Dagens fråga
Dagens frågaTräning & kost

Vad gör jag för fel?

Hej Hugo!
Har ett tränings relaterat problem som jag hoppas du kanske kan hjälpa mig med.

Jag har aldrig varit någon träningsperson och kan inte påstå att min kost varit överdrivet bra, har klarat mig med vardagsmotion etc. Men nu när man börjar bli lite äldre (är 28) så har jag gått upp ca 5kg och känner mig bara som en degklump utan energi.
Hur som helst, dom senaste fyra veckorna har jag kommit igång ordentligt med träning. Kör 5 pass i veckan direkt efter jobbet. Mån+tors armar/axlar, tis+fre ben och rumpa och ons enbart cardio. Börjar alla pass med 15 min uppvärmning (springa, roddmaskin eller stegmaskin) och avslutar alltid passen med 2-3 magövningar. Snittar ca 1 timma i träningstid.
   Jag har börjat äta på regelbundna tider (frukost 830, lunch 12.30, middag 17.30), dragit ner på alkohol och kolhydrater. I snitt dricker jag alkohol två gånger i veckan och det slinker ner en och annan efterrätt + snacks på helgen. Sover 8 timmar per natt.
   Efter 4 veckor ser jag i princip INGA resultat vilket gör mig så ledsen och känner att jag tappar motivationen. Märks varken på kläder, vågen eller generellt när jag jämför före och efter bilder. Det jag fokuserar mest på är att få mer tränade/mindre armar och tighta till resten av kroppen. Vad gör jag för fel?! Ska jag skippa styrketräningen och bara köra cardio? Bara äta frukost+middag? Tar tacksamt emot alla tips eller förslag för just nu känner jag nästan för att ge upp, vilket känns tråkigt då jag känt mig så stolt att jag kommit igång med träningen och ta hand om kroppen!
   Jag är 28 år, tjej, 165cm och väger 60kg.
Tacksam för svar!! Kram Sofie

Först och främst så reagerar jag lite på att du vill tighta till dig men att fokus ligger på 5kg ner i vikt. 165cm och 60kg är bra proportioner så jag tycker inte din fokus ska vara på dom där 5 kg utan snarare muskler/hur kroppen ser ut/känns. Om du kommit igång med träningen  och ”tightar till dig” kan det vara så att du bygger muskler och går ner i fett men vågen står stilla ändå. 60 kg smal muskelfri eller 60 kg musklig ger två helt olika utseenden men siffrorna på vågen är dom samma. Så fokusera inte så mycket på vågen utan snarare hur du mår och ser ut (eftersom du är missnöjd med degigheten + energitappet).

Mina tankar om vad du ska ändra/gör för fel: 

  • Skippa alkoholen. Nu säger du inte hur mycket alkohol det rör sig om så det kan ju vara ett halvt glas vin eller en dunderfylla. Men alkohol är det sämsta för träningen och resultaten. Dels är det mycket kalorier, dels sabbar det återhämtningen och sen blir man sjukt otaggad på att träna när man är bakis. Om du vill satsa på träning och kost ett tag skulle jag rekommendera dig att stryka alkoholen helt under den tiden.
  • Måltiderna. Tycker absolut inte du ska börja utesluta måltider för mer effekt. Det kan snarare göra motsatsen för kroppen behöver energi för att orka träna och bygga muskler. Svält + träning = inte bra kombo. Om du vill ha tighta armar vill du ha muskler där och inte fett. Då måste musklerna få bra näring för det. Möjligen kan du testa periodisk fasta (det är inte att ta bort vissa måltider utan att ha större sammanhållen del fasta under dygnet och kortare del där man äter) men då är det viktigt att du verkligen håller dom och inte låter ett glas vin eller en efterrätt slinka ner på kvällskvisten. Kan vara utmanande så här på sommaren. Så ät frukost, lunch och middag och se till att få i dig något efter träningen också. Gärna protein. Om du gillar shakes och pulver kan det räcka med en proteinshake men annars kan du ha lite ägg eller något i väskan. Du skriver att du dragit ner på kolhydraterna men annars vet jag inte vad du äter – viktigt är att inte fokusera för mkt på kolhydrater tycker jag. Du behöver en viss del kolhydrater i kosten men välj gärna bra alternativ då som mättar och är fiberrika. Sen kan det vara värt att hålla koll på kalorierna. Vet att vissa hatar när man ens andas ordet kalori men om du håller dig till en viss nivå på kalorierna kommer det gå neråt. När jag har deffat har jag använd appen Lifesum som är gratis att ladda ner. Då får du ett hum om hur mkt det är i allt och kan lägga upp dina dagar. Om du verkligen vill ha snabba resultat skulle jag råda dig att slippa ”en och annan efterrätt och snacks på helgen” och kanske köra max 1 i veckan och då får du välja efterrätt eller snacks. Men som sagt – det är om du vill ha snabba resultat och känner dig besviken efter 1 månad. Tror du vinner mycket på att kapa efterrätterna, vinet och snacksen.
  • Träningen. Variera mera. Det är bra att du tränar mycket men kroppen vänjer sig lätt när man kör samma samma. Kör några fler helkroppspass där du har cardio inbakat (som crossfit – där får du exposivitet, styrka och kondition i ett) och chocka kroppen. Lägg in vila också så du inte bränner av 5 pass mån-fre och sen degar och festar på helgen. Bättre att köra varannan dag med vilodagar emellan. Vilodag betyder inte nödvändigvis att du ligger på soffan och pillar dig i naveln utan då är det bra med lågintensiv träning, typ en powerwalk på en timma. Det är inte så ansträngande men håller kroppen igång. Och som sagt, variera träningen. Kör intervaller ibland, långkörare ibland, högt tempo vissa pass och mer fokus på styrka andra pass. Om du tränar med vikter, öka vikten så du hela tiden har en utmaning. Det ska bränna i slutet – annars har du för lätt.
  • Ge det tid. Man vill ju se resultat dagen efter man börjat men om ge kroppen lite tid att komma in i det. Fokusera mer på hur du mår – känner du dig piggare? Orkar du längre stunder på gymmet? Kan du springa längre nu än du kunde innan? Det är dom resultaten som är dom viktigaste, sen kommer du se resultat på kroppens utseende i sinom tid. Låt det inte vara en quick fix du satsar all in på en kort tid utan låt det bli en livsstil och hitta träning du tycker är kul. Då kommer du vilja öka, satsa mer och komma in i det på riktigt och det är då resultaten kommer för att stanna =)

Kommentera

  1. Malin

    Tycker du att det är rätt att exempelvis bloggerskor, youtubers osv får högre löner än de vettiga jobbet såsom handverkare, sjuksköterskor och lärare? Intressant inlägg om du vill surra om det! Jag tror och till viss del vet att det är därför så många får hat i just den här branschen , utan lärare hade inte samhället fungerat, utan läkare hade folk dött var och varannan dag, utan hantverkare hade vi inte haft någon bostad. Men ändå ska folk som sitter och bloggar om sitt liv tjäna kosing medans vettiga jobben har piss lön.

    1. P

      Vad vill du att han ska svara på det egentligen? Att det är för jävligt men vad ska han göra åt det? Börja jobba som snickare istället för att slippa hatet?
      Det är politikernas ansvar att höja statusen och lönerna för olika arbeten. Ta upp den frågan där istället.
      Och du, läkare tjänar inte så jävla dåligt.

    2. A

      Är det rätt stt Beyonce tjänar mer än 7377483 läkare eller Zlatan känner mer än 7377383839393 sjuksköterskor? Vi kan inte jämföra på det sättet. Min man tjänar mer än min syster som är läkare och han jobbar 25 timmar i veckan medan hon jobbar 70 timmar typ

  2. Astrid

    Vill börja med att berömma dig för din blogg, du är sjukt inspirerande och rolig att följa! Jag är, likt dig, väldigt intresserad av träning och kost så tänkte tipsa om en grymt bra bok jag precis läst: Maten bakom resultaten av Linda Bakkman. Den är väldigt djupgående på hur man bör/kan tänka kring mat när man tränar med allt ifrån vätska till vad man behöver få i sig, när och hur mycket (kolhydrater, protein, fett, näringsämnen osv), både en vilodag och en träningsdag. Den innehåller dessutom flera goda recept. Så ett hett tips som jag tror att du skulle gilla, kanske finns den som ljudbok 😁

Dagens frågaTräning & kost

Semesterträning för småbarnsföräldrar

Hur håller man igång träningen bäst som semesterledig småbarnsförälder? 

