Dagens fråga
Dagens frågaFamiljeliv

Förskolan = förvaringsplats?

Hur kan förskolan tycka att det är ok att du går och spelar golf samtidigt som dina barn är på förskolan?! Ni svarar aldrig på den här frågan.
Sen följdkommentar från annan läsare:
Eller att dra ungarna till förskolan när dom är så trötta för att träna eller för att spela golf eller när man bara är hemma. Ja ja ni har också ett jobb men det är skillnad på jobb och jobb. När man har inte ett jobb som man måste vara på kl.7.00, varför då ta ungarna til förskolan kl.7? 

Först och främst känns det som vi svarat på den här frågan rätt många gånger men vi kör igen. Förskolan har alla möjligheter att följa våra dagar genom våra sociala medier och har inga problem med vårt upplägg. Vi hymlar inte med något. Sedan så tar vi inte barnen till förskolan kl 7.

Men om vi drar igenom det här igen. Våra jobb innebär rätt fria arbetstider vilket innebär att våra scheman är flytande. Vissa dagar har vi fullt upp från morgon till kväll med möten, plåtningar, demos eller liknande. Vissa dagar är lite glesare. Våra liv har inga tydliga fack för arbetstid och fritid och vi är ständigt uppkopplade och mycket av det vi gör känns inte som jobb men ingår i det arbete vi har. Fattar att det kan svida i ögonen på vissa men vad ska jag säga, det är så det är. Vi jobbar mycket på kväll och helg också men får det att funka med barnen genom att avsätta tid för dom och göra mkt när dom sover eller genom att ta hjälp av våra nära och kära. Om vi enbart skulle nyttja förskolan när vi hade konkreta möten eller liknande skulle det bli fett hattigt både för barnen, förskolan och oss.
Säg att en arbetsdag för mig kan vara:
Möte med sponsor 9-10
Träningspass innan lunch
Lunchmöte 12.00-13.30 med Clean
Plåtning 14.00-15.00 för samarbete som ska upp
Fritt schema
Kvällsevent 19-21 där jag är moderator
Bloggtid från att jag kommer hem där jag fixar med utkast, mailar med samarbetspartners etc.

Det skulle ju inte fungera att jag lämnade barnen 8.30 för att hinna till mötet och sen åkte tillbaka för att hämta dom och ta med till träningen där vid typ 10.30. Sen åka tillbaka med dom innan mitt lunchmöte, hämta 15.30 och umgås med dom och sen tillbaka för ett kvällspass på föris 18.30 några timmar.

Istället så har vi ”vanliga” tider på förskolan för dom. Vi lämnar vid 8 på morgonen och hämtar oftast mellan 15-16. Om vi har fria eftermiddagar hämtar vi dock ofta runt 14 (mest Paula då). Våra barn trivs på förskolan. Dom har fantastiska pedagoger och personal som barnen tycker om och vi föräldrar också. Barnen har massor av kompisar dom leker med på dagarna och kommer hem med historier om vad dom hittat på under dagen. Vår förskola skickar dessutom ut mail med uppdateringar på vad dom gör för aktiviteter och vad barnen får lära sig. Jag ser det som att barnen har det väldigt bra och utvecklas där? När vi sen hämtar barnen är det fullt fokus på dom tills det är läggdags och sen fortsätter vi jobba. Det ni kan tycka är att ”träna på arbetstid” eller liknande är ju faktiskt arbetstid, jag är fortfarande signad atlet för Reebok och att träna ingår liksom i mitt jobb.

Jag blir inte riktigt klok på det här med förskolan. Är förskolan bara en förvaringsplats för arbetande föräldrar? Eller är det en pedagogisk verksamhet? Kan vi räta ut det nu för å ena sidan blir folk hysteriska om man säger dagis och fröken för då undervärderar man verksamheten och pedagogernas utbildning. Å andra sidan ska man absolut inte ha barnen där en minut mer absolut nödvändigt för ”riktigt” arbete för då ska man minsann ta hand om sina ungar själv och inte ha dom på ”förvaring” på förskolan. Vi ser inte förskolan som ett ställe där vi lämnar in ungarna för att få vara hemma och ta det lugnt eller liknande. Jag ser förskolan som en viktig del i deras vardag och det skulle kännas mer ego om vi anpassade deras tider där helt till hur våra dagar ser ut då det blir väldigt olika från dag till dag. Barn behöver rutiner och trygga punkter och jag tror förskolan skulle tycka det var sämre om Molly och Leonore kom och gick lite hipp som happt. Eller är jag helt ute och cyklar?

 

Kommentera

  1. E

    Alltså det är så sjukt att man ska behöva försvara sig (!!) för att man har barnen på förskolan. Men som du skriver så ska ju folk alltid ha nåt att klaga på om det för dem verkar som att ni skulle ha det för bra..
    Skulle kunna skriva hur långt som helst om det här men försöker fatta mig relativt kort. Jag är strax klar med min utbildning till förskolepedagog i Finland. Både i Finland och i Sverige följer pedagogerna en läroplan som är gjorda för att barnen ska få en bra grund och skaffa sig ”en egen identitet” igenom de sociala sammanhang de får på förskolan. Barnen lär sig massvis på förskolan varje dag och sätter grunden inför skolan sen. Det absolut värsta skulle vara att inte låta barn i allmänhet alls gå till någon förskola. Då blir det blir ett enormt stort ”hopp” sedan när de ska börja lågstadiet och då brukar det kunna uppstå problem för de barn .
    Menar folk då att barnen blir lyckligare och bättre människor om de enbart får hänga där hemma hela tiden med mamma och pappa??
    Nej det ska man inte behöva förklara sig för och lägga energi på. Strunta i dem. Ni verkar ha vettiga värdingar och era barn är underbara! Kärlek till er alla

  2. M

    Tråkigt att folk ska tycka till om precis allt i era (och andra influensers) liv. Jag förstår hur du tänker och tänker ungefär likadant. Klart som fan era barn ska ha en stabil och trygg vardag. De går som du skriver vanliga tider, de går inte från öppning till stängning direkt..
    jag jobbar på förskola och skulle inte se det som konstigt om du/ni lämnar och hämtar de tider du/ni gör

  3. Nathalie

    Jag har själv jobbat på fritids och skola och tycker absolut att det inte är mer än rätt att varje barn har rätt till förskola varje dag. Det ska inte spela någon roll vad föräldrarna har för jobb. Sen tror jag att barn mår bäst av att inte gå till 17 eller efter det då jag som pedagog upplevde själv att många barn blir trötta av så stora barngrupper som det tvingas vara idag på få pedagoger pga personal och pengabrist.

    Så kan ni hämta runt 15 är det bara ett plus och fin möjlighet!
    Jag minns själv som barn att ens riktiga kompisar kom från förskolan och inte bara från familjekompisars barn. Jag vet att förskolan är en viktig plats där barnen får lära sig att bli självständiga och skapa egna vänskapskretsar.
    Strunta i att folk reagerar, de har snarare mer egoistisk synvinkel än ni som faktiskt tänker på vad era barn mår bäst utav!

    Men detta är bara min lilla åsikt..

  4. Ida

    Att ni ens ska behöva få sånna frågor är rätt pinsamt.. Men vi lever tyvärr i ett land där det finns för mycket svartsjuka och folk kan inte acceptera att det går bättre för vissa. Jag tycker ni är stora förebilder i föräldralivet ni gör mycket kul med era barn och man ser verkligen kärleken mellan er. Fortsätt precis som ni gör, ni är grym!

  5. Caroline

    Men asså ORKA! Jag är själv mammaledig och har en son på lite mer än 4 år. Jag är hemma hela dagarna men ändå skickar jag honom till förskolan mellan 9-14. Varför? Jo för att han behöver utvecklingen som han får på förskolan och han behöver träffa sina kompisar. Vem bestämmer vad som är bäst för mina barn? JAG! Ingen har med det att göra och vem fan har rätt till att kommentera något man inte har med att göra?! Blir så jävla förbannad på sånt här!
    Ni gör väl vad som fungerar i er vardag? Vad tror folk? Att man inte pallar med sina barn? Kom igen. Väx upp!!!
    Älskar att följa ert liv. Ni är en underbar familj! Fortsätt med det ni gör! ❤️

  6. Sara

    förskolan är en plats där barnen ska få lära sig kunskap men även av den sociala biten med att träffa kompisar och hur man är mot varandras. Spelar ingen roll hur ens arbetstid ser ut utan jag hade ändå velat att min barn skulle få chansen att få med sig allt man får genom att gå på förskolan. Tycker du och Paula gör allt så och gör det som är rätt för era barn!

  7. A

    Tack för svar på frågan.
    Tror att det blir nästan som en kulturkrock när vi skriver om förskolan. För som du och andra skriver så verkar det som att sthlm kommun har andra regler än vissa kommuner. Det är nog det som skapar reflektioner hur just förskolan ställer sig till att ni lämnar tider ni tränar osv. Men det är det här som är bra med sociala medier. Att kunna diskutera om det så att det blir bättre förståelse.

