Familjeliv
FamiljelivTankar

Att inte vara rädd i föräldraskapet

Våra barn är riktiga vildingar. Dom springer fram och är inte alltid dom mest graciösa varelserna om man säger så, där brås dom helt och hållet på mig. Om man skulle slå upp ordet klumpig i ordboken borde den här bilden dyka upp:

Från i vintras när jag hade närkontakt med ett träd i skidbacken 😂

Eller någon annan bild där man ser mig i olika klantiga situationer. Tror mitt starkaste bidrag i genpoolen är just min klumpigheten. Om ni kombinerar klumpighet och att vara vild så krävs det inget geni att räkna ut att det kommer bli en hel del skador. Som nu med Leonore här i Spanien. Visserligen var det inte så vilt just då men att hon halkar i duschen och slår upp huvudet är liksom typiskt för våra barn. Visst är det skrämmande att se sitt barn blöda, främst från huvudet där man inte vet hur djupt såret är eller hur stor skada som skett. Tanken på att barnen skulle skada sig ordentligt är som en mardröm. Lite skrubbsår och sånt gör mig inte skakig direkt men ordentliga sjukdomar och rejäla skador får mig att kallsvettas. Men jag tänker också att den eventuella rädslan som finns ibland inte får begränsa livet.

Jag och Paula tycker det är viktigt att barnen får härja en del. Att dom får gå loss och att det inte är farligt att halka, slå i en kant eller tappa något. Jag tror inte på den sortens föräldraskap där man hela tiden stoppar barnet från saker som kan vara ”farliga”. Nu menar jag inte sånt som är farligt på riktigt, jag skulle inte låta Molly springa runt med en kökskniv eller låta Leonore vara ansvarig för grillen liksom. Men att man kan testa att hoppa från en sten, att det är OK att springa fort eller cykla fort (med hjälm), att det inte är hela världen om man ramlar eller om något gör lite ont. Självklart ska man vara där som förälder och se till att dom inte råkar illa ut men jag är föräldern som säger ”Nej Leonore, lek försiktigt nu så du inte ramlar och slår dig, spring inte!”. Kanske tycker jag det känns extra viktigt att barnen får gå loss just för att dom är flickor. Även om jag kallar dom för mina prinsessor emellanåt vill jag inte att dom ska begränsas till att vara försiktiga flickor som sitter och iakttar hur pojkarna runt omkring far fram. Jag vill gärna att dom känner sig bekväma med att ta för sig, ta plats, göra det dom tycker är kul och inte vara rädda för om det gör lite ont ibland. Sår läker och man lär sig saker med tiden.

Ni som är föräldrar, hur tänker ni? 

Kommentera

  1. J

    Jag tänker precis likadant, vad som inte dödar dem, stärker dem. Detta har lett till att ibland när jag är med andra och min äldsta (5 år) helt plötsligt klättrar tex i ett träd, så ojar sig de andra och ser lite ängsliga ut, men inte jag, jag vet ju att hon fixar sånt där, och ramlar hon (jag gör ju nån beräkning på olycksrisken) så tar ju hon någon lärdom av det. Orka jaga sina barn för minsta lilla, blåmärken och skrubbsår tillhör barndomen! Ha en skön sommar!

  2. M

    Håller absolut med. Har en treårig tjej som är väldigt försiktig, försöker ”uppmuntra” henne till att vara vild hela tiden 🙂

  3. Sandra

    I dagsläget är min son snart 7 månader, och ännu har inga sådana situationer uppstått, men sen kommer krypandet och efter det att lära sig gå. Jag tycker också att så länge man har koll så kan man som förälder iaktta och se vad som händer, men givetvis finnas där och förutse eventuella olyckor, så man är beredd att ta emot.

    Jag tänker lite såhär, att när barn ramlar gång på gång då dem försöker lära sig gå t.ex, så tänker dem inte ”detta var nog ingenting för mig” utan dem fortsätter tills det sitter.

  4. Carro

    Man måste låta barnen lära sig vad de kan och vad som är mindre smart. Inte ”då får inte klättra”, utan ”när du klättrar, tänk på det här”, typ. De lär sig av sina misstag, precis som människan gjort i alla tider.

  5. Sara

    Tänker likadant som du! Hur ska ett barn lära sig om det aldrig får prova? Jag kan stå och berätta för mina barn inte borde hoppa i soffan för att de kan ramla ner och slå sig, men de förstår/lär sig inte förrän de testat.
    Självklart finns det gränser för vad de får prova och inte!

  6. P

    Jobbat som au-pair i USA och där är man hönsiga till 1000, barnen får knappt gå ut utan det ena eller andra skyddet. Jag hoppade och klättrade i träd, cyklade omkull och skrapade mig på diverse delar av kroppen. Tror det är viktigt för barnen att testa sina gränser, man lär av sina misstag och om det misstaget är ett skrapat knä för man cyklat för fort i en sväng ja då vet man att nästa gång får man cykla saktare.
    👌🏼 Grymma är ni

  7. Josefina

    Tänker precis likadant med min dotter som är lika gammal som Molly. Jag uppmuntrar henne att göra det hon tycker är roligt, som att klättra i träd. Hon har bra motorik och jag tror det är tack vare att vi inte daltat så mycket, visst är hjärtat ibland i halsgropen men bättre att barnen testar och lär sig, blir bättre på något än att sabba deras självkänslan för att de är flickor.