  • Rör dig med barnen. 
    Är ni på stranden – tänk att du ska göra vistelsen till träning. Springer barnen runt, kör en tävling med dem. Sitter dom och bygger sandslott, gör lite burpees på sidan om. Plaskar ni i vattnet – kör lite spring på stället och höga knän med vattnet som motstånd. Ligger ditt barn och vilar i skuggan – dra igång lite armhävningar och situps bredvid. Försök hela tiden tänka att du är så aktiv som möjligt när du är med barnen på semestern och var inte föräldern som bara står bredvid och tittar på. Garanterat uppskattat av barnen också att du är med så det är en winwin.
  • Ta med barnen på dina rundor. 
    Kör en powerwalk eller joggingrunda ihop med dina barn. Ta med cyklar eller sparkcyklar och säg att ni ska ut helt enkelt. Visst, du kanske inte direkt kan spurta iväg på egen hand men du kan gå raskt eller jogga lite lätt/på stället bredvid dina barn samtidigt som dom också rör sig. Om du har mer än ett barn blir det mer sport eftersom dom kan sticka iväg åt olika håll och du får du kuta utav bara helvete för att rädda situationen 😂
  • Dra till gymmet 
    Jag fattar att den här kanske inte är den allra enklaste för alla men det mest grundläggande för att hålla igång träningen är helt enkelt att bara få den gjord, hur krasst det än låter. Nu när det varit 30+ grader kan det dessutom vara mer skönt att träna inomhus (om AC finns på gymmet vill säga) än ute och du kan orka mer. Deala med din partner om när det är you-time och kör bara. Passa på tidigt på morgonen innan dagen drar igång eller smit iväg på kvällen när det är dags för läggning och det inte är din tur.
  • Häng i trädgården 
    Träning behöver inte vara komplicerad och du behöver inte bygga ett hemmagym för att få till det (även om mitt är det bästa som hänt mig näst efter Paula och barnen). Om du bor i hus och har en gräsplätt kan du lätt få all träning gjord där. Ta fram något pass på Youtube som passar dig och kör efter det. Kör något pass från min bok där du bara behöver din egna kroppsvik. Investera i ett par kettlebells och ett hopprep kanske och avsätt 30 min för en genomkörare. Är barnen vakna gör det inget om dom springer runt dig – snarare skulle jag säga att det är bra att dom är med och får in träning naturligt i vardagen.
  • Spring med barnvagnen 
    Investera i en nice vagn till ditt barn som du kan ha på löprundor. Börja med lättare jogging växlat med gång om du känner att orken/konditionen inte finns där och öka successivt. Timea in det med ditt barns sovtider eller bara när det känns lägligt för en tur i vagn helt enkelt.
  • Välj omvägar 
    Träning måste inte vara specifik träning. Välj att gå och handla istället för att ta bilen och bär hem kassarna. Hoppa ur bilen på väg till badplatsen (om du har en annan vuxen med som kör bilen) och spring dom sista kilometrarna till stranden. Ta med barnen på cykeltur istället för att chilla vid poolen hela dagen. Ni fattar, tänk aktivitet i det lilla snarare än stora träningsstunder.
  • Gör det enkelt och snabbt 
    Jag tror att många kommer av sig för att man har för höga ambitioner eller tänker att man inte hinner. Skit i prestationen och sätt en tidsmall du ska följa. 15 minuter aktivitet dagligen är bättre än en 60 minuterspass varannan vecka. Sätt till exempel att du ska springa 15 minuter varje dag. Vissa dagar kanske du bara orkar gå för att du är trött och varm, andra dagar kanske du hinner 1 km på 15 minuter i långsam jogg och andra dagar kanske du har kraft i benen och passerar 2 km på samma tid. En annan dag kör du backintervaller i 15 min. Känner du efter dina 15 min att du vill fortsätta så gör det men var lika nöjd om det ”bara” blir dom där 15 minuterna.

Glöm inte: Du måste inte kunna för att börja, men du måste börja för att kunna!

Kommentera

  1. Zeynep

    Bra tips!! Jag har en fråga, Föräldrarna har precis byggt klart sitt hus och ska snart börja med att ordna tomten/gården. Jag vill gärna bygga ett litet ute gym eftersom deras hem alltid är det ultimata destinationen för umgänge för vår stora fämilj. MEN hur gör man med marken? jag tänker att är det gräsmatta kanske det slutar med en ojämn markyta efter 1-2 år? Jag tänker mig alltså ett ute gym så man kan köra tunga pass, precis som du verkar ha det på bilderna i ditt ute grym med vikter.

    Önskar dig en trevlig vecka!

Dagens fråga

En jobbig morsa

”Vi har en sexmånaders här hemma, hur mysigt som helst MEN GUD vad trött jag är. Jag är så glad att min man är den lugna stjärnan han är men jag har svårt för att inte vara avundsjuk på honom. Alltså missförstå mig rätt, jag älskar vår dotter men dessa skrik- och panikutbrott som kommer mellan varven i kombination med min trötthet och allt som ska göras gör att jag blir lite avundsjuk när han får åka till jobbet på dagarna. Där kan han sitta på sina raster och dricka kaffe i lugn och ro, under arbetet kan han småprata med vuxna människor och sedan kommer han hem till en liten tjej som ler från öra till öra av att bara se honom. Jag sitter och är trött och lite sur, luktar förstås en hel del kräks med, och känner dåligt samvete för att jag ”lämpar över” henne på honom så han får ta henne stora delar av eftermiddagar/kvällar. Samtidigt vet jag ju att han vill umgås med henne och när jag frågar har han ingenting emot det och självklart så får han tid till att slappa, se på tv, sitta vid datorn osv med men jag får ändå dåligt samvete… så det jag tänkte höra med dig om är: är jag jobbig som räcker över henne till honom när han kommer hem från jobbet? Jag brukar under denna tid gå på toaletten (ensam 🙌) och fixa hemma/laga mat/städa och sätta mig i soffan en stund.”

Kära Mammaångest! Nu har ju varken jag eller Paula haft ”vanliga” jobb med regelbundna arbetstider samtidigt som vi haft barn men jag kan ändå känna igen mig det där med ”lämpa över” så fort man kliver in genom dörren. Eller jag känner igen resonemanget och situationen överlag. Paula har gladeligen (med något lätt vansinnigt i blicken) varit snabbare än en vessla med att lassa över Molly/Leonore och fort som tusan dragit ur synhåll. Jag tänker att det är ganska rimligt agerande för precis som du säger så är jobb ett ”trevligt” avbrott från barntiden. Man får sitta i tystnad i bilen, man kan sitta och småsnacka, scrolla lite på mobilen emellanåt, ha konversationer med vuxna människor och främst av allt känner man inte ett konstant ansvar över en annan människa (om du inte jobbar som personlig assistent eller opererar någon eller sådär, då ska du nog känna ansvar över människan hela tiden du jobbar faktiskt). För det är ju jobbigt att hela tiden vara på spänn och ha koll. Och sen är det fett jobbigt om ens barn skriker och inte slutar eller får något annat utbrott man fattar noll av. Att lyssna på skrik är utmattande och kan säkert fungera bra som tortyrmetod. Så alltså… jag tror ingen tycker du ska ha dåligt samvete för att barnets pappa får ta över när han kommer hem. Klart han också kan vara trött efter en dag på jobbet (finns ju olika sorters ansträngande jobb) men ni är två som är föräldrar och han verkar inte ha invändningar på att ta er dotter när han kommer hem utan vill vara en närvarande förälder- så du borde absolut inte ha dåligt samvete. Ta din egentid på dasset, sätt dig i soffan, gå ut på en promenad eller vad du vill ett tag. Alla behöver vi ett break ibland.

Sen så vill familjeexperten och relationsexperten här också poängtera att den där skitjobbiga (jaja och mysiga, härliga osv) tiden kommer gå över. När man sitter i det vill man lägga ut en Blocketannons med ”skänkes” på ungen emellanåt men rätt som det är har dom passerat 2 års sträcket och man slipper blöjor, kräks, välling och vagnar och har ett barn man kan resonera (typ) med, som är relativt självgående och som gör språkliga missar som får dig att garva ihjäl dig. Då börjar man sakna blöjbarnen en smula (bara en smula Paula, inbilla dig inget nu). Kort och gott, låt din man vara ansvarig på eftermiddag/kväll för er dotter utan dåligt samvete, bit ihop under skrik- och panikutbrotten och fokusera på dom härliga stunderna. Ta barnvakt ibland också så ni kan hänga utan barnet någon gång ibland, tror det gör stor skillnad för att klara av småbarnsåren faktiskt. Behöver inte vara långa stunder men en middag själva, gå på bio eller bara sitta ner i soffan och käka hämtpizza ifred.

Har ni andra några inputs till Mammaångest? 

