Dagens fråga
Dagens fråga

Min dubbelmoral

”Dubbelmoral. Det enda du och din familj gör i princip alla andra dagar av året är att överkonsumera. Resor, renovering, nya kläder, nya leksaker, ny elektronik, nya möbler etc. Nytt, nytt, nytt. Sen när har du brytt dig om överkonsumption förutom under BF? Har du någonsin avstått, eller köpt något begagnat/second hand?”

Äh jag tyckte jag var rätt tydlig med att jag är en hycklare som tycker black friday gått lite långt? Precis som jag skrev känner jag inte att jag kan moralisera över folk som flippar och shoppar loss totalt under dagen/veckan/helgen/cybermåndagen. Även om man inte är ekonomiskt utsatt eller ”verkligen behöver rean för att ha råd”. Jag skriver uttryckligen att jag inte är bättre själv och att jag dels gillar att konsumera själv och att jag jobbar med att uppmuntra andra till det. Så känner inte att jag körde dubbelmoral i det inlägget?

Men ja, vår familj konsumerar mycket. Både i form av prylar och upplevelser vi köper och saker/upplevelser vi får ta del av genom våra jobb. Jag har nog aldrig hymlat med olika inköp eller resor eller hävdat att vi lever föredömligt på något sätt. Men om jag ska svara på slutfrågan här; har jag någonsin avstått, eller köpt något begagnat/second hand? 

Absolut. Dels har mitt konsumtionsbeteende kommit relativt nyligen, när jag själv börjat tjäna in dom pengar jag tjänar osv. Innan dess var livet inte så lyxigt och jag fick drömma och spara rätt mycket för olika saker. Men jag avstår också från saker nu för tiden. Bara som ett löst exempel har jag ett samarbete på g med ett företag jag jobbat med tidigare. Nu ska vi köra på nytt och jag får då välja ut nya produkter till ett visst värde och behöver välja lite nytt iom att det ska bli nytt material. Lätt skulle ju kunna vara av mig att maxa beställningen bara för att men jag har valt att handla för en tredjedel av den summan jag få beställa för – just för att jag var nöjd med det jag har sen tidigare och tänkte att det kanske räckte med ett nytt plagg för kampanjen. Om jag vet med mig att jag inte kommer använda något eller vill ha något tar jag inte emot det bara för att. Säger inte att det kompenserar för annat men det var bara ett exempel på att jag avstår och inte konsumerar bara för att konsumera.

Sen gillar jag både att handla och sälja saker begagnat. Vi kastar aldrig prylar utan antingen ger vi bort saker till folk i vår närhet eller så lägger jag upp det på köp-och säljsajt. Jag handlar också en del grejer begagnat när jag är ute efter något specifikt och hittar det i bra skick. Just nu har jag ett kul samarbete på gång med ett företag också som uppmuntrar just till återbruk och att handla begagnat så det står jag helt och fullt bakom. Jag är ingen förebild när det kommer till konsumtion men jag känner själv att jag är väldigt transparent och inte försöker framställa mig duktigare än jag är heller 🤷‍♂️

Kommentera

  1. Madelen

    Dina svar är verkligen alltid klockrena. Välformulerade, sakliga, resonerande och framförallt så hugger du inte som en kobra när du får lite kritik/synpunkter (som jag själv bl.a. antagligen hade gjort :). Sjukt bra, fortsätt så 👍

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      ❤️ tack för kommentar. Tycker för det mesta det är kul med synpunkter då det ger mig chansen att fundera lite själv och ger mig något att blogga om, mer sånt helt enkelt!

  2. You

    Minns inte hur jag hamnade på din blogg för några år sen när ni väntade Molly, men sen dess har jag inte kunnat sluta läsa. Du är alltid så klok och din humor är tamam.
    Minns att jag bad min dåvarande pojkvän att läsa din blogg för att lära sig ett och annat. Finns väldigt få män som dig i dagens samhälle, du är verkligen definitionen av MAN med stora bokstäver.

    Må Gud bevara dig och din familj

  3. Jenny

    Blir ju svårt när det är ditt jobb att få folk att konsumera. Man måste ju försörja sig på något sätt liksom. Tack för en bra blogg!
    Kram

  4. Diana

    Jisses vad mycket skit ni får stå ut med.
    Bra gjort Hugo, bra tänkt gällande kampanjen men sen ligger inte ALL ansvar hos dig heller, den är även hos de som läser bloggen och alla de övriga människorna på planeten. Så om alla gör lite så kanske det händer något. 😉
    Ha en fin dag.

Visa alla 8 kommentarer
Dagens fråga

När Paula ville kasta ut mig genom fönstret

Fick en fråga från en Malin:
Paula har berättat att dom första åren var kämpiga och att ni bråkade mycket mer då.
Efter hur många år slutade ni bråka och hur lyckades ni?

Hehe har vi slutat bråka? Det var nytt för mig. Nej men som alla par så bråkar vi då och då. Skillnaden är väl att vi bråkade sjukt mycket i början av vår relation. Det tror jag har med 4 faktorer att göra:
1. Vi var unga
2. Vi blev snabbt seriösa och levde tätt inpå varandra
3. Vi blev föräldrar tidigt i relationen och tidigt i livet (eller ja, nu kryllar det ju av unga mammor men då var det inte så vanligt att få barn i vår ålder kändes det som)
4. Vi är lika varandra och har mycket temperament

Så här i efterhand tror jag inte vi gjorde något för att ”lyckas” sluta bråka utan vi har mognat som människor med åren, vår relation har fördjupats och vi har fullt upp att bråka med våra två barn istället 😜 I början var vi två enheter som rörde sig mot varandra men nu är vi mer en enhet helt enkelt. Vi har fortfarande vårt chilenska blod i ådrorna som gör att vi blossar upp ibland och Paula har dessutom sin finska envishet så visst blir det jidder lite då och då men vi har lättare att gå vidare från det tror jag. Vi kan ånga av oss, ta några djupa andetag och sen snacka om saken lite mer sansat och välja att gå vidare. Vi värderar det liv vi har ihop med barnen högre än små tjafs eller större bråk så det gör det ”värt” att inte ödsla för mycket energi på det. Jag tror också Paula har blivit tydligare med vad hon förväntar sig av mig så istället för att bli ledsen eller besviken över att jag inte läst hennes tankar så löser det sig innan jag hunnit göra fel 😉

Men om man har ett väldigt bråkigt förhållande som inte ger sig efter några år så kanske man ska gå till en parterapeut eller något och snacka om det tänker jag, antingen kanske ena parten har aggressionsproblem eller så är man ingen bra match. Eller så behöver man bara hjälp med att få till kommunikationen. Tror mycket handlar om att män och kvinnor fungerar rätt olika känslomässigt och uttrycker sig på olika sätt eller har olika förväntningar på relationer. Vi killar är rätt enkla liksom, vi tänker att ”allt är väl bra” om det inte finns uppenbara problem medans tjejer oftare verkar fastna i typ ”han borde förstå att jag upplever det som att han umgås för mycket med kompisarna” typ. Bara som ett exempel. Vi är inte så snabbkopplade helt enkelt. Tror mycket bråk tar avstamp just för såna saker. Håller ni andra med?

TB till när Paula flippade på mig och kastade ut hela paketet med havregryn för att jag inte skulle få göra någon frukost… tror egentligen det var mig hon ville kasta ut.

