Familjeliv
FamiljelivTankarTräning & kost

Att skapa rörelseglädje

Att Molly självmant ville följa med mig och springa imorse fick igång min tankeverksamhet. Jag känner mycket kring det hela, att jag är stolt över Mollys pannben, imponerad över hennes vilja, rörd över att hon vill följa med mig i det jag gör och så en sak som känns nästan lite extra bra; jag har lyckats! Eller vi kanske är ett bättre sätt att uttrycka det på. Vi har verkligen lyckats skapa ett intresse av och glädje när det kommer till rörelse hos Molly och det är en stor seger!

Jag tror på talesättet ”barn gör inte som du säger, barn gör som du gör”, genom att vara bra förebilder när det kommer till träning hoppas jag på att barnen tar efter. Istället för att säga ”ut och lek i trädgården” hänger vi ute i trädgården hela familjen och kör burpees på altanen, hoppar studsmatta eller kutar några varv. Jag tänker också att både jag och Paula visar upp en bild av hur viktigt och kul det är att träna genom att vi båda tar oss tid att dra iväg på kvällarna och alltid gör det på ett sätt som att det är något kul vi drar till – inte ett tråkigt måste. Sen så har ju båda barnen i princip vuxit upp på olika träningslokaler. Molly hängde med på thaiboxning och Leo på crossfit. Dom har hela tiden varit i närheten och vi har kunnat få med dom i träningen sedan tidigt. Det tror jag skapar en naturlig ingång till just rörelse.

Träning är viktigt i vår familj. Vi pratar inte om vikt eller att man ska träna för att vara smal utan att träna är roligt, gör att kroppen mår bra och att man blir stark. Vi gillar att tävla, brottas på golvet och springa ikapp. Jag tror mycket ligger i att både jag och Paula kan vara rätt barnsliga och vara med i leken på ett annat sätt än kanske föräldrar i 40-årsåldern är. När det kommer till träning kommer jag alltid stötta barnen vad dom än vill syssla med, jag kan glatt punga ut med årsavgifter och utrustning så länge dom har roligt och rör på sig. Då står jag gärna på sidan och tittar och hejar på. Och så länge Molly vill ta en springtur med mig kommer jag haka på, hur gammal jag än blir. Snart kommer hon säkert varva mig men då är jag glad över att få vara med ändå =)

Hur resonerar ni när det kommer till rörelse och barn?

Kommentera

  1. Olivia

    Jag tycker inte det är någonting som man behöver tänka på, utan det kommer helt naturligt för barnen att röra på sig. Bara vi vuxna tar bort andra distraktioner såsom tv:n, paddan, filmer osv. så löser barnen det själva. Jag är starkt emot att allt nuförtiden ska vara så uppstyrt och organiserat. Bara man ger dem space så kommer fantasin.

  2. Marita

    Ha ha! Dock lite kul att man är lastgammal som förälder när man är i 40-års åldern. 😆 Jag är 41 nu och tränar mer än jag någonsin gjort, löptränar, styrketräning och Soma move. Jag säger också till mina barn att jag tränar för att bli stark och för att kroppen ska hålla, inte för att bli smal.
    Dock så är det lättare att motivera en 6-åring än en trött tonåring, där hjälper det inte att vara en förebild 😋

  3. sara

    Vill bara rekommendera Lida vattenskidklubb för er nu när molly börjar bli större. Vet att ni hänger ganska mycket vid friluftsgården och bara några hundra meter bort ligger vattenskidklubben där du kan leka på wakeboard, molly kan lära sig åka vattenskidor/wakeboard åka tub och liknande. De har en vattenskidskola för barn på somrarna med vilket är mycket uppskattat.

  4. Linnéa

    Håller helt med dig! Man kan inte tvinga barn att tycka rörelse är roligt, det behöver de komma på själva 🙂
    Därför så bra att du och Paula är förebilder och visar att träning är något man ser fram emot och att det är som att leka !
    Grymt jobbat, älskar filmerna där du och Molly tränar ihop 🙂

  5. Sara

    Någon som kan hjälpa mig. När jag gick på löppbandet idag så märkte jag att detbörjade skaka i vaden. Det gjorde inte ont, utan kände hur det skakade i vaden. När jag pausade och stod still skakade det inte (och gjorde inte ont) så klev jag på löppbandet igen och kände skakningen i bara ena vaden. Avbrött träningen å tog crosstrainen och då gick det bra. Nu nåra h senare gör deg inte ont i vaden, skakar inte men upplever att jag är lite öm. Inte ytligt utom ”inuti” vaden.

Familjeliv

Mina påskkärringar

Idag var det påsklunch på föris där det var frivilligt att klä ut sig. Eftersom barnen har Paula till mamma som har koll på allt och tycker det är roligt att pyssla med sånt var dom självklart kittade till tänderna. Molly är redan lika bra på att sminka sig som sin mor som ni ser.

Svårt att säga nej till ett påskägg eller två när man får såna här bilder. Imorgon ska dom påska för dom äldre på Paulas mammas jobb, vad jag hört från Tanja verkar gamlingarna vara minst lika taggade på det som småttingarna här. Molly har börjat få valkar och krokiga fingrar av allt pysslande med korten dom ska ge ut och Leonore har stöttat processen på sitt egna sätt. Gulligt ändå det där med små påskkärringar. Borde man köpa hem godis till imorgon, är det då alla barn kommer gå runt i området eller är det på lördag?

Kommentera

  1. Sandra Augustinson

    Det är väl klart de där små prinsessorna ska ha varsitt påskägg ♡♡ Det finns ju små ägg man kan köpa och det behöver ju inte vara överfullt. Man fyller på så mycket godis som ändå blir dåligt för det inte hinner ätas upp. De är ju så söta!

FamiljelivTankar

Påskägg till barnen?

Nästa vecka är det påsk och Molly är redan taggad på att vara påskkärring och få godis. Eller egentligen är nog Paula mer taggad än barnen på att pyssla hemma, klä ut sig till påskkärring och få massa godis. Jag har försökt säga till Paula att hon är tillräckligt stor nu och har egna pengar på kontot så hon kan köpa sitt godis själv. Då börjar hon darra på underläppen och säger att det inte är samma sak när man får välja själv, det ska vara äckliga dragéägg, skumbanananer och praliner man äter med skräckblandad förtjusning. Sen stampar hon iväg till badrummet och övar sig på att rita symmetriska cirklar med läppstift på kinderna och plockar fram olika förkläden hon matchar ihop för att se så påskig ut som möjligt. Paula tar högtider på stort allvar.

Själv är jag inte lika inne på högtider som Paula är. Jul är ju mysigt och så men allt där här däremellan har jag inte brytt mig nämnvärt om innan jag fick barn. Nu blir man ju så illa tvungen att bry sig med barnen och visst finns det en charm i att se dom koncentrera sig i att få äggen på plats i påskriset eller knåpa ihop en skev kyckling på förskolan. Men nåt jag inte gillar med påsken är det sjuka fokuset på godis. Det känns ju nästan som att vi firar påsk enbart för att ha en ursäkt att vältra oss i socker och skita i alla sockerrutiner vi har resten av året. Så jag funderar på det här med påskägg, borde man ge det som förälder? Och borde det vara just godis i eller blir barnen fett besvikna om dom får typ pysselprylar i ägget?
Jag tänker att dom kommer få en del godis när dom går påskkärring. Sen kommer vi träffa våra familjer som gärna ger dom ett ägg med godis. Och det kommer garanterat stå skålar framme. Visst räcker det där? Det är redan mer godis än vad jag tycker är okej egentligen. Är man kass förälder om man skiter i att gömma ägg hemma som barnen får nosa upp? Jag läste nånstans att ett normalstort påskägg (vad nu normalt är när det kommer till pappägg fyllda med godis) innehåller ungefär 50 sockerbitar. Jag tror få föräldrar skulle låta ungarna sitta och knapra 50 sockerbitar en torsdageftermiddag men på påsken är det som att alla hämningar släpper.

