Familjeliv
Familjeliv

Varför skaffa barn när man inte vill va med dom?

Intressant att läsa era tankar kring förskolan från gårdagens inlägg. Dom flesta verkar ändå tycka att vårt upplägg är okej. Jag vill poängtera att jag inte tycker till om hur andra gör eller har det. Vissa behöver lämna sina barn svintidigt och hämta sent för att få livet att gå ihop. Vissa kan ha barnen hemma någon/några dagar i veckan och köra korta dagar. Jag tror att oavsett hur man har det själv så gör dom allra flesta föräldrar sitt bästa för att barnen ska ha det bra. Jag förstår att det kan kännas surt att man själv inte kan leva så flexibelt som vissa andra, det fattar jag verkligen.

Det jag dock inte fattar är den här attityden som ibland kommer fram när någon ex kommenterar hur dom gör, att dom kanske passar på att handla eller snabbstäda innan man hämtar. Folk blir som tokiga och skriker att det är FEL för på deras förskola så…. Utifrån era berättelser förstår jag det som att det är väldigt olika från förskola till förskola och i olika kommuner osv. Varför känna behovet av att hugga ifrån så hårt till andra föräldrar som har en annan förskola i en annan kommun än er? Jag tänker att pedagogerna säkert säger till om dom märker att Kalles mamma kommer alltid sent och med träningskläderna på sig. Eller om Arnes farsa alltid har en Coopkasse med sig. Då får pedagogerna ta det med dom föräldrarna. Som sagt… jag tror ändå i grunden att dom flesta föräldrar gör sitt allra bästa. Kanske den ensamstående föräldern kan få in träning under arbetsdagen/sluta lite tidigare för att få träna så den sen kan lägga hela eftermiddagen och kvällen på sina barn. Äh, jag vet inte. Jag tror helt enkelt det bästa om folk i det här läget och vill bara poängtera att jag inte tycker det är läge att pika andra i kommentarsfältet för hur dom har det med sin förskola eller komma med den där slitna kommentaren ”varför skaffa barn när man inte vill vara med dom?”. Känns inte den riktigt gjord, förenklad och bara svindryg? Vi snackar förskola här, inte att man sätter sina barn i arbetsläger till dom fyller 18 år.

Det jag dock snappade upp från kommentarsfältet och tycker är en bra grej är förskoleupproret. Jag vet att Paula snackat om det också. Om jag förstått det rätt handlar det om pedagoger som vill få bättre förutsättningar i förskolan med exempelvis mindre barngrupper, mer personal, mindre admintid och mer tid till barnen m.m. Dom vill ha bättre villkor på arbetsplatserna så att både personal och barn får det så bra som möjligt helt enkelt vilket är väldigt rimligt enligt mig. Alla ni engagerade förskoleföräldrar, kika in på Förskoleupproret och häng på i deras namninsamling =) (obs, ej samarbete – enbart tips som jag plockar upp för att det är en bra grej) 

Nu: avrunda helgen. Ha en fet söndagskväll hörni!

Kommentera

  1. Mikaela

    Jag tycker att du formulerar dig så himla bra Hugo.Alla familjer har olika förutsättningar och förskolor runt om i Sverige verkar ha olika ”regler” .Man behöver inte leka polis utan som du skriver,om det blir ett problem är jag säker på att förskolepersonalen tar upp det med vederbörande.Med handen på hjärtat vem har inte hoppat av bussen,smitit in på närmsta Coop/Ica/Hemköp och köpt en liter mjölk för att slippa ta med ett trött barn den extra svängen.Både för barnet och sitt eget bästa.Tror alla föräldrar vill sitt barns bästa i alla lägen.

Dagens frågaFamiljeliv

Förskolan = förvaringsplats?

Hur kan förskolan tycka att det är ok att du går och spelar golf samtidigt som dina barn är på förskolan?! Ni svarar aldrig på den här frågan.
Sen följdkommentar från annan läsare:
Eller att dra ungarna till förskolan när dom är så trötta för att träna eller för att spela golf eller när man bara är hemma. Ja ja ni har också ett jobb men det är skillnad på jobb och jobb. När man har inte ett jobb som man måste vara på kl.7.00, varför då ta ungarna til förskolan kl.7? 

Först och främst känns det som vi svarat på den här frågan rätt många gånger men vi kör igen. Förskolan har alla möjligheter att följa våra dagar genom våra sociala medier och har inga problem med vårt upplägg. Vi hymlar inte med något. Sedan så tar vi inte barnen till förskolan kl 7.

Men om vi drar igenom det här igen. Våra jobb innebär rätt fria arbetstider vilket innebär att våra scheman är flytande. Vissa dagar har vi fullt upp från morgon till kväll med möten, plåtningar, demos eller liknande. Vissa dagar är lite glesare. Våra liv har inga tydliga fack för arbetstid och fritid och vi är ständigt uppkopplade och mycket av det vi gör känns inte som jobb men ingår i det arbete vi har. Fattar att det kan svida i ögonen på vissa men vad ska jag säga, det är så det är. Vi jobbar mycket på kväll och helg också men får det att funka med barnen genom att avsätta tid för dom och göra mkt när dom sover eller genom att ta hjälp av våra nära och kära. Om vi enbart skulle nyttja förskolan när vi hade konkreta möten eller liknande skulle det bli fett hattigt både för barnen, förskolan och oss.
Säg att en arbetsdag för mig kan vara:
Möte med sponsor 9-10
Träningspass innan lunch
Lunchmöte 12.00-13.30 med Clean
Plåtning 14.00-15.00 för samarbete som ska upp
Fritt schema
Kvällsevent 19-21 där jag är moderator
Bloggtid från att jag kommer hem där jag fixar med utkast, mailar med samarbetspartners etc.

Det skulle ju inte fungera att jag lämnade barnen 8.30 för att hinna till mötet och sen åkte tillbaka för att hämta dom och ta med till träningen där vid typ 10.30. Sen åka tillbaka med dom innan mitt lunchmöte, hämta 15.30 och umgås med dom och sen tillbaka för ett kvällspass på föris 18.30 några timmar.

Istället så har vi ”vanliga” tider på förskolan för dom. Vi lämnar vid 8 på morgonen och hämtar oftast mellan 15-16. Om vi har fria eftermiddagar hämtar vi dock ofta runt 14 (mest Paula då). Våra barn trivs på förskolan. Dom har fantastiska pedagoger och personal som barnen tycker om och vi föräldrar också. Barnen har massor av kompisar dom leker med på dagarna och kommer hem med historier om vad dom hittat på under dagen. Vår förskola skickar dessutom ut mail med uppdateringar på vad dom gör för aktiviteter och vad barnen får lära sig. Jag ser det som att barnen har det väldigt bra och utvecklas där? När vi sen hämtar barnen är det fullt fokus på dom tills det är läggdags och sen fortsätter vi jobba. Det ni kan tycka är att ”träna på arbetstid” eller liknande är ju faktiskt arbetstid, jag är fortfarande signad atlet för Reebok och att träna ingår liksom i mitt jobb.

Jag blir inte riktigt klok på det här med förskolan. Är förskolan bara en förvaringsplats för arbetande föräldrar? Eller är det en pedagogisk verksamhet? Kan vi räta ut det nu för å ena sidan blir folk hysteriska om man säger dagis och fröken för då undervärderar man verksamheten och pedagogernas utbildning. Å andra sidan ska man absolut inte ha barnen där en minut mer absolut nödvändigt för ”riktigt” arbete för då ska man minsann ta hand om sina ungar själv och inte ha dom på ”förvaring” på förskolan. Vi ser inte förskolan som ett ställe där vi lämnar in ungarna för att få vara hemma och ta det lugnt eller liknande. Jag ser förskolan som en viktig del i deras vardag och det skulle kännas mer ego om vi anpassade deras tider där helt till hur våra dagar ser ut då det blir väldigt olika från dag till dag. Barn behöver rutiner och trygga punkter och jag tror förskolan skulle tycka det var sämre om Molly och Leonore kom och gick lite hipp som happt. Eller är jag helt ute och cyklar?

 

Kommentera

  1. E

    Alltså det är så sjukt att man ska behöva försvara sig (!!) för att man har barnen på förskolan. Men som du skriver så ska ju folk alltid ha nåt att klaga på om det för dem verkar som att ni skulle ha det för bra..
    Skulle kunna skriva hur långt som helst om det här men försöker fatta mig relativt kort. Jag är strax klar med min utbildning till förskolepedagog i Finland. Både i Finland och i Sverige följer pedagogerna en läroplan som är gjorda för att barnen ska få en bra grund och skaffa sig ”en egen identitet” igenom de sociala sammanhang de får på förskolan. Barnen lär sig massvis på förskolan varje dag och sätter grunden inför skolan sen. Det absolut värsta skulle vara att inte låta barn i allmänhet alls gå till någon förskola. Då blir det blir ett enormt stort ”hopp” sedan när de ska börja lågstadiet och då brukar det kunna uppstå problem för de barn .
    Menar folk då att barnen blir lyckligare och bättre människor om de enbart får hänga där hemma hela tiden med mamma och pappa??
    Nej det ska man inte behöva förklara sig för och lägga energi på. Strunta i dem. Ni verkar ha vettiga värdingar och era barn är underbara! Kärlek till er alla

  2. M

    Tråkigt att folk ska tycka till om precis allt i era (och andra influensers) liv. Jag förstår hur du tänker och tänker ungefär likadant. Klart som fan era barn ska ha en stabil och trygg vardag. De går som du skriver vanliga tider, de går inte från öppning till stängning direkt..
    jag jobbar på förskola och skulle inte se det som konstigt om du/ni lämnar och hämtar de tider du/ni gör

  3. Nathalie

    Jag har själv jobbat på fritids och skola och tycker absolut att det inte är mer än rätt att varje barn har rätt till förskola varje dag. Det ska inte spela någon roll vad föräldrarna har för jobb. Sen tror jag att barn mår bäst av att inte gå till 17 eller efter det då jag som pedagog upplevde själv att många barn blir trötta av så stora barngrupper som det tvingas vara idag på få pedagoger pga personal och pengabrist.

    Så kan ni hämta runt 15 är det bara ett plus och fin möjlighet!
    Jag minns själv som barn att ens riktiga kompisar kom från förskolan och inte bara från familjekompisars barn. Jag vet att förskolan är en viktig plats där barnen får lära sig att bli självständiga och skapa egna vänskapskretsar.
    Strunta i att folk reagerar, de har snarare mer egoistisk synvinkel än ni som faktiskt tänker på vad era barn mår bäst utav!

    Men detta är bara min lilla åsikt..

  4. Ida

    Att ni ens ska behöva få sånna frågor är rätt pinsamt.. Men vi lever tyvärr i ett land där det finns för mycket svartsjuka och folk kan inte acceptera att det går bättre för vissa. Jag tycker ni är stora förebilder i föräldralivet ni gör mycket kul med era barn och man ser verkligen kärleken mellan er. Fortsätt precis som ni gör, ni är grym!

  5. Caroline

    Men asså ORKA! Jag är själv mammaledig och har en son på lite mer än 4 år. Jag är hemma hela dagarna men ändå skickar jag honom till förskolan mellan 9-14. Varför? Jo för att han behöver utvecklingen som han får på förskolan och han behöver träffa sina kompisar. Vem bestämmer vad som är bäst för mina barn? JAG! Ingen har med det att göra och vem fan har rätt till att kommentera något man inte har med att göra?! Blir så jävla förbannad på sånt här!
    Ni gör väl vad som fungerar i er vardag? Vad tror folk? Att man inte pallar med sina barn? Kom igen. Väx upp!!!
    Älskar att följa ert liv. Ni är en underbar familj! Fortsätt med det ni gör! ❤️

  6. Sara

    förskolan är en plats där barnen ska få lära sig kunskap men även av den sociala biten med att träffa kompisar och hur man är mot varandras. Spelar ingen roll hur ens arbetstid ser ut utan jag hade ändå velat att min barn skulle få chansen att få med sig allt man får genom att gå på förskolan. Tycker du och Paula gör allt så och gör det som är rätt för era barn!

