Dagens fråga
Dagens frågaEkonomi

Ekonomiskt oberoende?

Inlägg på önsketemat om jag var ekonomiskt oberoende

Om man först ska ta och reda ut det här med ekonomiskt oberoende så är det att inte vara beroende av någon annan för att leva. Man är inte beroende av en lön för att få livet att gå runt utan är rätt safe ändå.
Så om jag ska ge ett kort svar på den här frågan så är det; jag är ekonomiskt oberoende.

En vanlig missuppfattning om just den termen är att oberoende = snuskigt jävla rik. Så behöver det inte vara (även om väldigt rika människor typ alltid är ekonomiskt oberoende) utan det som gäller är just att inte vara beroende av någon/en lön för att leva sitt liv. Med det sagt är jag inte rik som ett troll eller ”nöjd” 😜

Jag lever mitt liv rätt mycket som jag vill och skulle göra oavsett hur mycket deg jag fick ihop tror jag. Viktigt för mig är frihet, att inte vara bunden till vissa tider eller en monoton vardag. Att ha utrymme att lattja runt lite samtidigt som det är hårt arbete. Möjligheten att agera på mina idéer och förverkliga dom. Jag skulle aldrig kunna koppla ner helt och bara ligga på en strand och gotta mig, då skulle jag bli rastlös i både kropp och knopp. Clean är ju just en sån grej som inte hade varit möjligt om jag inte hade lite resurser själv, vi startade från grunden och från start var det ett slukhål där vi kastade ner pengar. Så jag skulle nog fortsätta leva som jag gör idag; träna mycket, åka på nice resor (självklart endast tågluff och roddbåt, eventuellt någon sträcka med elcykel), starta lite företag, investera i kul grejer jag tror på och främst av allt lägga mycket tid på min familj (speciellt om den där 3an skulle göra entré). Det jag kanske skulle ändra om jag var helt säker på mitt ekonomiska oberoende skulle vara sociala medier. Den dagen skulle jag nog släcka ner allt och pensionera mig som ”influencer”, leva livet lite mer inkognito. Än så länge är jag inte riktigt där och än så länge vill jag nog inte försvinna helt men en dag kommer det ske. Så passa på och njut av mig så länge det varar helt enkelt!

UC Hugo Rosas

Kommentera

  1. Amanda

    ”Så jag skulle nog fortsätta leva som jag gör idag; träna mycket, åka på nice resor (självklart endast tågluff och roddbåt, eventuellt någon sträcka med elcykel)”. Hahahaha 😂

  2. Sandra Augustinson

    Jag älskar dina inlägg! Hur tänker du kring sparande? Jag vill gärna spara en slant varje månad, men jobbar deltid vid behov så har inte så mkt pengar att lägga undan. 1 krona är ju en väg till miljonen som man säger, haha! Men hur mycket sparar du/ni varje månad? Hur mycket är rimligt att lägga undan?

Dagens frågaTräning & kost

Vad är målet med min träning?

Inlägg på önsketemat målet med min träning. 

Målsättningen jag har just nu är att hålla igång och hålla mig flytande träningsmässigt. Jag siktar på att få till fem pass i veckan av varierande sort. I dagsläget har jag inte någon tävling eller liknande jag jobbar mot men jag skulle ljuga om jag sa att jag lagt ner tävlandet helt. Just nu fokuserar jag dock på att träna det jag har lust med och tycker är kul istället för att jobba mot tävlingsscheman och liknande. När man jobbar mot en tävling blir det mycket gnuggande på saker man kanske inte älskar men som måste sitta och nu känns det rätt skönt att skita i sånt och bara ha kul i träningen.

För mig är träning inte något man kör på för att nå ett specifikt mål, typ som att lyfta XX kg eller vinna en specifik tävling, utan en nödvändighet i vardagen. Det är ungefär lika självklart som att käka, sova eller gå och skita. Det är en del i dom basala behoven helt enkelt. Sen behöver jag träning för att må bra, inte bara fysiskt men psykiskt också. Att vara aktiv och ta ut sig kroppsmässigt lättar på trycket mentalt och är bra när det är mycket som rör sig i skallen. Sen trivs jag bättre i min kropp när jag är i form än ur form så att säga så det är ju också en parameter som spelar in i det hela.

Kort sagt kan man säga att målet med min träning i dagsläget är att vara den bästa versionen av mig, fysiskt och psykiskt. Att vara aktiv och bygga energi att ha med mig i vardagen.

Hur är era träningsmål för tillfället?

Kommentera

  1. Sofie

    Kan du tipsa om lite olika alla hjärtans dag presenter i olika prisklasser att ge till sin man? Vad skulle du bli glad över? Jag och min man går ut och käkar väldigt ofta så att bjuda på middag känns inte tillräckligt speciellt, men har verkligen noll idéer!

  2. Jenny

    Måste berätta för dig, idag kom det in ett gäng grabbar i butiken jag jobbar ( ica maxi) En av killarna fyllde 15 idag och var såå ivrig på att få köpa ett flak med clean 😊😂 Tänkte på dig när han traskade iväg, sjukt stolt över sitt flak

Dagens frågaTankar

Ibland vill man helt enkelt inte

Fick en kommentar om min åsikt kring Instagramkontot som handlar om hur influencers reser efter Paulas inlägg i helgen. Jag har ju, till skillnad från Paula, blivit upplockad på kontot. Eller ja, nu har Paula också synts där efter sitt inlägg men ni hajar.

Min ställning är helt enkelt att jag inte bryr mig så värst. Jag är inte upprörd över att ha hamnat där och det får mig inte heller att skämmas eller må dåligt. Jag gick in och kikade igenom lite storys där och såg att kontot först ska fråga influencern i fråga ang. hur dom tänker och om influencern ignorerar blir det uppläggning på kontot. För skojs skull sökte jag igenom mina DM på Instagram men hittade inte kontot. Kanske ligger som någon kommentar under något inlägg men jag kan inte hitta det iaf. Så jag har inte märkt av någon direkt fråga från kontot till mig innan jag ploppade upp där.

Det kanske låter drygt när jag säger att jag inte bryr mig men det är fan omöjligt att elda upp sig över alla som har åsikter om en känner jag. Det jag kan bli trött på är den här synen många har på att man alltid är skyldig att svara när folk frågar. Då menar jag inte bara det här kontot utan överlag. Jag bloggar, Instagrammar och är rätt transparent med mycket i mitt liv men det gör inte automatiskt att jag har någon skyldighet att alltid svara när folk undrar saker. Jag har inte ens tid eller ork att gå igenom alla trevliga, glada meddelanden jag får på DM eller mailen så varför ska jag lägga tid på energislukarna? (Till er glada som skriver på DM och inte får svar – testa lägga en kommentar i bloggen istället, på Instagram försvinner ni in på ”meddelandeförfrågningar” och jag går inte in där varje dag så blir rätt fullt snabbt där 😅 p.s Älskar er allihopa). Jag blockar däremot aldrig konton eller kommentatorer – tycker det är mindre ansträngning att bara låta det vara 😜 Så det enda jag kan störa mig på med exempelvis det här kontot är synen på att alla influencers som lyfts har någon slags skyldighet att svara på denna random persons frågor. Ibland har man inget bra svar, ibland vill man bara inte svara. Det måste få vara okej att inte alltid vara tillmötesgående. Det betyder inte att jag skiter i klimatet eller mina barns framtid (för er som vill läsa in det i ”bryr mig inte så värst”) men fan, jag pallar helt enkelt inte elda upp mig 🤷‍♂️ Sen får kontot köra sitt race bäst det vill, kanske får det någon att reflektera över resande och då är väl det bra.