Främst vill jag dra ner på sockret för barnen eftersom jag är så torsk på socker själv så det finns inte. Finns det en chokladkaka i skafferiet överlever den inte natten i casa del Rosas. Finns det godis i en skål så försvinner det på 5 blanka. Det är inget jag vill ska gå i arv till barnen och med tanke på hur Leo kan sluka ett smörpaket om man lämnar henne oövervakad verkar hon brås på sin far när det kommer till livets goda 😂 😂 😂

Om jag fick välja fritt skulle det vara ett stenhårt nej till påskägg men det är svårt att vara hård när familjen gärna vill ge nåt litet gott och barnen blir så glada. Hur gör ni med godis och påskägg i påsk? Kampen att vara principfast är ingen lätt kamp tycker jag. Dessutom är det svårt att säga nej till det här ansiktet:

 

Kommentera

  1. Josefin

    Våra två på 2,5 år fick påskägg med russinaskar och fruktstänger som består av 90% frukt och de var överlyckliga 😃

  2. Lisa

    Vi köper lägger lite godis i äggen och någon leksak/pyssel. 2,5 åringen får några kex i ägget.
    Men visst är tjusningen för barnen med påsken är ju allt godis och även att inte vi köper så mycket så gör ju mormor å farmor det;)

  3. Julia

    Jag och min bror fick alltid påskägg med lite lite godis, tex en daim bit och sen fick vi pyssel, såpbubblor, lite pengar osv, så man behöver verkligen inte proppa det fullt med godis☺️

  4. Johanna

    Min mamma fyllde mitt påskägg med tandkräm, tandborste och tandtråd (hon jobbar som tandsköterska). Kan ju inte säga att jag uppskattade det särskilt mycket när alla andra fick godis haha 🙁

  5. Karolina

    Hej 🙂
    Våra barn fick varsitt påskägg med 4 små choklad-harar, en liten påsk prydnad, badbomb och ett litet block med penna till. Dom blev jätteglada. Så det behöver verkligen inte vara proppfyllt med godis. 🙂🙂

  6. Malin

    Jag har köpt storleken större påskägg till barnen, sen har jag lagt ner saker de behöver/vill ha. Kan va nåt klädesplagg, nappar, leksak, såpbubblor, pyssel, frukt osv. Jag tycker de får i sig tillräckligt med godis i påsk ändå så därför får dom inte godis i ägget av oss

  7. Jeanette

    Det här med godis och allt snacks egentligen som bara är socker är ett laddat ämne och jag har fått kämpa hårt mot min familj för att få bort tänket att trycka i barn (och oss vuxna för den delen också) en massa socker.
    Fika behöver inte betyda massa bullar och saft. Kalas behöver inte innehålla tusen olika kakor och en sockerbomb till tårta. Julen betyder inte att man ska knapra på smågodis hela tiden och påskägg behöver inte innehålla godis!

    Vi har bett alla som känner att de absolut måste ge vår son ett påskägg får fylla med kläder, nån liten leksak eller frukt 🙂

    Sen att man får äta godis ibland och nån glass/bulle då och då – FINE!
    Men man måste begränsa mängden, speciellt när högtider verkar vara till för att möla i sig godis 😉

  8. Maria

    Jag lägger nog ett halsband och klistermärken i sonens påskägg. Han gillar att klistra och så får jag ha mina halsband i fred, hoppas jag.
    Han är två år och fattar ändå inget så vi kanske skippar ägget ändå, trots att det inte skulle va godis i det.

  9. Frida

    Jag är knappt fyllda 20 och fick när jag var mindre lite blandat i påskäggen, det kunde vara någon liten leksak, fina strumpor eller tofsar och sen max 10 godisbitar i ägget som då var just mina favoriter. Detta gjorde även de resterande i släkten så jag fick ett påskägg av alla i släkten, men det var inte 50 godisbitar i varje ägg utan det var lite blandat. Blev aldrig besviken på mina påskägg! 🙂

  10. Martina

    Spontant känner jag ”vad är problemet?” Ett påskägg till påsk. För jag menar hur ofta får era barn äta skräp överlag, resten av året? Den lyckan när man får ett påskägg är en speciell känsla.Om man vill gärna ge sina barn påskägg, så kan man faktiskt fylla det med andra saker. Pysselgrejor, leksak eller liknade som kommer till användning men sedan tror jag att förbud kommer bara öka suget, vill ha det man inte kan få. visst lägger man vägen för hur hälsosam dom kommer bli senare i livet men socker kommer alltid finnas tillgängligt. Jag tror snarare på hjälpa barnen goda rutiner, inte förbjuda något utan skapa valmöjligheter. Om du vill att dom ska vara så hälsosamma, aktiva får du ge dom bra och nyttiga alternativ. Det är samma med vuxna, en långvarig hälsosam livsstil som man kan hålla livet löser man inte med förbud utan bra ersättare/alternativ. Att inte utesluta det man tror är dåligt för inga livsmedel är farliga. Inte i normala doser. Tex, äta socker, pasta, sås eller en köttbit ibland.

  11. Matilda

    Hos oss får vi inte godis i påskägget, det kan ligga tofsar, läppglans eller annat kul i. 🙂 roligare och bra mycket bättre än godis enligt oss!

  12. Mikaela

    Vi låter barnen leta påskägg på påskafton, innehållande något litet, inte godis, för det får dom av mormor och morfar som du säger 🙂

  13. J

    Jag ger mina barn lite roliga presenter som får plats i ett påskägg, +en tablettask och lite chokladägg. Mer socker än så blir det inte. Men de går inte runt och ”påskar” än, så sockerbomben kommer nog tillslut ändå…

  14. Linnea

    Våra barn får inte gå runt till grannar osv och vara ”påskkärringar”. Även fast vu känner grannarna så tycker jag det känns fel. Nog för att de är små nu och det lär dem att det är okej att tigga godis och sedan när de blir större och själva tillsammans med kompisar hittar på att man kanske ska gå påskkärring i andra kvarter har man ingen koll alls på vilka människor de plingar på dörren hos vilka kontakter de försöker skapa med barnen eller vilket godis de ger. Vi ger inte heller påskägg till barnen med godis i utan brukar lägga i klistermärken, såpbubblor, ett litet spel eller en målarbok. Till den stora (5 år) ska vi ge en biobiljett så kan han ha den när vi går på bio. Godis får de alltid av mor- farföräldrar och där känner vi att enda kontrollen vi kan ha är att de får lägga godis i en skål när de ska äta istället för att sitta med hela påskägget.

  15. Zandra

    Gillar inte påsk, anledningen påskägget med godis innehållet. Äter hellre en god stor middag med familjen.
    Vi fick påsk ägg som barn, men tänker tvärtom nu. Thor är inte mer är 2 år & får jag bestämma får han inget ägg alls, Han förstår inte grejen ändå. Vet dock inte hur pappan tänker då vi inte pratat om det & tänker inte nämna något förens han gör det. Farmor till T börjar reka redan nu med godis- jag tyckte det räckte med 5-6 godis choklad ägg, det tyckte inte hon.
    Och då tänker jag, Varför kan man då inte acceptera vad föräldrarna tycker!

    1. Fanny

      Åh va kul att höra att fler kör med tranan:) folk blir som stora frågetecken när ja berättar att vi har tranan som kommer o att man putsar skorna o stället på spisen:)

  16. Sara

    Här hemma blir det något litet, typ kexchoklad. Sen får de saker de gillar som pussel eller grejer så de kan pärla halsband m.m. Godis i vår familj är ingen stor grej. Det är inget vi äter speciellt ofta eller mycket.

    1. Sara

      Ska tillägga att får barnen mycket godis av resterande familj så får de inte behålla allt själva. Jag konfiskerar äggen och sen pytsar jag ut lite varje lördag. Bra sätt att spara pengar på lördagsgodis i typ ett är framöver 😱😉

  17. Jessica

    Vår 2.5-åring har inte fått äta raffinerat socker i någon form ännu (förutom sylt till pannkakan på förskolan…). I hennes påskägg kör vi play-dooh, solbrillor, klämmis, nötter och färska dadlar i år. Hon vet inte vad godis är och jublar så fort vi plockar fram torkade aprikoser eller dadlar 👍 Socker hör inte hemma i dessa små kroppar tycker jag (man gör självklart som man vill med sina barn). 😊

  18. Madeleine

    Jag hör dig, den här godishetsen är galen. När jag var liten köpte mina föräldrar den minsta storleken på påskägg och däri fanns kanske en handfull godis och en hundring. Kalasfin present som vi blev glada över och det var allt godis som serverades hemma. Perfekt!

