten 2011. Så har jag varit mammaledig 1 år, skolat in på förskola åsså har sambon tagit ut pappadagar under sommaren då jag jobbat som mest. Äldsta dottern började på förskolan när hon var 1 år och 2 dagar, (typ en bebis)! Jag hade önskat att vi kunnat dela mera på ledigheten så att barnen inte behövt börja förskola när dom är så små. Men vi måste få ekonomin att gå ihop.

  5. Nathalie

    Det där är så svårt tycker jag! Det faller ju tyvärr på hur ens ekonomi ser ut och hur ens liv är. Jag var hemma med min son tills han var ett och då fick han börja dagis för jag kom in på högskolan och läser nu till sjuksköterska. Vi bor in en mindre ort i landet och min man tjänar ändå ganska bra trots att vi är rätt unga(jag 25 han 28). Jag har studielån nu när jag studerar och skulle han då ha varit pappaledig skulle hans inkomst sjunka drastiskt pga att han slår i taket för försäkringskassan. Då skulle vi knappt ha pengar över efter räkningar och mat om han skulle vara hemma ett längre tag då vi har hus och två bilar för att kunna ta oss till skola/jobb. Jag tog ut rätt lite dagar under mitt år hemma och har fortfarande dagar kvar och han har nästan alla dagar förutom några som han använt. Men han ska nu vara hemma utöver på somrarna en månad extra utöver semester då jag kommer sommarjobba 8v på sjukhus varje sommar tills jag är färdigutbildad. Så han kommer ju använda sina dagar och det är det här upplägget som passar oss.

    1. Anna

      Villebara säga när jag läste din kommentar att det är väl ett jättebra upplägg för eran familj. Låter ju fantastiskt att han får vara hemma med barn på somrarna!

  6. Annie

    Vi delar lika. Andra barnet nu och vi har gjort samma för båda; hemma ett år var på varje kid så de börjar föris när de fyllt två. Försöker dessutom ta långledigt tillsammans. Drar utomlands i sex veckor här snart och det ska bli såå skönt! Jag fattar verkligen alla som tycker att man ska få dela upp precis som man vill och att det är ”helt sjukt” att vissa dagar är markerade för den andre föräldern. MEN jag är av den åsikten att jag faktiskt tycker det är bra! Det är väldigt få länder i världen där föräldrar ges förmån att vara hemma så pass länge, betalt, med sina barn. Varför är det inte rimligt att det sätts en motprestation på det? Jag tror att ett barn behöver båda sina föräldrar lika mycket och att tiden hemma är viktig för att bygga grunden för den relationen. Jag tror också att det behövs lite push ovanifrån för ett mer jämställt samhälle. Så tänker jag..

      1. H

        Vi delade lika med första barnet men vid andra blev jag varslad då företaget jag jobbade på gick dåligt.. Så när jag skulle tillbaka stod jag utan jobb och därför förlängde jag föräldraledigheten o min man fortsatte jobba. Det löste sig dock ganska snabbt o efter en månad så började vi dela o jobbade halva veckor så gick jag successivt upp i tid o han ner.
        Jag tycker att det är självklart att man ska få välja själv vad som passar ens familj just för stunden. Hade vi varit tvinga att dela hade jag stått som arbetslös o han föräldraledig då hade det varit tufft att få ihop det. Det händer saker i alla familjer och alla familjer ser olika ut, tycker man ska utgå ifrån att alla faktiskt vill spendera tid med sina barn o sen löser man det på bästa möjliga sätt utifrån familjesituationen.

        1. Jenny

          Fast hur ska det nånsin kunna bli en förändring om alla tänker så? Om fler pappor verkligen skulle vilja vara föräldralediga med sina barn hade så redan skett. Jag tror man måste gå in och styra till viss del om vi nånsin ska kunna få en förändring i samhället. På lång sikt gynnar det alla med delad föräldraledighet

  7. Elin

    Jag är mamma ledig just nu ( 2.a barnet ensamstående med första) fick veta nyligen att pappan ” måste” ta ut 90 dagar utav föräldradagarna. I detra hushåll fungerar inte det och dessutom vill pappan inte vara hemma. Men så e lagen, och det är hekt sinnessjukt!!!! Låt man göra som man vill till familj till familj.