Kommentera

  1. Sarah

    Det är klart du skall kunna lämna över barnet till din man när han kommer hem. Låt honom äta i lugn och ro, vila en stund och sedan ge över barnet till honom! Själv har jag varit hemma sedan början av 2016 med våra barn. (2 åring och 1 åring)
    Min man jobbar långa dagar och oftast också på lördagar, spec nu på sommaren. Jag har ännu inte varit iväg på egen hand (ensam) annat än till skolan och ett par gånger på jobb när jag hoppat in när det krisat sig. Jag längtar efter egentid! Det funkar inte riktigt hos oss ännu när min man jobbar så pass mycket (ibland upp till över 280h i månaden).
    Man orkar bättre och är en bättre mamma/pappa när man får lite egen tid. Jag har accepterat att min situation ser ut som den gör, men jag hoppas ingen annan behöver stå ut med liknande. Det är psykiskt påfrestande att inte få göra något på egen hand (inte ens äta, gå på toan, duschen i lugn och ro osv..)
    Vi har inte haft semester mer än 1 vecka i året tillsammans.
    Bit ihop, det blir bättre med tiden <3

  2. J

    Ångest ingår i barnpaketet, förhoppningsvis vänjer du dig tillslut. Verkligen, ta egentid, både för dig själv o med mannen, för sin mentala hälsas skull. Och efter 3 år blev det bättre, som Hugo skriver. Skaffa ett syskon så har ungen nån att leka med så småningom, underlättar en hel del! 😉

  3. Anna

    Lämna över ansvaret utan ångest! Jag skulle gladeligen ha gjort det om jag kunnat. Är hemma med en 4 åring o en 11 månaders som är en high need baby, även kallat plus barn. Jag är så psykiskt utmattad… I fredags lämnade vi bort ungarna över natten o var vuxna ett tag (vi slog till o hade fest till o med 💃) o det var sååå värt de! Jag mår så bra psykiskt idag. Ge mej en vecka så är jag tillbaka på ruta ett 😂 Ge över ansvaret till någon, vem som helst som du litar på o njut en stund. För de behöver man!

  4. Sara

    Jag håller med dig!
    Alla har vi bra och dåliga dagar som föräldrar, vissa dagar är lugna och enkla medan andra är fulla med utbrott och skrik 😊

Dagens frågaTankar

Mina tankar inför valet 2018

Jag har fått önskemål om att skriva om mina tankar inför valet och vad jag ska rösta på. Jag har dragit mig lite för det helt enkelt för att jag inte tycker det är min sak att snacka om. Politik är inget man ska gå efter vad någon annan säger eller tycker utan jag tycker det är viktigt att man skapar sig en egen bild av vad man tror på, hur man vill att samhället ska se ut och vilket parti som stämmer bäst överens med den bilden. Man hittar nog aldrig en perfect match där man känner att man håller med om exakt allt men något av alternativen känns lär kännas mer ”rätt” än dom andra om man verkligen sätter sig in i det.

Jag tror dom flesta antar åt vilket håll mina sympatier drar och vilka partier jag verkligen inte håller med och det är inget jag hymlar med men samtidigt vill jag inte köra inlägg där jag spaltar upp hur jag ser på saker och ting och försöker ”övertala” andra att hålla med mig. Jag har gjort mitt val och sen tycker jag det är helt upp till er hur ni lägger ert. Det enda jag egentligen tycker är viktigt att poängtera är att man ska ta tillvara på den röst man faktiskt har. Jag har stött på många som säger ”Fyfan hur kunde XX få så många röster/hur kunde dom vinna valet” åt båda håll och sen när man frågar vad dom röstade på säger dom att dom inte röstade. Då tycker jag lite att man inte har rätt att klaga överhuvudtaget – du har avsagt dig din röst att ha synpunkter på hur samhället ser ut. Alla röster väger lika mycket så se till att använda din. Eller okej, två saker vill jag poängtera och det andra är att man ska sätta sig in i det hela själv. Gå inte efter vad andra säger eller senaste löpsedeln på Expressen. Känner du dig osäker på vart dina sympatier ligger – fnula på vilka frågor som är viktigast för dig och kolla sen igenom dom olika partiernas hemsidor efter svar. Gör valkompasser och läs vidare sen. Snöa inte heller bara in dig på att ”XX vill göra XX” och nöj dig med att det låter bra utan kolla på hur dom vill få igenom det, hur ska dom lösa saker och ting? Finns det en plan eller är det bara lösa ord?

Jag tycker inte man behöver bli expert på alla partiers samlade historia eller veta vad exakt alla medlemmar i partiet sagt men avsett några timmar och skrapa lite på kärnfrågorna för dig i alla fall. Försök skapa dig en egen bild och gå inte efter ”jag har hört att” eller ”alla vet att”. Sen tycker jag överlag att man ska vara positiv och med det rösta för saker man vill se mer av i samhället/saker man tror på än att rösta på saker som mer fokuserar på vad man är emot/vill få bort. Men det är bara mitt sätt att se på saken.

Med det sagt – nu är det bara 43 dagar kvar till valet så hög tid att börja gallra bland vallöftena!

Vote for Hugo 

Kommentera

  1. Anna

    Tycker att man som bloggare visst kan hävda sin åsikt när det gäller allt även politik. Bloggen är ju personlig och då får man väl uttrycka sina personliga åsikter framförallt om det är gott menat (tror ni alla hänvisar till Paulas inlägg inom ämnet). Tycker att alla dessa mellanmjölks-kommentarer är så tråkiga. Bloggar ska ju vara personliga men bloggare tvingas till neutralitet så då kommer alla till slut bli så diplomatiska som Hugo är i detta inlägg.

  2. m

    Efter detta inlägg så insåg jag precis en grej!
    Jag har läst din blogg varje dag (oftast flera ggr per dag) i snart 6 år.
    Sluta aldrig med bloggen!
    kram

  3. Sara

    Bra inlägg. Demokratiskt, alla får rösta på vad de vill och inga pekpinnar. Perfekt! Bättre än alla inlägg där folk skriver ”Rösta inte på detta eller detta..” Varför inte? Folk får rösta som de vill oavsett om jag inte håller med. Demokrati ftw hela vägen, inte bara när det ”passar”.

  4. Kicki

    Alla borde rösta för vår planet. För vad hjälper det om egenföretagaren, arbetslösa, sjukhus m.m har/får det toppen ifall planeten är sjuk(pga klimatet) och den försvinner? Man borde Först se till att planeten mår bra och sen jobba vidare med alla andra jätte viktiga frågor 🙂 Hoppas ni fattar hur jag menar?

  5. Polly#1

    Vilket bra inlägg! Uppmanar dina läsare till att rösta och räknar med att de är kapabla till att själva välja parti.

Visa alla 7 kommentarer
Dagens fråga

Vem älskar jag mest?

”Hej!
Jag undrar verkligen då alla ser på saken så olika.
Vad står på första plats, vem älskar man ”mer”? Är det sin fru/framtida fru och barnen eller är det sina föräldrar? När började du älska Paula mer än dina föräldrar/syskon?”

Att komma fram till vem jag älskar mer är som att välja mellan sömn och mat – båda är viktiga och svårt att välja bort den ena av dom två. Mina föräldrar och mina syskon älskar jag självklart, dom är del i vad som gjort mig till mig och har varit min primära familj i över 20 år. Mina föräldrar har satt mig till världen, sett till att jag haft det så bra som möjligt och stöttat mig i alla lägen. När jag säger ”min familj” är det Paula och barnen jag menar även om mina föräldrar och syskon också är familj. Men Paula och barnen och ju den familj jag skapat själv och min primära familj helt enkelt. Dom går först i alla lägen, främst barnen så klart. Barnen är dom enda jag kan säga att jag älskar helt villkorslöst. Förhoppningsvis hänger ju Paula och jag ihop tills vi är gamla och gaggiga med massa barnbarn runt om oss men det kan ju ändras beroende på beteenden och val. Paula kan jag sluta älska även om det känns omöjligt nu men barnen kommer för alltid ha parkettplats i hjärtat oavsett vad dom hittar på för dumheter. Jag tänker likadant med föräldrar, där är det inte helt självklart att älska villkorslöst utan som förälder måste man förtjäna barnens kärlek genom sitt sätt att vara och så.

Jag vet inte om jag kan säga att jag älskar någon mer. Eller ja barnen är ju som sagt nummer 1 resten av livet men i övrigt skulle jag säga att jag älskar alla olika. Just eftersom kärleken är av olika slag är det omöjligt att säga vilken som är ”mest”. Det är som att jämföra äpplen och päron helt enkelt =)

Vad säger ni andra? Har ni en tydlig rangordning bland era älsklingar? 