  8. Linnea

    Som barnskötare/blivande förskollärare tycker jag detta är ett intressant inlägg! Jag har många gånger funderat över detta kring er, så tack för klarheten! 🙂 Många föräldrar generellt ser förskolan (eller dagis som många säger fortfarande) som en plats där barnen enbart leker, varför då många pedagoger tar illa upp är för att det är så mycket mer än så! I förskolan har vi en lika strukturerad läroplan som skolan har, vi håller med andra ord i undervisning för/tillsammans med barnen! Men även så är all fast anställd personal utbildad, för att bli förskollärare krävs 3,5 år på högskolan tex och då är de rätt nedvärderande att höra ”behöver du gå på högskolan så länge för att leka och byta blöjor?!”
    Tack för mig och trevlig vecka på er! 🙂

    1. Anna

      Jag förstår inte Vaeför barn med syskon ska vara hemma. Förskolan 2018 är en pedagogisk verksamhet sär alla barn oavsett syskon ska ha rätt till likvärdig pedagogik. I Göteborg får barnen endast gå 15 timmar om man har syskon

      1. Jonna

        Anna; i Göteborg får barnen bara gå 15h/veckan när det andra barnet/syskonet är hemma, alltså när föräldrarna är föräldralediga. Troligtvis för att minska belastningen och överfulla barngrupper.
        När alla syskon är gamla nog att gå på förskolan kan syskonen gå 7-17 om föräldrarna vill.

  9. Hej

    Såhär: på förskolan ska barnen vara när föräldrarna jobbar, pluggar eller söker jobb. Träna, shoppa osv får man göra när barnen är hämtade. Förskolan är pressad som den är, utan att egoistiska föräldrar utnyttjar deras resurser, eller skattebetalarnas pengar! I den bästa av världar är det en pedagogisk verksamhet 6:30-18:30 på förskolan, men det är inte rimligt, utan skulle mer säga att det är mellan 9-15. Så vill man att ”barnen ska vara på föris för det sociala osv” så är 9-15 en bra ramtid. För då får de precis det de behöver på förskolan samtidigt som de kan ta sovmorgon och gå hem tidigare för att vara med personerna som faktiskt betyder mest: mamma och pappa, (eller mamma och mamma, pappa och pappa, osv).

    1. Emma

      Herregud, har folk inget bättre för sig än att lägga sig i hur andra människor sköter sina barn eller hur de väljer att ha dom på förskolan?! Det är helt upp till Hugo och Paula hur dom vill göra och varken Molly eller Leonore verkar må dåligt av att gå på förskolan så kan folk bara sluta lägga sig i. Dom får väl göra det som funkar bäst för dom! Jag har själv en son på 2 år som går på förskola mellan 8-16.30 varje dag. Han älskar att vara där och springer i princip dit varje morgon, där får han ju leka med kompisar och hitta på massa skoj som inte går att göra hemma. Dessutom har han lärt sig otroligt mycket sen han började och det är kul att följa hans utveckling. Det är viktigt för barn att lära sig samspela med andra, att utsättas för andra miljöer och få utforska nya saker. Det kan dom göra på ett helt annat sätt när dom är på förskolan än hemma. Hur som helst kan vi nog vara överens om att 99% av alla föräldrar sätter sina barn i första fokus och gör det absolut bästa dom kan. Många föräldrar har redan dåligt samvete pga långa dagar på föris osv, man behöver inte göra det värre genom att kasta skit. Alla har olika förutsättningar och olika livssituationer, så kan var och en bara sköta sitt och sluta sitta men den där dryga pekpinnen.

      1. Hej

        Det här handlar INTE om den dryga pekpinnen. Det här handlar om förskolans verklighet. Ärligt talat är det en smutsig business. Det går ut på en sak: hålla kunderna nöjda (föräldrarna). Och det är på barnens och pedagogernas bekostnad. Man kan ju lätt tro att det är otroligt härligt för ens barn att få vara på föris mer än en hel arbetsdag och bara få lära sig massa och leka med alla härliga kompisar. Men sen finns det ju faktiskt de dagar (skulle säga 40% av tiden) som allt bara är skit. Pedagoger jobbar över för att täcka upp så inte vikarier blir ensamma med barnen (jobbar över både morgon och eftermiddag), hoppar över raster (som det är lag på att man ska få ha), inte hinner med toalettbesök osv. Det här handlar inte om att vara dryg eller något sånt, det här handlar om BARNENS bästa. Och barnen har det inte alltid bäst på förskolan. Barnen har det bra på förskolan när det finns ordinarie pedagoger på plats, som är glada och peppade för en dag av lärande med alla härliga barn.
        Kan säga att min första arbetsvecka som fast anställd barnskötare var en chock. Jag blödde igenom mitt mensskydd tre dagar i rad för att det inte fanns tid för mig att komma ifrån för ett toalettbesök. Kände när det hände, men kunde inte göra något åt saken, så fick sitta där med tårar i ögonen. Har även börjat dagen med att gå in och gråta i köket för att jag visste vad jag hade för dag framför mig. Hoppas ni får mer insikt i förskolans värld, och inser att det inte alltid är skoj och lek. Och trots allt det här skulle jag inte byta det mot något annat yrke (än), för barnen är fantastiska och relationerna man får till de flesta föräldrar är otroligt fin.

        1. Emma

          Jag vet inte vad du jobbar på för förskola men sådär ser det verkligen inte ut på den min son går på. Det är alltid god stämning, pedagogerna är glada och på bra humör och barnen får verkligen stimulans. Är någon av pedagogerna sjuk så har dom en handfull vikarier som kan hoppa in som varit på den förskolan förut som känner till verksamheten och barnen. Jag skulle säga att det är en väldigt trygg förskola där vi har bra kontakt med både pedagoger och andra föräldrar. Är det nånting som ska förmedlas får vi alltid mail eller brev med oss hem, med andra ord inga konstigheter. Sen är det ju rent ut sagt skit att höra om dina upplevelser men jag tror och hoppas att det inte ser ut så på många förskolor för jag har faktiskt aldrig hört om det här där jag bor. Och hade min son vantrivts eller på annat sätt signalerat att han mår dåligt på förskolan så hade jag såklart fått göra nånting åt det. Men han älskar att vara där och det känns såklart skönt för mig som förälder, att veta att han har kul.

          1. Hej

            Vi har 100% nöjda föräldrar enligt senaste undersökningen, så tro mig att vi är bra på att dölja det. Föräldrarna möts alltid av ett leende oavsett hur hårt det är. Jobbat på flera förskolor i Sthlms stad, alla är inte lika, men de flesta har det tufft. Tycker det är konstigt att folk försöker blunda för det, när vi alla är här med ett syfte: att barnen ska ha det bra.

          2. M

            Oj men allt är ju lätt att dölja. Har jobbat på några förskolor/skolor nu och de flesta har bra rutin på allt. Barnen trivs och könner sig trygga. Men vi personalen mår skit, av olika anledningar på de olika ställena. Men som sagt det mesta går att dölja. När man vet att det är lämnings/hämtningsdags då jävlar tar man fram ens bästa humör och leendet på läpparna

      2. H

        Finns en anledning till att Förskoleupproret #pressatläge skapades. Där många pedagoger vittnade om ohållbara situationer. GP skrev ”Berättelser om hur personal står och säger till föräldrar att en kollega är på toaletten, när personen ifråga är själv med 20 barn. Hur personal gråter, kräks, glömmer barn och små barn far riktigt illa”
        Trots det är många överlag nöjda med förskolan, dels för att förskolans personal är grymma men också tyvärr, för att det är en tystnadskultur. Sanningen når inte fram till föräldrarna. Och det är just föräldrarna som har makten att göra en förändring. Ställer sig föräldrarna upp och säger stopp måste de högre upp lyssna. Förskolans personal har ju inte ens rätt att gå ut i strejk, trots skeva arbetsförhållanden

  10. Niqabisten

    En sak har jag lärt mig och det är att vad man än gör så finns det alltid folk som inte gillar en och ska klaga så gör det som ni och barnen mår bäst av och strunta i vad andra tycker och säger. Livet är för kort för anpassa sig till vad andra tycker och tänker

  11. G

    Nä för då hade dom klagat på det. ” stackars barn utan rutiner ni förstör pedagogiken för dom för att ni är så ego och tänker på era sociala medie liv ”

    Sluta förklara er. Finns retards överallt

  12. Katta

    Självklart ska inte barnen lämnas och hämtas flera gånger per dag, det skulle ju bara vara korkat.
    Men man hämtar efter arbetsdagens slut och detta gäller alla föräldrar oavsett livsstil, jobb mm.

    Mitt barns förskola föreslog att sonen skulle hämtas och lämnas flera gånger per dag för att jag arbetade delad tur så mao skulle han lämnas 730, hämtas 930, lämnas 1430 och hämtas igen 1720.
    Naturligtvis sa jag nej till det för hur hattigt hade inte det blivit för honom.

  13. Mimmi

    Ok ni har ett väldigt komplext jobb i förhållande till oss andra. Visst jag köper att ni lämnar 8-14 pga att ni är influencers. MEN alla andra???

    På mitt barns förskola skriver dom tydligt ”förälder ledig = barn ledig”. Jag har jobbat inom vården och ibland gick det en vecka att min son inte var på fsk pga att jag vart ledig?! Det var hattigt men så är reglerna!! Vem fan vill inte passa på att göra alla tråkiga måsten när barnen är på fsk liksom!!! Hos oss får man INTE handla medan barnet är på fsk!! Inte ens tandläkartid räknas man får rodda med annan barnvakt då. Dom är sjukt strikta med det. När jag skulle börja 14.00 så fick jag lämna 11.30 endast för att min son sov mellan 12-14 vilket innebar att jag inte kunde lämna 13.30 innan ja körde till jobb. Annars lämnar man inte när man är ledig 🤨. Kontinuitet bla bla bla, kanske en dag i veckan kan man lämna fast man är ledig, så men inte fan gör man d mån-fre bara för man är ledig hela veckan! Sjukt ju.