  7. A

    Tack för svar på frågan.
    Tror att det blir nästan som en kulturkrock när vi skriver om förskolan. För som du och andra skriver så verkar det som att sthlm kommun har andra regler än vissa kommuner. Det är nog det som skapar reflektioner hur just förskolan ställer sig till att ni lämnar tider ni tränar osv. Men det är det här som är bra med sociala medier. Att kunna diskutera om det så att det blir bättre förståelse.

  8. Linnea

    Som barnskötare/blivande förskollärare tycker jag detta är ett intressant inlägg! Jag har många gånger funderat över detta kring er, så tack för klarheten! 🙂 Många föräldrar generellt ser förskolan (eller dagis som många säger fortfarande) som en plats där barnen enbart leker, varför då många pedagoger tar illa upp är för att det är så mycket mer än så! I förskolan har vi en lika strukturerad läroplan som skolan har, vi håller med andra ord i undervisning för/tillsammans med barnen! Men även så är all fast anställd personal utbildad, för att bli förskollärare krävs 3,5 år på högskolan tex och då är de rätt nedvärderande att höra ”behöver du gå på högskolan så länge för att leka och byta blöjor?!”
    Tack för mig och trevlig vecka på er! 🙂

    1. Anna

      Jag förstår inte Vaeför barn med syskon ska vara hemma. Förskolan 2018 är en pedagogisk verksamhet sär alla barn oavsett syskon ska ha rätt till likvärdig pedagogik. I Göteborg får barnen endast gå 15 timmar om man har syskon

      1. Jonna

        Anna; i Göteborg får barnen bara gå 15h/veckan när det andra barnet/syskonet är hemma, alltså när föräldrarna är föräldralediga. Troligtvis för att minska belastningen och överfulla barngrupper.
        När alla syskon är gamla nog att gå på förskolan kan syskonen gå 7-17 om föräldrarna vill.

  9. Hej

    Såhär: på förskolan ska barnen vara när föräldrarna jobbar, pluggar eller söker jobb. Träna, shoppa osv får man göra när barnen är hämtade. Förskolan är pressad som den är, utan att egoistiska föräldrar utnyttjar deras resurser, eller skattebetalarnas pengar! I den bästa av världar är det en pedagogisk verksamhet 6:30-18:30 på förskolan, men det är inte rimligt, utan skulle mer säga att det är mellan 9-15. Så vill man att ”barnen ska vara på föris för det sociala osv” så är 9-15 en bra ramtid. För då får de precis det de behöver på förskolan samtidigt som de kan ta sovmorgon och gå hem tidigare för att vara med personerna som faktiskt betyder mest: mamma och pappa, (eller mamma och mamma, pappa och pappa, osv).

    1. Emma

      Herregud, har folk inget bättre för sig än att lägga sig i hur andra människor sköter sina barn eller hur de väljer att ha dom på förskolan?! Det är helt upp till Hugo och Paula hur dom vill göra och varken Molly eller Leonore verkar må dåligt av att gå på förskolan så kan folk bara sluta lägga sig i. Dom får väl göra det som funkar bäst för dom! Jag har själv en son på 2 år som går på förskola mellan 8-16.30 varje dag. Han älskar att vara där och springer i princip dit varje morgon, där får han ju leka med kompisar och hitta på massa skoj som inte går att göra hemma. Dessutom har han lärt sig otroligt mycket sen han började och det är kul att följa hans utveckling. Det är viktigt för barn att lära sig samspela med andra, att utsättas för andra miljöer och få utforska nya saker. Det kan dom göra på ett helt annat sätt när dom är på förskolan än hemma. Hur som helst kan vi nog vara överens om att 99% av alla föräldrar sätter sina barn i första fokus och gör det absolut bästa dom kan. Många föräldrar har redan dåligt samvete pga långa dagar på föris osv, man behöver inte göra det värre genom att kasta skit. Alla har olika förutsättningar och olika livssituationer, så kan var och en bara sköta sitt och sluta sitta men den där dryga pekpinnen.

      1. Hej

        Det här handlar INTE om den dryga pekpinnen. Det här handlar om förskolans verklighet. Ärligt talat är det en smutsig business. Det går ut på en sak: hålla kunderna nöjda (föräldrarna). Och det är på barnens och pedagogernas bekostnad. Man kan ju lätt tro att det är otroligt härligt för ens barn att få vara på föris mer än en hel arbetsdag och bara få lära sig massa och leka med alla härliga kompisar. Men sen finns det ju faktiskt de dagar (skulle säga 40% av tiden) som allt bara är skit. Pedagoger jobbar över för att täcka upp så inte vikarier blir ensamma med barnen (jobbar över både morgon och eftermiddag), hoppar över raster (som det är lag på att man ska få ha), inte hinner med toalettbesök osv. Det här handlar inte om att vara dryg eller något sånt, det här handlar om BARNENS bästa. Och barnen har det inte alltid bäst på förskolan. Barnen har det bra på förskolan när det finns ordinarie pedagoger på plats, som är glada och peppade för en dag av lärande med alla härliga barn.
        Kan säga att min första arbetsvecka som fast anställd barnskötare var en chock. Jag blödde igenom mitt mensskydd tre dagar i rad för att det inte fanns tid för mig att komma ifrån för ett toalettbesök. Kände när det hände, men kunde inte göra något åt saken, så fick sitta där med tårar i ögonen. Har även börjat dagen med att gå in och gråta i köket för att jag visste vad jag hade för dag framför mig. Hoppas ni får mer insikt i förskolans värld, och inser att det inte alltid är skoj och lek. Och trots allt det här skulle jag inte byta det mot något annat yrke (än), för barnen är fantastiska och relationerna man får till de flesta föräldrar är otroligt fin.

        1. Emma

          Jag vet inte vad du jobbar på för förskola men sådär ser det verkligen inte ut på den min son går på. Det är alltid god stämning, pedagogerna är glada och på bra humör och barnen får verkligen stimulans. Är någon av pedagogerna sjuk så har dom en handfull vikarier som kan hoppa in som varit på den förskolan förut som känner till verksamheten och barnen. Jag skulle säga att det är en väldigt trygg förskola där vi har bra kontakt med både pedagoger och andra föräldrar. Är det nånting som ska förmedlas får vi alltid mail eller brev med oss hem, med andra ord inga konstigheter. Sen är det ju rent ut sagt skit att höra om dina upplevelser men jag tror och hoppas att det inte ser ut så på många förskolor för jag har faktiskt aldrig hört om det här där jag bor. Och hade min son vantrivts eller på annat sätt signalerat att han mår dåligt på förskolan så hade jag såklart fått göra nånting åt det. Men han älskar att vara där och det känns såklart skönt för mig som förälder, att veta att han har kul.

          1. Hej

            Vi har 100% nöjda föräldrar enligt senaste undersökningen, så tro mig att vi är bra på att dölja det. Föräldrarna möts alltid av ett leende oavsett hur hårt det är. Jobbat på flera förskolor i Sthlms stad, alla är inte lika, men de flesta har det tufft. Tycker det är konstigt att folk försöker blunda för det, när vi alla är här med ett syfte: att barnen ska ha det bra.

          2. M

            Oj men allt är ju lätt att dölja. Har jobbat på några förskolor/skolor nu och de flesta har bra rutin på allt. Barnen trivs och könner sig trygga. Men vi personalen mår skit, av olika anledningar på de olika ställena. Men som sagt det mesta går att dölja. När man vet att det är lämnings/hämtningsdags då jävlar tar man fram ens bästa humör och leendet på läpparna

      2. H

        Finns en anledning till att Förskoleupproret #pressatläge skapades. Där många pedagoger vittnade om ohållbara situationer. GP skrev ”Berättelser om hur personal står och säger till föräldrar att en kollega är på toaletten, när personen ifråga är själv med 20 barn. Hur personal gråter, kräks, glömmer barn och små barn far riktigt illa”
        Trots det är många överlag nöjda med förskolan, dels för att förskolans personal är grymma men också tyvärr, för att det är en tystnadskultur. Sanningen når inte fram till föräldrarna. Och det är just föräldrarna som har makten att göra en förändring. Ställer sig föräldrarna upp och säger stopp måste de högre upp lyssna. Förskolans personal har ju inte ens rätt att gå ut i strejk, trots skeva arbetsförhållanden

  10. Niqabisten

    En sak har jag lärt mig och det är att vad man än gör så finns det alltid folk som inte gillar en och ska klaga så gör det som ni och barnen mår bäst av och strunta i vad andra tycker och säger. Livet är för kort för anpassa sig till vad andra tycker och tänker

  11. G

    Nä för då hade dom klagat på det. ” stackars barn utan rutiner ni förstör pedagogiken för dom för att ni är så ego och tänker på era sociala medie liv ”

    Sluta förklara er. Finns retards överallt

  12. Katta

    Självklart ska inte barnen lämnas och hämtas flera gånger per dag, det skulle ju bara vara korkat.
    Men man hämtar efter arbetsdagens slut och detta gäller alla föräldrar oavsett livsstil, jobb mm.

    Mitt barns förskola föreslog att sonen skulle hämtas och lämnas flera gånger per dag för att jag arbetade delad tur så mao skulle han lämnas 730, hämtas 930, lämnas 1430 och hämtas igen 1720.
    Naturligtvis sa jag nej till det för hur hattigt hade inte det blivit för honom.

  13. Mimmi

    Ok ni har ett väldigt komplext jobb i förhållande till oss andra. Visst jag köper att ni lämnar 8-14 pga att ni är influencers. MEN alla andra???

    På mitt barns förskola skriver dom tydligt ”förälder ledig = barn ledig”. Jag har jobbat inom vården och ibland gick det en vecka att min son inte var på fsk pga att jag vart ledig?! Det var hattigt men så är reglerna!! Vem fan vill inte passa på att göra alla tråkiga måsten när barnen är på fsk liksom!!! Hos oss får man INTE handla medan barnet är på fsk!! Inte ens tandläkartid räknas man får rodda med annan barnvakt då. Dom är sjukt strikta med det. När jag skulle börja 14.00 så fick jag lämna 11.30 endast för att min son sov mellan 12-14 vilket innebar att jag inte kunde lämna 13.30 innan ja körde till jobb. Annars lämnar man inte när man är ledig 🤨. Kontinuitet bla bla bla, kanske en dag i veckan kan man lämna fast man är ledig, så men inte fan gör man d mån-fre bara för man är ledig hela veckan! Sjukt ju.

    1. Sofia

      Men VARFÖR har du ditt barn på en förskola som är så stenålders med hur dom ser på en modern vardag med olika arbetstider? Herregud, idag är det minst lika vanligt att man jobbar oregelbundet som 9-5. Intressant att veta hur din förskola förhåller sig, absolut, men du kan ju inte vara bitter på de förskolor som har ett mer sunt synsätt på vad en förälder får och inte göra…. Du väljer ju själv förskola och du väljer att ställa krav på dom. Förskolan är toppen för barnen som får utvecklas på ett helt annat sätt än hemma med föräldrarna.

      1. Ta

        Man kan få ut mycket med föräldern hemma! Samt trygghet och kärlek med. Man skaffar väll barn för att vara med dem och ta hand om dem. Inte för att andra ska ta hand om dem när det ej behövs egentligen?
        När ska man umgås med barnet om inte på ens lediga tid?

