Dagens fråga
BröllopDagens fråga

Svar på bröllopsfrågor

Vad tycker du är en rimlig bröllopsbudget? 
Svår fråga för det beror ju helt på hur många du bjuder, om du ska bjuda på allt, om du ska stå för kläder/boende för brudföljet osv. Det diffusa svaret är att en rimlig bröllopsbudget är helt beroende på dina förutsättningar och din ekonomi. Vi har ju verkligen velat få till ett stort bröllop med en ordentlig fest och bjuda på allt så för oss tror jag det går på ungefär 300 000. Det är 115 pers som kommer och vi har hyrt lokal, fixat transport, bjuder på all mat och dryck, fixar kläderna till våra tärnor/best mans, bjuder på brunch dagen efter för dom som sover över osv. Sen har vi ju fått ringarna sponsrade i ett samarbete men där hade det väl varit en 50 000 extra annars. Tur att vi kör så mycket reklam på vårt bröllop så vi bara behöver lägga runt 300 själva 😉 Så 300-350 000? Men som sagt, det beror ju helt på vad man har för inkomst, vilka besparingar man har, hur stort bröllop man ska ha osv. 

Hur kommer det sig att ni gifter er just detta år? Vem av er var det som tog första steget till bröllopsplaneringen? 
Det ligger helt enkelt rätt i tiden det här året, förlovningen skedde ju redan 2013 men sen kom det lite barn och annat i vägen som störde planeringen, hehe =) Det var nog vi båda som tog steget tillsammans när vi började prata om det och sen kom vi i kontakt med vår bröllopskoordinator Michelle. Där lossnade det för oss båda och gick från att bara vara snack om att det var dags till att vi kände ”nu kör vi”. En välbehövligt spark i rumpan helt enkelt.

Vad ser du mest fram emot på er bröllopsdag?
Alla hyllningstal om hur fantastisk jag är och hur Paula är lyckligt lottad. Nej men det jag tänker på främst är att få se Paula i sin brudklänning för första gången. Och att få svära evig trohet inför Gud och hela kyrkan. Och att vi förhoppningsvis får till en grym fest för våra nära och kära. 

Hur tänker ni kring äktenskapsförord och uppdelning av ekonomi och egendom inför ert äktenskap?
Vi kommer inte ha äktenskapsförord. Främst för att vi inte ser någon anledning till det. Vi delar redan allt idag – hus, företag, barn, sparande. Även om vi inte delade på allt redan så tror jag inte på äktenskapsförord för egen del (även om jag respekterar dom som tänker annorlunda och har det). Jag tänker att om man väljer att gifta sig med någon och har barn ihop så älskar man den personen så pass mycket och vill den väl oavsett vad. Om det skulle vara så att hela företaget och alla pengar låg på mig och Paula inte tjänade ett dugg skulle jag ändå vilja att hon hade det bra om vi nu skilde oss. För vi har två barn ihop, för att vi levt ihop och älskat varandra så mycket som vi gör nu. Så om den dagen då skulle kommit att vi gick isär skulle hon vara väl ”förtjänt” av hälften av allt. Men sen främst av allt tror jag ju inte heller den dagen kommer då det skulle vara aktuellt – hon är fast med mig för alltid =) 

Vad ser du mest fram emot med att vara gift?
Att inte längre behöva sova under samma tak som en Uribe 😂
Jag ser fram emot att kunna kalla Paula för ”min fru” och att alla i familjen heter samma efternamn. Känns fint på något sätt. 

Hur växte beslut om giftermål fram? Har du alltid velat gifta dig?
Jag har alltid velat gifta mig, för mig har det känts självklart och det antar jag kommer från min familj. Men för mig kändes det väl helt självklart den dagen Paula blev gravid och när vi valde att behålla. Innan dess hade jag väl tänkt tanken men just beslutet kom då. För mig känns det viktigt att med äktenskap just för att det blir mer ”på riktigt då”. Det blir inte lika lätt att bara sticka, jag tror man kämpar mer när man stöter på motgångar i relationen också. Nu är det visserligen inte skitlätt att bara dra från en dag till en annan i och med att vi har barn ihop men det känns som att skillnaden mellan sambo och giftemål är att man verkligen slår fast att ”nu kör vi, nu är det vi”. Man tar ett stort kliv ihop och står framför nära och kära och säger att ”vi menar allvar med det här, vi är en enhet”.

Är du nervös för bröllopsdagen? Isåfall vad är du mest nervös för? 
Ja och nej, jag känner mig säker med planeringen och tror allt kommer rulla. Jag är lite nervös för om jag kommer böla mig genom hela ceremonin och för om folk kommer ha kul. Men jag tror det löser sig! 

Kommentera

  1. Soph

    Du är drömmannen och drömkillen. Vilket fint tankesätt och vilka vackra ord. Du är så språkligt begåvad. Man blir så rörd (på ett bra sätt) när man läser det du skriver.

    Lycka till med allting kära Huggson. Från en liten prutt till Challengeboy till snart gift man – Jävlar, vad vi har följt varandra länge!! 🙂 Kommer att följa dig tills du inte längre orkar med sociala världen!

  2. Jennifer

    Det är så uppfriskande med ärliga raka svar på frågor (som budget tex), tack för det!! Och superfin text, längtar till att se alla fina bilder på er! Lycka till! Min bröllopsdag för fyra år sen var helt underbar och verkligen ett minne för livet. Om en vecka är bf för vårt första barn, är så lycklig, kärlek är bäst!!! ❤️

  3. Annika

    Så jäkla fint av dig! Jag blev kroniskt sjuk fick tre barn med mannen jag älskat och jag tog hand om HELA familjen i alla år… Efter 21 år gick han ut genom dörren och fortsatte sitt liv med en mamma i sonens innebandylag och han kan inte ens hjälpa till med skor och sånt barnen behöver fast jag lever på en väldigt låg sjukersättning och han tjänar bra! Och honon älskade jag! Det är ju inte mig han är dum mot utan barnen! Vill bara säga att du resonerar så himla fint, hoppas ni håller ihop alltid men om ni inte gör det så glöm inte det du skrev här!! ❤️

    1. Emelie

      Fy fasen vilken trist situation…jag har inget vettigt och bra att säga, jag vill bara ge din en kram Annika. All lycka till dig!

    2. Martina

      Säg det till honom ,”strunta i mig men barnen är ju bådas ansvar, avsikt att dom ska ha det bra”. Trodde alla med barn satte dom i första hand.

    3. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Fan vilken tönt, förstår inte snubbar som kan agera på det sättet… Om inte annat borde han värdesätta att era barn har det bra. Riktigt svin. Kram till dig ❤️

      1. Julia

        Åh vad glad Ja blev när jag fick läsa vad ni på ett ungefär iallafall har i budget eller vad erat bröllop går på! Bra och ärligt !!!
        Kram. Och snart är den stora dagen ..!! Drömmer själv om den , kan han fria snart ??.. 😘

    4. Sophie

      Jag blev illa berörd när jag läste din kommentar, hur kan man som pappa till tre barn betee sig på det sättet?! Usch och fy! Att du levt med honom i 21 år och sen gör han så gör så ont i mig att höra, förstår det inte ens. Svårt o greppa faktiskt. Vill också ge dig en kram Annika! K r a m 🙂

    5. MammaMia

      Hejsan Annika,
      Samma här… efter 20 år tillsammans o 3 barn (15,12,9år) så lockade en mamma i sonens hockeylag – tack för den! Personen jag delat ”allt ” med i 20 år är som bortblåst…
      Kram till dig!

Visa alla 11 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Är det OK att låta barnen dela rum?

”Hej hugo har en fråga jag skulle uppskatta om du tog upp i ett inlägg! Delar Molly & Leonore rum? Eller har dom varsitt?
Hur tänker du allmänt kring att syskon delar rum? Jag & min sambo bor i ett nybyggt hus med våran 1 åring.. Vi väntar tillökning till vintern men har bara 3 rum i vårat hus, så planen är ju att barnen ska få dela rum. Då vi redan lagt massor av pengar på detta hus och allt som hörtill så känner jag inte att ekonomin tillåter att vi bygger ut på ett braaa tag. Är det Ok att låta barnen dela rum? ( rummet är så pass rymligt så dom inte behöver trängas). Och hur länge tycker du barnen kan dela rum? Tacksam för svar och dina tankar kring det hela då jag tycker du brukar ha vettiga åsikter & tankar.
Mvh Lina”

Molly och Leonore har två rum dom delar på i dagsläget. Dels har dom lekrummet uppe vid vardagsrummet och sen har dom ett sovrum nere i källaren bredvid mitt och Paulas rum. Vi funderade på om dom skulle ha varsitt rum först men kom fram till den här lösningen och är väldigt nöjda med den. Dom får en trygghet i att sova tillsammans och när dom leker gör dom ju det typ alltid ihop ändå så. Känns också bra med att lekrummet ligger uppe vid vardagsrummet/köket där vi hänger mest. Finns ju inte en chans att dom skulle knata ner till källaren och leka utan att skrika MAMMA PAPPA med 3 sekunders intervaller annars. I dagsläget har vi ett gästrum på övervåningen också så jag tänker att det kommer lösa sig med rummen längre fram. Antingen får den ena ta lekrummet och så gör vi det till sovrum och så får den andra ha kvar rummet i källaren. Eller så flyttar vi ner gästrummet i källaren så har barnen sina sovrum där uppe. Eller så flyttar jag och Paula upp i lekrummet och så får barnen ha källaren för sig själva. Men det känns som att det ligger rätt långt fram så jag är inte bekymrad helt enkelt =) I dagsläget ligger dom ofta och sover i samma våning i sängen och har överlag rätt kul med varandra. Bra att ta tillvara på så länge det varar!