    1. Sofia

      Men VARFÖR har du ditt barn på en förskola som är så stenålders med hur dom ser på en modern vardag med olika arbetstider? Herregud, idag är det minst lika vanligt att man jobbar oregelbundet som 9-5. Intressant att veta hur din förskola förhåller sig, absolut, men du kan ju inte vara bitter på de förskolor som har ett mer sunt synsätt på vad en förälder får och inte göra…. Du väljer ju själv förskola och du väljer att ställa krav på dom. Förskolan är toppen för barnen som får utvecklas på ett helt annat sätt än hemma med föräldrarna.

      1. Ta

        Man kan få ut mycket med föräldern hemma! Samt trygghet och kärlek med. Man skaffar väll barn för att vara med dem och ta hand om dem. Inte för att andra ska ta hand om dem när det ej behövs egentligen?
        När ska man umgås med barnet om inte på ens lediga tid?

      2. Anna

        Men Sofia vilken värld lever du i?? Det är ju kommunerna som bestämmer riktlinjerna inte förskolorna själva, om de inte är privat då. I vår kommun är dom hårda. Är man ledig så ska barnet vara hemma. Man får inte ens handla även om affären är påvägen från jobbet t.ex. Dessutom väljer man inte förskola. Man får önska men ofta är det långa köer och om man tackar nej till en erbjuden plats hamnar man sist i kön igen, iaf i vår kommun.

  14. Sara

    Wow.

    Jag jobbar natt inom vården vilket innebär hattigt schema. Är även ledig 10 dagar i sträck varje månad, ska min son vara hemma 10 dagar varje månad och missa projekt, utveckling och vad kompisarna gör om dagarna? Snacka om att det skulle skapa utanförskap. Kan folk bara sköta sitt? Jisses.

    1. T

      Missa 10 dagar och få den tiden med dig istället ? Vilket guldläge när barnen är små. Är det inte värt något? Det han ”missar” som du säger kan väll Du ge honom på olika sätt? Öppna förskolan , hitta på saker tillsammans i alla dess former. Varför skulle han lida av att spendera den tiden med dig?

      1. Lisa

        Kan garantera att ditt barn inte går miste om något, isåfall att få spendera ovärdelig tid med dig som förälder. Att få vara med sin förälder är värt mer än att vara på förskolan. Med det sagt vet jag att nattjobb sliter och att du möjligtvis är i behov av återhämtning.

      2. Sara

        Jag har sjävklart min son hemma från förskolan emellanåt dessa dagar och då hittar vi på annat roligt och de dagar han är på förskolan så går han korta dagar. Vill vara med min son så ofta som möjligt men i samråd med pedagogerna så går han några dagar trots min ledighet, då de tycker han skulle missa för mycket annars. Vårt upplägg funkar iaf 🙂

        1. M

          Min son börjar förskolan i februari, jag arbetar också natt, = ledig 9 dagar på rad var tredje vecka. Han har rätt att gå 100% på förskolan så kommunen anser att det är min återhämtningstid. Självklart kommer han inte gå hela dagar. Men han kommer gå så han har rutiner, jag kommer antagligen hämta efter lunch på lediga dagar.
          Jag kommer inte lämna honom på dagis för att jag ska förvara honom. Så korkat! Han ska få gå för att vara en del i gruppen och lära sig oxh vara med och utveckla sig.

          Jag är väldigt glad för mina arbetstider för det kommer ge oss så mycket mer tid tillsammans än om jag haft ett mån-fre jobb som hans pappa exempelvis. Nattjobb är perfekt när man har barn. Bara att man saknar dom på natten när man jobbar ♥️

  15. Tini

    Det som jag tänkt på nångång när det nämnts är när ex Paula skrivit någongång ang hur man får ihop livspusslet med barn och träning och fixa saker. Det är väll isf bara snack när man i Stockholm har möjligheten till att lämna på förskolan hur som? Och när ni i ert arbete tränar och exempelvis går till frisören. Då är väll livspusslet inte så svårt att få ihop.

  16. Therese

    Haha. Alltså, känns som att hur man än gör som förälder så gör man fel, speciellt om man inte jobbar mån-fre 7-16 eller 8-17.

    Som någon ovan skrev tycker hen det är konstigt att man lämnar sitt barn på förskolan mitt i veckan om man tex är ledig. Det tycker inte jag. Så länge man är överens med förskolan och ser till barnens bästa så gör man där efter. Jag som jobbar inom vården jobbar mycket oregelbundna tider och är ledig mer vissa veckor än andra, och vet att mina barn inte skulle må bra av att behöva gå 1-2 dagar ena veckan och 3-4 dagar nästa, det blir ingen kontinuitet och rutin. Istället passar jag på att göra tråkiga måsten såsom städa o handla dom dagar jag är ledig och barnen är på förskolan så att jag kan lägga allt fokus på barnen från att jag hämtar tills att dom lägger sig och sover för natten. Win win.

    Så länge man som förälder och förskolepersonal har en dialog och är överens så behöver ju ingen annan bry sig. Kan vi inte bara utgå ifrån att alla gör så gott man kan och alltid försöker göra det bästa för sina barn?

    1. Mimmi

      Fast det är ju inte tillåtet?? På mitt barns förskola skriver dom tydligt ”förälder ledig = barn ledig”. Jag har jobbat inom vården och ibland gick det en vecka att min son inte var på fsk pga att jag vart ledig?! Det var hattigt men så är reglerna!! Vem fan vill inte passa på att göra alla tråkiga måsten när barnen är på fsk liksom!!! Hos oss får man INTE handla medan barnet är på fsk!! Inte ens tandläkartid räknas man får rodda med annan barnvakt då.

  17. Diana

    Håller med dig helt och hållet Hugo. Det är värre att ha hattiga scheman för barnen, barn ska ha rutiner, fasta rutiner och regler. Det mår de bäst av. Men det lyser avundsjuka genom dessa kommentarer. Det är sällan något annat än det. Ni är grymt bra föräldrar och gör det ni kan på bästa sätt. Ni har annorlunda jobb och det svider i mångas ögon. Men det är fortfarande ett jobb, det kräver tid. Njut av era härliga jobb medan ni kan och barnen mår bra i sin förskola med kompisar (=socialt umgänge) och pedagogerna (=samhällslära). Kram

    1. T

      Jag jobbar ”hattigt” schema inom vården.
      Mitt barn mår utmärkt av att ibland gå 4 dagar, ibland 3 och nångång 5.
      Ibland får jag höra att det är mysigt när vi har en ledig dag tillsammans mitt i veckan. Skulle aldrig i mitt liv lämna den dagen jag är fri. Den dagen passar man ju på att göra något kul tillsammans. Att jag sen jobbar helg så får hon tid med sin pappa. Win win.

      Att gå på dagis 5 dagar i veckan 7-16 är krävande för ett barn samtidigt. Att slåss om uppmärksamhet med andra barn. Mycket ljud hela tiden. Så att ha ett ”hattigt” schema är ingen nackdel någonstans! Det ser jag som fördel för då man kan unna sig att vara uppe lite längre nånkväll. Ha sovmorgon mitt i veckan.

      1. Sara

        Jag har också ”hattigt” schema och skulle inte heller kunna lämna mina barn på förskolan när jag är ledig, även om jag fick! Så underbart att få spendera en dag eller två med dem mitt i veckan!
        Har 6-veckors schema och en av veckorna jobbar jag måndag-fredag, barnen är helt slut efter den veckan. Ibland känns det surt att behöva åka till jobbet när resten av familjen är hemma, men så tänker man på hur mycket mer tid barnen får med oss föräldrar när en jobbar oregelbundet och en regelbundet, och det är så värt det!

        1. Emelie

          T och Sara, det är ERA arbetstider, ERA barn och ERT sätt att se på saker och ting. Om Hugo, Paula och pedagogerna på barnens förskola är okej med detta upplägg så är väl det ingenting som ni behöver övertyga dem om är fel? Alla är olika, acceptera det.

          1. Sara

            Jag har inte försökt övertyga någon om att det är fel? Hugo och Paula har ju inte barnen på förskolan om de är lediga en hel dag. Men en del personer i detta kommentarsfält verkar tycka att barnen har det bättre på förskolan än hemma och då tycker jag att man borde tänka en gång till. Barnen lär sig mycket och har sina kompisar på förskolan, ja. Men barn mår bäst av att vara med sina föräldrar och föräldrarnas uppmärksamhet. Det kan inte förskolan ersätta.

          2. Sanna

            Hahah varför skulle dom det? Så gammalmodigt tänkt. Det är väl mysigt att få stanna hemma med mamma nångång ibland, men kompisarna går först. Så tycker man som liten. Sluta försöka kväva era barn. Har ni inget eget liv alls eller minns ni inte hur ni själva älskade förskolan??

          3. Liberal

            Sara det är dina åsikter så lev efter dem och försök fatta att det finns andra människor som tycker annorlunda och dina åsikter är inte DET rätta utan dem är rätt för dig.

          4. Mamma

            Till sanna! Kväva våra barn? Kompisarna går först? Jösses! Min dotter gillar förkalkande och kompisar men blir lika glad att vara hemma mig på mins lediga dagar! Det är trygghet att hon tycker att vara lika mycket där som hemma. Hade min dotter föredragit förskolan hade jag börjat fundera varför hon ej trivs med mig hemma.
            Jag har inte klankat på Paula och Hugos sätt utan ifrågasatte vissas syn på lämning här i fältet. Att lämna vid ledighet. Man skaffar inte barn för att andra ska ta hand om dem när det ej behövs! Det moderna samhället ? Ja så lätt det är att lämna ifrån sig sitt barn isf och ej orka ta hand om det själv och ge den det behöver. Barn behöver sina föräldrar också.

