Familjeliv
Familjeliv

Grattis på morsdag

Den här dagen har det varit full fokus på att fira den här fantastiska kvinnan, soon to be mrs Rosas.

Är morsdag (och farsdag) ett kommersiellt jippo som skapar krav på presenter och uppvakning från den andre föräldern? Eller är det en bra påminnare om att ge lite extra uppskattning till sin partner för att hon (eller han) har gett dig det finaste i livet och det är något att värdesätta? Jag lutar mer åt det andra. Tack Paula för att du gått igenom två långa graviditeter och två förlossningar med en urkraft jag inte kan fatta. Tack för att du gett våra döttrar mat, närhet och trygghet sedan första sekund. Tack för allt ditt planerande, roddande, läsande av böcker, idéer på utflykter och kort och gott för att du är världens bästa mamma till våra döttrar. Tack för att du gjort mig till pappa och gett mig världens finaste familj.


P.S Grattis till min egna mamma också – världens bästa farmor!

Och grattis till alla andra fantastiska mammor där ute.

Kommentera

  1. Jasmine

    Du är min dröm man!!!
    Borde finnas många mer män som tänker och har den kärleken och omtanke att ge till kvinnor som du har. Paula o dina döttrar har lyckans tur asså

  2. P

    Hugo! Vet du om det finns någon pulsklocka som man kan ha Spotify på MEN inte behöva ha med mobilen? Hittar ingenstans men det kan väll inte va så svårt? Skönt att slippa ta med mobilen överallt 🙂

  3. Malin

    Min dotter som är fem fick välja vad som helst i affären att köpa till mig i present. Hon valde min favoritglass. Tycker det var väldigt fint av henne ☺️

Visa alla 9 kommentarer
Familjeliv

En dag på Skansen ledde till soc-anmälan

I söndags körde vi en heldag på Skansen hela familjen. Solen stekte, barnen var glada, Paula och jag var glada och vi fick till riktig jäkla kvalitativ familjetid. Dagen tog ut sin rätt och barnen var lagom möra sen när vi kom hem. Jag drog iväg till golfbanan och sen gjorde jag som resten av Sverige och kollade hockeyfinalen. Bra dag allt som allt.

I måndags fick jag dock ett DM på Instagram som först gjorde mig förvirrad. Sen chockad, lite arg och bekymrad. Men nu har jag landat i att det är en riktigt sjuk grej jag vill dela med mig av (självklart censurerat för att inte hänga ut nån):

 



För att klargöra så det inte råder några som helst tvivel, jag har absolut inte varit ute med Molly på cykel och kört framför henne i bilen. I söndags stod barnens cyklar parkerade hela dagen. Jag är kanske inte den mest seriösa pappan alla gånger och visst har jag gjort missar i föräldraskapet men jag skulle aldrig någonsin medvetet utsätta något av mina barn för fara. Självklart skulle jag inte släppa iväg min 5 åring på cykel bakom mig och köra ifrån henne i bilen och lyssna på henne skrika förtvivlat efter mig. Om det hade varit jag hade jag tyckt det var rätt och riktigt att anmäla till soc. Eller kanske ännu hellre ringa polisen på en gång iom att det skulle vara en fara som pågick där och då. Vad ska soc göra några dagar/veckor efter om olyckan redan varit framme med ett barn i trafiken.

Det jag dock ställer mig emot är att anmäla på premissen att det ”hade kunnat vara jag”. Hur ska en person i en Facebook-grupp bedöma att det där skulle kunna vara Hugo Rosas och enkom på det tycka att ”då anmäler vi honom”. En anmälan hos soc tas alltid upp och utreds vilket självklart är bra men det innebär ju också att dom lägger tid och resurser på något som väldigt lätt hade kunnat undvikas genom att 1. vänta in mitt svar där jag hade kunnat säga att nej, familjen var på Skansen hela dagen så det var inte jag. 2. kika in på bloggen/Insta stories och kolla vad jag pysslar med. 3. kolla in på bloggen och titta om barnet hon såg var Molly eller Leonore. Personen som anmälde la upp sin grej på fb redan på söndagen och skrev och frågade mig på förmiddagen dagen efter, jag svarade inom ett par timmar men då var anmälan redan lagd. Nu är jag ju inte rädd för en soc-utredning här just med tanke på att det inte var jag eller någon av mina döttrar men jag undrar ändå hur tankegångarna går när man anmäler en bestämd person utan att veta om det var den man såg. Livet som offentlig person bjuder ibland på lite oväntade händelser, minst sagt.

Kommentera

  1. Fnulan

    Så bra och vuxet reagerat av dig Hugo!
    Jag tycker att kvinnan är en hjälte och har otroligt mycket civilkurage. Det behövs massor av det men det blev jäkligt tokigt att någon ”trodde, antog och spekulerade” och någon annan gjorde en anmälan på det. Korkat och naivt.
    Dock vill jag ändå att denna kvinna ska veta att hennes oro hade kunnat rädda ett barn som farit/far illa och det är fantastiskt att agera för att rädda de små. Era telningar har fantastiska föräldrar.
    Hälsa familjen och vi ses kanske på en kaffe snart 😉 Slörp…

  2. Sofia

    Hej! Jag arbetar inom socialtjänsten med barn och unga (är i grunden socionom). När socialtjänsten får in en orosanmälan görs först och främst en skyddsbedömning baserat på de inkomna uppgifterna, det vill säga en bedömning om barnet är i akut behov av skydd. Detta sker främst om det förekommer våld och/eller sexuella övergrepp. I annat fall görs en förhandsbedömning om utredning ska inledas eller inte, där socialsekreteraren gör en bedömning av den inkomna orosanmälan, samtalar med den part anmälan gäller (i detta fall du och Paula eftersom ni är vårdnadshavare) och i vissa fall även barnet. En förhandsbedömning är inte samma sak som en utredning, utan alltså endast en bedömning om det finns skäl att öppna utredning eller inte. I den kommun jag arbetar i leder cirka 50% av inkomna orosanmälningar till att utredning inleds. I ert fall tror jag inte att ni har något att oroa er för, och att ni blivit kallade till ett samtal beror alltså på förhandsbedömningen. Anmälan kommer troligtvis inte gå längre än så. Förstår att det som förälder är frusterande att ta emot ett sådant brev, men jag tror inte att ni har något att oroa er för. Socialtjänsten har tyvärr ett rykte av att ”ta barn”, när verkligheten egentligen är att det är den absolut sista utvägen man tar till. Innan det kommer till ett sådant skede ska alla andra möjligheter till stöd vara uttömda, eller så ska behovet vara akut.

    Ha en fin helg!

  3. A

    Det är hemskt hur man kan anmäla någon man inte ens är säker på är den personen! 😣 jag hoppas allt ordnar sig!