Självklart är det OK att låta barnen dela rum. Jag tycker inte du behöver känna nån press över att barnen får dela rum. Tror inte dom kommer få men för livet av att behöva dela rum med sitt syskon, det är snarare bra att dom får lära sig samsas, dela med sig och allt det där. Tänk förr i tiden när man bodde en hel familj i ett rum liksom. Jag tänker att det egentligen tidigast blir ett eventuellt problem när dom kommer upp rätt mycket i ålder och vill ha vänner som ska sova över/börjar vilja ta hem pojk/flickvän osv. Så om ni kan bygga ut inom 10-12 år kanske det är nice för dom men samtidigt inte ett måste heller. Med tanke på att du skriver att rummet är så rymligt att dom inte behöver trängas kanske ni kan ”dela av” det med någon bokhylla eller så längre fram också. Men ja, stressa inte upp dig över det helt enkelt. Tillökningen (grattis!) kommer säkert sova mer er kommande år och 1åringen håller sig säkert också till er om nätterna om era barn påminner om våra. Sen kommer dom vara så tighta i åldern att dom säkert har kul ihop och vill vara nära varandra.

Vad säger ni andra – delar era barn rum eller kör ni eget till alla familjens medlemmar? 

Kommentera

  1. Emma

    Våra barn delar också rum, den stora fyller 4 strax och den lilla är 2,5 år. Det funkar kanon, dock kommer båda barnen in till oss (eller mig då mannen jobbar natt) varje natt. Men det är bara mysigt. Dom ska dock få varsit rum när vi flyttar från vår 3:a till hus. Men jag kan tänka mig att dom kommer vilja sova tillsammans i början ändå 😊

  2. Anna

    Våra barn har varsitt rum och ett lekrum. Tycker det är smidigast men det är för att vi har ett stort hus. Skönt att de har sin space när dem behöver det men ändå ett gemensamt rum också för lek o bus.

  3. Therese

    Vi har två barn, 4 och 2 år. När minsta va bebis sov hon hos oss och äldsta i eget rum. Efter att båda va sjuka i vintras och sov tillsammans med oss i vår säng så har dom sovit med oss fram tills för någon dag sedan. Nu har vi en våningssäng, en som är 120 bred på undre bädden och 90cm uppe. Och dom vill sova tillsammans i den större. Somnar den ena tidigare än den andra så frågar dom alltid efter varandra och vill sova tillsammans.
    Jag tänker som Hugo, att dom kan ha behov av varsitt rum när dom blir äldre, men det är många år kvar tills dess. 🙂

  4. Carro

    Mina barn ska först nu få egna rum, 9 och 12 år gamla. De har haft en enorm trygghet av varandras närhet (båda lite mörkrädda osv). Deras nuvarande rum har vi tidigare delat av med draperi för att man ska kunna stänga om sig. Har funkat fint hittills. För framför allt små barn är närheten till föräldrar och syskon jätteviktigt. Tycker vi har bråttom i Norden att få in barnen i eget rum. De flesta små barn är inte intresserade av att vara själva, då de behöver känna närheten till anknytningspersonerna. Och visst kan det finnas små barn som somnar själva i eget rum från start, men om en bebis inte kan eller vill det så är det inget konstigt.

  5. Annica

    Mina tre barn (5, 4 och 2 år gamla) delar rum alla tre. Och detta har de gjort sedan de föddes typ. Eller ja, de har bott ungefär halvåret inne i vårt rum när de var nyfödda (den äldsta i ett år). Men de får alltid komma över till oss på natten om de vill och oftast vaknar vi upp på morgonen med minst två flickor i sängen. Helt underbart!

  6. Elin

    Våra barn , fem och tre, delar rum och har gjort sedan start. När killen kom hmboddenvi i en tvåa , nu bor vi stort och det finns utrymme för att ha egna rum om man vill det, men ingen av dom har ena frågat. Så skönt att ha alla leksaker i ett rum och som Hugo skrev, att dom får lära sig samsas 🙂

  7. Sanna

    Jag har bara ett barn hittills, så här hemma har dottern som fyller 11 år snart eget rum. Det är något jag själv alltid har haft också som ensam tjej ibland syskonen. Jag drömmer dock om fler barn men har inte mött den rätte än, så när det väl blir aktuellt lär dottern troligtvis vara i tonåren. Det gör att det troligtvis inte kommer vara så aktuellt att vilja dela rum.

    Hade jag dock haft två eller fler barn i jämngammal ålder så hade det helt klart varit ett alternativ att dela rum.

  8. J

    Mina barns sovvanor är så olika så vi måste ha dem i olika rum. Önskar de kunde sova i en våningsäng och ha det andra rummet som lekrum. Vi försökte få dem att sova i samma rum men en kväll hörde vi oväsen från deras sovrum, då stod lillsyrran och sågade (leksaksmotorsåg med ljud) på storsyrran som försökte sova. Då gav vi upp! 😄

  9. malin

    Hej !

    Jag delade rum med min syster fram till att jag var 15 âr, min syster 11, för att vi helt enkelt inte hade flera rum i huset sâ ingen av oss funderade nâgonsin pâ det ! Nu har jag själv 5 barn och de har alla egna rum,för att vi râkar ha sâ mânga. Kanske vill de dela längre fram och dâ fâr de göra det !

  10. Sara

    Jag har två barn och de har varsitt rum, med en dörröppning mellan rummen. De drar med sig leksakerna in i varandras rum och leker mest tillsammans.

    Jag och min lillasyster delade rum när vi var små. Vi fick egna rum året jag fyllde 6 eller 7 😊

  11. Agnes

    Jag delade rum med min bror fram tills jag var 10 tror jag, gick jättebra och vi ville alltid hänga med varandra ändå så det var bara roligt. Alla känner bäst själva när det är dags för separata sovrum tycker jag. 🙂

Visa alla 13 kommentarer
Dagens fråga

När man tappar jag:et och blir ”vi”

”Hej!
En allmän fråga.
Någon sa en gång att det aldrig är bra att förlora sin egen identitet i ett förhållande, mao när ”jag” blir ”vi”.
Jag ser på Paulas blogg att ”vi vill göra om köket, tapetsera om sovrummet och byta ut färger på planscher och kuddar i vardagsrummet. Vill verkligen ”vi” göra det eller är det ”jag” som vill göra det?
Hur ser du på det. Är det bra eller dåligt? Är det lättast/bekvämast att forma sig till ett ”vi” i ett förhållande eller ska man kämpa för att behålla sin egen identitet?”

Hehe, helt ärligt i just det här exemplet är det nog Paula som är den drivande delen i att vilja göra om hemma. Jag tycker vi har det snyggt som det är men har heller inga problem med att uppdatera lite. Om Paula ville börja riva ut köket för ett nytt hade jag fått hjärnblödning och ont i plånboken men lite nya planscher, kuddar och en tapet är ju rätt lätt fixat så kör på. Jag trivs i vårt hem och det är till största delen Paula som roddat med inredning, så länge hon vill fixa med det kan hon få säga ”vi” när hon menar ”jag”. Om hon skulle kräva att jag skulle vara delaktig i alla färgval etc. skulle jag nog säga att det är du som vill göra om, inte vi. Om ni hajar vad jag menar.

Men för att svara på övriga frågan så skulle jag säga ”både och”. Jag tycker det är viktigt att behålla sin egna identitet och göra det man själv tycker är kul. Det är viktigt att ge den andra partnern utrymme i relationen för egna intressen och drömmar. Jag tycker om golf, exempelvis. Det är min egna grej. Visserligen skulle jag inte ha nåt emot om Paula ville köra lite hon också men jag skulle inte vilja att hon började med det för min skull för att ”vi” absolut ska göra det ihop. Jag tycker att vi är ganska bra på att ge varandra utrymme att vara Hugo och Paula i förhållandet och inte bara ”vi”. Vi har våra egna träningstillfällen, vi drar på resor var för sig ibland, vi kör AW:s med polare och ja, vi ser till att båda får sina behov tillfredsställda helt enkelt. Sen är det ju nödvändigt att forma sig till ett ”vi” när man startar familj ändå, till en viss del. Det går inte att hålla kvar i sin egen identitet på samma sätt när man är farsa och äkta make. Jag kan inte komma och påstå att jag kan göra vad jag vill utan att kolla med Paula för det måste funka rent logistisk med barnen och livet helt enkelt. Så visst blir det en hel del ”nej, vi ska göra XX” men det innebär ju oftast hela familjen och inte bara vi vuxna. Det ser jag dock inte som att jag gett upp min identitet utan som att min identitet har breddats och inkluderar fler områden. Jag är inte bara Hugo. Jag är Hugo, pappa, man (snart men ni fattar), chef, kollega, son, bror, kompis m.m. Och dom viktigaste delarna i min identitet är ju dom 3 första.

Så kort sagt, jag tycker absolut man ska behålla sin identitet i ett förhållande och ha sina egna intressen men det kan man göra samtidigt som man är ett ”vi”. Väljer du att leva i en relation väljer du ju också att alltid ha någon att förhålla dig till.