  8. C

    Jag har en vilding och en som har varit lugn som en filbunke (fast nu börjar han ta efter storasyster). Vi låter 3åringen testa mycket. Hon får klättra, hoppa, cykla fort, studsa osv. Hon har grym kroppskontroll. Har andan i halsgropen många gånger men hittills har hon bara fått bulor och skrapsår. Ramlar hon så blir hon ledsen men brukar säga snabbt ”det går över snart”. Lillebror däremot. Han är en riktig olyckskorp. Jag kan liksom inte hålla mig för skratt så klumpig är han. Trots sin försiktighet så lyckas han ramla, skallar dörrar och golv, blod som forsar ur näsan och bulor i pannan. Men, vi är två föräldrar som låter barnen testa men med vissa restriktioner (det får inte bli livsfarligt). Vi kan säga ”var försiktig nu” men jag tror att båda våra barn hör ”kör på för fasen” 🙂

Visa alla 8 kommentarer
FamiljelivSamarbete

Pappabekännelse

I annonssamarbete med Poio

Jag har aldrig varit en läspappa. Jag vet inte riktigt varför egentligen men i familjen har vi kört uppdelningen att Paula läser med barnen – jag somnar 2 sidor in. Sen känner jag mig som en kass farsa. Jag blev riktigt glad när jag fick ett samarbete med Poio på g – ett digitalt lässpel som utmanar det traditionella sättet att lära barn läsa på. Först tänkte jag ”nice, nu kan Molly lära sig läsa själv så sköter hon kvällsboken hädanefter” men sen började vi testa på spelet och nu har det blivit Mollys och min grej ihop. Molly sitter och fipplar bredvid mig så kan vi tillsammans gå igenom orden sen och se vad som händer. Jag kan hjälpa till när det behövs men mest så kör Molly på och lär sig längst med vägen. Jag ska berätta lite mer om själva spelet så ni hajar vad det handlar om.
Poio är en app du kör i paddan eller mobilen och som känns bra i magen att ditt barn använder. Ett riktigt kul spel för dom och samtidigt lärorikt (fast listigt maskerat i ett äventyr så barnen tror att dom bara har kul hehe =)). Själva spelet är som en bok som i början är helt blank och tom på text. För att få till bokstäver och ord i boken måste barnet spela igenom dom olika banorna. Det gör man med små ”läslingar” som är små filurer som käkar bokstäver och tydligt visar vilka bokstäver dom gillar genom att göra olika ljud. Sen är det lite spänning också för det finns ett troll med i spelet som inte kan läsa och därför kidnappar läslingar för att dom ska läsa boken han snott från dom. Dom här olika figurerna och upplägget gör att spelet känns som ett ”vanligt” spel fast det går ut på att ditt barn ska käka bokstäver, stava ord och bygga en hel berättelse från början till slut. Hur smart är det inte? Kika in på min story från idag så kan ni se när Molly och jag smakar på lite nya, goda ord.

Jag vet som sagt att rätt många föräldrar där ute är tveksamma till padda för barn men vi är väldigt pro-iPad i den här familjen. Dock står jag och Paula för vilka appar som laddas ner så dom måste vara barnvänliga och helst också pedagogiska. Extra roligt med just Poio är att det kombinerar digitalt med analogt. När barnet har klarat hela spelet har hon gjort sin egna bok som man kan beställa hem så man får en fysisk bok i hyllan. Stoltheten i att kunna säga att man gjort en egen bok när man är 5 år är inte att leka med. För vår familj blir det perfekt för då kan jag och Molly spela ihop tills boken är klar och sen kan Molly och Paula läsa den fysiska vid läggdags.

Poio

Leonore är alltid nyfiken på vad syrran gör, här körde vi en lässtund i spelets värld. 

Är ni sugna på att låta er barn gå loss i Poios värld kan ni lätt ladda ner spelet via AppStore eller Google PlayPå en licens kan man vara upp till 5 användare så syskonen kan vara inne samtidigt utan att bråka. Smart. Just nu pågår också en tävling där 10 läsare har möjlighet att vinna ett spel + bok från Poio på deras Facebooksida. Dessutom vinner en lycklig vinnare även en iPad att köra spelet på. Grymt ju – gå in här för att vara med och tävla!

Kommentera

  1. Lina

    Bra tips! Vår son sitter mest o spelar bilspel o tycker de vanliga pussel osv är tråkiga. Han är lika gammal som Molly. Kan inte du snälla tipsa om fler spel ni har till barnen som också är pedagogiska? Vore guld! 👍🙏

Familjeliv

Resa med barn

Countdown till Spanien, 2 dagar kvar innan det smäller. Att resa nuförtiden jämfört med när jag var 18 år är ju rätt skilda upplevelser…minst sagt.

  • Paula har ”packat” i en veckas tid. Innebär att resväskorna plockas fram, det görs listor (fysiska och mentala) på allt som ska packas, kläder tvättas och viks, matchande ”finoutfits” för tjejerna för själva resedagen ska fixas, ett helt apotek ska med och kräver typ en egen väska och en miljon andra prylar som är ett måste för en vecka hemifrån.
  • Jag: packar 10 min innan vi ska dra, glömmer hälften, är glad om jag har passet med mig.
  • Kollar inte in barer och uteställen utan googlar runt på badställen, matställen, roliga aktiviteter för ungarna och så om det finns nån box i närheten.
  • Teknikgenomgång – ser till att ladda ner bra appar till ungarna för flygresan, köra hem filmer och serier på offlineläge och se till att vi har hörlurar och laddare.
  • Solskydd bunkras upp, stift, kräm, spray, UV-dräkter osv i all oändlighet. Är ett under att minsta solstråle når barnens hud.
  • Semestern går inte bara ut på att steka på stranden. Att ligga och sola är uteslutet, snarare är det upp och spring på stranden. Men brun blir man ju ändå!
  • Tempot varvas upp. Tänker förr när jag åkte då var det sovmorgon – ligga på stranden hela dagen – festa på kvällen/natten. Nu är det aktiviteter hela dagen och barrundorna lyser med sin frånvaro. Fast man är mer ”aktiv” nu för tiden är man mer avslappnad efter semestern. Och mindre spritfet.
  • Minnen för livet skapas. Förut var det mer black outs för livet =) Att få se minnen sätta sig i Molly (Leo är nog lite liten än) som kommer ha med sig för alltid är oslagbart.

Molly vägrar åka annat än första klass nuförtiden

Kommentera

  1. Nath

    Hej Hugo. Jag har en fråga till dig.
    Jag har precis fått reda på att jag är gravid och det är inget jag o min partner ens diskuterat om och jag är lite orolig att berätta för honom. Min fråga är hur berättar man? hur tog du det när ni väntade Molly? Frågar dig då jag behöver svar ur hur du som kille tänker kring de.

