Dagens fråga
Dagens fråga

Den allmänna synen på mig och Paula

En allmän fråga bara 🙂 Hur ser du på synen på dig och Paula? Med likheter och olikheter? Och om du fick välja (bortse från Paula nu), vill du att din partner ska vara så lik dig eller så olik dig som möjligt? Kan du inte diskutera denna balansgång :))

Hmm… hur jag ser på synen på mig och Paula. Det verkar som att folk generellt tänker att jag är ett hopplöst, vuxet barn och att Paula är min mamma. Något som rätt ofta förekommit är att folk anser att Paula bossar och ”styr” över mig på ett oschysst sätt (samtidigt som andra menar att det är synd om Paula för att jag är så oansvarig). Många verkar också tänka att det är jag som står för försörjningen hemma och att Paula lever på mig/har mig att tacka för allt. Och att jag är rolig och att Paula försöker vara rolig. Typ så kanske? Och hur ser jag på det…

Visst är det så att Paula är mer mogen än mig på många sätt. Och hon har också en mer ansvarstagande personlighet. Det kan man ju säga är för att vi är typiskt manliga/kvinnliga och lever enligt gamla roller men jag tror mycket hänger på våra uppväxer och platser i syskonskaran. Paula var ensambarn rätt länge och sen blev hon storasyster. Jag däremot är minstingen i familjen. Paula är strukturerad i allt hon gör (inte bara hem och familj alltså) och tänker livet som i boxar medans jag är lika bra på att planera som Leonore. Så visst, till viss del stämmer det men ibland tänker jag att bilden av mig kanske är lite väl förenklad, hehe. Jag är inte helt handikappad och jag roddar middagar och läggningar med barnen jag också. På hemmaplan delar vi oftast upp så en kanske röjer i köket och en lägger barn osv. Jag tar också större ansvar för ekonomi och att saker och ting fixas hemma, typ att ”elektrikern” kommer och fixar vårt ”värmeskåp” och såna saker. Det här med att Paula styr mig är något jag inte känner igen för egen hand. Paula är bestämd och har tydliga åsikter hon förmedlar men jag är vuxen nog att säga ifrån när jag känner att jag inte håller med. Vi har båda rätt starka viljor och kan ta fighter med varandra utan problem. Jag är en stor pojke helt enkelt =) Sen det där med pengar och karriär… Jag är mer intresserad av pengar än vad Paula är. Kanske för att Paula haft sitt på det torra sen innan mig och jag kommer från en bakgrund där vi inte direkt badade i pengar. Jag har ett driv för företagande och att tjäna pengar och jag tycker också själva förvaltningen och investeringarna är roliga. Paula tjänar bra med pengar men hon är rätt ointresserad av dom, så länge kortet funkar när hon handlar på Gina Tricot är hon nöjd haha. Slutligen så är Paula den roligaste jag vet, folk tror att hon försöker härma mig men vi har alltid skrattat åt samma saker och skämtat på samma sätt. Från dagen vi kollade tecknad film på flyget till Argentina =)

Sista delen i frågan, om jag vill att en partner ska vara lik eller olik mig så säger jag både och. Jag tycker det är viktigt med samma grundvärderingar och att man har saker gemensamt. Men sen behöver man någon som kompletterar en så man ska inte vara identiska. Jag vet att du skriver ”bortse från Paula” men jag tänker att det är just den balansgången vi har. Vi har samma typ av humor, har samma tankar om familj och vad som är viktigt i livet, tänker ganska lika liksom. Samtidigt som vi är väldigt olika i hur vi gör saker, hur vi lägger upp planering, hur vi uppfattas och beter oss osv. Jag skulle inte vilja leva och ha barn med en person som är lika dålig på planering som mig till exempel. Men jag skulle heller inte vilja leva med en person som har humor som är min direkta motsats. Hajar ni vad jag menar? Balansgången är för mig helt enkelt att man har samma värderingar och relativt lika personlighetsdrag men att man kompletterar varandras styrkor och svagheter.

Hur tänker ni själva kring val av partner? 

 

Kommentera

  1. Laura

    Angående att försörja frun så har jag och min man det faktiskt så . Vi har 3 barn och hem och aktiviteter som jag tar helt hand om så han försörjer och jag vill ha det så för mina barn får hela min tid även om det är jäkligt tufft vara hemma på heltid även om folk inte tror det för det låter som om man sitter hemma och vilar hela dagarna men så här vi valt det . För jag skulle aldrig kunna tänka mig slänga barn på dagis vid 1 år gamla . Vi är alla i familjen jätte nöjda så här speciellt barnen så även om du skulle försöja och Paula sitter hemma så är det erat val och folk ska sköta sina egna liv

  2. J

    Jag och min sambo är lika i värderingar och synsätt men vi kompletterar varandra med våra olikheter: Jag är mer avslappnad och tar tag i roliga saker, sambon har hand om räkningar och barnens kläder. Han har mundiarre och jag är mer tystlåten. Han gillar skumtomtar och jag älskar choklad. En kompis till min sambo blev kär i mig för länge sen, han och jag kommer superbra överens men vi är FÖR lika, han är inte min typ alls, men snarare jättebra kompismaterial. Och det är ju så, i vänner vill vi se våra likheter, i en partner vill vi ha egenskaper som kompletterar oss!

  3. Agnes

    När jag träffade Linus så hade jag träffat rätt många grodor så kände att chansen är 50/50 att han är en groda eller en prins. Jag hade tur, han var det sistnämnda. Vi är rätt lika och har samma syn på hushållsarbete, vad vi vill med livet, framtidstankar osv. Jag är lite fegare, men sen dag ett har han utmanat mig så har provat på nya grejer som jag aldrig hade gjort annars och han i sin tur är mer rastlös och jag har fått honom att uppskatta en chilldag i soffan. 🙂

Dagens fråga

Den stora frågan

Under veckan har både Paula och jag fått in sjuka mängder av samma fråga:
Vart är Paulas jacka ifrån? 
Rätt svar är att det är inte Paulas jacka. Den blev brutalt kidnappad av Pulkan en kylig morgon och sen har jag fått fightas med henne för att få tillbaka den. Idag lyckades jag och Paula får återgå till sin egna garderob. Kul att ni tycker jackan är snygg! Den är från JL och trist nog måste jag meddela att den är typ 7 år gammal så ni hittar den sannolikt inte i butik. Om någon kommer med ett riktigt bra erbjudande kanske jag kan tänka mig att släppa den 😏 

Nu: mötesrace
Kom ihåg: Det finns inget dåligt väder – bara dåliga kläder 💪🏻

Kommentera

Dagens frågaFamiljeliv

Fortsättning kring det där med tatueringar

”En grej bara, som kan vara en ”risk” med att gå ut med en belöning om låter bli alkohol/tobak/tatueringar tills de är 18 är att de provar ändå (pga grupptryck) och om något går snett så vågar de inte ringa er och be om hjälp eller att bli hämtade osv. För då blir det ingen bil och inga pengar… Hade kompisar som var livrädda för att ringa sina föräldrar så det skulle komma fram att de druckit, men jag (som iofs aldrig drack själv förrän jag var 21, men pga alkoholism i familjen och inte några förbud) kunde alltid ringa min mamma och be om att bli hämtad och då fick mina kompisar följa med hem till mig istället. Jag tror det är jätteviktigt att barnen vågar prata med sina föräldrar, speciellt om något händer, då vill man i te att de ska vara rädda för att höra av sig. Bara en tanke.”

Hör vad du säger och fattar vad du menar. Håller med om att det är en knepig avvägning men vår tanke och förhoppning med det är ju att kunna ha en dialog med tjejerna om det hela. Vi kommer inte ha en sittning en dag där vi spaltar upp våra krav och sen är det klappat och klart, vi kör en uppföljning när ni fyllt 18 år. Vi vill uppmuntra till rörelseglädje i tidig ålder och främja att dom vill syssla med fritidsaktiviteter som kräver en del rent kroppsmässigt. Vi vill att dom ska ha en sund relation till sin kropp och vilja ge den bra grejer. Det här är något vi jobbar med i vardagen från start och vi planerar att hålla kvar i den. Sen kommer ju dialogen behöva utvecklas ju äldre dom blir. Vi kommer inte säga att ”vi förbjuder er att göra detta, om ni gör det får ni inte det här eller det här” utan snarare lägga fram som förslag att vi hajar att det kan locka med alkohol och cigg och såna saker och att det säkert kommer vara grupptryck från andra jämnåriga men att vi gärna vill att dom väntar med sånt. Föreslå ”vad tror ni om detta?” och erbjuda ”belöningen” som kommer till 18 årsdagen och resonera med dem. Självklart vill vi att dom hör av sig till oss om det händer något och det hoppas jag vi får fram i den dialogen vi kommer ha. Vi fattar ju att dom säkert kommer smaka någon gång, bli på fyllan någon gång men vi vill försöka minimera gångerna och få dom att vänta med debuten så länge som möjligt. Jag tror på öppenhet och bra dialog i familjen så det är den grunden vi lägger nu som förhoppningsvis leder till tonårstiden blir lite enklare. Att få en bil eller pengar när man fyller 18 år är ingen självklarhet och jag tycker ändå det är viktigt att dom kan känna ansvar över att om man vill något så får man prioritera och välja bort annat. Sen hoppas jag också att dom kommer känna sig så pass trygga med exempelvis sina gudföräldrar så att om dom inte ”vågar” ringa oss ringer dom till dom istället.