Och gällande resorna som det hela handlar om så känner jag att vi tagit det några varv. Ja, vi reser rätt mycket som familj och i jobb. Ja, vi är medvetna om att flyg inte är bra för miljön. Ja, vi borde minska på våra flygresor. Jag har inget försvarstal om våra resor, vi älskar att resa och har haft möjligheten till det. Jag tror dock det kommer bli en rejäl minskning nu till hösten i och med Mollys skolstart – vi kommer inte kunna dra iväg spontant längre. Vi kikar på att semestra mer i Sverige och våra grannländer och vi försöker långsamt bli mer miljösmarta. Vi kommer dock inte köra flygstopp med omedelbar verkan – men vi kanske rör oss dit med tiden?

Kommentera

  1. Sofia

    ”Så det enda jag kan störa mig på med exempelvis det här kontot är synen på att alla influencers som lyfts har någon slags skyldighet att svara på denna random persons frågor. Ibland har man inget bra svar, ibland vill man bara inte svara. Det måste få vara okej att inte alltid vara tillmötesgående.” WHAT?

    Jag har läst både ditt och Paulas inlägg och efteråt förstår jag det som att varken du eller Paula verkar separera era yrkesjag/profession med er som personer, rätta mig om jag har fel. Jag tycker att om du i egenskap av Hugo Rosas som varumärke ska fundera var du står i stora frågor så som exempelvis klimatfrågan. Aningslösainfluencers frågade t.ex. Gina tricot vad de själva anser om sin nya kampanj inspelad bland palmer med tanke på att de vill profilera sig som hållbara och deras svar kom samma dag (första bilden ligger precis innan din på kontot och svaret några bilder efter). Agera som ett företag och inte som Hugo Rosas privat, jag förstår varför personer som inte är insatta inte tycker att influencer/bloggare är ett riktigt jobb när ni uttrycker er såhär ”ibland vill man bara inte svara”.

  2. Cassandra

    Hej Hugo! Jag försöker hitta den videon du la upp för as många år sedan på när du drar en rolig historia i backen när du är påväg att åka skidor. Den handlar om en som ska köpa öl och han i kassan stammar och så säger han något och bah nej jag driver med honom. Om att han stammar. Vet inte om det var så bra förklarat men hoppas du vet vilken och kan lägga upp den för den är så jävla rolig och vill kunna se den igen 😂 även den när du hoppar upp på hästen som ni inte känner 😂 // Cassandra

  3. Sophie

    Ganska tröttsamt att höra era förklaringar och era försök att försvara er, mitt tips är bara att ignorera skiten!
    Inte för att ni inte har något vettigt att säga, men det är bara så tjatigt alltihopa.. Läser mycket hellre om träning, familjeliv och vad fan som helst… älskar båda era bloggar! 🙂

  4. Martina

    Jag orkar inte med er familjen Rosas! Ni är en helt vanlig familj, med två helt vanliga tokungar. Ni har haft ett val att bli ”kända” och förtjänar fan att leva life. För en vanlig Svensson så är det ett nöje att följa er vardag ska ni veta. Så vettiga och roliga i er relation till varandra och som päron till era barn. Ni är drömmarnas familj och dom som säger något annat ljuger! Ni lever som ni förtjänar och det hade vem som helst som haft möjlighet njutit av, och dom som säger något annat är samma gäng som säger att ni inte är drömfamiljen! Så.jävla.enkelt.

    Trevlig kväll. 🙂

  5. Rosanna Gatti

    Det är ett jäkla tjat tycker jag om det här med att flyga och att alltid hitta en syndabock, precis som jag tycker det där kontot gör mot er influencer. Ett sätt att undvika det riktiga problemet…

    Djurhållningen är ansvarigt för 18 procent av utsläppen av växthusgaser, mer än den kombinerade avgaserna från alla transporter.

    Transport (där bland annat flyg är inräknat) utsläppen svarar för 13% av alla utsläpp av växthusgaser.

    Men boskap och deras biprodukter utgör minst 32.000 miljoner ton koldioxid (CO2) per år, eller 51% av alla globala utsläpp av växthusgaser.

    Boskap och djurhållningen globalt är ansvarig för 65% av alla utsläpp av lustgas – en växthusgas med 296 gånger den globala uppvärmningspotentialen av koldioxid, och som stannar i atmosfären under 150 år.

    Så visst, sluta flyga är bra! men vill man verkligen göra skillnad för vår planet så måste man sluta äta animaliska produkter. Detta kanske är svårt att göra över en natt men en rejäl minskning behöver alla göra för sin egen hälsa, djuren! Och miljöns skull. Då gör man en skillnad för framtiden 😊 siffrorna är tagna från vetenskapliga studier, finns mer att läsa på Cpwspiracy hemsida eller tittar på den dokumentären på Netflix om man är intresserad av miljön.

    Tack för en bra och rolig blogg.

  6. Ylva

    Bra skriver! Håller verkligen med dig i detta. Du verkar ha en sund inställning att inte elda upp dig för sådant här. Jag får lite ont i magen av sådana här häxjakter så stå på dig! Ha en fin kväll 😊

  7. Jenny

    Otroligt bra bemötande tycker jag. Önskar att fler resonerade lite som du. Jag reser nästan ingenting dock gör jag väldigt mycket annat som är fel för miljön men ska försöka tänka mer på vad jag kan göra för klimatet. Som offentlig person så går det väl inte att ta allt personligt tänker jag, då blir man ju galen tillslut. Kram och keep up the good work

  8. Hanna

    Jag har tusen åsikter om ert (och många andras) resande och skulle kunna skriva fler A4 om det men ett sånt här inlägg kan jag inte elda upp mig på 😂 så bra upplägg, inget försvar bara nyanserat konstaterande.

Visa alla 8 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Hugo tar pappaledigt?

”Om ni får ett barn till skulle du kunna tänka dig att ta merparten av föräldraledigheten då eftersom du satsat på din karriär så pass många år nu? Tänker att Paula till skillnad från dig verkar gilla jobbet med bloggen och allt runtomkring. Hur som, ni gör ett grymt jobb båda två 👍 Kram”

Skulle jag kunna tänka mig att ta föräldraledighet i ordets rätta bemärkelse? Korta svaret är nej. Börjar krypa i mig av rastlöshet bara av tanken 😅 Bebisar är inte skitkul i början även om dom är gulliga och för att ta ut föräldraledighet skulle det innebära att dra ner på sociala medier och allt iom att det är jobb.
Var faktiskt inne på Försäkringskassan och kollade för inte så länge sen och vi har kvar väldigt många dagar för både Molly och Leonore – vi har helt enkelt inte tagit ut föräldraledighet på det sättet. Både jag och Paula har jobbat på samtidigt som barnen varit pluttar. Paula har tagit det stora lasset dels då hon varit den som stått för käket (mina tuttar är tyvärr rätt värdelösa när det gäller att utfodra pickande bebisar) och för att hon är betydligt mer bebiskär än mig. Jag tycker en bebis är gullig och mysig men inte så mycket mer än så. Paula kan ha en bebis i famnen i timmar utan att tröttna.