  4. Sabina

    Hej, jag jobbar inom socialtjänsten fast i en annan kommun. Vill bara säga att jag förstår din/er oro att få en anmälan på sig, det är inte roligt att behöva bli anmäld. Det är tyvärr vanligt att folk anmäler hit och dit på inga grunder alls för att ”sätta dit” någon, vanligast anonyma anmälningar. En anmälan ska alltid behandlas av socialtjänsten genom en förhandsbedömning,en bedömning om att inleda utredning eller inte. Det är långt ifrån alla anmälningar som leder till en utredning. I förhandsbedömningen pratar man nästan alltid med vårdnadshavare och ibland med barnet ifråga (om det är lämpligt). Enda gången det alltid inleds är då det handlar om våld. Jag jobbar själv med att utreda, och möter många föräldrar som möter socialtjänsten och det är ofta med stor nervositet och rädsla. Många har uppfattningen om att vi bara ”tar barn”, det är endast vid särskilda omständigheter och inget som görs i handvändning. Vi utreder om barnet eller föräldrarna är i behov av stöd kring något som inte fungerar hemma. Jag tror att mötet på socialtjänsten kommer att gå bra, förklara läget och var öppen 🙂 Kram

  5. Corre

    Tycker synd om Hugo när det inte var han och hans dotter.

    Dock tycker jag ännu mer synd om den flickan som råka ut för detta.
    Vilken panik för henne, cykla gråtandes efter sin pappa på det viset.
    Jag hoppas den lilla flickan mår bra.

  6. Louise

    De här va verkligen inte ok! Varför inte kolla med dig? Kan ha att göra med hur du bar Leonore vid Valborg, vet att många reagerade starkt på det.

  7. Ida

    Vilka hjältar det finns. Fyfan. Säg till folk på plats och kolla regnr på bilen.

    Detta va inte så oskyldigt. Tror någon är avund och kör ett fult spel mot er. Arg man blir.

  8. Sara

    De är de sjukaste jag läst! Va är de för fel på människor. Kärringen (antar att de är en kvinna) slösar ju bara socialen tid, tid dom kunnat lagt på ett barn som faktiskt far illa.
    Även den pappan de va, hon har ingen aning om va de var som faktiskt hände.. kan lika gärna vara ett skilsmässobarn som blivit ledsen när pappa lämnat av och hoppat på cykel och åkt efter. Eller liknande situation.
    Hur som helst folk måste ha mer kött på benen innan man anklagar och anmäler folk.

  9. Malin

    Hahaha, fyfan vilken sjuk person. Orosanmälan till soc är dock allvarliga saker och jävligt konstigt att hänga ut dig efter att ”nån trott att det kke kunde varit du”?!?! Tycker det låter skumt i allmänhet.
    Frågan är om det ens lagts ut nåt inlägg på fb alls. Himla kul dock att personen är så himla upptagen att hon inte hinner vänta ngra timmar på att ev få ett svar o ”redan behövt lägga händelsen bakom sig” när du svarat… Ändå verkar hon ha tid till att skriva ett jäkligt långt DM sen trots allt. #busylife

  10. G

    Jag vet att många skriver ” ni kommer bli kontaktade” jag jobbar med ungdomar och kan ibland gå bananas på soc tanterna för de alltid tar all tid i världen känns det som ibland. Så om jag var du hade jag själv kontaktat soc. Det är inte säkert att de kontaktar er, utan ibland samlar man på oroanmälan tills ” det är såppas mkt då kliver dom in” så denna kan lika gärna va ligga kvar där bara. Kontakta dom och visa att du är upprörd. Det är inte ok Hugo.

    1. Sabina

      Eller så är det så att de hanterar anmälningarna men att du inte får veta, anmälaren får sällan veta vad som händer och tror då att ”inget händer”. Alla anmälningar ska hanteras, vårdnadshavare ska bli kontaktade om det finns en anmälan. (Jobbar själv på soc så har koll). Och ofta är det så att vårdnadshavare blir kontaktade, men att ingen utredning inleds. Då görs det inget mer sen.

  11. G

    Det var det sjukaste jag läst. Tror nog personen ville ha lite Facebook applåder att ” hon vart så himla duktig på anmäla” men som du säger tog hon tiden att lägga det på Facebook kunde hon tagit sig tiden för att fråga dig. Och om man nu ska leka så himla duktig vem fan går gör oroanmälan efter att någon skrivit ” kan varit Hugo” såna människor ska hålla sig långt borta från anmälningar. Fyfan va arg jag blir!

  12. Theresa

    Hej! Jag förstår att det är väldigt obehagligt att bli anmäld. Detta kommer högst troligt att resultera i att de ringer er inom några dagar (de måste inom två veckor från det att anmälan kommer in besluta om det ska öppnas utredning eller ej) och efter det samtalet kommer ärendet avslutas. Har de väldigt mycket tid över kanske de kallar in er på ett möte med samma resultat, detta kommer inte leda till något alls i huvud taget. Jättetråkigt att anmäla på sådana grunder, det är också sjukt frustrerande som socialsekreterare för det är inget man kan göra nåt med.
    Lycka till!

  13. Diana

    Men va fan. Vad sjukt att man bara slänger iväg en anmälan bara sådär! Shit vad enkelt folk har det att anmäla till höger och vänster… på spanska brukar man säga ”håll koll på din egna röv innan du kollar på andras…” haha. Det är mitt tips till den damen …antar att det var en dam, män brukar sällan vara så jädrans näsvisa och irriterande. 😀

  14. Jenny

    Detta är helt sjukt 😂 måste vara en psykiskt labil person som inte vetat bättre dessvärre. Otroligt tråkigt!

  15. Madde

    Wtf!!! Hur fan kan man göra en anmälan bara sådär och tro att det var du? OCH INTE ENS KOLLA MED DIG FÖRST? Sjukaste jag hört. Vilket jävla psycho.. Shit.

  16. Nettan

    Herregud!! Hur kan man ens göra en anmälan för att man ”tror” att det är du!?! Hoppas människan läser här och få jäkligt dåligt samvete men jag tvivlar. Vissa ska bara lägga nästan i blöt utan att ens använda hjärnan innan. Civilkurage hade varit om människan hade stoppat flickan, pratat med henne och inte ringa soc det första man gör!! Onödig anmälan som kommer korta samhället. Blir så trött på sånt!

  17. Leila

    Du borde anmäla och stämma henne. Det har blivit hobby anmäla folk till soc idag. Folk borde skaffa eget liv istället för lägga näsan i andras

  18. Linda

    Hur kan man anmäla för något som kanake varit du utan att vara säker? Vad är det för sjuk jävla människa. Alltså usch jag blir mörkrädd!!