    1. Jessica

      Fast de 90 dagarna kan pappan spara till barnet är 8 (eller 12 år nu?) då kan man ta längre ledighet på sommaren med sin semester eller de andra loven. Även om det kanske inte passar att vara hemma just nu så kan det vara mysigt senare när barnet har blivit större😊

    2. Jenny

      Att vara föräldraledig är ju en förmån beskostad av staten så tycker inte det är orimligt att vissa dagar måste tas ut av pappan. Själv skulle jag inte vilja skaffa barn med någon som inte vill vara hemma med vårat gemensamma barn, tycker det känns som en konstig inställning. Dock rätt så vanlig bland män

      1. JLB

        håller med dig Elin, helt sjukt förmyndarsamhälle att inte få bestämma själv. Gör mig riktigt irriterad faktiskt! Var och en bestämmer själv är väl de mest logiska..

  8. Sofie

    Jag är den som tycker att de är helt upp till varje familj själva att bestämma över föräldradagarna.. I våran familj är jag den som har tagit ut flest föräldradagar men barnens pappa är den som varit hemma mest med dem även fast han arbetar heltid, och de tack vare hans schema.

  9. Jenny

    Så kul när du tar dig tid att svara på frågor från kommentarerna👍👍 Låter ändå som ett bra upplägg tycker jag. Kan ni inte ta ut lite föräldradagar på helgerna när ni ändå inte jobbar så att dom inte brinner inne?
    Jag tar ut alla föräldradagar med dottern då jag är ensamstående, jobbigt många gånger men så mysigt att få massor av tid med henne. Tycker du gör ett grymt bra jobb.
    Kram

  10. J

    Jag tycker alla föräldrar får göra som de vill. Med vår första var jag hemma 14 mån, andra bara 9 mån – jag ledsnade! Då fick karln ta över. Får vi en nr 3 skulle jag vara hemma i 9 mån och sen kanske växla m karln. Jag älskar att amma men det blir riktigt träligt hemma med bebisen! 😄

  11. Mikaela

    Jag är av den åsikten att varje familj gör som den vill/har möjlighet till beroende på jobb och livssituation.Jag va hemma i ca 14 månader med båda mina barn.Pappan ett par veckor inför förskolestarten.Det har fungerat för oss.Då jag jobbar varannan helg får de mycket tid tillsammans ändå.

  12. Maria

    Jag har precis börjat plugga igen efter 9 månaders föräldraledighet. Min sambo är nu hemma till och med augusti med vår son. Glad över att vi har möjligheten att dela lika 😃

Visa alla 21 kommentarer
Familjeliv

Att växa upp med barnen

Om ni lyssnade på podden Ofiltrerat som jag var med i så har ni hört att jag pratade rätt ofiltrerat om hur det var att bli pappa där 2013 när Molly kom. Det var stundtals rätt hemskt. Och det berodde nog väldigt mycket på hur omogen jag var. Min bild av att få barn var att jag skulle bli ”pappa Hugo” och att det skulle komma en gullig bebis som låg och sov tills den blev stor nog att leka och vara rolig. Så kom Molly och skrek som en galning typ hela tiden hon inte sov eller satt fast i Paulas bröst. Jag minns hur jag gick runt med Molly i babyskyddet hemma och guppade det för att få henne att sova – det var det enda som funkade.

Jag var inte tillfreds i den tillvaron och hanterade det med att dra igång olika projekt. Som golf. Företag. Thaiboxning. Min inställning var lite ”vem ska stoppa mig från att göra allt jag vill göra?” och om Paula inte var med på det kunde hon dra typ. Ett väldigt omoget och egocentrerat sätt att resonera på när man tagit ett gemensamt beslut att skaffa familj. Hugo, 23 år, kände att det var rimligt ändå, varför skulle jag behöva ge upp mitt liv för den där skrikande morsgrisen?

Vilken tur för mig att Paula inte bara bad mig dra åt helvete och drog. Tur för mig att hon är lika envis som en åsna och vägrade tumma på vår deal om att hålla ihop minst 2 år. Det jag ville komma fram till är att när Molly kom var jag fortfarande ett barn. Dom flesta som bestämmer sig för att bilda familj är två vuxna personer och det är nog att föredra. Jag var en unge själv som fick en mindre unge på halsen och det hade kunnat gå hur som helst men tack vare mycket kärlek gick det ändå bra. Bättre än vi kunnat föreställa oss. Nu är jag ingen unge längre utan en vuxen människa med två fantastiska barn. Jag kan konstatera att det som hänt dom senaste åren är att vi växt parallellt jag och Molly – som tur var hade jag lite försprång ändå. Hon får vara barn ganska många år till.