  19. Ebba

    När jag och min syster var liten fick vi frukter vi tyckte om och som var lite ”lyxiga”. Tex vindruvor, mango etc samt en leksak. Uppskattades då och något jag kommer föra vidare till mina barn!

  20. Hanna

    Jag håller med dig. Helt sjukt va mycket fokus de är på godis osv på påsken.
    Jag har 2 barn, 4 år och 10 månader.

    Våra barn kommer inte få påsk godis av oss utan vi köper alltid en påsk present .. lägger de i ett stort ägg som dottern får leta efter.

    Och godis får dem av mor och far föräldrarna men vi har satt en gräns på 10 godis bitar. Räcker gott och väl!

  21. Jenny

    Vi fick leta påskägg när vi var små, av mamma (ensamstående) fick vi ett litet med en trisslott ✊ och några godisar (som oftast var äckliga). Av pappa fick vi alltid ett stort fullt med pengar (500 kr i typ 20lappar) vi delade alltså på pengarna.

    I ert fall hade jag gömt ett påskägg med något roligt innehåll som inte innehöll godis. T.ex någon rolig leksak eller inträdesbiljetter till något lekland (om ni ska dit någon dag efter). Jag förespråkar alltid upplevelser i present.

  22. J

    Klart barnen ska få käka godis till dom så spyr nu i påsk. Håller man som förälder tillbaka och är för strikt blir det raka motsatsen. Barnen gör revolt på saker och ting när dom blir äldre.

    Mina föräldrar gav mig påskägg som liten även fast jag inte tyckte om godis. De gjorde det ”för det hör till påsken. Sen fick mina syskon lr kompisar ta mitt godis istället.

    Idag äter jag godis ca 5 ggr/år. Har aldrig haft sockersug men det kanske jag hade haft om mina föräldrar förbjudit godis och socker under uppväxten. Lätt att lura hjärnan 🙂 Men allt är såklart bäst i rätt mängder. Men vill dom käka,låt dom vid högtider.

    1. Prisonbeauty - En blogg om droger, kvinnofängelse och redan därifrån.

      Fast det är inget hållbart argument när fler olika studier och av varann oberoende forskning visar att barn som får tillgång till mycket socker, tidigare provar cigaretter och alkohol.

      Det har även visat sig att de som varit sockerråttor som barn lättare utvecklar andra kemiska beroenden (nikotin, alkohol och droger). Det som händer är att belöningssystemet också får en kick av socker och utvecklar en känslighet i belöningssystemet som kan leds till alla möjliga former av kicksökande, missbruk och beroende.

      (Källa: sockerbomben 3.0)

  23. Carro

    Mina ungar får lite godis och kanske någon sak, kan vara ett litet klädesplagg t ex. Sen får de inte gå ut och ”samla” godis, eftersom det är tiggeri i mina ögon. Istället ger de bort godis, om de ens går. Även viktigt med påskkortet, det verkar dagens föräldrar ha missat. Många ungar tror bara att det är att gå och plinga på så ska de få, helt utan motprestation.
    Jag håller med dig om att påskens sjuka godisfokus inte har speciellt mycket gemensamt med helgen som den var menad, en religiös högtid. Ännu ett knep av köpmännen som fått även denna högtid, såväl som julen, att handla nästan enbart om konsumtion.

  24. Therese

    Jag och mina syskon fick oftast tex en bok, målarbok eller liknande (beroende på ålder) i våra påskägg. Sen kunde det ligga nån peng och ev några få godisar. Men som jag minns det så fick jag oftast en ny bok (älskade att läsa) som jag sen satt och läste under ledigheten vid påsk.
    Kanske något nytt diadem, hårgrejer eller nått annat de kan ha på sig under påsk när man ofta hälsar på hos nära och kära.?
    Godiset och sockret kommer ju som du säger hos alla andra ändå.

  25. Johanna

    Jag har samma syn på det som du tror jag. Jag vill ge min brorsdotter som är det egna barnet i familjen och nu börjar förstå högtider osv (2år) ett påskägg till påsk då vi ej träffas så ofta. Men istället för godis (hon vet tyvärr att påsk innebär godis) får hon två småböcker, eftersom hon älskar att få läst för sig och bläddra. Ev att jag lägger ner en liten bit sockerfri choklad i ägget också. Det tycker jag är helt fantastiskt och perfekt stt få. Att försöka barnen förstå att man kan få en liten bit och sen vara nöjd. 🙂

  26. Lisa

    När jag var liten fick jag nästan aldrig godis i mitt påskägg och jag blev lika ledsen varje gång. Att mina föräldrar var så strikta kring socker har inte bara gjort att det blivit sjukt laddat och ångestfyllt utan jag kan även heller inte ha en chokladkaka i kylen över natten. Och OM jag skulle ha det har jag vakat över den stenhårt och skulle någon äta upp den hade jag blivit jättearg.

    Låt barnen äta godis i påsk, herregud.

    1. Ellen

      Och jag kan tillägga att jag fick godis varje helg som liten, alltid vid påsk, jul osvosv.. jag äter godis väldigt sällan idag och har en väldigt sund relation till socker, jag kan ha en godispåse i skafferiet ett bra tag utan att känna något behov av att äta av det. Så jag tror att ”förbud” bara leder till ett behov – att vilja ha det man inte kan få. Och herregud, det är en enda helg på ett år..

  27. S

    Hej!

    Jag kan rekommendera sockerfria alternativ som ändå smakar bra (men självklart då kolla sötningsmedlet så det tex inte är aspartam).
    Jag har en bonusdottern på 4 år som älskar Nick’s kexchoklad som dessutom är glutenfri. Hon fattar inte att det är sockerfritt eller glutenfritt men tycker det är minst lika gott som vanlig kexchoklad. Dom är heller inte lika stora som andra kexchoklad och samma märke har även vanlig chokladkaka.

    Sen kan man kanske slänga ner någon pryl, pussel eller spel som man vet att dom tycker om och är kul.

    TGR butiken som finns i nästan alla köpcentrum nu har väldigt billiga, bra och roliga prylar för barn. Där kan man plocka på sig roliga saker till båda barnen för under hundringen ibland.

  28. Sara

    När jag var yngre fick jag ofta påskägg med lite godis i båtten och sen någon annan ”riktig” present. Kunde vara strumpor, presentkort, nagellack, skumbad mm. Då kände man sig ”nöjd” ändå. Vet också att vi kunde få påskägg av folk i släkten men då sa mamma och pappa till att det inte fick vara godis i 😉

  29. Johanna

    Jag och mina syskon har typ aldrig (vad jag kan minnas iaf) fått godis i vårt påskägg från våra föräldrar utan istället fått en present eller upplevelse istället vilket jag tycker varit superbra! Godis har vi fått ändå från mormor/morfar/farmor/farfar så mängden godis har vi definitivt fått i oss iaf 🙂 det är nåt jag ska köra med när jag får barn i framtiden!

  30. Jessica

    Jag är delad. Jag är lite emot fokuset på godis och hade säkert lagt i annat i påskäggen till mina barn. Visst kan det finnas med en liten tablett ask men annars finns det ju andra roliga saker att ge dom små. Godis och sötsaker kommer ungarna med största sannolikhet äta tillräckligt genom livet ändå. Men samtidigt kan jag tycka att lite godis har väl ingen dött av. Du och Paula har ju annars en hälsosam livsstil. Era barn äter bra för det mesta och springer och far hela tiden. Lite godis på en torsdag när det är påsk kan väl vara ok? Eller upprätthåller man fokuset på sött då? klurigt det där hur man ska göra med socker hos barn. Lättare sagt än gjort skulle jag gissa.

  31. Sandra

    Jag brukar gömma flera ägg som barnen får leta efter. I dom finns nya vårskor, kepsar, solglasögon och pyssel. Tänker att skor och sånt behövs ändå nytt till våren så då gör jag nåt kul av det. Förra året fick dom ”presentkort” på Leos också.
    Vi har en skål med godis framme på långfredagen och påskafton som dom får ta av. Till släkten har jag sagt att tid med barnen värdesätts högre än godis, typ biobesök, badhus eller en heldag i parken. Barnen är 7, 8 och 2 år.