  19. Lotta

    Blev sååååå himla ledsen när jag läste det här. Vad är det för människa som antagit att det varit du och sen bara skickat in en soc.anmälan mot er när hon inte ens var säker på om det var du eller inte. Visst är det bra att det finns möjlighet att orosanmäla, men det ska ju inte missbrukas! Nu ska en handläggare på Soc behandla den här orosanmälan, även om inga åtgärder kmr att vidtas, men dessa resurser kunde och skulle ju istället ha lagts på ett barn som verkligen far illa!

    Jag var också på Skansen i söndags och såg faktiskt er. Tänkte gå fram till er och hälsa, och hade tänkt berömma er för hur fina ni är/verkar vara mot varandra och era barn, av det man ser på era bloggar och av det jag såg på Skansen. Var väldigt nära på att gå fram, men ville inte störa er, men nu ångrar jag mig nästan när jag läser att ni utsätts för sånt här. Du och Paula borde istället överrösas med kärlek och få en massa beröm för hur otroligt härliga ni är. Ni har så lätt för skratt båda två, det är så fint att se.

    Jag hoppas verkligen att ni kan skaka av er det här snart och fortsätta vara starka. Och jag är tacksam så länge ni vill dela med er så mkt av era liv i era bloggar, men förstår den dagen ni väljer att lägga ned, med tanke på all den skit ni måste utstå. Nästa gång jag ser dig el din blivande fru ska jag gå fram till er och säga hur fantastiska ni är. All kärlek till dig och din familj!

    / Lotta

  20. Linda

    Vad finns de för folk där ute?? Tro sig vara någon som de inte visar sig vara och sen anmäla, jävla idiot!! Ta reda på fakta innan!!!!

  21. Nathalie

    Hej! Vad tråkigt att det blev så, som du sa bra att personen har civilkurage och står upp för ett barn, synd att ni får ta någon typ av smäll bara.

    Hur som. Jag arbetar på socialtjänstens utredningsenhet gällande barn. Vill bara göra ett förtydligande, som förhoppningsvis gör att det känns något lättare för dig och Paula. (Obs att det är barnets situation som anmäls och inte bara en enskild förälder= båda kommer troligtvis bli kontaktade). Min gissning är att ni kommer få en telefonkontakt alternativt ett möte där ni förklarar situationen. Utfallet kommer troligtvis bli beslutet ”utredning inleds ej”. Observera att ett sådant beslut måste tas inom två veckor från det att anmälan kommer in = i slutet på nästa vecka/början på veckan därpå, bör ni inte ha någon som helst inblandning hos socialtjänsten och anmälan bör gallras (typ slängas), om barnen inte tidigare varit aktuella där, vilket jag gissar på att de inte har.

    Hoppas allt går bra!

  22. Anna

    Herregud vilken rutten människa. Man borde anmäla HENNE för det hon gjorde.

    Hoppas du läser det här!!
    Hur fan tänkte du??? Du kanske borde ta reda på sanningen först innan du bara kastar ut namn.

    Hugo, jag tycker så synd om dig, bara för du är en sån rolig pappa anses du kunna göra något sånt här. Av det jag ser, är du världens bästa pappa. Du har dina hobby,intressen – men du klarar ändå av att vara så närvarande, uppmärksam och varm & kärleksfull pappa. Jag önskar alla pappor var som dig, verkligen. Trist att sånt här ska hända pga en idiot som inte kan ta reda på fakta innan hon gör en anmälan!!

  23. Emma

    Alltså usch vad arg jag blir! Så himla onödigt att soc ska lägga sina resurser och tid på något sådant när andra barn verkligen far illa & behöver hjälp. Tycker det är trits med folk som gör såna här orosanmälningar när man inte ens vet vem personen i fråga är. Hoppas personen skäms och tänker ett steg längre nästa gång.

  24. cecilia

    är detta ett skämt? vet inte om jag ska skratta eller gråta.
    Fruktansvärt att blanda in en förälders namn i en socanmälan när anmälaren i fråga inte har någon aning om vem personen var.
    Finner inga ord, är folk såhär??

  25. Nancy

    Vad svarade hon på det du skrev? Vad hade hon för argument att hon ej kunde vänta in ditt svar?

    Usch vad arg man blir!!

  26. Petra

    Hur kan man anmäla dig för någon trott att det var du. Verkar helsjukt. Självklart ska man anmäla om man har grund för det men absolut ej om man inte är 100% säker. Soc har nog viktigare saker för sig än detta. Galet.

  27. Amanda

    Så onödigt att socialtjänstens resurser och tid ska läggas på saker som är onödigt. Man ska självklart soc.anmäla om man är orolig att något inte står rätt till. Men att anmäla dig för någon kommenterat att det ev kunde vara du 😂Undrar verkligen vad det antagandet grundats på. Folk har fan inget vett ibland 😴😂

Visa alla 37 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Är det OK att säga åt svärmor att backa?

Kul att ni hakar på och har ställt massa frågor i min lilla frågelåda, tänker att jag ska försöka svara på dom flesta i alla fall så jag plockar upp dom ibland så kan vi foka på ett ämne i taget. Bara att slänga in nya frågor där också om ni kommer på nåt.

Första frågan blir på tema barnuppfostran: 

Hej Hugo. Jag och min sambo har varit ett par i snart 8 år. Vi planerar att skaffa barn inom det närmsta året / halvåret. Jag har alltid en stark oro kring mina framtida barns uppfostran och stör mig mycket på om folk lägger sig i. Mitt problem är att min svärmor är latino och har en stark katolsk tro. Min sambo är inte lika troende och är mer loj på den delen. Och så kommer vi till mig och min släkt, vi är allihop ateister och tror inte på något. Jag är ”rädd” att min svärmor kommer ta över en hel del och försöka smörja in våra barn i en kristen tro. Jag är bestämd och envis i min syn på uppfostran men är inte alls den personen som säger emot min svärmors tro. Hur tycker du att man kan förhålla sig till detta ? Hur ska man bemöta de ? Mötas på halvvägs eller stå på sig och be dom att inte lägga sig i? Mvh Amanda

Som jag har upplevt det kommer folk alltid lägga sig i hur man väljer att uppfostra barnen, speciellt familjemedlemmar som menar väl och är övertygade om att dom gör på rätt sätt – då vill dom ju självklart att du också ska göra på ”rätt” sätt.