            Många föräldrar lämnar och skyller på att barnen vill och behöver det. Men det är kanske JUST DU som behöver det? Egentid , att kunna göra vad du vill. Då ska man inte skaffa barn kanske om man ej kan ta hand om dem själv när de är lediga och ge dem sånt.

            Dagens moderna samhälle är nog inte alltid bättre än det var förr. Idag har man inte tid till ditten och datten och sociala medier är en stor del av oss och många mår dåligt. Barn behöver sina föräldrar och deras kärlek och att vi ser dem.

  18. Jenny

    Jag är övertygad om att ni gör det bästa för era barn och det märks hur mycket ni tycker om att umgås med dom. Era barn har ju heller inte så långa dagar på förskolan. Däremot tycker jag det är helt sjukt att man får lämna barnen på heltid på föris samtidigt som man är föräldraledig med syskon! Den pedagogiska verksamheten sträcker sig mellan 9-14 så räcker ju att gå på förskolan dom timmarna.
    Vet också många föräldrar som jobbar helg och därmed är lediga i veckorna och ändå lämnar in barnen på förskolan dessa dagar. Mycket konstigt tycker jag, då har man ju missat massa tid med barnet under helgen och borde vilja ta igen det när man är ledig.. Skulle aldrig falla mig in att lämna min dotter på föris om jag inte jobbar..
    Tack för en bra blogg, tycker du skriver himla vettigt!
    Kram

    1. Emelie

      Vi är en av dem familjer där pappan jobbar vissa helger och vi väljer att lämna på förskola även om han är ledig vissa veckor. Vår dotter är 3 år och det var faktiskt förskolan som gav oss rekommendationen att låta henne gå 3-4 dagar kl 9-14 även om pappan är ledig den veckan. Anledningarna är:
      1. Att hon inte ska missa för mycket aktiviteter, vi märker att hon lär sig oerhört mycket tack vare förskolan och det hade hon förmodligen inte gjort i samma takt hemma.
      2. Vi ser att hon mår bra av kontinuitet. Skulle hon vara ledig 2 veckor i streck (som det skulle bli om hon var hemma med pappan när han var ledig) skulle det innebära en ny inskolning varje gång. 2 veckor är jättelång tid för en 3 åring.

      Jag som jobbar mån-fre har henne givetvis hemma om jag t.ex. är ledig en fredag. Men det är skillnad om man jobbar skift jämt och jag tycker att man inte ska vara så dömande mot folk man inte känner. Jag är helt säker på att alla familjer gör det som är bäst för just sin familj.

    2. Sanna

      @Sara och @mamma som aldrig skulle drömma om att hitta på något annat än att vara med era barn eller jobba. Hur mår ni? Umgås ni aldrig med vänner, tränar eller gör något för er egen skull. Barn vill hänga med kompisar, mormor, morfar, moster och andra nära och kära också ibland jag lovar. Lägg inte så mycket press på er själva. Lev lite! Då blir ni gladare och roligare det lovar jag!

  19. Emelie

    Har aldrig tidigare skrivit på din blogg och känner att jag kanske inte är riktigt din målgrupp, snart 40 och ingen träningsmänniska. Men Jag är förskollärare och förälder till två döttrar på 9 och 5 år. Och du har rätt! Förskolan är en plats där faktiskt utbildning pågår, under hela dagen. På olika sätt, genom lek, genom samarbeten, genom mötet barn/barn barn/pedagog. Verkar som no har en Sunday inställnig och faktiskt mer pålästa kring förskolan än vad många andra verkar vara. Vi på min avd har slutat fundera på vad vårdnadshavarna gör när barnet är på förskolan. Vi tror de flesta faktiskt gör sitt bästa för sina barn och vi lägger ingen energi på ifall nån moment och hämtar med konsum påsar eller i träbingskläder. Jag jobbar själv heltid och har småbarn och jag handlar ofta på min rast så man ska inte bara anta att vårdnadshavare handlar Eller tränar efter jobbet. Och med vad son verkar vara riktigt långa och oregelbundna rider för we skulle Jag säga att en dag på förskolan 8-16, 8-14/15 arykortarr dagar än vad många barn idagens samhällle får. Vi har många barn som går 7-17.30 då vårdbadshavarna har vanliga 8-17 jobb. Låter som era barn har en trygg, lärorik och rolig förskoketid med föräldrar som faktiskt förstår förskolans läroplan och syfte.

  20. Veronica

    Haha asså jag börjar nästan skratta när jag läser kommentaren! 🤦🏼‍♀️ Ganska kul endå. Bloggen är ju bla ett av dina jobb, alltså allt du fotat och skriver om som hamnar i bloggen blir jobb! Jävligt enkelt tycker jag! Orkar inte med dessa människor som orkar lägga ner tid på att sitta med pekpinnar mot andra föräldrar.
    Visst att det kanske kan ”se lite tokigt” ut utåt att ni lämnar barnen och sen går och tar en frukost, lunch eller vad det nu är. Men likamed att vi ser det på din blogg så har du ju gjort ett jobb när du la upp bilderna och skrev texten!? Rätta mej om jag har fel.

    Fortsätt med det du gör!

    Obs – jag jobbar på en förskola!

  21. Sara

    Jag förstår hur ni tänker och tycker att det är jättebra att ni gör det som känns bäst för er familj. Dock verkar det vara som någon skrev ovan att Stockholm skiljer sig från andra kommuner. Jag bor inte i Stockholm, jobbar i vården och har oregelbundna arbetstider. Har fått kämpa för att få lämna mina barn kl. 11 istället för kl. 14 när jag jobbar kväll. Skulle jag lämna kl. 14 skulle barnen bara gå två timmar innan de blir hämtade igen.
    Tycker att alla borde ha samma rättigheter när det kommer till omsorgstid på förskolan, det borde inte skilja mellan kommunerna!

  22. Paulina

    Hej!
    Från början var förskolan en plats där föräldrar kunde lämna sina barn i en trygg miljö när de arbetade (viktigt för framförallt kvinnans självständighet). Det kallades för dagen= dagis
    Sedan 1998 har förskolan haft en läroplan och ingår därför i skolsystemet, läroplanen består av massor av mål som barnen ska få möjlighet att lära sig (tex matte, naturkunskap, musik osv).
    När förskolan hette dagis så präglades verksamheten till största till del av omsorg, sedan läroplanen kom ligger fokuset ungefär 50% omsorg 50%utbildning

    Jag tycker det är jättebra att ni låter barnen vara på förskolan mellan 8-15 för det är under dessa timmar den största pedagogiska verksamheten pågår, strunta i alla dom som ifrågasätter detta, ni känner era barn bäst och vet vad dom mår bra av. 🙂
    /blivande förskollärare

  23. Victoria

    Jag tror att denna fråga ofta uppstår då det är olika över landet. Stockholm skiljer sig från de flesta andra kommuner i Sverige då man faktiskt får ha barnen heltid (från 06:30 – 18:30 om du så önskar) på förskolan oavsett sysselsättning (arbete, studier, föräldrarledig, jobbsökande) under dagen till skillnad från andra kommuner där man faktiskt bara får ha barnen under sin schemalagda arbetstid som du får skriva upp på förskolan.

  24. Jenny

    Jag tycker alla, oavsett om man jobbar eller inte ska ha möjlighet att ha barnen heltid på dagis om barnen vill. Det är jättebra, de lär sig samspela med andra vuxna/barn. De gör jätteroliga aktiviteter, får spralla av sig. Har rutiner. Det finns bara fördelar. Varför ska barnet vara hemma och ”hänga” med till jobbet eller annat.

    1. T

      Jobbar man inte ska man inte va den rättigheten att ha barnen heltid tycker jag.

      Tänk de som är arbetslösa och lämnar en 1åring på heltid varje dag?
      Går man hemma så mår väll barnet bäst med föräldern?
      Den ska konkurrera med andra barn och kan ju inte prata då ens. Har man möjligheten att lämna när man är arbetslös tror jag det används hur som helst.
      Och det är inte rätt mot barnet att kunna använda så mycket tid om det ej behövs pga jobb.

      Barn skaffar man för att man vill vara med dem väll? Varför lämna dem på förskola om man ej behöver ? Okej en par timmar men ser inte varför man gör det annars om det ej finns behov ?

      Ett barn mår bäst med sina föräldrar isf om de ej behöver gå där. Man kan aktiviters oh lära sitt barn mycket och gå på barngrupper och dylikt….. blir frustrerad av din kommentar…., menar bara har man inte jobb så förstår jag inte att man lämnar barnen isf.

  25. K

    Jag tycker inte att ni gör fel i hur ni lägger era barns tider. Dock är dem flesta förskolorna väldigt underbemannade vilket gör att många stör sig på om man har barnen på förskolan längre än vad man behöver. Många barn går 45-50 timmar i veckan på förskolan, medans vi som personal jobbar 40 timmar. Det innebär att det blir dålig personaltäthet speciellt på morgonen och sen em. Istället för att rikta sin frustration mot föräldrar bör man rikta den mot politikerna. Och många föräldrar skulle behöva öppna sina ögon och fundera över om det ex. verkligen är OK att 3 pedagoger ska ta hand om 25 barn 4-5 år (standard). Eller att vi ofta får vikariestopp, vilket gör att vi blir ännu färre i personalstyrkan. Men som sagt, tycker inte erat upplägg är fel. Kolla gärna in förskoleupproret. 🙂 / pedagog

  26. Kim

    Tycker det är så jävla tråkigt att ni ska behöva förklara er om & om igen för att det svider så hårt i andras ögon att ni inte har ”normala jobb som att vara lärare eller butiksmedarbetare”. Är det verkligen så svårt för vissa att förstå att egen företagare & bloggare också är ett jobb? Skäms på er!!!!