  32. pia

    Hej Hugo,
    När jag var liten sa mamma och pappa inte så mycket ang. godis. Det fanns självklart vissa gränser men det var inget stenhårt nej eller godisförbud osv. Det ledde till att när jag blev äldre så slutatde jag äta godis helt. För jag hade liksom fått äta det när jag var liten det var ingen ¨förbjuden frukt¨. Personligen tror jag inte på att va allt för hård emot barn. Om det är påsk så är det väl okej att barnen får godis, för annars tror jag det kan leda till att när barnen blir äldre får frihet och har möjlighet att köpa godis själva så kommer dom stoppa i sig allt dom kan. Det är vad ja upplever och tror på iaf, sen finns det självklart säkert mycket andra åsikter och tänkande kring det hela 🙂 Älskar dig blogg <3

  33. Emilia

    Jag tänker – balans! Alla är ju olika och får avgöra själva vad som är okej, men vill du att barnens mor- och farföräldrar gärna ger ett godisägg osv så är det ju en alldeles utmärkt idé att ge en pysselgrej eller något annat skoj i era ägg! Jag tycker inte att det nödvändigtvis behöver vara ”mer godis=roligare”, snarare kan en ju försöka motverka det sockerhetsen. Givetvis på ett sunt sätt, men du fattar. Jag har inga egna barn så jag har inget att säga till om (!!!) men det är så jag tänker med det mesta i livet, balans fifan!

  34. Louise

    När jag växte upp gav mamma alltid mig och min syster småsaker i våra påskägg istället för godis och det har jag alltid tyckt varit superkul så det kommer jag föra vidare till mina döttrar. Tänkte lägga i lite kritor, några bilar och annat smått i år. Tror det kommer uppskattas massor! 🙂

  35. Emma W

    Jag håller med dig helt! Många barn idagens samhälle äter på tok för mycket socker. Jag tycker det är skrämmande att se barns beteende runt socker, allt kretsar kring att få i sig socker. De påminner om narkomaner… om barnen ändå kommer få påskägg av andra tycker jag att ni kan ge ägg med nån grej i istället för socker. Det roligaste med påskägg är ju ändå att få leta efter äggen!

  36. Sanna

    Här hemma försöker vi också få bort allt godis, och tycker precis som du att det är så otroligt stort fokus på godis just kring påsk. Vi satsar i stället inom familjen på att ge upplevelser eller prylar som barnen gillar, uppskattar och behöver. I år är tanken att dottern som fyller 11 år ska få sin egna mobiltelefon. Tidigare har hon haft min gamla nötta, men nu ska det bli en lite nyare modell då hon länge önskat sig detta och dessutom på sistone har börjat få allt större behov av en fungerande telefon.

    Tidigare år har vi inom familjen gett allt från hårspännen, såpbubblor, smycken till biobiljetter och presentkort på leklandet.

  37. M

    När jag var lite var socker tabu, Lite som din uppväxt fast värre.
    Idag är jag som du, Ser jag socker så slinker det ner på 2 sek.
    Därför så är jag inte hård mot mina barn, Just nu har vi en godisskål i vardagsrummet men ingen av mina barn har rört den (förvisso är den yngsta 8 mån, men 5 åringen har inte rört en bit)
    Så mina barns uppväxt är lite som paulas uppväxt, Dem äter socker ibland men dem går inte i gång så fort dem
    ser socker utan äter bara iblands

  38. Louise

    All heil no socker! Mitt barn är 3 1/2 och har sldrig ätit en sockerbit (godis) i hela sitt liv. Jag själv äter inte godis och har aldrig varit förtjust i det så känner lite som så att: varför ska jag då ge det till mitt barn? Sen är jag mer än insatt i vad sockret gör med kroppen. Nej, vi låter hälsan går först. Finns så många andra roliga alternativ att lägga i ägget. Det är gjort på frukt och smakar mycket godare än godis! Du tänker helt rätt Hugo!

  39. cass

    Jag håller med dig! Skulle aldrig fylla ett helt påskägg med godis till min dotter som snart blir 4. Vi kör stenhårt med lördagsgodis och hon brukar få en klubba och en ask med russin eller godisask. Alt. en liten chipspåse eller en sån där liten (halvfylld) vit mini godispåse med lösgodis som vi hade när vi var små. Hon kommer nog få sopbubblor, strumpor och nån klubba och en chipspåse i sitt ägg. Balans!!

  40. Sarah

    Jag är inne på samma spår som du, Hugo. Absolut att man får äta lite godis någon gång då och då, men jag har SÅ svårt för det här med att trycka i sig sjuka mängder bara för att. Fredagsmys, lördagsgodis, julgodis hela december, enorma påskägg, för så ”har det alltid varit”. Jag sade till sambon att jag vill ha proteinpulver och nytt BCAA i mitt påskägg, haha. Vi har inte egna barn, men till syskonbarnen brukar vi lägga någon pysselgrej, såpbubblor, någon liten tablettask eller så. Minstingarna får majskrokar och ekologiska russin. Blir alltid jätteuppskattat!

  41. Amanda

    Precis som andra skriver har även jag växt upp med att få något annat än godis i påskägget. Ägget hade egentligen kunnat vara tomt för det är själva skattjakten jag tyckt vart det bästa. vi har aldrig bara gömt ägg i min familj, utan jakten efter påskägget har alltid varit utomhus och bestått av i alla fall 5 olika kluriga ledtrådar i följd och brukar ofta ta mer än en timme. En tradition jag definitivt kommer ta med mig när jag får egna barn.

  42. Carola Andersson

    Vem säger att det måste vara godis i ägget? Själv har jag alltid lagt något annat i ägget till min son. Ett år fick han ett litet fint halsband. Ett annat år fick han ett par roliga små bilar. Lego har han också fått. Han blev väldigt glad över det. Pga att de får så mycket godis när de går påsk gubbe/ kärring så får han inget godis av familjen eller släkten. Det finns så mycket annat skoj man kan stoppa i ägget än godis. Så satsa på något annat som ni vet att flickorna uppskattar i ägget istället. Tror de blir mer glad för en sak än godis. Önskar er en fin påsk

  43. Evelina

    När jag och mina två syskon var mindre fick vi stora ägg men däremot inget godis i. Eller ja, kanske någon liten grej typ någon tablettask eller så, men annars fick vi en tidning vi gillade, pysselsaker, pennor, hårspännen, smycken och annat smått & gott. Minns att det var såå kul med dessa ägg! Dessutom gjorde mamma det till en skattjakt med lappar. Fick första lappen i handen typ ”nästa lapp finns vid något grönt” osv.. till slut hittade man äggen 🙂

  44. Linda

    Jag är och har alltid varit den tråkiga personen i familjen som informerar resterande medlemmar om att påskäggen ska fyllas med annat än godis. Varför skall allt roligt förknippas med att det skall ätas en massa socker? Jag och min äldsta son (9 år) har migrän så att leva utan en massa socker är ett måste, men oj vad folk tycker synd om en….

Visa alla 53 kommentarer
FamiljelivTankar

Är det OK att skämta med barnen?

Igår la jag upp några instastorys där jag lurade Molly att det var morgon och frukostdags fast klockan var runt 23 på kvällen. Jag skämtade med henne om att det var dags att gå till förskolan och att det hon käkade var frukost och inte ett mitt-i-natten-mellis. Dom flesta tyckte det var rätt kul men fick lite kommentarer som tyckte det var kasst beteende av mig. Nu vill jag klargöra att jag aldrig skulle väcka Molly mitt i natten – så sjuk i huvudet är inte ens jag. Man väcker inte den björn eller barn som sover. Molly vaknade av sig själv och var hungrig samtidigt som hon var sömngrusig. Jag tycker inte barn ska behöva ligga hungriga om natten så klart hon fick sig något att äta. Sen gjorde jag storys på det som var menat att vara roliga men med tanke på hur dom landade hos en del valde jag att ta bort dom. Det var bara menat som ett skämt men landade fel helt enkelt. Jag kan ta på mig att jag ibland kanske skämtar lite för hårt med barnen men jag tänker också att det gör dom lite tuffare. Jag skulle aldrig pusha ett skämt så att dom blev ledsna eller förtvivlade såklart. Tycker ni det är okej att skämta med barnen eller är det respektlöst? Jag har en känsla av att vi pappor oftast leker lite hårdare och skämtar lite grövre med barnen än vad mammor gör, är det något typiskt manligt?