Vilken typ av ateist är du? Känner du negativt kring tro och religiösa och att det är skadligt att tro på något som enligt dig inte existerar? Eller känner du att det finns fina saker och traditioner inom religionen som du tycker känns OK men att du helt enkelt inte tror på en Gud och hela paketet? Tänker att det finns en skillnad där. Om du känner att du inte tror men tycker att exempelvis dopet är fin ceremoni som skulle göra släkten glad kanske det känns okej för dig att köra på det och då kanske du kan ”gå med” på att mötas lite halvvägs och tillåta viss tro från dina svärföräldrars håll. Känner du dock starkt emot hela grejen tycker jag inte du behöver möta släkten halvvägs utan då är det du och din sambo som får prata ut om hur ni vill ha det och sen vara tydliga mot släkten. Det är ju trots att ni två som blir föräldrar och ska uppfostra ert barn på det sätt ni tycker är rätt för just er. Då kan det vara bra att ta ett ordentligt snack med svärmor och klargöra dina åsikter och be henne respektera dom, sedan tycker jag att du kan lägga över eventuella framtida jobbiga snack om hon inte sköter sig på din sambo och markera tydligt att om hon inte kan respektera ert föräldraskap kommer det innebära problem i relationen och hur mycket hon får vara med sitt barnbarn. Låter kanske tufft men då får hon anpassa sitt sätt att uttrycka sig utåt till er/barnet om hon vill värna om relationen.

Har ni andra något vettigt svar eller har kanske varit i liknande situation? Hur skulle ni göra i frågan?

Kommentera

  1. A

    Har liknande situation. Min svärmor lägger sig i ALLT. Hon trycker i sonen kakor och diverse grejer när vi säger att vi ska hem och laga mat. Till slut blir jag sur och säger ”nej, nu räcker det faktiskt!” Då svarar hon ”det är jättebra att han äter, det är viktigt. Min yngsta son vägde bara pkg när han va 3” blablablabla.
    När vi var på lidl och handlade så ville hon köpa sockerbomb flingor till honom och vi sa prompt nej, han ska inte få allt han pekar på. Då sa hon ”det fick alltid du när du var liten” då svarade sambon ”ja och kolla på mig nu. Låt oss inte få sonen sån”😂😂

  2. Malin

    Hei,

    Kommenterar aldrig men dessa funderingar tycker jag är väldigt intressanta. Tack Hugo för att du öppnar upp sådana här frågor..
    Nu har jag aldrig varit i exakt den här situationen men jag och min man kommer från olika länder och möts i varandras kulturer nästan dagligen. Vi har tre barn tillsammans plus att han redan har två från ett tidigare äktenskap.
    Inför vårt första barn var jag väldigt stressad över sådana här tankegångar… och just det här med att alla verkar vilja, på gott och ont, hjälpa till med vår barnuppfostran. Vad jag har lärt mig är att stå på mig själv, precis som du säger vara tydlig med vad jag och min man vill och tycker, men heller aldrig stänga ut andra helt och hållet. I den religösa frågan är det viktigt att minnas att det inte finns något rätt eller fel utan mera betona att vi människor tror olika. Jag tror det är en enorm rikedom för barn att växa upp i familjer med olika tron och kulturer. Visst kan det krocka ibland, det gör det nog kanske alltid men det går att prata om det. I slut ändan kommer barnet trots allt en dag själv välja vad hen tror på men också kunna respektera andras val. Vi pratar mycket i vår familj, öppet om allting och jag är alltid ärlig med mina barn. Det betyder inte att jag går in på detaljer och visst förenklar jag svar men alla frågor är värda att ställas och om jag inte kan svaret, då kan någon annan det.

    Tack !

  3. Jenfa

    Hugo! Jag tycker verkligen att man lär känna dig på ett helt annat sätt i såna här inlägg, på ett positivt sätt! Även om jag älskar roliga Hugo så är den seriösa Hugo riktigt cool han med 🙂

    Jag väntar mitt första barn och min svärmor är också religiös, men min man har varit tydlig från början att hon inte får tuta i vårt barn massa religiöst snack tex om att man hamnar i helvetet om man syndar. Jag har inget emot om hon skulle ta med vårt barn till kyrkan på tex jul och sjunga sånger (fin stämning), eller berätta på ett sagovis om berättelsen om Jesus och Noaks ark (som jag upplevde det när jag läste om religion i skolan). Men inget predikande om att bli religiös, och inget dop 🙂 Sen får vårt barn välja själv när hen blir äldre om hen vill välja att tro på en religion eller inte. Jag håller med om att det gäller att vara tydlig och bestämd med vad man som förälder känner sig bekväm med och inte.

Familjeliv

En bestämd tjej

Det är kul att när vi bara hade Molly tänkte vi att vi hade fått världens vildaste och mest bestämda unge. Sen kom Leo och dubblade på allt.

Igår bestämde sig Leonore för att inte ta av sig tofflorna och strumpbyxorna hon hade på sig (ni ser hela händelseförloppet på mina stories ett tag till, @huggson) Hela fredagsfilmen låg hon i våran säng med tofflor. Testade att ta av dem en kortis och då blev det skrik, gråt och jämmer. Så dom fick vara på. Hon skulle sova i dom hade hon bestämt. Vissa fighter tar man inte utan tänker att ”hon inser väl själv hur mkt skönare det är att sova utan skor på sig”. Hur slutade kvällen?

😂😂😂
Leonore alltså. Bjuder på 100% garv. Har 100% vilja. Får en att vilja slita av sig håret ibland men känns ändå skönt inför framtiden att hon är en boss lady.

Kommentera

  1. pp

    Men vad är det ni inte förstår? Det är inte bloggaren som bestämmer om den här reklamen.
    Skaffa en blocker så ser ni ingen reklam

    1. Erin

      Tyvärr så har du sjunkit enormt i mina ögon. Och det p.g.a. din kvinnosyn, din egoism att du lägger så mycket tid på dig själv i form av träning och nu golf, förvrängd mathållning med periodisk fasta då du hade inte en uns fett innan och nu har du bara ihopsjunkna kinder, din enorma behov att sälja så hela din blogg är bara reklam (för spelbolag, riktigt dåligt val). Tråkigt. Du var min favoritbloggare.

      1. Hugo Rosas
        Hugo Rosas

        Tråkigt att du känner så Erin, ledsen att jag gör dig besviken på alla plan. Tack för den här tiden och välkommen tillbaka när du vill. Kram.

    2. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Som jag skrev i inlägget innan har jag tagit upp det här med IT, är inte jag som styr över pop-upsen på bloggen (bara över samarbetsinläggen) så de ska se över den tekniska lösningen så det blir mer användarvänligt. Hoppas du vill hänga kvar ändå. Kram

Visa alla 11 kommentarer
Familjeliv

Ska man skaffa hund?

Häromdagen var vi hudvakt till Greta och jag vet inte vem som var lyckligast; Greta, barnen eller Paula. Det var kramkalas i princip hela dagen och en del på natten också för den delen. Nästan så man blir sugen på att skaffa sig en till familjemedlem permanent.