Familjeliv

Livet utan barn

Som jag skrev tidigare idag är barnen i skärgården med sin farmor och farfar. Så fort dom är borta och man själv är hemma blir det som ett helt annat liv:

  • Sova ostört 
    Visserligen har Leo börjat sova bättre nuförtiden men det här ju ändå rätt ofta att dom tassar över och lägger sig med armar och ben över hela sängen (hur kan så små människor ta så mycket plats?). En natt utan barn i huset är spökligt lugn.
  • Sovmorgon
    På tal om sömn, ingen som väcker en i gryningen. Imorse vaknade jag till lite halvt av att Paula kom och la sig igen efter att ha varit och morgontränat. Sen sov vi vidare båda två. Skum men underbar känsla.
  • Matval
    Eftersom Paula kör sin låda behöver jag inte ta hänsyn till någon i valet av mat – inget ”gillar dom det här?” utan det jag är sugen på blir det. Kan käka bara mackor till middag också utan att nån har invändningar.
  • Måltiderna 
    Sen själva måltiderna, jag skulle ju vilja säga att man kan sitta i lugn och ro när man inte har ligan hemma som härjar men jag äter nog lika snabbt ändå. Paula mölar i sig sin mat kall direkt ur lådan och jag äter alla måltider på 5 tuggor så själva stunden är nog lika hetsig fast tystare.
  • Hur mycket tid som helst till jobb
    I vanliga fall får man maxa dom fönster man har för att kunna jobba undan. När det är förskola så blir det svettigt på eftermiddagen när hämtningen ska ske, nu när det är sommarlov blir det bollande mellan mig och Paula så vi båda kommer iväg på möten och annat. När barnen är iväg blir det plötsligt oceaner av tid.
  • Maxade kvällar 
    Kan ligga uppe sent och kolla film. Verkligheten – somnar ändå efter 5 minuter i soffan.
  • Tomheten 
    Tydligast av allt blir ändå hur tomt det är utan tjejerna. Visst är det skönt att få pusta ut för en kväll eller så men huset känns inte riktigt som hemma när man inte hör Leonore klampa runt i klackskor eller Molly snubbla över något ❤

Kommentera

  1. Emma

    Känner igen känslan! Är höggravid och gått med förvärkar ett par dagar, så maken skulle vara schysst och åka iväg med 2,5-åringen under dagen så jag fick vila. Hade dock ingen ro, vsr så kusligt tomt och trist i huset.

FamiljelivResor

Sommaren är räddad

Ibland är kommunikationen inte på topp i hushållet. Funderade i slutet på veckan om det blev något av med den där TUI-resan Paula snackat om och fick höra att ”jamen det har ju Paula skrivit i bloggen att det är klart” 😂😂 Tur att bloggarna finns så vi kan ha någorlunda koll på schemat i familjen.

Nu verkar det som att den svenska högsommaren dragit förbi lagom till midsommar och därför känns det kul att vi ska få åka till Kanarieöarna för att recensera ett hotell åt TUI. Blir mycket Spanien i sommar med andra ord. För den här resan blir det Vistamar/Puerto Rico och varken jag eller Paula har någon koll på stället – någon som varit där och kan ge lite tips? Finns det box, bra matställen, bra aktiviteter med ungarna, kul utflykter m.m. Hit me!

Enligt Paula är det här också den första resan vi drar på som familj utan några fler inblandade. Bara vi två och barnen utan andra familjemedlemmar eller vänner. Känns nästan spännande att se hur det kommer gå. Räknar med att det blir lite lugnare tempo och mycket häng vid poolen.

Kommentera

  1. Katjakaj

    Puerto Rico är en liten gammal fiskeby, men mysig!

    Där finns minigolfbanor, en Angry-Birdspark (så jäkla kul för alla åldrar!) bra lekpark för barn osv.

    Min starkaste rekommendation gällande Gran Canaria – åk bort från turisterna! Telde (öns näst största stad) erbjuder bra shopping och restauranger. I Jinamár hittar ni shoppingcenter ”El Mirador” och ”La Terrazza”

    Kör en utflykt upp till bergen och besök bl.a. Firgas och San Mateo. (Sistnämnda har marknad på lördagar!)

    Bästa stranden: Anfi

    Ett måste: besök Aqua Park!

    Kan skriva en hel avhandling med tips efter att ha bott på ön halva livet 🙂

  2. Larissa

    Att resten av släkten inte ska med är nog inget oroa dig för Hugo. Jag är helt säker på att man mest av tiden i äktenskap behöver faktiskt egentid bara man , fru / och eller barnen med utan andra. Släkten kommer alltid finnas där men om man inte tar hand om din familj så blir det tillslut skilsmässor för att man glidit ifrån varandra så jag tycker ni ska göra fler såna egen resor . Ni skapar minnen med barnen och med er som par såna saker är viktiga . Släkten träffar ni ju ändå och gör saker ihop med

  3. Sandra Augustinson

    Åh det är så fint i Puerto Rico! Jag har varit där flera gånger när jag var liten, sist var jag där 2013 med min mamma och då bodde vi på Maracaibo hotel. Just Vistamar har jag inte varit i, men Puerto Rico är ju sol och bad, vi var på utflykt med en båt där man kunde se havssköldpaddor och delfiner! Det var mäktigt, det var första gången jag fick se delfiner. Hoppas att ni får en underbar resa!

Familjeliv

Hur livet förändrats

Livet är sig inte likt helt enkelt. Det är som att ha varit inne i en lång mörk tunnel och komma ut i strålande sol. Lite svårt för ögonen att vänja sig sådär i början så man vill nästan, bara nästan sitta kvar i slutet på tunneln en stund och vänja sig vid ljusstyrkan. Men bara nästan. Några punkter på hur livet var förut när vi fortfarande hade välling/blöjbarn och hur det är nu:

Livet förut: Tömma papperskorgen minst en gång om dagen innan en suspekt lukt sprider sig.
Livet nu: Vart har alla sopor tagit vägen?

Livet förut: Att vakna på morgonen, sätta ner fötterna på golvet och känna något varmt, svampigt och blött under fotsulan. Ah, kvällens blöja hamnade visst där.
Livet nu: Vaknar, sätter ner fötterna på golvet och känner inget annat än ljuvlig heltäckningsmatta. Eller en barbiedocka med vassa händer.

Livet förut: På jobbmöte, ska dra fram datorn – får med en blöja upp på skrivbordet.
Livet nu: Väskan innehåller en å annan räkning och datorn. Inget mer.