  27. Emma

    Men folk har väl inte med hur ni gör i eran familj. Folk har ingen aning om nånting. Men ändå väljer man att lägga sig i. De finns väl fler influenser än ni som har barn på förskola. Ni ska inte ens behöva besvara de här i o med att ALLA vet vad erat jobb innebär. Stå på er! Ni e grymma

  28. Sandra Augustinson

    Jag tycker att ni gör helt rätt i ert val gällande förskolan! Barnen får utvecklas i förskolan och får hänga med sina kompisar, vad är det att gnälla över? Fattar inte. Dem får minnen för livet och kontakter med kompisar som dem kommer att ha senare i livet med. Sen vara med på din träning? Liksom, hur ska du kunna koncentrera dig då och träna så intensivt som du gör. Nej, nu får man sluta gnälla på hur andra föräldrar gör! Det är er familj och ert jobb och ni lägger upp det som ni själva vill. Och ni fokuserar ju allt på barnen efter förskolan så vad är problemet, asså jag blir så full i skratt på alla pekpinnar. Ha en fortsatt härlig helg! Och jag fortsätter sprida kärlek.

Visa alla 59 kommentarer
Dagens fråga

Den allmänna synen på mig och Paula

En allmän fråga bara 🙂 Hur ser du på synen på dig och Paula? Med likheter och olikheter? Och om du fick välja (bortse från Paula nu), vill du att din partner ska vara så lik dig eller så olik dig som möjligt? Kan du inte diskutera denna balansgång :))

Hmm… hur jag ser på synen på mig och Paula. Det verkar som att folk generellt tänker att jag är ett hopplöst, vuxet barn och att Paula är min mamma. Något som rätt ofta förekommit är att folk anser att Paula bossar och ”styr” över mig på ett oschysst sätt (samtidigt som andra menar att det är synd om Paula för att jag är så oansvarig). Många verkar också tänka att det är jag som står för försörjningen hemma och att Paula lever på mig/har mig att tacka för allt. Och att jag är rolig och att Paula försöker vara rolig. Typ så kanske? Och hur ser jag på det…

Visst är det så att Paula är mer mogen än mig på många sätt. Och hon har också en mer ansvarstagande personlighet. Det kan man ju säga är för att vi är typiskt manliga/kvinnliga och lever enligt gamla roller men jag tror mycket hänger på våra uppväxer och platser i syskonskaran. Paula var ensambarn rätt länge och sen blev hon storasyster. Jag däremot är minstingen i familjen. Paula är strukturerad i allt hon gör (inte bara hem och familj alltså) och tänker livet som i boxar medans jag är lika bra på att planera som Leonore. Så visst, till viss del stämmer det men ibland tänker jag att bilden av mig kanske är lite väl förenklad, hehe. Jag är inte helt handikappad och jag roddar middagar och läggningar med barnen jag också. På hemmaplan delar vi oftast upp så en kanske röjer i köket och en lägger barn osv. Jag tar också större ansvar för ekonomi och att saker och ting fixas hemma, typ att ”elektrikern” kommer och fixar vårt ”värmeskåp” och såna saker. Det här med att Paula styr mig är något jag inte känner igen för egen hand. Paula är bestämd och har tydliga åsikter hon förmedlar men jag är vuxen nog att säga ifrån när jag känner att jag inte håller med. Vi har båda rätt starka viljor och kan ta fighter med varandra utan problem. Jag är en stor pojke helt enkelt =) Sen det där med pengar och karriär… Jag är mer intresserad av pengar än vad Paula är. Kanske för att Paula haft sitt på det torra sen innan mig och jag kommer från en bakgrund där vi inte direkt badade i pengar. Jag har ett driv för företagande och att tjäna pengar och jag tycker också själva förvaltningen och investeringarna är roliga. Paula tjänar bra med pengar men hon är rätt ointresserad av dom, så länge kortet funkar när hon handlar på Gina Tricot är hon nöjd haha. Slutligen så är Paula den roligaste jag vet, folk tror att hon försöker härma mig men vi har alltid skrattat åt samma saker och skämtat på samma sätt. Från dagen vi kollade tecknad film på flyget till Argentina =)

Sista delen i frågan, om jag vill att en partner ska vara lik eller olik mig så säger jag både och. Jag tycker det är viktigt med samma grundvärderingar och att man har saker gemensamt. Men sen behöver man någon som kompletterar en så man ska inte vara identiska. Jag vet att du skriver ”bortse från Paula” men jag tänker att det är just den balansgången vi har. Vi har samma typ av humor, har samma tankar om familj och vad som är viktigt i livet, tänker ganska lika liksom. Samtidigt som vi är väldigt olika i hur vi gör saker, hur vi lägger upp planering, hur vi uppfattas och beter oss osv. Jag skulle inte vilja leva och ha barn med en person som är lika dålig på planering som mig till exempel. Men jag skulle heller inte vilja leva med en person som har humor som är min direkta motsats. Hajar ni vad jag menar? Balansgången är för mig helt enkelt att man har samma värderingar och relativt lika personlighetsdrag men att man kompletterar varandras styrkor och svagheter.

Hur tänker ni själva kring val av partner? 

 

Kommentera

  1. Laura

    Angående att försörja frun så har jag och min man det faktiskt så . Vi har 3 barn och hem och aktiviteter som jag tar helt hand om så han försörjer och jag vill ha det så för mina barn får hela min tid även om det är jäkligt tufft vara hemma på heltid även om folk inte tror det för det låter som om man sitter hemma och vilar hela dagarna men så här vi valt det . För jag skulle aldrig kunna tänka mig slänga barn på dagis vid 1 år gamla . Vi är alla i familjen jätte nöjda så här speciellt barnen så även om du skulle försöja och Paula sitter hemma så är det erat val och folk ska sköta sina egna liv

  2. J

    Jag och min sambo är lika i värderingar och synsätt men vi kompletterar varandra med våra olikheter: Jag är mer avslappnad och tar tag i roliga saker, sambon har hand om räkningar och barnens kläder. Han har mundiarre och jag är mer tystlåten. Han gillar skumtomtar och jag älskar choklad. En kompis till min sambo blev kär i mig för länge sen, han och jag kommer superbra överens men vi är FÖR lika, han är inte min typ alls, men snarare jättebra kompismaterial. Och det är ju så, i vänner vill vi se våra likheter, i en partner vill vi ha egenskaper som kompletterar oss!

  3. Agnes

    När jag träffade Linus så hade jag träffat rätt många grodor så kände att chansen är 50/50 att han är en groda eller en prins. Jag hade tur, han var det sistnämnda. Vi är rätt lika och har samma syn på hushållsarbete, vad vi vill med livet, framtidstankar osv. Jag är lite fegare, men sen dag ett har han utmanat mig så har provat på nya grejer som jag aldrig hade gjort annars och han i sin tur är mer rastlös och jag har fått honom att uppskatta en chilldag i soffan. 🙂

Dagens fråga

Den stora frågan

Under veckan har både Paula och jag fått in sjuka mängder av samma fråga:
Vart är Paulas jacka ifrån? 
Rätt svar är att det är inte Paulas jacka. Den blev brutalt kidnappad av Pulkan en kylig morgon och sen har jag fått fightas med henne för att få tillbaka den. Idag lyckades jag och Paula får återgå till sin egna garderob. Kul att ni tycker jackan är snygg! Den är från JL och trist nog måste jag meddela att den är typ 7 år gammal så ni hittar den sannolikt inte i butik. Om någon kommer med ett riktigt bra erbjudande kanske jag kan tänka mig att släppa den 😏 

Nu: mötesrace
Kom ihåg: Det finns inget dåligt väder – bara dåliga kläder 💪🏻

Kommentera

Dagens frågaFamiljeliv

Fortsättning kring det där med tatueringar

”En grej bara, som kan vara en ”risk” med att gå ut med en belöning om låter bli alkohol/tobak/tatueringar tills de är 18 är att de provar ändå (pga grupptryck) och om något går snett så vågar de inte ringa er och be om hjälp eller att bli hämtade osv. För då blir det ingen bil och inga pengar… Hade kompisar som var livrädda för att ringa sina föräldrar så det skulle komma fram att de druckit, men jag (som iofs aldrig drack själv förrän jag var 21, men pga alkoholism i familjen och inte några förbud) kunde alltid ringa min mamma och be om att bli hämtad och då fick mina kompisar följa med hem till mig istället. Jag tror det är jätteviktigt att barnen vågar prata med sina föräldrar, speciellt om något händer, då vill man i te att de ska vara rädda för att höra av sig. Bara en tanke.”