      2. Anna

        Men Sofia vilken värld lever du i?? Det är ju kommunerna som bestämmer riktlinjerna inte förskolorna själva, om de inte är privat då. I vår kommun är dom hårda. Är man ledig så ska barnet vara hemma. Man får inte ens handla även om affären är påvägen från jobbet t.ex. Dessutom väljer man inte förskola. Man får önska men ofta är det långa köer och om man tackar nej till en erbjuden plats hamnar man sist i kön igen, iaf i vår kommun.

  14. Sara

    Wow.

    Jag jobbar natt inom vården vilket innebär hattigt schema. Är även ledig 10 dagar i sträck varje månad, ska min son vara hemma 10 dagar varje månad och missa projekt, utveckling och vad kompisarna gör om dagarna? Snacka om att det skulle skapa utanförskap. Kan folk bara sköta sitt? Jisses.

    1. T

      Missa 10 dagar och få den tiden med dig istället ? Vilket guldläge när barnen är små. Är det inte värt något? Det han ”missar” som du säger kan väll Du ge honom på olika sätt? Öppna förskolan , hitta på saker tillsammans i alla dess former. Varför skulle han lida av att spendera den tiden med dig?

      1. Lisa

        Kan garantera att ditt barn inte går miste om något, isåfall att få spendera ovärdelig tid med dig som förälder. Att få vara med sin förälder är värt mer än att vara på förskolan. Med det sagt vet jag att nattjobb sliter och att du möjligtvis är i behov av återhämtning.

      2. Sara

        Jag har sjävklart min son hemma från förskolan emellanåt dessa dagar och då hittar vi på annat roligt och de dagar han är på förskolan så går han korta dagar. Vill vara med min son så ofta som möjligt men i samråd med pedagogerna så går han några dagar trots min ledighet, då de tycker han skulle missa för mycket annars. Vårt upplägg funkar iaf 🙂

        1. M

          Min son börjar förskolan i februari, jag arbetar också natt, = ledig 9 dagar på rad var tredje vecka. Han har rätt att gå 100% på förskolan så kommunen anser att det är min återhämtningstid. Självklart kommer han inte gå hela dagar. Men han kommer gå så han har rutiner, jag kommer antagligen hämta efter lunch på lediga dagar.
          Jag kommer inte lämna honom på dagis för att jag ska förvara honom. Så korkat! Han ska få gå för att vara en del i gruppen och lära sig oxh vara med och utveckla sig.

          Jag är väldigt glad för mina arbetstider för det kommer ge oss så mycket mer tid tillsammans än om jag haft ett mån-fre jobb som hans pappa exempelvis. Nattjobb är perfekt när man har barn. Bara att man saknar dom på natten när man jobbar ♥️

  15. Tini

    Det som jag tänkt på nångång när det nämnts är när ex Paula skrivit någongång ang hur man får ihop livspusslet med barn och träning och fixa saker. Det är väll isf bara snack när man i Stockholm har möjligheten till att lämna på förskolan hur som? Och när ni i ert arbete tränar och exempelvis går till frisören. Då är väll livspusslet inte så svårt att få ihop.

  16. Therese

    Haha. Alltså, känns som att hur man än gör som förälder så gör man fel, speciellt om man inte jobbar mån-fre 7-16 eller 8-17.

    Som någon ovan skrev tycker hen det är konstigt att man lämnar sitt barn på förskolan mitt i veckan om man tex är ledig. Det tycker inte jag. Så länge man är överens med förskolan och ser till barnens bästa så gör man där efter. Jag som jobbar inom vården jobbar mycket oregelbundna tider och är ledig mer vissa veckor än andra, och vet att mina barn inte skulle må bra av att behöva gå 1-2 dagar ena veckan och 3-4 dagar nästa, det blir ingen kontinuitet och rutin. Istället passar jag på att göra tråkiga måsten såsom städa o handla dom dagar jag är ledig och barnen är på förskolan så att jag kan lägga allt fokus på barnen från att jag hämtar tills att dom lägger sig och sover för natten. Win win.

    Så länge man som förälder och förskolepersonal har en dialog och är överens så behöver ju ingen annan bry sig. Kan vi inte bara utgå ifrån att alla gör så gott man kan och alltid försöker göra det bästa för sina barn?

    1. Mimmi

      Fast det är ju inte tillåtet?? På mitt barns förskola skriver dom tydligt ”förälder ledig = barn ledig”. Jag har jobbat inom vården och ibland gick det en vecka att min son inte var på fsk pga att jag vart ledig?! Det var hattigt men så är reglerna!! Vem fan vill inte passa på att göra alla tråkiga måsten när barnen är på fsk liksom!!! Hos oss får man INTE handla medan barnet är på fsk!! Inte ens tandläkartid räknas man får rodda med annan barnvakt då.

  17. Diana

    Håller med dig helt och hållet Hugo. Det är värre att ha hattiga scheman för barnen, barn ska ha rutiner, fasta rutiner och regler. Det mår de bäst av. Men det lyser avundsjuka genom dessa kommentarer. Det är sällan något annat än det. Ni är grymt bra föräldrar och gör det ni kan på bästa sätt. Ni har annorlunda jobb och det svider i mångas ögon. Men det är fortfarande ett jobb, det kräver tid. Njut av era härliga jobb medan ni kan och barnen mår bra i sin förskola med kompisar (=socialt umgänge) och pedagogerna (=samhällslära). Kram

    1. T

      Jag jobbar ”hattigt” schema inom vården.
      Mitt barn mår utmärkt av att ibland gå 4 dagar, ibland 3 och nångång 5.
      Ibland får jag höra att det är mysigt när vi har en ledig dag tillsammans mitt i veckan. Skulle aldrig i mitt liv lämna den dagen jag är fri. Den dagen passar man ju på att göra något kul tillsammans. Att jag sen jobbar helg så får hon tid med sin pappa. Win win.

      Att gå på dagis 5 dagar i veckan 7-16 är krävande för ett barn samtidigt. Att slåss om uppmärksamhet med andra barn. Mycket ljud hela tiden. Så att ha ett ”hattigt” schema är ingen nackdel någonstans! Det ser jag som fördel för då man kan unna sig att vara uppe lite längre nånkväll. Ha sovmorgon mitt i veckan.

      1. Sara

        Jag har också ”hattigt” schema och skulle inte heller kunna lämna mina barn på förskolan när jag är ledig, även om jag fick! Så underbart att få spendera en dag eller två med dem mitt i veckan!
        Har 6-veckors schema och en av veckorna jobbar jag måndag-fredag, barnen är helt slut efter den veckan. Ibland känns det surt att behöva åka till jobbet när resten av familjen är hemma, men så tänker man på hur mycket mer tid barnen får med oss föräldrar när en jobbar oregelbundet och en regelbundet, och det är så värt det!

        1. Emelie

          T och Sara, det är ERA arbetstider, ERA barn och ERT sätt att se på saker och ting. Om Hugo, Paula och pedagogerna på barnens förskola är okej med detta upplägg så är väl det ingenting som ni behöver övertyga dem om är fel? Alla är olika, acceptera det.

          1. Sara

            Jag har inte försökt övertyga någon om att det är fel? Hugo och Paula har ju inte barnen på förskolan om de är lediga en hel dag. Men en del personer i detta kommentarsfält verkar tycka att barnen har det bättre på förskolan än hemma och då tycker jag att man borde tänka en gång till. Barnen lär sig mycket och har sina kompisar på förskolan, ja. Men barn mår bäst av att vara med sina föräldrar och föräldrarnas uppmärksamhet. Det kan inte förskolan ersätta.

          2. Sanna

            Hahah varför skulle dom det? Så gammalmodigt tänkt. Det är väl mysigt att få stanna hemma med mamma nångång ibland, men kompisarna går först. Så tycker man som liten. Sluta försöka kväva era barn. Har ni inget eget liv alls eller minns ni inte hur ni själva älskade förskolan??

          3. Liberal

            Sara det är dina åsikter så lev efter dem och försök fatta att det finns andra människor som tycker annorlunda och dina åsikter är inte DET rätta utan dem är rätt för dig.

          4. Mamma

            Till sanna! Kväva våra barn? Kompisarna går först? Jösses! Min dotter gillar förkalkande och kompisar men blir lika glad att vara hemma mig på mins lediga dagar! Det är trygghet att hon tycker att vara lika mycket där som hemma. Hade min dotter föredragit förskolan hade jag börjat fundera varför hon ej trivs med mig hemma.
            Jag har inte klankat på Paula och Hugos sätt utan ifrågasatte vissas syn på lämning här i fältet. Att lämna vid ledighet. Man skaffar inte barn för att andra ska ta hand om dem när det ej behövs! Det moderna samhället ? Ja så lätt det är att lämna ifrån sig sitt barn isf och ej orka ta hand om det själv och ge den det behöver. Barn behöver sina föräldrar också.

            Många föräldrar lämnar och skyller på att barnen vill och behöver det. Men det är kanske JUST DU som behöver det? Egentid , att kunna göra vad du vill. Då ska man inte skaffa barn kanske om man ej kan ta hand om dem själv när de är lediga och ge dem sånt.

            Dagens moderna samhälle är nog inte alltid bättre än det var förr. Idag har man inte tid till ditten och datten och sociala medier är en stor del av oss och många mår dåligt. Barn behöver sina föräldrar och deras kärlek och att vi ser dem.

  18. Jenny

    Jag är övertygad om att ni gör det bästa för era barn och det märks hur mycket ni tycker om att umgås med dom. Era barn har ju heller inte så långa dagar på förskolan. Däremot tycker jag det är helt sjukt att man får lämna barnen på heltid på föris samtidigt som man är föräldraledig med syskon! Den pedagogiska verksamheten sträcker sig mellan 9-14 så räcker ju att gå på förskolan dom timmarna.
    Vet också många föräldrar som jobbar helg och därmed är lediga i veckorna och ändå lämnar in barnen på förskolan dessa dagar. Mycket konstigt tycker jag, då har man ju missat massa tid med barnet under helgen och borde vilja ta igen det när man är ledig.. Skulle aldrig falla mig in att lämna min dotter på föris om jag inte jobbar..
    Tack för en bra blogg, tycker du skriver himla vettigt!
    Kram

    1. Emelie

      Vi är en av dem familjer där pappan jobbar vissa helger och vi väljer att lämna på förskola även om han är ledig vissa veckor. Vår dotter är 3 år och det var faktiskt förskolan som gav oss rekommendationen att låta henne gå 3-4 dagar kl 9-14 även om pappan är ledig den veckan. Anledningarna är:
      1. Att hon inte ska missa för mycket aktiviteter, vi märker att hon lär sig oerhört mycket tack vare förskolan och det hade hon förmodligen inte gjort i samma takt hemma.
      2. Vi ser att hon mår bra av kontinuitet. Skulle hon vara ledig 2 veckor i streck (som det skulle bli om hon var hemma med pappan när han var ledig) skulle det innebära en ny inskolning varje gång. 2 veckor är jättelång tid för en 3 åring.

      Jag som jobbar mån-fre har henne givetvis hemma om jag t.ex. är ledig en fredag. Men det är skillnad om man jobbar skift jämt och jag tycker att man inte ska vara så dömande mot folk man inte känner. Jag är helt säker på att alla familjer gör det som är bäst för just sin familj.

    2. Sanna

      @Sara och @mamma som aldrig skulle drömma om att hitta på något annat än att vara med era barn eller jobba. Hur mår ni? Umgås ni aldrig med vänner, tränar eller gör något för er egen skull. Barn vill hänga med kompisar, mormor, morfar, moster och andra nära och kära också ibland jag lovar. Lägg inte så mycket press på er själva. Lev lite! Då blir ni gladare och roligare det lovar jag!