Kommentera

  1. Sara

    Älskar mina barn mest! Älskar även min man väldigt mycket, han är en fantastisk pappa och man. Utan min man skulle jag inte ha mina underbara barn. Föräldrar, släkt och vänner älskar man på olika sätt och skulle inte rangordna dem. Alla är viktiga men på olika sätt 🙂

  2. J

    Jag rangordnar precis på samma sätt, barnen först men min sambo är viktigare för mig än mina egna föräldrar, samtidigt hoppas jag mina föräldrar rangordnar mina barn högre än mig! 😊 Eller, föräldrarna är ju viktiga för mig med, men på ett annat sätt.

  3. Martina

    Nu har jag varken barn eller en egen familj MEN jag skulle säga mig själv, du måste älska dig själv för att kunna älska andra. Själviskt men ingen kommer ta hand om dig, visst när man var barn men man kommer alltid vara tvungen att stå på egna ben, om inte nu så senare. Självklart har jag kärlek till min familj(fått flytta hem för flera år sedan, börjat uppskatta familjen på ett annat sätt)men efter många dödsfall så har jag tyvärr fått insikten att jag inte alltid kommer ha dom. Än en gång, döden kommer förr eller senare , för oss alla

  4. Sofie

    Min son kommer självklart först upp på listan alla dar i veckan.
    Sedan älskar man ju sina andra på olika sätt, älskar ju inte mina föräldrar på samma sätt som min sambo, det vore ju lite äckligt haha. Man kan väl säga att de andra kommer på samma plats men att jag älskar dem på olika sätt 🙂 svår fråga att svara på, omöjligt att rangordna sina älskade

  5. Aldona

    Jag tycker att iaf jag älskar alla på olika sätt, därför kan det inte rangordnas! Som att jag har en sorts kärlek till min partner och en annan till mina föräldrar, mitt framtida barn etc. ☺️

  6. Minna

    Min dotter givetvis överst!

    Sedan kommer resten. Make, hund, förälder och syskon samt makens familj.
    Kärlek på olika sett.
    Men nu är min familj, make och barn min primära och fokus som familj och liv.
    Så länge vi är gifta och har allt de där, så kommer familjen man bor med vara nummer 1. I vardag och olika val.

    Men samtidigt skulle min mans åsikt om han ogillade min familj tex, inte få mig att ändra min relation till dom heller.
    Då skulle han sjunka i mina ögon.

  7. Sara

    Min son kommer alltid att stå högst upp på listan. Känns nästan omöjligt att rangordna resterande, de delar plats 🙂

Visa alla 8 kommentarer
Dagens fråga

Varför är man otrogen?

Så här i sommarvärmen är blogginspirationen inte på topp som ni kanske märker, då är det kanon att kunna gå in på det här inlägget och plocka upp någon fråga från er. Alltid välkommet att fylla på med nya frågor så kikar jag in där lite då och då. Många av er frågar om periodisk fasta så tänkte slå ihop alla frågorna på det temat och köra ett ordentligt inlägg där inom kort.

Fredagens frågetema blir: otrohet! 
”Man lever med sin herre några år tillbaka, vardagen rullar, allt rullar. Man får upp ögonen för andra, tom tar steget och är otrogen? Why tror du? Varför virrar man? Grönare på andra sidan? Om man sen börjar älska två personer, sin herre och en annan, vem bör man välja att fortsätta med?” 

Tristess antar jag? Känns som att det är olika mekanismer som ligger bakom otrohet om man är ung och dum eller om det är i ett långvarig förhållande med flera år bakom om sig. Om det är att man är 17-18 tänker jag att det främst beror på att man är omogen, har ett stort bekräftelsebehov och inte utvecklat konsekvenstänket ännu. Men om vi tar det frågan gäller så tänker jag att det kanske är för att vardagen blir lite tråkig? Människor vill ju oftast ha kickar och när allt bara lunkar på blir det kanske så att man virrar iväg till något nytt och spännande. Tror det viktiga för att undvika det är att inte fastna i familjelunket och ”bara” vara mamma och pappa utan fortsätta ta tid till varandra. Vara nyfikna på varandra och vilja utvecklas med personen. Ta tid till sex även när man sneglar mot sängen i andra syften (välförtjänt sömn) eller i alla fall till att kramas, pussas och visa uppskattning även fysiskt. Alla kanske inte har sjukt mkt sexdrift men vi vill ju ändå känna samhörighet med den vi lever med och fysisk närvaro. Tänker att om man har en vardag som bara rullar på kanske det blir som att man lever parallellt och blir mer som vänner än kärlekspar. Man vill leva ihop och älskar varandra men det där fysiska finns inte. Då är det säkert lätt att med små steg gå från attraktion till att faktiskt vara otrogen. Så tänker jag i alla fall, att man måste jobba aktivt för att hålla den passiva attraktionen igång om ni fattar vad jag menar.Sen om man kan älska två och vem man ska välja… Det känns omöjligt att ge ett generellt svar. Ser att några kommenterade att om man börjar älska någon ny så är det inte kärlek man känner till den gamla men vettefan. Tror säkert man älska två samtidigt men på olika sätt. Och vem man ska välja beror nog på situationen. Finns barn med i bilden? Har man varit öppen med sin partner om situationen och vad tycker han? Är den nya snarare passion än kärlek? Där kan man nog bara gå till sig själv för att få ett svar tänker jag. Vilken relation man värderar högst och sådär. Men jag skulle nog jobba mer på att undvika att hamna där i första läget överlag 😅

Vad säger ni andra? Några verkade ha rätt klara åsikter i kommentarsfältet.

Kommentera

  1. Jessica

    Ni är så fina ihop. Du och Paula verkar så himla kära i varandra vilket är underbart att se. Jag fattar att vi läsare inte får se ens en bråkdel av ert förhållande. Det känns dock som att ni kompletterar varandra på många sätt. Ska bli så mysigt att få följa er resa med bröllopet. Ni får mig att längta efter familjelivet haha!!

  2. Martina

    Jag har i efterhand sett att jag har blivit drabbad av otrohet. Jag trodde som många tjejer att vi hade det perfekt, vi var ihop, förlovade några år, det började bli knackigt, vi började bråka sista året tills jag en dag ”säg vad du vill så gör jag det”. Tyvärr försvann mitt kritiska tänkande efter denna förälskelse. Jag trodde på oss men vet nu i efterhand att han säkert började(med stor sannolikhet) en annan kvinna bakom min rygg. + plussat med denna tjej i samma veva som jag smällde igen dörren hos honom bokstavligt talat. Jag förstår inte än idag hur man orkar leva dubbelliv, för allas bästa, hur svårt kan det vara att säga ”jag vill göra slut med dig, någon”? Vänta på att någon ska göra slut, flytta.Än idag förföljer detta mig, att jag kunde bli så grundlurad och förd bakom ljuset. I allt mörker fann jag passion för boxningen och hittat mig själv men jag förstår inte fortfarande hur man inte kan avbryta en relation när man uppenbarligen har en annan partner, älskar plötsligt en annan. I efterhand har jag kollat, det har visat sig att han är lyckligt GIFT och har ett barn med denna kvinna nu! Detta är bara toppen av isberget. förstår ej eller vågar inte lita på killar igen.

    Det jag skulle säga egentligen var att många slösar tjejers tid, att när man plötsligt träffar den ”rätte” så är plötsligt allt så självklart. Giftermål, barn osv. När man en gång sagt något annat.Att man plötsligt ändrar sig för att det känns så självklart, rätt OCH lätt. Jag har verkligen insett att killar vänder kappan efter vinden, valt det som är ”lättast”, fritt från bråk, olikheter är det aktuella. Att man har ”gräset är grönare” mentalitet. Jag förstår att alla inte passar ihop eller ska vara det men hur svårt kan det vara att avbryta en relation om man uppenbarligen är så förbannat olycklig? Jag är heller sårad av SANINGEN än lögner, bli förd bakom ljuset.

  3. Anna

    Älskar man två ska man välja den tredje för hade man verkligen älskat de 2 hade man inte velat mellan dem.

  4. Johanna

    Tristess vet jag inte, men en del av mig vill alltid ha någon annan-för sex. Hade tyckt att det vore perfekt om man kunde lösa det så. De första gångerna man har sex med någon är ju magiskt på ett sätt som jag inte kan uppleva i alla fall efter 15 år tillsammans-även om vi har det jättebra. Min man är däremot av en helt annan åsikt, man har bara sex med den man älskar. Så var han som singel också. Men jag skulle aldrig äventyra det vi har, eller såra honom. Det är ett val man får göra tycker jag. Det känns tragiskt på ett sätt för mig att aldrig få uppleva den känslan igen, men jag har valt att vara med honom och då är det de premisserna som gäller.