”Nu blir jag himla nyfiken på era tankar om ämnet! Jag vill verkligen inte peta hål på ditt resonemang (alla har rätt till sin egen åsikt!) men jag undrar… Ni körde väl rätt hårt med ”Stopp, Min Kropp!”? Om ni med det lär barnen att det är deras kroppar och att de bestämmer över den, hur går det då ihop med det här resonemanget om att ni, till viss del, bestämmer över deras kroppar tills de är 18? Hoppas du inte tar illa vid dig av frågan! 🙂”

Tycker inte barns integritet = barn får göra exakt vad dom vill. När vi pratar om stopp, min kropp är det att dom aldrig behöver göra något som inte känns bra. Dom behöver inte krama folk, låta folk komma närmare än vad som bekvämt eller annat som rör just deras integritet. Det tycker jag är vettigt. Men det innebär ju inte att dom får göra vad dom vill och att vi som föräldrar inte ska sätta gränser? Som förälder är du ansvarig för ditt barn tills det fyller 18 år. Som jag skrev i tidigare inlägg handlar det inte om att jag tycker att vi har rätt att bestämma över deras kroppar utan om att dom ska vara mogna nog att ta beslut kring saker som kommer påverka dom långsiktigt. Om dom börjar tjata om en tatuering när dom är 16 år kommer jag inte säga ”Det får du absolut inte göra” utan ”OK, skönt att det bara är 2 år kvar tills du kan köra – har du funderat på vad för motiv du vill ha?” och uppmuntra till lite eftertanke. Det kan vara bra att längta efter saker också!

Kommentera

  1. Martina

    Nu var det inte tal om förbud, men jag anser ert resonemang gällande socker tex kommer låta dom bli ännu mer sugna eller har dom aldrig smakat socker kanske dom låter bli men jag tror i långa loppet att sätta upp diverse förbud blir ohållbart. Att förbuden gör så att man göra revolt, prova sig fram. Kanske finns det barn, unga tonåringar som lär sig att ta ansvar tidigt men inte ens nu när jag är 26 år har jag inget vidare konsekvenstänk, slösar och har svårt att lägga upp en budget/sparande. Främst för att jag har en utvecklingstörning som ”hindrar” mig på många olika sätt(svårare än andra än skapa ett självständigt liv) men tror generellt sätt att man inte har något vidare konsekvenstänk när man är ung och outvecklad, det borde du själv veta som har levt ett ”galet” liv utan jag tror att man bara lär sig genom misstag. Jag tror mer på att tillåta barnen göra misstag men finnas där längs vägen, ge dom rätt verktygslåda till livet. Guida dom längs vägen och finnas där när det skulle krisa, gå dåligt, mot förmodan skulle festa, en tidig alkoholdebut, höra av sig i såna fall när dom vill hem, be föräldrarna hämta dom eller ta sällskap hem av sina vänner. Jag menar självfallet ska föräldrar hjälpa sina barn men jag slösade bort 10,000 som jag fick av mina föräldrar när jag fyllde 18. Så leva efter denna gåvaprinicipen tror jag inte är särskilt ohållbar i längden.

  2. Emmy

    Mina föräldrar uppfostrade mig på liknande sätt, och jag har idag som vuxen ålder (25) aldrig någonsin provat röka. Detta gjorde inte att jag inte kände att jag kunde vända mig till mina föräldrar för då kanske förlora belöningen utan tvärtom, pratade mer vuxet om grupptryck samt hur andra såg på saken. Det mina föräldrar gjorde var att få mig att tro att det var mitt eget val, jag fick välja belöning om jag inte provar röka/ta droger tills jag var 18 år, valde då att jag ville ha en bil. Samtidigt fick jag körkortet som inte var bunden till något slags belöning för att visa att det är okej om man misslyckas (så inte alls dras bort) När det kom till alkohol hade vi öppen diskussion, jag drack första gången när jag slutade 9:an (drack kanske 4ggr efter det innan jag fyllde 18). Mina föräldrar sa att de uppskattar om jag låter bli men om jag mot all förmodan väljer att göra det ändå, vill de veta när, med vilka, hur mkt alkohol jag har och vart jag fick det ifrån, samt att de hämta/lämna. Detta gjorde att jag inte trotsa dem och drack kanske 3-4 cider. Sedan var de bra på att inte bli arga när jag gjorde fel, utan vi kunde sitta i timmar om så behövdes i sängen och prata om rätt och fel samt konsekvens tänk. Vi gjorde samma sak med betyg, fick 200kr för varje MVG, 150kr för VG och 100kr för G, vilket motiverade mig sista tiden innan studenten när allt var stressigt och jobbigt. Min mamma är en jävligt bra familjeteraupeft och jag går i samma fotspår idag.

  3. Michelle

    Helt rätt tänk!!! Mina föräldrar pratade alltid med mig, vi hade en väldigt öppen dialog om ja… typ aaallt. Ingenting var jobbigt eller konstigt att snacka om. Jag blev full första gången när jag var 18 år, ångrar absolut INTE det beslutet. Mina föräldrar litade på mig till 100% och lät mig ändå gå på fester osv, jag var alltid den enda nyktra och brydde mig inte ens 🙂 heja er!

  4. Anna Andrén

    Hej! Tycker ni gör helt rätt. Jag fick ny bil och pengar när jag fyllde 18 samt körkortet betalt likaså när det gällde moped. Mina föräldrar hjälpte även mig med insatsen när jag köpte hus då jag inte hade det undansparat helt själv. Kommer göra exakt samma sak för mina barn! Nu är äldsta tre år så är ett tag kvar. Men klart man gör allt man kan för att göra det så bra man bara kan för sina barn. Om alla bara kunde sluta vara så jävla avundsjuka och vara glada för andras framgång och acceptera andras prioriteringar någon gång istället! Älskar din och paulas blogg och både jag och min partner resonerar väldigt likt er!
    Sen denna body shamingen som alla håller på med mot Paula. Ren AVUNDSJUKA! Se de som en sporre och motivation för att komma upp ur soffan själva istället för att sitta på internet och klanka ner på andra!

    Det var allt för mig! Anna 22 år som är trött på alla negativa idiotiska kommentarer..🤣

  5. Frida

    Nej, jag tror inte alls på det resonemanget. Locka med stora mängder pengar och en bil?? Tror du att dina 18-åriga döttrar kommer kunna förstå att långt från alla föräldrar ger sådant till sina barn. Uppmuntra till eget sparande och extrajobb. Så bygger du självständiga individer. Man behöver inte en ny bil när man är 18 år? Och bor i Älvsjö?

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Ja jag tror dom kommer fatta att inte alla har det så. Har aldrig sagt att dom kommer få helt nya bilar heller. Självklart kommer vi uppmuntra till extrajobb och eget sparande också.

      1. Julia

        tycker det är en superbra ide att göra som om man har möjlighet. Mina föräldrar gjorde så och jag drack inte en droppe innan jag fyllde 18. Med tanke på allt grupptryck och hets det är om att man ska dricka alkohol tyckte jag det var en stor trygghet och lättnad att kunna ”skylla” på att jag då inte skulle få pengarna jag blivit lovad. Tycker det är en svinbra ide!

        1. A

          Att ha en tonårsfylla ingår i utvecklingen. Att dricka lite cider med sina kompisar när man är 16-17 är spännande. Jag anser inte det vara fel av tonåringarna om det sker en eller två gånger.

          Vi kan nog alla minnas vår första fylla som unga. Det var roliga tider det.

    2. Lotta

      Fast bara för att ”alla andra” inte kan få, så betyder väl inte det att vi som kan inte ska få ge våra barn sånna saker? Vår dotter fick en bil i julklapp när hon höll på med körkortet. Hon tappade hakan, för det var absolut ingenting hon någonsin trodde hon skulle få av oss. Men samtidigt så var det en baktanke från vår sida, då vi faktiskt inte vill att hon ska köra våra bil, pga försäkringar under 25 mm. Samt att vi inte ville att vi alla skulle känna att det blev tjaffs när nån av oss ville/behövde ha bilen. Plus att det känns väldigt skönt att hon kan ta bilen sena, mörka kvällar till och från kompisar. Hon fick även hjälp med körkortet, till viss del. Samt att hon idag är skyldig oss lite pengar för den delen hon inte fick av oss. Hon vet att dessa pengar ska betalas tillbaka efter att hon får jobb, dock några års universitetsstudier kvar. Men blir så less på folk som inte har pengar, som säger att våra barn inte uppskattar det dom får av oss. Bara för att vi har pengar, betyder det inte att vi är helt tomma i huvudet och inte uppfostrar våra barn, samt att våra barn är inte heller helt bakom flötet. Dom vet att alla inte kan ha det vi har. Vi alla uppskattar det vi har, men vi har slitit hårt för att komma dit vi är idag, och det tänker jag inte skämmas för!!!

Visa alla 9 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Får barnen pierca/tatuera sig?