Kommentera

  1. Bea

    Blir lite rörd av bilderna och dina insikter. Tror det är superbra att du är så ärlig och just ofiltrerad om detta, hjälper nog många andra. Kram på er!

  2. Diana

    Hej!
    Kommenterar aldrig på bloggar annars, men vill bara säga att jag älskar CLEAN drickor! Dom är så goda och har inte det vidriga eftersmaken många funktionsdrickor har… Good on you! Men har en fråga kan man dricka dom under fastan? Påverkar den insulinet?
    Bisous
    Diana

  3. N

    Kan du prata vett i min karl som har exakt samma tänkt som du hade vid 23 han är dock 31!!! Jag har barn sen innan ( 5 år ) alltid varit ensamstående nu har vi gemensam dotter på 3 mån 3 v och han tänker och gör EXAKT som du tänkte och han bryr sig inte ett dugg och jag går runt som ett argt bi 24/7 och han fattar inte varför. Jag sköter ALLT i hemmet och då menar jag allt inkl båda barnen medans han kollar tv, festar, kör cross osv utom möjligen 2 h per dag och aldrig att han tar ett nattpass och vadå hans egentid då när ska han få sovmorgon? ( han sover 8-10 h per natt jag 2 h ) jag vägrar ge upp men vi har kommit till en punkt där det bluvit mer hat och överlevnad än kärlek. Hjälp mig hur får jag honom att vända och ta ansvar?

    1. Emelie

      Hej N! Sådär kan du ju bara inte ha det! Mitt råd är att sätta dig ned med din kille, allra helst när ni båda är utvilade och båda barnen är hos barnvakt. Berätta för honom hur du upplever att er situation ser ut och vad det leder till (bitterhet osv). Säg att ni är två som har valt att bilda familj och ni därför måste dela på ansvaret. När man får barn får man lägga sitt eget åt sidan, åyminstone till en början och ert barn är ju bara tre månader. Fråga honom hur han själv vill ha det och om han är nöjd med hur situationen ser ut just nu. Lycka till!

  4. Tina

    Paula skrev ett inlägg angående ett instagram konto igår. Nyfiken att höra dina åsikter om ett sånt konto. Håller ni med?
    Ni flög NIO gånger förra året………:är det rimligt?

  5. Louise

    Jag gillar att du sätter ord på vad många killar/män inte vågar prata om, i detta sina känslor om att bli förälder, det är mycket prat om kvinnor och deras förändring och hur värden blir annorlunda och jag skulle vilja se mer manligt perspektiv på det.

  6. J

    Alltså du ser ut som två olika personer på de där bilderna, och det är bara 5 år mellan fotona. Du har mognat, även utseendemässigt!
    För övrigt kan jag relatera, min karl hade jättesvårt att acceptera vår lilla tjej (idg 5 år), det tog sin tid men det löste sig till det bättre tillslut! Till alla nyblivna föräldrar, kämpa på, det blir bättre!

  7. Ana

    Hola halvchilenito!

    Underbart att läsa! ❤️

    Över till något helt annat.
    Som enda nyinflyttade chilenskan i en liten by utanför Ystad som heter Abbekås måste vi handla på Ica i Skivarp.
    Och där stod dina Clean och väntade. 2 för 40:- bra pris!
    För några år sedan köpte jag en Clean och höll på att spy. Det var nog den vidrigaste smaken jag hade smakat typ. Kände mig lurad på mina slantar då det var bara att hälla ut då inte ens gubben min som är snål kunde dricka den 🙈😄
    Nu köpte vi två st passion och jag måste bara säga – GRYMMA! Så goda!
    Nu hör jag varje gång jag ska till Ica från sambon – Köp en passion Clean till mig!

    Önskar er all lycka till och det måste vara en helt underbart känsla att era produkter säljs i en liten butik som Tores Ica i Skivarp! Då har man lyckats! 😊👍🏼

  8. Camilla

    Heja dig Hugo! Så fantastiskt modigt och starkt av dig att skriva ett sånt här inlägg. Du har vuxit enormt i din papparoll och utan att känna dig mer än genom sociala medier så syns det långa vägar vilken förebild du är för andra pappor/blivande pappor!