Kommentera

  1. Sara

    Hej Hugo, jag skulle vilja spinna mer på ämnet och fråga om ni haft kriser i er relation? Tex. Att det varit svek i tillit? Jag vill gärna veta och det är ett ämne som det pratas för lite om i just relationer. Tex du och Paula är offentliga, har du/ni gått ”över” gränsen som resulterat i någon form av kris för er? Om ja, hur tog ni er ut det? Obs det behöver inte nödvändigtvis vara fysisk otrohet men andra typer av ”otroheter”

    Skulle uppskatta så mycket om du kunde skriva om detta som ett ämne i bloggen!

    Tack för en grym blogg! /sara

  2. Olivia

    Haha det du skriver om hur killar och tjejer skiljer sig åt, i mitt fall så är det raka motsatsen!

    Min pojkvän är den som överanalyserar och tycker att jag inte bryr mig tillräckligt i vissa lägen, medan jag tycker allt flyter på bra och att han bara hänger upp sig på småsaker 😅

    1. J

      Jag med! Min karl skällde ut mig imorse för att jag inte upptäckt att dottern satt på sig de omärkta (i övrigt exakt likadana) stövlarna istället för de märkta (med hennes namn) till fsk. Jag liksom, ”va har hon 2 exakt likadana stövlar?” Ja det borde du veta som mamma!! Fick jag som svar. Tagga ner, mannen… 😄

  3. Sandra

    Haha alltsa bilden med havregrynen fick mig att skratta rakt ut!! San igenkannelse. Jag och min man kan ha sant otroligt humor ibland bada tva – vi ar absolut inte bra pa att kommunicera nar vi blir arga och vi kan bada vara fruktansvart omogna. Saker som sags, och ett tjafs om vem som ska ta ur soporna kan eskalera till varldens brak om hela varat liv tillsammans haha! Kan skratta at detta da jag fortfarande vet att vi ar ett starkt team och alskar varandra. Men nar det kommer till brak – da kan handelser som ditt exempel ovan latt handa 😉

  4. Eloise Olsson

    Hej igen..

    Det blev fel i meddelandet efter parentesen som slutar dela) så skulle jag ta bort resten där nedanför 😂😂 det under ska ej va med

  5. Eloise Olsson

    Får jag fortsätta på det spåret?
    Tänker kring typ städning, tvätt osv.

    Läste två inlägg från Paula, ett där hon städat, gjort det frint och fräch, hon lägger ofta upp sånna inlägg, & oxå om fredagsblommorna liksom, tänkte bara rent spontant då att de är ju knappast du som köper blommor haha
    & ett annat inlägg om vad som skulle göra henne glad som hon skulle göra om hon va dig en dag, att hon önskade städat & lagat mat (tror jag jag minns inte riktigt vad det stod minns mina tankar bara vad jag egentligen ska skriva) & tänkte då oxå bara hmm är det aldrig så då typ när hon varit iväg eller nått, eller om det bara är hon som städar och fixar i hemmet? Jag undrar liksom hur tänker ni?
    Jag undrar just för jag har tidigare tyckt det varit så orättvist hemma för mig, då jag tyckt att jag gjort så mycket saker mest, nästan alltid faktiskt.. men senaste har jag börjat reflektera över vissa saker min sambo gör mest oxå, alltså annat.. men som jag inte gör.. blir det kanske inte rättvist då ändå? Alltså tex en älskar att diska ej laga mat, den andra älskar att laga mat men ej diska då kan man ju dela upp det? Eller är det inte rättvist typ om kanske en betalar mer & den andra gör mer hemma?
    Har typ lite svårt att komma vidare i det här i mitt huvud hur man kan se saker annorlunda och uppskatta, eller ändra eller hur det är typ.

    Skulle va nice att läsa vad andra säger liksom, så kan man typ få skriva av sig om hur man har hemma kanske dåligt eller bra eller skriva bara hur man har det kan man kanske få tips eller läsa andras tankar typ kanske hjälpas åt typ.
    (Jag respekterar ju självklart dig och Paula och er relation och att jag inte vill döma er och att jag är medveten om att detta bara är era bloggsidor jag vet om, utan bara en tanke att dela)

    äste ett inlägg paula skrev om att det var städat, fint & frächt hemma & att hon köpt fredagsblommorna, tänkte faktiskt rent spontant då bara att hmm de är bara paula som lägger upp att det städats, & med blommorna osv, tänker att det är väl nt du som går & köper blommor haha (inget illa menat såklart<3) men tänkte bara på ett annat ilägg då oxå som hon skrev som skulle göra paula glad som hon skulle göra en dag om hon va du? Och då va de en grej att hon skulle komma hem & det var städat och fixat.. hon önskade mer att du skulle fixa upp hemma typ & kanske och laga mat eller så (förlåt minns inte korrekt minns bara mina tankar) och då reflekterade jag bara över det som att det inte händer annars typ och att det bara är hon som fixar allt sånt hemma, eller kanske konstigt av mig att tänka så. Men jag undrar bara för jag själv har det lite svårt typ med att komma överens hemma, & det känns orättvist för jag gör vissa saker mest, & har inte tänkt innan förrens nu senare att han gör faktiskt också saker mest, då blir det väl kanske rättvist ändå? Ex en kanske har mer pengar & betalar mer, & den andra kanske tar hand om hemmet mer, eller en gör bara disk en lagar bara mat för man tycker bara om det ena, men har typ lite svårt för att komma fram till typ vad som typ ”avgör” vad som är rättvist? Eller asså förstår du mig..
    tänker att det skulle va kul också att läsa vad alla andra skriver om det här liksom att kunna läsa hur andra har det.. & lära sig kanske eller få tips osv kanske bara få skriva av sig om hur man har det dåligt/bra vad som..

Visa alla 6 kommentarer
Dagens fråga

När man inte känner någon kärlek till sitt barn

Hej Hugo!
Skriver till dig för att jag har för mig att du tidigare nämnt att du hade svårt att knyta an till Molly när hon kom? Kan ha helt fel men isåfall hoppas jag att du kanske ändå har lite kloka råd! 🙂 Fick min dotter för snart 6 månader sedan. Sedan hon kom har min kärlek till henne verkligen bara vuxit sig starkare trots att jag inte trodde att det var möjligt att älska en annan människa så här mycket. Skulle kunna göra allt för henne.
Men vi har ett problem. Min sambo Känner inte likadant. Han tycker att allt är superjobbigt. Han säger själv att han inte direkt känner någon kärlek till henne och att hans höjdpunkt på dagen typ är att få gå och lägga sig. Han tycker att det är jobbigt även när allt är supermysigt och hon skrattar och är jättenöjd eftersom han bara väntar på att hon ska få ett utbrott och börja skrika. Måste då tillägga att hon är en rätt nöjd och glad bebis för det mesta, alltså inte super skrikig eller så. Han säger att det var så mycket jobbigare med barn än vad han trodde. Detta är jättejobbigt för mig då jag upplever att hon enbart är en börda för honom och självklart jobbigt för honom då han säger att han i princip inte är glad längre,
Har du några tips? När vände det för dig? Hur löser man det?
Du brukar ju ja mycket kloka råd och synpunkter så håller tummarna! 