Fick en fråga från bloggläsaren Sandra:
En kanske lite annorlunda fråga men är så nyfiken, du har ju tatueringar flera stycken, hur förhåller du dig till om Molly och Leonore vill tatuera sig när de blir tonåringar och piercing? Det är ju så olika det där hur man förhåller sig som förälder. ☺

Som tonåring är det blankt nej. Inga tatueringar och inga piercings förrän dom har fyllt 18 år (visserligen är det fortfarande tonår men då är dom myndiga). Med piercing räknar jag inte med hål i öronen för det känns rätt standard, dom får ta hål i öronen när dom är stora nog att vilja det och kunna ”ta hand om” läkningen och sånt där. Men efter det är det stopp tills dom är vuxna. Precis som vi resonerar med cigg, snus och alkohol så ska dom hålla sig undan det tills dom är vuxna. Inte för att jag tycker det är fel att tatuera eller pierca sig men det är permanenta grejer vi snackar om och då ska dom göra genomtänkta beslut. Visst kan man lasra bort en tatuering men det gör ju svinont och blir sällan helt borttaget utan mer kraftigt blekt. Och piercingar kan man ta ut men man får ju ändå dras med det där hålet typ för alltid. Det är inte hela världen men jag tycker helt enkelt att om dom vill ha det får dom vänta tills dom är 18 år. Och om dom nu ska tatuera sig eller pierca sig ska dom gå till en bra studio så resultatet blir bra. Vi har som plan (inget vi behövt dra med Molly eller Leo än) att om dom håller sig borta från alkohol, nikotin och kroppsmodifikationer tills dom fyller 18 år så kommer dom få en rejäl slant och en bil. Hoppas och tror att det kommer vara motivation för dom att ”sköta sig”.

Sen vad jag tycker om tatueringar och piercings överlag… När dom väl är vuxna tycker jag det är helt upp till dom hur dom vill se ut och göra med sina egna kroppar. Där spelar mina värderingar eller min smak ingen roll. Som pappa känner jag förvisso att dom är perfekta som dom är men sen handlar det ju om hur dom själva vill ha det. Jag tycker tatueringar kan vara både snyggt och ruskigt fult. Piercingar är jag inte överförtjust i direkt. Men den dagen dom är stora nog att ta beslutet kommer jag inte lägga mig i hur dom väljer att göra =)

Kommentera

  1. Agnes

    Mina föräldrar sa att om jag och min bror lät bli alkohol, tobak osv tills vi fyllde 18 så skulle dom betala körkortet. Min familj är dessutom nykterister så fanns ingen alkohol hemma ändå. Dock sa dom att OM vi skulle testa i smyg så kunde vi alltid ringa hem ändå oavsett. Tänker köra samma princip på mina barn. 😊

  2. patricia

    Gillar resonemanget! jag tror dock inte på mutor utan att mer vara öppen med konsekvenserna av att dricka/pierca etc, man vill ofta göra det föräldrarna förbjuder en till att göra! Min mamma berättade för mig att man exempelvis kunde må dåligt av att dricka alkohol vilket gjorde att jag inte ville dricka mycket när jag och kompisarna började dricka alkohol

  3. Linn

    För mig fungerade det jättebra att se fram emot en belöning om jag inte drack alkohol eller testade tobak innan jag fyllde 18. Jag fick mina pengar och mitt körkort utan problem. Och jag ångrar inte att jag inte började dricka förens jag hade fyllt 18 eller har känt att jag missat något. Det var även skönt att ha något som gjorde det lättare att stå emot grupptycket, att jag skulle få en belöning om jag inte drack. Och alla mina kompisar i den åldern köpte det och tjatade aldrig på mig. Sen är jag enormt glad över att jag var väldigt aktiv inom innebandy i mina tonår och nästan alla helger spenderades i innebandyhallen.

  4. Ida

    Nu blir jag himla nyfiken på era tankar om ämnet! Jag vill verkligen inte peta hål på ditt resonemang (alla har rätt till sin egen åsikt!) men jag undrar… Ni körde väl rätt hårt med ”Stopp, Min Kropp!”? Om ni med det lär barnen att det är deras kroppar och att de bestämmer över den, hur går det då ihop med det här resonemanget om att ni, till viss del, bestämmer över deras kroppar tills de är 18? Hoppas du inte tar illa vid dig av frågan! 🙂

    1. Carolina

      Intressant vinkel. Jag tolkar Stopp, min kropp! som ett verktyg för att lära barn, speciellt i yngre åldrar, sitt egna värde och att de inte behöver gå med på kramar och kind pussar eller tvingas till sexuella handlingar. Att de lär sig sätta gränser för vad som är ok och inte ok i en tidig ålder. Jag tycker inte att Stopp, min kropp! och ungdomars argument för att få dricka alkohol eller göra tatueringar är samma sak. Stopp, min kropp och att sätta förbud för alkohol är ju mer i samma fack, att skydda barnen. Men det är säkert många tonåringar som använder just det argumentet, att det är min kropp jag gör vad jag vill, när det kommer till tex att göra tatueringar innan 18 årsålder. Vad tänker du Ida om det här?

  5. Josefine

    Sunda tankar! Jag tänker dock på att jag säkert likt er vill att era barn berättar eller ringer om det te.x händer något om dom är ute med kompisar har har druckit. Jag tänker om dom nu testar innan 18 finns en risk att dom inte vågar ringa pågrund av att dom missar körkort och bil .. den risken hade inte jag tagit som 16 åring😅 svårt .. fundera själv på vilket förhållningssätt jag ska ha till min son..

  6. Annica

    Jag fick mina hål i öronen när jag var 13 år gammal. Tycker i dagsläget att det egentligen också var för tidigt – för min del. Men, annars håller jag med dig Hugo. Droger är ju big no. Tobak och alkohol – om de måste använda dessa så är det efter 18 år, då de själva får bestämma. Testar de innan och tex blir fulla ska de dock ändå veta att de kan alltid ringa, oavsett situation. Jag är där för dem. Alltid. Oavsett när, vad hur eller varför de ringer, så ska jag vara i det skick att jag kan hämta (dvs använder själv ingen alkohol). Tatuering har jag, de har till och med fått se på då den gjordes. Men även där. Det ska vara genomtänkt och betyda någonting för dem. Inte bara ”låt oss göra det ikväll!” utan verkligen ”Den här betyder såhär och jag vill den ska göras här, och osv.” :p

  7. Bell

    Jag personligen tror inte på att förbjuda saker, med förbjud kommer tyvärr ofta lögner, mina föräldrar sa alltid ”vad du än har gjort, hur full du än är, hur konstig tatuering du än gjort. Prata/ring oss, vi kommer aldrig skälla” De gjorde att jag ALDRIG ljög om något för dom & har fortfarande inte testat alkohol, droger, eller piercing är 22. dock har jag en genomtänkt tatuering jag gjorde när jag va 20. Men tror att hade dom förbjudit mig så hade de nog blivit en match att dölja de för dom och mer spännande.
    Däremot mina kompisar som hade förbud dom ljög för sina förldrar och vågade aldrig åka hem, dom hängde alltid med oss hem och sov!
    så jag tror på en dialog och tillit, de är viktigt. De är jag evigt tacksam för till mina föräldrar att dom alltid fanns där och aldrig skulle skälla. Tvärtemot mina kompisars föräldrar tyvärr!

    1. Sara

      Låter som du haft en fantastisk uppväxt. Ska ta med mig detta till mina barn. Håller med om att med förbud kommer oftast lögner och jag vill att mina barn ska vara ärliga mot mig, under hela deras uppväxt!

    2. Sandra

      Jag haller med dig Bell. Nu uppmuntrade inte mina foraldrar till alkohol, piercing etc. ens lite grann – tvartom var dom klara med att de ville att jag vantade med allt sant tills jag fyllde 18 ar och forklarade varfor (istallet for att bara saga ’NEJ’ berattade dom om halsorisker, effekten alkohol har och vad som kan handa etc.). MEN, mina foraldrar gjorde set solklart for mig att gor jag bort mig, gor nagot jag inte borde, blir full etc. sa ar det bara att ringa och dom kommer pa en gang. Sa att dom alltid finns dar. Och det var dom. Jag provade alkohol innan jag fyllde 18, och jag kunde arligt beratta det eftersom jag aldrig nagonsin var radd for att forlora nagon summa pengar eller att de skulle vara arga. Resultatet? Vi hade en bra dialog genom hela tonaren och jag ar sa tacksam for det.

    3. Linn

      Håller med dig till punkt och pricka! Min mamma förbjöd mig att träffa killar, dricka och röka. Så när jag träffade en kille så gjorde jag det i smyg, och när jag sov hos honom trodde mina föräldrar att jag sov hos en kompis. Vill aldrig att mina barn ska vara rädda att säga nåt till mig så kommer heller aldrig förbjuda, utan istället visa att jag alltid finns där och istället ge bra råd.

  8. Cornelia

    En grej bara, som kan vara en ”risk” med att gå ut med en belöning om låter bli alkohol/tobak/tatueringar tills de är 18 är att de provar ändå (pga grupptryck) och om något går snett så vågar de inte ringa er och be om hjälp eller att bli hämtade osv. För då blir det ingen bil och inga pengar… Hade kompisar som var livrädda för att ringa sina föräldrar så det skulle komma fram att de druckit, men jag (som iofs aldrig drack själv förrän jag var 21, men pga alkoholism i familjen och inte några förbud) kunde alltid ringa min mamma och be om att bli hämtad och då fick mina kompisar följa med hem till mig istället. Jag tror det är jätteviktigt att barnen vågar prata med sina föräldrar, speciellt om något händer, då vill man i te att de ska vara rädda för att höra av sig. Bara en tanke

Visa alla 13 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Hugo är från mars, Paula från venus

Var tydligen inte Paulas favoritperson imorse – hehe. Men till mitt försvar tycker jag det är skillnad på att väcka familjen i gryningen flera timmar innan det är dags att gå upp eller som i mitt fall idag, 20 minuter innan alla ska vara uppe.

Sen kan jag köpa att det kanske inte var helt schysst att börja blåsa håret med dörrarna öppna eller tända lampan. Och sen försökte jag vara tyst med garderoben men som ni vet andas jag ju som Bane i Batmanfilmerna så bara där väcker jag väl halva huset.