  19. Emelie

    Har aldrig tidigare skrivit på din blogg och känner att jag kanske inte är riktigt din målgrupp, snart 40 och ingen träningsmänniska. Men Jag är förskollärare och förälder till två döttrar på 9 och 5 år. Och du har rätt! Förskolan är en plats där faktiskt utbildning pågår, under hela dagen. På olika sätt, genom lek, genom samarbeten, genom mötet barn/barn barn/pedagog. Verkar som no har en Sunday inställnig och faktiskt mer pålästa kring förskolan än vad många andra verkar vara. Vi på min avd har slutat fundera på vad vårdnadshavarna gör när barnet är på förskolan. Vi tror de flesta faktiskt gör sitt bästa för sina barn och vi lägger ingen energi på ifall nån moment och hämtar med konsum påsar eller i träbingskläder. Jag jobbar själv heltid och har småbarn och jag handlar ofta på min rast så man ska inte bara anta att vårdnadshavare handlar Eller tränar efter jobbet. Och med vad son verkar vara riktigt långa och oregelbundna rider för we skulle Jag säga att en dag på förskolan 8-16, 8-14/15 arykortarr dagar än vad många barn idagens samhällle får. Vi har många barn som går 7-17.30 då vårdbadshavarna har vanliga 8-17 jobb. Låter som era barn har en trygg, lärorik och rolig förskoketid med föräldrar som faktiskt förstår förskolans läroplan och syfte.

  20. Veronica

    Haha asså jag börjar nästan skratta när jag läser kommentaren! 🤦🏼‍♀️ Ganska kul endå. Bloggen är ju bla ett av dina jobb, alltså allt du fotat och skriver om som hamnar i bloggen blir jobb! Jävligt enkelt tycker jag! Orkar inte med dessa människor som orkar lägga ner tid på att sitta med pekpinnar mot andra föräldrar.
    Visst att det kanske kan ”se lite tokigt” ut utåt att ni lämnar barnen och sen går och tar en frukost, lunch eller vad det nu är. Men likamed att vi ser det på din blogg så har du ju gjort ett jobb när du la upp bilderna och skrev texten!? Rätta mej om jag har fel.

    Fortsätt med det du gör!

    Obs – jag jobbar på en förskola!

  21. Sara

    Jag förstår hur ni tänker och tycker att det är jättebra att ni gör det som känns bäst för er familj. Dock verkar det vara som någon skrev ovan att Stockholm skiljer sig från andra kommuner. Jag bor inte i Stockholm, jobbar i vården och har oregelbundna arbetstider. Har fått kämpa för att få lämna mina barn kl. 11 istället för kl. 14 när jag jobbar kväll. Skulle jag lämna kl. 14 skulle barnen bara gå två timmar innan de blir hämtade igen.
    Tycker att alla borde ha samma rättigheter när det kommer till omsorgstid på förskolan, det borde inte skilja mellan kommunerna!

  22. Paulina

    Hej!
    Från början var förskolan en plats där föräldrar kunde lämna sina barn i en trygg miljö när de arbetade (viktigt för framförallt kvinnans självständighet). Det kallades för dagen= dagis
    Sedan 1998 har förskolan haft en läroplan och ingår därför i skolsystemet, läroplanen består av massor av mål som barnen ska få möjlighet att lära sig (tex matte, naturkunskap, musik osv).
    När förskolan hette dagis så präglades verksamheten till största till del av omsorg, sedan läroplanen kom ligger fokuset ungefär 50% omsorg 50%utbildning

    Jag tycker det är jättebra att ni låter barnen vara på förskolan mellan 8-15 för det är under dessa timmar den största pedagogiska verksamheten pågår, strunta i alla dom som ifrågasätter detta, ni känner era barn bäst och vet vad dom mår bra av. 🙂
    /blivande förskollärare

  23. Victoria

    Jag tror att denna fråga ofta uppstår då det är olika över landet. Stockholm skiljer sig från de flesta andra kommuner i Sverige då man faktiskt får ha barnen heltid (från 06:30 – 18:30 om du så önskar) på förskolan oavsett sysselsättning (arbete, studier, föräldrarledig, jobbsökande) under dagen till skillnad från andra kommuner där man faktiskt bara får ha barnen under sin schemalagda arbetstid som du får skriva upp på förskolan.

  24. Jenny

    Jag tycker alla, oavsett om man jobbar eller inte ska ha möjlighet att ha barnen heltid på dagis om barnen vill. Det är jättebra, de lär sig samspela med andra vuxna/barn. De gör jätteroliga aktiviteter, får spralla av sig. Har rutiner. Det finns bara fördelar. Varför ska barnet vara hemma och ”hänga” med till jobbet eller annat.

    1. T

      Jobbar man inte ska man inte va den rättigheten att ha barnen heltid tycker jag.

      Tänk de som är arbetslösa och lämnar en 1åring på heltid varje dag?
      Går man hemma så mår väll barnet bäst med föräldern?
      Den ska konkurrera med andra barn och kan ju inte prata då ens. Har man möjligheten att lämna när man är arbetslös tror jag det används hur som helst.
      Och det är inte rätt mot barnet att kunna använda så mycket tid om det ej behövs pga jobb.

      Barn skaffar man för att man vill vara med dem väll? Varför lämna dem på förskola om man ej behöver ? Okej en par timmar men ser inte varför man gör det annars om det ej finns behov ?

      Ett barn mår bäst med sina föräldrar isf om de ej behöver gå där. Man kan aktiviters oh lära sitt barn mycket och gå på barngrupper och dylikt….. blir frustrerad av din kommentar…., menar bara har man inte jobb så förstår jag inte att man lämnar barnen isf.

  25. K

    Jag tycker inte att ni gör fel i hur ni lägger era barns tider. Dock är dem flesta förskolorna väldigt underbemannade vilket gör att många stör sig på om man har barnen på förskolan längre än vad man behöver. Många barn går 45-50 timmar i veckan på förskolan, medans vi som personal jobbar 40 timmar. Det innebär att det blir dålig personaltäthet speciellt på morgonen och sen em. Istället för att rikta sin frustration mot föräldrar bör man rikta den mot politikerna. Och många föräldrar skulle behöva öppna sina ögon och fundera över om det ex. verkligen är OK att 3 pedagoger ska ta hand om 25 barn 4-5 år (standard). Eller att vi ofta får vikariestopp, vilket gör att vi blir ännu färre i personalstyrkan. Men som sagt, tycker inte erat upplägg är fel. Kolla gärna in förskoleupproret. 🙂 / pedagog

  26. Kim

    Tycker det är så jävla tråkigt att ni ska behöva förklara er om & om igen för att det svider så hårt i andras ögon att ni inte har ”normala jobb som att vara lärare eller butiksmedarbetare”. Är det verkligen så svårt för vissa att förstå att egen företagare & bloggare också är ett jobb? Skäms på er!!!!

  27. Emma

    Men folk har väl inte med hur ni gör i eran familj. Folk har ingen aning om nånting. Men ändå väljer man att lägga sig i. De finns väl fler influenser än ni som har barn på förskola. Ni ska inte ens behöva besvara de här i o med att ALLA vet vad erat jobb innebär. Stå på er! Ni e grymma

  28. Sandra Augustinson

    Jag tycker att ni gör helt rätt i ert val gällande förskolan! Barnen får utvecklas i förskolan och får hänga med sina kompisar, vad är det att gnälla över? Fattar inte. Dem får minnen för livet och kontakter med kompisar som dem kommer att ha senare i livet med. Sen vara med på din träning? Liksom, hur ska du kunna koncentrera dig då och träna så intensivt som du gör. Nej, nu får man sluta gnälla på hur andra föräldrar gör! Det är er familj och ert jobb och ni lägger upp det som ni själva vill. Och ni fokuserar ju allt på barnen efter förskolan så vad är problemet, asså jag blir så full i skratt på alla pekpinnar. Ha en fortsatt härlig helg! Och jag fortsätter sprida kärlek.

Visa alla 59 kommentarer
FamiljelivSamarbete

Vår nya rutin

I annonssamarbete med Flux

Jag har rätt länge resonerat som så att tandborstning inte är så viktigt när det kommer till barn, dom har ju mjölktänder som ramlar ut av sig själva så förrän dom där permanenta tänderna är på plats kan man ju flexa lite med borsta så att säga. Paula har varit nitisk med borsten sen det syntes en liten vit flisa i Mollys mun men jag har varit lite mer yolo helt enkelt. I somras skrev jag om det och fick genast svar på tal från en hel del av er om hur fel jag har och hur viktigt det är med tandrutinen tidigt. Hehe, tur att man har er så man får feedback ibland 🙈 I alla fall – lämpligt nog har jag nu ett samarbete med Flux så nu känner jag att jag börjar få koll på läget.

Jag läste bland annat den här artikeln som handlar om just varför det är viktigt att ha en bra rutin från början. Något jag inte visste sen tidigare är att mjölktanden sitter för att skapa utrymme åt den permanenta tanden som kommer sen så därför är det viktigt att mjölkisen får sitta kvar så länge som möjligt så att det finns plats för tanden. Sen så känns det ju logiskt att försöka undvika hål i barnens tänder. Det gör ju ont och att laga tänder är inte den skönaste upplevelsen direkt – jag hajar att jag gör rätt i att prioritera tandborstningen helt enkelt.

Molly och jag har en ny rutin nu sen Flux kom in i vårat liv och det är att fluxa. Vi använder deras Junior Tandkräm med fluor som är för barn mellan 0 och 6 år. Sen när vi borsta tänderna får Molly välja smak på fluorsköljet från Flux – hon har nämligen fått 3 smaker att välja bland – Fruit Mint, Hallon och Jordgubb. Svårt att välja favorit. Sen fluxar vi ihop så hon får se att pappa gör samma sak som hon. Munsköljet rekommenderas för barn 6-12 år och Molly är ju snart 6 år så jag tyckte det kändes grönt att köra – Leonore får dock vänta några år till och hålla sig till tandkrämen.
Flux Hugo Rosas

Molly är riktigt mallig över att allt munskölj är hennes och har stenkoll på dom i lådan. Tänker att det bådar gott för tandrutinen framöver. Hoppas hon är lika nitisk med det i vuxen ålder sen. Sen en riktigt bra grej. Älskar era barn också tuggummi? Våra verkar se tuggummi som topp 3 på saker att få. Flux har eget tuggummi för barnen också:  ett sockerfritt tuggummi med smak av jordgubb som vi alla i familjen gillar. Känns bra att ge till barnen också när man ska muta med något gott – tuggummit trumfar godis.

Vår nya tandrutin får tummen upp från mig och Molly!

Du kan läsa mer om Flux produkter här och så kan du besöka Fluxkollen på LOPPI där du får tips och råd om tandvård och barn. Sätt en bra grund för framtiden nu!

 

Kommentera

Dagens frågaFamiljeliv

Fortsättning kring det där med tatueringar

”En grej bara, som kan vara en ”risk” med att gå ut med en belöning om låter bli alkohol/tobak/tatueringar tills de är 18 är att de provar ändå (pga grupptryck) och om något går snett så vågar de inte ringa er och be om hjälp eller att bli hämtade osv. För då blir det ingen bil och inga pengar… Hade kompisar som var livrädda för att ringa sina föräldrar så det skulle komma fram att de druckit, men jag (som iofs aldrig drack själv förrän jag var 21, men pga alkoholism i familjen och inte några förbud) kunde alltid ringa min mamma och be om att bli hämtad och då fick mina kompisar följa med hem till mig istället. Jag tror det är jätteviktigt att barnen vågar prata med sina föräldrar, speciellt om något händer, då vill man i te att de ska vara rädda för att höra av sig. Bara en tanke.”