Jag skulle inte säga att jag hade svårt att knyta an till Molly men att jag inte blev sådär kär i henne direkt efter förlossningen som jag hade trott och sen att jag tyckte umgänget med henne blev roligare när hon kom upp i 1årsåldern ungefär. Dock kände jag från start en lycka över att hon var min dotter, stolthet när jag såg på henne och att jag ville vara med henne hela tiden. Kände stolthet över att visa upp ”mitt barn” och att jag varit med och gjort henne. Snabbt märkte jag ju dock att Paula a.k.a. tuttmaskinen var den enda Molly älskade av hela sitt hjärta från start och då kände jag mig rätt utanför och överflödig. Jag kände typ som att jag var kompisen i gänget som ingen vill ha med egentligen men man bjuder in för att fylla sista platsen typ. Inte en mogen reaktion och rent logiskt så förstod och förstår jag ju att anknytningen mellan bebisen och mamman är starkare i början eftersom dom varit sammansvetsade i 9 månader, mamman är den som genomgår förlossningen och sen den som bär på maten = stora tryggheten. Även om jag reagerade rätt barnsligt och tyckte att det där med bebisar inte var så sjukt nice som alla sa så kände jag ändå en grundkärlek för Molly. Och stunderna vi umgicks som familj och alla var nöjda och glada tyckte jag livet var på topp. När Molly började titta på mig ordentligt och skratta så smälte jag helt och kände lycka. Sen bleknade den lyckan lite när hon stunden efter började skrika, gråta och vara otröstlig tills Paula kom och tog över. Känslan blev ju som att bli dissad av någon man var kär i och som man trodde att man klickade med.

Som nån annan kommenterat kanske din snubbe har fått förlossningsdepression? Inte för att säga vad som är ”normalt” och inte i relationer till folk men det han säger och visar känns ändå inte som att det kvalar in som att allt är som det ska. Om han säger att han inte känner någon kärlek till barnet, bara ser fram emot att gå och lägga sig och tycker hon är skitjobbig även när allt är frid och fröjd och att han inte känner sig glad längre så känns det för mig som amatör som att han inte mår så bra. Var det ett gemensamt, planerat beslut att skaffa barn? Var din graviditet bra eller fanns det något som kanske påverkade honom mycket? Hur är hans relation till sina föräldrar? Tror det kan finnas massa grejer som utlöses när man får barn även om man inte är den som går igenom hela hormongrejen. Mitt tips till dig är att få honom att gå till vårdcentralen och prata med någon om sitt mående, kanske du kan följa med som stöd och få fram det du tycker är viktigt (finns ju en tendens till att säga att allt är lugnt som snubbe även om man mår piss). Jag tror inte hans känslor och mående är ”vanligt svårt att knyta an” utan att det nog går lite djupare än så – försök tänka att det inte beror på dig och er dotter och se till att han söker hjälp. Hoppas det blir bättre snart!

Kommentera

  1. A

    Även pappor kan få jättebra hjälp genom bvc, har de ingen egen psykolog/kurator kan de hjälpa till med att förmedla kontakt. Har inte haft just de problemen i min familj men har vänner som gått igenom liknande och där pappan (och mamman, är ju inte lätt att vara i den situationen heller) fått väldigt bra hjälp genom bvc.

  2. J

    Hej, jag genomgick samma situation när min första dotter föddes, karln tyckte allt var jobbigt och att vår flicka förstört allt. Hon var rätt krävande också så det hjälpte inte till direkt. Vi hade der jättetufft första året, och det blev inte bättre förrän efter han hade fått vara pappaledig, så han knöt an efter 1,5 år. Tack och lov höll vi ihop och han säger själv att det bara blir bättre och bättre, han älskar idag våra två döttrar över allt annat! Kan tilläggas att han har svensson-uppväxt, så han var bara bortskämd och för bekväm av sig, helt plötsligt måste han sätta en annan person framför sit mekande/tv-spelande eller vad han nu gnällde om! Allt som sägs första året får ni glömma, ett barn prövar förhållandet, och första barnet är alltid väldigt tufft. Vi gick en gång till psykolog för att ge min karl perspektiv, kanske han borde göra det också? Inget ovanligt. Stort lycka till, styrkekramar!

  3. Johanna

    Hej!
    Jag är barnmorska och det låter som en klassisk förlossningsdepression, som ju även pappan eller partnern kan drabbas av. Det är inget fel eller konstigt, men något som kanske inte alla män vågar prata om. Det är tyvärr inte alltid något som tas upp från sjukvårdens sida heller. Jag tror att ni som familj behöver prata med någon. Sök via vårdcentralen.
    Det kommer att ordna sig, tro mig. Att få barn är en stor omställning för båda!
    Kram

  4. Clara

    Det låter jobbigt för er båda. Det är ofta svårt att prata om dessa känslor och något man kanske inte är så stolt över. Ett tips är att det i många (förhoppningsvis alla) kommuner/regioner finns det ett samarbete mellan BVC och spädbarnsverksamheter som kan hjälpa föräldrar med frågor kring tex. anknytning och samspel. Kolla med er sköterska hur det funkar där ni bor och om ni kan få hjälp där. Lycka till!

  5. Rebecka

    Väldigt känsligt ämne verkligen. Vi hade lite liknande situation, min man hade svårt att känna någon lycka eller glädje över vår nyfödde son, vilket i sin tur gjorde mig väldigt ledsen. I samband med födseln hade min man även fått en ny roll på jobbet som var på tok för krävande, och det slutade med att han gick till företagshälsovården och bytte jobb. Tror han var så nära på att gå in i väggen som man kunde utan att göra det. Att gå och prata med någon tycker jag absolut ni ska göra, kommer troligtvis hjälpa mycket! Lycka till!

  6. Therese

    Har ingen erfarenhet av detta men vet att även killar kan drabbas av förlossningsdepression likväl som mamman. Så ta kontakt med BVC för hjälp! Hoppas allt löser sig.

Visa alla 6 kommentarer
Dagens fråga

Tips på aktiviteter med barn i Stockholm

Fick en fråga om jag hade tips på roliga aktiviteter för familjer i Stockholm. Frågeställarn har barn som är 8, 2 och 6 månader gamla. Här är mina tips:

  • Badhus – i vår familj älskar vi badhus och det blir en kul stund för alla inblandade. Tror aldrig man blir för gammal för badhus? Borde absolut funka för åldersspannet på barnen. Förra hösten skrev Paula ett inlägg om dom bästa badhusen i Sthlmsområdet – läs det här.
  • Skansen – kul året om med olika teman. Nu närmar det sig julmarknaderna va? Annars kan man alltid kolla på djuren och leka i dom olika miljöerna.
  • Lekland – finns över hela Sverige visserligen men vi är vana besökare. Perfekt både för föräldern som gärna är med och leker och för den som hellre är mer ”passiv” och vill övervaka med en kaffe i handen. Kanske inte skitkul för 8åringen dock, dålig koll på 8åringar kan jag erkänna.
  • Gröna Lund – visserligen mest sommaraktivitet men har ju haft öppet nu på Halloween ex. och har julmarknader också tror jag.
  • Museum – Stockholm kryllar av museum och det finns rätt många som är barnvänliga. Polismuseum älskar våra barn. Sen har vi testat Armémuseum, Naturhistoriska (Cosmonova är grymt, kanske inte för 6månaders dock) och Tekniska museet också bland annat. Kul att barnen oftast får lära sig lite också i samband med att dom leker.
  • Junibacken – Paula och tjejerna älskar Junibacken. Lekfull miljö med Astrid Lindgren-tema. Man får inte missa sagotåget som kan vara lite läskigt och spännande.
  • Tom tits – ligger visserligen i Södertälje men sjukt värt för ett besök. Typ lika kul för vuxna som för barn att hålla på med experimenten.
  • Lekparker – finns sjukt många bra i Stockholm. Aspuddsparken är en favorit. Finns Mullemeck-lekpark i Solna. Bara att slänga med lite fika i en korg och klä på sig ordentligt så kan man ha helkul för ingen peng. Nån mer som har tips på lekparker?

Sen är våra barn rätt tacksamma att aktivera. Räcker typ med att jag och Paula är med och att vi släpper lös dom i en park så har dom kul. Vi tar ofta med cyklar eller sparkcyklar ut och kör lite planlöst utehäng. Det brukar reda sig självt och sen går vi och fikar på nåt café.

