Dagens fråga
Dagens fråga

Varför uppskattade jag inte Paulas fest?

Paula skrev om min stundande 30 årsdag och vad hon ska hitta på inför den och nämnde då min 25 årsfest hon styrde (här kan ni ta en tripp i arkivet till min 25årsfest) som jag sen sa att jag inte uppskattade. Varför inte då, fick jag frågan. Någon kommenterade också att jag var otacksam också så tänkte förklara mig lite.

Självklart har jag inte sagt till Paula att ”du den där festen du fixa, den var ingen höjdare”. Jag är väl inte tappad så hårt i golvet (även om man kan undra ibland). Men när vi pratat om födelsedagar senare och jag några år senare hade min bästa födelsedag så frågade hon om den slog överraskningsfesten och då sa jag som det var, att jag uppskattade att vara med Paula och få göra allt mitt bästa under en dag istället.

Att Paula fixade med den där festen till mig uppskattade jag såklart. I ansträngningen och tanken var det guld. Det värmer alltid när någon anstränger sig för ens skull och att Paula som hade fullt upp med baby-Molly smusslade och hade sig var såklart svingulligt. Men jag är inte så bekväm med stora fester och att vara i centrum på dom. Kanske låter konstigt eftersom jag älskar att vara i fokus men det fokus jag vill ha är av min familj typ. När jag får vara i Paulas fokus en dag är det drömmen. Att ha en massa gäster som är där för min skull och ska hålla på och fira är såklart fint i tanken men det gör mig rätt obekväm. Jag och Molly är rätt lika där. När det blir för mycket bara stänger vi ner. Nåe trivs som fisken i vattnet i såna grejer men jag och Molly föredrar nog när det är lite mindre helt enkelt.

Vet inte om man kan se mig som lite introvert? Jag är förvisso hyper och vill hänga med människor och hitta på grejer men jag behöver dra mig tillbaka och ladda batterierna också. Trots att jag varit med i bloggsvängen rätt länge och kan ses som en showapa så gillar jag inte att stå i centrum allt för mycket. Vänder mig lite inåt då och framstår kanske som ointresserad eller ja, otacksam. Sen var ju en del i planen att få bort mig hemifrån att Jonas tog med mig ut på äventyr kvällen innan och det blev rätt blött. Var med andra ord redig bakis på min fest och hade nog hellre tryckt en pizza och legat i fosterställning framför Greta Gris hehe.

Kommentera

  1. Linnea

    Håller med om att det lät rätt otacksamt först men fattar verkligen vad du menar du när du förklarade 🙂

  2. Amanda

    Jag fick också en överraskningsfest och jag kände bara ”åh nej..” när jag öppnade dörren. Jag gillar inte heller att stå i centrum och i den perioden var jag extremt utmattad och hade ångest. Minns att jag tänkte att jag fick pina mig igenom kvällen, låtsas att jag hade kul. Sen på natten hade jag sån ångest och stress, minns att jag grät och min sambo förstod inte riktigt att det där var typ det sista jag ville göra på min födelsedag..

  3. StrongMama

    Jag tycker inte att man är otacksam för att man känner som du gör, man har rätt att vilja ha sin dag på sitt sätt, man har rätt att tänka och tycka annorlunda och en stor överraskningsfest är inte för alla. Jag håller helt med, hade inte heller velat ha någon fest, hade hellre varit på en resa eller uppelvt något häftigt med min make.. 🙂 men det var otroligt fint av henne att engagera sig så mycket för din skull. Det ska hon ha.

  4. Jenny

    Förstår dig precis. Jag skulle inte heller uppskatta en överraskningsfest supermycket. Föredrar att fira med mina allra närmsta och göra något mysigt

  5. Lina Franzén

    Förstår dig fullständigt i det där att inte vilja vara i fokus! Jag har gärna kalas och sånt men hatar verkligen när alla sjunger för en och ska ha sig. Hade jättesvårt med det på min hippa och bröllop haha!
    Läste ditt gamla inlägg och Molly hade opererats då, minns inte varför? Var det för i öronen då med eller något annat?
    Hoppas du får en bra vecka Hugo!

Visa alla 6 kommentarer
Dagens frågaTankar

Det är väl bara att göra abort

Paula skrev om abortlagen i USA i veckan och jag funderar lite själv på den. Jag tycker det är helt galet att göra aborter olagligt och att det inte ens görs undantag för våldtäkter eller incest. Inte för att det är dom enda giltiga ”ursäkterna” till en abort men det blir verkligen no mercy vad gäller att tvingas fortsätta graviditeten.