+ Man har någon att skylla pruttarna på som aldrig säger emot eller säljer ut en
+ Underhållande väckarklocka när Pulkan vill ta sovmorgon
+ Glädjen i barnens ögon när dom leker, gosar eller bara promenerar med Greta – tänker att dom växer av en hundkompis
+ Någon som alltid är glad när man kommer hem, oavsett om man glömde köpa mjölk på vägen eller sa nej till godis en tisdag
+ Härligt med en träningskompis som aldrig banga att kolla på när jag köttar i utegymmet eller att hänga med på en runda i skogen

– Fisarna luktar värre än en död skunk inlindad i ruttna fisktarmar
– Inte så värst stabil väckarklocka, är som att ha ett extra barn som vill ha uppmärksamhet på natten
– Drar in lika mycket smuts i huset som ungarna. Leo släpar med sig små stenar eller annat, Greta tar med halva trädgården
– Vill gärna ligga i soffan vilket jag har förståelse för, enda problemet är jag också vill ligga där och Greta tar upp hela soffan
– Samma sak med sängen, trångt nog när Paula och barnen ligger kors och tvärs
– Behöver nästan lika mycket käk som mig – dyrt i längden

Än så länge tror jag vi nöjer oss med att låna Greta ibland, vad säger ni om att skaffa hund? 

Kommentera

  1. Thilda

    Skaffa hund 🙂 Kul med en familjemedlem, ni har ju flexibelt jobb vilket är positivt för hundar som aldrig ska lämnas ensamma. Men snälla, läs mer Anders Hallgren än Ceasar Milan innan ni skaffar hund. Och läs på om hundraserna på svenska kennelklubben, det är sjukt viktigt att veta vilken ras man köper och vad den kräver! Köp inte en hund med jaktinstinkt exelmpelvis (labbe, golden osv). Och åk gärna till hunduppfödare när ni valt ras för att få mer information om rasen ni bestämt er för, det är sjukt viktigt att vara insatt i vad det är man köper. En hund som lämnas ensam hemma kan bli väldigt stressad och må väldigt dåligt, andra hundraser mår bäst ute i hundgårdar. Som sagt, Anders Hallgren har väldigt positiv uppfostran och lärdom av hundar och dess behov 🙂

  2. S

    Köp en mindre ras! Slipper ni matproblemet, platsproblemet och till viss mån dra/in-smutsproblemet👍 Finns även raser som inte fäller som är guld! Däremot en sak som borde finnas med på – listan är (särskilt för er) att det gör en till viss del bunden. Ni som verkar vara ute på mycket aktiviteter och resor så kan det ju bli svårt att samtidigt ha hund. Några få timmar klarar de sig själva(dock inte första 6 månaderna) men inte längre perioder. Jag skulle säga max 4 timmar att lämna en hund helt ensam hemma. Sedan behöver de sällskap för att må bra, och självklart en promenad. En hel del grejer kan man ta med hunden på men absolut inte allt.
    Skulle tro att det är mer den saken det handlar om för er (:

  3. Angel

    Skaffa en hund men tänk på det här
    Kommer ni har någon som kan passa hunden när ni inte är Hemma?
    Kommer hunden vara mycket själv?
    En hundvalp är som ett litet barn, den äter allt o är busig.
    Har ni tid för hund?
    Med hund är inte lika lätt att åka iväg
    Tänk också på vilken ras. Läs på om den och vad den kräver. Har den mycket päls? Kräver den mycket motion eller lite?
    En hund är en trogen vän och kommer alltid finnas med o skydda er ut i det sista
    Tänk på att träna den tidigt så att den blir rumsren snabbt.

  4. Linn

    4 av 6 minus kan du ju bli av med bara genom att skaffa en mindre ras. Jag tycker absolut att ni ska skaffa hund! Har själv växt upp med hundar och det är helt underbart och har starka minnen ihop med dom. Men välj ras med omsorg och läs på ordentligt. Både hur dom är i temperament och vad för sjukdomar rasen ofta drabbas av. Såklart går alla hundar att skola, men finns många raser som är mycket mer ”lätthanterliga”. Förstår inte varför alla kommenterar att det skulle vara så jobbigt med hund… Kanske visserligen om man jobbar 8-17 alla vardagar och inte kan ha med hunden till jobbet, eller känner någon som hunden kan vara hos. Men ni som har ett väldigt flexibelt jobb och kan jobba hemifrån är det ju easy. Ni har ju också släkt och vänner som lätt kan passa den när ni är ute och reser. Om ni dessutom skaffar en liten hundras så kan hunden åka med till Spanien och sitta med i planet. Hundar är ju ändå bra mycket lättare än att ha småbarn. Dom bli snabbt rumsrena med rätt träning, vilket dom är livet ut. ALLTID lika glad över att se dig, även om du varit borta i 5 minuter eller precis råkade trampa på svansen. Bästa livskamraten man kan ha! Go for it

  5. Elli

    Skaffa inte hund. Punkt slut. Sjukt mycket jobb och att alltid behöva tänka på att man inte kan vara borta mer än 5 timmar under en dag. Allting blir bökigt och ungarna kommer tycka hunden är rolig enstaka gånger för att sen skita i den. Vår familj har en liten ras på 4 år…det sägs att dom kan bli upp till 15 år…my god.

    1. Linn

      Sjukaste jag läst? Kom ni på det där om att man inte kan vara borta mer än 5 timmar på en dag och att rasen kan bli 15 år EFTER ni skaffat hunden eller? Jag tycker 15 år är kort. Får panik över att min älskade kille är 7 år i år och förmodligen max blir det dubbla. Var liksom med när han föddes och det kändes som igår. Det finns bara en jobbig sak helt enkelt med att skaffa hund, och det är att dom dör. Helt fruktansvärt att uppleva och 15 år känns på riktigt som ingenting. Så please, gör er av med hunden och se till att den hamnar hos någon så den verkligen blir ordentligt älskad. Känner även spontant att spelar det någon roll om ungarna tycker det är ”roligt enstaka gånger” eller inte. Skaffar man hund enbart på grund utav att ens barn tjatar om det så är man ju efterbliven. Man skaffar hund för att man just precis -älskar hundar- och sen är jag ganska övertygad om att hunden blir en stor del av familjen! Är så hos alla vettiga människor jag har haft runt omkring mig sedan barnsben i alla fall.

  6. Martina

    Jag skulle säga tänk en extra gång. Att ha hund för med sitt ansvar OCH uppfostran precis som barn. Tex, för mig är det sjukt ohållbart, respektlös som hundägare att tillåta hunden vara i sängen ELLER soffan som det är i ditt fall. Min farfar är den enda i min omgivning eller där jag bor som verkligen har uppfostrat sina hundar. Schäfrar för visso(kräver sitt, motion och gränser) men eftersom han har haft hundar hela sitt liv + pappa minns jag än idag hur väluppfostrade deras hundar var. Jag tror om inte sätter gränser för hundarna finns det stor risk att det slår tillbaka på en eller andra familjemedlemmar. Att man faktiskt blir hundrädd. Dom första gångerna vi besökte farfar var jag rädd men med tiden har min rädsla försvunnit. Eller jag är snarare mer rädd för andras hundar än hans. För okända hundar är oberäkneliga Visst kunde dom skälla, springa fram till en osv men han har alltid varit tydlig, satt gränser.