Finns det fler Stockholmare här som har några bra aktivitetstips till kommentatorn? 

Kommentera

  1. Karin

    Kul tips! Utegymmen är väldigt populära hos våra barn. Teatrar för en billig penning kan man också hitta. Björklunds Hage i Bromma är en jättemysig 4H-gård och lekpark. Rekommenderas! Ursvik Friluftsområde i Sundbyberg är också toppen för stora och små 😊

  2. Mikaela

    Det finns många fina lekparker runtom i Stockholm.Anders Franzens park i Hammarby Sjöstad,Långsjöparken i Huddinge,Dinosarieparken som vi kallar den också i Huddinge,på söder finns bland annat Ivar Los Park och Bryggartäppan och i Liljeholmen hittar du Fruktparken.Spårvägsmuseet brukar vara populärt och något som vi inte besökt själva men som verkar roligt är Barnens underjordiska scen på Söder.

  3. J

    Drakparken i Hornstull är bra, lite annorlunda klätterställningar. Vi brukar gå barnvagnsrundan (5km) i Tyrestaparken, vår då 4-åring klarar av att gå det utan problem, och i slutet väntar hästridning, höns, grisar mm, samt gofika på mysiga caféet om man inte tagit med eget (går att grilla också). En promenad längs vägen uppför Hammarbybacken är kul, rätt bra väg så pigga barn klarar det (man behöver inte gå hela vägen upp för bra utsikt). Sen vill jag tipsa om min skatt Rottneros park i Värmland, varför de inte gör mer reklam om deras sjukt bra lekparker för barn i alla åldrar är för mig en gåta…

  4. Jenny

    ”Rum för barn” på kulturhuset. Visserligen stängt för renovering nu men är gratis inträde och passar för dom allra minsta och upp till 8 kanske. Man kan även måla eller pyssla där för en billig peng.

Dagens fråga

Relationsakuten

Kom en lång kommentar med en fråga:
”Min man har ett stort umgånge med både tjejer och killar vilket jag tycker är skitbra. Det är viktigt att vara sin egen och ha tid med sina kompisar och så. Många vänner har kommit och gått igenom åren med en av min mans tjejkompisar har alltid funnits där. Hon bara flyter omrking och är en i ”killgänget”.. Bör tilläggas att jag inte känner henne utan har bara hälsat ett fåtal gånger! NU till saken; 
   Vet egentligen inte var jag ska börja men det kanske började med den gången då min man sa att han skulle ut med sina killkompisar och bad mig att inte följa med för att det var ”killkväll” men det slutade endå med att ”tjejkompisen” ringde min man dagen efter för att fråga vad som hänt kvällen innan och. När detta samtalet skedde låste min man in sig på toa för att han var ”kissig”.. ..ELLER kan det ha varit när jag fick veta att min man bett sin kompis ljuga om att han sovit där när min man egetligen soviit någon annan stans.. Var vet jag inte. Har liksom inte tagit upp det för att min man inte vet att jag vet! 
  För en vecka sen ringde min man mig från sitt jobb ( han joobbar sena kvällar och vi pratar aldrig över telefon.. Kan räkna på en halv hand dem gånger vi pratat under jobbtid)..aillfall.. min man ringer mig för att ”CHecka” läget och säger sen att han måste lägga på då han har mycket jobb, Hela samtalet kändes sjukt märkligt men jag gick och la mig. Vid 02:00 börjar det tjuta någonstans ifrån och jag flyger upp ur sängen och inser att det ringer från laptopen.! Öppnar upp den och ser att det är HON… ”tjejkompisen” har ringt min man 4 gånger under den kvällen och han henne. Jag vet att det är fel att läsa och snoka men jag kunde fan inte låta blir. Ser att dem har haft en lång konversation och att massa bilder har kommit och gått. Stägde ner och kände mig så jvla äkclad!.
Vad gör man nu?! är detta början på slutet?!….Hjälp!” 

Doktor Hugo på plats här på relationsakuten.
Det låter helt klart som att din snubbe har något fuffens för sig och det enda egentliga råd jag kan ge är att hitta ett tillfälle där ni kan sätta er ner i lugn och ro och du kan ta upp alla dessa grejer med honom. Att ha ett stort umgänge och ”få” umgås med vänner ifred utan sin partner tycker jag är viktigt men det bygger ju också på tillit och han verkar inte riktigt sköta den delen. Om din snubbe låser in sig på toa för att prata med sin tjejkompis känns det som att samtalet inte direkt var helt oskyldigt. Jag och Pulkan har möjligheten att kolla varandras telefoner (kan varandras lösenord) och kan använda varandras när den enes laddar ut eller något så att vi skulle ha hemligheter där är uteslutet. Klart man inte ska snoka igenom sin partners telefon eller dator men det känns ju som att du har rimlig anledning att vilja göra det. Framgår inte riktigt vad för sorts bilder eller konversation du fick se men om din reaktion var att bli äcklad gissar jag på att det inte var kul klipp på djur eller något sånt. Du borde helt enkelt snacka med din kille och ta reda på hur relationen till tjejkompisen är egentligen. Klart man kan vara vän med det andra könet utan några konstigheter men i och med din känsla nu och vad som hänt så känns det inte som att relationerna (hans och hennes samt din och hans) kan pågå som dom gjort hittills. Kanske har han någon sjukt bra förklaring till nattsamtalen, att hon dyker upp på killkvällar eller varför han pratar med henne på toaletten men jag skulle inte sätta min tro till det. Ta tjuren vid hornen och sen får du besluta om du är ok med vad som hänt och vill försöka på nytt eller om du känner att han passerat en gräns du inte kan förlåta – bara du kan bestämma det.

Kommentera

  1. Mia

    Det här är ju en solklar otrohet. De har legat, punktum. Otroligt fult också att han springer iväg med telefonen när hon ringer, har han kanske sagt till henne att han lämnat dig eller? Varför skulle hon annars ringa sådär.. Då smyger man ju med sms istället.

  2. Sandra

    Håller också med. Det bästa är att prata med varandra. Kommunikation är viktigt i en relation, oavsett ämne. Stor kram och lycka till <3

  3. Lov

    Håller med Hugo. Känns som något fuffens.
    Prata med din man och be om svar. Han borde vara man nig att där och då vara ärlig mot dig.
    Skriv gärna hur det går.
    Skickar styrka 💜
    Lycka till

Dagens fråga

Frusna ungar

Måste bara fråga en sak som är så typiskt för män… 😎 Om det nu snöade, regnade och var jättekallt, var är barnens halsdukar, vantar och överdragsbyxor? Sitta på kalla karuseller utan ordentliga brallor? Själv har du halsduk men inte dom? Det du gjort är ju att sätta på dom jackor o en varsin tunn mössa… 

Som jag ser det ska ungarna härdas. Jag vill inte ha bortklemade barn som inte pallar kyla så därför utsätter jag dom gärna för obehag redan i ung ålder. Hehe, nej skämt åsido. Barnen frös inte. Leo var bestämd över att ha klänning så hon hade strumpbyxor och klänning och sen fick jag på henne en mjuk overall också. Svinvarma skor, ullmössa och fodrad jacka. Molly körde t-shirt, mjuk overall, svinvarma skor, fodrad jacka och ullmössa hon också. Vantar hade vi med oss men barnen vill inte ha på dom. Jag tror att om dom hade börjat frysa om fingrarna hade dom gett med sig och tagit på dom också. Barnen blir varma lättare och springer runt och har sig till skillnad från oss vuxna som står och fryser i rock och jeans.