Kommentera

Dagens frågaEkonomi

Rätt att bloggare tjänar mer än sjuksköterskor och lärare?

”Tycker du att det är rätt att exempelvis bloggerskor, youtubers osv får högre löner än de vettiga jobbet såsom handverkare, sjuksköterskor och lärare? Intressant inlägg om du vill surra om det! Jag tror och till viss del vet att det är därför så många får hat i just den här branschen , utan lärare hade inte samhället fungerat, utan läkare hade folk dött var och varannan dag, utan hantverkare hade vi inte haft någon bostad. Men ändå ska folk som sitter och bloggar om sitt liv tjäna kosing medans vettiga jobben har piss lön.” 

Rätt och rätt. Jag säger inte att det är rättvist men samtidigt tycker jag det är rätt att utbud möter efterfrågan – tydligen finns en stor efterfrågan på bloggare och youtubers. Dom finns för att folk vill konsumera bloggar och youtubers och dom har gjort något för att folk att börja följa dom. Som läsare/tittare får du oftast konsumera det helt gratis. Företag ser det som en bra marknadsföringsplats och priserna sätts därefter. En helsideannons i DN kostar väl över 100 papp och då kommer majoriteten av dom som läser tidningen bläddra förbi den. Annonsering hos en nischad profil kan ge dig direktkontakt med en specifik målgrupp och du kan dessutom få exakt mätning av hur många som nåtts, hur länge dom tittat, om dom klickat vidare etc. Är det rimligt att den profilen som byggt upp ett stort följarskap får betalt för marknadsföra företag direkt till kund? Ja det tycker jag. Och jag tycker det är rimligt att det är prisbilder som är relaterade till den faktiska spridningen och värdet i marknadsföringen för företaget. Viktigt att poängtera tycker jag är att lönen som går till exempelvis bloggare kommer från privata företag och inte från någon statskassa. En bloggares lön har inte tagits från en del av sjuksköterskans. Borde fotbollsspelare tjäna så mycket? Hockeyproffs? Golfspelare? Artister som turnérar och släpper låtar? Skådisar som gör filmer som underhåller 1,5 timme? Finns gott om yrken som inte behövs för att samhället inte ska kollapsa men ändå tjänar svinigt mycket pengar.

För den sakens skull ska ju självklart jobb som lärare, läkare, hantverkare och sjuksköterskor också få vettigt betalt men jag är inte tillräckligt insatt i dels vad en hantverkare tjänar (så dåligt är det väl inte?) vs. en sjuksköterska och dels vad för kvalifikationer som krävs för yrkena i sig. Sen tycker jag väl överlag att jobb som kräver en lång utbildning och med det studielån m.m. självklart ska få lön för mödan. Jag har hört att sjuksköterskor och lärare har för dåligt pröjs men att läkare och hantverkare fick pisslön var nytt för mig.

Överlag tycker jag väl att prestation ska påverka lönebilden och att man ska kunna jobba upp sig lönemässigt. Hajar att det kanske är svårt när man jobbar kommunalt eller statligt där det är en icke-vinstdrivande verksamhet som ska betala ut pengarna som då kommer från skatter osv. Om man är missnöjd med den lönen man får där kan det ju vara en lösning att jobba inom privat sektor för att kunna påverka lönen mer, där är det oftast utbud och efterfrågan som styr.

Skulle blivit golfproffs – fan vad med cash man hade haft då

Kommentera

  1. Kim

    Tycker det är mycket gnäll. Är man inte nöjd så gör något annat? Jag jobbar på terminal 18:00-03:00 söndag-fredag. Jag har lördagarna ledigt & träffar väldigt sällan min familj som bor 12 mil ifrån. Jag får ut mellan 30-35.000kr varje månad. Är det jobbigt & slit? Klart som fn att det är jobbigt & jag har fått stora problem med både rygg & handleder. Men jag älskar mitt jobb & så länge jag orkar & får så kommer jag jobba övertid.
    Gillar man inte lönen? Byt jobb. Finns massor med terminaler som söker medarbetare 👍

    1. lovisa

      Tänk om all exempelvis all vårdperson tänkte så ” Är inte nöjd så jag gör något annat ”
      Visste du att fler personer sökte in till paradise hotel än lärarhögskolan?
      Tänk snälla först och tala sen. Kolla upp hur stor brist det är inom dessa yrken samt vad lönerna ligger på.
      Detta gäller folks framtid samt liv och död. Det är flera års utbildning och de har knappt råd att åka utomlands/resa med sina barn.
      Man vill hjälpa, man vill finnas till, man vill att alla ska få en utbildning och ett värdigt liv, man gör inte detta för en själv utan för vårat land. Egotrippade människor…

  2. Lisa

    De farliga med bloggvärlden är att lönen inte är en säkerhet för frantiden och ni kommer inte tjäna dessa pengar till ni går i pension. Utbildar du dig så har du ett jobb med säker inkomst och kan tjäna som läkare 200.00 i månaden och vara stolt över dig själv att du hjälper andra människor och klarat en tuff akademisk utbildning med massa möjligheter till att tjäna mer en vad en bloggare gör. Hade jag varit en känd bloggare hade jag studerat vid sidan av inte tagit studielån och den dagen bloggvärlden rasar har jag ett yrke att luta mig tillbaka till med en säkerinkomst. Väldigt viktigt att tänka på detta när man har barn.

  3. Mallas

    Är kurator på en kommunal skola. Jobbar 100% och får ut strax under 20k efter skatt. Jag har ca 800 elever på min tjänst. Det sticker i ögonen ibland när jag hör vad en influencer tex. tjänar. Jag klarar mig bra på min lön och är rätt nöjd ändå. Men det är slitit jobb och mycket att göra emellanåt. Ibland hade jag nog tyckt att det var rätt skönt att göra samarbeten, fota outfits, resa och äta gott varje dag och tjäna minst dubbelt så mycket. Det tar på krafterna att bygga starka barn istället för att lappa ihop trasiga vuxna, men det är värt allt arbete i slutändan ändå. Känns fantastiskt att göra skillnad varje dag!

  4. Martina

    Var tacksam för din lön eller ni andra som har en hederlig ”arbetarlön”, Jag har gått på bidrag sedan 2010 då jag tog studenten med undantag ett år, eller någon månad hit och dit med lön. Nu lever jag än en gång på bidrag men längtar(nej, det är att ta igen, det är nödvändigt ont att försörja sig och bli självständig, som om har något val) tills jag troligtvis börjar ett nytt jobb. Men det är en droppe i havet om man inte arbetar heltid, arbetar ihjäl sig för att försörja sig själv på heltid, något som jag aldrig kommer mäkta med.Var tacksam för din lön på 20.000 för arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer får knappt pengar så dom överlever, har råd med mat eller hyran. Så en dålig lön? Enligt vem? Ni som gnäller: kan roa er, köpa hus/lägenhet, betala hyran, resa, ha råd med mat, vatten/el, kläder, diverse saker som man använder i vardagen och lyxa till det i vardagen.

    Framförallt slipper ni oroa er ständigt för ekonomi, hur den ska gå ihop, hur man som arbetslös, med en funktionedsättning hindrar en från att arbeta heltid ska klara framtiden, den ekonomiska pressen i samhället. Nu talar jag bara för mig själv. Hur dålig start i livet kan man få, när man ständigt behöver oroa sig strida för att få rätt hjälp och stöd för att ens kunna ha möjlighet till en inkomst ,försörja sig.

    1. Frida

      Fast som jag, 25 år och slitit som ett djur trots psykisk ohälsa och tagit mig till en sjuksköterskeexamen, ska jag vara nöjd med min låga ingångslön bara för att andra är sjukskrivna. Allt är relativt. Man kan inte säga ”var nöjd för andra har det såhär eller såhär”. Alla gör sin egna resa och strävar efter egna mål. Jag nöjer mig inte med den lönen jag har nu, trots att jag vet att folk har det sämre.

      1. Martina

        Jo, förstår att man inte alltid kan tänka ”Jag får inte klaga för andra har det värre” men det är principen. Kan man försörja sig, ha råd med dom mest banala saker i livet ska man skatta sig jävligt tacksam. För uppenbarligen har ni råd med boende, mat för dagen och diverse andra saker, roa er.Saker som du eller andra tar förgivet. Alla har inte den möjligheten, inte ens har en inkomst eller ett arbete att gå till varje dag överhuvudtaget. Och om du är så förbannat missnöjd – gör något åt det, du är din egna lyckas smed. Och ja, jag har gjort allt i MIN makt för att ändra på min situation men det är inte lätt med dom förutsättningarna jag föddes med, en svag utvecklingsstörning som hindrar mig från att orka, hög stresskänslighet som är det motsatta vad en arbetsgivare söker så valmöjligheterna, arbetena minskar eftersom det är ett krav att vara stresstålig, kan hantera många saker samtidigt i dagens samhälle.

      2. Majja

        Man ska absolut inte vara nöjd bara för andra är sjukskrivna och pensionärer. Med mina kassa lön som sjuksköterska/röntgensjuksköterska kommer jag inte heller ha råd att betala min hyra när jag blir pensionär. Så nej tack. Alla inom vården ska klaga höja sina röster så mkt det bara går det ska bli förändring. Annars står landet där och inte har folk som vill utbilda sig till dessa yrken.