Visa alla 10 kommentarer
Familjeliv

Framåtvänd i bilen

Nu har jag varit med i game:et rätt länge men ibland glömmer jag ändå bort sprängstoffet – sakerna som alltid får folk att gå i taket. Och det är alltid saker som rör barnen och föräldraskapet. Någon uppmärksam kommentator såg att Leonore satt framåtvänd i sin bilbarnstol och baam.
För er som förfasas, ja jag kan bekräfta att Leo sitter framåtvänd. Ja, jag är medveten om att rekommendationen är att barn sitter bakåtvända till minst 4 år. Ja, jag vet att Leo bara är 3 år. Vi har valt att låta henne vara framåtvänd för att det inte gick att ha henne bakåt längre. Hon gallskrek som en galning vid varje bilresa och tillslut gav vi upp bakåtvändningen helt enkelt.
Resonerar lite som så att visst det är större risk vid eventuell krock men risken att råka ut för en krock ökar kraftigt av att ha en unge som skriker konstant och stör körningen. Nu känns det dock som att det aldrig kommer vara problem i bilen när vi har tv i sätena 😜

Lite kul att jag fick likadana kommentarer för ganska exakt ett år sen, men då var det Molly det handlade om. Som hade passerat 4 år. Barn och bil verkar vara en pålitlig bomb att ta till om jag vill öka kommentarsfältet antar jag 😅

Kommentera

  1. cass

    Ville flickan också titta på tvn och gapa sig till det? Eller rädd att skada tv om ni har hebbe bakåt? Hon har precis fyllt 3. Tkr ni brukar vara on point i föräldrarskap men nu verkar ni fått tillfällig sinnesförvirring.

  2. Carina Eriksson

    Jag är 56 år, farmor till en snart 4-åring som sitter framåtvänd i FRAMSÄTET när han åker med mig!!! HERREGUD så oansvarsös jag är!!! Jag får nog göra en orosanmälning på mig själv……OCH mamman OCH pappan som han åker på samma sätt med. Och jag kan inte förstå att alla mina 3 barn överlevde UTAN bilbarnstol alls…….suck.

    1. Jacqy

      Airbagen i framsätet skadar ett barn som sitter där vid eventuell krock om barnet är kortare än 130 cm. Varför utmana ödet?

  3. Annica

    Vi bytte framåt när vår dotter (mellantjejen) var två år. Detta pga hon alltid spydde och var illamående i bilen bakåtvänd.. Men framåtvända har det minskat otroligt mycket. Så jag förstår absolut ert argument!

  4. Camilla

    Jag förstår att man överväger att byta när man har barn som inte trivs att åka bakåtvänt. Våra barn har som tur är aldrig gnällt så har inte behövt fundera över det ☺️ Barnen är nu 5,5 och 3,5 år och sitter fortfarande bakåtvända båda två. Skulle aldrig förlåta mig själv om det hände något för att jag vänt barnen i bilen för tidigt 🙈 Jag älskar dig Hugo och du är verkligen en förebild för många! Håller i princip alltid med dig i dina tyckanden, men inte den här gången 😉

  5. L

    Jag blev ändå chockad när jag läste häromdagen (kollade för min egen skull då vi har en treåring) att risken att dö vid krock ökar med 90%(!!) för barn som åker framåt innan de är tillräckligt starka i nacken vid 4-5 års ålder.

  6. -Jenny-

    Jag bara VISSTE att någon skitnödig gnällspik skulle anmärka på det!!! Jag såg det också och det var det enda jag tänkte på, att du skulle få skit. I övrigt tänker jag att ni gör det ni gör i er familj och ingen annan har rätt att tycka till. Vi vände vår minsting framåt när han var 3,5 men jag har inte vågat knysta om det till någon. 🙈 Han hatade också att sitta bakåt, det är så himla bökigt att spänna fast i bakåtvänd stol och nu kan våra barnvakter enkelt låna bilstolarna. Inte ångrat mig en sekund och han lever och har hälsan. (Med första väntade vi tills efter fyra år såklart men med andra barnet går man på sin egen erfarenhet istället för att följa alla tusen regler och pekpinnar.)
    Heja er!