Dock håller jag fast vid att det var dags att gå upp ändå. 20 minuter mer eller mindre är ingen katastrof och personligen tycker jag det är mycket trevligare att vakna till mänskligt ljud och att man hör att någon är uppe och pysslar än av att klockan sliter en ur sömnen. Kanske för att jag är van det sen barndomen? Och, viktigast av allt – om jag ska respektera att Paula absolut inte får bli väckt före hon snoozat alarmet 39 ggr får hon ta att jag somnar 1 minut in i filmen och sluta väcka mig 😉 Eller hur?

Vad har ni för deal hemma när det kommer till morgonbestyr och väckning? 

En som sover genom det mesta

Kommentera

  1. Tova

    Bero på vad klockan är, om man ska jobba och som en annan börja vid halv 7 så har jag ingen lust att bli väckt lite innan. (Det händer aldrig hos oss men ändå) men på helgen är det bara till att somna om då oftast min sambo vaknar först å klampar runt o sätter på kaffe som låter men jag somnar bara om 😜

Visa alla 6 kommentarer
BröllopDagens fråga

Svar på bröllopsfrågor

Vad tycker du är en rimlig bröllopsbudget? 
Svår fråga för det beror ju helt på hur många du bjuder, om du ska bjuda på allt, om du ska stå för kläder/boende för brudföljet osv. Det diffusa svaret är att en rimlig bröllopsbudget är helt beroende på dina förutsättningar och din ekonomi. Vi har ju verkligen velat få till ett stort bröllop med en ordentlig fest och bjuda på allt så för oss tror jag det går på ungefär 300 000. Det är 115 pers som kommer och vi har hyrt lokal, fixat transport, bjuder på all mat och dryck, fixar kläderna till våra tärnor/best mans, bjuder på brunch dagen efter för dom som sover över osv. Sen har vi ju fått ringarna sponsrade i ett samarbete men där hade det väl varit en 50 000 extra annars. Tur att vi kör så mycket reklam på vårt bröllop så vi bara behöver lägga runt 300 själva 😉 Så 300-350 000? Men som sagt, det beror ju helt på vad man har för inkomst, vilka besparingar man har, hur stort bröllop man ska ha osv. 

Hur kommer det sig att ni gifter er just detta år? Vem av er var det som tog första steget till bröllopsplaneringen? 
Det ligger helt enkelt rätt i tiden det här året, förlovningen skedde ju redan 2013 men sen kom det lite barn och annat i vägen som störde planeringen, hehe =) Det var nog vi båda som tog steget tillsammans när vi började prata om det och sen kom vi i kontakt med vår bröllopskoordinator Michelle. Där lossnade det för oss båda och gick från att bara vara snack om att det var dags till att vi kände ”nu kör vi”. En välbehövligt spark i rumpan helt enkelt.

Vad ser du mest fram emot på er bröllopsdag?
Alla hyllningstal om hur fantastisk jag är och hur Paula är lyckligt lottad. Nej men det jag tänker på främst är att få se Paula i sin brudklänning för första gången. Och att få svära evig trohet inför Gud och hela kyrkan. Och att vi förhoppningsvis får till en grym fest för våra nära och kära. 

Hur tänker ni kring äktenskapsförord och uppdelning av ekonomi och egendom inför ert äktenskap?
Vi kommer inte ha äktenskapsförord. Främst för att vi inte ser någon anledning till det. Vi delar redan allt idag – hus, företag, barn, sparande. Även om vi inte delade på allt redan så tror jag inte på äktenskapsförord för egen del (även om jag respekterar dom som tänker annorlunda och har det). Jag tänker att om man väljer att gifta sig med någon och har barn ihop så älskar man den personen så pass mycket och vill den väl oavsett vad. Om det skulle vara så att hela företaget och alla pengar låg på mig och Paula inte tjänade ett dugg skulle jag ändå vilja att hon hade det bra om vi nu skilde oss. För vi har två barn ihop, för att vi levt ihop och älskat varandra så mycket som vi gör nu. Så om den dagen då skulle kommit att vi gick isär skulle hon vara väl ”förtjänt” av hälften av allt. Men sen främst av allt tror jag ju inte heller den dagen kommer då det skulle vara aktuellt – hon är fast med mig för alltid =) 

Vad ser du mest fram emot med att vara gift?
Att inte längre behöva sova under samma tak som en Uribe 😂
Jag ser fram emot att kunna kalla Paula för ”min fru” och att alla i familjen heter samma efternamn. Känns fint på något sätt. 

Hur växte beslut om giftermål fram? Har du alltid velat gifta dig?
Jag har alltid velat gifta mig, för mig har det känts självklart och det antar jag kommer från min familj. Men för mig kändes det väl helt självklart den dagen Paula blev gravid och när vi valde att behålla. Innan dess hade jag väl tänkt tanken men just beslutet kom då. För mig känns det viktigt att med äktenskap just för att det blir mer ”på riktigt då”. Det blir inte lika lätt att bara sticka, jag tror man kämpar mer när man stöter på motgångar i relationen också. Nu är det visserligen inte skitlätt att bara dra från en dag till en annan i och med att vi har barn ihop men det känns som att skillnaden mellan sambo och giftemål är att man verkligen slår fast att ”nu kör vi, nu är det vi”. Man tar ett stort kliv ihop och står framför nära och kära och säger att ”vi menar allvar med det här, vi är en enhet”.

Är du nervös för bröllopsdagen? Isåfall vad är du mest nervös för? 
Ja och nej, jag känner mig säker med planeringen och tror allt kommer rulla. Jag är lite nervös för om jag kommer böla mig genom hela ceremonin och för om folk kommer ha kul. Men jag tror det löser sig! 

Kommentera

  1. Soph

    Du är drömmannen och drömkillen. Vilket fint tankesätt och vilka vackra ord. Du är så språkligt begåvad. Man blir så rörd (på ett bra sätt) när man läser det du skriver.

    Lycka till med allting kära Huggson. Från en liten prutt till Challengeboy till snart gift man – Jävlar, vad vi har följt varandra länge!! 🙂 Kommer att följa dig tills du inte längre orkar med sociala världen!

  2. Jennifer

    Det är så uppfriskande med ärliga raka svar på frågor (som budget tex), tack för det!! Och superfin text, längtar till att se alla fina bilder på er! Lycka till! Min bröllopsdag för fyra år sen var helt underbar och verkligen ett minne för livet. Om en vecka är bf för vårt första barn, är så lycklig, kärlek är bäst!!! ❤️

  3. Annika

    Så jäkla fint av dig! Jag blev kroniskt sjuk fick tre barn med mannen jag älskat och jag tog hand om HELA familjen i alla år… Efter 21 år gick han ut genom dörren och fortsatte sitt liv med en mamma i sonens innebandylag och han kan inte ens hjälpa till med skor och sånt barnen behöver fast jag lever på en väldigt låg sjukersättning och han tjänar bra! Och honon älskade jag! Det är ju inte mig han är dum mot utan barnen! Vill bara säga att du resonerar så himla fint, hoppas ni håller ihop alltid men om ni inte gör det så glöm inte det du skrev här!! ❤️

    1. Emelie

      Fy fasen vilken trist situation…jag har inget vettigt och bra att säga, jag vill bara ge din en kram Annika. All lycka till dig!

    2. Martina

      Säg det till honom ,”strunta i mig men barnen är ju bådas ansvar, avsikt att dom ska ha det bra”. Trodde alla med barn satte dom i första hand.

    3. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Fan vilken tönt, förstår inte snubbar som kan agera på det sättet… Om inte annat borde han värdesätta att era barn har det bra. Riktigt svin. Kram till dig ❤️

      1. Julia

        Åh vad glad Ja blev när jag fick läsa vad ni på ett ungefär iallafall har i budget eller vad erat bröllop går på! Bra och ärligt !!!
        Kram. Och snart är den stora dagen ..!! Drömmer själv om den , kan han fria snart ??.. 😘

    4. Sophie

      Jag blev illa berörd när jag läste din kommentar, hur kan man som pappa till tre barn betee sig på det sättet?! Usch och fy! Att du levt med honom i 21 år och sen gör han så gör så ont i mig att höra, förstår det inte ens. Svårt o greppa faktiskt. Vill också ge dig en kram Annika! K r a m 🙂

    5. MammaMia

      Hejsan Annika,
      Samma här… efter 20 år tillsammans o 3 barn (15,12,9år) så lockade en mamma i sonens hockeylag – tack för den! Personen jag delat ”allt ” med i 20 år är som bortblåst…
      Kram till dig!

Visa alla 11 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Är det OK att låta barnen dela rum?