        1. Martina

          Nej, kanske inte men man kan skatta sig jävligt lycklig eftersom många går på knäa, inte har någon inkomst överhuvudtaget. Det tror jag att ni gör. Har ni med en inkomst klarat er hittills kommer ni klara hyran även när ni är pensionärer, förutsatt att ni inte väljer en flashig lägenhet med en dyr hyra.

          1. Frida

            Fast det handlar inte om att man inte är tacksam, man kan vara väldigt tacksam och ändå vilja sträva efter bli duktigare. Varför ska min framgång bromsas för att alla inte har samma förutsättningar som mig? Jag är svintacksam över mitt liv, mitt jobb men jag är också en person som alltid vill nå längre och jag förstår inte varför folk ska ge mig dåligt samvete för att jag vill det, för att det finns folk som har det sämre..

  5. Lina

    Rätt och rätt. Det är bara så vårt samhälle ser ut, tyvärr.
    Känns fett hemskt och plugga 5 år för att bidra till ngt vettigt i samhället och tjäna 30 efter skatt (om man sliter extra och jobbar privat dvs) medan en annan tjänar det dubbla för att dem var med i paradise hotel hahah tycker det säger ganska mycket om vår skeva och ytliga värld.
    Fler söker till PH än lärarhögskolan. Finns ingen substans i världen längre.

    1. Prisonbeauty - En kreativ skönhetsblogg om drogmissbruk, kriminalitet, fängelse och livet efter

      Å andra sidan har ju alltid kändisar med kreativa yrken tjänat mer än Svensson men det är då å andra sidan en mer osäker bransch.

      Såklart skevt atr fler söker PH än lärare, säger ju en del om hur bekräftelsekåt världen är. Men att klaga på ex. influencers lön är ju att indirekt klaga på det som underhåller en. Och underhållning, kultur och det vi gör för återhämtning i form av ex. Youtube och bloggar är ju på sitt sätt en viktig del i våra liv. Tänk om det inte fanns någon underhållning, hur skulle vi må då? Tycker inte det är fair att jämföra yrken på det här sättet, vi behlver ju underhållningen för att få balans i vardagen och livet i sig.

    2. Josefine

      Så jävla skumt sätt att resonera på ”det är så vårt samhälle ser ut”, som om det skulle vara rätt bara därför och något som man inte kan göra något åt?

  6. Sara

    Jag tycker absolut att ni ska ha betalt för erat jobb, men jag håller med om att de som jobbar med livsavgörande arbeten borde tjäna mer!
    Vårdpersonal har så dålig lön att många väljer att avstå från att studera till det, vilket i sin tur leder till sämre vård, längre köer och sämre arbetsmiljö för de som jobbar. Det är bara ett av alla exempel som finns…

  7. Annica

    Ni gör ju absolut väldigt mycket för era jobb – trots allt. Och ska självfallet ha lön för mödan.

    Men här är ett exempel.. Jag är en undersköterska med 5 års erfarenhet av vårdarbete, jag har nu (inom kommun) 21.300 INNAN skatt, på en heltidslön. Jag jobbar dock 82% just nu pga det är det vikariatet ligger på. Så, med OB, efter skatt, osv så ligger jag på drygt 14-15 tusen ut efter skatt. Med tanke på att min make är egenföretagare där han som mest kan ta ut 20.000 kr (efter att ha lagt undan lika mycket till alla avgifter runt omkring) så har vi en inkomst på 35.000 – om vi har tur. Vabbar jag, som man ju måste med småbarn ibland, ligger jag lätt på 10-11 tusen efter skatt en månad. Och det är på tok för lite för en undersköterska som ju jobbar med människor i slutet av deras liv. Jag jobbar extra pass så mycket det går och helt enkelt stressar ihjäl mig på jobbet för de som bor där. Jag vill verkligen att de ska må så bra som möjligt. Jag anser att yrken där man har… livsavgörande sysslor, såsom vårdyrken, läraryrken ska ha rikitigt förhöjda löner. På minst 10-15 tusen extra i månade.

  8. My

    Du vet att sjuksköterskor/barnmorskor i snitt tjänar 28 tusen efter skatt / mån. Där har du 3-5 års studier med studielån, och en kass arbetsmiljö.

      1. M

        Jag är barnmorska och tjänar 29000kr FÖRE skatt, inte efter. Och efterfrågan och tillgång? Det behövs mer sjuksköterskor och barnmorskor -tro mig efterfrågan är hög, skyhög. Jag arbetar kl14-22, sen dagen efter 7-16. Jag arbetar helger, nätter, storhelger. Nu har jag inga barn men av erfarenhet av mina kollegor vet jag att det är jäkligt svårt att få ihop det med dagis och annat. Vårdpersonal offrar ofta mycket av sitt familjeliv, stressar för att vi är underbemannade och sedan tjänar vi inte så himla bra. Jag säger inte att jag tjänar dåligt men jag har ett livsviktigt jobb där löneutvecklingen är i princip obefintlig. Om all vårdpersonal slutade skulle det vara rent samhällsfarligt. Vårdpersonal arbetar med människor, vi får inte göra några felsteg, vi får i princip inte vara mänskliga och ha behov så som att vi behöver gå på toa eller äta och vi ska vara tillags alla vi möter. Jag älskar mitt jobb, jag brinner för kvinnor som ska föda barn eller som har fött barn men jag förstår alla mina kollegor som slutar. Arbetstiderna, stressen och oförståelsen för vårt tuffa yrke tar knäcken på oss. Pengar är inte den bästa lösningen, vi behöver bättre arbetsförhållanden men lite mer lön borde vara ett delmål i att vårdpersonal ska få det lite bättre – kanske för att ha råd att gå ner i procent för att hinna med sina egna barn.

        1. Janet

          Tycker ni att 29 tkr efter skatt är lite ? Hänger inte riktigt med , jag jobbar som rörmokare och får ut ca 21 efter skatt.. i min värld är inte 29tkr lite pengar , och om det är vad man tjänar förstår jag inte riktigt vad det gnälls om, menar absolut inget illa eller så, bara dåligt insatt i ämnet.

          1. Annie

            Fast de som arbetar inom vården skriver ju att de tjänar 29000 innan skatt och får då kanske ut ungefär samma summa som dig. Då har de även pluggat i x antal år..

          2. Janet

            De flesta handverks yrken har 3 år studie, och 3års praktiskt studie innan man är ” vanlig” arbetare , vill man sedan klättra högre är det fler år som ska läggas till. Så då ligger alltså byggnads och vård ganska lika. Tycker däremot facket ( vårdanställda) ska satsa på bättre villor, mer resurser osv än lön.

          3. Sara

            Fast under er praktik har ni ju lön, inte fullt betalt men en viss procent. Det har man inte när man studerar på högskolan 😏

          4. Jenny

            3 års utbildning? Hantverkare blir man ofta behörig på 3årig GYMNSIEutbildning. Vi sjuksköterskor har självklart gått 3 år på gymnasiet, sedan 3 års högskoleutbildning.

            Sedan att sjuksköterskor tjänar 29 efter skatt är bullshit, eller jo det kanske stämmer med tanke på alla extrapass vi blir tvingade/inbeordrade att ta pga sjuksköterskebrist.. men det innebär ju också att vi jobbar över 100%.

          5. Mikaela

            Det är lite i förhållande till det vi vårdpersonal gör.Utan oss riskerar människor att rent ut sagt dö.Vi jobbar i de flesta fall helger och storhelger,tidiga mornar,långa dagar,sena kvällar och nätter.Så ja 29 000 INNAN skatt för en sjuksköterska är lite i förhållande.

  9. Leoni

    Just skådisbranchen kan jag dock tycka förtjänar sina löner, visst att själva slutresultatet ”bara underhåller 1,5h” men de flesta filminspelningar tar upp till 1 år att spela in och kräver MYCKET tid av skådisarna att lära sig manus, vara på plats även när deras scen inte ens spelas in, långa arbetstimmar samt även nätter ibland.

    Annars håller jag med om vad du säger!

Visa alla 30 kommentarer
Dagens frågaTräning & kost

Hur mår Paula egentligen?

Fick en kommentar häromdagen som ville att jag ska intyga att Paula mår bra. Att det känns som att hon tagit träningen och kosten för långt med ”nyckelben som sticker ut och insjunkna kinder… samt inga bröst”. Kommentaren var inte skriven elakt och har säkert omtanke i sig men ja, alltså, vad väntar man sig att jag ska svara?
”Jo Paula har tagit det för långt och mår skitdåligt men äh, det är upp till henne och jag tycker det är helt OK”

Det är klart Paula mår bra. Hon har fått mer energi och känner sig piggare än på länge, hon har slutat med kostschemat och äter goda grejer men tänker på annat sätt kring maten (ja, jag vet att ni är flera som har svårt att tro det men hon äter ju mer regelbundet nu än förut) och hon har en genuin glädje i att träna och röra på sig vilket även leder till att vi tränar ihop och har det kul ihop på det planet också.

Ja hon har tappat fett på kroppen vilket gör att exempelvis nyckelbenen syns mer men hon har också ökat på muskler vilket man kan se på magen och armarna till exempel. Runt nyckelbenen brukar det inte vara så mkt muskler så när fettet försvinner är det klart dom syns mer. Jag tycker inte Paula har insjunkna kinder. Sen är väl Paula inte känd som bloggvärldens tuttbrud sen innan heller direkt – skillnaden nu är väl att hon inte skäms så mycket för att visa sina bröst i urringningar och sånt och det tycker jag är bra. Hon är fin som hon är oavsett.