  7. Sofie

    https://www.axkid.com/sv/darfor-ska-ditt-barn-sitta-en-bakatvand-bilbarnstol-upp-till-6-ars-alder/

    Skadefrekvensen ökar just runt 3-4 år när många väljer att vända sina små barn framåt. ♥️ Det är därför folk ”tycker” saker. Just för att rätt sorts bilbarnstol för åldern är en enkel livförsäkring om andra hinder inte finns. Jag hade testat allt annat innan jag vände ett så litet barn, t ex en större bakåtvänd bilstol, annan placering i bilen, visat krockfilmer osv. Många barn har en bilhatarfas, för min 3.5-åring blev det mycket bättre att få ta över storasysters Axkid Minikid som var mer rymlig samt sitta i framsätet med mer plats och få sällskap av föraren och kunna se de som sitter i baksätet.

  8. Saga

    Skit i alla andra o gör som ni vill, ni är vettiga och agerar därefter 👌🏻
    vad sitter leonore i för stol?
    funderar själv på o byta till lilltjejen som är alldeles för lång för bakåt och är på jakt 😋

    1. Sofie

      Glöm inte att det finns bakåtvända stolar där långa barn faktiskt får plats! Min äldsta sätt i Axkid Minikid tills hon var över 120 cm. Byt inte av fel anledning om barnet är väldigt ungt. ❤️

  9. Sandra Augustinson

    Men hur man har sitt barn i bilen bestämmer man ju själv, man känner ju sitt barn själv. Och jag håller med dig i att, bilkörningen blir bättre när barnen är glada och inte skriker. Jag tycker att ni gör helt rätt i hur ni gör med N-å 🙂 och jag tycker er bil är as cool!!

  10. Sara

    I USA canada Mexico mm har alla framåtvända bilbarnstolar….

    Folk är så svartsjuka över bilen att dom måste ha något att klaga på!! Käften hela bunten!

    Vår dotter är 2år och åker framåt då hon blir åksjuk och spyr ner bilen.

      1. Annika

        Tror snarare det handlar om att folk bryr sig om barnen och oroar sig p.g.a. att det är mycket större risk för allvarliga skador vid krock på barn yngre än 5 år som sitter framåtanda.

        1. isabelle

          Tror tyvärr inte att det är så att det handlar om att folk bryr sig, snarare att de vill ha något att klaga på av andra anledningar (avundsjuka, bitterhet, etc). Många människor älskar pekpinnar och VÄNTAR på att det ska komma ett blogginlägg från Hugo eller Paula där de kan förklara alla saker de gör ”fel” som föräldrar, som influencers eller vad som. I Paulas kommentarsfält är detta fenomen väldigt vanligt. Människor vill gärna klaga på andra människor som har lyckats i sina jobb, som ser bra ut, har fina saker, mycket pengar, osv, istället för att göra något åt de riktiga problemen här i världen 🙂 Tyvärr. Alla VET att Hugo och Paula aldrig skulle utsätta sina barn för fara, så sluta gnäll.

          PS. Pratar nu inte om dem som som genuint vill hjälpa och ge tips, men det blir bara för mycket med alla dessa pekpinnar.

    1. Sandra

      Sverige är ledande i bilsäkerhet för barn. Så att jämföra Sveriges rekommendationer med andra länder funkar liksom inte. Ett barn under en viss ålder klarar inte av en krock framåtvänd. Barnet kommer att gå sönder då skelett och muskler inte är tillräckligt utvecklades och starka.

      Sen har jag hellre ett barn som kräks, skriker, får ont i benen etc etc än ett dött barn. Hellre brutna ben än en bruten nacke, inte sant?
      Så att dra kortet ”såhär gör dem i andra länder” var nog inte ditt smartaste drag. Hoppas du inte är ute och åker med din dotter nu när det är snorhalt. För hennes skull, för att hon ska kunna få leva ett långt liv. Rätt bilstol är en billig livsförsäkring

Visa alla 17 kommentarer
Dagens frågaFamiljelivTankar

Drömmen om en son

Igår var Pulkan på krigsstigen mot alla dom som frågar om vi inte vill ha en son också och skrev ett inlägg om det (som ni kan läsa HÄR). Såg i kommentarsfältet att några inte tycker det är konstigt eftersom jag sagt att jag skulle vilja ha en son.