    Att skaffa husdjur överhuvudtaget kräver sitt, särskilt hundar då många är ouppfostrade. Finns ett hus på vägen när jag går till bussen som alltid börjar skälla, det är inte något märkvärdigt men man får alltid en chock när man passerar deras hus eller en granne vid oss som har skaffade en valp för några år sedan utöver deras gamla hund. Denna valp, minsta skäller konstant när den är ute. Ägarna till dessa hundar har alltså två hundar men kan inte ens uppfostra ”valpen” få den att sluta skälla!

  7. Johanna

    Vi har 4 hundar (1 liten och 3 stora) och en dotter på 1år nu. Jag känner nästan att jag har 5barn. Det tar på krafterna och energin, visst är dem underbara, skulle aldrig kunna byta bort nån men mitt dåliga samvete värker ofta, man får verkligen anstränga sig för att ge alla det dem behöver. Fast sen jag fick min dotter har hundarna mer blivit hundar igen än bortskämda…

  8. Karro

    Vi hade vår hund i 7 år, vårt första barn föddes för 2,5 år sen och vår minsta för 3 månader sen. Han och vår äldsta dotter hade ett sånt band till varandra. Hon på 13 kg och han på 55, men ändå kunde hon hålla i kopplet och gå promenad med honom. Dom gjorde allt ihop verkligen.

    För en vecka sen fick vi beskedet att han fått cancer och inget kunde göras. Vi vill typ aldrig mer ha hund för det gör så djävulskt ont att förlora en familjemedlem…. men någon gång, om sisådär 20 år kanske.. kanske vi vågar igen! ☺️

    Fördelar är väll att man alltid har sällskap, någon som alltid är glad och möter en, ger en villkorslös kärlek, motion osv.
    Nackdelar är väll att vi dammsög 1-2 ggr om dagen och bara hade 2 st som vi kunde tänka oss lämna honom till om vi skulle iväg. Skulle aldrig lämna till vem som helst 🙋🏼‍♀️

  9. Li

    Jag är uppvuxen med hund och mina föräldrar har hund än idag. Jag har varit sugen på egen hund flera gånger men nöjer mig med att vara hundvakt ofta. Just nu är jag hemma föräldraledig så har henne flera gånger i veckan. Det är perfekt för barnen att lära sig ha relationen med djur men lika perfekt att inte ha ensamt ansvar för en hund.

  10. E

    Jag växte upp med hund och har svårt att tänka mig ett liv utan. Vårt minsta barn är 3,5 år och har ett sånt fint band med vår rottis, hon fanns här när han föddes och har skyddat honom sen dag 1. Enda anledningen jag ser att inte skaffa hund eller annat djur är att man slipper utsättas för den otroligt tunga sorgen när de dör. Men samtidigt är döden en del av livet.

  11. Sara

    NEJ skaffa inte hund! 😀
    Vi har två barn (1år och 2år) och två hundar (2år och 4år.) Har ångrat att vi skaffat hundarna sedan dag ett. Jag ÄLSKAR våra hundar men att skaffa hund när barnen är små är jobbigt. Kanske för att vi har en svår ras men också för att en hund tar upp så mycket av ens tid.
    Skall du äta så är hunden alltid hungrig, egen mat duger ej. När man lämnar huset är hunden ledsen och vill med. Våra hundar har haft sönder 10 par skor, barnens leksaker (inne och ute), hundbäddarna, möbler, golvlistor, sladdar, gräver sönder gräsmattan osv. Jaa listan kan göras lång. Jag dammsuger varje dag p.g.a hundhåret. Det är nog roligare att ta hand om andras hundar än ens egna eller så får man skaffa sig en liten råtta till hund så kanske man slipper lättare undan.

    1. Rebecca

      Herregud, Ne du skulle verkligen aldrig köpt dig hundar. Hur fan kan man säga att man ångrar att man köpte hund? Tragiskt att hundar hamnar i sånna hem.

      1. Sara

        Jag menade att jag ångrar att vi skaffade hund medan barnen är små!! Annars skule jag inte nämnt barnen fattar du väl. Ett barn går alltid i första hand, sedan husdjuren. Jag tar hand om mina hundar bättre än de flesta.

    2. Janet

      Om man tycker hunden är sååå jobbig så har man nog glömt bort att fostra den . En hund behöver lika mycket kärlek , uppmärksamhet och fostran som ett barn. Ångrar inte en sekund att jag har min stora fina hund❤️ Att hunden äter upp saker beror ofta på stess/ att den är uttråkad. Och det är då inte hundens fel. Är dem så jobbiga och att du ångrar dem ( hur kan man ens säga så) är det nog bättre du försöker ge dem ett nytt hem.till någon som faktiskt vill ha dem och har tid med dem.

      1. Sara

        Nej tänkte inte ge bort mina hundar. Småbarn+hundar=tidskrävande. Vi bor på landet så våra hundar har nog aktiviteter så det räcker gott och väl. Jag tar ut hundarna varje morgon på en minst 8km promenad/joggingtur. Eftersom jag är hemma ännu med barnen är jag också mycket hemma. Hundarna har en stor gård att leka fritt på och leker med barnen också. De älskar att få busa med barn. Om vi åker någonstans tar jag ofta med hundarna om det bara går, annars är de ute på gården och inne. Senast på kvällen går jag igen en lång promenad på minst 8km men brukar ofast bli det dubbla. På helgerna när min man är med åker vi till skogen på promenad och hundarna får springa av sig där. Ibland tar min man med hundarna till jobbet där de får springa fritt (jaa vi bor på landet, här är detta möjligt). Så kom inte du och säga att jag skall ge bort våra hundar. Våra hundar är registrerade, kommer från en god uppfödare, har alla vactioner som de behöver, vi tar alltid dem till veterinären när det krävs och hundarna får humdmat av bra kvalitet(bäta enligt mig). Vill du fortfarande att jag ger bort mina hundar åt någon annan???!

    3. Annan Sara

      Låter som din hund är uttråkad och full med energi den inte kan göra av med. Långa promenader, träning och gärna löpning gör en hund mer stabil och inte rastlös så den börjar tugga på allt…

      1. Sara

        Åh tänk att jag skall sitta och försvara mig mot alla kommentarer nu då pga min ärliga åsikt. Jag menade såklart medan barnen är små. Och att hundarna haft sönder medan de var valpar! Är hunden uttråkad om man går ut och går med den 8-16km på morgonen, sedan får den springa fritt på en inhängnad gård och slipper också in om den behöver på dagarna (medan jag är borta hemifrån).??? Sedan 8-16km springtur på kvällen och lek på gården.
        Våra hundar får tillräckligt med motion dagligen även fast jag är största delen av dagen ENSAM med barnen och hundarna.