Hör vad du säger och fattar vad du menar. Håller med om att det är en knepig avvägning men vår tanke och förhoppning med det är ju att kunna ha en dialog med tjejerna om det hela. Vi kommer inte ha en sittning en dag där vi spaltar upp våra krav och sen är det klappat och klart, vi kör en uppföljning när ni fyllt 18 år. Vi vill uppmuntra till rörelseglädje i tidig ålder och främja att dom vill syssla med fritidsaktiviteter som kräver en del rent kroppsmässigt. Vi vill att dom ska ha en sund relation till sin kropp och vilja ge den bra grejer. Det här är något vi jobbar med i vardagen från start och vi planerar att hålla kvar i den. Sen kommer ju dialogen behöva utvecklas ju äldre dom blir. Vi kommer inte säga att ”vi förbjuder er att göra detta, om ni gör det får ni inte det här eller det här” utan snarare lägga fram som förslag att vi hajar att det kan locka med alkohol och cigg och såna saker och att det säkert kommer vara grupptryck från andra jämnåriga men att vi gärna vill att dom väntar med sånt. Föreslå ”vad tror ni om detta?” och erbjuda ”belöningen” som kommer till 18 årsdagen och resonera med dem. Självklart vill vi att dom hör av sig till oss om det händer något och det hoppas jag vi får fram i den dialogen vi kommer ha. Vi fattar ju att dom säkert kommer smaka någon gång, bli på fyllan någon gång men vi vill försöka minimera gångerna och få dom att vänta med debuten så länge som möjligt. Jag tror på öppenhet och bra dialog i familjen så det är den grunden vi lägger nu som förhoppningsvis leder till tonårstiden blir lite enklare. Att få en bil eller pengar när man fyller 18 år är ingen självklarhet och jag tycker ändå det är viktigt att dom kan känna ansvar över att om man vill något så får man prioritera och välja bort annat. Sen hoppas jag också att dom kommer känna sig så pass trygga med exempelvis sina gudföräldrar så att om dom inte ”vågar” ringa oss ringer dom till dom istället.

”Nu blir jag himla nyfiken på era tankar om ämnet! Jag vill verkligen inte peta hål på ditt resonemang (alla har rätt till sin egen åsikt!) men jag undrar… Ni körde väl rätt hårt med ”Stopp, Min Kropp!”? Om ni med det lär barnen att det är deras kroppar och att de bestämmer över den, hur går det då ihop med det här resonemanget om att ni, till viss del, bestämmer över deras kroppar tills de är 18? Hoppas du inte tar illa vid dig av frågan! 🙂”

Tycker inte barns integritet = barn får göra exakt vad dom vill. När vi pratar om stopp, min kropp är det att dom aldrig behöver göra något som inte känns bra. Dom behöver inte krama folk, låta folk komma närmare än vad som bekvämt eller annat som rör just deras integritet. Det tycker jag är vettigt. Men det innebär ju inte att dom får göra vad dom vill och att vi som föräldrar inte ska sätta gränser? Som förälder är du ansvarig för ditt barn tills det fyller 18 år. Som jag skrev i tidigare inlägg handlar det inte om att jag tycker att vi har rätt att bestämma över deras kroppar utan om att dom ska vara mogna nog att ta beslut kring saker som kommer påverka dom långsiktigt. Om dom börjar tjata om en tatuering när dom är 16 år kommer jag inte säga ”Det får du absolut inte göra” utan ”OK, skönt att det bara är 2 år kvar tills du kan köra – har du funderat på vad för motiv du vill ha?” och uppmuntra till lite eftertanke. Det kan vara bra att längta efter saker också!

Kommentera

  1. Martina

    Nu var det inte tal om förbud, men jag anser ert resonemang gällande socker tex kommer låta dom bli ännu mer sugna eller har dom aldrig smakat socker kanske dom låter bli men jag tror i långa loppet att sätta upp diverse förbud blir ohållbart. Att förbuden gör så att man göra revolt, prova sig fram. Kanske finns det barn, unga tonåringar som lär sig att ta ansvar tidigt men inte ens nu när jag är 26 år har jag inget vidare konsekvenstänk, slösar och har svårt att lägga upp en budget/sparande. Främst för att jag har en utvecklingstörning som ”hindrar” mig på många olika sätt(svårare än andra än skapa ett självständigt liv) men tror generellt sätt att man inte har något vidare konsekvenstänk när man är ung och outvecklad, det borde du själv veta som har levt ett ”galet” liv utan jag tror att man bara lär sig genom misstag. Jag tror mer på att tillåta barnen göra misstag men finnas där längs vägen, ge dom rätt verktygslåda till livet. Guida dom längs vägen och finnas där när det skulle krisa, gå dåligt, mot förmodan skulle festa, en tidig alkoholdebut, höra av sig i såna fall när dom vill hem, be föräldrarna hämta dom eller ta sällskap hem av sina vänner. Jag menar självfallet ska föräldrar hjälpa sina barn men jag slösade bort 10,000 som jag fick av mina föräldrar när jag fyllde 18. Så leva efter denna gåvaprinicipen tror jag inte är särskilt ohållbar i längden.

  2. Emmy

    Mina föräldrar uppfostrade mig på liknande sätt, och jag har idag som vuxen ålder (25) aldrig någonsin provat röka. Detta gjorde inte att jag inte kände att jag kunde vända mig till mina föräldrar för då kanske förlora belöningen utan tvärtom, pratade mer vuxet om grupptryck samt hur andra såg på saken. Det mina föräldrar gjorde var att få mig att tro att det var mitt eget val, jag fick välja belöning om jag inte provar röka/ta droger tills jag var 18 år, valde då att jag ville ha en bil. Samtidigt fick jag körkortet som inte var bunden till något slags belöning för att visa att det är okej om man misslyckas (så inte alls dras bort) När det kom till alkohol hade vi öppen diskussion, jag drack första gången när jag slutade 9:an (drack kanske 4ggr efter det innan jag fyllde 18). Mina föräldrar sa att de uppskattar om jag låter bli men om jag mot all förmodan väljer att göra det ändå, vill de veta när, med vilka, hur mkt alkohol jag har och vart jag fick det ifrån, samt att de hämta/lämna. Detta gjorde att jag inte trotsa dem och drack kanske 3-4 cider. Sedan var de bra på att inte bli arga när jag gjorde fel, utan vi kunde sitta i timmar om så behövdes i sängen och prata om rätt och fel samt konsekvens tänk. Vi gjorde samma sak med betyg, fick 200kr för varje MVG, 150kr för VG och 100kr för G, vilket motiverade mig sista tiden innan studenten när allt var stressigt och jobbigt. Min mamma är en jävligt bra familjeteraupeft och jag går i samma fotspår idag.

  3. Michelle

    Helt rätt tänk!!! Mina föräldrar pratade alltid med mig, vi hade en väldigt öppen dialog om ja… typ aaallt. Ingenting var jobbigt eller konstigt att snacka om. Jag blev full första gången när jag var 18 år, ångrar absolut INTE det beslutet. Mina föräldrar litade på mig till 100% och lät mig ändå gå på fester osv, jag var alltid den enda nyktra och brydde mig inte ens 🙂 heja er!

  4. Anna Andrén

    Hej! Tycker ni gör helt rätt. Jag fick ny bil och pengar när jag fyllde 18 samt körkortet betalt likaså när det gällde moped. Mina föräldrar hjälpte även mig med insatsen när jag köpte hus då jag inte hade det undansparat helt själv. Kommer göra exakt samma sak för mina barn! Nu är äldsta tre år så är ett tag kvar. Men klart man gör allt man kan för att göra det så bra man bara kan för sina barn. Om alla bara kunde sluta vara så jävla avundsjuka och vara glada för andras framgång och acceptera andras prioriteringar någon gång istället! Älskar din och paulas blogg och både jag och min partner resonerar väldigt likt er!
    Sen denna body shamingen som alla håller på med mot Paula. Ren AVUNDSJUKA! Se de som en sporre och motivation för att komma upp ur soffan själva istället för att sitta på internet och klanka ner på andra!

    Det var allt för mig! Anna 22 år som är trött på alla negativa idiotiska kommentarer..🤣

  5. Frida

    Nej, jag tror inte alls på det resonemanget. Locka med stora mängder pengar och en bil?? Tror du att dina 18-åriga döttrar kommer kunna förstå att långt från alla föräldrar ger sådant till sina barn. Uppmuntra till eget sparande och extrajobb. Så bygger du självständiga individer. Man behöver inte en ny bil när man är 18 år? Och bor i Älvsjö?

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Ja jag tror dom kommer fatta att inte alla har det så. Har aldrig sagt att dom kommer få helt nya bilar heller. Självklart kommer vi uppmuntra till extrajobb och eget sparande också.

      1. Julia

        tycker det är en superbra ide att göra som om man har möjlighet. Mina föräldrar gjorde så och jag drack inte en droppe innan jag fyllde 18. Med tanke på allt grupptryck och hets det är om att man ska dricka alkohol tyckte jag det var en stor trygghet och lättnad att kunna ”skylla” på att jag då inte skulle få pengarna jag blivit lovad. Tycker det är en svinbra ide!

        1. A

          Att ha en tonårsfylla ingår i utvecklingen. Att dricka lite cider med sina kompisar när man är 16-17 är spännande. Jag anser inte det vara fel av tonåringarna om det sker en eller två gånger.

          Vi kan nog alla minnas vår första fylla som unga. Det var roliga tider det.

    2. Lotta

      Fast bara för att ”alla andra” inte kan få, så betyder väl inte det att vi som kan inte ska få ge våra barn sånna saker? Vår dotter fick en bil i julklapp när hon höll på med körkortet. Hon tappade hakan, för det var absolut ingenting hon någonsin trodde hon skulle få av oss. Men samtidigt så var det en baktanke från vår sida, då vi faktiskt inte vill att hon ska köra våra bil, pga försäkringar under 25 mm. Samt att vi inte ville att vi alla skulle känna att det blev tjaffs när nån av oss ville/behövde ha bilen. Plus att det känns väldigt skönt att hon kan ta bilen sena, mörka kvällar till och från kompisar. Hon fick även hjälp med körkortet, till viss del. Samt att hon idag är skyldig oss lite pengar för den delen hon inte fick av oss. Hon vet att dessa pengar ska betalas tillbaka efter att hon får jobb, dock några års universitetsstudier kvar. Men blir så less på folk som inte har pengar, som säger att våra barn inte uppskattar det dom får av oss. Bara för att vi har pengar, betyder det inte att vi är helt tomma i huvudet och inte uppfostrar våra barn, samt att våra barn är inte heller helt bakom flötet. Dom vet att alla inte kan ha det vi har. Vi alla uppskattar det vi har, men vi har slitit hårt för att komma dit vi är idag, och det tänker jag inte skämmas för!!!

Visa alla 9 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Får barnen pierca/tatuera sig?

Fick en fråga från bloggläsaren Sandra:
En kanske lite annorlunda fråga men är så nyfiken, du har ju tatueringar flera stycken, hur förhåller du dig till om Molly och Leonore vill tatuera sig när de blir tonåringar och piercing? Det är ju så olika det där hur man förhåller sig som förälder. ☺

Som tonåring är det blankt nej. Inga tatueringar och inga piercings förrän dom har fyllt 18 år (visserligen är det fortfarande tonår men då är dom myndiga). Med piercing räknar jag inte med hål i öronen för det känns rätt standard, dom får ta hål i öronen när dom är stora nog att vilja det och kunna ”ta hand om” läkningen och sånt där. Men efter det är det stopp tills dom är vuxna. Precis som vi resonerar med cigg, snus och alkohol så ska dom hålla sig undan det tills dom är vuxna. Inte för att jag tycker det är fel att tatuera eller pierca sig men det är permanenta grejer vi snackar om och då ska dom göra genomtänkta beslut. Visst kan man lasra bort en tatuering men det gör ju svinont och blir sällan helt borttaget utan mer kraftigt blekt. Och piercingar kan man ta ut men man får ju ändå dras med det där hålet typ för alltid. Det är inte hela världen men jag tycker helt enkelt att om dom vill ha det får dom vänta tills dom är 18 år. Och om dom nu ska tatuera sig eller pierca sig ska dom gå till en bra studio så resultatet blir bra. Vi har som plan (inget vi behövt dra med Molly eller Leo än) att om dom håller sig borta från alkohol, nikotin och kroppsmodifikationer tills dom fyller 18 år så kommer dom få en rejäl slant och en bil. Hoppas och tror att det kommer vara motivation för dom att ”sköta sig”.