Livet förut: ”Har du allt?” ”Jarå” ”Vart är skötväskan?” ”Fakk”
Livet nu: Ungarna är med, då har vi allt vi behöver.

Livet förut: Spontanköp nr 1: blöjor och wipes med stirrig blick och stinkande barn i famnen.
Livet nu: Spontanköper bara mutor för lite lugn och ro.

Livet förut: Fixa vällingflaskor 1-3 ggr per natt för att få tyst på barnet som skriker.
Livet nu:
Vaknar av en armbåge i ansiktet någon gång under natten men annars är det lugnt…nästan för lugnt…🤔

Livet förut: Ljuvlig vällingandedräkt från Leo på morgonkvisten, len bebisdoft ur munnen efter sömnen.
Livet nu: Väntar med fasa på att Leo ska få samma mördarandedräkt som Molly nu när när det är slut på nattkäket, räknar med att krukväxterna kommer vissna på bottenvåningen.

Kommentera

FamiljelivTankar

Hästgården

Paula tycker jag är tråkigt sällskap i bilen eftersom jag helst vill lyssna på dokumentärer. Tycker just bilresor är perfekta för att sätta sig i nåt fångande reportage. Nu senast har jag lyssnat på Hästgården – en dokumentärserie i 5 delar från P1 dokumentär och det får det att vrida sig i magen på mig. Om missat den handlar det om en ridskola här i Stockholmstrakten där han som driver stället blev dömd för sexuella övergrepp mot barn redan på 90-talet. Efter sinnessjuka manipulationer lyckades han få vissa att dra tillbaka anklagelserna och skapa misstroende mot dom som vidhöll att han utsatt dom för övergrepp. Det gjordes tillochmed en dokumentär som sändes på tv för att visa hans oskuld, fy fan. Han satt inne i 2,5 år och när han kommit ut fortsatte han driften av gården och ridskolan och hade barn boende där som han förgrep sig på. Bland den första ”kullen” hästtjejer slutade det med att han som 35 åring inledde ett förhållande med en 16 åring som han sen fick barn med. Sen fortsatte han med övergrepp på andra tjejer i typ 12-13 års åldern i många år framöver. Det allra sjukaste med allt det här är att trots fällande dom och trots flera vittnesmål och elever som plötsligt bara försvunnit från gården är ridskolan fortfarande igång med unga tjejer som kommer dit. Trots typ 30 år av den här skiten?

När jag lyssnar på det här kan jag inte förstå hur föräldrarna tänker som låter sina barn gå på den ridskolan. Jag kan absolut inte förstå dom som låter barnen sova över och bo där? Ridsport är ett okänt ämne för mig och jag vet inte om det är så det går till, att barn typ bor där alltså, men aldrig i livet att jag skulle låta någon av mina döttrar bo på en hästgård med en man som är dömd för sexuella övergrepp. Folk, främst män verkar det vara, som begår övergrepp mot barn ska aldrig mer får jobba med barn i mitt tycke. Visst, om du har suttit av ditt straff måste du få komma ut i samhället och få leva vidare men det borde vara självklart att det ska begränsas till att minimera kontakten med barn och speciellt då i ”yrkesmässiga” sammanhang. Nolltolerans där enligt mig.

Han verkar ha varit ett riktigt svin mot den egna familjen också. En av döttrarna har bloggat om uppväxten, det känns helt sjukt att sånt här kan pågå såpass öppet som det ändå varit. Fastnade en stund i hennes inlägg igår kväll.

Helt klart värd en lyssning, ni hittar avsnitten HÄR. Om Molly eller Leo vill rida i framtiden kommer det iaf inte bli på det här stället och jag kommer ha örnkoll på vilka som jobbar på stället. Det är då ett som är säkert.

 

 

Kommentera

  1. Carro

    Hej,
    Jag har inte hört dokumentären än.
    Generellt kan man ju säga att där barn finns, finns även pedofiler. De behöver inte vara dömda någonsin för att ha ägnat sig åt dessa vidrigheter. De kan även vara misstänkta när de t ex säker jobb och det syns inte på registerutdrag. Sedan kan de dömas utan arbetsgivarens vetskap. Och även ha arbeten där de kommer i kontakt med barn. Jag tycker att alla som arbetar med barn i någon form (förskola, tränare, läkare osv) borde få lämna in registerutdrag varje år för att visa att de har rent mjöl i påsen. Vad ska det kosta samhället kanske någon invänder nu. Men då kan jag upplysa er om att barn som blivit utsatta för övergrepp är ännu mer kostsamma för samhället.

  2. Linda

    Tänk vad sorgligt att vi inte kommit längre. Ett tv program då för att visa sig oskyldig. Och Virtanen fick ett program igår för att visa sin oskuld. Och hänga ut offren för att få dem att verka skyldiga.

FamiljelivTankar

Lite uppföljning i soc-härvan

Först och främst, tack för alla era kommentarer gällande anmälan till soc där anmälaren anmälde utan att ha koll på vem det var. Det värmer att ni bryr er helt enkelt ❤ Lite frågor och kommentarer från er där:

Är det här ett skämt?! 
Tyvärr inte, även om känslan är att någon måste driva med en.

Vad svarade hon på det jag skrev? 
Hon svarade ”Jag gjorde ju det, men väntade inte länge på ditt svar”.

Häng ut henne! 
Nej, vi kommer inte gå ut med vem det är även om vi vet för- och efternamn och har både hennes Instagram och Facebook. Några av er läsare som är med i den Facebook-grupp där hon la ut allt från början har själva förstått vem det är och svarat i den tråden som nu är låst i och med att hon inte ville bemöta varför hon anmälde fel familj utan några belägg. Vi är själva inte med i gruppen och har ingen avsikt att bedriva någon häxjakt på någon här men jag är tacksam för dom som skickat skärmdumpar på tråden.

Eftersom hon skrev att hon hade fått ett tips från Facebookgruppen om att det ”kanske kunde vara jag” skrev jag till henne när vi fått hem kallelsen och frågade om namn på den som tipsat. Då kom infon att hon hade fått tipset i ett privat meddelande och att hon inte hade kvar det och inte heller tänkte på vem det var mer än att det var en kvinna. Nu är jag ju ingen detektiv direkt men något i mig tycker det känns skumt att hon får in ett tips privat på Facebook, tar det och lägger en anmälan och sen raderar hela konversationen i samma stund.