  5. Carro

    Precis som du skriver så finns det nog olika orsaker till varför man är otrogen. Jag tror absolut att en del kan vara att man inte känner sig sedd/älskad av sin partner längre. Plötsligt händer nåt för att man blir sedd/bekräftad/älskad av någon annan person.
    En del otroheter är nog lite mer ”beräknade” än så. Man vet att man gör fel, men bortser från det. Man har kanske haft tankar om andra länge osv.
    I min värld tycker jag att det mest rakryggade är att om man märker att man själv fladdrar iväg i sådana tankar så agera. Var ärlig mot din partner. Sök hjälp, gå i parterapi. Se om det finns någon räddning för er. Om det sedan inte finns det, släpp och gå vidare. Dubbelspel och svek är ju inte gulligt någonstans.

  6. Lina

    Jag kan absolut _förstå_ varför man, i vissa fall, är otrogen (har själv haft dessa tankar i tidigare förhållande då jag inte blev tillfredsställd på alla plan) men jag förstår inte hur man medvetet kan såra sin partner på det sättet. Jag skulle i så fall lämnat min nuvarande partner innan jag gjorde något med någon annan. Spontant märker en ju när det är på väg åt det hållet och då tycker jag att man har ett eget ansvar att styra kosan åt ett annat håll eller då, avsluta pågående relation och köra på!

  7. Kim

    Min mamma är otrogen, just nu. Hon har 5 barn. Yngsta är 11 & 12 år. Hon & hennes man har varit tillsammans i 8 år & gifta i 7 år. De har haft, vad jag kallar det, tysta problem. Problem som inte går att lösas för ingen pratar om dem. De sover inte i samma säng & hennes man är som hyresvärden hemma hos dem.
    I måndags åkte hon till ett främmande land för att träffa en kille på 25 år (lika gammal som mig) som hon aldrig träffat förut. Vi vet inte varför hon valde att göra så här. Vi går från oro till ilska till sorg varje minut. Vi 3 äldre barn är hemma hos henne med hennes man & försöker trösta honom när han bara ligger & gråter, medans hon är med någon annan. Varför väljer man att göra så? Jag har själv varit otrogen i tidigare förhållande, när jag var 15-16 år & osäker & inte visste vad äkta kärlek var & tyckte det var jätte spännande. Men 50 år & ”små” barn? Nej. Usch för otrohet!

    1. e

      Låter lite som en ålderskris där för din mamma. Hoppas det går att lösa på något sätt eller att de blir så bra de kan bli iaf.
      Kram

  8. Nettan

    För mig var det absolut inte tristess!
    Jag och exmaken försökte i 5 år att skaffa barn. Vi testade IVF, flera försök, vi var i Finland flera gånger men inget fungerade. Till slut pallade inte jag längre. Det var hormoner på hormoner och för mig var adoption inte ett val. Jag sa till exmaken att det får vara nog. Jag måste fokusera på mig själv. Så jag började umgås mer med vänner, var ute och dansade. Då upptäckte jag att jag fick uppmärksamhet på ett sätt jag aldrig fick hemma och på den vägen gick det.
    Såhär i efterhand så ångrar jag inte min otrohet. Den medförde att jag fick ett barn som snart blir 18 år. Hade jag inte lämnat min exmake, är jag övertygad om att jag inte hade haft barn idag.

Visa alla 9 kommentarer
Dagens fråga

Ligga med andra fast man är i en relation

Sista maj idag, imorgon är det juni och sommarmånaderna börjar på riktigt. Rundar av månaden med en till fråga från det här inlägget. Dagens tema: sex!

Hej! Hur ser du på öppet förhållande?
Alltså… där man är ett par som älskar varandra och har sex såklart. Men att båda parter kan ha sex med andra under vissa regler (t.ex inga ex, inga personer på jobbet, inte ens vänner osv). Och den man har sex med utöver sin ”riktiga” partner får bara vara sexuell attraktion. Alltså inga känslor inblandade.

För min egen del känns ett öppet förhållande som en omöjlighet. Jag skulle inte klara av att leva med Paula och ha ett familjeliv och samtidigt träffa andra eller att hon gör det ”bara för sex”. Sen tror jag absolut det är möjligt om man är lagd åt det hållet och hittar nån som är likadan. Med lagd åt menar jag då någon som inte skulle bli svartsjuk eller må dåligt av att ens partner ligger med andra och som själv klarar av att frisätta sex och kärlek helt. Svårt att styra över känslor dock så hur kan man vara helt säker på att känslor inte blir inblandade tänker jag. Jag tänker att vi människor oftast vill ha ”äganderätt” eller vad man ska säga över vår partner. Med det menar jag inte äganderätt i ordets rätta bemärkelse och att man ska kunna bestämma över sin partner men mer att man vill känna att ”XX är min”. Att man hör ihop och delar både vardagen och det mest intima med varandra och ingen annan. Att då släppa in fler parter i sexlivet, inte som en trekant eller något utan att ens partner är ute på egen hand och träffar folk, tror jag tar emot för dom flesta. Så för egen del är det en nej från mig men om man är i en relation där båda har samma positiva inställning till det – why not. Kanske är det sånt som kan få äktenskap att blomstra efter 25 år som gifta när man tröttnat på den skrynkliga pung man gift sig med men fortfarande älskar personen och vill leva ihop?

Hur tänker ni andra, skulle ni kunna tänka er att leva i relation där ni också har sex med andra eller är det otänkbart?

Kommentera

  1. Anonym

    Jag befinner mig i en liten annan sits. Jag behöver sex, medan min sambo inte har ett behov av sex. Han har inte heller känt något behov av sex i sina tidigare förhållanden (han har haft två innan mig) så jag tänker att det inte beror på attraktionen till mig för den säger han att han har. Jag kan inte tänka mig att leva ett liv helt utan sex och skulle aldrig vilja leva utan honom heller. Hur tänker ni kring detta?

  2. Diana

    För mig är det fett ofattbart! Om man inte kan tillfredställa varandra längre sexuellt så ska man fundera på vad man har kvar med varandra. Detta är vad jag tror på. En relation utan sex eller utan sexuellattraktion är en vänskap i mina ögon. Då kan det vara. Då kan man skilja sig, förbli vänner och ändå hitta någon man tänder på rejält. 🙂

    1. e

      Varför måste det bli så? Man kan ju älska den ändå och vilja vara tillsammans resten av livet iaf. Sex är inte allt. Livet går inte ut på det. Klart det kan vara trevligt osv, men att vara älskad och uppskattad är ännu trevligare. 😉

  3. Josefine

    Absolut! Jag skulle tända på om min man kom hem och sedan berättade om sexakten med en annan kvinna. Kom ihåg att i det här blandar vi inte in kärlek och känslor. Utan sex, bara sex. Ibland behöver dem grejerna inte gå hand i hand 🙂 men alla är olika och tur är väl det. Så länge man är lycklig och sann!

  4. Sandra Augustinson

    Jag är helt emot det! När jag är i ett förhållande så vill jag ha min sambo för mig själv, andra får gärna leva så om de vill men det är ingenting för mig. Jag vet inom mig att jag skulle bli svartsjuk, ledsen och arg. Jag kan inte se min sambo hålla på med någon annan när han är tillsammans med mig 🙂 Om min sambo skulle vilja ha ett sånt liv så skulle han få leva singel.

  5. Kinoni

    Håller med dig Hugo! Det passar inte mig alls, min partner är enbart min och jag vill inte dela med mig! 😂och inom hbtq grupper känns det som att det är tvärtom, en hel del som bara kör öppet, vilket för mig kan kännas lite ensamt som homotjej med det synsättet, lite trist

    1. Kim

      Kinoni, första gången jag ser någon skriva om det. Har själv tänkt på det att inom hbtq verkar dom vara mycket mer öppna för det och delar gärna på partner. Jag själv är gay och skulle inte dela min partner med någon 😂 skulle inte heller vilja vara med någon som har ett stabilt förhållande vid sidan om.

Visa alla 12 kommentarer
Dagens fråga

Hur vet man om killen bara vill ligga?

Dags för fråga två från Hugos frågelåda – tema relation!

Hej, en relationsfråga! Hur vet man om en kille gillar en eller bara vill ligga? Hur kommer man till snacket vart man står ifall du förstår vad jag menar. Hur tar man upp det och pratar om det? I mitt fall har vi ändå träffats i ca 7 månader och vet fortfarande inte vart vi är. Vet bara att jag är kär. Och vi umgås utanför sängen också.. 