Hör vad du säger och fattar vad du menar. Håller med om att det är en knepig avvägning men vår tanke och förhoppning med det är ju att kunna ha en dialog med tjejerna om det hela. Vi kommer inte ha en sittning en dag där vi spaltar upp våra krav och sen är det klappat och klart, vi kör en uppföljning när ni fyllt 18 år. Vi vill uppmuntra till rörelseglädje i tidig ålder och främja att dom vill syssla med fritidsaktiviteter som kräver en del rent kroppsmässigt. Vi vill att dom ska ha en sund relation till sin kropp och vilja ge den bra grejer. Det här är något vi jobbar med i vardagen från start och vi planerar att hålla kvar i den. Sen kommer ju dialogen behöva utvecklas ju äldre dom blir. Vi kommer inte säga att ”vi förbjuder er att göra detta, om ni gör det får ni inte det här eller det här” utan snarare lägga fram som förslag att vi hajar att det kan locka med alkohol och cigg och såna saker och att det säkert kommer vara grupptryck från andra jämnåriga men att vi gärna vill att dom väntar med sånt. Föreslå ”vad tror ni om detta?” och erbjuda ”belöningen” som kommer till 18 årsdagen och resonera med dem. Självklart vill vi att dom hör av sig till oss om det händer något och det hoppas jag vi får fram i den dialogen vi kommer ha. Vi fattar ju att dom säkert kommer smaka någon gång, bli på fyllan någon gång men vi vill försöka minimera gångerna och få dom att vänta med debuten så länge som möjligt. Jag tror på öppenhet och bra dialog i familjen så det är den grunden vi lägger nu som förhoppningsvis leder till tonårstiden blir lite enklare. Att få en bil eller pengar när man fyller 18 år är ingen självklarhet och jag tycker ändå det är viktigt att dom kan känna ansvar över att om man vill något så får man prioritera och välja bort annat. Sen hoppas jag också att dom kommer känna sig så pass trygga med exempelvis sina gudföräldrar så att om dom inte ”vågar” ringa oss ringer dom till dom istället.

”Nu blir jag himla nyfiken på era tankar om ämnet! Jag vill verkligen inte peta hål på ditt resonemang (alla har rätt till sin egen åsikt!) men jag undrar… Ni körde väl rätt hårt med ”Stopp, Min Kropp!”? Om ni med det lär barnen att det är deras kroppar och att de bestämmer över den, hur går det då ihop med det här resonemanget om att ni, till viss del, bestämmer över deras kroppar tills de är 18? Hoppas du inte tar illa vid dig av frågan! 🙂”

Tycker inte barns integritet = barn får göra exakt vad dom vill. När vi pratar om stopp, min kropp är det att dom aldrig behöver göra något som inte känns bra. Dom behöver inte krama folk, låta folk komma närmare än vad som bekvämt eller annat som rör just deras integritet. Det tycker jag är vettigt. Men det innebär ju inte att dom får göra vad dom vill och att vi som föräldrar inte ska sätta gränser? Som förälder är du ansvarig för ditt barn tills det fyller 18 år. Som jag skrev i tidigare inlägg handlar det inte om att jag tycker att vi har rätt att bestämma över deras kroppar utan om att dom ska vara mogna nog att ta beslut kring saker som kommer påverka dom långsiktigt. Om dom börjar tjata om en tatuering när dom är 16 år kommer jag inte säga ”Det får du absolut inte göra” utan ”OK, skönt att det bara är 2 år kvar tills du kan köra – har du funderat på vad för motiv du vill ha?” och uppmuntra till lite eftertanke. Det kan vara bra att längta efter saker också!

Kommentera

  1. Martina

    Nu var det inte tal om förbud, men jag anser ert resonemang gällande socker tex kommer låta dom bli ännu mer sugna eller har dom aldrig smakat socker kanske dom låter bli men jag tror i långa loppet att sätta upp diverse förbud blir ohållbart. Att förbuden gör så att man göra revolt, prova sig fram. Kanske finns det barn, unga tonåringar som lär sig att ta ansvar tidigt men inte ens nu när jag är 26 år har jag inget vidare konsekvenstänk, slösar och har svårt att lägga upp en budget/sparande. Främst för att jag har en utvecklingstörning som ”hindrar” mig på många olika sätt(svårare än andra än skapa ett självständigt liv) men tror generellt sätt att man inte har något vidare konsekvenstänk när man är ung och outvecklad, det borde du själv veta som har levt ett ”galet” liv utan jag tror att man bara lär sig genom misstag. Jag tror mer på att tillåta barnen göra misstag men finnas där längs vägen, ge dom rätt verktygslåda till livet. Guida dom längs vägen och finnas där när det skulle krisa, gå dåligt, mot förmodan skulle festa, en tidig alkoholdebut, höra av sig i såna fall när dom vill hem, be föräldrarna hämta dom eller ta sällskap hem av sina vänner. Jag menar självfallet ska föräldrar hjälpa sina barn men jag slösade bort 10,000 som jag fick av mina föräldrar när jag fyllde 18. Så leva efter denna gåvaprinicipen tror jag inte är särskilt ohållbar i längden.

  2. Emmy

    Mina föräldrar uppfostrade mig på liknande sätt, och jag har idag som vuxen ålder (25) aldrig någonsin provat röka. Detta gjorde inte att jag inte kände att jag kunde vända mig till mina föräldrar för då kanske förlora belöningen utan tvärtom, pratade mer vuxet om grupptryck samt hur andra såg på saken. Det mina föräldrar gjorde var att få mig att tro att det var mitt eget val, jag fick välja belöning om jag inte provar röka/ta droger tills jag var 18 år, valde då att jag ville ha en bil. Samtidigt fick jag körkortet som inte var bunden till något slags belöning för att visa att det är okej om man misslyckas (så inte alls dras bort) När det kom till alkohol hade vi öppen diskussion, jag drack första gången när jag slutade 9:an (drack kanske 4ggr efter det innan jag fyllde 18). Mina föräldrar sa att de uppskattar om jag låter bli men om jag mot all förmodan väljer att göra det ändå, vill de veta när, med vilka, hur mkt alkohol jag har och vart jag fick det ifrån, samt att de hämta/lämna. Detta gjorde att jag inte trotsa dem och drack kanske 3-4 cider. Sedan var de bra på att inte bli arga när jag gjorde fel, utan vi kunde sitta i timmar om så behövdes i sängen och prata om rätt och fel samt konsekvens tänk. Vi gjorde samma sak med betyg, fick 200kr för varje MVG, 150kr för VG och 100kr för G, vilket motiverade mig sista tiden innan studenten när allt var stressigt och jobbigt. Min mamma är en jävligt bra familjeteraupeft och jag går i samma fotspår idag.

  3. Michelle

    Helt rätt tänk!!! Mina föräldrar pratade alltid med mig, vi hade en väldigt öppen dialog om ja… typ aaallt. Ingenting var jobbigt eller konstigt att snacka om. Jag blev full första gången när jag var 18 år, ångrar absolut INTE det beslutet. Mina föräldrar litade på mig till 100% och lät mig ändå gå på fester osv, jag var alltid den enda nyktra och brydde mig inte ens 🙂 heja er!

  4. Anna Andrén

    Hej! Tycker ni gör helt rätt. Jag fick ny bil och pengar när jag fyllde 18 samt körkortet betalt likaså när det gällde moped. Mina föräldrar hjälpte även mig med insatsen när jag köpte hus då jag inte hade det undansparat helt själv. Kommer göra exakt samma sak för mina barn! Nu är äldsta tre år så är ett tag kvar. Men klart man gör allt man kan för att göra det så bra man bara kan för sina barn. Om alla bara kunde sluta vara så jävla avundsjuka och vara glada för andras framgång och acceptera andras prioriteringar någon gång istället! Älskar din och paulas blogg och både jag och min partner resonerar väldigt likt er!
    Sen denna body shamingen som alla håller på med mot Paula. Ren AVUNDSJUKA! Se de som en sporre och motivation för att komma upp ur soffan själva istället för att sitta på internet och klanka ner på andra!

    Det var allt för mig! Anna 22 år som är trött på alla negativa idiotiska kommentarer..🤣

  5. Frida

    Nej, jag tror inte alls på det resonemanget. Locka med stora mängder pengar och en bil?? Tror du att dina 18-åriga döttrar kommer kunna förstå att långt från alla föräldrar ger sådant till sina barn. Uppmuntra till eget sparande och extrajobb. Så bygger du självständiga individer. Man behöver inte en ny bil när man är 18 år? Och bor i Älvsjö?

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Ja jag tror dom kommer fatta att inte alla har det så. Har aldrig sagt att dom kommer få helt nya bilar heller. Självklart kommer vi uppmuntra till extrajobb och eget sparande också.

      1. Julia

        tycker det är en superbra ide att göra som om man har möjlighet. Mina föräldrar gjorde så och jag drack inte en droppe innan jag fyllde 18. Med tanke på allt grupptryck och hets det är om att man ska dricka alkohol tyckte jag det var en stor trygghet och lättnad att kunna ”skylla” på att jag då inte skulle få pengarna jag blivit lovad. Tycker det är en svinbra ide!

        1. A

          Att ha en tonårsfylla ingår i utvecklingen. Att dricka lite cider med sina kompisar när man är 16-17 är spännande. Jag anser inte det vara fel av tonåringarna om det sker en eller två gånger.

          Vi kan nog alla minnas vår första fylla som unga. Det var roliga tider det.

    2. Lotta

      Fast bara för att ”alla andra” inte kan få, så betyder väl inte det att vi som kan inte ska få ge våra barn sånna saker? Vår dotter fick en bil i julklapp när hon höll på med körkortet. Hon tappade hakan, för det var absolut ingenting hon någonsin trodde hon skulle få av oss. Men samtidigt så var det en baktanke från vår sida, då vi faktiskt inte vill att hon ska köra våra bil, pga försäkringar under 25 mm. Samt att vi inte ville att vi alla skulle känna att det blev tjaffs när nån av oss ville/behövde ha bilen. Plus att det känns väldigt skönt att hon kan ta bilen sena, mörka kvällar till och från kompisar. Hon fick även hjälp med körkortet, till viss del. Samt att hon idag är skyldig oss lite pengar för den delen hon inte fick av oss. Hon vet att dessa pengar ska betalas tillbaka efter att hon får jobb, dock några års universitetsstudier kvar. Men blir så less på folk som inte har pengar, som säger att våra barn inte uppskattar det dom får av oss. Bara för att vi har pengar, betyder det inte att vi är helt tomma i huvudet och inte uppfostrar våra barn, samt att våra barn är inte heller helt bakom flötet. Dom vet att alla inte kan ha det vi har. Vi alla uppskattar det vi har, men vi har slitit hårt för att komma dit vi är idag, och det tänker jag inte skämmas för!!!