Visst är det så att jag satsade mycket på karriär under tiden vi haft bebisar men jag skulle inte säga att Paulas karriär fått stå tillbaka. Under åren 2013 till nu har hon byggt upp sina kanaler på ett imponerande sätt och är bra mycket större än mig när det kommer till bloggen exempelvis. Det har hon lyckats med samtidigt som hon haft en unge på höften i princip. Det är en stor fördel med våra yrken – att Paula varit hemma med barnen har inte påverkat hennes karriär, lön eller pension på något negativt sätt. Snarare har det gjort henne väldigt vass på sitt område och det är något hon kan bygga vidare på om hon vill det.

Om vi skulle skaffa en trea skulle jag nog inte ta merparten av föräldraledigheten. I alla fall inte det första året – min bild är att mamman och bebisen är så sammankopplade under den tiden. Dock skulle jag inte dra igång något nytt stort projekt under den tiden utan vara mer närvarande på hemmaplan så vi kan dela bördan och jag kan ta större delen med våra två andra barn. Clean och Leonore föddes ju typ samtidigt och att starta ett helt nytt företag tar mycket tid och energi vilket kanske inte är optimalt när man samtidigt har en ny familjemedlem. Så för min del skulle ”föräldraledigheten” innebära att ta en paus i byggandet av nya grejer, förvalta det jag har jobbmässigt och växla ner lite under en tid. Fortfarande jobba men kunna göra det med barnet/barnen. Det är ju ett ganska unikt läge vi har – att kunna fortsätta jobba samtidigt som vi tar hand om barnen – så det skulle nog vara rätt mycket som det har varit. Med skillnaden att jag är mer tillgänglig så Paula kan dra iväg på möten och grejer lika mycket som jag kan och att jag inte dra igång värsta krävande projektet. Det är med andra ord ingen risk att jag blir lattefarsan på stan 😜

Ni med ”vanliga” jobb där man måste ta ut sina dagar för att få det att gå runt – hur har ni delat upp föräldraledigheten? 

Kommentera

  1. Emma

    Jag va hemma i 1,5 år med sonen, tog en vecka semester och va sedan hemma i 1,5 år med dottern. Så jag va föräldraledig i 3 år i sträck, dom bästa åren i mitt liv.
    Fast att jag tjänar mer än sambon tog jag all ledighet.
    Han tycker om barn och är väldigt fin med dom, men han vill inte gå hemma med (när dom är små) och då ja mer än gärna gör det fick jag det och jag kan inte tacka han nog för det. Nu när barnen är 4,5 och 3 år tar han dock mer än gärna dom. Han tar ut några veckor på sommaren och vintern, som nu i julas var han hemma med dom från mitten av december till mitten av jan och det är alltid han som tar dom när förskolan stänger för planering.
    Jag säger låt alla familjer göra hur dom vill och blanda inte er 🙂

  2. Tess

    Vi har faktiskt inte alls tänkt på ekonomin, vem som tjänar mest/minst. Jag var hemma 10 månader och min sambo var hemma 6 månader. Inte så jämställt, men det föll sig naturligt då jag har speciell ledighet iom att jag är specialpedagog.

    Jag är däremot avis för att pappan fick vara hemma den ”roliga” perioden, mellan 1-1,5. Som du säger är små bebisar inte. Så värst kul..

  3. Nine

    För oss var det viktigt att båda skulle få tid med vår dotter redan från början. Jag var dock hemma 6 mån pga amningen. Sen har jag fram till 12 mån jobbat 1,5 dag/vecka för att pappan ska kunna vara hemma lite. Från 12 mån-18 mån har vi varit hemma 50% var. På detta vis får båda tid för vår tjej, samt ”vuxentid” på jobbet. Vi har haft förmånen att låta henne vara hemma länge och from nu jobbar vi 80% var så hon inte behöver gå i förskolan på heltid.

  4. Veronica

    Eftersom det bara är sombon som har fast jobb. Jag har gått på långvick och ”sommarjobbat” sen jag tog studenten 2011. Så har jag varit mammaledig 1 år, skolat in på förskola åsså har sambon tagit ut pappadagar under sommaren då jag jobbat som mest. Äldsta dottern började på förskolan när hon var 1 år och 2 dagar, (typ en bebis)! Jag hade önskat att vi kunnat dela mera på ledigheten så att barnen inte behövt börja förskola när dom är så små. Men vi måste få ekonomin att gå ihop.

  5. Nathalie

    Det där är så svårt tycker jag! Det faller ju tyvärr på hur ens ekonomi ser ut och hur ens liv är. Jag var hemma med min son tills han var ett och då fick han börja dagis för jag kom in på högskolan och läser nu till sjuksköterska. Vi bor in en mindre ort i landet och min man tjänar ändå ganska bra trots att vi är rätt unga(jag 25 han 28). Jag har studielån nu när jag studerar och skulle han då ha varit pappaledig skulle hans inkomst sjunka drastiskt pga att han slår i taket för försäkringskassan. Då skulle vi knappt ha pengar över efter räkningar och mat om han skulle vara hemma ett längre tag då vi har hus och två bilar för att kunna ta oss till skola/jobb. Jag tog ut rätt lite dagar under mitt år hemma och har fortfarande dagar kvar och han har nästan alla dagar förutom några som han använt. Men han ska nu vara hemma utöver på somrarna en månad extra utöver semester då jag kommer sommarjobba 8v på sjukhus varje sommar tills jag är färdigutbildad. Så han kommer ju använda sina dagar och det är det här upplägget som passar oss.

    1. Anna

      Villebara säga när jag läste din kommentar att det är väl ett jättebra upplägg för eran familj. Låter ju fantastiskt att han får vara hemma med barn på somrarna!

  6. Annie

    Vi delar lika. Andra barnet nu och vi har gjort samma för båda; hemma ett år var på varje kid så de börjar föris när de fyllt två. Försöker dessutom ta långledigt tillsammans. Drar utomlands i sex veckor här snart och det ska bli såå skönt! Jag fattar verkligen alla som tycker att man ska få dela upp precis som man vill och att det är ”helt sjukt” att vissa dagar är markerade för den andre föräldern. MEN jag är av den åsikten att jag faktiskt tycker det är bra! Det är väldigt få länder i världen där föräldrar ges förmån att vara hemma så pass länge, betalt, med sina barn. Varför är det inte rimligt att det sätts en motprestation på det? Jag tror att ett barn behöver båda sina föräldrar lika mycket och att tiden hemma är viktig för att bygga grunden för den relationen. Jag tror också att det behövs lite push ovanifrån för ett mer jämställt samhälle. Så tänker jag..

      1. H

        Vi delade lika med första barnet men vid andra blev jag varslad då företaget jag jobbade på gick dåligt.. Så när jag skulle tillbaka stod jag utan jobb och därför förlängde jag föräldraledigheten o min man fortsatte jobba. Det löste sig dock ganska snabbt o efter en månad så började vi dela o jobbade halva veckor så gick jag successivt upp i tid o han ner.
        Jag tycker att det är självklart att man ska få välja själv vad som passar ens familj just för stunden. Hade vi varit tvinga att dela hade jag stått som arbetslös o han föräldraledig då hade det varit tufft att få ihop det. Det händer saker i alla familjer och alla familjer ser olika ut, tycker man ska utgå ifrån att alla faktiskt vill spendera tid med sina barn o sen löser man det på bästa möjliga sätt utifrån familjesituationen.