Visst har jag sagt att jag gärna skulle ha en pojke också, som skulle heta Nico. Men precis som Paula skriver skulle jag inte vilja skaffa ett tredje barn i ambition att det ska bli just en pojke, jag tänker att man får dom barn man får och jag skulle inte byta bort mina två döttrar för allt i världen. Innan Molly kom till världen hade jag kanske en bild av att jag hellre ville ha bara söner. Tänker att det kanske är lättare att relatera till det egna könet? Och att jag själv växt upp med bara bröder. Så det kändes självklart att barn = pojkar. Jag skulle nog tänkt mig en mini-Hugo eller två med noll impulskontroll och att vi skulle sporta ihop. Och det har jag ju fått också – dom flesta säger att Molly är en mini-Hugo (och Leonore en mini-Paula) både till utseende och sättet (vi är lika bra på att snubbla och att hålla fokus och lyssna emellanåt😜) och hon älskar att sporta, helst fotboll men också boxning och gymnastik eller som i våras när hon ville följa med mig ut och springa i gryningen. Leonore är ju dessutom, hur det nu är möjligt, en ännu vildare variant av Molly. Vi trodde Molly var vårt vilda barn men det är Leonore. Väntar med spänning på att se hur hennes intressen utvecklar sig under åren (nu är det mest skor, dockor och Frost som gäller).

Nu känner jag mig säker i rollen som flick-pappa. Det är ju den enda roll jag haft som pappa och jag tycker det känns mysigt att ha min tjej-liga hemma. Det jag upplever annorlunda från vänner som har söner är att leken blir lite på ett annat sätt – vild men inte lika brutal som pojkar. Och att det är mer mys och gos.

Vill jag inte skaffa en till då så vi får en son också? 
Nja. Just nu trivs jag rätt bra med två barn. Som jag skrivit tidigare känns det skönt att vara över den tröskeln med blöjor, vakna nätter och konstant övervakning av en liten bebis som inte kan göra sig förstådd på så många sätt. Nu för tiden kan man ju faktiskt sätta sig vid tv:n en stund och ha barnen lekande i rummet bredvid utan att behöva ha örnkoll på varje rörelse. Just nu är det också mycket på gång i våra liv vad gäller jobb främst. Både mitt jobb med Clean och sen Paulas och mitt gemensamma jobb med våra kanaler. Att skaffa ett till barn nu känns inte optimalt. Men vi är ju också relativt unga fortfarande så, precis som Paula skrev, om några år kan det säkert bli aktuellt. När barnen går i skolan och inte längre tycker pappa är coolast i världen och man har glömt bort allt det där med blöjor, välling och nätterna. Men då är inte syftet att ”göra en pojke” så vi blir kompletta. Klart det skulle kännas kul med en Nico men av erfarenhet vet jag ju att det är guld med döttrar så vad som än kommer den dagen blir jag glad. Barn är barn helt enkelt.

 

Kommentera

  1. Ebba

    Så fint skrivet!! Är bara 17 år men har följt dig ända sedan innan du blev tillsammans med Paula. Blir så glad i hjärtat av att se er kärlek till varandra och era barn, önskar verkligen jag haft en pappa som du!

  2. Linda

    Kände likadant inte massa blöjor igen!! Men det är bara en period som sen är över och så värt! Men förstår er ni har mycket just nu.
    Men hade lätt sett er med en liten Nico med två storasystrar men såklart en flicka till så har du en stark armé bakom dig

Familjeliv

Tog en fylla med kidsen

Igår var det fredag och vi avvek från vår vanliga ”taco-film-somna i soffan-rutin” och hade lite vänner över med deras barn. Det blev rätt röjigt. Vi käkade pizza och öste loss. En sak som är säker att när det är barn inblandat blir det stökigt, när det är en grupp barn på 4-5 st blir det ännu mer kaos 😅 Såg ut som en atombomb landat i barnens lekrum och gjort att allt sköts ut i vardagsrummet. I det läget har man två val; tänka fan vad jobbigt nu måste vi städa satan eller bara go with it. Vi körde all in på att go with it och levlade upp med att maxa med disco i vardagsrummet.