Sen vad jag tycker om tatueringar och piercings överlag… När dom väl är vuxna tycker jag det är helt upp till dom hur dom vill se ut och göra med sina egna kroppar. Där spelar mina värderingar eller min smak ingen roll. Som pappa känner jag förvisso att dom är perfekta som dom är men sen handlar det ju om hur dom själva vill ha det. Jag tycker tatueringar kan vara både snyggt och ruskigt fult. Piercingar är jag inte överförtjust i direkt. Men den dagen dom är stora nog att ta beslutet kommer jag inte lägga mig i hur dom väljer att göra =)

Kommentera

  1. Agnes

    Mina föräldrar sa att om jag och min bror lät bli alkohol, tobak osv tills vi fyllde 18 så skulle dom betala körkortet. Min familj är dessutom nykterister så fanns ingen alkohol hemma ändå. Dock sa dom att OM vi skulle testa i smyg så kunde vi alltid ringa hem ändå oavsett. Tänker köra samma princip på mina barn. 😊

  2. patricia

    Gillar resonemanget! jag tror dock inte på mutor utan att mer vara öppen med konsekvenserna av att dricka/pierca etc, man vill ofta göra det föräldrarna förbjuder en till att göra! Min mamma berättade för mig att man exempelvis kunde må dåligt av att dricka alkohol vilket gjorde att jag inte ville dricka mycket när jag och kompisarna började dricka alkohol

  3. Linn

    För mig fungerade det jättebra att se fram emot en belöning om jag inte drack alkohol eller testade tobak innan jag fyllde 18. Jag fick mina pengar och mitt körkort utan problem. Och jag ångrar inte att jag inte började dricka förens jag hade fyllt 18 eller har känt att jag missat något. Det var även skönt att ha något som gjorde det lättare att stå emot grupptycket, att jag skulle få en belöning om jag inte drack. Och alla mina kompisar i den åldern köpte det och tjatade aldrig på mig. Sen är jag enormt glad över att jag var väldigt aktiv inom innebandy i mina tonår och nästan alla helger spenderades i innebandyhallen.

  4. Ida

    Nu blir jag himla nyfiken på era tankar om ämnet! Jag vill verkligen inte peta hål på ditt resonemang (alla har rätt till sin egen åsikt!) men jag undrar… Ni körde väl rätt hårt med ”Stopp, Min Kropp!”? Om ni med det lär barnen att det är deras kroppar och att de bestämmer över den, hur går det då ihop med det här resonemanget om att ni, till viss del, bestämmer över deras kroppar tills de är 18? Hoppas du inte tar illa vid dig av frågan! 🙂

    1. Carolina

      Intressant vinkel. Jag tolkar Stopp, min kropp! som ett verktyg för att lära barn, speciellt i yngre åldrar, sitt egna värde och att de inte behöver gå med på kramar och kind pussar eller tvingas till sexuella handlingar. Att de lär sig sätta gränser för vad som är ok och inte ok i en tidig ålder. Jag tycker inte att Stopp, min kropp! och ungdomars argument för att få dricka alkohol eller göra tatueringar är samma sak. Stopp, min kropp och att sätta förbud för alkohol är ju mer i samma fack, att skydda barnen. Men det är säkert många tonåringar som använder just det argumentet, att det är min kropp jag gör vad jag vill, när det kommer till tex att göra tatueringar innan 18 årsålder. Vad tänker du Ida om det här?

  5. Josefine

    Sunda tankar! Jag tänker dock på att jag säkert likt er vill att era barn berättar eller ringer om det te.x händer något om dom är ute med kompisar har har druckit. Jag tänker om dom nu testar innan 18 finns en risk att dom inte vågar ringa pågrund av att dom missar körkort och bil .. den risken hade inte jag tagit som 16 åring😅 svårt .. fundera själv på vilket förhållningssätt jag ska ha till min son..

  6. Annica

    Jag fick mina hål i öronen när jag var 13 år gammal. Tycker i dagsläget att det egentligen också var för tidigt – för min del. Men, annars håller jag med dig Hugo. Droger är ju big no. Tobak och alkohol – om de måste använda dessa så är det efter 18 år, då de själva får bestämma. Testar de innan och tex blir fulla ska de dock ändå veta att de kan alltid ringa, oavsett situation. Jag är där för dem. Alltid. Oavsett när, vad hur eller varför de ringer, så ska jag vara i det skick att jag kan hämta (dvs använder själv ingen alkohol). Tatuering har jag, de har till och med fått se på då den gjordes. Men även där. Det ska vara genomtänkt och betyda någonting för dem. Inte bara ”låt oss göra det ikväll!” utan verkligen ”Den här betyder såhär och jag vill den ska göras här, och osv.” :p

  7. Bell

    Jag personligen tror inte på att förbjuda saker, med förbjud kommer tyvärr ofta lögner, mina föräldrar sa alltid ”vad du än har gjort, hur full du än är, hur konstig tatuering du än gjort. Prata/ring oss, vi kommer aldrig skälla” De gjorde att jag ALDRIG ljög om något för dom & har fortfarande inte testat alkohol, droger, eller piercing är 22. dock har jag en genomtänkt tatuering jag gjorde när jag va 20. Men tror att hade dom förbjudit mig så hade de nog blivit en match att dölja de för dom och mer spännande.
    Däremot mina kompisar som hade förbud dom ljög för sina förldrar och vågade aldrig åka hem, dom hängde alltid med oss hem och sov!
    så jag tror på en dialog och tillit, de är viktigt. De är jag evigt tacksam för till mina föräldrar att dom alltid fanns där och aldrig skulle skälla. Tvärtemot mina kompisars föräldrar tyvärr!

    1. Sara

      Låter som du haft en fantastisk uppväxt. Ska ta med mig detta till mina barn. Håller med om att med förbud kommer oftast lögner och jag vill att mina barn ska vara ärliga mot mig, under hela deras uppväxt!

    2. Sandra

      Jag haller med dig Bell. Nu uppmuntrade inte mina foraldrar till alkohol, piercing etc. ens lite grann – tvartom var dom klara med att de ville att jag vantade med allt sant tills jag fyllde 18 ar och forklarade varfor (istallet for att bara saga ’NEJ’ berattade dom om halsorisker, effekten alkohol har och vad som kan handa etc.). MEN, mina foraldrar gjorde set solklart for mig att gor jag bort mig, gor nagot jag inte borde, blir full etc. sa ar det bara att ringa och dom kommer pa en gang. Sa att dom alltid finns dar. Och det var dom. Jag provade alkohol innan jag fyllde 18, och jag kunde arligt beratta det eftersom jag aldrig nagonsin var radd for att forlora nagon summa pengar eller att de skulle vara arga. Resultatet? Vi hade en bra dialog genom hela tonaren och jag ar sa tacksam for det.

    3. Linn

      Håller med dig till punkt och pricka! Min mamma förbjöd mig att träffa killar, dricka och röka. Så när jag träffade en kille så gjorde jag det i smyg, och när jag sov hos honom trodde mina föräldrar att jag sov hos en kompis. Vill aldrig att mina barn ska vara rädda att säga nåt till mig så kommer heller aldrig förbjuda, utan istället visa att jag alltid finns där och istället ge bra råd.

  8. Cornelia

    En grej bara, som kan vara en ”risk” med att gå ut med en belöning om låter bli alkohol/tobak/tatueringar tills de är 18 är att de provar ändå (pga grupptryck) och om något går snett så vågar de inte ringa er och be om hjälp eller att bli hämtade osv. För då blir det ingen bil och inga pengar… Hade kompisar som var livrädda för att ringa sina föräldrar så det skulle komma fram att de druckit, men jag (som iofs aldrig drack själv förrän jag var 21, men pga alkoholism i familjen och inte några förbud) kunde alltid ringa min mamma och be om att bli hämtad och då fick mina kompisar följa med hem till mig istället. Jag tror det är jätteviktigt att barnen vågar prata med sina föräldrar, speciellt om något händer, då vill man i te att de ska vara rädda för att höra av sig. Bara en tanke

Visa alla 13 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Hugo är från mars, Paula från venus

Var tydligen inte Paulas favoritperson imorse – hehe. Men till mitt försvar tycker jag det är skillnad på att väcka familjen i gryningen flera timmar innan det är dags att gå upp eller som i mitt fall idag, 20 minuter innan alla ska vara uppe.

Sen kan jag köpa att det kanske inte var helt schysst att börja blåsa håret med dörrarna öppna eller tända lampan. Och sen försökte jag vara tyst med garderoben men som ni vet andas jag ju som Bane i Batmanfilmerna så bara där väcker jag väl halva huset.

Dock håller jag fast vid att det var dags att gå upp ändå. 20 minuter mer eller mindre är ingen katastrof och personligen tycker jag det är mycket trevligare att vakna till mänskligt ljud och att man hör att någon är uppe och pysslar än av att klockan sliter en ur sömnen. Kanske för att jag är van det sen barndomen? Och, viktigast av allt – om jag ska respektera att Paula absolut inte får bli väckt före hon snoozat alarmet 39 ggr får hon ta att jag somnar 1 minut in i filmen och sluta väcka mig 😉 Eller hur?

Vad har ni för deal hemma när det kommer till morgonbestyr och väckning? 

En som sover genom det mesta

Kommentera

  1. Tova

    Bero på vad klockan är, om man ska jobba och som en annan börja vid halv 7 så har jag ingen lust att bli väckt lite innan. (Det händer aldrig hos oss men ändå) men på helgen är det bara till att somna om då oftast min sambo vaknar först å klampar runt o sätter på kaffe som låter men jag somnar bara om 😜

Visa alla 6 kommentarer
BröllopFamiljeliv

Hugo & Paula – tidsresan

Fick önskemål på gårdagens inlägg att samla ihop bilder från min och Paulas relation genom åren. Er önskan är min lag men fan vad med bilder det finns alltså. Bra med bloggen att man har allt samlat men det blir ett slukhål av tid också. Har valt ut ett gäng från när till började till nu. Hur många har vart med från start och vem tycker ni ändrats mest av mig och Paula genom åren? Lämna gärna en kommentar!

 

Allt började med Wipe Out inspelning och sen var jag fast, Paula fångade mig på en gång. I början var hon doldis i bloggen men det som inte ändrats är att hon kan sova när som helst hur som helst.

Sen kom dagen Paula kissade på en sticka och jag trodde det var någon febertemometer = fattade ingenting.

Friade den 14 februari 2013.

Sen kom dagen D, när Molly-Elise Rosas gjorde entré.

Sen en dag fick Molly veta att hon inte längre skulle vara ensam herre på täppan i hushållet.

E-når kom till världen och gjorde familjen komplett.

Pulkan började träna på riktigt.

Vi tog nästa vuxenkliv och blev villaägare. 

Nu: dags för nästa steg, bröllop om mindre än en vecka. Nu kör vi familjen Rosas livet ut.

Kommentera

  1. Elin E

    Grattis på er stora dag!! Har följt er sedan ni träffades då jag läste din blogg Hugo redan innan ni träffades. Jag är 24 år och bor med min kille uppe i Umeå. Läser båda era bloggar lika flitigt. Ni inspirerar på många sätt! Ser framemot att se alla bilder från bröllopet sen!!