        1. Jenny

          Fast hur ska det nånsin kunna bli en förändring om alla tänker så? Om fler pappor verkligen skulle vilja vara föräldralediga med sina barn hade så redan skett. Jag tror man måste gå in och styra till viss del om vi nånsin ska kunna få en förändring i samhället. På lång sikt gynnar det alla med delad föräldraledighet

  7. Elin

    Jag är mamma ledig just nu ( 2.a barnet ensamstående med första) fick veta nyligen att pappan ” måste” ta ut 90 dagar utav föräldradagarna. I detra hushåll fungerar inte det och dessutom vill pappan inte vara hemma. Men så e lagen, och det är hekt sinnessjukt!!!! Låt man göra som man vill till familj till familj.

    1. Jessica

      Fast de 90 dagarna kan pappan spara till barnet är 8 (eller 12 år nu?) då kan man ta längre ledighet på sommaren med sin semester eller de andra loven. Även om det kanske inte passar att vara hemma just nu så kan det vara mysigt senare när barnet har blivit större😊

    2. Jenny

      Att vara föräldraledig är ju en förmån beskostad av staten så tycker inte det är orimligt att vissa dagar måste tas ut av pappan. Själv skulle jag inte vilja skaffa barn med någon som inte vill vara hemma med vårat gemensamma barn, tycker det känns som en konstig inställning. Dock rätt så vanlig bland män

      1. JLB

        håller med dig Elin, helt sjukt förmyndarsamhälle att inte få bestämma själv. Gör mig riktigt irriterad faktiskt! Var och en bestämmer själv är väl de mest logiska..

  8. Sofie

    Jag är den som tycker att de är helt upp till varje familj själva att bestämma över föräldradagarna.. I våran familj är jag den som har tagit ut flest föräldradagar men barnens pappa är den som varit hemma mest med dem även fast han arbetar heltid, och de tack vare hans schema.

  9. Jenny

    Så kul när du tar dig tid att svara på frågor från kommentarerna👍👍 Låter ändå som ett bra upplägg tycker jag. Kan ni inte ta ut lite föräldradagar på helgerna när ni ändå inte jobbar så att dom inte brinner inne?
    Jag tar ut alla föräldradagar med dottern då jag är ensamstående, jobbigt många gånger men så mysigt att få massor av tid med henne. Tycker du gör ett grymt bra jobb.
    Kram

  10. J

    Jag tycker alla föräldrar får göra som de vill. Med vår första var jag hemma 14 mån, andra bara 9 mån – jag ledsnade! Då fick karln ta över. Får vi en nr 3 skulle jag vara hemma i 9 mån och sen kanske växla m karln. Jag älskar att amma men det blir riktigt träligt hemma med bebisen! 😄

  11. Mikaela

    Jag är av den åsikten att varje familj gör som den vill/har möjlighet till beroende på jobb och livssituation.Jag va hemma i ca 14 månader med båda mina barn.Pappan ett par veckor inför förskolestarten.Det har fungerat för oss.Då jag jobbar varannan helg får de mycket tid tillsammans ändå.

  12. Maria

    Jag har precis börjat plugga igen efter 9 månaders föräldraledighet. Min sambo är nu hemma till och med augusti med vår son. Glad över att vi har möjligheten att dela lika 😃

Visa alla 21 kommentarer
Dagens frågaFamiljelivTankar

Drömmen om en son

Igår var Pulkan på krigsstigen mot alla dom som frågar om vi inte vill ha en son också och skrev ett inlägg om det (som ni kan läsa HÄR). Såg i kommentarsfältet att några inte tycker det är konstigt eftersom jag sagt att jag skulle vilja ha en son.

Visst har jag sagt att jag gärna skulle ha en pojke också, som skulle heta Nico. Men precis som Paula skriver skulle jag inte vilja skaffa ett tredje barn i ambition att det ska bli just en pojke, jag tänker att man får dom barn man får och jag skulle inte byta bort mina två döttrar för allt i världen. Innan Molly kom till världen hade jag kanske en bild av att jag hellre ville ha bara söner. Tänker att det kanske är lättare att relatera till det egna könet? Och att jag själv växt upp med bara bröder. Så det kändes självklart att barn = pojkar. Jag skulle nog tänkt mig en mini-Hugo eller två med noll impulskontroll och att vi skulle sporta ihop. Och det har jag ju fått också – dom flesta säger att Molly är en mini-Hugo (och Leonore en mini-Paula) både till utseende och sättet (vi är lika bra på att snubbla och att hålla fokus och lyssna emellanåt😜) och hon älskar att sporta, helst fotboll men också boxning och gymnastik eller som i våras när hon ville följa med mig ut och springa i gryningen. Leonore är ju dessutom, hur det nu är möjligt, en ännu vildare variant av Molly. Vi trodde Molly var vårt vilda barn men det är Leonore. Väntar med spänning på att se hur hennes intressen utvecklar sig under åren (nu är det mest skor, dockor och Frost som gäller).

Nu känner jag mig säker i rollen som flick-pappa. Det är ju den enda roll jag haft som pappa och jag tycker det känns mysigt att ha min tjej-liga hemma. Det jag upplever annorlunda från vänner som har söner är att leken blir lite på ett annat sätt – vild men inte lika brutal som pojkar. Och att det är mer mys och gos.

Vill jag inte skaffa en till då så vi får en son också? 
Nja. Just nu trivs jag rätt bra med två barn. Som jag skrivit tidigare känns det skönt att vara över den tröskeln med blöjor, vakna nätter och konstant övervakning av en liten bebis som inte kan göra sig förstådd på så många sätt. Nu för tiden kan man ju faktiskt sätta sig vid tv:n en stund och ha barnen lekande i rummet bredvid utan att behöva ha örnkoll på varje rörelse. Just nu är det också mycket på gång i våra liv vad gäller jobb främst. Både mitt jobb med Clean och sen Paulas och mitt gemensamma jobb med våra kanaler. Att skaffa ett till barn nu känns inte optimalt. Men vi är ju också relativt unga fortfarande så, precis som Paula skrev, om några år kan det säkert bli aktuellt. När barnen går i skolan och inte längre tycker pappa är coolast i världen och man har glömt bort allt det där med blöjor, välling och nätterna. Men då är inte syftet att ”göra en pojke” så vi blir kompletta. Klart det skulle kännas kul med en Nico men av erfarenhet vet jag ju att det är guld med döttrar så vad som än kommer den dagen blir jag glad. Barn är barn helt enkelt.

 

Kommentera

  1. Ebba

    Så fint skrivet!! Är bara 17 år men har följt dig ända sedan innan du blev tillsammans med Paula. Blir så glad i hjärtat av att se er kärlek till varandra och era barn, önskar verkligen jag haft en pappa som du!