Barnen fick gå loss bäst dom ville och vi föräldrar hängde på – en del hamnade på insta story. Fick syn på den här kommentaren sen:
Vad är det som händer på din insta story? Herregud fulla vuxna människor bland så småa barn… förstår bara inte varför man måste dricka föran barn? Man kan dricka til middag men att dricka sig helt full framför så småa barn kan jag bara inte förstå. 

Först och främst vill jag bara klargöra att det inte var någon fylla inblandad. Visst tog jag en öl innan maten men eftersom det här var häng med barn körde vi inte några mängder med alkohol. Alla körde hit också och körde hem sen. En story jag la upp så hämtade jag en flaska champagne och skrev ”sponsbord”. Det kanske inte gick fram i klippet men det var en kul parallell till hur det brukar gå till när vi vuxna är ute – flaskan öppnades aldrig och det förekom inga vaskningar av Bollinger på vår vardagsrumsmatta 😂 Barnen hade kul ihop med sina föräldrar, vi shufflade och hoppade i soffan som man aldrig får annars.

Min syn på alkohol och barn är att det inte är optimalt ihop. Visst kan man ta en öl eller något glas vin till maten – det tror jag inte skadar – men att vara full ihop med sina små barn är inte en ekvation för mig. Varken jag och Paula vill ”tappa kontrollen” så länge barnen är i närheten. Däremot tar vi gärna en ordentlig utekväll när vi har barnvakt och kan hämta barnen dagen efter. Men en fylla med barnen tar jag inte.

TB till när Molly och Leo kom hem sent efter en redig utekväll 😂

 

 

Kommentera

  1. Sofia Jz

    Att ni föräldrar visar era barn att även ni kan ha kul och bjuda på er själva gör ju bara att barnen blir trygga och vågar bjuda på sig själv. Varför ska folk tro man dricker bara för man flumdansar och bjuder på sig själv. Fortsätt med de ni gör och trygga barn leka bäst 🙂

  2. F

    Bara pinsamt att människor jämt måste kommentera andra folks händelser och saker dom gör, o sen tror dom att vad dom tolkar är rätt också! Om du som skrev till Hugo läser detta så fyfan vad du skämmer ut dig. haha

  3. E

    Hej Hugo. Jag var tvungen att kommentera när jag såg ditt inlägg. Jag brukar inte kommentera i vanliga fall. Jag måste bara säga att de du la ut på insta story var en rolig och glad video som man såg att de va absolut inge oroligheter som alkohol inblandad. Min pappa är alkolist och vet exakt hur barn blir när de är mängder alkohol iblandat då jag varit de barnet. Din syn på barn och alkohol ihop är riktigt klok, jag önskar att alla hade sånna föräldrar som kunde tänka så.. tyvärr är inte dagsläget så. Men vill bara ge dig och Paula en stor eloge, för ni är ansvarsfulla och tänker klokt till detta. Vilket man egentligen inte ens ska behöva ”hylla”, de ska vara normalt. Men hoppas du förstår min poäng. Ni är grymma!!!

Familjeliv

Vardagstraditionen är igång

Något vi plockat upp igen efter sommar, bröllop och resor är att vi drar och badar en gång i veckan. För oss är det perfekt familjehäng – jag är Paula är båda rätt energiska och lekfulla så att hänga med barnen på barnens villkor i vattnet passar oss som fisken i vattnet. Båda våra barn är riktiga vattendjur som inte är rädda för någonting när det kommer till bad. Hamnar dom under vatten kommer dom snabbt upp igen utan rädda miner (för den som ev. oroar sig så nej vi lämnar självklart inte barnen utan uppsikt i vatten och finns alltid en armslängd bort att fiska upp dom).

Efter badhuset är vi alla trötta på det där sköna sättet man blir efter ett par timmars härjande i simhallen. Typ så man får flashbacks till när man var liten och kunde hänga med polarna i vattnet hur länge som helst. Även om livet är lite stressigt på sina håll med jobb och annat blir det ett fint break med familjen.

Har ni några nice vardagsrutiner som ger lite guldkant på tillvaron?

 

Kommentera

  1. Emma

    Inte direkt vardags men helgrutin! Varje söndag spelar jag och killen bingolotto till god mat 😂 Perfekt avslut på veckan och har blivit en tradition. 23 & 25 år gamla…

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.