Kvinnan som hörde av sig på Instagram och gjorde anmälan skrev också att hon själv jobbar på soc vilket gör mig ännu mer förbryllad över att hon tycker så lösa grunder som ett tips på att det ”kanske kan vara jag” är tillräckligt för att anmäla utan att vänta in svar. Hoppas att hon inte jobbar som handläggare på soc utan som fönsterputsare om vi säger så. Har fått se hela hennes anmälan nu och tydligen var bilen grå också (min är vit) så det känns ju som att en snabb titt i mina kanaler hade kunnat avstyra oron över mitt föräldraskap just den dagen i alla fall.

Några av er som jobbar inom soc har hört av er med hur processerna ser ut och att vi inte behöver oroa oss vilket jag uppskattar. Vi är inte oroade för samtalet då vi vet att våra barn har det bra, mår bra, är trygga, glada och ja, är som barn är mest. Vi vet med oss att vi är bra föräldrar som gör allt för våra barn och vet ju också att det inte var jag och Molly där ute på vägen. Jag tycker som jag skrev tidigare att det är bra att soc finns och kollar upp alla anmälningar dom får in, dom väl just för att barn som far illa ut ska få hjälp. Men jag har också hört och läst skräckhistorier om barn som dött av vanvård på grund av att rutiner som inte funkat och fall som ramlat mellan stolarna. Inte så konstigt kanske om myndigheten tvingas lägga tid på såna här anmälningar när det finns barn som far illa ut på riktigt. Jag blir frustrerad när folk anmäler utan grund så att tid och resurser läggs fel.

Jag fick också en kommentar om att vi borde utesluta barnen ur våra kanaler för att undvika sånt här. Jag förstår tanken men tycker samtidigt inte att vi ska behöva räkna med anmälningar bara för att barnen syns. Det är lite som att säga att jag inte borde använda min dyra klocka för då kommer någon kanske vilja råna mig. Vi kommer fasa ut barnen ju större dom blir och när dom själva inte vill vara med kommer vi absolut inte tvinga dom. Vi delar inte med oss av känsliga saker utan bedömer vad som är OK att dela med oss av. Jag förstår att man kan ha invändningar på hur vi väljer att göra och tycker att ett annat sätt hade varit bättre men jag tror få på riktigt tror att barnen far illa. Jag upplever, också från kommentarer från er, att det finns gott om personer som anmäler till soc för att dom har problem med hur man uppfostrar barn snarare än att dom tror att barnet far illa ut på riktigt. Som har ett problem med något dom ser för att dom inte skulle göra så och därför skickar in en anmälan. Soc är ingen uppfostringsmyndighet och jag tycker det är synd att vissa verkar se det som det.

Kommentera

  1. Carolina

    Blir mörkrädd när det verkar finnas en del vuxna människor som tror att man enbart i egenskap av följare på sociala medier kan avgöra om andra är bra och stabila föräldrar!

  2. Natta

    Jag har själv sett hur dem tar hand om sina barn och dem är helt underbara mot ungarna!
    Så de är bara bullshit!
    Stå på er

  3. Lina

    Fast att gå på grunderna att ni vet att ni är bra föräldrar, att era barn är trygga och att ni vet att era barn har de bra, det funkar inte som argument.
    Ja har en vän som blev av med barna när dagis anmälde för att ena pojken inte kunde sätta på sig gummistövlarna på rätt fot och att flickan hade en lite skitig tröja en morgon.
    Men den mamman va den absolut bästa mamman ja vet om, hon var också en bra förälder, hennes barn va enormt trygga,
    De här va ett par år sen dock men ens argument att man är en bra förälder med trygga barn håller inte alltid.

    1. Jessi

      Tvivlar starkt på att det var de enda grunderna. Ett beslut om ett omhändertagande tas av förvaltningsrätten (ej socialtjänsten, de gör endast utredning och förslag till beslut) och det krävs extremt mycket för att det ska gå så långt. Dels att man måste visat att det inte går att ha löst på andra sätt, exempelvis familjebehandling. Och att barn enbart inte kan ta på sig en gummistövel eller har smutsiga kläder en dag är inte grund för att en domstol ska ta beslut om omhändertagande.
      Som utomstående hör du bara en sida av storyn, och bara den del din vän väljer att dela. En utredning om omhändertagande är gedigen och massiv utredning där flera personer hörs. Du får aldrig hela bilden och det kan finnas många saker dolt under ytan som gjorde att din vän ej kunde ha kvar sina barn.
      /socialsekreterare inom barn och unga.

      1. Larissa

        Jessi… vad socs regler är och vad de gör är helt olika saker . Även om förvaltningsrätten tar besluten så litar de på soc och dömer alltid till deras fördel . Allt handlar om vilken soc handläggare man får . Får man en bra blir inte mycket som händer men får man en häxa så kan hon ställa till med mycket . Jag vet flera bra mammor och familjer som blivit av med sina barn på grund av skit saker . Gå in på alla omhändartagar sidor på Facebook tex ”pappa varför ” där både advokater och annat är inne och skriver vad de upplevt. Många har blivit av med sina barn för helt sjuka saker .

        1. Soctant

          Det stämmer dock inte att förvaltningsrätten alltid går på socialtjänstens linje. Socialtjänsten ansöker om LVU och förvaltningsrätten kan bevilja eller avslå, de beviljar inte alltid. Det krävs SÅ SJUKT mycket för att barn ska bli omhändertagna. Föräldrar får SÅ mycket chanser. Föräldrar får behålla sina barn trots enorma brister, för det finns oftast fördelar med att barnen får stanna hos sina föräldrar. Jag säger ofta för det är verkligen inte alltid. Till 99,99999 % chans är det mer än bara dessa ”skitsaker” som ligger till grund för ett omhändertagande..

  4. A-M

    Jag blev anmäld. För att min dotter var rädd för mig. Dummaste jag hört. Anmälaren var en granne som tyckte om att jävlas med allt och alla.