Om det hade varit Paula som varit på Liseberg med ungarna hade som säkert haft underställ och skalplagg. Det kan jag erkänna och ja det kanske är typiskt män att inte vara så planerande 🤷‍♂️ Men om det varit så att min påklädning hade lett till att barnen frös hade det varit noll konstigheter för mig att gå till närmsta affär och köpa det som krävdes för att dom ska vara varma. Barnen hade det finemang hela dagen och har inte drabbats av lunginflammation eller behövt amputera förfrusna fingrar =)

Kommentera

  1. Sandra Augustinson

    Jag tycker så som du klätt på dem så har de ändå fått frihet att röra sig bättre än att ha en massa overaller 🙂 och underbyxorna ser jättemysiga ut. Och de ser ju otroligt glada ut ändå på bilderna, vad kul med Liseberg!

Dagens frågaFamiljeliv

Vem har rätt att sova på natten?

”Hej Hugo! Älskar din blogg och har följt den LÄNGE! Sitter nästan alltid med ett leende på läpparna när jag läser. Har en fråga som jag gärna hade velat ha din åsikt om. Det är nämligen så att jag och min sambo har en 7 månaders son. Världens snällaste och enklaste kille på DAGEN men han har vaknat minst 2 gånger i timmen i 3 månader. Jag går under, men sambon tycker att jag ska ta alla nätter på vardagar för att han måste vara pigg på jobbet. Att vara hemma med vår son & hund på dagen är ju MITT jobb men jag orkar inte med att vara den mamma jag vill vara när jag får sova i snitt 2-3 timmar per natt. Nu till min fråga… Hur gjorde/gör du och Paula när barnen inte velat sova? Har ni hjälpt varandra eller har Paula fått ta vardagarna för att du gått iväg och jobbat? Jag och sambon diskuterar detta nästan varje kväll men han står fast vid att det är jag som borde ta nätterna. Jag säger inget om att ta någon dag mer än honom men jag orkar inte detta mer.”

Den här frågan känns som ett het potatis och jag gissar på att jag kommer få några ilskna kommentarer nu men jag tänker såhär: den som är föräldraledig har huvudansvaret på nätterna. Om det är så att din sambo har ett ”vanligt jobb” som innebär kontorstider tycker jag det är rimligt att han behöver få sömn om nätterna (och tvärtom såklart om du var den som jobbade och han var föräldraledig) för att kunna sköta jobbet. Med det sagt menar jag inte att han har ”rätt” att checka ut helt på kvällen för att sen ha en stunds deltagande i föräldraskapet när han kommer hem från jobbet på em.

Jag minns faktiskt knappt hur Paula och jag gjorde (känns som att man aldrig kommer glömma skitnätter med skrik och bråk när man är i dom men när barnen väl börjar sova hela nätter blir det där jobbiga väldigt avlägset) men så länge hon ammade tog hon majoriteten av vaket på nätterna. Sen har vi ju inte ”vanliga” jobb så vi har kunnat flexa mer med tider vilket gjort att jag också kunnat ta nätter och skjuta fram arbetsdagen osv. Så vi är nog rätt dåliga att jämföra sig med. Men för att återgå till din situation…

Fattar att det är skitjobbigt med sömnen, att inte få sova är ju typ tortyr. Om ditt barn är ”lugn och enkel” på dagen kanske du kan få ett par timmar under dagen när han sover i perioder? Det är ju inte lika lätt, kul eller avkopplande att sova på dagen som på natten men tänker att man får köra undantag under perioder när det är jobbigt. Din sambo kanske kan ha med hunden på jobbet så du inte behöver tänka på promenader och sånt? Eller om ni har några släktingar som kan tänkas ställa upp antingen som hundvakter eller som barnvakter emellanåt? Sen tycker jag att din sambo kanske kan köra huvudansvar under helgerna istället så du får sova ut dom nätterna. Och att din sambo kan köra på tidigare uppgång. Säg att han börjar jobbet 8 och måste dra hemifrån 7.30. Då kan det vara rimligt att han får gå upp kl 5 och ta ut barnet från ert sovrum vid den tiden och köra morgonmys ihop samtidigt som du får plugga in öronproppar och sova djupt tills det är dags för honom att dra där vid 7.30. Om han är skillad kan han se till att aktivera barnet under morgonpasset så han somnar lagom tills han ska dra så kan du och barnet sova vidare någon timme till där på morgonen. Kom ihåg också att det kommer nätter med sömn snart!

Kanske finns någon klok läsare som varit i samma situation som frågeställaren? Hur har ni löst det?

Kommentera

  1. Therese

    Jag lider av sömnstörningar sen vi fick vår första 2011. Vi har velat fram och tillbaka om syskon men så bestämde vi för att våga. Så nu har vi en liten på 9 mån. Eftersom jag har sömnstörningar så tar min sambo alla nätter, men han har gått ner lite i arbetstid, jobbar nu 80%. Hade jag fått ta alla nätter hade jag suttit på psyket nu.
    Allt går att lösa.

  2. Åsa

    Jag tycker ju lätt att du ska be din sambo att testa att ta nätterna under en vecka och sedan återkomma med en recension kring hur det var. Allt handlar om förståelse för sin partner. Och även om jag arbetar heltid med 6 åringar varje dag så är det rena semestern i jämförelse med att kontant känna sig trött och irriterad pga för lite sömn. Klart han ska hjälpa till med!

  3. Patricia

    Hej alla! Det var jag som skrev frågan. Kul att se alla olika svar! Saken är att min sambo har för det mesta tagit alla helger så jag fått sova ut, och jag har inte klagat på 6 månader i princip. Men nu har sonen haft en period i 3 månader då han vaknat konstant hela natten. Var 10e min när det varit som värst. Sonen har bara sovit i babysittern på dagarna OM jag gungat, så jag har aldrig fått någon vila. Nu sover han bättre på dagen men man har ju alltid 100 saker att göra och om jag sover på dagen har jag väldigt svårt att somna på kvällen (kan ligga vaken till 02 ibland) Jag vaknade upp med magsmärtor för nån vecka sedan och insåg snabbt att jag var sönder utmattad. Jag har alltid tänkt att jag ska ta det mesta eftersom att jag är hemma men man kommer till en gräns när kroppen säger ifrån och där sa även jag ifrån till sambon. Jag bröt ihop totalt av utmattning. Nu ”går han med på” att ta varannan natt när det är som värst, annars varje onsdag och helgen. Han är en väldigt underbar person på alla sätt och vis förutom detta. Han är så avundsjuk på att jag ”kan” vila på dagarna, att jag kan gå långrundor med hunden och ja, slippa jobba. Har tyvärr ingen möjlighet att byta med honom pga ekonomin, annars hade jag gjort det alla dagar i veckan.

  4. sara

    Håller med och så gorde/gör vi: Den som är föräldraledig tar huvudansvaret för nätterna så att den som jobbar får sömn. Sen hjälptes man såklart åt till och från. Var det nån jävlig period så tog sambon nån natt eller någon gång per natt och helgen delade vi på så att båda fick en sovmorgon. Funkade för oss!

  5. Hanna W

    Håller med. Föräldraledig tar huvudansvaret på nätterna. I alla fall i vår familj, var och en måste hitta sitt eget sätt.

  6. Thilda

    Men wow, mannen får såklart steppa upp. Att sova 3 timmar per natt klarar ju ingen människa i längden. Vi hade också ett barn som sov dåligt och jag ammade. Min man hjälpte mig VARJE natt. T.ex. genom att vagga bebisen i bärsele vid några av uppvaken medan jag låg i sängen och slumrade. Nu när jag inte ammar tar vi varannan natt. Jag tycker frågeställaren ska ta ett allvarligt snack med sin sambo. Det där hade jag aldrig accepterat.
    PS Vi tog 10 månader var av föräldraledigheten vilket jag kan rekommendera, då får båda en insikt i vad det kräver att vara föräldraledig.