”Hej hugo har en fråga jag skulle uppskatta om du tog upp i ett inlägg! Delar Molly & Leonore rum? Eller har dom varsitt?
Hur tänker du allmänt kring att syskon delar rum? Jag & min sambo bor i ett nybyggt hus med våran 1 åring.. Vi väntar tillökning till vintern men har bara 3 rum i vårat hus, så planen är ju att barnen ska få dela rum. Då vi redan lagt massor av pengar på detta hus och allt som hörtill så känner jag inte att ekonomin tillåter att vi bygger ut på ett braaa tag. Är det Ok att låta barnen dela rum? ( rummet är så pass rymligt så dom inte behöver trängas). Och hur länge tycker du barnen kan dela rum? Tacksam för svar och dina tankar kring det hela då jag tycker du brukar ha vettiga åsikter & tankar.
Mvh Lina”

Molly och Leonore har två rum dom delar på i dagsläget. Dels har dom lekrummet uppe vid vardagsrummet och sen har dom ett sovrum nere i källaren bredvid mitt och Paulas rum. Vi funderade på om dom skulle ha varsitt rum först men kom fram till den här lösningen och är väldigt nöjda med den. Dom får en trygghet i att sova tillsammans och när dom leker gör dom ju det typ alltid ihop ändå så. Känns också bra med att lekrummet ligger uppe vid vardagsrummet/köket där vi hänger mest. Finns ju inte en chans att dom skulle knata ner till källaren och leka utan att skrika MAMMA PAPPA med 3 sekunders intervaller annars. I dagsläget har vi ett gästrum på övervåningen också så jag tänker att det kommer lösa sig med rummen längre fram. Antingen får den ena ta lekrummet och så gör vi det till sovrum och så får den andra ha kvar rummet i källaren. Eller så flyttar vi ner gästrummet i källaren så har barnen sina sovrum där uppe. Eller så flyttar jag och Paula upp i lekrummet och så får barnen ha källaren för sig själva. Men det känns som att det ligger rätt långt fram så jag är inte bekymrad helt enkelt =) I dagsläget ligger dom ofta och sover i samma våning i sängen och har överlag rätt kul med varandra. Bra att ta tillvara på så länge det varar!

Självklart är det OK att låta barnen dela rum. Jag tycker inte du behöver känna nån press över att barnen får dela rum. Tror inte dom kommer få men för livet av att behöva dela rum med sitt syskon, det är snarare bra att dom får lära sig samsas, dela med sig och allt det där. Tänk förr i tiden när man bodde en hel familj i ett rum liksom. Jag tänker att det egentligen tidigast blir ett eventuellt problem när dom kommer upp rätt mycket i ålder och vill ha vänner som ska sova över/börjar vilja ta hem pojk/flickvän osv. Så om ni kan bygga ut inom 10-12 år kanske det är nice för dom men samtidigt inte ett måste heller. Med tanke på att du skriver att rummet är så rymligt att dom inte behöver trängas kanske ni kan ”dela av” det med någon bokhylla eller så längre fram också. Men ja, stressa inte upp dig över det helt enkelt. Tillökningen (grattis!) kommer säkert sova mer er kommande år och 1åringen håller sig säkert också till er om nätterna om era barn påminner om våra. Sen kommer dom vara så tighta i åldern att dom säkert har kul ihop och vill vara nära varandra.

Vad säger ni andra – delar era barn rum eller kör ni eget till alla familjens medlemmar? 

Kommentera

  1. Emma

    Våra barn delar också rum, den stora fyller 4 strax och den lilla är 2,5 år. Det funkar kanon, dock kommer båda barnen in till oss (eller mig då mannen jobbar natt) varje natt. Men det är bara mysigt. Dom ska dock få varsit rum när vi flyttar från vår 3:a till hus. Men jag kan tänka mig att dom kommer vilja sova tillsammans i början ändå 😊

  2. Anna

    Våra barn har varsitt rum och ett lekrum. Tycker det är smidigast men det är för att vi har ett stort hus. Skönt att de har sin space när dem behöver det men ändå ett gemensamt rum också för lek o bus.

  3. Therese

    Vi har två barn, 4 och 2 år. När minsta va bebis sov hon hos oss och äldsta i eget rum. Efter att båda va sjuka i vintras och sov tillsammans med oss i vår säng så har dom sovit med oss fram tills för någon dag sedan. Nu har vi en våningssäng, en som är 120 bred på undre bädden och 90cm uppe. Och dom vill sova tillsammans i den större. Somnar den ena tidigare än den andra så frågar dom alltid efter varandra och vill sova tillsammans.
    Jag tänker som Hugo, att dom kan ha behov av varsitt rum när dom blir äldre, men det är många år kvar tills dess. 🙂

  4. Carro

    Mina barn ska först nu få egna rum, 9 och 12 år gamla. De har haft en enorm trygghet av varandras närhet (båda lite mörkrädda osv). Deras nuvarande rum har vi tidigare delat av med draperi för att man ska kunna stänga om sig. Har funkat fint hittills. För framför allt små barn är närheten till föräldrar och syskon jätteviktigt. Tycker vi har bråttom i Norden att få in barnen i eget rum. De flesta små barn är inte intresserade av att vara själva, då de behöver känna närheten till anknytningspersonerna. Och visst kan det finnas små barn som somnar själva i eget rum från start, men om en bebis inte kan eller vill det så är det inget konstigt.

  5. Annica

    Mina tre barn (5, 4 och 2 år gamla) delar rum alla tre. Och detta har de gjort sedan de föddes typ. Eller ja, de har bott ungefär halvåret inne i vårt rum när de var nyfödda (den äldsta i ett år). Men de får alltid komma över till oss på natten om de vill och oftast vaknar vi upp på morgonen med minst två flickor i sängen. Helt underbart!

  6. Elin

    Våra barn , fem och tre, delar rum och har gjort sedan start. När killen kom hmboddenvi i en tvåa , nu bor vi stort och det finns utrymme för att ha egna rum om man vill det, men ingen av dom har ena frågat. Så skönt att ha alla leksaker i ett rum och som Hugo skrev, att dom får lära sig samsas 🙂

  7. Sanna

    Jag har bara ett barn hittills, så här hemma har dottern som fyller 11 år snart eget rum. Det är något jag själv alltid har haft också som ensam tjej ibland syskonen. Jag drömmer dock om fler barn men har inte mött den rätte än, så när det väl blir aktuellt lär dottern troligtvis vara i tonåren. Det gör att det troligtvis inte kommer vara så aktuellt att vilja dela rum.

    Hade jag dock haft två eller fler barn i jämngammal ålder så hade det helt klart varit ett alternativ att dela rum.

  8. J

    Mina barns sovvanor är så olika så vi måste ha dem i olika rum. Önskar de kunde sova i en våningsäng och ha det andra rummet som lekrum. Vi försökte få dem att sova i samma rum men en kväll hörde vi oväsen från deras sovrum, då stod lillsyrran och sågade (leksaksmotorsåg med ljud) på storsyrran som försökte sova. Då gav vi upp! 😄

  9. malin

    Hej !

    Jag delade rum med min syster fram till att jag var 15 âr, min syster 11, för att vi helt enkelt inte hade flera rum i huset sâ ingen av oss funderade nâgonsin pâ det ! Nu har jag själv 5 barn och de har alla egna rum,för att vi râkar ha sâ mânga. Kanske vill de dela längre fram och dâ fâr de göra det !

  10. Sara

    Jag har två barn och de har varsitt rum, med en dörröppning mellan rummen. De drar med sig leksakerna in i varandras rum och leker mest tillsammans.

    Jag och min lillasyster delade rum när vi var små. Vi fick egna rum året jag fyllde 6 eller 7 😊

  11. Agnes

    Jag delade rum med min bror fram tills jag var 10 tror jag, gick jättebra och vi ville alltid hänga med varandra ändå så det var bara roligt. Alla känner bäst själva när det är dags för separata sovrum tycker jag. 🙂

Visa alla 13 kommentarer
Dagens fråga

När man tappar jag:et och blir ”vi”

”Hej!
En allmän fråga.
Någon sa en gång att det aldrig är bra att förlora sin egen identitet i ett förhållande, mao när ”jag” blir ”vi”.
Jag ser på Paulas blogg att ”vi vill göra om köket, tapetsera om sovrummet och byta ut färger på planscher och kuddar i vardagsrummet. Vill verkligen ”vi” göra det eller är det ”jag” som vill göra det?
Hur ser du på det. Är det bra eller dåligt? Är det lättast/bekvämast att forma sig till ett ”vi” i ett förhållande eller ska man kämpa för att behålla sin egen identitet?”

Hehe, helt ärligt i just det här exemplet är det nog Paula som är den drivande delen i att vilja göra om hemma. Jag tycker vi har det snyggt som det är men har heller inga problem med att uppdatera lite. Om Paula ville börja riva ut köket för ett nytt hade jag fått hjärnblödning och ont i plånboken men lite nya planscher, kuddar och en tapet är ju rätt lätt fixat så kör på. Jag trivs i vårt hem och det är till största delen Paula som roddat med inredning, så länge hon vill fixa med det kan hon få säga ”vi” när hon menar ”jag”. Om hon skulle kräva att jag skulle vara delaktig i alla färgval etc. skulle jag nog säga att det är du som vill göra om, inte vi. Om ni hajar vad jag menar.

Men för att svara på övriga frågan så skulle jag säga ”både och”. Jag tycker det är viktigt att behålla sin egna identitet och göra det man själv tycker är kul. Det är viktigt att ge den andra partnern utrymme i relationen för egna intressen och drömmar. Jag tycker om golf, exempelvis. Det är min egna grej. Visserligen skulle jag inte ha nåt emot om Paula ville köra lite hon också men jag skulle inte vilja att hon började med det för min skull för att ”vi” absolut ska göra det ihop. Jag tycker att vi är ganska bra på att ge varandra utrymme att vara Hugo och Paula i förhållandet och inte bara ”vi”. Vi har våra egna träningstillfällen, vi drar på resor var för sig ibland, vi kör AW:s med polare och ja, vi ser till att båda får sina behov tillfredsställda helt enkelt. Sen är det ju nödvändigt att forma sig till ett ”vi” när man startar familj ändå, till en viss del. Det går inte att hålla kvar i sin egen identitet på samma sätt när man är farsa och äkta make. Jag kan inte komma och påstå att jag kan göra vad jag vill utan att kolla med Paula för det måste funka rent logistisk med barnen och livet helt enkelt. Så visst blir det en hel del ”nej, vi ska göra XX” men det innebär ju oftast hela familjen och inte bara vi vuxna. Det ser jag dock inte som att jag gett upp min identitet utan som att min identitet har breddats och inkluderar fler områden. Jag är inte bara Hugo. Jag är Hugo, pappa, man (snart men ni fattar), chef, kollega, son, bror, kompis m.m. Och dom viktigaste delarna i min identitet är ju dom 3 första.