Doktor Hugo här, kärleksdoktorn. Det första och trista svaret är nog att man helt enkelt bara vet det. Oftast går det att känna om snubben vill mer eller bara ligga. Men tänker att det också beror lite på ålder och andra omständigheter i livet. Nu vet jag ju inte hur ni umgås utanför sängen men om du hänger med honom ihop med kompisar, har träffat hans familj eller liknande vill han antagligen mer än bara ligga. Om umgänget utanför sängen är typ kolla på film, köpa hem käk eller ta en promenad runt kvarteret skulle jag luta mer åt det andra hållet.

Om ni har träffats i 7 månader utan att klargöra vad ni är så pekar ju omständigheterna mot att det bara är ett ligg tyvärr men behöver inte vara så. Hur är du själv i relationen? Är det som att ni är ett par i hur ni umgås men inte sagt det eller försöker du vara easy going och bara go with the flow? Med det senare kanske han tänker att ni är på samma våglängd och bara har kul. Med det första kanske han antar att ni är ihop utan att ni behöver ha sagt det rakt ut.

Det enda du kan göra för att ta reda på det konkret är ju att fråga honom vart ni står och det finns nog ingen mall för exakt när det är läge. Tänker att du får ta en stund när ni är ensamma och har det avspänt och att du helt enkelt säger som det är ”Nu har vi hängt i 7 månader och det har varit asnice men nu undrar jag lite vart vi står, jag tycker verkligen om dig och skulle vilja se om vi har något eller om det här bara varit en kul grej – hur känner du?”. Det du dock får vara beredd på är att bli besviken i värsta fall, han kanske inte alls vill ha något seriöst och då kan det bli svårt att återgå till bara en kul grej. Så innan du tar det snacket får du känner efter vad du vill och hur du vill göra om du inte får ett svar du vill ha. Sen tycker jag bara du ska vara tydlig, tänker att killar generellt mognar långsammare än tjejer så anta inte att han fattar, är med på tåget eller på samma våglängd som du.

Kommentera

Dagens frågaFamiljeliv

Är det OK att säga åt svärmor att backa?

Kul att ni hakar på och har ställt massa frågor i min lilla frågelåda, tänker att jag ska försöka svara på dom flesta i alla fall så jag plockar upp dom ibland så kan vi foka på ett ämne i taget. Bara att slänga in nya frågor där också om ni kommer på nåt.

Första frågan blir på tema barnuppfostran: 

Hej Hugo. Jag och min sambo har varit ett par i snart 8 år. Vi planerar att skaffa barn inom det närmsta året / halvåret. Jag har alltid en stark oro kring mina framtida barns uppfostran och stör mig mycket på om folk lägger sig i. Mitt problem är att min svärmor är latino och har en stark katolsk tro. Min sambo är inte lika troende och är mer loj på den delen. Och så kommer vi till mig och min släkt, vi är allihop ateister och tror inte på något. Jag är ”rädd” att min svärmor kommer ta över en hel del och försöka smörja in våra barn i en kristen tro. Jag är bestämd och envis i min syn på uppfostran men är inte alls den personen som säger emot min svärmors tro. Hur tycker du att man kan förhålla sig till detta ? Hur ska man bemöta de ? Mötas på halvvägs eller stå på sig och be dom att inte lägga sig i? Mvh Amanda

Som jag har upplevt det kommer folk alltid lägga sig i hur man väljer att uppfostra barnen, speciellt familjemedlemmar som menar väl och är övertygade om att dom gör på rätt sätt – då vill dom ju självklart att du också ska göra på ”rätt” sätt.

Vilken typ av ateist är du? Känner du negativt kring tro och religiösa och att det är skadligt att tro på något som enligt dig inte existerar? Eller känner du att det finns fina saker och traditioner inom religionen som du tycker känns OK men att du helt enkelt inte tror på en Gud och hela paketet? Tänker att det finns en skillnad där. Om du känner att du inte tror men tycker att exempelvis dopet är fin ceremoni som skulle göra släkten glad kanske det känns okej för dig att köra på det och då kanske du kan ”gå med” på att mötas lite halvvägs och tillåta viss tro från dina svärföräldrars håll. Känner du dock starkt emot hela grejen tycker jag inte du behöver möta släkten halvvägs utan då är det du och din sambo som får prata ut om hur ni vill ha det och sen vara tydliga mot släkten. Det är ju trots att ni två som blir föräldrar och ska uppfostra ert barn på det sätt ni tycker är rätt för just er. Då kan det vara bra att ta ett ordentligt snack med svärmor och klargöra dina åsikter och be henne respektera dom, sedan tycker jag att du kan lägga över eventuella framtida jobbiga snack om hon inte sköter sig på din sambo och markera tydligt att om hon inte kan respektera ert föräldraskap kommer det innebära problem i relationen och hur mycket hon får vara med sitt barnbarn. Låter kanske tufft men då får hon anpassa sitt sätt att uttrycka sig utåt till er/barnet om hon vill värna om relationen.

Har ni andra något vettigt svar eller har kanske varit i liknande situation? Hur skulle ni göra i frågan?

Kommentera

  1. A

    Har liknande situation. Min svärmor lägger sig i ALLT. Hon trycker i sonen kakor och diverse grejer när vi säger att vi ska hem och laga mat. Till slut blir jag sur och säger ”nej, nu räcker det faktiskt!” Då svarar hon ”det är jättebra att han äter, det är viktigt. Min yngsta son vägde bara pkg när han va 3” blablablabla.
    När vi var på lidl och handlade så ville hon köpa sockerbomb flingor till honom och vi sa prompt nej, han ska inte få allt han pekar på. Då sa hon ”det fick alltid du när du var liten” då svarade sambon ”ja och kolla på mig nu. Låt oss inte få sonen sån”😂😂

  2. Malin

    Hei,

    Kommenterar aldrig men dessa funderingar tycker jag är väldigt intressanta. Tack Hugo för att du öppnar upp sådana här frågor..
    Nu har jag aldrig varit i exakt den här situationen men jag och min man kommer från olika länder och möts i varandras kulturer nästan dagligen. Vi har tre barn tillsammans plus att han redan har två från ett tidigare äktenskap.
    Inför vårt första barn var jag väldigt stressad över sådana här tankegångar… och just det här med att alla verkar vilja, på gott och ont, hjälpa till med vår barnuppfostran. Vad jag har lärt mig är att stå på mig själv, precis som du säger vara tydlig med vad jag och min man vill och tycker, men heller aldrig stänga ut andra helt och hållet. I den religösa frågan är det viktigt att minnas att det inte finns något rätt eller fel utan mera betona att vi människor tror olika. Jag tror det är en enorm rikedom för barn att växa upp i familjer med olika tron och kulturer. Visst kan det krocka ibland, det gör det nog kanske alltid men det går att prata om det. I slut ändan kommer barnet trots allt en dag själv välja vad hen tror på men också kunna respektera andras val. Vi pratar mycket i vår familj, öppet om allting och jag är alltid ärlig med mina barn. Det betyder inte att jag går in på detaljer och visst förenklar jag svar men alla frågor är värda att ställas och om jag inte kan svaret, då kan någon annan det.

    Tack !

  3. Jenfa

    Hugo! Jag tycker verkligen att man lär känna dig på ett helt annat sätt i såna här inlägg, på ett positivt sätt! Även om jag älskar roliga Hugo så är den seriösa Hugo riktigt cool han med 🙂

    Jag väntar mitt första barn och min svärmor är också religiös, men min man har varit tydlig från början att hon inte får tuta i vårt barn massa religiöst snack tex om att man hamnar i helvetet om man syndar. Jag har inget emot om hon skulle ta med vårt barn till kyrkan på tex jul och sjunga sånger (fin stämning), eller berätta på ett sagovis om berättelsen om Jesus och Noaks ark (som jag upplevde det när jag läste om religion i skolan). Men inget predikande om att bli religiös, och inget dop 🙂 Sen får vårt barn välja själv när hen blir äldre om hen vill välja att tro på en religion eller inte. Jag håller med om att det gäller att vara tydlig och bestämd med vad man som förälder känner sig bekväm med och inte.

Dagens fråga

Hugos frågelåda

Är alltid kul när ni ställer mer allmänna frågor som inte alltid är direkt kopplade till mig, typ om relationer, träning eller hur jag ser på saker och ting. Efterlyser några grymma såna frågor i det här inlägget så jag får vässa geniknölarna och klura på lite smarta svar. Alltså inte hur lång jag är, hur många ägg jag kan äta på rad eller vad jag helst sover i för kläder utan lite djupare prylar (så ska jag försöka bli en djupare person). Tänker att om det kommer in något kul här under dagen drar jag upp första ikväll. Mata på nu! =)

 

Kommentera

  1. Malin

    Hej!
    Jag undrar verkligen då alla ser på saken så olika.
    Vad står på första plats, vem älskar man ”mer”? Är det sin fru/framtida fru och barnen eller är det sina föräldrar? När började du älska Paula mer än dina föräldrar/syskon?