Visa alla 9 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Får barnen pierca/tatuera sig?

Fick en fråga från bloggläsaren Sandra:
En kanske lite annorlunda fråga men är så nyfiken, du har ju tatueringar flera stycken, hur förhåller du dig till om Molly och Leonore vill tatuera sig när de blir tonåringar och piercing? Det är ju så olika det där hur man förhåller sig som förälder. ☺

Som tonåring är det blankt nej. Inga tatueringar och inga piercings förrän dom har fyllt 18 år (visserligen är det fortfarande tonår men då är dom myndiga). Med piercing räknar jag inte med hål i öronen för det känns rätt standard, dom får ta hål i öronen när dom är stora nog att vilja det och kunna ”ta hand om” läkningen och sånt där. Men efter det är det stopp tills dom är vuxna. Precis som vi resonerar med cigg, snus och alkohol så ska dom hålla sig undan det tills dom är vuxna. Inte för att jag tycker det är fel att tatuera eller pierca sig men det är permanenta grejer vi snackar om och då ska dom göra genomtänkta beslut. Visst kan man lasra bort en tatuering men det gör ju svinont och blir sällan helt borttaget utan mer kraftigt blekt. Och piercingar kan man ta ut men man får ju ändå dras med det där hålet typ för alltid. Det är inte hela världen men jag tycker helt enkelt att om dom vill ha det får dom vänta tills dom är 18 år. Och om dom nu ska tatuera sig eller pierca sig ska dom gå till en bra studio så resultatet blir bra. Vi har som plan (inget vi behövt dra med Molly eller Leo än) att om dom håller sig borta från alkohol, nikotin och kroppsmodifikationer tills dom fyller 18 år så kommer dom få en rejäl slant och en bil. Hoppas och tror att det kommer vara motivation för dom att ”sköta sig”.

Sen vad jag tycker om tatueringar och piercings överlag… När dom väl är vuxna tycker jag det är helt upp till dom hur dom vill se ut och göra med sina egna kroppar. Där spelar mina värderingar eller min smak ingen roll. Som pappa känner jag förvisso att dom är perfekta som dom är men sen handlar det ju om hur dom själva vill ha det. Jag tycker tatueringar kan vara både snyggt och ruskigt fult. Piercingar är jag inte överförtjust i direkt. Men den dagen dom är stora nog att ta beslutet kommer jag inte lägga mig i hur dom väljer att göra =)

Kommentera

  1. Agnes

    Mina föräldrar sa att om jag och min bror lät bli alkohol, tobak osv tills vi fyllde 18 så skulle dom betala körkortet. Min familj är dessutom nykterister så fanns ingen alkohol hemma ändå. Dock sa dom att OM vi skulle testa i smyg så kunde vi alltid ringa hem ändå oavsett. Tänker köra samma princip på mina barn. 😊

  2. patricia

    Gillar resonemanget! jag tror dock inte på mutor utan att mer vara öppen med konsekvenserna av att dricka/pierca etc, man vill ofta göra det föräldrarna förbjuder en till att göra! Min mamma berättade för mig att man exempelvis kunde må dåligt av att dricka alkohol vilket gjorde att jag inte ville dricka mycket när jag och kompisarna började dricka alkohol

  3. Linn

    För mig fungerade det jättebra att se fram emot en belöning om jag inte drack alkohol eller testade tobak innan jag fyllde 18. Jag fick mina pengar och mitt körkort utan problem. Och jag ångrar inte att jag inte började dricka förens jag hade fyllt 18 eller har känt att jag missat något. Det var även skönt att ha något som gjorde det lättare att stå emot grupptycket, att jag skulle få en belöning om jag inte drack. Och alla mina kompisar i den åldern köpte det och tjatade aldrig på mig. Sen är jag enormt glad över att jag var väldigt aktiv inom innebandy i mina tonår och nästan alla helger spenderades i innebandyhallen.

  4. Ida

    Nu blir jag himla nyfiken på era tankar om ämnet! Jag vill verkligen inte peta hål på ditt resonemang (alla har rätt till sin egen åsikt!) men jag undrar… Ni körde väl rätt hårt med ”Stopp, Min Kropp!”? Om ni med det lär barnen att det är deras kroppar och att de bestämmer över den, hur går det då ihop med det här resonemanget om att ni, till viss del, bestämmer över deras kroppar tills de är 18? Hoppas du inte tar illa vid dig av frågan! 🙂

    1. Carolina

      Intressant vinkel. Jag tolkar Stopp, min kropp! som ett verktyg för att lära barn, speciellt i yngre åldrar, sitt egna värde och att de inte behöver gå med på kramar och kind pussar eller tvingas till sexuella handlingar. Att de lär sig sätta gränser för vad som är ok och inte ok i en tidig ålder. Jag tycker inte att Stopp, min kropp! och ungdomars argument för att få dricka alkohol eller göra tatueringar är samma sak. Stopp, min kropp och att sätta förbud för alkohol är ju mer i samma fack, att skydda barnen. Men det är säkert många tonåringar som använder just det argumentet, att det är min kropp jag gör vad jag vill, när det kommer till tex att göra tatueringar innan 18 årsålder. Vad tänker du Ida om det här?

  5. Josefine

    Sunda tankar! Jag tänker dock på att jag säkert likt er vill att era barn berättar eller ringer om det te.x händer något om dom är ute med kompisar har har druckit. Jag tänker om dom nu testar innan 18 finns en risk att dom inte vågar ringa pågrund av att dom missar körkort och bil .. den risken hade inte jag tagit som 16 åring😅 svårt .. fundera själv på vilket förhållningssätt jag ska ha till min son..

  6. Annica

    Jag fick mina hål i öronen när jag var 13 år gammal. Tycker i dagsläget att det egentligen också var för tidigt – för min del. Men, annars håller jag med dig Hugo. Droger är ju big no. Tobak och alkohol – om de måste använda dessa så är det efter 18 år, då de själva får bestämma. Testar de innan och tex blir fulla ska de dock ändå veta att de kan alltid ringa, oavsett situation. Jag är där för dem. Alltid. Oavsett när, vad hur eller varför de ringer, så ska jag vara i det skick att jag kan hämta (dvs använder själv ingen alkohol). Tatuering har jag, de har till och med fått se på då den gjordes. Men även där. Det ska vara genomtänkt och betyda någonting för dem. Inte bara ”låt oss göra det ikväll!” utan verkligen ”Den här betyder såhär och jag vill den ska göras här, och osv.” :p

  7. Bell

    Jag personligen tror inte på att förbjuda saker, med förbjud kommer tyvärr ofta lögner, mina föräldrar sa alltid ”vad du än har gjort, hur full du än är, hur konstig tatuering du än gjort. Prata/ring oss, vi kommer aldrig skälla” De gjorde att jag ALDRIG ljög om något för dom & har fortfarande inte testat alkohol, droger, eller piercing är 22. dock har jag en genomtänkt tatuering jag gjorde när jag va 20. Men tror att hade dom förbjudit mig så hade de nog blivit en match att dölja de för dom och mer spännande.
    Däremot mina kompisar som hade förbud dom ljög för sina förldrar och vågade aldrig åka hem, dom hängde alltid med oss hem och sov!
    så jag tror på en dialog och tillit, de är viktigt. De är jag evigt tacksam för till mina föräldrar att dom alltid fanns där och aldrig skulle skälla. Tvärtemot mina kompisars föräldrar tyvärr!

    1. Sara

      Låter som du haft en fantastisk uppväxt. Ska ta med mig detta till mina barn. Håller med om att med förbud kommer oftast lögner och jag vill att mina barn ska vara ärliga mot mig, under hela deras uppväxt!

    2. Sandra

      Jag haller med dig Bell. Nu uppmuntrade inte mina foraldrar till alkohol, piercing etc. ens lite grann – tvartom var dom klara med att de ville att jag vantade med allt sant tills jag fyllde 18 ar och forklarade varfor (istallet for att bara saga ’NEJ’ berattade dom om halsorisker, effekten alkohol har och vad som kan handa etc.). MEN, mina foraldrar gjorde set solklart for mig att gor jag bort mig, gor nagot jag inte borde, blir full etc. sa ar det bara att ringa och dom kommer pa en gang. Sa att dom alltid finns dar. Och det var dom. Jag provade alkohol innan jag fyllde 18, och jag kunde arligt beratta det eftersom jag aldrig nagonsin var radd for att forlora nagon summa pengar eller att de skulle vara arga. Resultatet? Vi hade en bra dialog genom hela tonaren och jag ar sa tacksam for det.

    3. Linn

      Håller med dig till punkt och pricka! Min mamma förbjöd mig att träffa killar, dricka och röka. Så när jag träffade en kille så gjorde jag det i smyg, och när jag sov hos honom trodde mina föräldrar att jag sov hos en kompis. Vill aldrig att mina barn ska vara rädda att säga nåt till mig så kommer heller aldrig förbjuda, utan istället visa att jag alltid finns där och istället ge bra råd.