Så kort sagt, jag tycker absolut man ska behålla sin identitet i ett förhållande och ha sina egna intressen men det kan man göra samtidigt som man är ett ”vi”. Väljer du att leva i en relation väljer du ju också att alltid ha någon att förhålla dig till.

Kommentera

Dagens frågaEkonomi

Rätt att bloggare tjänar mer än sjuksköterskor och lärare?

”Tycker du att det är rätt att exempelvis bloggerskor, youtubers osv får högre löner än de vettiga jobbet såsom handverkare, sjuksköterskor och lärare? Intressant inlägg om du vill surra om det! Jag tror och till viss del vet att det är därför så många får hat i just den här branschen , utan lärare hade inte samhället fungerat, utan läkare hade folk dött var och varannan dag, utan hantverkare hade vi inte haft någon bostad. Men ändå ska folk som sitter och bloggar om sitt liv tjäna kosing medans vettiga jobben har piss lön.” 

Rätt och rätt. Jag säger inte att det är rättvist men samtidigt tycker jag det är rätt att utbud möter efterfrågan – tydligen finns en stor efterfrågan på bloggare och youtubers. Dom finns för att folk vill konsumera bloggar och youtubers och dom har gjort något för att folk att börja följa dom. Som läsare/tittare får du oftast konsumera det helt gratis. Företag ser det som en bra marknadsföringsplats och priserna sätts därefter. En helsideannons i DN kostar väl över 100 papp och då kommer majoriteten av dom som läser tidningen bläddra förbi den. Annonsering hos en nischad profil kan ge dig direktkontakt med en specifik målgrupp och du kan dessutom få exakt mätning av hur många som nåtts, hur länge dom tittat, om dom klickat vidare etc. Är det rimligt att den profilen som byggt upp ett stort följarskap får betalt för marknadsföra företag direkt till kund? Ja det tycker jag. Och jag tycker det är rimligt att det är prisbilder som är relaterade till den faktiska spridningen och värdet i marknadsföringen för företaget. Viktigt att poängtera tycker jag är att lönen som går till exempelvis bloggare kommer från privata företag och inte från någon statskassa. En bloggares lön har inte tagits från en del av sjuksköterskans. Borde fotbollsspelare tjäna så mycket? Hockeyproffs? Golfspelare? Artister som turnérar och släpper låtar? Skådisar som gör filmer som underhåller 1,5 timme? Finns gott om yrken som inte behövs för att samhället inte ska kollapsa men ändå tjänar svinigt mycket pengar.

För den sakens skull ska ju självklart jobb som lärare, läkare, hantverkare och sjuksköterskor också få vettigt betalt men jag är inte tillräckligt insatt i dels vad en hantverkare tjänar (så dåligt är det väl inte?) vs. en sjuksköterska och dels vad för kvalifikationer som krävs för yrkena i sig. Sen tycker jag väl överlag att jobb som kräver en lång utbildning och med det studielån m.m. självklart ska få lön för mödan. Jag har hört att sjuksköterskor och lärare har för dåligt pröjs men att läkare och hantverkare fick pisslön var nytt för mig.

Överlag tycker jag väl att prestation ska påverka lönebilden och att man ska kunna jobba upp sig lönemässigt. Hajar att det kanske är svårt när man jobbar kommunalt eller statligt där det är en icke-vinstdrivande verksamhet som ska betala ut pengarna som då kommer från skatter osv. Om man är missnöjd med den lönen man får där kan det ju vara en lösning att jobba inom privat sektor för att kunna påverka lönen mer, där är det oftast utbud och efterfrågan som styr.

Skulle blivit golfproffs – fan vad med cash man hade haft då

Kommentera

  1. Kim

    Tycker det är mycket gnäll. Är man inte nöjd så gör något annat? Jag jobbar på terminal 18:00-03:00 söndag-fredag. Jag har lördagarna ledigt & träffar väldigt sällan min familj som bor 12 mil ifrån. Jag får ut mellan 30-35.000kr varje månad. Är det jobbigt & slit? Klart som fn att det är jobbigt & jag har fått stora problem med både rygg & handleder. Men jag älskar mitt jobb & så länge jag orkar & får så kommer jag jobba övertid.
    Gillar man inte lönen? Byt jobb. Finns massor med terminaler som söker medarbetare 👍

    1. lovisa

      Tänk om all exempelvis all vårdperson tänkte så ” Är inte nöjd så jag gör något annat ”
      Visste du att fler personer sökte in till paradise hotel än lärarhögskolan?
      Tänk snälla först och tala sen. Kolla upp hur stor brist det är inom dessa yrken samt vad lönerna ligger på.
      Detta gäller folks framtid samt liv och död. Det är flera års utbildning och de har knappt råd att åka utomlands/resa med sina barn.
      Man vill hjälpa, man vill finnas till, man vill att alla ska få en utbildning och ett värdigt liv, man gör inte detta för en själv utan för vårat land. Egotrippade människor…

  2. Lisa

    De farliga med bloggvärlden är att lönen inte är en säkerhet för frantiden och ni kommer inte tjäna dessa pengar till ni går i pension. Utbildar du dig så har du ett jobb med säker inkomst och kan tjäna som läkare 200.00 i månaden och vara stolt över dig själv att du hjälper andra människor och klarat en tuff akademisk utbildning med massa möjligheter till att tjäna mer en vad en bloggare gör. Hade jag varit en känd bloggare hade jag studerat vid sidan av inte tagit studielån och den dagen bloggvärlden rasar har jag ett yrke att luta mig tillbaka till med en säkerinkomst. Väldigt viktigt att tänka på detta när man har barn.

  3. Mallas

    Är kurator på en kommunal skola. Jobbar 100% och får ut strax under 20k efter skatt. Jag har ca 800 elever på min tjänst. Det sticker i ögonen ibland när jag hör vad en influencer tex. tjänar. Jag klarar mig bra på min lön och är rätt nöjd ändå. Men det är slitit jobb och mycket att göra emellanåt. Ibland hade jag nog tyckt att det var rätt skönt att göra samarbeten, fota outfits, resa och äta gott varje dag och tjäna minst dubbelt så mycket. Det tar på krafterna att bygga starka barn istället för att lappa ihop trasiga vuxna, men det är värt allt arbete i slutändan ändå. Känns fantastiskt att göra skillnad varje dag!

  4. Martina

    Var tacksam för din lön eller ni andra som har en hederlig ”arbetarlön”, Jag har gått på bidrag sedan 2010 då jag tog studenten med undantag ett år, eller någon månad hit och dit med lön. Nu lever jag än en gång på bidrag men längtar(nej, det är att ta igen, det är nödvändigt ont att försörja sig och bli självständig, som om har något val) tills jag troligtvis börjar ett nytt jobb. Men det är en droppe i havet om man inte arbetar heltid, arbetar ihjäl sig för att försörja sig själv på heltid, något som jag aldrig kommer mäkta med.Var tacksam för din lön på 20.000 för arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer får knappt pengar så dom överlever, har råd med mat eller hyran. Så en dålig lön? Enligt vem? Ni som gnäller: kan roa er, köpa hus/lägenhet, betala hyran, resa, ha råd med mat, vatten/el, kläder, diverse saker som man använder i vardagen och lyxa till det i vardagen.

    Framförallt slipper ni oroa er ständigt för ekonomi, hur den ska gå ihop, hur man som arbetslös, med en funktionedsättning hindrar en från att arbeta heltid ska klara framtiden, den ekonomiska pressen i samhället. Nu talar jag bara för mig själv. Hur dålig start i livet kan man få, när man ständigt behöver oroa sig strida för att få rätt hjälp och stöd för att ens kunna ha möjlighet till en inkomst ,försörja sig.

    1. Frida

      Fast som jag, 25 år och slitit som ett djur trots psykisk ohälsa och tagit mig till en sjuksköterskeexamen, ska jag vara nöjd med min låga ingångslön bara för att andra är sjukskrivna. Allt är relativt. Man kan inte säga ”var nöjd för andra har det såhär eller såhär”. Alla gör sin egna resa och strävar efter egna mål. Jag nöjer mig inte med den lönen jag har nu, trots att jag vet att folk har det sämre.

      1. Martina

        Jo, förstår att man inte alltid kan tänka ”Jag får inte klaga för andra har det värre” men det är principen. Kan man försörja sig, ha råd med dom mest banala saker i livet ska man skatta sig jävligt tacksam. För uppenbarligen har ni råd med boende, mat för dagen och diverse andra saker, roa er.Saker som du eller andra tar förgivet. Alla har inte den möjligheten, inte ens har en inkomst eller ett arbete att gå till varje dag överhuvudtaget. Och om du är så förbannat missnöjd – gör något åt det, du är din egna lyckas smed. Och ja, jag har gjort allt i MIN makt för att ändra på min situation men det är inte lätt med dom förutsättningarna jag föddes med, en svag utvecklingsstörning som hindrar mig från att orka, hög stresskänslighet som är det motsatta vad en arbetsgivare söker så valmöjligheterna, arbetena minskar eftersom det är ett krav att vara stresstålig, kan hantera många saker samtidigt i dagens samhälle.