  7. J

    Tror bara en människa som aldrig har upplevt barn som sover katastrof skriver så. Klart dom ska dela upp det, alla vet att jobbet ibland kan upplevas som semester i jämförelse till att vara föräldrarledig. Nej uppdelat, eller hjälp av mannen iallafall 2 veckodagar😩

  8. Copycat

    Här gör vi tvärtom. Min sambo är f-ledig och jag jobbar. Vi har två barn 4 och 1 år) varav äldsta är 15h i veckan på förskolan. Jag tar nätterna då jag anser att det är lättare för mig att vara lite trött på jobbet, där går jag vara ifred, dricka kaffe i lugn och ro och ha vuxna människor runt mig. Att vara trött hemma när två kids är hemma som bråkar/skriker/gnäller/tjatar är en mardröm jämförelse med att vara trött på jobbet. Efter ett tag blir jag ockdå pigg på jobbet då jobbet ger mer energi och kreativitet.

  9. Therese Berggren

    Här hemma har vi delat lika med allt ( förutom amning) sen barnen föddes. Har 2 barn, 2-åring och en 1-åring. När jag ammade tog jag nätterna då mannen inte producerar bröstmjölk, när vi gav ersättning/ välling har vi tagit varannan natt. Det är BÅDAS barn och BÅDAS ansvar. Är väl egentligen en självklarhet? Ni som säger annat tror jag är antagligen de kvinnor som tagit alla nätter själva och försöker intala er själva att det är självklart då pappan jobbar men i hemlighet önskar lite mera jämställdhet. Kan ju va ute o cykla nu jag vet, men det är vad jag TROR.
    Dessutom tycker vi båda att om man jobbar så har man typ semester med raster, äta VARM mat i fred, dricka varmt kaffe, gå på toa ensam osv.. vi har delat på föräldraledigheten så gott vi kunnat så båda har gjort bägge delarna och vi är rörande överens om att det är fan semester att jobba haha.
    Kan tillägga att vi fick ett barn som sov som en stock på nätterna och den andra föddes med kolik som pågick i 4 månader så vi har haft både jobbiga nätter o lugnare nätter, men alltid delat lika.

    1. Emmy

      Jag har inte tagit alla nätter själv, däremot har jag haft ansvaret för nätterna när jag varit föräldraledig men precis likadant var det när min man var föräldraledig. Både jag och min man jobbar med såna yrken att vi kör väldigt mycket bil samt långa sträckor varje dag och då känner jag att jag behöver min sömn på nätterna om jag ska orka hålla mig vaken på vägen likaså min man. Därför har det för oss varit en självklarhet att den som är hemma tar nätterna. Sen har vi haft tur att de sovit bra när båda väl börjat jobba och inte behövt tänka på det viset om vem som ska ta nätterna då 🙂 men såklart är det ju olika för alla 🙂

  10. Emmy

    Vi har två barn jag och min sambo och vi har kört på samma, den som är föräldraledig tar nätterna. Just nu är jag mammaledig och sonen vaknar ett par gånger per natt vilket gör mig trött. När vi hade första barnet sov jag alltid på dagen när hon gjorde det. Nu funkar det inte längre med två barn. Men är jag trött och behöver vila så tar min sambo barnen så fort han kommit hem från jobbet så jag kan vila och det är aldrig några problem. Det ska inte heller vara ett problem då man är två föräldrar. Jag skulle inte orka vara uppe på nätterna och sen gå och sköta mitt jobb på ett bra sätt och därför kräver jag inte heller det av min sambo. Men på helgerna tar han nätterna om han själv inte jobbar. Så testa det? När din sambo kommer hem från jobbet, lämna över barnet till honom så du kan vila nån timme innan läggdags och låt honom ha nätterna på helgerna 🙂

  11. E

    Här skulle jag säga att det är helt fine med att de som är hemma tar barnet på natten om det vaknar ett par gånger eller så. Men har man ett barn som sover svindåligt så är det nog bara att bita i det sura äpplet och dela upp det! Vår första sov dåligt och skulle i början ammas med max två-tre timmars mellanrum. Efter någon vecka är man helt slut. Tur så hade jag en man som ställde upp och böt blöjor mitt i natten eller gick och vagga trots att han skulle på jobb. Skulle tipsa om att göra som många har sagt här och dela upp natten. T.ex låta dig sova förnatten och sedan får han sova morgontimmarna för att orka stiga upp och gå på jobb på morgonen. Annars tycker jag absolut du ska höra med BVC om det finns någon form av avlastningsservice i er kommun där någon kan komma hem dagtid (eller natten?) och se efter barnet någon timme så att du får vila.

    1. Jenny

      Så du menar att vi för skattepengar skulle betala för avlastning för att pappan inte ids ta hand om sitt eget barn?
      Nej dags för pappan att steppa upp.

      1. E

        Nu vet vi ju inte vad mannen har för jobb och han kanske behöver sin sömn av säkerhetsskäl. Eller så kanske det inte räcker att dela upp nätterna för att mamman ska få tillräckligt med sömn. Tycker absolut att mannen ska hjälpa till men känner man att det inte är hållbart längre ska man väl kunna få hjälp? I vår kommun i Finland finns åtminstone möjlighet till avlastningsservice och ja, det går skattepengar till det men sparar troligtvis in sig i slutändan på andra vårdkostnader.

        1. Jenny

          Ja det vore ju fantastiskt om alla trötta småbarnsföräldrar kunde få lite avlastning men tror tyvärr det är en utopi.. Finns det dessutom som i det här fallet två föräldrar så är det dags att den andra föräldern tar sitt ansvar.

  12. Lin

    detta är ju helt sjukt. Snubben låter alltså hellre mamman gå under av sömnbrist än att chippa in? Vilken jävla partner.

    Och vilket jävla gnäll från honom! ”Måste vara utvilad iom jobbet” – vafaan jobbar han som? Hjärnkirurg? Gör inte det minsta om han är lite trött ibland. Han borde own up och ta ansvar för sin familj. Inte uppträda som en sjuttonårig skitunge.

  13. Sara

    Om sonen verkligen vaknar ofta på nätterna så måste ni ju dela upp det. Det är vansinnigt att du skulle ensam ta alla nätter och det måste ju din kille också förstå. Inte läge att vara självisk, barnet går ju först och inte mår barnet bra om mamman mår dåligt. Gud så arg jag blev! Du måste få sova, han kan gott också lida lite sömnbrist. Dela upp det bättre eller låt pappan bli hemma och prova på ”ledighet”😵😂

  14. My

    Det här resonemanget provocerar mig så sjukt jäkla mycket!
    Skulle aldrig vilja leva med en partner som resonerar att den som jobbar så ska sova jämt.
    Vi har haft tur med våra barn gällande sömn men när det periodvis varit tufft så har vi hjälpts åt oavsett vem av oss som jobbat/varit föräldraledig. Punkt.

  15. Emelie

    Så länge den arbetande föräldern inte har ett jobb där denne utsätter andra människor för fara pga trötthet (t.ex. kirurg, köra tung trafik etc) så tycker jag absolut att ett par ska dela på nätterna. Det är INTE ledighet att vara hemma med en bebis, det tar enormt mycket på krafterna och i många fall går det inte att sova när bebis sover pga att de bara vill sova i en rullande vagn exempelvis. Blir verkligen ledsen när jag märker hur ojämställt det är i vissa familjer 🙁 Till den som skrev frågan till Hugo skulle jag rekommendera att ta denna diskussion på dagen när båda är lediga och inte strax innan läggdags när båda är trötta och vill sova. Förklara hur snett det blir att en person ska jobba dagar OCH nätter och den andra enbart dagar. Du kommer gå sönder snart om du inte får vila. Även om jobb är jobb så är det en jäkla skillnad att få gå på toaletten när man vill, sitta ned i lugn och ro för en fika, äta varm lunch utan någon som skriker i ens öra och ha vanliga, givande samtal med andra vuxna. Lycka till!