  8. Cornelia

    En grej bara, som kan vara en ”risk” med att gå ut med en belöning om låter bli alkohol/tobak/tatueringar tills de är 18 är att de provar ändå (pga grupptryck) och om något går snett så vågar de inte ringa er och be om hjälp eller att bli hämtade osv. För då blir det ingen bil och inga pengar… Hade kompisar som var livrädda för att ringa sina föräldrar så det skulle komma fram att de druckit, men jag (som iofs aldrig drack själv förrän jag var 21, men pga alkoholism i familjen och inte några förbud) kunde alltid ringa min mamma och be om att bli hämtad och då fick mina kompisar följa med hem till mig istället. Jag tror det är jätteviktigt att barnen vågar prata med sina föräldrar, speciellt om något händer, då vill man i te att de ska vara rädda för att höra av sig. Bara en tanke

Visa alla 13 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Hugo är från mars, Paula från venus

Var tydligen inte Paulas favoritperson imorse – hehe. Men till mitt försvar tycker jag det är skillnad på att väcka familjen i gryningen flera timmar innan det är dags att gå upp eller som i mitt fall idag, 20 minuter innan alla ska vara uppe.

Sen kan jag köpa att det kanske inte var helt schysst att börja blåsa håret med dörrarna öppna eller tända lampan. Och sen försökte jag vara tyst med garderoben men som ni vet andas jag ju som Bane i Batmanfilmerna så bara där väcker jag väl halva huset.

Dock håller jag fast vid att det var dags att gå upp ändå. 20 minuter mer eller mindre är ingen katastrof och personligen tycker jag det är mycket trevligare att vakna till mänskligt ljud och att man hör att någon är uppe och pysslar än av att klockan sliter en ur sömnen. Kanske för att jag är van det sen barndomen? Och, viktigast av allt – om jag ska respektera att Paula absolut inte får bli väckt före hon snoozat alarmet 39 ggr får hon ta att jag somnar 1 minut in i filmen och sluta väcka mig 😉 Eller hur?

Vad har ni för deal hemma när det kommer till morgonbestyr och väckning? 

En som sover genom det mesta

Kommentera

  1. Tova

    Bero på vad klockan är, om man ska jobba och som en annan börja vid halv 7 så har jag ingen lust att bli väckt lite innan. (Det händer aldrig hos oss men ändå) men på helgen är det bara till att somna om då oftast min sambo vaknar först å klampar runt o sätter på kaffe som låter men jag somnar bara om 😜

Visa alla 6 kommentarer
BröllopDagens fråga

Svar på bröllopsfrågor

Vad tycker du är en rimlig bröllopsbudget? 
Svår fråga för det beror ju helt på hur många du bjuder, om du ska bjuda på allt, om du ska stå för kläder/boende för brudföljet osv. Det diffusa svaret är att en rimlig bröllopsbudget är helt beroende på dina förutsättningar och din ekonomi. Vi har ju verkligen velat få till ett stort bröllop med en ordentlig fest och bjuda på allt så för oss tror jag det går på ungefär 300 000. Det är 115 pers som kommer och vi har hyrt lokal, fixat transport, bjuder på all mat och dryck, fixar kläderna till våra tärnor/best mans, bjuder på brunch dagen efter för dom som sover över osv. Sen har vi ju fått ringarna sponsrade i ett samarbete men där hade det väl varit en 50 000 extra annars. Tur att vi kör så mycket reklam på vårt bröllop så vi bara behöver lägga runt 300 själva 😉 Så 300-350 000? Men som sagt, det beror ju helt på vad man har för inkomst, vilka besparingar man har, hur stort bröllop man ska ha osv. 

Hur kommer det sig att ni gifter er just detta år? Vem av er var det som tog första steget till bröllopsplaneringen? 
Det ligger helt enkelt rätt i tiden det här året, förlovningen skedde ju redan 2013 men sen kom det lite barn och annat i vägen som störde planeringen, hehe =) Det var nog vi båda som tog steget tillsammans när vi började prata om det och sen kom vi i kontakt med vår bröllopskoordinator Michelle. Där lossnade det för oss båda och gick från att bara vara snack om att det var dags till att vi kände ”nu kör vi”. En välbehövligt spark i rumpan helt enkelt.

Vad ser du mest fram emot på er bröllopsdag?
Alla hyllningstal om hur fantastisk jag är och hur Paula är lyckligt lottad. Nej men det jag tänker på främst är att få se Paula i sin brudklänning för första gången. Och att få svära evig trohet inför Gud och hela kyrkan. Och att vi förhoppningsvis får till en grym fest för våra nära och kära. 

Hur tänker ni kring äktenskapsförord och uppdelning av ekonomi och egendom inför ert äktenskap?
Vi kommer inte ha äktenskapsförord. Främst för att vi inte ser någon anledning till det. Vi delar redan allt idag – hus, företag, barn, sparande. Även om vi inte delade på allt redan så tror jag inte på äktenskapsförord för egen del (även om jag respekterar dom som tänker annorlunda och har det). Jag tänker att om man väljer att gifta sig med någon och har barn ihop så älskar man den personen så pass mycket och vill den väl oavsett vad. Om det skulle vara så att hela företaget och alla pengar låg på mig och Paula inte tjänade ett dugg skulle jag ändå vilja att hon hade det bra om vi nu skilde oss. För vi har två barn ihop, för att vi levt ihop och älskat varandra så mycket som vi gör nu. Så om den dagen då skulle kommit att vi gick isär skulle hon vara väl ”förtjänt” av hälften av allt. Men sen främst av allt tror jag ju inte heller den dagen kommer då det skulle vara aktuellt – hon är fast med mig för alltid =) 

Vad ser du mest fram emot med att vara gift?
Att inte längre behöva sova under samma tak som en Uribe 😂
Jag ser fram emot att kunna kalla Paula för ”min fru” och att alla i familjen heter samma efternamn. Känns fint på något sätt. 

Hur växte beslut om giftermål fram? Har du alltid velat gifta dig?
Jag har alltid velat gifta mig, för mig har det känts självklart och det antar jag kommer från min familj. Men för mig kändes det väl helt självklart den dagen Paula blev gravid och när vi valde att behålla. Innan dess hade jag väl tänkt tanken men just beslutet kom då. För mig känns det viktigt att med äktenskap just för att det blir mer ”på riktigt då”. Det blir inte lika lätt att bara sticka, jag tror man kämpar mer när man stöter på motgångar i relationen också. Nu är det visserligen inte skitlätt att bara dra från en dag till en annan i och med att vi har barn ihop men det känns som att skillnaden mellan sambo och giftemål är att man verkligen slår fast att ”nu kör vi, nu är det vi”. Man tar ett stort kliv ihop och står framför nära och kära och säger att ”vi menar allvar med det här, vi är en enhet”.

Är du nervös för bröllopsdagen? Isåfall vad är du mest nervös för? 
Ja och nej, jag känner mig säker med planeringen och tror allt kommer rulla. Jag är lite nervös för om jag kommer böla mig genom hela ceremonin och för om folk kommer ha kul. Men jag tror det löser sig! 

Kommentera

  1. Soph

    Du är drömmannen och drömkillen. Vilket fint tankesätt och vilka vackra ord. Du är så språkligt begåvad. Man blir så rörd (på ett bra sätt) när man läser det du skriver.

    Lycka till med allting kära Huggson. Från en liten prutt till Challengeboy till snart gift man – Jävlar, vad vi har följt varandra länge!! 🙂 Kommer att följa dig tills du inte längre orkar med sociala världen!

  2. Jennifer

    Det är så uppfriskande med ärliga raka svar på frågor (som budget tex), tack för det!! Och superfin text, längtar till att se alla fina bilder på er! Lycka till! Min bröllopsdag för fyra år sen var helt underbar och verkligen ett minne för livet. Om en vecka är bf för vårt första barn, är så lycklig, kärlek är bäst!!! ❤️

  3. Annika

    Så jäkla fint av dig! Jag blev kroniskt sjuk fick tre barn med mannen jag älskat och jag tog hand om HELA familjen i alla år… Efter 21 år gick han ut genom dörren och fortsatte sitt liv med en mamma i sonens innebandylag och han kan inte ens hjälpa till med skor och sånt barnen behöver fast jag lever på en väldigt låg sjukersättning och han tjänar bra! Och honon älskade jag! Det är ju inte mig han är dum mot utan barnen! Vill bara säga att du resonerar så himla fint, hoppas ni håller ihop alltid men om ni inte gör det så glöm inte det du skrev här!! ❤️

    1. Emelie

      Fy fasen vilken trist situation…jag har inget vettigt och bra att säga, jag vill bara ge din en kram Annika. All lycka till dig!

    2. Martina

      Säg det till honom ,”strunta i mig men barnen är ju bådas ansvar, avsikt att dom ska ha det bra”. Trodde alla med barn satte dom i första hand.

    3. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Fan vilken tönt, förstår inte snubbar som kan agera på det sättet… Om inte annat borde han värdesätta att era barn har det bra. Riktigt svin. Kram till dig ❤️

      1. Julia

        Åh vad glad Ja blev när jag fick läsa vad ni på ett ungefär iallafall har i budget eller vad erat bröllop går på! Bra och ärligt !!!
        Kram. Och snart är den stora dagen ..!! Drömmer själv om den , kan han fria snart ??.. 😘

    4. Sophie

      Jag blev illa berörd när jag läste din kommentar, hur kan man som pappa till tre barn betee sig på det sättet?! Usch och fy! Att du levt med honom i 21 år och sen gör han så gör så ont i mig att höra, förstår det inte ens. Svårt o greppa faktiskt. Vill också ge dig en kram Annika! K r a m 🙂

    5. MammaMia

      Hejsan Annika,
      Samma här… efter 20 år tillsammans o 3 barn (15,12,9år) så lockade en mamma i sonens hockeylag – tack för den! Personen jag delat ”allt ” med i 20 år är som bortblåst…
      Kram till dig!

Visa alla 11 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.