      2. Majja

        Man ska absolut inte vara nöjd bara för andra är sjukskrivna och pensionärer. Med mina kassa lön som sjuksköterska/röntgensjuksköterska kommer jag inte heller ha råd att betala min hyra när jag blir pensionär. Så nej tack. Alla inom vården ska klaga höja sina röster så mkt det bara går det ska bli förändring. Annars står landet där och inte har folk som vill utbilda sig till dessa yrken.

        1. Martina

          Nej, kanske inte men man kan skatta sig jävligt lycklig eftersom många går på knäa, inte har någon inkomst överhuvudtaget. Det tror jag att ni gör. Har ni med en inkomst klarat er hittills kommer ni klara hyran även när ni är pensionärer, förutsatt att ni inte väljer en flashig lägenhet med en dyr hyra.

          1. Frida

            Fast det handlar inte om att man inte är tacksam, man kan vara väldigt tacksam och ändå vilja sträva efter bli duktigare. Varför ska min framgång bromsas för att alla inte har samma förutsättningar som mig? Jag är svintacksam över mitt liv, mitt jobb men jag är också en person som alltid vill nå längre och jag förstår inte varför folk ska ge mig dåligt samvete för att jag vill det, för att det finns folk som har det sämre..

  5. Lina

    Rätt och rätt. Det är bara så vårt samhälle ser ut, tyvärr.
    Känns fett hemskt och plugga 5 år för att bidra till ngt vettigt i samhället och tjäna 30 efter skatt (om man sliter extra och jobbar privat dvs) medan en annan tjänar det dubbla för att dem var med i paradise hotel hahah tycker det säger ganska mycket om vår skeva och ytliga värld.
    Fler söker till PH än lärarhögskolan. Finns ingen substans i världen längre.

    1. Prisonbeauty - En kreativ skönhetsblogg om drogmissbruk, kriminalitet, fängelse och livet efter

      Å andra sidan har ju alltid kändisar med kreativa yrken tjänat mer än Svensson men det är då å andra sidan en mer osäker bransch.

      Såklart skevt atr fler söker PH än lärare, säger ju en del om hur bekräftelsekåt världen är. Men att klaga på ex. influencers lön är ju att indirekt klaga på det som underhåller en. Och underhållning, kultur och det vi gör för återhämtning i form av ex. Youtube och bloggar är ju på sitt sätt en viktig del i våra liv. Tänk om det inte fanns någon underhållning, hur skulle vi må då? Tycker inte det är fair att jämföra yrken på det här sättet, vi behlver ju underhållningen för att få balans i vardagen och livet i sig.

    2. Josefine

      Så jävla skumt sätt att resonera på ”det är så vårt samhälle ser ut”, som om det skulle vara rätt bara därför och något som man inte kan göra något åt?

  6. Sara

    Jag tycker absolut att ni ska ha betalt för erat jobb, men jag håller med om att de som jobbar med livsavgörande arbeten borde tjäna mer!
    Vårdpersonal har så dålig lön att många väljer att avstå från att studera till det, vilket i sin tur leder till sämre vård, längre köer och sämre arbetsmiljö för de som jobbar. Det är bara ett av alla exempel som finns…

  7. Annica

    Ni gör ju absolut väldigt mycket för era jobb – trots allt. Och ska självfallet ha lön för mödan.

    Men här är ett exempel.. Jag är en undersköterska med 5 års erfarenhet av vårdarbete, jag har nu (inom kommun) 21.300 INNAN skatt, på en heltidslön. Jag jobbar dock 82% just nu pga det är det vikariatet ligger på. Så, med OB, efter skatt, osv så ligger jag på drygt 14-15 tusen ut efter skatt. Med tanke på att min make är egenföretagare där han som mest kan ta ut 20.000 kr (efter att ha lagt undan lika mycket till alla avgifter runt omkring) så har vi en inkomst på 35.000 – om vi har tur. Vabbar jag, som man ju måste med småbarn ibland, ligger jag lätt på 10-11 tusen efter skatt en månad. Och det är på tok för lite för en undersköterska som ju jobbar med människor i slutet av deras liv. Jag jobbar extra pass så mycket det går och helt enkelt stressar ihjäl mig på jobbet för de som bor där. Jag vill verkligen att de ska må så bra som möjligt. Jag anser att yrken där man har… livsavgörande sysslor, såsom vårdyrken, läraryrken ska ha rikitigt förhöjda löner. På minst 10-15 tusen extra i månade.

  8. My

    Du vet att sjuksköterskor/barnmorskor i snitt tjänar 28 tusen efter skatt / mån. Där har du 3-5 års studier med studielån, och en kass arbetsmiljö.

      1. M

        Jag är barnmorska och tjänar 29000kr FÖRE skatt, inte efter. Och efterfrågan och tillgång? Det behövs mer sjuksköterskor och barnmorskor -tro mig efterfrågan är hög, skyhög. Jag arbetar kl14-22, sen dagen efter 7-16. Jag arbetar helger, nätter, storhelger. Nu har jag inga barn men av erfarenhet av mina kollegor vet jag att det är jäkligt svårt att få ihop det med dagis och annat. Vårdpersonal offrar ofta mycket av sitt familjeliv, stressar för att vi är underbemannade och sedan tjänar vi inte så himla bra. Jag säger inte att jag tjänar dåligt men jag har ett livsviktigt jobb där löneutvecklingen är i princip obefintlig. Om all vårdpersonal slutade skulle det vara rent samhällsfarligt. Vårdpersonal arbetar med människor, vi får inte göra några felsteg, vi får i princip inte vara mänskliga och ha behov så som att vi behöver gå på toa eller äta och vi ska vara tillags alla vi möter. Jag älskar mitt jobb, jag brinner för kvinnor som ska föda barn eller som har fött barn men jag förstår alla mina kollegor som slutar. Arbetstiderna, stressen och oförståelsen för vårt tuffa yrke tar knäcken på oss. Pengar är inte den bästa lösningen, vi behöver bättre arbetsförhållanden men lite mer lön borde vara ett delmål i att vårdpersonal ska få det lite bättre – kanske för att ha råd att gå ner i procent för att hinna med sina egna barn.

        1. Janet

          Tycker ni att 29 tkr efter skatt är lite ? Hänger inte riktigt med , jag jobbar som rörmokare och får ut ca 21 efter skatt.. i min värld är inte 29tkr lite pengar , och om det är vad man tjänar förstår jag inte riktigt vad det gnälls om, menar absolut inget illa eller så, bara dåligt insatt i ämnet.

          1. Annie

            Fast de som arbetar inom vården skriver ju att de tjänar 29000 innan skatt och får då kanske ut ungefär samma summa som dig. Då har de även pluggat i x antal år..

          2. Janet

            De flesta handverks yrken har 3 år studie, och 3års praktiskt studie innan man är ” vanlig” arbetare , vill man sedan klättra högre är det fler år som ska läggas till. Så då ligger alltså byggnads och vård ganska lika. Tycker däremot facket ( vårdanställda) ska satsa på bättre villor, mer resurser osv än lön.

          3. Sara

            Fast under er praktik har ni ju lön, inte fullt betalt men en viss procent. Det har man inte när man studerar på högskolan 😏

          4. Jenny

            3 års utbildning? Hantverkare blir man ofta behörig på 3årig GYMNSIEutbildning. Vi sjuksköterskor har självklart gått 3 år på gymnasiet, sedan 3 års högskoleutbildning.

            Sedan att sjuksköterskor tjänar 29 efter skatt är bullshit, eller jo det kanske stämmer med tanke på alla extrapass vi blir tvingade/inbeordrade att ta pga sjuksköterskebrist.. men det innebär ju också att vi jobbar över 100%.

          5. Mikaela

            Det är lite i förhållande till det vi vårdpersonal gör.Utan oss riskerar människor att rent ut sagt dö.Vi jobbar i de flesta fall helger och storhelger,tidiga mornar,långa dagar,sena kvällar och nätter.Så ja 29 000 INNAN skatt för en sjuksköterska är lite i förhållande.

  9. Leoni

    Just skådisbranchen kan jag dock tycka förtjänar sina löner, visst att själva slutresultatet ”bara underhåller 1,5h” men de flesta filminspelningar tar upp till 1 år att spela in och kräver MYCKET tid av skådisarna att lära sig manus, vara på plats även när deras scen inte ens spelas in, långa arbetstimmar samt även nätter ibland.

    Annars håller jag med om vad du säger!

Visa alla 30 kommentarer
Dagens frågaTräning & kost

Hur mår Paula egentligen?

Fick en kommentar häromdagen som ville att jag ska intyga att Paula mår bra. Att det känns som att hon tagit träningen och kosten för långt med ”nyckelben som sticker ut och insjunkna kinder… samt inga bröst”. Kommentaren var inte skriven elakt och har säkert omtanke i sig men ja, alltså, vad väntar man sig att jag ska svara?
”Jo Paula har tagit det för långt och mår skitdåligt men äh, det är upp till henne och jag tycker det är helt OK”

Det är klart Paula mår bra. Hon har fått mer energi och känner sig piggare än på länge, hon har slutat med kostschemat och äter goda grejer men tänker på annat sätt kring maten (ja, jag vet att ni är flera som har svårt att tro det men hon äter ju mer regelbundet nu än förut) och hon har en genuin glädje i att träna och röra på sig vilket även leder till att vi tränar ihop och har det kul ihop på det planet också.