  16. Nathalie

    Vi har två barn (3 år och bebis 5 månader). Den lilla vaknar också varje timme och jag känner stundtals att jag går under av sömnbrist… Vi har gjort så att min man tar nätterna sön-mån, samt torsdag-fredag..då är jag pigg på måndagen & fredagen när min son är hemma från förskolan (han går tis-ons-tors). Min man tar således 2 nätter i veckan när han jobbar (7-16) men vi resonerar så att han ändå pallar att arbeta trött 2 dagar i veckan eftersom han får sova ostört 8 h per natt alla andra veckodagar. Jag hinner samla massa energi måndagar och fredagar så jag orkar vara uppe med den lilla terroristen alla övriga nätter. Funkar grymt för oss!!!!

  17. Karla från Sundsvall

    Jag tycker att den som är föräldrarledig tar nätterna som du säger så den andra kan orka jobba och sköta sitt jobb om man ska upp 6-7 varje dag. Man kan turas om under helgen istället . Men något som är viktigt vilket jag inte förstår varför många inte gör är att vila då barnet sover under dagen . Svårt om man har fler barn såklart
    Men har man bara ett hemma så VILA!!! Passa på. Man behöver det.

    1. Jenny

      Kan bli galen på folk som säger så. Min unge sov bara i vagn på dagtid om den rullade.. Inte så lätt att vila då, vet många som har det så. Jag är ensamstående men hade jag haft en karl hade han fått varit med och tagit nätterna oavsett om han jobbade eller inte.

    2. Sanna

      Har du barn? Tänkte precis som du innan jag fick barn nämligen ”klart den föräldralediga tar alla nätter”. Men nej när jag fick barn insåg jag vad sömnbrist är…. att gå till jobbet är semester då och man måste hjälpas åt och hitta någon form av lösning. super bra tanke att sova på dagen men svårt i praktiken,min dotter har aldrig tagit längre än typ 40 minuters pauser dagtid i rullande vagn eller vid bröstet..

    3. Therese

      Haha så resonerade jag också innan barn. Försök att sova/vila själv när barnet ENDAST sover i sele på magen medan du vaggar o vaggar. Eller när du är ute och rullar vagn i -10 grader. Sov gott 😃

  18. M

    Min sambo tog nätterna! Jag argumenterade med att han var borta hela nätterna och fick passa på att ta igen den tiden på nätterna. Umgås och mysa med vaken bebis på nattetid. Han köpte det! Så jag tog dagarna, sambon nätterna.

  19. Sanna

    Nu har vi för tillfället bra nätter och då tar jag alla i och med amning! Men i tuffa perioder där vår tjej vägrade sova körde vi lite skift min sambo tog henne till 01.00 då kunde jag sova typ från 19, sen lämnade han över. Inte så kul men nödvändigt. Han klarar hålla fokus på jobbet med 6 timmars sömn och jag fick vila ett par timmar.
    Alla säger ju alltid ”passa på att Sova på dagen” självklart bra i tanken MEN vår tjej har alltid sovit typ 40 minuter och aldrig haft dom där 3 timmarspassen på dagarna. Har man det får man såklart passa på men är ju ingen självklarhet.
    Sedan tycker jag att mannen bör ta hela helgen när mamman har mån-fre det behövs när man är inne i tuffa perioder!
    Man inser verkligen vad sömnbrist är när man får barn och hjälps man inte åt går den ena under!

  20. Sandra

    Håller tyvärr verkligen inte med dig. Två glada föräldrar är det enda rätta.
    Även om man har ett vanligt kontorsjobb anser jag inte att det per automatik innebär att man kan lämna över nätterna helt. Den som har mer energi får ju hjälpa till, inga konstigheter.

    Här hemma hjälper min man till var och varannan natt, det ärninte alltid det hjälper att amma ä, ibland behöver sonen vaggas till ro.
    Då gör han det utan att klaga.
    Sen när jag har mer energi vaggar jag istället.
    Men när jag inte orkar så ber jag om hjälp, och då får jag den hjälpen och avlastningen för att jag ska kunna orka vara en bra mamma. När jag har bitit ihop och inte betr om hjälp slutar det oftast med att jag är på dåligt humör och mer bråkig om eftermiddagarna, vilket är energialukande för båda.

    Tycker definitivt du ska få hjälp. Bara för att man är den som går iväg till ett jobb innebär det inte att man inte vissa dagar i veckan har mer energi att ta ifrån.

  21. Mikaela

    Jag tror jag har förträngt hur vi gjorde men jag vill nog minnas att jag har tagit alla nätter då jag har ammat.Däremot köper jag inte argumentet att mannen jobbar och därför har största behovet av sömn.Ja han har tider att passa och kanske måste ha större fokus på sina arbetsuppgifter.Fungerar ju inte så bra att råka somna på ett möte t ex.Men att vara föräldrarledig är som ett vanligt arbete fast mer krävande skulle jag vilja påstå.De måste byta ut föräldrarledig till föräldrararbete.Om han inte tar nätter under arbetsdagar borde du i alla fall få sovmorgon en av helgdagarna.Och som Hugo skrev att han får ta barnet på morgonen innan han går iväg till arbetet.Ni måste hitta en lösning innan sömnbristen får dig att gå in i väggen ❤️

  22. Ida

    Man får väl gå efter hur barnet sover på dagen och om hemmavarande föräldern har möjlighet att sova på dagen. Och OM man kan sova på dagen när barnet sover så får man räkna med att hushållssysslor inte är gjorda när den andra kommer hem efter jobbet

  23. Malin

    Hej !
    Vi har tre barn födda inom fyra och ett halvt år. Jag ville amma och det har fungerar utmärkt varje gång så då har jag ju också fått stiga upp på nätterna. Min man reser väldigt mycket med sitt jobb och jag är ofta ensam med barnen MEN det är min man som sett till att de från sex månader lärt sig sova i sina rum. Det var han som steg upp och klappade om dem när vi avvärjde nattamningen och idag är det nästan han som stiger upp oftare än vad jag gör ! Han ger mig också alltid sovmorgon på lördag och söndag. Jag förstår det dör med att man måste vara utvilad för att gå till jobbet men man måste också få sova som hemmaförälder. Till dig dom skrev kommentaren, kanske kan ni pricka in en semestervecka med sömn som tema ? Eller eventuellt om du kan begära någon i er familj att sova över någon natt så att du får igen några timmar. Jag förstår att det kan ta emot men sömn är så väldigt viktigt ! Lycka till och fortsätt prata med din man !

  24. Elin

    Det heter också föräldrapenning. I de flesta länder , ink svergie. Har vi bestämt att man ska få betalt för att kunna/då vara hemma med barnen. Men det motsvarar alltså ett jobb som vi får betalt för…. så jag håller inte alls med dej om detta. Jag tycker man ska dela lika. Det finns för och nackdelar med att vara hemma och att vara på jobbet. Sen är det klart att de flesta ändå kanske vill vara övervägande hemma med sina barn (!) och uppskattar att man är den som är det och kan lägga upp dagarna i ett tempo som gör att man kanske kan orka lite mer än den andra föräldern. Men det är inget sjävklart tycker jag. Det självklara är att man våda två har en 100 % sysselsättning och all tid ni har tillsammans ska delas lika vad kommer till sömn , egentid , sysslor och familjetid ? 🙂

  25. Diana

    Tycker att hennes man har en jäkligt dålig attityd. Istället för att vara så snäsig över att det är hennes ”ansvar” så tycker jag att han kan hjälpa till med att komma på en lösning! Ingen tjänar väl på att en människa går in i väggen av trötthet och utmattning, kanske svimmar av utmattning någon dag hemma med bebisen vaken… etc.