Jag vet att folk redan kommenterar hos Paula om det här med träning och vikt men jag tycker det är konstigt att folk nu vill att jag ska kommentera Paulas mående. Det är min blivande fru och om jag skulle märka att något inte stod rätt till skulle jag självklart agera (dock inte i blogginlägg om det). Hon leker med våra barn hela dagarna, tränar, äter och har roligt. Hon isolerar sig inte på gymmet i timmar på löpbandet utan lever på ett hållbart sätt. Om jag fick känslan av att det går för långt på något sätt är det klart jag skulle ta upp det med Paula och försöka ”sätta stopp” – lovar.

Kommentera

  1. G

    Hugo, om något så har hon ju bara blitt ännu sexigare – 11/10.

    Om någon jävla idiot, förmodligen något fetto som ligger och latar på sofflocket och som inte förstår NÅGOT kring kost/träning/välmående, säger något annat så ska det bara ignoreras. Eller så ska det spåras IPadress och sättas yxa i dörren.

  2. Nadja

    Paula är så himla himla fin o förstår inte varför folk alltid måste klaga. Är man större så klagar dom o är man tunn så klagas det oxå. Tråkigt! Hon har definitivt inte insjunkna kinder, dummaste jag hört. Hon ser hälsosam ut och strålar verkligen!!☀️

  3. Olivia

    Brukar folk ställa dessa frågor till dig Hugo? Det känns så himla typiskt att det blir fokus på kvinnan så fort någon misstänker typ ätstörningar eller en osund relation till träning. Förstår att det ligger någon slags välmening i att kommentera det. Men sen samtidigt, ifall det nu hade varit så, hur hade en kommentar på bloggen gjort saken bättre? Och det finns ju ätstörningar hos män också?

  4. Josefine

    Måste säga det att Paula är fruktansvärt snygg och utstrålar något otroligt! Att inte ha några bröst är så jäkla snyggt, snyggare än stora meloner som hänger ivägen. Säger en tvåbarns mamma till en annan! Kör på båda två! Kärlek

  5. Jennie

    Som sjuksköterska kan jag förstå folks ”oro”.. detta är nog nackdelen med att vara offentlig… ni får reda på allas tankar och tyckande… när man inte är offentlig ”tycker” folk saker om än… fast bakom ryggen..
    Ortorexi är en diagnos som blir allt vanligare… och visar man tecken så kommer folk att reagera… men som många skriver.. säkert mycket avundsjuka då många människor saknar karaktär att göra de Paula gjort… men också säkert många som har oro… jag måste erkänna att jag blev ”orolig” men de kan mycket väl va en yrkesskada…

  6. Johanna

    Dom är bara avundsjuka på din blivande vackra fru! Hon är en av få i influenser jag följer sen flera år för hon är så jävla FEEL GOOD hela hon 😍👊🏻

  7. Malin Helsingborg

    👏🏻👏🏻 Jag måste bara säga att Paula vilken pang brud du alltid varit. Har följt din blogg några år nu och gud vilken glöd du har. Det har fått även mig att kämpa och försöka bygga lite muskler, dock inte lätt när man är ensamstående och jobbar samt har en 3 åring, om inte du har några tips :)? Och ännu en gång muskler är snyggt och sexigt trotts du va de innan men lite glans på kanten nu:) Tack Paula för en otrolig blogg💕

  8. Therese Andersson

    Men jag är så sjukt jäkla avis på dig som får gifta dig med den där fantastiskt vackra kvinnan. Det är få som utstrålar sin personlighet så som hon! Det är inte omtänksamma kommentarer, det är ren avundsjuka!

  9. Jenny

    De som beter sig illa mot er och skriver elaka kommentarer är definitivt nya idioter till läsare som fått en helt skev bild av era personligheter och sedan bestämt sig att deras bild är den rätta. Vi däremot, som följt både dig och Paula i många år, vet och har sett hur era härliga personligheter speglar sig i era bilder, inlägg osv. Ni är så äkta, vettiga och bra människor och föräldrar med sunt förnuft som är YTTERST ovanligt nu för tiden… Ni är grymma!

  10. Jenny

    Förjävligt att folk ens skriver så om andra människor. VAD paula har för privata problem eller ni som familj har vi som läsare INGET med att göra.

    Hon ser asstark ut, ser fram emot att se henne i gladiatorerna!

  11. P

    Bra svar Hugo, ni är grymma! Mycket avundsjuka.(jag är också lite avis, ni verkar så mysiga, roliga, snygga osv osv😁)

  12. Martina

    Fast det kan ju pågå inom stängda dörrar, inget du ser eller märker av. Den mest normala, glada kan drabbas av ätstörningar eller andra psykiska problem. Inget elakt i detta men vet att det går att dölja bra eftersom det finns i min omgivning.

    1. Linda

      Medhåll, lyckades dölja mina ätstörningar länge för både min man och min familj. Jag kom undan otroligt länge med både ett osunt träningsschema samt osunt ätande.

      Jag säger inte Paula skulle vara ätstörd eller ha problem med träningen (tycker hon ser stark ut 💪🏻) men att det faktiskt är mycket möjligt att lyckas maskera vissa beteenden även för nära o kära.

    2. Kristin

      Jag är så förundrad över hur folk orkar lägga ner tid på att jämföra sina egna erfarenheter med andras verklighet.
      Han har precis skrivit ett svar, där han också skriver att vore det annorlunda skulle ingen som läser hans blogg får reda på det iaf. Låt dem vara! Omtänksam? Ja säkert med en god tanke, men åååå vad jag skulle ledsnat på alla dessa bryderier!
      Inget av det man ser på Paula är varken sjukt eller skadligt! Hon har varit målmedveten och bestämd! En stor eloge, det är fan jobbigt att göra livstilsändringar!
      Skulle jag dessutom gifta mig skulle jag oxå vilja se så fin ut som jag bara kan! Låt dem vara!!

      1. Martina

        Jo, men lika väl som man kan vara överviktig, ha en ätstörning som ”tjockis” kan man även ha det om man är hälsosam. Och det ligger ingen avundsjuka i min kommentar, utan i all välmening. Även den mest glada, hälsosamma kan ha en ätstörning som smal, lever hälsosamt kan ha ätstörning eller psykiska problem. Det är fakta. Påstår inte att hon är sjuk, men det kan pågå mycket bakom stängda dörrar, även den bästa utan att ens nära & kära har någon aning.

        Och det är inte tal om någon bröllopsform utan tajta till sig inför Gladiatorerna. Paula påstår ju i var och varannan inlägg att hon är nöjd och duger precis som hon ser ut.Men hennes handlingar säger annat. Vad händer med att man duger som man är?

    3. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Ja men om det nu vore så skulle det nog synas snabbare för mig eller Paulas mamma exempelvis än för bloggläsare som aldrig träffar Paula utan bara följer bloggen. Paula skiter i träningspass när hon inte pallar eller vill göra något annat, hon äter bra mat, hon tar en glass osv. Återigen, jag hajar att ni kanske menar väl men jag tycker det är skevt att bara för att Paula satsar på träning och kost ett tag börjar folk skrika om ätstörningar.

      1. Malin

        Yes, det var jag som skrev kommentaren. Du har helt rätt, jag ser bara era liv genom era bloggar. Jag har alltid tyckt paula är oerhört vacker, lovar. 🙂 Varför är det så konstigt att man frågar den som står henne allra närmast att bekräfta att hon mår bra. Fattar nada. Det var bara rent instinktivt, var genuint oroad för jag har ju följt paula och dig så himla länge och när hon dyker upp med en superdeffad kropp, så är det klart man blir lite chockad. Lite fundersam. Bra, då har vi fått det ur världen. Paula har tagit träningen till en ny nivå, har följt kost-schema men har nu slutat med det och äter ”goda grejer” 😉 Tack! ♥

        1. Väljer att vara anonym

          Hmm….

          Absolut att man ska ta ätstörningar på allvar, MEN, vi lever faktiskt i ett modernt samhälle där det går att få mat på en fingerknäppning. Jag säger inte att det är fel eller så. Men att man faktiskt har den här tillgången till mat och bakelser och allt, är ett privilegium…… Efter vissa saker som jag har gått igenom i mitt liv, har fått mig att inse vad verklig lycka är….Och verklig lycka behöver inte betyda mängder av mat och ”goda grejer”….Det kanske betyder kostschrma och träning. Saken är den, att det inte behöver vara fel. Det är fel i det här samhället vi lever i. Där man har tillgång till allt och lite till.
          Men att känna välmående kan innebära olika saker för olika människor. Jag anser: det är ingen synd att välja en annan väg. Och jag anser även: det är ingen synd att vara smal.. Och jag anser även: det är ingen synd att vara deffad.. =)

          Lite som munkarna inom buddhismen…. Och nunnor, dom ber hela dagarna, och dom lever knapert. Jag kan förstå varför…

Visa alla 24 kommentarer
Dagens frågaTräning & kost

Vad gör jag för fel?

Hej Hugo!
Har ett tränings relaterat problem som jag hoppas du kanske kan hjälpa mig med.