Sen fick jag kommentaren om att vi utnyttjar barnen för att roa läsarna och det är väl delvis sant. Inte som i att vi aktivt tänker att ”nu ska vi se till att få något bra content från ungarna” men vi dokumenterar ju våra liv för allmän beskådan och barnen är ju den största delen av våra liv. Dessutom är dom sjukt roliga så dom skapar ofta material till blogg eller insta av sig själva. Jag tror dom flesta föräldrar delar med sig av roliga klipp och bilder på sina barn till bekanta – skillnaden är att våra bekanta är rätt många fler. Vissa inom den här världen väljer att inte visa barnen men skriva allt möjligt om dom, jag vet inte om jag tycker det är bättre än att visa dom på bild och berätta om roliga saker. Men jag tänker på det där ibland, när det är läge att sluta visa barnen alls. Först tänkte jag att Molly redan skulle ha fasats ur från våra sociala medier i och med att hon började bli så pass stor att hon var en egen människa och inte bara ett litet barn. Men sen kändes det konstigt att ta bort henne och bara ha med Leo på bild och liknande. Molly verkar inte heller ha något problem med att vara med än så länge. Ibland säger hon att hon inte vill bli ”kamerad” och då respekterar vi det såklart. Oftast är hon lika mycket clown som sin pappa dock och vill vara med på bild. Som det känns just nu kommer vi fortsätta ha med barnen i våra sociala medier tills att dom själva säger att dom inte vill vara med. Då är det dock inget snack om saken utan då är deras ord vår lag, såklart.

Kommentera

  1. Anna

    Tycker det bara är kul att du skämtar som du gör, och du vet nog gränsen själv bättre än dina läsare. Så skoja på med dina kids!
    Min pappa påminner om dig med lite grövre skoj. Jag har alltid haft min pappa som min bästa vän, vi har exakt samma humor, och trotts att jag är 30 i år och han 56 så kan vi sitta och garva så vi knappt får luft efter alla sjuka och överdrivning skämt. Han var liksom den som fällde en lite snyggt när man gick förbi och hjälpte en upp när han skrattat klart. Så jag tror bara det kommer föra dig närmare dina barn att vara lite crazy😁

  2. Ida

    Enda jag ens kan komma på som skulle på något sätt ”skada” är väl ironi eftersom små barn inte förstår ironi. Om man tycker ironi är skämtsamt då vill säga så de tar det bokstavligt. Hum. Folk är roliga.

  3. Cecilia

    Klart man ska få skämta med sina barn herregud! Det finns för många människor som tror att barn är porslinsfigurer som får sprickor av minsta beröring, SUCK!

  4. Louises

    Hej Hugo!
    Älskar din blogg på grund av detta. Att du kan skämta och visa upp er vardag ur alla vinklar. Min pappa är precis som du. Han skämtade bland annat om när jag och min syster var små att ”han skulle sälja oss på torget för 50 öre” om vi inte gjorde som han sa. Vilket SÅKLART var ett skämt som vi alltid skrattade åt, men inte lika roligt för honom när jag var 5 år och frågade högt i mataffären om han skulle säja mig för att jag var olydig 😂 men keep it going! Ni gör ett fantastiskt jobb!

  5. Petra

    Du är så jäkla grym! Och de är bara sjuk kul att se hur mycket era barn älskar när pappa leker och busar med dem!!! Kom ihåg själv att jag älskade att leka och busa med min pappa! Så fortsätt bara som du gör och dela gärna, då de gör mina dagar på instagram!

  6. Jessi

    Det var något klipp någon gång som jag kände att åh nej, sa du verkligen så till Molly. Men gud, vilken förälder har inte råkat säga någon sak som blivit helt fel och som man sen ångrat? Senast idag på morgonen blev fyraåringen arg för att jag redan hade skivat hennes banan, hon kom på för sent att hon vill göra det själv, till yoghurten och då ville hon minsann slänga den, bråk på morgonen innan kaffe? Oh goood, jag satte mig i soffan och sa att vi slänger ingen mat och då äter jag upp det själv! Det gjorde såklart inte saken bättre i stundens hetta, men det lugnade sig och hon accepterade sedan att mat slänger man inte för en sådan sak och käkade upp sin frukost (nej, jag började inte äta hennes mat… 😅) Det är Omöjligt att alltid vara pedagogiskt, och så länge man visar kärlek och respekt så att barnen vet att det är just ett skämt och kan se skillnaden på att man driver med varandra, visar känslor för varandra, men att man i grunden älskar varandra är det viktigaste!
    Men iaf, det var självklart för mig att inte kommentera något om mina tankar om klippet, det är ju ett 5 sekunders klipp taget ur sitt sammanhang, vad vet jag vad som hände före, efter eller under klippet egentligen!? Jag ser ju vilken kärleksfull familj ni är och jag dömer er inte oavsett vad, för jag vet att ni gör ert allra bästa för era barn!

  7. Olivia

    Skämta på! Då får de självdistans och blir inte så lättkränkta! Jag är tjej och hoppas verkligen på att jag kommer skämta med mina barn när jag blir mamma, det är ju askul att driva med barn! De tar ju inte illa upp och ifall de skulle göra det så vet man var gränsen går tänker jag 🙂

  8. Emilia

    Kör hårt, ni är bäst och dagen fylls med glädje när ni delar med er av er underbara vardag!
    Folk som säger annat vet inte vad de pratar om…
    💓💓

  9. Sanna

    De som brinner mest är avundsjuka människor så fuck de fortsätt så som du gör, det är ju fan kul att läsa lite”humor” och inte om kläder, smink etc.

  10. Linnéa

    Hej Hugo!
    Har följt din blogg i minst 8 år varje dag, varje inlägg & den stora anledningen till att jag har fastnat för din blogg är din humor. Är själv uppvuxen med en pappa som är lik dig i hans sett att skämta och varken jag eller mina syskon har någonsin fått ut något ont av det. Tvärtom var förskolelärarna i chock av min lillebror då dom aldrig hade mött ett barn som förstod sig på ironi på den nivån han gjorde i 4-års ålder. Nog om det. Jag och många fler läser din blogg för vi älskar sättet du skriver på & din humor! Fortsätt som du/ni är. Folk hittar fel i allt men att ändra på er på grund av andras åsikter vore fel.
    Kram till hela familjen!

    1. J

      Håller med Linnéa i allt, att du bjuder på dig själv och även barnen är ju en stor del som gör din blogg, så åtminstone jag vill kika in då och då! Arga kommentarer kommer alltid finnas men ändra dig inte för deras skull, då kanske du tappar oss som gillar bloggen för det den är.. Ha en skön kväll!

  11. Elin

    Det var så otroligt roligt, skrattade HÖGT – å helt ärligt så är man nog inte så smart om man inte förstod att du skämtade… Fortsätt med det du gör, du är grym!

  12. Linda

    Brukar ALDRIG kommentera på de få bloggar jag följer, men Du/ni är bääääst! Fortsätt köra samma race, we love you! Älskar er humor 😍😍 orkaaa att folk ens ska vara så bittra o negativa!!