    4. Sandra Augustinson

      En hund behöver tid, kärlek, energi och långa promenader och inte bara en eller två gånger per dag. Man ska gärna gå valpkurs med hundar när de är valpar och träna med dem så de lär sig uppfostran osv. Jag håller med andra talare här att hundar är stressade när de biter sönder saker som skor osv, hundar måste göra sig av med sin energi och gärna genom lek under promenader då de kan söka hundgodis osv. Om du nu ångrar dina hundar så kanske du ska överväga att ge bort dem till de som vill ge dem det som de behöver. Så sorgligt att läsa att du ångrar att du skaffade dem då hundar kan vara ens absoluta bästa vän.

      1. Sara

        Jag tänker INTE ge bort mina hundar. Jag ÄLSKAR dem som jag skrev i min första kommentar. Barn+hund=krävande.
        Jag är största delen av dagen/kvällen ensam med 2 barn och 2 hundar. Min man jobbar mycket. Jag ångrar att vi skaffade hundarna medan barnen var små. Första hunden skaffade vi innan första barnet.
        Hoppas du tar reda på fakta först innan du hoppar på mig. Man kan inte se hela sanningen pga en snabbt skriven kommentar.

        1. Inga

          Du sa ju även ” Har ångrat att vi skaffat hundarna sedan dag ett.” Du skaffade en av dem när du inte hade barn? Så hur kan du ångra det redan innan du fick barn om du nu ”älskar” dina hundar.

    5. Matilda

      Llåter mer som om du ej uppfostrat dina hundar, vadå ska du äta så är hunden hungrig och dennes egen mat inte duger?! Vem säger så om sitt djur? Att du stör dej så mycket på att dina hundar tigger, att det är ett alternativ till att inte skaffa djur under småbarnsåren är skrämmande?! Till att börja med så handlar det om uppfostran, lär hunden att inte tigga så slipper du det problemet…
      Att hunden bli ledsen när du lämnar huset, ja ensamhetsträna dem?
      Säger inte att du inte motionerar dem väl men bristen på uppfostran gör dem ju värre än dem är. Detta problem har många hundägare som inte har barn, anledningen är för att dem ej vet hur man uppfostrar hunden rätt.
      Säger inte att du ska lämna bort dina hundar, meeeen på sättet du pratar om dem är det minst sagt oroväckande, trooots att du skriver att du älskar dem. Det är för att du nedvärderar dem, skulle aldrig skylla min hunds problem på min hund, är isf jag som inte uppfostrat dem rätt. En hund är som ett barn, tar tid att lära, men om man bara tror det räcker med motion så är man helt ute och cyklar. Kurser och uppfostran kombinerat med motion ger en uppfostrad och nöjd hund.

      1. Sara

        Blabla orkar inte ens läsa din kommentar. Mina hundar är väluppfostrade, de lyder och kan fast gå fria utan att rymma osv.. Har gått på mängder med olika kurser och de har till och med vunnit pris. Hela sanningen syns inte här vid kommentarafältet. Menade nog bara väl när jag sa att skaffa ej hund. Om jag skulle få göra om, göra rätt så skulle jag tagit våra hundar när barnen är lite äldre, inte medan de är så små. Men nu orkar jag inte mera med dessa löjliga påhopp.

  12. Jenny

    Ångrar inte att jag skaffade hund för en sekund. Har en mini bullterrier, som att ha en 3:åring resten av livet älskar varje sekund 😍

    Har växt upp med en rottweiler bla så kan relatera till Greta 😂 det där med sängen, slutade alltid med att jag fick sova på soffan.

Visa alla 28 kommentarer
Familjeliv

När Paula fick hybris

Vi skulle pröva ut ringar inför bröllopet igår. Paula drabbades av panik i slutet på förra veckan när hon insåg att vi skulle fota och filma från butiken och hennes naglar såg ut att tillhöra en bilmekanikers. Hon satsar på träningen och har insett att långa naglar är i vägen för skivstång och vikter så dom har rykt. Cred till henne för det tycker jag, från att alltid gå och fixa naglarna till att ha omålade korta små stubbar och inte bry sig det minsta 😂

I alla fall, nu var det läge för representabla naglar så Pulkan skulle fixa dom innan plåtningen. Jag antog att hon skulle in till stan först men höll på att kissa på mig av skratt när det kom fram att nageltjejen skulle komma hem till oss på morgonen och fixa naglarna. Och att hon kom uppflygande från Malmö för det här. Tydligen är hon den absolut bästa och därför helt rimligt. Verkar som att dom hade det trevligt i alla fall och utifrån min expertis blev naglarna snygga men jag ser i och för sig inte skillnad på en fingernagel och tånagel. Pulkan har fått mersmak på lyx nu och har drabbats av hybris. Hon tycker vi ska flyga in vatten från Fiji till bröllopet, att vi ska ha tama lejon som ringbärare och att Molly och Leonore ska ha på sig skräddarsydda designerplagg i kyrkan för att ens få vara med. Nu måste jag dra ner henne på jorden med att åka och kasta skräp på tippen. Det borde mildra hybrisen.

Superstar Paula Uribe 

Kommentera

  1. Sandra Augustinson

    Jag har tänkt på det här med möhippor/svensexa, att vissa har haft med strippor både manliga och kvinnliga. För vissa så spelar det ingen roll och att det kan anses som en rolig grej just för den kvällen men – vad tycker du om det? Bara sådär nyfiken.

Familjeliv

6 feta grejer med att bo i hus

Du kan grilla till frukost, lunch och middag 
OK du kanske inte är så sugen på en grillad biff till frukost men jag skulle vilja påstå att grill är det överlägsna sättet att laga mat på. Släng på en bit kyckling, lax, fläskkarré eller entrecôte och lite grönsaker så har du en perfekt middag på nolltid.

Barnens vardagsrum blir enormt 
Så fort det är varmt ute så öppnar vi altandörren och låter barnen springa fritt in och ut. Dom hoppar studsmatta, städar på altanen (guld hehe, dom fattar inte ens att det är tråkigt), sparkar boll och driver runt på gräsmattan. Ser fram emot sen när vi har pool så ännu mer utehäng ihop.

Utegymmet 
Kan vara min bästa investering någonsin och det bästa med att bo i hus. Att alltid kunna få till träningen utan att behöva dra hemifrån (typ när man är ensam med barnen en kväll) och att kunna träna ute i friska luften. Önskar alla hade den möjligheten.