  5. Nina

    Rätt sjukt att ni får en soc-anmälan på er, som inte ens var befogad, men Bingo och Katrin lägger upp en film på Instagram, där de åker runt i en öppen bil utan bälten på barnen…

    1. Elin

      Finns inga bälten insidans gamla bilar, likadant med alla gamla raggarbilar. Sen är det hus kanske bra om man inte filmar samtidigt som man kör bilen 😀

Visa alla 9 kommentarer
Familjeliv

Grattis på morsdag

Den här dagen har det varit full fokus på att fira den här fantastiska kvinnan, soon to be mrs Rosas.

Är morsdag (och farsdag) ett kommersiellt jippo som skapar krav på presenter och uppvakning från den andre föräldern? Eller är det en bra påminnare om att ge lite extra uppskattning till sin partner för att hon (eller han) har gett dig det finaste i livet och det är något att värdesätta? Jag lutar mer åt det andra. Tack Paula för att du gått igenom två långa graviditeter och två förlossningar med en urkraft jag inte kan fatta. Tack för att du gett våra döttrar mat, närhet och trygghet sedan första sekund. Tack för allt ditt planerande, roddande, läsande av böcker, idéer på utflykter och kort och gott för att du är världens bästa mamma till våra döttrar. Tack för att du gjort mig till pappa och gett mig världens finaste familj.


P.S Grattis till min egna mamma också – världens bästa farmor!

Och grattis till alla andra fantastiska mammor där ute.

Kommentera

  1. Jasmine

    Du är min dröm man!!!
    Borde finnas många mer män som tänker och har den kärleken och omtanke att ge till kvinnor som du har. Paula o dina döttrar har lyckans tur asså

  2. P

    Hugo! Vet du om det finns någon pulsklocka som man kan ha Spotify på MEN inte behöva ha med mobilen? Hittar ingenstans men det kan väll inte va så svårt? Skönt att slippa ta med mobilen överallt 🙂

  3. Malin

    Min dotter som är fem fick välja vad som helst i affären att köpa till mig i present. Hon valde min favoritglass. Tycker det var väldigt fint av henne ☺️

Visa alla 9 kommentarer
Familjeliv

En dag på Skansen ledde till soc-anmälan

I söndags körde vi en heldag på Skansen hela familjen. Solen stekte, barnen var glada, Paula och jag var glada och vi fick till riktig jäkla kvalitativ familjetid. Dagen tog ut sin rätt och barnen var lagom möra sen när vi kom hem. Jag drog iväg till golfbanan och sen gjorde jag som resten av Sverige och kollade hockeyfinalen. Bra dag allt som allt.

I måndags fick jag dock ett DM på Instagram som först gjorde mig förvirrad. Sen chockad, lite arg och bekymrad. Men nu har jag landat i att det är en riktigt sjuk grej jag vill dela med mig av (självklart censurerat för att inte hänga ut nån):

 



För att klargöra så det inte råder några som helst tvivel, jag har absolut inte varit ute med Molly på cykel och kört framför henne i bilen. I söndags stod barnens cyklar parkerade hela dagen. Jag är kanske inte den mest seriösa pappan alla gånger och visst har jag gjort missar i föräldraskapet men jag skulle aldrig någonsin medvetet utsätta något av mina barn för fara. Självklart skulle jag inte släppa iväg min 5 åring på cykel bakom mig och köra ifrån henne i bilen och lyssna på henne skrika förtvivlat efter mig. Om det hade varit jag hade jag tyckt det var rätt och riktigt att anmäla till soc. Eller kanske ännu hellre ringa polisen på en gång iom att det skulle vara en fara som pågick där och då. Vad ska soc göra några dagar/veckor efter om olyckan redan varit framme med ett barn i trafiken.

Det jag dock ställer mig emot är att anmäla på premissen att det ”hade kunnat vara jag”. Hur ska en person i en Facebook-grupp bedöma att det där skulle kunna vara Hugo Rosas och enkom på det tycka att ”då anmäler vi honom”. En anmälan hos soc tas alltid upp och utreds vilket självklart är bra men det innebär ju också att dom lägger tid och resurser på något som väldigt lätt hade kunnat undvikas genom att 1. vänta in mitt svar där jag hade kunnat säga att nej, familjen var på Skansen hela dagen så det var inte jag. 2. kika in på bloggen/Insta stories och kolla vad jag pysslar med. 3. kolla in på bloggen och titta om barnet hon såg var Molly eller Leonore. Personen som anmälde la upp sin grej på fb redan på söndagen och skrev och frågade mig på förmiddagen dagen efter, jag svarade inom ett par timmar men då var anmälan redan lagd. Nu är jag ju inte rädd för en soc-utredning här just med tanke på att det inte var jag eller någon av mina döttrar men jag undrar ändå hur tankegångarna går när man anmäler en bestämd person utan att veta om det var den man såg. Livet som offentlig person bjuder ibland på lite oväntade händelser, minst sagt.

Kommentera

  1. Fnulan

    Så bra och vuxet reagerat av dig Hugo!
    Jag tycker att kvinnan är en hjälte och har otroligt mycket civilkurage. Det behövs massor av det men det blev jäkligt tokigt att någon ”trodde, antog och spekulerade” och någon annan gjorde en anmälan på det. Korkat och naivt.
    Dock vill jag ändå att denna kvinna ska veta att hennes oro hade kunnat rädda ett barn som farit/far illa och det är fantastiskt att agera för att rädda de små. Era telningar har fantastiska föräldrar.
    Hälsa familjen och vi ses kanske på en kaffe snart 😉 Slörp…

  2. Sofia

    Hej! Jag arbetar inom socialtjänsten med barn och unga (är i grunden socionom). När socialtjänsten får in en orosanmälan görs först och främst en skyddsbedömning baserat på de inkomna uppgifterna, det vill säga en bedömning om barnet är i akut behov av skydd. Detta sker främst om det förekommer våld och/eller sexuella övergrepp. I annat fall görs en förhandsbedömning om utredning ska inledas eller inte, där socialsekreteraren gör en bedömning av den inkomna orosanmälan, samtalar med den part anmälan gäller (i detta fall du och Paula eftersom ni är vårdnadshavare) och i vissa fall även barnet. En förhandsbedömning är inte samma sak som en utredning, utan alltså endast en bedömning om det finns skäl att öppna utredning eller inte. I den kommun jag arbetar i leder cirka 50% av inkomna orosanmälningar till att utredning inleds. I ert fall tror jag inte att ni har något att oroa er för, och att ni blivit kallade till ett samtal beror alltså på förhandsbedömningen. Anmälan kommer troligtvis inte gå längre än så. Förstår att det som förälder är frusterande att ta emot ett sådant brev, men jag tror inte att ni har något att oroa er för. Socialtjänsten har tyvärr ett rykte av att ”ta barn”, när verkligheten egentligen är att det är den absolut sista utvägen man tar till. Innan det kommer till ett sådant skede ska alla andra möjligheter till stöd vara uttömda, eller så ska behovet vara akut.