  13. Omta

    MEN KÖR BARA SOM NI VILL!! Trött på alla människor som hela tiden ska ha något att säga.. du är en bra pappa och du gör saker på ditt sätt, Molly skadas inte med lite skämt.. fortsätt vara så positivt som du är 🙂 kram

  14. Becca

    Men Hugo. Nu är det så här att du ska inte behöva förklara dig.. är folk ny på din blogg så kan det uppfattas fel, men då får dom ju gå tillbaka i olika inlägg och lära veta vem du är…och har man följt dig länge så borde man på en nivå förstå att där finns ett skämt med videon. Att folk ska bli så upprörda och peka pinnen är bara löjligt. Det är folk bakom en skärm som är tuffa i texten som tycker dom har rätt i allt och allting. Jag har följt dig sen dag ett du började blogga och förstod med en gång att du inte hade väckt henne… Så ta ett äpple sätt dig i soffan och släpp hädanefter att förklara dig för att folk blir upprörda… Det kommer dom bli om du skulle glömma mössan på Molly eller vantarna.. eller försovit er i 3 timmar .. listan kan göras lång. Du lever och kan ditt familje liv… Inte dina läsare. High Five ✋

  15. Linda

    Brukar ALDRIG kommentera på de få bloggar jag följer, men Du/ni är bääääst! Fortsätt köra samma race, we love you! Älskar er humor 😍😍

  16. Kim

    Du är så jävla rolig och ÄLSKAR att se dina och Paulas klipp på barnen. All bitterhet är avundsjuka rakt igenom.. kan inte folk fokusera på dem barn som inte har ett tryggt hem, som blir slagna och inte har någon trygghet i någon vuxen. Hur bra era barn har det och hur mycket ni älskar dem lyser ut i sociala medier VARENDA dag. Och på vilket sätt skulle det vara negativt för dem i vuxen ålder att dem roade folk i Sverige, att man nästan dog sötdöden varje gång Leonore tog av sig skorna i bilen eller var spralligt rolig? Dem är födda av offentliga föräldrar som arbetar i sociala medier inte
    Outade för att blivit misshandlade, våldtagna eller dåligt skötta utan födda i en mysig, varm och omhändertagande familj, god ekonomi, massor kärlek, hus, fina bilar….precis så som jag tror alla vill ha det,
    Dem som säger annat ljuger.
    Så trött på bittra människor=kvinnor!!! NOOOOG!!!

  17. H

    Min pappa gjorde sådant här konstant när vi var små. En gång hällde han grön karamellfärg i mjölkpaketet innan min lillasyster (som var ca 7 år) gick upp för att äta frukost. Utan att ana oråd satte hon sig tillrätta vid köksbordet med sin skål flingor och när hon hällde upp mjölken var den illgrön. Hon började gråta haha.
    En av våra favoritlekar i barndomshemmet var att åka i full fart på en madrass nedför källartrappan och en gång hade min pappa med sig en tom plasttunna hem som han hade hittat utomhus och alla syskon (om de ville!) fick sätta sig i tunnan och rulla nedför en brant backe. Han motiverade oss alltid att åka de galnaste åkattraktionerna (vilket gav en känsla av stolthet och mod efteråt), han byggde en egen längdhoppsgrop till oss och tillät oss klättra så högt vi vågade i alla träd vi såg. Jag är glad att han tillät oss ramla och smutsa ner oss och att han pushade oss att våga. Jag upplever att han behandlade oss döttrar precis som vår storebror gällande detta vilket jag tror påverkat oss positivt i att ta för oss på många olika sätt. Du verkar grym!

  18. Anna

    Innehållet i din instastory är bland de bästa jag följer, speciellt när familjen är med! Tycker att du skämtar i måttliga mängder med barnen och är samtidigt världens bästa pappa! Du och Paula är mina förebilder hur man uppfostrar barn!🤗💖

  19. Sandra

    Bra tanke att respektera barnens åsikt. Men jag undrar ändå, är det inte lite konstigt att låta ett barn som knappt är 5 år avgöra vad som är bäst för henne? Tror inte att hon just nu överväger om hennes klasskompisar i högstadiet kommer hitta klipp och foton från större delen av hennes uppväxt, utan snarare tänker typ ”nä men jag är trött, lägg undan kameran!”.

  20. Anna

    Gud vad jobbiga & bittra människor det finns! Ska se allt negativt. Tycker sånt är jättekul, min pappa och bror väckte mig en gång på kvällen vid 23 och ba ”hallå du är försenad till skolan” jag kom ner från våningsängen halvsovandes och började klä på mig och ramla, min pappa och bror dog av garv, tyckte då och idag det var så roligt och skrattar än idag när jag tänker på det Hahaha. Hellre än sån rolig far som dig, än en tråkig som tycker inte det är ok att skämta. Du är världens bästa pappa!

Visa alla 23 kommentarer
FamiljelivTankar

Ibland är det bra att vara en rund boll bland alla ovala

Inlägget om min lördag rörde upp lite åsikter, kanske lite fler än vad jag tänkt mig. Den sedvanliga om att jag är en idiot och att det är synd om Paula som lever med en mansbebis såklart men också en som resonerade lite kring ”att vara enda ungen utan gympapåsen”. Jag kör den i sin helhet så ni följer med i resonemanget här:

”Är så kluven i det här. För samtidigt som det från Hugos synvinkel handlar om att han inte tar så hårt på saker och ting så tycker jag det är sorgligt att det av så många kvinnor skrattas bort med ”haha det är bara sån han är” när de får dra det tyngsta lasset själva. Många brukar argumentera med att ”ja men då får väl mamman steppa ner och låta mannen göra som han vill och blir det fel så blir det” Jag har innan tänkt samma, det spelar väl ingen roll om det blir lite fel, barnet är 4 år, men efter Lady Dahmer har beskrivit så bra känslan av att vara den enda ungen utan gympapåse, med fel matsäck eller fel boll i det här fallet, så förstår jag. Som barn är det sista man vill sticka ut på något sätt. så då förstår jag varför mamman hellre går in och gör allt rätt så ungen slipper stå där och skämmas och sticka ut inför sina kompisar. Hur tror du Hugo Molly skulle reagera om hon var det enda barnet med en rund boll och alla andra hade oval boll? Bara nyfiken alltså om du tänkt på det perspektivet. allt gott!”

Den här kommentaren fick mig att fundera lite på det hela och jag förstår tanken, bra kommentar. Men jag tycker också det är skillnad på att alltid vara den som är utan matsäck, gympapåse eller med fel boll eller att någon gång vara det. Jag tror inte Molly får men för livet över dom få tillfällena hon inte är lika kittad som alla andra. Snarare kanske det får henne att växa lite att få jobba med problemlösning. Nu menar jag inte att jag tycker att vi aktivt ska utsätta henne för såna situationer men det jag vill få fram är att jag inte tycker det är någon stor grej att få uppleva att man inte ”är som alla andra” då och då. Perspektivet att alltid vara den utan gympapåse etc. innebär ju att man blir försummad av sina föräldrar. Nu är ju Molly bara 4 år så än så länge ska vi fixa allt åt henne men allt eftersom hon blir större tycker jag ändå att hon (och Leo såklart) ska ta visst eget ansvar över ex. gympapåsar och vilka bollar man ska ha. Det känns som att vissa curlar sina barn så pass att dom knappt kan bädda, köra en tvättmaskin eller steka ett ägg när dom flyttar hemifrån sen. Jag tror på att tillföra små ansvarsbitar till barnet allt eftersom dom blir äldre. Sen ska vi föräldrar såklart finnas där och kunna fixa saker när det missas. Om Molly kommer missa gympapåsen sen när hon går i skolan – ja då kommer antagligen jag eller Paula åka dit med den om vi har möjlighet, eller så kommer vi se till att den inte missas nästa gång. Barn måste få utrymme att utvecklas och göra saker själva och ibland är det bra att sticka ut lite. Vi ska ju sträva efter att lära barn att olika är bra så att sticka ut borde inte vara en anledning att skämmas. Jag hoppas att om Molly skulle stå där med fel boll skulle hon fråga nån kompis om dom kunde dela och sen skulle det inte vara mer med det. Precis som jag hoppas att Molly kommer dela med sig av sin matsäck ifall nån kompis förälder glömt den på utflykten. Jag tror inte på att vi som föräldrar till varje pris ska sträva efter att barnen inte ska behöva sticka ut utan snarare se till att dom kan sticka ut utan att må dåligt över det.