  2. Linda

    Kände likadant inte massa blöjor igen!! Men det är bara en period som sen är över och så värt! Men förstår er ni har mycket just nu.
    Men hade lätt sett er med en liten Nico med två storasystrar men såklart en flicka till så har du en stark armé bakom dig

Dagens fråga

Min dubbelmoral

”Dubbelmoral. Det enda du och din familj gör i princip alla andra dagar av året är att överkonsumera. Resor, renovering, nya kläder, nya leksaker, ny elektronik, nya möbler etc. Nytt, nytt, nytt. Sen när har du brytt dig om överkonsumption förutom under BF? Har du någonsin avstått, eller köpt något begagnat/second hand?”

Äh jag tyckte jag var rätt tydlig med att jag är en hycklare som tycker black friday gått lite långt? Precis som jag skrev känner jag inte att jag kan moralisera över folk som flippar och shoppar loss totalt under dagen/veckan/helgen/cybermåndagen. Även om man inte är ekonomiskt utsatt eller ”verkligen behöver rean för att ha råd”. Jag skriver uttryckligen att jag inte är bättre själv och att jag dels gillar att konsumera själv och att jag jobbar med att uppmuntra andra till det. Så känner inte att jag körde dubbelmoral i det inlägget?

Men ja, vår familj konsumerar mycket. Både i form av prylar och upplevelser vi köper och saker/upplevelser vi får ta del av genom våra jobb. Jag har nog aldrig hymlat med olika inköp eller resor eller hävdat att vi lever föredömligt på något sätt. Men om jag ska svara på slutfrågan här; har jag någonsin avstått, eller köpt något begagnat/second hand? 

Absolut. Dels har mitt konsumtionsbeteende kommit relativt nyligen, när jag själv börjat tjäna in dom pengar jag tjänar osv. Innan dess var livet inte så lyxigt och jag fick drömma och spara rätt mycket för olika saker. Men jag avstår också från saker nu för tiden. Bara som ett löst exempel har jag ett samarbete på g med ett företag jag jobbat med tidigare. Nu ska vi köra på nytt och jag får då välja ut nya produkter till ett visst värde och behöver välja lite nytt iom att det ska bli nytt material. Lätt skulle ju kunna vara av mig att maxa beställningen bara för att men jag har valt att handla för en tredjedel av den summan jag få beställa för – just för att jag var nöjd med det jag har sen tidigare och tänkte att det kanske räckte med ett nytt plagg för kampanjen. Om jag vet med mig att jag inte kommer använda något eller vill ha något tar jag inte emot det bara för att. Säger inte att det kompenserar för annat men det var bara ett exempel på att jag avstår och inte konsumerar bara för att konsumera.

Sen gillar jag både att handla och sälja saker begagnat. Vi kastar aldrig prylar utan antingen ger vi bort saker till folk i vår närhet eller så lägger jag upp det på köp-och säljsajt. Jag handlar också en del grejer begagnat när jag är ute efter något specifikt och hittar det i bra skick. Just nu har jag ett kul samarbete på gång med ett företag också som uppmuntrar just till återbruk och att handla begagnat så det står jag helt och fullt bakom. Jag är ingen förebild när det kommer till konsumtion men jag känner själv att jag är väldigt transparent och inte försöker framställa mig duktigare än jag är heller 🤷‍♂️

Kommentera

  1. Madelen

    Dina svar är verkligen alltid klockrena. Välformulerade, sakliga, resonerande och framförallt så hugger du inte som en kobra när du får lite kritik/synpunkter (som jag själv bl.a. antagligen hade gjort :). Sjukt bra, fortsätt så 👍

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      ❤️ tack för kommentar. Tycker för det mesta det är kul med synpunkter då det ger mig chansen att fundera lite själv och ger mig något att blogga om, mer sånt helt enkelt!

  2. You

    Minns inte hur jag hamnade på din blogg för några år sen när ni väntade Molly, men sen dess har jag inte kunnat sluta läsa. Du är alltid så klok och din humor är tamam.
    Minns att jag bad min dåvarande pojkvän att läsa din blogg för att lära sig ett och annat. Finns väldigt få män som dig i dagens samhälle, du är verkligen definitionen av MAN med stora bokstäver.

    Må Gud bevara dig och din familj

  3. Jenny

    Blir ju svårt när det är ditt jobb att få folk att konsumera. Man måste ju försörja sig på något sätt liksom. Tack för en bra blogg!
    Kram

  4. Diana

    Jisses vad mycket skit ni får stå ut med.
    Bra gjort Hugo, bra tänkt gällande kampanjen men sen ligger inte ALL ansvar hos dig heller, den är även hos de som läser bloggen och alla de övriga människorna på planeten. Så om alla gör lite så kanske det händer något. 😉
    Ha en fin dag.

Visa alla 8 kommentarer
Dagens fråga

När Paula ville kasta ut mig genom fönstret

Fick en fråga från en Malin:
Paula har berättat att dom första åren var kämpiga och att ni bråkade mycket mer då.
Efter hur många år slutade ni bråka och hur lyckades ni?

Hehe har vi slutat bråka? Det var nytt för mig. Nej men som alla par så bråkar vi då och då. Skillnaden är väl att vi bråkade sjukt mycket i början av vår relation. Det tror jag har med 4 faktorer att göra:
1. Vi var unga
2. Vi blev snabbt seriösa och levde tätt inpå varandra
3. Vi blev föräldrar tidigt i relationen och tidigt i livet (eller ja, nu kryllar det ju av unga mammor men då var det inte så vanligt att få barn i vår ålder kändes det som)
4. Vi är lika varandra och har mycket temperament

Så här i efterhand tror jag inte vi gjorde något för att ”lyckas” sluta bråka utan vi har mognat som människor med åren, vår relation har fördjupats och vi har fullt upp att bråka med våra två barn istället 😜 I början var vi två enheter som rörde sig mot varandra men nu är vi mer en enhet helt enkelt. Vi har fortfarande vårt chilenska blod i ådrorna som gör att vi blossar upp ibland och Paula har dessutom sin finska envishet så visst blir det jidder lite då och då men vi har lättare att gå vidare från det tror jag. Vi kan ånga av oss, ta några djupa andetag och sen snacka om saken lite mer sansat och välja att gå vidare. Vi värderar det liv vi har ihop med barnen högre än små tjafs eller större bråk så det gör det ”värt” att inte ödsla för mycket energi på det. Jag tror också Paula har blivit tydligare med vad hon förväntar sig av mig så istället för att bli ledsen eller besviken över att jag inte läst hennes tankar så löser det sig innan jag hunnit göra fel 😉

Men om man har ett väldigt bråkigt förhållande som inte ger sig efter några år så kanske man ska gå till en parterapeut eller något och snacka om det tänker jag, antingen kanske ena parten har aggressionsproblem eller så är man ingen bra match. Eller så behöver man bara hjälp med att få till kommunikationen. Tror mycket handlar om att män och kvinnor fungerar rätt olika känslomässigt och uttrycker sig på olika sätt eller har olika förväntningar på relationer. Vi killar är rätt enkla liksom, vi tänker att ”allt är väl bra” om det inte finns uppenbara problem medans tjejer oftare verkar fastna i typ ”han borde förstå att jag upplever det som att han umgås för mycket med kompisarna” typ. Bara som ett exempel. Vi är inte så snabbkopplade helt enkelt. Tror mycket bråk tar avstamp just för såna saker. Håller ni andra med?

TB till när Paula flippade på mig och kastade ut hela paketet med havregryn för att jag inte skulle få göra någon frukost… tror egentligen det var mig hon ville kasta ut.