    Man får väl hjälpas åt! man skaffade barn tillsammans.
    Be den superarbetande mannen ta helger och minst EN natt till av arbetsdagarna om du känner dig så sliten.
    Be om att han tar några dagar semester om han kan, för att du ska kunna återhämta dig.
    Vila mycket på dagen och som sagt, lös det tillsammans, även om du kan ta de flesta dagarna pga föräldrarledigheten så betyder det INTE att du ska behöva må dåligt som skit för det.

  26. Vanessa

    Vi kör att jag har 6 av 7 nätter och mornar. men vi har varannan kväll, vilket innebär att om jag är riktigt trött kan jag lägga mig 19.00 och få sova ostört till iallafall 23.00. Och har jag haft det riktigt jobbigt tar min man en extra kväll eller till och med en natt. Även om man har ett visst upplägg måste man ju kunna visa empati för varandra och bjuda på lite extra sömn 😂Nu har min man vart sjuk och febrig och då har jag tagit alla kvällar nötter och mornar..

  27. Hanna

    Det är ju fan semester att vara på jobbet samt att man blir deprimerad av att sova förlite. Har fortfarande ”bestående men” av min sömnbrist jag hade under två månader.

    1. P

      Ni som säger att det är semester att jobba i jämförelse, vad har ni för jobb? Blir så nyfiken för själv känner jag verkligen inte att f-ledigheten skulle vara jobbigare än mitt ordinarie arbete.

      1. Johanna

        Jag känner att det är semester att få jobba istället för att gå hemma hela dagarna. Visserligen är jag ensam med dottern 24h om dygnet halva veckorna + har 4 hundar. Jag arbetar som undersköterska inom äldreomsorgen och där ”slipper” jag använda mitt tålamod så som hemma, slipper hala fram resultat osv. Där kan jag bara vara mig själv, träffa människor som inte testar mitt tålamod massor osv. Semester!
        Men jag hade inte alls tyckt om att arbeta mitt barns första år. Men nu är hon 1,5 och både hon, jag och pappan tycker om när jag jobbar och kommer hem lite gladare med nyfylld energi 😇

      2. Lin

        Psykiatri och sedan offentlig utredning. Att sitta med sitt jobb, handen tid som krävs, kunna socialisera med kollegor, gå på toa samt äta i lugn och ro är verkligen semester i jämförelse med: skrik. Skrik skrik skrik. Och bära. Buffa konstant.

  28. Anni

    Nu var vi i en annan situation då sambon arbetade oregelbundet, men det blir tydligt först när den andre partnerna är föräldraledig. Så blev det för oss, min sambo hade inte riktigt förstått. Jag har tagit stort sätt alla nätter (förutom när han var 100 % föräldraledig) och jag har fått sovmorgon alla dagar han har varit ledig. Nu går dottern på förskola och vaknar ännu minst en gång per natt, ofta fler. Men min sambon kan inte somna om när han blir väckt, så vi gör de som ett team. Jag tar nätterna och han sköter mycket annat med städ och handling. Och jag har sovmorgon varje helg (när han ibte jobbar.. 🙄) mitt mantra är: man dör inte av lite sömn

  29. Lina

    Vi har en två månaders bebis som äter ca två gånger på nätterna. Jag tar alltid första passet och min man tar andra. Vaknar bebis vid 6 så löser han det och lämna över när han ska jobba. Han kan jobba hemifrån en del så han brukar göra det på förmiddagen så att jag kan göra det jag behöver. Han hjälper till att fixa mat och tår hand om blöjor och sånt plus att han gör frukost till mig. Jag må vara trött men den avlastningen jag ändå får är guld värd. Jag försöker sova lite på förmiddagen och kanske en tupplur på eftermiddagen och sen när mannen kommer hem från jobbet så är bebis ofta trött men mannen tar största ansvaret då så har jag lite ”egentid”. Funkar bra för oss just nu iaf!

  30. Sanna

    Vi har två barn på fyra respektive två år. Vi har alltid varit överens om att det är semester att befinna sig på jobbet. När du jobbar får du äta i lugn och ro, du kan ta kaffepauser och gå på toaletten ifred. Det är INTE rimligt att den som är föräldraledig ska jobba dygnet runt, vilket ju faktiskt blir fallet om partnern förväntar sig att man ska ta nätterna också.

        1. Veronika

          Håller också med. Det är ju ett jobb att vara hemma med ett barn på 100% det också. Man är ju inte direkt ledig bara för att man är ”hemma” 🙄🙄

    1. Maria

      Håller med helt och hållet! Jag har varit hemma med vår dotter sen hon föddes, hon är nu 8 månader. Jag har hoppat in och jobbat lite kvällar och helger på ett äldreboende sen hon var drygt 4 månader och jag kommer tusan hem som en ny människa. Innan barn trodde jag inte att man kunde bli utvilad av att jobba, men jo det är fasen semester att jobba! Och får man då som du påstår är rätt Hugo sova ostört det flesta nätter, då är det ju som en lyxig spa vistelse att ha barn! Synd att man är född med fel kön känner jag, haha! Först ska man vara gravid i 9 månader med allt vad det innebär (räck upp handen ni som sov som prinsessor när ni var gravida OCH jobbade! Nä, det gör man inte!), sen ska man genomgå en förlossning och efterbörden av det ett tag efter, sen ska man fortfarande alltså inte få sova på säg 6-12 månader, rimligt? Varför ska man ha en partner? Hoppas att män i framtiden bär och föder barn… Då blir det andra bullar!

    2. Anna

      Håller helt med! Med första barnet tänkte vi den som är hemma tar nätterna, vi delade lika på föräldraledigheten så det kändes rimligt. Men när min man tog över föräldraledigheten märkte jag att jag fortfarande hjälpte till, var ju redan inne i det så vid barn två hjälptes vi åt även om den som var föräldraledig hade huvudansvaret. Den som är hemma med bebis har ansvar över bebis tycker jag; inte över syskonet o hushåll. Man ska inte ta hand om bebis samt ta alla förskolehämtningar o lämningar samt sköta huset. Helt orimligt tycker jag. Ammar man blir det ju ännu mer uppdelat. Jag o bebis sov ihop i ett rum första 8 mån o min man sov i gästrummet med äldsta dottern.

      Alla är olika men om du känner du behöver hjälp av din man så är det väl självklart att han ska hjälpa dig på natten. Att säga man behöver vara pigg på jobbet är en dålig utsäkt, antar det är erat första barn för NI KOMMER VARA TRÖTTA I TYP MASSA ÅR FRAMÖVER ha ha, ni har ju skaffat barn. Det är ju år av sömnlöshet, inte bara bebistid.

  31. Amanda

    Fast egentligen, vad är viktigast? Jag tänker personligen att barnets välmående är viktigast och då är det en peppad och pigg förälder som gäller. Och när personen uppenbarligen är helt slut på tycker jag att hen förtjänar avlastning, man kan faktiskt ta sig igenom en arbetsdag med lite sömn på kontot också. Mvh förälder med 5åring och 3åring som fortfarande knappt sover hela nätter.

Visa alla 54 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.