Jag har aldrig varit någon träningsperson och kan inte påstå att min kost varit överdrivet bra, har klarat mig med vardagsmotion etc. Men nu när man börjar bli lite äldre (är 28) så har jag gått upp ca 5kg och känner mig bara som en degklump utan energi.
Hur som helst, dom senaste fyra veckorna har jag kommit igång ordentligt med träning. Kör 5 pass i veckan direkt efter jobbet. Mån+tors armar/axlar, tis+fre ben och rumpa och ons enbart cardio. Börjar alla pass med 15 min uppvärmning (springa, roddmaskin eller stegmaskin) och avslutar alltid passen med 2-3 magövningar. Snittar ca 1 timma i träningstid.
   Jag har börjat äta på regelbundna tider (frukost 830, lunch 12.30, middag 17.30), dragit ner på alkohol och kolhydrater. I snitt dricker jag alkohol två gånger i veckan och det slinker ner en och annan efterrätt + snacks på helgen. Sover 8 timmar per natt.
   Efter 4 veckor ser jag i princip INGA resultat vilket gör mig så ledsen och känner att jag tappar motivationen. Märks varken på kläder, vågen eller generellt när jag jämför före och efter bilder. Det jag fokuserar mest på är att få mer tränade/mindre armar och tighta till resten av kroppen. Vad gör jag för fel?! Ska jag skippa styrketräningen och bara köra cardio? Bara äta frukost+middag? Tar tacksamt emot alla tips eller förslag för just nu känner jag nästan för att ge upp, vilket känns tråkigt då jag känt mig så stolt att jag kommit igång med träningen och ta hand om kroppen!
   Jag är 28 år, tjej, 165cm och väger 60kg.
Tacksam för svar!! Kram Sofie

Först och främst så reagerar jag lite på att du vill tighta till dig men att fokus ligger på 5kg ner i vikt. 165cm och 60kg är bra proportioner så jag tycker inte din fokus ska vara på dom där 5 kg utan snarare muskler/hur kroppen ser ut/känns. Om du kommit igång med träningen  och ”tightar till dig” kan det vara så att du bygger muskler och går ner i fett men vågen står stilla ändå. 60 kg smal muskelfri eller 60 kg musklig ger två helt olika utseenden men siffrorna på vågen är dom samma. Så fokusera inte så mycket på vågen utan snarare hur du mår och ser ut (eftersom du är missnöjd med degigheten + energitappet).

Mina tankar om vad du ska ändra/gör för fel: 

  • Skippa alkoholen. Nu säger du inte hur mycket alkohol det rör sig om så det kan ju vara ett halvt glas vin eller en dunderfylla. Men alkohol är det sämsta för träningen och resultaten. Dels är det mycket kalorier, dels sabbar det återhämtningen och sen blir man sjukt otaggad på att träna när man är bakis. Om du vill satsa på träning och kost ett tag skulle jag rekommendera dig att stryka alkoholen helt under den tiden.
  • Måltiderna. Tycker absolut inte du ska börja utesluta måltider för mer effekt. Det kan snarare göra motsatsen för kroppen behöver energi för att orka träna och bygga muskler. Svält + träning = inte bra kombo. Om du vill ha tighta armar vill du ha muskler där och inte fett. Då måste musklerna få bra näring för det. Möjligen kan du testa periodisk fasta (det är inte att ta bort vissa måltider utan att ha större sammanhållen del fasta under dygnet och kortare del där man äter) men då är det viktigt att du verkligen håller dom och inte låter ett glas vin eller en efterrätt slinka ner på kvällskvisten. Kan vara utmanande så här på sommaren. Så ät frukost, lunch och middag och se till att få i dig något efter träningen också. Gärna protein. Om du gillar shakes och pulver kan det räcka med en proteinshake men annars kan du ha lite ägg eller något i väskan. Du skriver att du dragit ner på kolhydraterna men annars vet jag inte vad du äter – viktigt är att inte fokusera för mkt på kolhydrater tycker jag. Du behöver en viss del kolhydrater i kosten men välj gärna bra alternativ då som mättar och är fiberrika. Sen kan det vara värt att hålla koll på kalorierna. Vet att vissa hatar när man ens andas ordet kalori men om du håller dig till en viss nivå på kalorierna kommer det gå neråt. När jag har deffat har jag använd appen Lifesum som är gratis att ladda ner. Då får du ett hum om hur mkt det är i allt och kan lägga upp dina dagar. Om du verkligen vill ha snabba resultat skulle jag råda dig att slippa ”en och annan efterrätt och snacks på helgen” och kanske köra max 1 i veckan och då får du välja efterrätt eller snacks. Men som sagt – det är om du vill ha snabba resultat och känner dig besviken efter 1 månad. Tror du vinner mycket på att kapa efterrätterna, vinet och snacksen.
  • Träningen. Variera mera. Det är bra att du tränar mycket men kroppen vänjer sig lätt när man kör samma samma. Kör några fler helkroppspass där du har cardio inbakat (som crossfit – där får du exposivitet, styrka och kondition i ett) och chocka kroppen. Lägg in vila också så du inte bränner av 5 pass mån-fre och sen degar och festar på helgen. Bättre att köra varannan dag med vilodagar emellan. Vilodag betyder inte nödvändigvis att du ligger på soffan och pillar dig i naveln utan då är det bra med lågintensiv träning, typ en powerwalk på en timma. Det är inte så ansträngande men håller kroppen igång. Och som sagt, variera träningen. Kör intervaller ibland, långkörare ibland, högt tempo vissa pass och mer fokus på styrka andra pass. Om du tränar med vikter, öka vikten så du hela tiden har en utmaning. Det ska bränna i slutet – annars har du för lätt.
  • Ge det tid. Man vill ju se resultat dagen efter man börjat men om ge kroppen lite tid att komma in i det. Fokusera mer på hur du mår – känner du dig piggare? Orkar du längre stunder på gymmet? Kan du springa längre nu än du kunde innan? Det är dom resultaten som är dom viktigaste, sen kommer du se resultat på kroppens utseende i sinom tid. Låt det inte vara en quick fix du satsar all in på en kort tid utan låt det bli en livsstil och hitta träning du tycker är kul. Då kommer du vilja öka, satsa mer och komma in i det på riktigt och det är då resultaten kommer för att stanna =)

Kommentera

  1. Malin

    Tycker du att det är rätt att exempelvis bloggerskor, youtubers osv får högre löner än de vettiga jobbet såsom handverkare, sjuksköterskor och lärare? Intressant inlägg om du vill surra om det! Jag tror och till viss del vet att det är därför så många får hat i just den här branschen , utan lärare hade inte samhället fungerat, utan läkare hade folk dött var och varannan dag, utan hantverkare hade vi inte haft någon bostad. Men ändå ska folk som sitter och bloggar om sitt liv tjäna kosing medans vettiga jobben har piss lön.

    1. P

      Vad vill du att han ska svara på det egentligen? Att det är för jävligt men vad ska han göra åt det? Börja jobba som snickare istället för att slippa hatet?
      Det är politikernas ansvar att höja statusen och lönerna för olika arbeten. Ta upp den frågan där istället.
      Och du, läkare tjänar inte så jävla dåligt.

    2. A

      Är det rätt stt Beyonce tjänar mer än 7377483 läkare eller Zlatan känner mer än 7377383839393 sjuksköterskor? Vi kan inte jämföra på det sättet. Min man tjänar mer än min syster som är läkare och han jobbar 25 timmar i veckan medan hon jobbar 70 timmar typ

  2. Astrid

    Vill börja med att berömma dig för din blogg, du är sjukt inspirerande och rolig att följa! Jag är, likt dig, väldigt intresserad av träning och kost så tänkte tipsa om en grymt bra bok jag precis läst: Maten bakom resultaten av Linda Bakkman. Den är väldigt djupgående på hur man bör/kan tänka kring mat när man tränar med allt ifrån vätska till vad man behöver få i sig, när och hur mycket (kolhydrater, protein, fett, näringsämnen osv), både en vilodag och en träningsdag. Den innehåller dessutom flera goda recept. Så ett hett tips som jag tror att du skulle gilla, kanske finns den som ljudbok 😁

Dagens frågaTräning & kost

Semesterträning för småbarnsföräldrar

Hur håller man igång träningen bäst som semesterledig småbarnsförälder? 