  2. Kim

    Förlåt men fy faaaaan vad jag har längtat efter dagen ni ska gifta er!!!!! Minns det som igår hur spännande jag tyckte det var när jag ÄNTLIGEN fick veta vem denna Paula var 😀 lycka till med allt! Ni är grymma!

  3. Bea

    Har följt er sen ni blev tillsammans, känner mig nästan obehaglig för att jag tycker om er så mycket! Har varit så kul att följa er resa, från att ha uppfattningen att du kändes ganska oskön till att du vuxit till en fantastisk pappa och världens härligaste person! Tycker verkligen ni förtjänar varandra (100% på ett positivt sätt) och ska bli så kul att se ert bröllop i bloggarna sen 😀

  4. Malin

    Kan ju konstatera att ni bara blivit snyggare med åren, båda två! 😀 Hade också glömt hur unga ni faktiskt var när ni fick Molly.
    Så roligt att titta tillbaka. 🙂 Hoppas er bröllopsdag blir precis så fantastisk som ni tänkt er och jag önskar er all fortsatt lycka! 🙂

  5. Emma W

    Jag började följa dig då du var tillsammans med Paow. Kommer också ihåg att jag såg dig i den rätte för Rosing, vilket år var det? Har alltid fortsätt följa dig och började följa Paula från start. Det känns som att jag stalkar er 😂 alla andra bloggar har jag slutat läsa men ni är så underhållande! Särskilt roligt när ni skriver om samma saker och man får bådas tankar/versioner. Ni är grymma! Och du har utvecklats mest, från en liten pojke till man liksom 😄

  6. Jenny

    Följt sen du gjorde massa challenge och hoppade från Västerbron.

    I utseendet har du förändrats mest, ser mest på dig att du blivit äldre på ett mycket bra sätt. Du har fått från en kille till man.

  7. Nin

    Har följt er sen ni väntade Molly, känns som igår 😉 tack för att vi får följa er och stort lycka till med bröllopet och allt!

  8. Amanda Maria

    Började att följa dig strax innan du drog till Argentina och träffade P. Snacka om att åren går fort och wow vad du har utvecklats. Tack för att vi får följa er! All lycka till er!

  9. Vilma

    Jag började följa dig vinter/våren 2012, för att min dåvarande kille gjorde det. Sen när Paula startade sin blogg så fastnade jag just för att det var så roligt att följa ett par på olika håll. Få samma fast olika perspektiv. Jag tyckte du var rolig i början men kunde bli lite ”kränkt” när jag tyckte du skrev nåt douche-igt för jag tyckte inte det passade dig/kände mig påhoppad 😂 då var du ni unga bloggare som det som ännu yngre tjej var roligt att följa. Nu är det väldigt tydligt att ni/jag är vuxen och det är andra ämnen, men ni har fortfarande det ungdomliga i er (lät som om ni år medelålders hahaha).
    Längtar till erat bröllop, har ju väntat i 5 år!!

  10. Hanna

    Jag kommer också ihåg första bilden (svartvita) och du skrev lite kryptiskt om en ny tjej du träffat i Argentina. Jag tänkte då men herregud, hur ska detta gå? Tjejen pratar ju bara spanska, hehe.

  11. Petra

    Alltså jag blir tårögd över er resa. Så himla fint. Ni är drömmen. Ni två är komplett. Jag känner er inte. Men följt er sen er resa började. Men er kärlek i varann är inte osynlig. 😍 jag hoppas innerligt att vi får ta del av ert bröllop i bilder. All lycka till er!
    #couplegoals❤️

  12. Janni

    Ledsen Hugo, men Paula verkar ju inte ha åldrats en dag och blir dessutom bara snyggare och snyggare med åren.
    Du ligger dock på en god 2:a plats 😊
    Underbara bilder på Er!
    Och tack för en jäkla underhållande blogg.

  13. Natalie

    Åh, jag följde dig sen innan du träffade Paula.. minns när hon började dyka upp på smyg i bloggen, du skrev lite mystiskt om någon P, sen startade hon sin blogg och jag tänkte väl mest bara kolla in för att det var kul. Tack för att vi har fått och får följa er, från början till bröllop,ni verkar vara så omtänksamma om varandra, ett riktigt bra team.

  14. Sara

    Följt er sen ni började träffas! Så fina ihop. Riktiga förebilder.

    Hoppas ni får en underbar och oförglömlig bröllopsdag! <3

  15. Bella

    Också en som följt dig länge (och Paula sedan start såklart) och shit vilken resa ni gjort! Och även du Hugo som person. Du har blivit så oerhört mycket mognare med åren, tycker jag. Sett dig växa in i rollen som en pappa och sambo från den där unga grabben som skrev om fester, tjejer och ’’farliga’’ saker (läs: hoppa från en bro t.ex). Galet vilka steg du gjort. Och tillsammans är du och Paula ett fantastiskt team. Det är så roligt att se! Och att vi läsare fått följa era döttrar också hela vägen är väldigt roligt. Minns när Molly låg i magen, känns inte som så länge sedan men det har ju gått ett tag nu. Hoppas ni får många lyckliga år tillsammans, hejar på er familjen Rosas! 🙂

  16. R

    Följt från början, minns när Paula startade sin blogg, och den där svartvita bilden på er 😍 Det är så fint att ni är en familj och snart gifta❤️ All lycka till er ni är gjorda för varandra det ser man 😭😍

  17. Amanda b

    Den där svartvita bilden minns jag! Har följt dig mååånga år. Och någon video där Paula fastnat i någon kökslucka eller något.. så kul att få följa er resa! ❤️

  18. Amanda

    Först gången jag kommenterar men jag har följt er sen eran först tid. Åh jävlar vad Paula är bra för dig! Och jävlar vad hon blir snyggare med åren! All lycka till er och all kärlek!

Visa alla 24 kommentarer
FamiljelivTankar

Sista helgen som ogift

Och passande nog är den helgen dessutom ”Paula-fri”. Jag och tjejerna har PF med andra ord. Blev halvt skräckslagen när jag såg storys på hur Paulas helg började och ber en stilla bön att hon kommer hem igen utan skador och utan att ha blivit bortgift till någon annan. Paula-fritt innebär lite lösare rutiner för resten av familjen (glömde tandborstningen igår och idag blev det sushi-lunch) men en hel del bus och lek. Dagen spenderades på lekland. Älskar lekland. Tror det är Guds gåva till föräldrar. Barnen blir svinglada, du kan leka själv eller vara mer iakttagande och se hur barnen går loss, underhållningen är konstant och efteråt är dom helt slut och har inget emot att varva ner hemma och bara chilla. Enda minuset är väl att det kostar en del men för min del är det värt varenda krona.

Om exakt en vecka vid den här tiden är jag en gift man. Känns vuxet. Nästan mer vuxet än att bli pappa men det kanske är för att jag mentalt fortfarande var ett barn när jag blev pappa? 😅 Det känns att det drar ihop sig. Typ allt är spikat och fixat och det är bara småpill kvar, det vill säga uppfräschning av mig och Paula. Sen är vi ready to rumble. Jag känner mig lite nervös inför nästa helg. Kommer jag grina från första stund? Kommer gästerna ha kul? Kommer vi kunna vara ”in the moment” och bara slappna av?
Kommer jag äntligen få se Paula naken för första gången? Mycket tankar i huvudet.

Det känns inte som att livet kommer ändras så mycket efter nästa helg dock. Vi lever ju ihop, har barn och allt det där. Ni som också gift er så här ”sent” i livspusslet – tycker ni något ändrades efter den stora dagen? Eller är det bara mer praktiskt med samma efternamn och rent juridiskt? Berätta gärna! 

Här var vi lite färskare i familjesammanhang 

Kommentera

  1. Sandra

    Hej! Vi gifte oss också ”sent”, vi hade varit tillsammans i 6år och hade barn. Kändes fint att vi trots småbarnslivet ville välja varandra för all framtid och ja det blir skillnad, grädden på moset att vi alla i familjen hörde ihop på ett starkare sätt. Stort grattis till er

  2. Mikaela

    Wow vilken resa ni har gjort tillsammans!Utvecklats och ni båda två är snyggare än någonsin.Tror du utvecklats mest.Jag såg dig första gången när du va med i ”Den rätte för Rosing” och har följt dig och Paula sedan ni väntade Molly.Hoppas att ni kommer att dela med er av bröllopsbilder.Tror ni kommer att vara ett magiskt vackert brudpar.All lycka till er!

  3. Josephine

    Vi gifte oss i juli förra året. Hade under våra 6 år tillsammans fått 1 barn som hunnit bli 4 år och flyttat till större. För oss har det bara varit fördelar. Bland det bästa för mig som student utan några egna tillgångar har väll varit det juridiska, trygghet utifall någonting skulle hända, alltså bil, bostad, försäkringar osv. Men det bästa har helt klart varit att få kalla honom min man, och att vi nu hör ihop på ett helt annat emotionellt sätt. Några fördelar med lika efternamn har jag inte märkt av än, förutom att det känns så himla bra att vi utåt sätt hör ihop =)

  4. Mikaela

    Vi gifte oss efter 11 år tillsammans, en 3-åring och gravid i 7:e månaden med nr 2 🙂 det som förändrades var att vi presenterar oss som man och fru (känns väldigt vuxet) och att vi nu har samma namn allihopa (underbar känsla) 😍 annars som du skriver, ingen större förändring eftersom vi redan levt så länge tillsammans.

  5. Ullis

    Nu tycker ju inte jag att ni gifter er sent i livspusslet😊 Jag och min man gifte oss efter 17 år och har i år varit gifta i 11 år😍 Känslan var ju att få säga min Man och inte sambo. Kan än idag tycka det är en häftig känsla att säga min Man😊

  6. Strongmama

    haha PF – Kul att vara med tjejerna själv. 🙂
    Det är stort, att ni ska gifta er. Tror ändå det alltid känns lite annorlunda när man är gift, lite mer på riktigt, lite mer äkta, lite mer allvarligt och vuxet.

  7. Madeleine

    För mig och min man levde vi i egna lägenheter innan vi gifte oss. Vi köpte oss en bostadsrätt och valde att flytta in i den tillsammans dagen efter bröllopsnatten. Blev extrem stor skillnad i livet och man fick ju verkligen smaka på hur det gifta livet är. Men att man bor tillsammans och har barn sedan väljer att gifta sig är nog inte någon stor skillnad i vardagen.

  8. Nathalie

    Jag och min man firar 6 år tillsammans nu den 5:e september och vi gifte oss i maj tidigare i år. Jag tyckte inte det blev någon skillnad när vi gifte oss eftersom att vi redan har bott ihop i ett par år och vet vart vi har varandra och väntar vårt första barn tillsammans i slutet av månaden. Enda skillnaden blev det juridiska och att jag tog hans efternamn men känns som man blir mer av en familj nu som gifta än när vi bara var sambos och förlovade :).

  9. Louise

    Jag och min man hade varit tillsammans 6 år när vi gifte oss (firade 10 år ihop i år) och jag tycker inte att det blev någon skillnad direkt. Jag la till hans efternamn. Vi hade redan ett stabilt förhållande och visste vart vi hade varandra, men kändes fint att få ett ”papper” på det också, och att få fira kärleken med familj och vänner 🙂

  10. Sandra

    Haha! Se Paula naken? Har du inte gjort det innan? Skämt åsido. Hoppas er dag blir precis som ni har tänkt er, helt magisk och fylld med kärlek.

Visa alla 12 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Är det OK att låta barnen dela rum?