    Ha en fin helg!

  3. A

    Det är hemskt hur man kan anmäla någon man inte ens är säker på är den personen! 😣 jag hoppas allt ordnar sig!

  4. Sabina

    Hej, jag jobbar inom socialtjänsten fast i en annan kommun. Vill bara säga att jag förstår din/er oro att få en anmälan på sig, det är inte roligt att behöva bli anmäld. Det är tyvärr vanligt att folk anmäler hit och dit på inga grunder alls för att ”sätta dit” någon, vanligast anonyma anmälningar. En anmälan ska alltid behandlas av socialtjänsten genom en förhandsbedömning,en bedömning om att inleda utredning eller inte. Det är långt ifrån alla anmälningar som leder till en utredning. I förhandsbedömningen pratar man nästan alltid med vårdnadshavare och ibland med barnet ifråga (om det är lämpligt). Enda gången det alltid inleds är då det handlar om våld. Jag jobbar själv med att utreda, och möter många föräldrar som möter socialtjänsten och det är ofta med stor nervositet och rädsla. Många har uppfattningen om att vi bara ”tar barn”, det är endast vid särskilda omständigheter och inget som görs i handvändning. Vi utreder om barnet eller föräldrarna är i behov av stöd kring något som inte fungerar hemma. Jag tror att mötet på socialtjänsten kommer att gå bra, förklara läget och var öppen 🙂 Kram

  5. Corre

    Tycker synd om Hugo när det inte var han och hans dotter.

    Dock tycker jag ännu mer synd om den flickan som råka ut för detta.
    Vilken panik för henne, cykla gråtandes efter sin pappa på det viset.
    Jag hoppas den lilla flickan mår bra.

  6. Louise

    De här va verkligen inte ok! Varför inte kolla med dig? Kan ha att göra med hur du bar Leonore vid Valborg, vet att många reagerade starkt på det.

  7. Ida

    Vilka hjältar det finns. Fyfan. Säg till folk på plats och kolla regnr på bilen.

    Detta va inte så oskyldigt. Tror någon är avund och kör ett fult spel mot er. Arg man blir.

  8. Sara

    De är de sjukaste jag läst! Va är de för fel på människor. Kärringen (antar att de är en kvinna) slösar ju bara socialen tid, tid dom kunnat lagt på ett barn som faktiskt far illa.
    Även den pappan de va, hon har ingen aning om va de var som faktiskt hände.. kan lika gärna vara ett skilsmässobarn som blivit ledsen när pappa lämnat av och hoppat på cykel och åkt efter. Eller liknande situation.
    Hur som helst folk måste ha mer kött på benen innan man anklagar och anmäler folk.

  9. Malin

    Hahaha, fyfan vilken sjuk person. Orosanmälan till soc är dock allvarliga saker och jävligt konstigt att hänga ut dig efter att ”nån trott att det kke kunde varit du”?!?! Tycker det låter skumt i allmänhet.
    Frågan är om det ens lagts ut nåt inlägg på fb alls. Himla kul dock att personen är så himla upptagen att hon inte hinner vänta ngra timmar på att ev få ett svar o ”redan behövt lägga händelsen bakom sig” när du svarat… Ändå verkar hon ha tid till att skriva ett jäkligt långt DM sen trots allt. #busylife

  10. G

    Jag vet att många skriver ” ni kommer bli kontaktade” jag jobbar med ungdomar och kan ibland gå bananas på soc tanterna för de alltid tar all tid i världen känns det som ibland. Så om jag var du hade jag själv kontaktat soc. Det är inte säkert att de kontaktar er, utan ibland samlar man på oroanmälan tills ” det är såppas mkt då kliver dom in” så denna kan lika gärna va ligga kvar där bara. Kontakta dom och visa att du är upprörd. Det är inte ok Hugo.

    1. Sabina

      Eller så är det så att de hanterar anmälningarna men att du inte får veta, anmälaren får sällan veta vad som händer och tror då att ”inget händer”. Alla anmälningar ska hanteras, vårdnadshavare ska bli kontaktade om det finns en anmälan. (Jobbar själv på soc så har koll). Och ofta är det så att vårdnadshavare blir kontaktade, men att ingen utredning inleds. Då görs det inget mer sen.

  11. G

    Det var det sjukaste jag läst. Tror nog personen ville ha lite Facebook applåder att ” hon vart så himla duktig på anmäla” men som du säger tog hon tiden att lägga det på Facebook kunde hon tagit sig tiden för att fråga dig. Och om man nu ska leka så himla duktig vem fan går gör oroanmälan efter att någon skrivit ” kan varit Hugo” såna människor ska hålla sig långt borta från anmälningar. Fyfan va arg jag blir!

  12. Theresa

    Hej! Jag förstår att det är väldigt obehagligt att bli anmäld. Detta kommer högst troligt att resultera i att de ringer er inom några dagar (de måste inom två veckor från det att anmälan kommer in besluta om det ska öppnas utredning eller ej) och efter det samtalet kommer ärendet avslutas. Har de väldigt mycket tid över kanske de kallar in er på ett möte med samma resultat, detta kommer inte leda till något alls i huvud taget. Jättetråkigt att anmäla på sådana grunder, det är också sjukt frustrerande som socialsekreterare för det är inget man kan göra nåt med.
    Lycka till!