  • Rör dig med barnen. 
    Är ni på stranden – tänk att du ska göra vistelsen till träning. Springer barnen runt, kör en tävling med dem. Sitter dom och bygger sandslott, gör lite burpees på sidan om. Plaskar ni i vattnet – kör lite spring på stället och höga knän med vattnet som motstånd. Ligger ditt barn och vilar i skuggan – dra igång lite armhävningar och situps bredvid. Försök hela tiden tänka att du är så aktiv som möjligt när du är med barnen på semestern och var inte föräldern som bara står bredvid och tittar på. Garanterat uppskattat av barnen också att du är med så det är en winwin.
  • Ta med barnen på dina rundor. 
    Kör en powerwalk eller joggingrunda ihop med dina barn. Ta med cyklar eller sparkcyklar och säg att ni ska ut helt enkelt. Visst, du kanske inte direkt kan spurta iväg på egen hand men du kan gå raskt eller jogga lite lätt/på stället bredvid dina barn samtidigt som dom också rör sig. Om du har mer än ett barn blir det mer sport eftersom dom kan sticka iväg åt olika håll och du får du kuta utav bara helvete för att rädda situationen 😂
  • Dra till gymmet 
    Jag fattar att den här kanske inte är den allra enklaste för alla men det mest grundläggande för att hålla igång träningen är helt enkelt att bara få den gjord, hur krasst det än låter. Nu när det varit 30+ grader kan det dessutom vara mer skönt att träna inomhus (om AC finns på gymmet vill säga) än ute och du kan orka mer. Deala med din partner om när det är you-time och kör bara. Passa på tidigt på morgonen innan dagen drar igång eller smit iväg på kvällen när det är dags för läggning och det inte är din tur.
  • Häng i trädgården 
    Träning behöver inte vara komplicerad och du behöver inte bygga ett hemmagym för att få till det (även om mitt är det bästa som hänt mig näst efter Paula och barnen). Om du bor i hus och har en gräsplätt kan du lätt få all träning gjord där. Ta fram något pass på Youtube som passar dig och kör efter det. Kör något pass från min bok där du bara behöver din egna kroppsvik. Investera i ett par kettlebells och ett hopprep kanske och avsätt 30 min för en genomkörare. Är barnen vakna gör det inget om dom springer runt dig – snarare skulle jag säga att det är bra att dom är med och får in träning naturligt i vardagen.
  • Spring med barnvagnen 
    Investera i en nice vagn till ditt barn som du kan ha på löprundor. Börja med lättare jogging växlat med gång om du känner att orken/konditionen inte finns där och öka successivt. Timea in det med ditt barns sovtider eller bara när det känns lägligt för en tur i vagn helt enkelt.
  • Välj omvägar 
    Träning måste inte vara specifik träning. Välj att gå och handla istället för att ta bilen och bär hem kassarna. Hoppa ur bilen på väg till badplatsen (om du har en annan vuxen med som kör bilen) och spring dom sista kilometrarna till stranden. Ta med barnen på cykeltur istället för att chilla vid poolen hela dagen. Ni fattar, tänk aktivitet i det lilla snarare än stora träningsstunder.
  • Gör det enkelt och snabbt 
    Jag tror att många kommer av sig för att man har för höga ambitioner eller tänker att man inte hinner. Skit i prestationen och sätt en tidsmall du ska följa. 15 minuter aktivitet dagligen är bättre än en 60 minuterspass varannan vecka. Sätt till exempel att du ska springa 15 minuter varje dag. Vissa dagar kanske du bara orkar gå för att du är trött och varm, andra dagar kanske du hinner 1 km på 15 minuter i långsam jogg och andra dagar kanske du har kraft i benen och passerar 2 km på samma tid. En annan dag kör du backintervaller i 15 min. Känner du efter dina 15 min att du vill fortsätta så gör det men var lika nöjd om det ”bara” blir dom där 15 minuterna.

Glöm inte: Du måste inte kunna för att börja, men du måste börja för att kunna!

Kommentera

  1. Zeynep

    Bra tips!! Jag har en fråga, Föräldrarna har precis byggt klart sitt hus och ska snart börja med att ordna tomten/gården. Jag vill gärna bygga ett litet ute gym eftersom deras hem alltid är det ultimata destinationen för umgänge för vår stora fämilj. MEN hur gör man med marken? jag tänker att är det gräsmatta kanske det slutar med en ojämn markyta efter 1-2 år? Jag tänker mig alltså ett ute gym så man kan köra tunga pass, precis som du verkar ha det på bilderna i ditt ute grym med vikter.

    Önskar dig en trevlig vecka!

Dagens fråga

En jobbig morsa

”Vi har en sexmånaders här hemma, hur mysigt som helst MEN GUD vad trött jag är. Jag är så glad att min man är den lugna stjärnan han är men jag har svårt för att inte vara avundsjuk på honom. Alltså missförstå mig rätt, jag älskar vår dotter men dessa skrik- och panikutbrott som kommer mellan varven i kombination med min trötthet och allt som ska göras gör att jag blir lite avundsjuk när han får åka till jobbet på dagarna. Där kan han sitta på sina raster och dricka kaffe i lugn och ro, under arbetet kan han småprata med vuxna människor och sedan kommer han hem till en liten tjej som ler från öra till öra av att bara se honom. Jag sitter och är trött och lite sur, luktar förstås en hel del kräks med, och känner dåligt samvete för att jag ”lämpar över” henne på honom så han får ta henne stora delar av eftermiddagar/kvällar. Samtidigt vet jag ju att han vill umgås med henne och när jag frågar har han ingenting emot det och självklart så får han tid till att slappa, se på tv, sitta vid datorn osv med men jag får ändå dåligt samvete… så det jag tänkte höra med dig om är: är jag jobbig som räcker över henne till honom när han kommer hem från jobbet? Jag brukar under denna tid gå på toaletten (ensam 🙌) och fixa hemma/laga mat/städa och sätta mig i soffan en stund.”

Kära Mammaångest! Nu har ju varken jag eller Paula haft ”vanliga” jobb med regelbundna arbetstider samtidigt som vi haft barn men jag kan ändå känna igen mig det där med ”lämpa över” så fort man kliver in genom dörren. Eller jag känner igen resonemanget och situationen överlag. Paula har gladeligen (med något lätt vansinnigt i blicken) varit snabbare än en vessla med att lassa över Molly/Leonore och fort som tusan dragit ur synhåll. Jag tänker att det är ganska rimligt agerande för precis som du säger så är jobb ett ”trevligt” avbrott från barntiden. Man får sitta i tystnad i bilen, man kan sitta och småsnacka, scrolla lite på mobilen emellanåt, ha konversationer med vuxna människor och främst av allt känner man inte ett konstant ansvar över en annan människa (om du inte jobbar som personlig assistent eller opererar någon eller sådär, då ska du nog känna ansvar över människan hela tiden du jobbar faktiskt). För det är ju jobbigt att hela tiden vara på spänn och ha koll. Och sen är det fett jobbigt om ens barn skriker och inte slutar eller får något annat utbrott man fattar noll av. Att lyssna på skrik är utmattande och kan säkert fungera bra som tortyrmetod. Så alltså… jag tror ingen tycker du ska ha dåligt samvete för att barnets pappa får ta över när han kommer hem. Klart han också kan vara trött efter en dag på jobbet (finns ju olika sorters ansträngande jobb) men ni är två som är föräldrar och han verkar inte ha invändningar på att ta er dotter när han kommer hem utan vill vara en närvarande förälder- så du borde absolut inte ha dåligt samvete. Ta din egentid på dasset, sätt dig i soffan, gå ut på en promenad eller vad du vill ett tag. Alla behöver vi ett break ibland.

Sen så vill familjeexperten och relationsexperten här också poängtera att den där skitjobbiga (jaja och mysiga, härliga osv) tiden kommer gå över. När man sitter i det vill man lägga ut en Blocketannons med ”skänkes” på ungen emellanåt men rätt som det är har dom passerat 2 års sträcket och man slipper blöjor, kräks, välling och vagnar och har ett barn man kan resonera (typ) med, som är relativt självgående och som gör språkliga missar som får dig att garva ihjäl dig. Då börjar man sakna blöjbarnen en smula (bara en smula Paula, inbilla dig inget nu). Kort och gott, låt din man vara ansvarig på eftermiddag/kväll för er dotter utan dåligt samvete, bit ihop under skrik- och panikutbrotten och fokusera på dom härliga stunderna. Ta barnvakt ibland också så ni kan hänga utan barnet någon gång ibland, tror det gör stor skillnad för att klara av småbarnsåren faktiskt. Behöver inte vara långa stunder men en middag själva, gå på bio eller bara sitta ner i soffan och käka hämtpizza ifred.

Har ni andra några inputs till Mammaångest? 

Kommentera

  1. Sarah

    Det är klart du skall kunna lämna över barnet till din man när han kommer hem. Låt honom äta i lugn och ro, vila en stund och sedan ge över barnet till honom! Själv har jag varit hemma sedan början av 2016 med våra barn. (2 åring och 1 åring)
    Min man jobbar långa dagar och oftast också på lördagar, spec nu på sommaren. Jag har ännu inte varit iväg på egen hand (ensam) annat än till skolan och ett par gånger på jobb när jag hoppat in när det krisat sig. Jag längtar efter egentid! Det funkar inte riktigt hos oss ännu när min man jobbar så pass mycket (ibland upp till över 280h i månaden).
    Man orkar bättre och är en bättre mamma/pappa när man får lite egen tid. Jag har accepterat att min situation ser ut som den gör, men jag hoppas ingen annan behöver stå ut med liknande. Det är psykiskt påfrestande att inte få göra något på egen hand (inte ens äta, gå på toan, duschen i lugn och ro osv..)
    Vi har inte haft semester mer än 1 vecka i året tillsammans.
    Bit ihop, det blir bättre med tiden <3

  2. J

    Ångest ingår i barnpaketet, förhoppningsvis vänjer du dig tillslut. Verkligen, ta egentid, både för dig själv o med mannen, för sin mentala hälsas skull. Och efter 3 år blev det bättre, som Hugo skriver. Skaffa ett syskon så har ungen nån att leka med så småningom, underlättar en hel del! 😉

  3. Anna

    Lämna över ansvaret utan ångest! Jag skulle gladeligen ha gjort det om jag kunnat. Är hemma med en 4 åring o en 11 månaders som är en high need baby, även kallat plus barn. Jag är så psykiskt utmattad… I fredags lämnade vi bort ungarna över natten o var vuxna ett tag (vi slog till o hade fest till o med 💃) o det var sååå värt de! Jag mår så bra psykiskt idag. Ge mej en vecka så är jag tillbaka på ruta ett 😂 Ge över ansvaret till någon, vem som helst som du litar på o njut en stund. För de behöver man!