Kommentera

  1. Sara

    Hej Hugo, jag skulle vilja spinna mer på ämnet och fråga om ni haft kriser i er relation? Tex. Att det varit svek i tillit? Jag vill gärna veta och det är ett ämne som det pratas för lite om i just relationer. Tex du och Paula är offentliga, har du/ni gått ”över” gränsen som resulterat i någon form av kris för er? Om ja, hur tog ni er ut det? Obs det behöver inte nödvändigtvis vara fysisk otrohet men andra typer av ”otroheter”

    Skulle uppskatta så mycket om du kunde skriva om detta som ett ämne i bloggen!

    Tack för en grym blogg! /sara

  2. Olivia

    Haha det du skriver om hur killar och tjejer skiljer sig åt, i mitt fall så är det raka motsatsen!

    Min pojkvän är den som överanalyserar och tycker att jag inte bryr mig tillräckligt i vissa lägen, medan jag tycker allt flyter på bra och att han bara hänger upp sig på småsaker 😅

    1. J

      Jag med! Min karl skällde ut mig imorse för att jag inte upptäckt att dottern satt på sig de omärkta (i övrigt exakt likadana) stövlarna istället för de märkta (med hennes namn) till fsk. Jag liksom, ”va har hon 2 exakt likadana stövlar?” Ja det borde du veta som mamma!! Fick jag som svar. Tagga ner, mannen… 😄

  3. Sandra

    Haha alltsa bilden med havregrynen fick mig att skratta rakt ut!! San igenkannelse. Jag och min man kan ha sant otroligt humor ibland bada tva – vi ar absolut inte bra pa att kommunicera nar vi blir arga och vi kan bada vara fruktansvart omogna. Saker som sags, och ett tjafs om vem som ska ta ur soporna kan eskalera till varldens brak om hela varat liv tillsammans haha! Kan skratta at detta da jag fortfarande vet att vi ar ett starkt team och alskar varandra. Men nar det kommer till brak – da kan handelser som ditt exempel ovan latt handa 😉

  4. Eloise Olsson

    Hej igen..

    Det blev fel i meddelandet efter parentesen som slutar dela) så skulle jag ta bort resten där nedanför 😂😂 det under ska ej va med

  5. Eloise Olsson

    Får jag fortsätta på det spåret?
    Tänker kring typ städning, tvätt osv.

    Läste två inlägg från Paula, ett där hon städat, gjort det frint och fräch, hon lägger ofta upp sånna inlägg, & oxå om fredagsblommorna liksom, tänkte bara rent spontant då att de är ju knappast du som köper blommor haha
    & ett annat inlägg om vad som skulle göra henne glad som hon skulle göra om hon va dig en dag, att hon önskade städat & lagat mat (tror jag jag minns inte riktigt vad det stod minns mina tankar bara vad jag egentligen ska skriva) & tänkte då oxå bara hmm är det aldrig så då typ när hon varit iväg eller nått, eller om det bara är hon som städar och fixar i hemmet? Jag undrar liksom hur tänker ni?
    Jag undrar just för jag har tidigare tyckt det varit så orättvist hemma för mig, då jag tyckt att jag gjort så mycket saker mest, nästan alltid faktiskt.. men senaste har jag börjat reflektera över vissa saker min sambo gör mest oxå, alltså annat.. men som jag inte gör.. blir det kanske inte rättvist då ändå? Alltså tex en älskar att diska ej laga mat, den andra älskar att laga mat men ej diska då kan man ju dela upp det? Eller är det inte rättvist typ om kanske en betalar mer & den andra gör mer hemma?
    Har typ lite svårt att komma vidare i det här i mitt huvud hur man kan se saker annorlunda och uppskatta, eller ändra eller hur det är typ.

    Skulle va nice att läsa vad andra säger liksom, så kan man typ få skriva av sig om hur man har hemma kanske dåligt eller bra eller skriva bara hur man har det kan man kanske få tips eller läsa andras tankar typ kanske hjälpas åt typ.
    (Jag respekterar ju självklart dig och Paula och er relation och att jag inte vill döma er och att jag är medveten om att detta bara är era bloggsidor jag vet om, utan bara en tanke att dela)

    äste ett inlägg paula skrev om att det var städat, fint & frächt hemma & att hon köpt fredagsblommorna, tänkte faktiskt rent spontant då bara att hmm de är bara paula som lägger upp att det städats, & med blommorna osv, tänker att det är väl nt du som går & köper blommor haha (inget illa menat såklart<3) men tänkte bara på ett annat ilägg då oxå som hon skrev som skulle göra paula glad som hon skulle göra en dag om hon va du? Och då va de en grej att hon skulle komma hem & det var städat och fixat.. hon önskade mer att du skulle fixa upp hemma typ & kanske och laga mat eller så (förlåt minns inte korrekt minns bara mina tankar) och då reflekterade jag bara över det som att det inte händer annars typ och att det bara är hon som fixar allt sånt hemma, eller kanske konstigt av mig att tänka så. Men jag undrar bara för jag själv har det lite svårt typ med att komma överens hemma, & det känns orättvist för jag gör vissa saker mest, & har inte tänkt innan förrens nu senare att han gör faktiskt också saker mest, då blir det väl kanske rättvist ändå? Ex en kanske har mer pengar & betalar mer, & den andra kanske tar hand om hemmet mer, eller en gör bara disk en lagar bara mat för man tycker bara om det ena, men har typ lite svårt för att komma fram till typ vad som typ ”avgör” vad som är rättvist? Eller asså förstår du mig..
    tänker att det skulle va kul också att läsa vad alla andra skriver om det här liksom att kunna läsa hur andra har det.. & lära sig kanske eller få tips osv kanske bara få skriva av sig om hur man har det dåligt/bra vad som..

Visa alla 6 kommentarer
Dagens fråga

När man inte känner någon kärlek till sitt barn

Hej Hugo!
Skriver till dig för att jag har för mig att du tidigare nämnt att du hade svårt att knyta an till Molly när hon kom? Kan ha helt fel men isåfall hoppas jag att du kanske ändå har lite kloka råd! 🙂 Fick min dotter för snart 6 månader sedan. Sedan hon kom har min kärlek till henne verkligen bara vuxit sig starkare trots att jag inte trodde att det var möjligt att älska en annan människa så här mycket. Skulle kunna göra allt för henne.
Men vi har ett problem. Min sambo Känner inte likadant. Han tycker att allt är superjobbigt. Han säger själv att han inte direkt känner någon kärlek till henne och att hans höjdpunkt på dagen typ är att få gå och lägga sig. Han tycker att det är jobbigt även när allt är supermysigt och hon skrattar och är jättenöjd eftersom han bara väntar på att hon ska få ett utbrott och börja skrika. Måste då tillägga att hon är en rätt nöjd och glad bebis för det mesta, alltså inte super skrikig eller så. Han säger att det var så mycket jobbigare med barn än vad han trodde. Detta är jättejobbigt för mig då jag upplever att hon enbart är en börda för honom och självklart jobbigt för honom då han säger att han i princip inte är glad längre,
Har du några tips? När vände det för dig? Hur löser man det?
Du brukar ju ja mycket kloka råd och synpunkter så håller tummarna! 