Det blir en naturlig mötesplats 
Största skillnaden på att bo i lägenhet och hus på sommarhalvåret är för mig möjligheten till umgänge det skapar. Det blir lätt att dra ihop ett gäng kompisar, familj eller till och med kollegor och bara hänga ute och käka middag. Det blir okomplicerat och naturligt att ses en onsdagskväll och grilla lite ihop.

Du är alltid sysselsatt 
Finns inga lata, trista sommardagar när du bor i hus. Finns alltid gräs att klippa, altan att städa, ogräs att rensa eller liknande. Det är kanske inte räknas som det bästa med att bo i hus iof men det är alltid tillfredsställande när man gjort något.

Konfliktlösare
Paula är pollenallergiker och plågas av björkarna i trädgården just nu. Riktigt skönt när hon är jobbig och inte lämnar mig ifred att bara sätta mig i utemöblerna och låtsas att jag inte hör. Kaxar hon håller man dörren öppen så får hon krypa ner i källaren för att komma undan pollenpustarna =)

 

Kommentera

Familjeliv

Lyckligt lottad

Oftast rullar vardagslunket på med vällingtjafs, roddande av scheman, aktiviteter och jobb. Då funderar man inte så mycket över det som är närmast. Paula hade ett samarbete i helgen där hon matchade kläder med barnen och jag blev fan lite tårögd när jag fick se bilderna. Paula retar mig ofta för att jag är blödig och har lätt för att gråta men är det så konstigt när hjärtat liksom växt i takt med att barnen kom? Tänk att det här är min familj, mina tre tjejer. Att få vara pappa och blivande man till dom här finns det nog inget i livet som trumfar. 

Löjligt stolt och lycklig över min familj. Nu ska jag gå och snyta mig och torka tårarna. 

Kommentera

  1. Jessica

    Jag är uppvuxen med en rätt frånvarande pappa som inte alltid varit så snäll. För mig finns det typ inget finare än en pappa och hans kärlek till sin familj och sina barn. Blir så rörd när jag läser detta inlägget haha!. Fina Hugo, du är en underbar pappa. ❤️

FamiljelivSkoj

Valborg innan och efter barn

Innan barn: Planeringen för valborg började redan efter nyår, vart är fetaste festen, vilka ska vi hänga med och vem kan ta på sig att åka till Tyskland för att bunkra upp med billig sprit?
Efter barn: Visst ja, det är valborg. Vi kör väl lite grill med vänner och kikar förbi någon brasa. Någon nära hem så det inte blir så sent. Det är ju en dag imorgon också.

Innan barn: Bästa högtiden, alla är packade mitt på dagen och överallt på stan, vad som helst kan hända!
Efter barn: Usch, folk är verkligen packade mitt på dagen. Måste man hänga på stan och vara berusad, det finns ju faktiskt barn här också.

Innan barn: Med rejält med dricka, lite käk och musik kan man hänga i en park från morgon till kväll. Skit i temperaturen.
Efter barn: Brr, det är verkligen aprilväder. Vi går till brasan och hänger där en stund men sen tycker jag vi går hem till infravärmen.

Innan barn: En engångsgrill på en gräsplätt som aldrig tar sig så man äter halvrå flintastek och orkar inte bry sig, hungern måste stillas.
Efter barn: Grillningen är dagens höjdpunkt, laddar upp med olika sorters kött som långmarineras, fixar lite fräscha grönsaker att slänga på grillen och så en liten bärs medans maten tillagas.

Innan barn: Jaga fyllan från och med att man vaknade tills att man slocknade (oftast redan på eftermiddagen, men då kunde man börja igen efter en tupplur).
Efter barn: Nämen en öl eller två på kvällskvisten fast det är måndag, helt galet!

Innan barn: Somnade i framstupa sidoläge i en buske kl 13.07.
Efter barn: Somnar i soffan framför en film kl 22.02.

Innan barn: Vaknade med bakfyllan från helvetet och minnesluckor den 1 maj.
Efter barn: Vaknar med en fot i ansiktet och en stinkande blöja på morgonkvisten, redo för en ny dag!

Då: Hoppfulla ungdomar på Valborg 

Nu: Full fokus på grillen

Kommentera

Familjeliv

När kalasen ballar ur

Molly har fyllt 5 år och idag hade vi kalas för henne. Det fick mig att tänka tillbaka på vårt sjuka kalas för henne när hon fyllde 3 år. Så här i efterhand känns det som att vi försökte kvala in till den serien ”My sweet sixteen” på MTV som gick förut där bortskämda ungar i USA fick bisarra födelsedagsfester och bilar när dom fyllde 16 år.

Vi slog verkligen på stort med allt. Det var 75 gäster hemma hos i huset. Vi fixade extrema mängder catering (som var sjukt god förvisso, fortfarande ett bra tips ifall ni vill ha svingod libanesiskt käk – @foodbynatt på IG) och hyrde in Sandra Dahlberg som var Sjörövarprinsessa och höll i teatershow och ansiktsmålning. Sen toppade vi det med ponnyridning runt huset. Dessutom var Leo bara 5 månader och vi hade väl inte sovit ordentligt på ett bra tag. I backspegeln känns hela upplägget lite vansinnigt.


Minns att jag insåg att jag och Molly nog upplevde samma sak under kalaset – att det för mycket på gång samtidigt. För mycket folk och händelser och ljud. Tycker det syns på Molly att hon inte riktigt var bekväm med det hela. Det där kalset var nog en sån grej som kändes bra från början – man vill ju ge sina barn alla och det bästa man kan. Sen skenar det iväg och det som är just bäst för barnet kanske inte är det som faktiskt blir. En bra intention från mig och Paula som ändå ledde till insikten om att det var läge att levla ner. Känns lite överlag som att just barnkalas blivit hypeat och något föräldrar ska bräcka varandra i. Varje kalas ska överträffa det tidigare. När det i själva verket är tillräckligt kul för barnen att slänga fram lite korv med bröd, blåsa ut ljusen på tårtan, leka och få presenter. Det behöver inte vara svårare än så. Om det är något jag lärt mig sedan 3 årskalaset är att alla extravaganta partyn och grejer får vänta tills barnen själva börjar tjata om det. Kommer bli tillräckligt dyrt och tidskrävande sen när dom fyller 15 och vill ha moppar och tjejmiddag på Mister French eller något haha =)

Har vi lärt oss något sedan 2016 då? Årets kalas var helt klart rimligare. Visserligen en riktigt fläskig tårta med AIK-tema men i övrigt var det rimligt; 20 kids, kalasbord med fotbollstema hemma i matdelen, dansstopp i vardagsrummet och massa lek. Enkelt, kul och lyckat. Kika på Instastorys så får ni glimtar från dagen.

Kom ihåg: Storleken har ingen betydelse.

Kommentera

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.