Som sagt, nu menar jag inte att Molly ska gå och köpa en oval boll själv med guldpengarna hon fått av tandfén i den här åldern och klart jag är en klant som tänker ”boll som boll” och inte bara drar förbi nån affär. Men jag menar att fel boll inte är hela världen, man har ju i alla fall en boll och möjligheten att kasta den =)

Kommentera

  1. Fia

    Vad du har härligt tänk! Jobbar på fritids och känner verkligen igen det där med att många barn inte får lära sig ta ansvar…

    I er situation med bollen tänker jag också att du känner ditt barn något bättre än dina läsare, hade Molly haft en annan personlighet hade du kanske tänkt annorlunda och åkt och köpt ”rätt” boll. Nu verkar hon dock vara väldigt framåt och kreativ så tror säkert det gick bra med en ”annorlunda” boll 🙂

  2. Martina

    Jag måste bara säga till alla som arbetar för att sina barn ska vara normala – skippa det. Jag förstår att man ska förberedda barnen så dom har allt som dom behöver i skolan, träningen osv men jag skulle säga att styrka ligger i att vara annorlunda, unik, simma mot strömmen än vara som alla andra (på ett djupare plan). Varför ska man vara som alla andra när alla andra redan finns? Man ska skämmas över att vara som alla andra, det ligger enorm styrka bakom ”konstiga personer/barn.” Varför ska alla pressas in i mallen? Varför ska mallar, etiketter överhuvudtaget finnas.

  3. Anna

    Vem f*n väcker sin 4 åriga dotter en vardagkväll och lurar henne att det är morgon. Fruktansvärt omoget beteende och du verkar inte tänka längre än vad näsan räcker ibland..

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Haha,

      Det framgick inte i filmen att Molly hade vaknat av sig själv och var hungrig, sen fortsate ja att driva om att det var frukost.

      1. Leoni

        Varför inte låta henne gå tillbaka till att sova då? På videon ser hon allt annat än pigg ut? Tror att det som upprör mig mest är när ni utnyttjar era barn för att roa läsarna. Jag frågar igen: Hade du gjort detta utan att filma för att posta på din story, hade det fortfarande varit lika roligt för dig(!) att göra det mot din dotter? Upprepar gärna att jag vanligtvis tycker att du är sjukt rolig och jag är, tro det eller ej, iiiinte knusslig med skämt och jag kan själv ha grov/elak humor ibland men det finns gränser när skämtet är ett barn som inte förstår att hon är skämtet.

  4. Leoni

    Tycker du är as skön vanligtvis men vaaad håller du med på instagram nyss? Väcker din dotter på en vardag kl 11 för att skoja om att det är dags att gå upp för frukost och föris? Varför då? Hade du gjort det även om det inte gick att filma för att roa dina följare? Knappt ok om än mer ok, om det var en Fredag/Lördag och inget att gå upp tidigt till morgonen efter men ENDAST rent elakt att göra så mot ett barn som inte förstår skämtet på sin bekostnad och sen ska upp på morgonen till förskolan. Rent elakt.

  5. F

    Du är klok när du resonerar.

    Har därför en fråga:
    Barn som nyss fyllda 13, vad tänker du att de bör kunna ta för ansvar själva? Lever med dessa, dock inte mina. Hur ska jag förhålla mig till ”daltet” som de är uppväxta med? I deras ålder var jag själv kunnig nog att ta hand om mig och stora delar av ett hushåll, men de slänger knappt sopor efter sig… hjälp mig.

    1. Fia

      Hej
      Jag har vuxit upp med vuxen som inte var min förälder men gärna tog diskussioner som dessa med mig trots att jag hade två föräldrar och på många sätt tog ansvar motsvarande min ålder. Det skadade relationen med min pappa som lät det ske och den vuxne som gav sig in i leken ombedd. Hon tycker fortfarande saker om mig trots att jag tar mer ansvar än hennes barn som dessutom är äldre än mig. För din egen skull låt dialogen gå via föräldrarna och låt dem sätta ribban för eget ansvar när det gäller deras barn. Det skadar bara familjerelationerna annars

  6. Ronja

    Tycker verkligen din blogg fått lite nytt liv och personlighet igen när du kör sånna här inlägg. Kul! Tycker personligen att det under en ganska lång tid varit så att du och Paula ofta skrivit samma inlägg men med aningen olika vinklar. Hade man varit inne på paulas blogg behövde man inte riktigt gå in på din typ för du skrev om samma sak – med en aningen mer skämtsam jargong kanske. Men jag gillar verkligen det här nya 😊 Det känns som man går in och läser DIN blogg, inte copy-Ideér-av-Paulas blogg 😉

  7. Sara

    Jag brukar inte kommentera men var tvungen att göra det nu: HÅLLER VERKLIGEN MED DIG. Mina typ plågsammaste stunder från barndomen har visserligen varit från gånger då jag inte ”varit som alla andra”, typ varit den enda utan gosedjur på gosedjursdagen, och det behöver inte vara så extremt som att vara den enda utan gosedjur, men just den händelsen har på riktigt lagt grunden till allt mitt ansvarstagande. Från praktiska saker till min akademiska disciplin. Det började dagen jag var ensam utan gosedjur eftersom jag räknade med att nån annan skulle komma ihåg gosedjuret till mig och idag är jag jurist!

  8. e

    Vad roligt att du lyfte min kommentar till ett inlägg och att du verkligen funderade över frågan. 🙂 Håller absolut med dig i att vi ska utveckla barn till att inte känna att det är ngt som helst fel att vara annorlunda och sticka ut, utan att det är bra att alla får vara som de vill! Jag tror bara det är lite anledningen till att många mammor har svårt att släppa ansvaret helt till pappan om det blir fel, för att de tänker ur barnets perspektiv och inte vill att barnet ska få lida för pappan varit lite disträ och köpt/gjort fel. Men självklart som du skriver är det skillnad på att alltid vara den ungen som föräldrarna försummar än någon enstaka gång.

Visa alla 16 kommentarer
Familjeliv

Sömn – innan & efter barnen

Tydligen är det internationella sömndagen idag och vem älskar inte sömn? Det finns få känslor som slår när man är riktigt jäkla brutaltrött och äntligen får krypa ner och somna. Men livet med barn bjuder ju inte riktigt på samma sömnfrekvens som livet man levde innan dom kom. Tänkte lista hur det såg ut och ser ut för mig med sömnen.

Innan barn: Fan vilken nice serie, vi kan köra marathon hela natten – jag fixar godispåsen så kör vi.
Efter barn: Fan vilken nice serie, vi kan köra mara….zzzZzzzZZzzz.

Innan barn: Aaah, äntligen helg, imorgon kör vi sängläge till lunch minst!
Efter barn: Nice, klockan är 7, vilken jäkla sovmorgon!

Innan barn: Fest på gång, jag är där hela natten!
Efter barn: Vi taggar hem vid 23 och ställer oss vid sängarna och kikar på barnen som sover.

Innan barn: Svårt att somna när tankarna maler ibland, kanske behövs lite ”white noise” med nån serie eller så för att koppla av…
Efter barn: Greta Gris på med maxvolym spelar ingen roll, sömnen infinner sig på 3 röda.

Innan barn: Kvällsrutinen = borsta tänderna, klä av sig, klart.
Efter barn: Kvällsrutinen = tjat om att det är läggdags, tjat om att borsta tänderna, en kamp för att borsta håret, sjuttioelva böcker att läsa, 13 minuter av hoppande i sängen, en present i blöjan precis när det är dags att släcka, blöjbyte, någon är törstig, någon vill inte sova, 11 leksaker som ska hämtas till sängen etc. Sen slutar det med att du somnar först ändå.

Innan barn: En kopp kaffe på morgonen och en efter lunch är väl standard, främst för att det är gott.
Efter barn: Med tanke på att du skrapat ihop ca 3h total sömn inatt krävs det en kanna kaffe, tre Clean och en näve koffeintabletter för att ens överväga att öppna ögonen.

Innan barn: Hur kan folk sova på dagen, är dom tre år eller?
Efter barn: Jag önskar jag var tre år så jag hade tupplur efter lunch på mitt schema varje dag.

Innan barn: Vaknar med morgonandedräkt som får krukväxterna i hela huset att vissna
Efter barn: Vaknar med små pustar av himlen i ditt ansikte från ditt barns vällingandedräkt.