”Hej hugo har en fråga jag skulle uppskatta om du tog upp i ett inlägg! Delar Molly & Leonore rum? Eller har dom varsitt?
Hur tänker du allmänt kring att syskon delar rum? Jag & min sambo bor i ett nybyggt hus med våran 1 åring.. Vi väntar tillökning till vintern men har bara 3 rum i vårat hus, så planen är ju att barnen ska få dela rum. Då vi redan lagt massor av pengar på detta hus och allt som hörtill så känner jag inte att ekonomin tillåter att vi bygger ut på ett braaa tag. Är det Ok att låta barnen dela rum? ( rummet är så pass rymligt så dom inte behöver trängas). Och hur länge tycker du barnen kan dela rum? Tacksam för svar och dina tankar kring det hela då jag tycker du brukar ha vettiga åsikter & tankar.
Mvh Lina”

Molly och Leonore har två rum dom delar på i dagsläget. Dels har dom lekrummet uppe vid vardagsrummet och sen har dom ett sovrum nere i källaren bredvid mitt och Paulas rum. Vi funderade på om dom skulle ha varsitt rum först men kom fram till den här lösningen och är väldigt nöjda med den. Dom får en trygghet i att sova tillsammans och när dom leker gör dom ju det typ alltid ihop ändå så. Känns också bra med att lekrummet ligger uppe vid vardagsrummet/köket där vi hänger mest. Finns ju inte en chans att dom skulle knata ner till källaren och leka utan att skrika MAMMA PAPPA med 3 sekunders intervaller annars. I dagsläget har vi ett gästrum på övervåningen också så jag tänker att det kommer lösa sig med rummen längre fram. Antingen får den ena ta lekrummet och så gör vi det till sovrum och så får den andra ha kvar rummet i källaren. Eller så flyttar vi ner gästrummet i källaren så har barnen sina sovrum där uppe. Eller så flyttar jag och Paula upp i lekrummet och så får barnen ha källaren för sig själva. Men det känns som att det ligger rätt långt fram så jag är inte bekymrad helt enkelt =) I dagsläget ligger dom ofta och sover i samma våning i sängen och har överlag rätt kul med varandra. Bra att ta tillvara på så länge det varar!

Självklart är det OK att låta barnen dela rum. Jag tycker inte du behöver känna nån press över att barnen får dela rum. Tror inte dom kommer få men för livet av att behöva dela rum med sitt syskon, det är snarare bra att dom får lära sig samsas, dela med sig och allt det där. Tänk förr i tiden när man bodde en hel familj i ett rum liksom. Jag tänker att det egentligen tidigast blir ett eventuellt problem när dom kommer upp rätt mycket i ålder och vill ha vänner som ska sova över/börjar vilja ta hem pojk/flickvän osv. Så om ni kan bygga ut inom 10-12 år kanske det är nice för dom men samtidigt inte ett måste heller. Med tanke på att du skriver att rummet är så rymligt att dom inte behöver trängas kanske ni kan ”dela av” det med någon bokhylla eller så längre fram också. Men ja, stressa inte upp dig över det helt enkelt. Tillökningen (grattis!) kommer säkert sova mer er kommande år och 1åringen håller sig säkert också till er om nätterna om era barn påminner om våra. Sen kommer dom vara så tighta i åldern att dom säkert har kul ihop och vill vara nära varandra.

Vad säger ni andra – delar era barn rum eller kör ni eget till alla familjens medlemmar? 

Kommentera

  1. Emma

    Våra barn delar också rum, den stora fyller 4 strax och den lilla är 2,5 år. Det funkar kanon, dock kommer båda barnen in till oss (eller mig då mannen jobbar natt) varje natt. Men det är bara mysigt. Dom ska dock få varsit rum när vi flyttar från vår 3:a till hus. Men jag kan tänka mig att dom kommer vilja sova tillsammans i början ändå 😊

  2. Anna

    Våra barn har varsitt rum och ett lekrum. Tycker det är smidigast men det är för att vi har ett stort hus. Skönt att de har sin space när dem behöver det men ändå ett gemensamt rum också för lek o bus.

  3. Therese

    Vi har två barn, 4 och 2 år. När minsta va bebis sov hon hos oss och äldsta i eget rum. Efter att båda va sjuka i vintras och sov tillsammans med oss i vår säng så har dom sovit med oss fram tills för någon dag sedan. Nu har vi en våningssäng, en som är 120 bred på undre bädden och 90cm uppe. Och dom vill sova tillsammans i den större. Somnar den ena tidigare än den andra så frågar dom alltid efter varandra och vill sova tillsammans.
    Jag tänker som Hugo, att dom kan ha behov av varsitt rum när dom blir äldre, men det är många år kvar tills dess. 🙂

  4. Carro

    Mina barn ska först nu få egna rum, 9 och 12 år gamla. De har haft en enorm trygghet av varandras närhet (båda lite mörkrädda osv). Deras nuvarande rum har vi tidigare delat av med draperi för att man ska kunna stänga om sig. Har funkat fint hittills. För framför allt små barn är närheten till föräldrar och syskon jätteviktigt. Tycker vi har bråttom i Norden att få in barnen i eget rum. De flesta små barn är inte intresserade av att vara själva, då de behöver känna närheten till anknytningspersonerna. Och visst kan det finnas små barn som somnar själva i eget rum från start, men om en bebis inte kan eller vill det så är det inget konstigt.

  5. Annica

    Mina tre barn (5, 4 och 2 år gamla) delar rum alla tre. Och detta har de gjort sedan de föddes typ. Eller ja, de har bott ungefär halvåret inne i vårt rum när de var nyfödda (den äldsta i ett år). Men de får alltid komma över till oss på natten om de vill och oftast vaknar vi upp på morgonen med minst två flickor i sängen. Helt underbart!

  6. Elin

    Våra barn , fem och tre, delar rum och har gjort sedan start. När killen kom hmboddenvi i en tvåa , nu bor vi stort och det finns utrymme för att ha egna rum om man vill det, men ingen av dom har ena frågat. Så skönt att ha alla leksaker i ett rum och som Hugo skrev, att dom får lära sig samsas 🙂

  7. Sanna

    Jag har bara ett barn hittills, så här hemma har dottern som fyller 11 år snart eget rum. Det är något jag själv alltid har haft också som ensam tjej ibland syskonen. Jag drömmer dock om fler barn men har inte mött den rätte än, så när det väl blir aktuellt lär dottern troligtvis vara i tonåren. Det gör att det troligtvis inte kommer vara så aktuellt att vilja dela rum.

    Hade jag dock haft två eller fler barn i jämngammal ålder så hade det helt klart varit ett alternativ att dela rum.

  8. J

    Mina barns sovvanor är så olika så vi måste ha dem i olika rum. Önskar de kunde sova i en våningsäng och ha det andra rummet som lekrum. Vi försökte få dem att sova i samma rum men en kväll hörde vi oväsen från deras sovrum, då stod lillsyrran och sågade (leksaksmotorsåg med ljud) på storsyrran som försökte sova. Då gav vi upp! 😄

  9. malin

    Hej !

    Jag delade rum med min syster fram till att jag var 15 âr, min syster 11, för att vi helt enkelt inte hade flera rum i huset sâ ingen av oss funderade nâgonsin pâ det ! Nu har jag själv 5 barn och de har alla egna rum,för att vi râkar ha sâ mânga. Kanske vill de dela längre fram och dâ fâr de göra det !

  10. Sara

    Jag har två barn och de har varsitt rum, med en dörröppning mellan rummen. De drar med sig leksakerna in i varandras rum och leker mest tillsammans.

    Jag och min lillasyster delade rum när vi var små. Vi fick egna rum året jag fyllde 6 eller 7 😊

  11. Agnes

    Jag delade rum med min bror fram tills jag var 10 tror jag, gick jättebra och vi ville alltid hänga med varandra ändå så det var bara roligt. Alla känner bäst själva när det är dags för separata sovrum tycker jag. 🙂

Visa alla 13 kommentarer
Familjeliv

På tal om trots

Vi snackade ju lite om trots häromveckan och min inställning kvarstår att det är ”skitjobbigt men nödvändigt” och något man bara får deala med. Men tänkte fråga er om era bästa tips/råd när det kommer just till att deala med det.

Jag vet inte om det är trots egentligen men snacket har verkligen lossnat för Leonore under sommaren och med det har också det mest använda ordet tagit plats i vardagssnacket: nej. Spelar typ ingen roll vad man frågar henne, hon börjar ändå med ”nej”.
– Vill du ha glass? NEJ
– Vill du rita? NEJ
– Vill du gå ut? NEJ
– Vill du gå in? NEJ
Sen efter lite betänketid ändras svaret någorlunda (glass är alltid ja) men det där nejet alltså. Funkar bäst med tvärtommetoden också när man vill att hon ska göra något – säger man ”kan du sitta ner” ska hon upp och springa och om man säger ”kom hit” så ska hon sitta ner istället och inte alls komma 😂 Mycket vilja i den lilla kroppen nu. Oftast kan man ju hantera det men ibland vill man slita av sig håret när det tjatas om något man sagt nej till eller när det vägras göra saker. Hur har ni hanterat den här perioden? Kom gärna med era bästa tips på hur man lyckas vara pedagogisk när man helst vill säga ”skit i det då” och gå och lägga sig själv för att låta henne härja på bäst hon vill. 

Kommentera

  1. Julia

    På förskolan jag arbetat på ger vi ofta en tvåvalsfråga, om barnet tex ska klä på sig kan man fråga ”vill du ha den röda eller den gula tröjan på dig?”, det är lättare för barnet att greppa än om man frågar vilken töja hen vill ha på sig. Om barnet inte har något alternativ säger vi bara ”nu ska vi göra si” eller ”om en liten stund ska vi göra så”.

    1. e

      Oj det skulle bli för mkt att tänka på för min dotter som är sen i talet samt har språkstörning. Enklare att bara bestämma en att itne ha ett val utan bara ta fram en tröja. Blir för mkt velande och gnäll annars.

  2. Laura

    Ett tips är att om du vill att nåt blir gjort med barnen tex bara, äta m.m så ska du inte säga vill du för då ger du barnet ett val utan säg om en stund ska vi göra detta .. ibland gillar inte heller barn för många frågor eller alternativ tex om du ska läsa sagor på kvällen så är det bättre ta fram tex 3 st böcker och säga vilken av dessa ska vi läsa idag istället för att låta de välja mellan en hel hög böcker då blir det jobbigt för dom

  3. Malin

    När jag märkte att min son som nu blir 3 kom in i den perioden då slutade jag fråga utan sa tex nu ska du bada eller nu äter vi glass… och han har äntligen efter 1 år börjat följa med på de nu trotsar han bara när vi säger nej åt saker han vill göra just nu.

  4. Kajjan

    Brukar köra med omvänd psykologi. Typ ”jag tror inte du kan sätta på dig skorna” ”du kan inte sitta på stolen” osv. Sämsta är att ge dem alternativ 😂

  5. Jenny

    Många barn säger nej först för att få mer betänketid för att kunna fundera över sitt svar så det svarar ”rätt”. Då byts oftast nejet till ett ja.

  6. Frida

    Ironman har precis ägt rum i Kalmar och det fick mig att tänka på dig. Du gillar ju utmaningar. Är inte det något för dig?

  7. Linn

    Försöker göra så att dom känner att dom är empowered. Typ ska vi göra A eller B, ska vi ta på oss byxorna eller tröjan först? Går heller inte att svara nej på 😁

  8. Therese

    Jag är ingen expert, men har en 2-åring som allt som oftast vill göra tvärt emot det man säger, så oftast, om man vill att hon ska göra någonting och hon sagt nej ett par gånger så brukar vi säga ”du får inte ta på dig blöjan” tex på ett lekfullt vis, och eftersom vi då sagt att hon inte får, så ska hon absolut göra det. Funkar i 9 fall av 10. Annars är det väl mest att slita sitt hår, andas i fyrkant o låsa in sig i badrummet någon minut o räkna till tio. Finns nog ingenting som är så psykiskt påfrestande ibland som allt detta testande från dom små liven. Andas, andas och va medveten om att det bara är för en ganska kort period i livet det är såhär.

Visa alla 10 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.