  13. Diana

    Men va fan. Vad sjukt att man bara slänger iväg en anmälan bara sådär! Shit vad enkelt folk har det att anmäla till höger och vänster… på spanska brukar man säga ”håll koll på din egna röv innan du kollar på andras…” haha. Det är mitt tips till den damen …antar att det var en dam, män brukar sällan vara så jädrans näsvisa och irriterande. 😀

  14. Jenny

    Detta är helt sjukt 😂 måste vara en psykiskt labil person som inte vetat bättre dessvärre. Otroligt tråkigt!

  15. Madde

    Wtf!!! Hur fan kan man göra en anmälan bara sådär och tro att det var du? OCH INTE ENS KOLLA MED DIG FÖRST? Sjukaste jag hört. Vilket jävla psycho.. Shit.

  16. Nettan

    Herregud!! Hur kan man ens göra en anmälan för att man ”tror” att det är du!?! Hoppas människan läser här och få jäkligt dåligt samvete men jag tvivlar. Vissa ska bara lägga nästan i blöt utan att ens använda hjärnan innan. Civilkurage hade varit om människan hade stoppat flickan, pratat med henne och inte ringa soc det första man gör!! Onödig anmälan som kommer korta samhället. Blir så trött på sånt!

  17. Leila

    Du borde anmäla och stämma henne. Det har blivit hobby anmäla folk till soc idag. Folk borde skaffa eget liv istället för lägga näsan i andras

  18. Linda

    Hur kan man anmäla för något som kanake varit du utan att vara säker? Vad är det för sjuk jävla människa. Alltså usch jag blir mörkrädd!!

  19. Lotta

    Blev sååååå himla ledsen när jag läste det här. Vad är det för människa som antagit att det varit du och sen bara skickat in en soc.anmälan mot er när hon inte ens var säker på om det var du eller inte. Visst är det bra att det finns möjlighet att orosanmäla, men det ska ju inte missbrukas! Nu ska en handläggare på Soc behandla den här orosanmälan, även om inga åtgärder kmr att vidtas, men dessa resurser kunde och skulle ju istället ha lagts på ett barn som verkligen far illa!

    Jag var också på Skansen i söndags och såg faktiskt er. Tänkte gå fram till er och hälsa, och hade tänkt berömma er för hur fina ni är/verkar vara mot varandra och era barn, av det man ser på era bloggar och av det jag såg på Skansen. Var väldigt nära på att gå fram, men ville inte störa er, men nu ångrar jag mig nästan när jag läser att ni utsätts för sånt här. Du och Paula borde istället överrösas med kärlek och få en massa beröm för hur otroligt härliga ni är. Ni har så lätt för skratt båda två, det är så fint att se.

    Jag hoppas verkligen att ni kan skaka av er det här snart och fortsätta vara starka. Och jag är tacksam så länge ni vill dela med er så mkt av era liv i era bloggar, men förstår den dagen ni väljer att lägga ned, med tanke på all den skit ni måste utstå. Nästa gång jag ser dig el din blivande fru ska jag gå fram till er och säga hur fantastiska ni är. All kärlek till dig och din familj!

    / Lotta

  20. Linda

    Vad finns de för folk där ute?? Tro sig vara någon som de inte visar sig vara och sen anmäla, jävla idiot!! Ta reda på fakta innan!!!!

  21. Nathalie

    Hej! Vad tråkigt att det blev så, som du sa bra att personen har civilkurage och står upp för ett barn, synd att ni får ta någon typ av smäll bara.

    Hur som. Jag arbetar på socialtjänstens utredningsenhet gällande barn. Vill bara göra ett förtydligande, som förhoppningsvis gör att det känns något lättare för dig och Paula. (Obs att det är barnets situation som anmäls och inte bara en enskild förälder= båda kommer troligtvis bli kontaktade). Min gissning är att ni kommer få en telefonkontakt alternativt ett möte där ni förklarar situationen. Utfallet kommer troligtvis bli beslutet ”utredning inleds ej”. Observera att ett sådant beslut måste tas inom två veckor från det att anmälan kommer in = i slutet på nästa vecka/början på veckan därpå, bör ni inte ha någon som helst inblandning hos socialtjänsten och anmälan bör gallras (typ slängas), om barnen inte tidigare varit aktuella där, vilket jag gissar på att de inte har.

    Hoppas allt går bra!

  22. Anna

    Herregud vilken rutten människa. Man borde anmäla HENNE för det hon gjorde.

    Hoppas du läser det här!!
    Hur fan tänkte du??? Du kanske borde ta reda på sanningen först innan du bara kastar ut namn.

    Hugo, jag tycker så synd om dig, bara för du är en sån rolig pappa anses du kunna göra något sånt här. Av det jag ser, är du världens bästa pappa. Du har dina hobby,intressen – men du klarar ändå av att vara så närvarande, uppmärksam och varm & kärleksfull pappa. Jag önskar alla pappor var som dig, verkligen. Trist att sånt här ska hända pga en idiot som inte kan ta reda på fakta innan hon gör en anmälan!!

  23. Emma

    Alltså usch vad arg jag blir! Så himla onödigt att soc ska lägga sina resurser och tid på något sådant när andra barn verkligen far illa & behöver hjälp. Tycker det är trits med folk som gör såna här orosanmälningar när man inte ens vet vem personen i fråga är. Hoppas personen skäms och tänker ett steg längre nästa gång.

  24. cecilia

    är detta ett skämt? vet inte om jag ska skratta eller gråta.
    Fruktansvärt att blanda in en förälders namn i en socanmälan när anmälaren i fråga inte har någon aning om vem personen var.
    Finner inga ord, är folk såhär??

  25. Nancy

    Vad svarade hon på det du skrev? Vad hade hon för argument att hon ej kunde vänta in ditt svar?

    Usch vad arg man blir!!

  26. Petra

    Hur kan man anmäla dig för någon trott att det var du. Verkar helsjukt. Självklart ska man anmäla om man har grund för det men absolut ej om man inte är 100% säker. Soc har nog viktigare saker för sig än detta. Galet.

  27. Amanda

    Så onödigt att socialtjänstens resurser och tid ska läggas på saker som är onödigt. Man ska självklart soc.anmäla om man är orolig att något inte står rätt till. Men att anmäla dig för någon kommenterat att det ev kunde vara du 😂Undrar verkligen vad det antagandet grundats på. Folk har fan inget vett ibland 😴😂

Visa alla 37 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.