  2. P

    Hej. Är det för sent att ställa en fråga till relationscoach Rosas?
    Jag har sen ett par månader haft intresse av en kille, vi har setts ute, skrivit lite och nu i helgen gick vi hem ihop. Vad gör jag nu för att detta inte bara ska bli ett one night strand eller en KK relation? Hur visar jag mitt intresse på ett vettigt sätt?
    Mvh rädd för att sabba allt.

  3. Elin

    Jag och min sambo är nyblivna föräldrar och våran dotter är snart halvåret och det känns som att han fortfarande inte har kommit in papparollen eller för den delen en ”familjeman” som hjälper till hemma eller tar och hjälper till med våran dotter.
    Jag har prövat allt och snart lurar det mot depression från min sida och orkar med dagarna med nöd och näppe. Jag har prövat alla möjliga knep för att få han att inse att jag behöver hjälp med vår dotter och hemma. Allt från att skita i att städa eller låta henne gråta i fem minuter extra så att han ska förstå att han också måste hjälpa till hemma. Han är så himla bra med det verbala så har nästan slutat försöka. Så nu till min fråga, har du några kick ass tips på hur jag ska få han inse att jag behöver hans stöd i allt? Hur hade du och Paula det i början? Var du likadan att det tog ett tag att träda in i rollen som pappa?

  4. Ellen

    Nu när du kör periodisk fasta. Hur gör du då när du tränar på morgonen? äter du inget efteråt? jag tänker så man inte bryter ned musklerna. Jag har kört periodisk fasta i snart 8 månader och tycker det är svårt att veta hur man ska göra om man tränar på morgonen.

  5. Lisa

    Hej Hugo!
    Jag har en fråga kring att prestationer inom crossfit, matschema och tidigare ätstörningar.
    Men först och främst vill jag tacka för en inspirerande blogg och säga STORT TACK eftersom jag genom din blogg fick upp ögonen för crossfit!

    Jag har kör crossfit sedan 3 år tillbaka och tycker det är sinnesjukt roligt! Jag har tidigare haft problem med överträning och hetsätning, är dock friskförklarad sedan 2 år tillbaka och crossfiten har hjälpt mig oerhört mycket i processen att bli frisk. Jag funderar över att kontakta lämplig person (pt eller liknande) för att få ett kostschema, detta eftersom jag vill ge min kropp vad den behöver men också optimera förutsättningarna att bli stark och framför allt orka träna mycket. Jag är dock lite rädd att de restriktioner som ett kostschema innebär ska trigga ätstörningstankar och tankar om att jag borde gå ned i vikt. Hur tänker du kring detta?
    Hälsningar Lisa

  6. M

    Hur ser du på livet? Vad tycker du meningen är? Brukar du tänka på sånt ibland eller kör du bara på?
    Blir du någonsin uttråkad och vill bara göra något annat?

  7. Sofia

    Roligt koncept och äntligen tar jag tag i att ställa mina frågor!

    Min främsta fråga är; hur får jag kontroll över mitt sug och min kost? Jag läste ditt tidigare inlägg, men då jag känner att periodisk fasta inte är något för mig undrar jag vilka alternativ det finns? Kanske skulle ett kostschema fungera bättre för mig, men vad äter man då? (Vill helst undvika kyckling)

    Sen undrar jag verkligen; HUR ska jag komma igång med träningen, hur ska jag bära mig åt för att inte bara gå till gymmet en gång för att sen ha ett för långt uppehåll tills nästa? Vardagsmotion är jag rätt bra på skulle jag säga men det lilla extra? Och hur ska man göra för att kombinera träningen och livet?

    Många frågor nu, men en sista; hur stärker man imunförsvaret så jag inte blir sjuk efter varje gympass? Jag försöker att inte dra ner på matintaget och äta relativt ”nyttigt” men det håller ändå inte hela vägen…

    Har du några tips vore det guld! Tack.

  8. Hanna

    Hej Hugo!
    Först & främst, tack för en super blogg & instagram! Du är en av mina favvos och tycker du verkar vara en sån decent person och det är rolig att följa ditt liv, tack för att du delar med dig!
    Jag är aktiv och tränar 5ggr veckan, however jag verkligen försökt att få en starkare överkropp/armar det senaste 6 månaderna då jag aldrig varit speciellt stark i de områdena förut. Pull ups har varit en dröm men jag känner att jag kommer INGENSTANS? Kör negativa reps/pull ups med band men det är fan lika jobbigt still haha. Har jag fel teknik undrar jag eller finns det något annat sett jag kan bygga upp den styrkan?
    Can’t wait tills jag flyttar till Sverige om 3 veckor och får testa clean för första gången då jag bott i Australien 4år!!
    Tack åhej!

  9. carolina

    Hej hej
    Måste bara säga hur mycket jag tycker om att läsa både din och Paulas bloggar, speciellt när ni skriver om samma saker/situation så man får höra hur ni tänker och upplever det ibland helt olika.
    Skulle gärna höra hur du och Paula uppfostrar era döttrar olika och hur ni möts när ni inte delar samma tänk/ åsikt om just detta?
    Jag upplever det som Paula tar gärna reda på fakta (som jag själv) medan du tar det lite som det kommer (som min man), men jag kan ju ha helt fel här så ursäkta om jag antar fel.

  10. Emma (anonym)

    Hej, en relationsfråga! Hur vet man om en kille gillar en eller bara vill ligga? Hur kommer man till snacket vart man står ifall du förstår vad jag menar. Hur tar man upp det och pratar om det? I mitt fall har vi ändå träffats i ca 7 månader och vet fortfarande inte vart vi är. Vet bara att jag är kär. Och vi umgås utanför sängen också..

  11. Josefine

    Hej!
    Hur ser du på öppet förhållande?
    Alltså… där man är ett par som älskar varandra och har sex såklart. Men att båda parter kan ha sex med andra under vissa regler (t.ex inga ex, inga personer på jobbet, inte ens vänner osv). Och den man har sex med utöver sin ”riktiga” partner får bara vara sexuell attraktion. Alltså inga känslor inblandade.

  12. Clabbe

    Man lever med sin herre några år tillbaka, vardagen rullar, allt rullar. Man får upp ögonen för andra, tom tar steget och är otrogen? Why tror du? Varför virrar man? Grönare på andra sidan? Om man sen börjar älska två personer, sin herre och en annan, vem bör man välja att fortsätta med?

    1. Mia

      Kag är så förälskat i en gift man fast jag själv är gift. Men aldrig gjort något. Pratar knappast med han för att inte gå över grönsen. Jag vet att han också vill ha mig, ser det på hela han. Vi flörtar massor…. tänker på han hela tiden. Har dårligt samvete också för jag tänker och fantiserar om han i sängen också 🙁

    2. L

      Vet inte hur bra det här är egentligen, för det finns ju folk som kan känna förälskelse rätt lätt men jag har hört ett citat som lyder typ: om du finner att du är förälskad i två personer samtidigt. Välj den andra för om du varit tillräckligt förälskad i den första så skulle du ej blivit det i den andra.

      Troooor det är Johnny Depp som sagt det 🤔
      MEN jag tycker som sagt att detta inte är applicerbart överallt.

      1. Jenfa

        Håller verkligen INTE med i det citatet! Klart man kan bli lite småförälskad i andra personer även när man är i en kärleksfull relation, kärleksrelationer går ju också lite upp och ner i perioder så att lämna och hoppa till någon ny känns svagt. Först när man försökt lösa problemen i den nuvarande relationen men inte lyckats (alltså kämpat) så kan det kanske finnas på kartan att lämna. Förälskelser kommer och går, den kommer inte hålla med den nya heller, men kärleken som kommer efter, den är värd att kämpa för!

        1. L

          Tack för din åsikt att jag och min man alltså kommer att skilja oss då jag ej var hans första förälskelse. Jag tror nog att jag skiter i din åsikt och lever mitt lyckliga liv med honom istället! Jag skrev dessutom att det inte är applicerbart överallt men att det säkert kan vara så för vissa. Ha det bra!

  13. Isabelle

    Såg att någon annan här kommenterade och frågade om du har tips på vart man kan lära känna nytt folk. Då slog tanken mig att vissa andra bloggare har haft nåt ”connecting people” på sin blogg så att folk fått kontakt med varandra. Men fick idén då att du kanske skulle kunna göra nåt kul för dina läsare när du får tid över någon gång. Typ nåt träningsevenemang likt de du haft tidigare men kanske med inriktning för att lära känna varandra partner alternativt vänner. Bara ett förslag som du säkert skulle kunna spåna vidare på och utveckla till nåt roligare än jag fått det att låta som 😁 trevlig sommar och tack för en grym blogg och Instagram. Älskar dina stories på Leonore.