Ja hon har tappat fett på kroppen vilket gör att exempelvis nyckelbenen syns mer men hon har också ökat på muskler vilket man kan se på magen och armarna till exempel. Runt nyckelbenen brukar det inte vara så mkt muskler så när fettet försvinner är det klart dom syns mer. Jag tycker inte Paula har insjunkna kinder. Sen är väl Paula inte känd som bloggvärldens tuttbrud sen innan heller direkt – skillnaden nu är väl att hon inte skäms så mycket för att visa sina bröst i urringningar och sånt och det tycker jag är bra. Hon är fin som hon är oavsett.

Jag vet att folk redan kommenterar hos Paula om det här med träning och vikt men jag tycker det är konstigt att folk nu vill att jag ska kommentera Paulas mående. Det är min blivande fru och om jag skulle märka att något inte stod rätt till skulle jag självklart agera (dock inte i blogginlägg om det). Hon leker med våra barn hela dagarna, tränar, äter och har roligt. Hon isolerar sig inte på gymmet i timmar på löpbandet utan lever på ett hållbart sätt. Om jag fick känslan av att det går för långt på något sätt är det klart jag skulle ta upp det med Paula och försöka ”sätta stopp” – lovar.

Kommentera

  1. G

    Hugo, om något så har hon ju bara blitt ännu sexigare – 11/10.

    Om någon jävla idiot, förmodligen något fetto som ligger och latar på sofflocket och som inte förstår NÅGOT kring kost/träning/välmående, säger något annat så ska det bara ignoreras. Eller så ska det spåras IPadress och sättas yxa i dörren.

  2. Nadja

    Paula är så himla himla fin o förstår inte varför folk alltid måste klaga. Är man större så klagar dom o är man tunn så klagas det oxå. Tråkigt! Hon har definitivt inte insjunkna kinder, dummaste jag hört. Hon ser hälsosam ut och strålar verkligen!!☀️

  3. Olivia

    Brukar folk ställa dessa frågor till dig Hugo? Det känns så himla typiskt att det blir fokus på kvinnan så fort någon misstänker typ ätstörningar eller en osund relation till träning. Förstår att det ligger någon slags välmening i att kommentera det. Men sen samtidigt, ifall det nu hade varit så, hur hade en kommentar på bloggen gjort saken bättre? Och det finns ju ätstörningar hos män också?

  4. Josefine

    Måste säga det att Paula är fruktansvärt snygg och utstrålar något otroligt! Att inte ha några bröst är så jäkla snyggt, snyggare än stora meloner som hänger ivägen. Säger en tvåbarns mamma till en annan! Kör på båda två! Kärlek

  5. Jennie

    Som sjuksköterska kan jag förstå folks ”oro”.. detta är nog nackdelen med att vara offentlig… ni får reda på allas tankar och tyckande… när man inte är offentlig ”tycker” folk saker om än… fast bakom ryggen..
    Ortorexi är en diagnos som blir allt vanligare… och visar man tecken så kommer folk att reagera… men som många skriver.. säkert mycket avundsjuka då många människor saknar karaktär att göra de Paula gjort… men också säkert många som har oro… jag måste erkänna att jag blev ”orolig” men de kan mycket väl va en yrkesskada…

  6. Johanna

    Dom är bara avundsjuka på din blivande vackra fru! Hon är en av få i influenser jag följer sen flera år för hon är så jävla FEEL GOOD hela hon 😍👊🏻

  7. Malin Helsingborg

    👏🏻👏🏻 Jag måste bara säga att Paula vilken pang brud du alltid varit. Har följt din blogg några år nu och gud vilken glöd du har. Det har fått även mig att kämpa och försöka bygga lite muskler, dock inte lätt när man är ensamstående och jobbar samt har en 3 åring, om inte du har några tips :)? Och ännu en gång muskler är snyggt och sexigt trotts du va de innan men lite glans på kanten nu:) Tack Paula för en otrolig blogg💕

  8. Therese Andersson

    Men jag är så sjukt jäkla avis på dig som får gifta dig med den där fantastiskt vackra kvinnan. Det är få som utstrålar sin personlighet så som hon! Det är inte omtänksamma kommentarer, det är ren avundsjuka!

  9. Jenny

    De som beter sig illa mot er och skriver elaka kommentarer är definitivt nya idioter till läsare som fått en helt skev bild av era personligheter och sedan bestämt sig att deras bild är den rätta. Vi däremot, som följt både dig och Paula i många år, vet och har sett hur era härliga personligheter speglar sig i era bilder, inlägg osv. Ni är så äkta, vettiga och bra människor och föräldrar med sunt förnuft som är YTTERST ovanligt nu för tiden… Ni är grymma!

  10. Jenny

    Förjävligt att folk ens skriver så om andra människor. VAD paula har för privata problem eller ni som familj har vi som läsare INGET med att göra.

    Hon ser asstark ut, ser fram emot att se henne i gladiatorerna!

  11. P

    Bra svar Hugo, ni är grymma! Mycket avundsjuka.(jag är också lite avis, ni verkar så mysiga, roliga, snygga osv osv😁)

  12. Martina

    Fast det kan ju pågå inom stängda dörrar, inget du ser eller märker av. Den mest normala, glada kan drabbas av ätstörningar eller andra psykiska problem. Inget elakt i detta men vet att det går att dölja bra eftersom det finns i min omgivning.

    1. Linda

      Medhåll, lyckades dölja mina ätstörningar länge för både min man och min familj. Jag kom undan otroligt länge med både ett osunt träningsschema samt osunt ätande.

      Jag säger inte Paula skulle vara ätstörd eller ha problem med träningen (tycker hon ser stark ut 💪🏻) men att det faktiskt är mycket möjligt att lyckas maskera vissa beteenden även för nära o kära.

    2. Kristin

      Jag är så förundrad över hur folk orkar lägga ner tid på att jämföra sina egna erfarenheter med andras verklighet.
      Han har precis skrivit ett svar, där han också skriver att vore det annorlunda skulle ingen som läser hans blogg får reda på det iaf. Låt dem vara! Omtänksam? Ja säkert med en god tanke, men åååå vad jag skulle ledsnat på alla dessa bryderier!
      Inget av det man ser på Paula är varken sjukt eller skadligt! Hon har varit målmedveten och bestämd! En stor eloge, det är fan jobbigt att göra livstilsändringar!
      Skulle jag dessutom gifta mig skulle jag oxå vilja se så fin ut som jag bara kan! Låt dem vara!!

      1. Martina

        Jo, men lika väl som man kan vara överviktig, ha en ätstörning som ”tjockis” kan man även ha det om man är hälsosam. Och det ligger ingen avundsjuka i min kommentar, utan i all välmening. Även den mest glada, hälsosamma kan ha en ätstörning som smal, lever hälsosamt kan ha ätstörning eller psykiska problem. Det är fakta. Påstår inte att hon är sjuk, men det kan pågå mycket bakom stängda dörrar, även den bästa utan att ens nära & kära har någon aning.

        Och det är inte tal om någon bröllopsform utan tajta till sig inför Gladiatorerna. Paula påstår ju i var och varannan inlägg att hon är nöjd och duger precis som hon ser ut.Men hennes handlingar säger annat. Vad händer med att man duger som man är?

    3. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Ja men om det nu vore så skulle det nog synas snabbare för mig eller Paulas mamma exempelvis än för bloggläsare som aldrig träffar Paula utan bara följer bloggen. Paula skiter i träningspass när hon inte pallar eller vill göra något annat, hon äter bra mat, hon tar en glass osv. Återigen, jag hajar att ni kanske menar väl men jag tycker det är skevt att bara för att Paula satsar på träning och kost ett tag börjar folk skrika om ätstörningar.

      1. Malin

        Yes, det var jag som skrev kommentaren. Du har helt rätt, jag ser bara era liv genom era bloggar. Jag har alltid tyckt paula är oerhört vacker, lovar. 🙂 Varför är det så konstigt att man frågar den som står henne allra närmast att bekräfta att hon mår bra. Fattar nada. Det var bara rent instinktivt, var genuint oroad för jag har ju följt paula och dig så himla länge och när hon dyker upp med en superdeffad kropp, så är det klart man blir lite chockad. Lite fundersam. Bra, då har vi fått det ur världen. Paula har tagit träningen till en ny nivå, har följt kost-schema men har nu slutat med det och äter ”goda grejer” 😉 Tack! ♥

        1. Väljer att vara anonym

          Hmm….

          Absolut att man ska ta ätstörningar på allvar, MEN, vi lever faktiskt i ett modernt samhälle där det går att få mat på en fingerknäppning. Jag säger inte att det är fel eller så. Men att man faktiskt har den här tillgången till mat och bakelser och allt, är ett privilegium…… Efter vissa saker som jag har gått igenom i mitt liv, har fått mig att inse vad verklig lycka är….Och verklig lycka behöver inte betyda mängder av mat och ”goda grejer”….Det kanske betyder kostschrma och träning. Saken är den, att det inte behöver vara fel. Det är fel i det här samhället vi lever i. Där man har tillgång till allt och lite till.
          Men att känna välmående kan innebära olika saker för olika människor. Jag anser: det är ingen synd att välja en annan väg. Och jag anser även: det är ingen synd att vara smal.. Och jag anser även: det är ingen synd att vara deffad.. =)

          Lite som munkarna inom buddhismen…. Och nunnor, dom ber hela dagarna, och dom lever knapert. Jag kan förstå varför…

Visa alla 25 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.