  4. Sara

    Jag håller med dig!
    Alla har vi bra och dåliga dagar som föräldrar, vissa dagar är lugna och enkla medan andra är fulla med utbrott och skrik 😊

Dagens frågaTankar

Mina tankar inför valet 2018

Jag har fått önskemål om att skriva om mina tankar inför valet och vad jag ska rösta på. Jag har dragit mig lite för det helt enkelt för att jag inte tycker det är min sak att snacka om. Politik är inget man ska gå efter vad någon annan säger eller tycker utan jag tycker det är viktigt att man skapar sig en egen bild av vad man tror på, hur man vill att samhället ska se ut och vilket parti som stämmer bäst överens med den bilden. Man hittar nog aldrig en perfect match där man känner att man håller med om exakt allt men något av alternativen känns lär kännas mer ”rätt” än dom andra om man verkligen sätter sig in i det.

Jag tror dom flesta antar åt vilket håll mina sympatier drar och vilka partier jag verkligen inte håller med och det är inget jag hymlar med men samtidigt vill jag inte köra inlägg där jag spaltar upp hur jag ser på saker och ting och försöker ”övertala” andra att hålla med mig. Jag har gjort mitt val och sen tycker jag det är helt upp till er hur ni lägger ert. Det enda jag egentligen tycker är viktigt att poängtera är att man ska ta tillvara på den röst man faktiskt har. Jag har stött på många som säger ”Fyfan hur kunde XX få så många röster/hur kunde dom vinna valet” åt båda håll och sen när man frågar vad dom röstade på säger dom att dom inte röstade. Då tycker jag lite att man inte har rätt att klaga överhuvudtaget – du har avsagt dig din röst att ha synpunkter på hur samhället ser ut. Alla röster väger lika mycket så se till att använda din. Eller okej, två saker vill jag poängtera och det andra är att man ska sätta sig in i det hela själv. Gå inte efter vad andra säger eller senaste löpsedeln på Expressen. Känner du dig osäker på vart dina sympatier ligger – fnula på vilka frågor som är viktigast för dig och kolla sen igenom dom olika partiernas hemsidor efter svar. Gör valkompasser och läs vidare sen. Snöa inte heller bara in dig på att ”XX vill göra XX” och nöj dig med att det låter bra utan kolla på hur dom vill få igenom det, hur ska dom lösa saker och ting? Finns det en plan eller är det bara lösa ord?

Jag tycker inte man behöver bli expert på alla partiers samlade historia eller veta vad exakt alla medlemmar i partiet sagt men avsett några timmar och skrapa lite på kärnfrågorna för dig i alla fall. Försök skapa dig en egen bild och gå inte efter ”jag har hört att” eller ”alla vet att”. Sen tycker jag överlag att man ska vara positiv och med det rösta för saker man vill se mer av i samhället/saker man tror på än att rösta på saker som mer fokuserar på vad man är emot/vill få bort. Men det är bara mitt sätt att se på saken.

Med det sagt – nu är det bara 43 dagar kvar till valet så hög tid att börja gallra bland vallöftena!

Vote for Hugo 

Kommentera

  1. Anna

    Tycker att man som bloggare visst kan hävda sin åsikt när det gäller allt även politik. Bloggen är ju personlig och då får man väl uttrycka sina personliga åsikter framförallt om det är gott menat (tror ni alla hänvisar till Paulas inlägg inom ämnet). Tycker att alla dessa mellanmjölks-kommentarer är så tråkiga. Bloggar ska ju vara personliga men bloggare tvingas till neutralitet så då kommer alla till slut bli så diplomatiska som Hugo är i detta inlägg.

  2. m

    Efter detta inlägg så insåg jag precis en grej!
    Jag har läst din blogg varje dag (oftast flera ggr per dag) i snart 6 år.
    Sluta aldrig med bloggen!
    kram

  3. Sara

    Bra inlägg. Demokratiskt, alla får rösta på vad de vill och inga pekpinnar. Perfekt! Bättre än alla inlägg där folk skriver ”Rösta inte på detta eller detta..” Varför inte? Folk får rösta som de vill oavsett om jag inte håller med. Demokrati ftw hela vägen, inte bara när det ”passar”.

  4. Kicki

    Alla borde rösta för vår planet. För vad hjälper det om egenföretagaren, arbetslösa, sjukhus m.m har/får det toppen ifall planeten är sjuk(pga klimatet) och den försvinner? Man borde Först se till att planeten mår bra och sen jobba vidare med alla andra jätte viktiga frågor 🙂 Hoppas ni fattar hur jag menar?

  5. Polly#1

    Vilket bra inlägg! Uppmanar dina läsare till att rösta och räknar med att de är kapabla till att själva välja parti.

Visa alla 7 kommentarer
Dagens fråga

Vem älskar jag mest?

”Hej!
Jag undrar verkligen då alla ser på saken så olika.
Vad står på första plats, vem älskar man ”mer”? Är det sin fru/framtida fru och barnen eller är det sina föräldrar? När började du älska Paula mer än dina föräldrar/syskon?”

Att komma fram till vem jag älskar mer är som att välja mellan sömn och mat – båda är viktiga och svårt att välja bort den ena av dom två. Mina föräldrar och mina syskon älskar jag självklart, dom är del i vad som gjort mig till mig och har varit min primära familj i över 20 år. Mina föräldrar har satt mig till världen, sett till att jag haft det så bra som möjligt och stöttat mig i alla lägen. När jag säger ”min familj” är det Paula och barnen jag menar även om mina föräldrar och syskon också är familj. Men Paula och barnen och ju den familj jag skapat själv och min primära familj helt enkelt. Dom går först i alla lägen, främst barnen så klart. Barnen är dom enda jag kan säga att jag älskar helt villkorslöst. Förhoppningsvis hänger ju Paula och jag ihop tills vi är gamla och gaggiga med massa barnbarn runt om oss men det kan ju ändras beroende på beteenden och val. Paula kan jag sluta älska även om det känns omöjligt nu men barnen kommer för alltid ha parkettplats i hjärtat oavsett vad dom hittar på för dumheter. Jag tänker likadant med föräldrar, där är det inte helt självklart att älska villkorslöst utan som förälder måste man förtjäna barnens kärlek genom sitt sätt att vara och så.

Jag vet inte om jag kan säga att jag älskar någon mer. Eller ja barnen är ju som sagt nummer 1 resten av livet men i övrigt skulle jag säga att jag älskar alla olika. Just eftersom kärleken är av olika slag är det omöjligt att säga vilken som är ”mest”. Det är som att jämföra äpplen och päron helt enkelt =)

Vad säger ni andra? Har ni en tydlig rangordning bland era älsklingar? 

Kommentera

  1. Sara

    Älskar mina barn mest! Älskar även min man väldigt mycket, han är en fantastisk pappa och man. Utan min man skulle jag inte ha mina underbara barn. Föräldrar, släkt och vänner älskar man på olika sätt och skulle inte rangordna dem. Alla är viktiga men på olika sätt 🙂

  2. J

    Jag rangordnar precis på samma sätt, barnen först men min sambo är viktigare för mig än mina egna föräldrar, samtidigt hoppas jag mina föräldrar rangordnar mina barn högre än mig! 😊 Eller, föräldrarna är ju viktiga för mig med, men på ett annat sätt.

  3. Martina

    Nu har jag varken barn eller en egen familj MEN jag skulle säga mig själv, du måste älska dig själv för att kunna älska andra. Själviskt men ingen kommer ta hand om dig, visst när man var barn men man kommer alltid vara tvungen att stå på egna ben, om inte nu så senare. Självklart har jag kärlek till min familj(fått flytta hem för flera år sedan, börjat uppskatta familjen på ett annat sätt)men efter många dödsfall så har jag tyvärr fått insikten att jag inte alltid kommer ha dom. Än en gång, döden kommer förr eller senare , för oss alla

  4. Sofie

    Min son kommer självklart först upp på listan alla dar i veckan.
    Sedan älskar man ju sina andra på olika sätt, älskar ju inte mina föräldrar på samma sätt som min sambo, det vore ju lite äckligt haha. Man kan väl säga att de andra kommer på samma plats men att jag älskar dem på olika sätt 🙂 svår fråga att svara på, omöjligt att rangordna sina älskade

  5. Aldona

    Jag tycker att iaf jag älskar alla på olika sätt, därför kan det inte rangordnas! Som att jag har en sorts kärlek till min partner och en annan till mina föräldrar, mitt framtida barn etc. ☺️

  6. Minna

    Min dotter givetvis överst!

    Sedan kommer resten. Make, hund, förälder och syskon samt makens familj.
    Kärlek på olika sett.
    Men nu är min familj, make och barn min primära och fokus som familj och liv.
    Så länge vi är gifta och har allt de där, så kommer familjen man bor med vara nummer 1. I vardag och olika val.

    Men samtidigt skulle min mans åsikt om han ogillade min familj tex, inte få mig att ändra min relation till dom heller.
    Då skulle han sjunka i mina ögon.

  7. Sara

    Min son kommer alltid att stå högst upp på listan. Känns nästan omöjligt att rangordna resterande, de delar plats 🙂

Visa alla 8 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.