Jag skulle inte säga att jag hade svårt att knyta an till Molly men att jag inte blev sådär kär i henne direkt efter förlossningen som jag hade trott och sen att jag tyckte umgänget med henne blev roligare när hon kom upp i 1årsåldern ungefär. Dock kände jag från start en lycka över att hon var min dotter, stolthet när jag såg på henne och att jag ville vara med henne hela tiden. Kände stolthet över att visa upp ”mitt barn” och att jag varit med och gjort henne. Snabbt märkte jag ju dock att Paula a.k.a. tuttmaskinen var den enda Molly älskade av hela sitt hjärta från start och då kände jag mig rätt utanför och överflödig. Jag kände typ som att jag var kompisen i gänget som ingen vill ha med egentligen men man bjuder in för att fylla sista platsen typ. Inte en mogen reaktion och rent logiskt så förstod och förstår jag ju att anknytningen mellan bebisen och mamman är starkare i början eftersom dom varit sammansvetsade i 9 månader, mamman är den som genomgår förlossningen och sen den som bär på maten = stora tryggheten. Även om jag reagerade rätt barnsligt och tyckte att det där med bebisar inte var så sjukt nice som alla sa så kände jag ändå en grundkärlek för Molly. Och stunderna vi umgicks som familj och alla var nöjda och glada tyckte jag livet var på topp. När Molly började titta på mig ordentligt och skratta så smälte jag helt och kände lycka. Sen bleknade den lyckan lite när hon stunden efter började skrika, gråta och vara otröstlig tills Paula kom och tog över. Känslan blev ju som att bli dissad av någon man var kär i och som man trodde att man klickade med.

Som nån annan kommenterat kanske din snubbe har fått förlossningsdepression? Inte för att säga vad som är ”normalt” och inte i relationer till folk men det han säger och visar känns ändå inte som att det kvalar in som att allt är som det ska. Om han säger att han inte känner någon kärlek till barnet, bara ser fram emot att gå och lägga sig och tycker hon är skitjobbig även när allt är frid och fröjd och att han inte känner sig glad längre så känns det för mig som amatör som att han inte mår så bra. Var det ett gemensamt, planerat beslut att skaffa barn? Var din graviditet bra eller fanns det något som kanske påverkade honom mycket? Hur är hans relation till sina föräldrar? Tror det kan finnas massa grejer som utlöses när man får barn även om man inte är den som går igenom hela hormongrejen. Mitt tips till dig är att få honom att gå till vårdcentralen och prata med någon om sitt mående, kanske du kan följa med som stöd och få fram det du tycker är viktigt (finns ju en tendens till att säga att allt är lugnt som snubbe även om man mår piss). Jag tror inte hans känslor och mående är ”vanligt svårt att knyta an” utan att det nog går lite djupare än så – försök tänka att det inte beror på dig och er dotter och se till att han söker hjälp. Hoppas det blir bättre snart!

Kommentera

  1. A

    Även pappor kan få jättebra hjälp genom bvc, har de ingen egen psykolog/kurator kan de hjälpa till med att förmedla kontakt. Har inte haft just de problemen i min familj men har vänner som gått igenom liknande och där pappan (och mamman, är ju inte lätt att vara i den situationen heller) fått väldigt bra hjälp genom bvc.

  2. J

    Hej, jag genomgick samma situation när min första dotter föddes, karln tyckte allt var jobbigt och att vår flicka förstört allt. Hon var rätt krävande också så det hjälpte inte till direkt. Vi hade der jättetufft första året, och det blev inte bättre förrän efter han hade fått vara pappaledig, så han knöt an efter 1,5 år. Tack och lov höll vi ihop och han säger själv att det bara blir bättre och bättre, han älskar idag våra två döttrar över allt annat! Kan tilläggas att han har svensson-uppväxt, så han var bara bortskämd och för bekväm av sig, helt plötsligt måste han sätta en annan person framför sit mekande/tv-spelande eller vad han nu gnällde om! Allt som sägs första året får ni glömma, ett barn prövar förhållandet, och första barnet är alltid väldigt tufft. Vi gick en gång till psykolog för att ge min karl perspektiv, kanske han borde göra det också? Inget ovanligt. Stort lycka till, styrkekramar!

  3. Johanna

    Hej!
    Jag är barnmorska och det låter som en klassisk förlossningsdepression, som ju även pappan eller partnern kan drabbas av. Det är inget fel eller konstigt, men något som kanske inte alla män vågar prata om. Det är tyvärr inte alltid något som tas upp från sjukvårdens sida heller. Jag tror att ni som familj behöver prata med någon. Sök via vårdcentralen.
    Det kommer att ordna sig, tro mig. Att få barn är en stor omställning för båda!
    Kram

  4. Clara

    Det låter jobbigt för er båda. Det är ofta svårt att prata om dessa känslor och något man kanske inte är så stolt över. Ett tips är att det i många (förhoppningsvis alla) kommuner/regioner finns det ett samarbete mellan BVC och spädbarnsverksamheter som kan hjälpa föräldrar med frågor kring tex. anknytning och samspel. Kolla med er sköterska hur det funkar där ni bor och om ni kan få hjälp där. Lycka till!

  5. Rebecka

    Väldigt känsligt ämne verkligen. Vi hade lite liknande situation, min man hade svårt att känna någon lycka eller glädje över vår nyfödde son, vilket i sin tur gjorde mig väldigt ledsen. I samband med födseln hade min man även fått en ny roll på jobbet som var på tok för krävande, och det slutade med att han gick till företagshälsovården och bytte jobb. Tror han var så nära på att gå in i väggen som man kunde utan att göra det. Att gå och prata med någon tycker jag absolut ni ska göra, kommer troligtvis hjälpa mycket! Lycka till!

  6. Therese

    Har ingen erfarenhet av detta men vet att även killar kan drabbas av förlossningsdepression likväl som mamman. Så ta kontakt med BVC för hjälp! Hoppas allt löser sig.

Visa alla 6 kommentarer
Dagens fråga

Tips på aktiviteter med barn i Stockholm

Fick en fråga om jag hade tips på roliga aktiviteter för familjer i Stockholm. Frågeställarn har barn som är 8, 2 och 6 månader gamla. Här är mina tips:

  • Badhus – i vår familj älskar vi badhus och det blir en kul stund för alla inblandade. Tror aldrig man blir för gammal för badhus? Borde absolut funka för åldersspannet på barnen. Förra hösten skrev Paula ett inlägg om dom bästa badhusen i Sthlmsområdet – läs det här.
  • Skansen – kul året om med olika teman. Nu närmar det sig julmarknaderna va? Annars kan man alltid kolla på djuren och leka i dom olika miljöerna.
  • Lekland – finns över hela Sverige visserligen men vi är vana besökare. Perfekt både för föräldern som gärna är med och leker och för den som hellre är mer ”passiv” och vill övervaka med en kaffe i handen. Kanske inte skitkul för 8åringen dock, dålig koll på 8åringar kan jag erkänna.
  • Gröna Lund – visserligen mest sommaraktivitet men har ju haft öppet nu på Halloween ex. och har julmarknader också tror jag.
  • Museum – Stockholm kryllar av museum och det finns rätt många som är barnvänliga. Polismuseum älskar våra barn. Sen har vi testat Armémuseum, Naturhistoriska (Cosmonova är grymt, kanske inte för 6månaders dock) och Tekniska museet också bland annat. Kul att barnen oftast får lära sig lite också i samband med att dom leker.
  • Junibacken – Paula och tjejerna älskar Junibacken. Lekfull miljö med Astrid Lindgren-tema. Man får inte missa sagotåget som kan vara lite läskigt och spännande.
  • Tom tits – ligger visserligen i Södertälje men sjukt värt för ett besök. Typ lika kul för vuxna som för barn att hålla på med experimenten.
  • Lekparker – finns sjukt många bra i Stockholm. Aspuddsparken är en favorit. Finns Mullemeck-lekpark i Solna. Bara att slänga med lite fika i en korg och klä på sig ordentligt så kan man ha helkul för ingen peng. Nån mer som har tips på lekparker?