Kommentera

  1. Delia

    Hahaha alltså Hugo – dina formuleringar!! Skrattar högt åt morgonandedräkten 😂 Du är grymt duktig på att skriva den här sortens text! 😊

  2. Lilyz

    Tack för en grym blogg Hugo och för att du delar din fantastiska humor. Sitter och asflabbar för mig själv och känner igen mig på alla punkterna. 🤣

Familjeliv

När man är utanför som pappa

Först och främst vill jag säga att jag älskar när ni ställer frågor i kommentarerna, fortsätt med det. Bortsett från att det är kul att hjälpa till så ger det mig lite blogginspiration. Fick den här frågan häromdagen:

”Hej Hugo! Försökt söka lite men svårt att hitta i din blogg haha. Vet att du skrivit om att du kände dig utanför i början med molly? Snälla berätta lite mer om detta. Våran dotter är 8 månader och jag blir galen på min sambo. Han känner sig utanför och jag gör vad jag kan för att hjälpa honom, tycker att han ska ta sig an vår dotter mer än vad han gör för att kunna stärka deras relation. Men istället blir det en ond cirkel, ska han tex borsta hennes tänder eller något annat och hon då blir arg, skriker eller gnäller så tycker han synd om sig själv ” hon känner sig tryggare med dig, det är bättre du gör det, hon blir bara arg annars” plus att jag gör alla andra 107miljontals sysslor här hemma. Han gör det oxå om jag ber honom, men inget han ser själv. Han säger att när dottern blir äldre kommer det bli bättre förhoppningsvis då han menar att han kan leka med henne mer och kommunicera på ett annat sätt o att hon själv kan visa att hon vill ha pappa. Tror du förstår tankegången, men snälla är jag dum som hoppas på att det kommer bli böttre och vänta ut tiden eller måste jag sparka honom i röven? Sorry för lång kommentar men känns som du har erfarenhet att ge lite svar.”  – Anonym

När Molly kom till världen kände jag mig lika utanför som ett kräksjukt barn som blir lämnad på föris. Den där omedelbara kärleken folk snackat om infann sig inte och jag såg hur Molly och Paula hade starkare band redan vid Mollys första andetag än vad jag och Paula lyckats skapa under hela vårt förhållande fram till då. Jag såg hur jag sjönk till att vara en permanent nummer 2 i rangordningen hos Paula och för Molly var det bara Paula och hennes bröst som var något att hänga i julgranen (vem kan klandra henne) – jag fyllde ingen som helst funktion som pappa och kände att jag inte var värd vatten. Att bli pappa var inte alls vad jag tänkt mig och just där och då kändes som att ”jag kan ju lika gärna göra något annat, hon vill ändå inte vara med mig”. Inte så rimligt men verkar vara ganska vanligt ändå.

För att svara på din fråga, Anonym, så tror jag att det kommer bli bättre men att du måste sparka honom i röven också. För min del började jag tycka att det var kul och givande att vara pappa först när Molly var runt 1 år när hon började gå att leka och kommunicera med på ett annat sätt. Jag hade svårt att vänja mig vid det nya livet och fortsatte gå ut, göra saker med mina kompisar och satsa på egna intressen (det där plötsliga golfsatsandet till exempel). Det var ju ändå Paula som var den viktiga för Molly så varför skulle jag behöva sitta och titta på när dom hade det mysigt. Men för den sakens skull ansträngde jag mig också. Jag lämnade inte över allt till Paula och jag låtsades älska familjelivet. Så småningom slutade jag låtsas och det blev äkta. Något jag tror är viktigt är också att Paula inte ”lät” mig försvinna helt på egna saker. Hon ställde krav och såg till att jag var ensam med Molly också. Jag tror mycket finns i det där ensamumgänget också, då blir både barnet och pappan ”tvingade” att vara med varandra och lära känna varandra. Om mamman är med blir det lätt att så fort det kinkas eller blir tårar så får mamman ta över och trösta – om hon inte är med får pappan så snällt se till att fixa problemet på egen hand.

Anonym, var lite hård mot din sambo och ge honom ensamtid med er dotter (kan räcka med att du drar till affären, går och tränar eller kör en fika med en polare, bara försvinn en stund). Visa förståelse för att det är jobbigt att känna sig utanför men att det enda sättet för honom att inte vara utanför är att själv ta sig in. Er dotter kommer inte automatiskt vilja ha pappa sen när hon blir större och roligare om han inte finns där innan dess – en relation tar tid att bygga. Jag tror absolut att han kommer tycka det känns bättre sen när hon är större men för den sakens skull kan han inte ligga på latsidan och vänta in det.  Nu vet jag inte hur gammal din snubbe är men han låter ganska omogen (talar av egen erfarenhet här) – sätt dig ner och snacka med honom om hur han vill att hans framtida relation med dottern ska vara och vad han gör för att komma dit. Kanske kan ni också göra nåt schema för alla hushållssysslor så du slipper be honom om saker som är självklara för dig men helt ovetandes för honom. Han får steppa upp på hemmaplan i vilket fall som helst men var tydlig istället för att bli besviken för saker han inte ”fattar av sig själv”. Jag kan trösta dig med att ifall han skärper till sig och du är så pass nöjd med hans pappaegenskaper att ni skaffar en tvåa sen kommer det vara lättare – Molly hade värmt upp mig i mitt föräldraskap och skapat rum för all kärlek – när Leo väl gjorde entré fick hon den där självklara platsen i mitt hjärta på en gång.

Vet inte vem som är färskast här, Molly i världen eller jag i mitt faderskap. Nu ska jag gå och snyta mig för jag känner mig helt blödig av att tänka på kärleken till mina tjejer.

 

Kommentera

  1. Cecilia

    Detta låter sååå vettigt!! Fler pappor måste sluta vara martyrer, ta av offerkoftan för helvete och se till att knyta an till DITT barn!

  2. J

    Tack Hugo för att du har varit öppen med detta ämne, vi fick barn ungefär samtidigt som er och min sambo hade också svårigheter att acceptera den nya vardagen, jag kände mig så ensam och hopplös i att min sambo var nog den enda pappa som inte knutit an till sitt barn. När du väl berättade hjälpte det faktiskt mig att förstå att det nog inte är så ovanligt och att vi nog var på rätt väg tillslut. Hoppas du förstår att din text åtminstone hjälpte ett förhållande till att bli ännu bättre. Idag är min sambo en toppenpappa till våra två små hjärtan! Tack så mycket!

  3. Anna

    Känner igen mig i tjejen som skrivit frågan sååå mycket! Jag och min son har starkare. band än sonen och hans pappa (min man). Inte konstigt i början med massa amning osv, anknytningen blir automatiskt något starkare till mamman men det är viktigt att pappan också vågar ta plats. Min man kände mig väldigt utanför i början och det var jag som tog det mesta, nattning, trösta osv för han var ju tryggare hos mig. Nu är han snart 9 månader och det är fortfarande så till viss del. Jag är vår sons trygghet och pappan är sonens ”lek” typ, de busar alltid ihop så det är typ deras ”grej” men hoppas de blir bättre med tiden. För när han tex är gnällig eller otröstlig ibland är de iprincip alltid jag som tar det för det går bättre då, men min man måste ju också kunna ta det men han säger mest ” Han vill komma till dig, du är bättre ” :/ blir nog bättre sen hoppas jag för vill att de ska få lika starkt band som jag och sonen.

  4. -Jenny-

    Måste bara säga: din blogg är bäst. Du har vettiga åsikter och tankar om det mesta och din humor är grym. Puss påre’

  5. Natalie

    Min sambo (28 år) har sedan dag ett tagit stort ansvar för vår dotter som nu är 4,5 månad. I början var jag på honom med ”tips” om hur jag gjorde för att lugna henne osv, men den kontrollen måste man släppa och låta er pappor försöka själv och skapa egna sätt. Hon hade en period typ två dagar när hon såg rädd ut för honom (haha) men de har gått över nu. Förra helgen umgicks dem i princip själva utan mig och idag skrattar hon mer med honom än med mg vilket glädjer mig. Låt männen få ta ansvar och umgås med sina barn och testa vägar utan att vi ska va där och styra och ställa. Dem kommer känna sig tryggare och ha roligare med bebisen 🙌🏻☺️👶🏻

    1. Anna

      Så bra tips! Kan erkänna att jag själv varit lite kontrollerande och inte alltid låtit mannen ”ta plats”. Man vill lätt lägga sig i osv vilket bara gör mannen osäker, som du säger de måste hitta sina egna sätt att trösta osv. Behövde verkligen läsa din kommentar 👌🏻 Måste släppa lite på kontrollen hehe..

Visa alla 6 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.