  14. Fredrik

    Hur ser du på manlig sterilisering kontra kvinnlig, bieffekter av p piller,
    Skulle du kunna tänka dig att ta p piller om det fanns till män,
    Och varför det bara i princip bara finns preventmedel till kvinnor, alltså mer ansvar på kvinnan.

  15. Amanda

    Hej Hugo. Jag och min sambo har varit ett par i snart 8 år. Vi planerar att skaffa barn inom det närmsta året / halvåret. Jag har alltid en stark oro kring mina framtida barns uppfostran och stör mig mycket på om folk lägger sig i. Mitt problem är att min svärmor är latino och har en stark katolsk tro. Min sambo är inte lika troende och är mer loj på den delen. Och så kommer vi till mig och min släkt, vi är allihop ateister och tror inte på något. Jag är ”rädd” att min svärmor kommer ta över en hel del och försöka smörja in våra barn i en kristen tro. Jag är bestämd och envis i min syn på uppfostran men är inte alls den personen som säger emot min svärmors tro.
    Hur tycker du att man kan förhålla sig till detta ? Hur ska man bemöta de ? Mötas på halvvägs eller stå på sig och be dom att inte lägga sig i? Mvh Amanda

  16. Therese

    Är du o Linda Rosing fortfande vänner? Haha Nä jag skoja, så djupa frågor behöver du inte svara på!
    Är själv småbarnsförälder och är nyfiken på hur ni gör när ett av barnen fyller år, får den andra presenter då också? Och saker i allmänhet, köper ni dubbla av allting eller får de lära sig att denna gången får den ena en sak o den andra blir utan o vice versa? Kan de samsas om leksakerna där hemma? Ingen som är lite mer ego än den andra?
    Och slutligen: vilken är din favoritglass???

  17. Jenny

    Kanske du redan varit inne på och lite ser man på bilder ibland men skulle vilja veta lite mer om ert utegym. Vad har ni för utrustning? Hur förvarar ni sakerna? Tänker stöld och väder och vind.

  18. Anna

    Jag uppfattar att min pojkvän pratar om djupare saker med mig än vad han gör med sina kompisar, allts att han öppnar upp sig mer för mig än för dem känslomässigt mm. Tror du att det är något generellt bland män, alltså att inte prata så mycket känslor utan att lämna det hemma hos flickvännen. Och varför är det så i sådana fall tror du. Kan inte göra frågetecken pga trasigt tangentbord

  19. Malin

    Hej! Är nyinflyttad (1 år sedan men det är ändå relativt nytt) i Stockholm och känner i princip ingen. Har väldigt trevligt ihop med kollegorna när vi är på jobbet och på after work mm, men när det kommer till att träffas utanför jobbrelaterade samband känns det som att de har sitt egna och inte är så intresserade av mig längre. Undrar därför om du har tips på ställen man kan träffa nya vänner och framförallt tips på var jag kan ”råka” springa på min framtida man? Har varit singel i 4 år så det är på tiden att träffa någon och tänker att förhoppningsvis har han lite vänner i sådana fall som jag kan lära känna därigenom. Har du några tips?:)

  20. Lena

    Hej Hugo!
    Jag skulle vilja veta mer, om det som kanske inte skulle pratas om här, nämligen periodisk fasta.
    Jag har länge tänkt på prova på men inte kommit igång. Jag tränar ca 5 pass i veckan och oftast på morgonen (05.30). Frukost därefter blir vid 07.
    Jag läste att det bästa är att avsluta fastan med träning eller träna innan sista måltiden. Jag har lite svårt att få in mina 8 timmar mellan 7-14. Då jag arbetar 8-17, och blir många timmar efter 14 innan sänggående och då kommer ett sug.
    Självklart kan jag försöka bryta vanan att träna på morgonen och köra efter arbete, men träning på morgonen har alltid passat mig bäst. Jag har inget mål att öka muskelmassa utan vill tappa lite fett i dagsläget och sen fortsätta en bra livsstil. I dagsläget blir det frukost 07, lunch 11, middag 18-19. Oftast missas det med mellanmål mellan lunch och middag då jag inte är speciellt hungrig/glömmer bort men sen kommer hungern vid middagen och blir lätt lite mycket då eller något annat efter middagen för att suget kommer.
    Hur skulle du råda att lägga upp den periodiska fastan i ett sådant fall?

  21. Amanda

    Jag tycker det är så kul att läsa både din och Paulas blogg och ofta få läsa om två sidor om någon sak som ni kanske diskuterat eller tyckt olika/lika om. När ni körde er podd, kände jag nästan hur jag var Paula och min pojkvän var du, för er relation är så lik den jag har eller hmm hur ska jag formulera mig….rollerna/vad man gör är väldigt lika. När Paula pratade om dig i er podd och viceversa lät det som att det var jag och min pojkvän som satt där och snackade om varandra,haha (men såklart olik med). Med det menat så är jag den som oftast plockar, planerar, kommer ihåg saker, skriver matlista som är enligt hur man går i affären, ja you get it! Min pojkvän är helt facking underbar på alla vis men där vi krockar är att han ofta är väldigt disträ, kommer inte ihåg saker, kan känna sig stressad när jag vill planera upp hela helgen medan han vill kanske ta den som den kommer.

    Hur möts du och Paula i detta? Om jag nu har uppfattat det rätt att ni har dem ”rollerna” om inte vill jag ändå höra vad dina tips är för att det inte ska uppstå onödig irritation och tajfs för att man är olika på dem bitarna? Vart går gränsen där man kompromissar till att den andra bestämmer att det ska vara på hans/hennes vis? 🙂

    Ditt senaste inlägg om ”vikthets” sluta INTE att skriva om träning och hälsa, det är bland det roligaste att läsa här hos dig ju!

    Ha det gött!

  22. S

    När du precis hade börjat träna, hur fick du motivation till att ta dig till gymmet? Jag är den lataste jäveln jag känner och behöver tips!

  23. Jenfa

    vart står du i politiska frågor såsom invandring/integration, skola, sjukvård, äldreomsorg etc och vilket parti/vilka partier funderar du på att du rösta på i höst?

  24. Sara

    Vad skulle du göra om din partner (inte Paula specifikt) skulle gå upp jättemycket i vikt, typ 60 kg? Förutsatt att du älskar denne över allt annat!

  25. Nina

    Hej!

    Min sambo har haft problem med droger. Han är världens finaste människa, och jag älskar honom mer än allt. Han har alltid skött sitt jobb, sin familj och sina vänner trots det. Men nu när vi börjar bli ännu mer seriösa (bebissnack, förlovningssnack osv) börjar min omgivning reagera. Det är fint att de bryr sig, men jag behöver inte det. Han har lämnat droger och festande bakom sig, men ändå påminns han och jag om det konstant. Det är på den nivån att om han är en 15 min försenad hem från jobb och en av mina vänner får reda på det så VET jag att det kommer himlas med ögonen och en dryg kommentar kommer flygandes.
    Jag älskar honom och vet att han är ren, men jag måste sätta ner foten gentemot min omgivning

    Vad ska jag säga till min omgivning när de kommersen dryga kommentarer?

    Tacksam för hjälp!

  26. Johanna

    Hej hugo. Kul idé!
    Jag undrar hur du ser på att två livspartner kanske har olika åsikter och värdegrunder.
    Jag och min man är bästa vänner, vi har så sjukt kul ihop samtidigt som vi är otroligt kärleksfulla. Han är min andra halva och jag skulle göra allt för att se honom lycklig. Men vi kan inte snacka politik. Vi har helt olika åsikter där & börjar vi prata om det så börjar vi bara bråka, haha. Trots detta så har vi tre barn, livet rullar på och jag vill inte leva en dag utan honom.
    Innan jag hamnade i den här situationen så trodde jag att det var omöjligt att leva med någon som inte har samma grund och värderingar.
    Nu kanske det låter som att han har idiotiska åsikter, men det har han inte. Bara det att en av oss är blå och den andre röd.. det krockar när vi snackar om det MEN kan ändå dela en vardag. Hur skulle du sett på en sådanhär situation? Kommer det fungera livet ut eller kommer det skära sig? Är politik kanske inte så viktigt i relationer i slutändan? Lever man efter sina politiska åsikter eller är man bara inlärd att behöva ha en åsikt? Hur ser det ut i ditt förhållande?

Visa alla 39 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.