Sen är våra barn rätt tacksamma att aktivera. Räcker typ med att jag och Paula är med och att vi släpper lös dom i en park så har dom kul. Vi tar ofta med cyklar eller sparkcyklar ut och kör lite planlöst utehäng. Det brukar reda sig självt och sen går vi och fikar på nåt café.

Finns det fler Stockholmare här som har några bra aktivitetstips till kommentatorn? 

Kommentera

  1. Karin

    Kul tips! Utegymmen är väldigt populära hos våra barn. Teatrar för en billig penning kan man också hitta. Björklunds Hage i Bromma är en jättemysig 4H-gård och lekpark. Rekommenderas! Ursvik Friluftsområde i Sundbyberg är också toppen för stora och små 😊

  2. Mikaela

    Det finns många fina lekparker runtom i Stockholm.Anders Franzens park i Hammarby Sjöstad,Långsjöparken i Huddinge,Dinosarieparken som vi kallar den också i Huddinge,på söder finns bland annat Ivar Los Park och Bryggartäppan och i Liljeholmen hittar du Fruktparken.Spårvägsmuseet brukar vara populärt och något som vi inte besökt själva men som verkar roligt är Barnens underjordiska scen på Söder.

  3. J

    Drakparken i Hornstull är bra, lite annorlunda klätterställningar. Vi brukar gå barnvagnsrundan (5km) i Tyrestaparken, vår då 4-åring klarar av att gå det utan problem, och i slutet väntar hästridning, höns, grisar mm, samt gofika på mysiga caféet om man inte tagit med eget (går att grilla också). En promenad längs vägen uppför Hammarbybacken är kul, rätt bra väg så pigga barn klarar det (man behöver inte gå hela vägen upp för bra utsikt). Sen vill jag tipsa om min skatt Rottneros park i Värmland, varför de inte gör mer reklam om deras sjukt bra lekparker för barn i alla åldrar är för mig en gåta…

  4. Jenny

    ”Rum för barn” på kulturhuset. Visserligen stängt för renovering nu men är gratis inträde och passar för dom allra minsta och upp till 8 kanske. Man kan även måla eller pyssla där för en billig peng.

Dagens fråga

Relationsakuten

Kom en lång kommentar med en fråga:
”Min man har ett stort umgånge med både tjejer och killar vilket jag tycker är skitbra. Det är viktigt att vara sin egen och ha tid med sina kompisar och så. Många vänner har kommit och gått igenom åren med en av min mans tjejkompisar har alltid funnits där. Hon bara flyter omrking och är en i ”killgänget”.. Bör tilläggas att jag inte känner henne utan har bara hälsat ett fåtal gånger! NU till saken; 
   Vet egentligen inte var jag ska börja men det kanske började med den gången då min man sa att han skulle ut med sina killkompisar och bad mig att inte följa med för att det var ”killkväll” men det slutade endå med att ”tjejkompisen” ringde min man dagen efter för att fråga vad som hänt kvällen innan och. När detta samtalet skedde låste min man in sig på toa för att han var ”kissig”.. ..ELLER kan det ha varit när jag fick veta att min man bett sin kompis ljuga om att han sovit där när min man egetligen soviit någon annan stans.. Var vet jag inte. Har liksom inte tagit upp det för att min man inte vet att jag vet! 
  För en vecka sen ringde min man mig från sitt jobb ( han joobbar sena kvällar och vi pratar aldrig över telefon.. Kan räkna på en halv hand dem gånger vi pratat under jobbtid)..aillfall.. min man ringer mig för att ”CHecka” läget och säger sen att han måste lägga på då han har mycket jobb, Hela samtalet kändes sjukt märkligt men jag gick och la mig. Vid 02:00 börjar det tjuta någonstans ifrån och jag flyger upp ur sängen och inser att det ringer från laptopen.! Öppnar upp den och ser att det är HON… ”tjejkompisen” har ringt min man 4 gånger under den kvällen och han henne. Jag vet att det är fel att läsa och snoka men jag kunde fan inte låta blir. Ser att dem har haft en lång konversation och att massa bilder har kommit och gått. Stägde ner och kände mig så jvla äkclad!.
Vad gör man nu?! är detta början på slutet?!….Hjälp!” 

Doktor Hugo på plats här på relationsakuten.
Det låter helt klart som att din snubbe har något fuffens för sig och det enda egentliga råd jag kan ge är att hitta ett tillfälle där ni kan sätta er ner i lugn och ro och du kan ta upp alla dessa grejer med honom. Att ha ett stort umgänge och ”få” umgås med vänner ifred utan sin partner tycker jag är viktigt men det bygger ju också på tillit och han verkar inte riktigt sköta den delen. Om din snubbe låser in sig på toa för att prata med sin tjejkompis känns det som att samtalet inte direkt var helt oskyldigt. Jag och Pulkan har möjligheten att kolla varandras telefoner (kan varandras lösenord) och kan använda varandras när den enes laddar ut eller något så att vi skulle ha hemligheter där är uteslutet. Klart man inte ska snoka igenom sin partners telefon eller dator men det känns ju som att du har rimlig anledning att vilja göra det. Framgår inte riktigt vad för sorts bilder eller konversation du fick se men om din reaktion var att bli äcklad gissar jag på att det inte var kul klipp på djur eller något sånt. Du borde helt enkelt snacka med din kille och ta reda på hur relationen till tjejkompisen är egentligen. Klart man kan vara vän med det andra könet utan några konstigheter men i och med din känsla nu och vad som hänt så känns det inte som att relationerna (hans och hennes samt din och hans) kan pågå som dom gjort hittills. Kanske har han någon sjukt bra förklaring till nattsamtalen, att hon dyker upp på killkvällar eller varför han pratar med henne på toaletten men jag skulle inte sätta min tro till det. Ta tjuren vid hornen och sen får du besluta om du är ok med vad som hänt och vill försöka på nytt eller om du känner att han passerat en gräns du inte kan förlåta – bara du kan bestämma det.

Kommentera

  1. Mia

    Det här är ju en solklar otrohet. De har legat, punktum. Otroligt fult också att han springer iväg med telefonen när hon ringer, har han kanske sagt till henne att han lämnat dig eller? Varför skulle hon annars ringa sådär.. Då smyger man ju med sms istället.

  2. Sandra

    Håller också med. Det bästa är att prata med varandra. Kommunikation är viktigt i en relation, oavsett ämne. Stor kram och lycka till <3

  3. Lov

    Håller med Hugo. Känns som något fuffens.
    Prata med din man och be om svar. Han borde vara man nig att där och då vara ärlig mot dig.
    Skriv gärna hur det går.
    Skickar styrka 💜
    Lycka till

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.