”Man får skylla sig själv om man slarvar” tycker en del men jag tänker dels att man kan bli gravid trots preventivmedel. Molly kom till fast Paula käkade p-piller och hon var inte planerad för fem öre. Det var inte helt självklart för oss att skaffa barn där och då men såhär i efterhand tror jag ingen har missat att Molly är vårt livs bästa ”misstag”. För oss var det ett bra val att behålla men jag tycker inte man ska behöva skaffa barn om man inte vill det. Sen tycker jag just det där med att man får ta konsekvenserna om man slarvat… alltså om man verkligen inte VILL ha barn och är ung och vill festa och leva loppan, är det ett rimligt ”straff” då att få ansvaret för ett barn? Nja, jag tänker att för både barnet och förälderns skull är det schysst om barnet får känna sig välkommet till världen. Klart det kan bli bra ändå men det måste fortfarande få vara ett beslut för dom blivande föräldrarna att ta.

Med det sagt så tycker jag någonstans att en nollvision för aborter är bra att ha men inte i syfte att man inte ska få göra aborter utan att man inte ska bli gravid om man inte vill det. Alltså jobba förebyggande med sexualundervisning, se till att folk använder preventivmedel osv. Inte för att jag tycker det är fel med aborter men just för att det är bättre att göra så att ”problemet” inte uppstår från första början. När det gäller just jobba förebyggande tror jag det skulle behövas en annan syn på aborter från främst killar. Har uppfattningen att majoriteten snubbar dels tycker ansvaret för preventivmedel ligger på tjejen och om dom sitter och har ångest över att dom inte vet om tjejen går på piller eller något konstateras det till slut att ”äh, om hon inte har något preventivmedel får hon väl göra abort om det blev något”. Många, främst killar, verkar ha bilden av att en abort bara är att ta ett piller så är det inte mer med det. Jag är ingen expert på aborter men vad jag förstått kan det vara helt okomplicerat eller så kan det vara väldigt jobbigt att gå igenom. Och oavsett vad man tycker om aborter så är det ett medicinskt ingrepp och det ska inte viftas bort nonchalant från pubertala snubbar som tycker det är tråkigt med kondom.

Vad tänker ni kring saken? 

Kommentera

  1. Fanny

    Håller helt med! Det är ALLTID ALLTID ALLTID kvinnas val. Det där är lika absurt som att tvinga alla världens män att knipsas. Inte tusan hade någon man gått med på det. Men kvinnors kroppar är det helt okej att styra över. Vidrigt!

  2. J

    Helt rätt, männen måste få mer kunskap i abort och hur det kan upplevas för en kvinna, och preventivmedel. Den aspekten hörde jag för första gången från dig, jätteviktigt ämne. Bra!

  3. Tove

    Jag tänker på dom kvinnor som kanske lever i en utsatthet, eller i ett missbruksberoende som blir ofrivilligt gravida och VET att dom aldrig kommer kunna ta hand om ett barn. Inga pengar, bostad, troligtvis ingen som vill ”vara” pappa till barnet. Stackars stackars barn som kommer få födas till livet i extremt dåliga förhållanden.. det gör ont i mig.

  4. Jenny

    Mycket klokt skrivet. 👍 Tyckte Paula formulerade sig väldigt bra också. Håller med dig om att det krävs mer från snubbar för att få till en förändring

Dagens frågaTräning & kost

Tänk om Paula blir tjock

Mitt stolthet över Paula igår ledde till den här kommentaren från Laura (alltid kul när man kollar en IP-adress och ser en radda kommentarer som är riktigt ilskna men med olika namn som avsändare):
Tänk om Paula blir tjock , vill du fortfarande känna samma sak?
Jag tror Paula vågar aldrig gå mer upp i vikt, för hon har en man som bara gillar smala tajta tjejer.
Så som ni håller på med diet, svält, fasta och all träning. Stackars flickorna dina som också kommer känna att dom måste vara fit och smala. Detta handlar inte om aktivitet och hälsa för du får inte en bra hälsa av att svälta och gå på kostschema.

En annan fortsatte med: Synd att du fäster dig vid mer vid utseende än hälsa eller personlighet. Och du, hur mycket hälsa är det fasta?

Skulle jag vara stolt över Paula om hon var tjock? Skulle jag älska Paula om hon var tjock? Bryr jag mig mer om Paulas utseende än hennes hälsa och personlighet?

Först och främst så var hyllningen igår byggd mycket på utseende, för att det är en reklamkampanj och för att Paula ser fantastisk ut på bilderna. Det är svårt att hylla hennes personlighet på en reklambild som har till syfte att se just lockande ut för konsumenter. Men hälsoaspekten kommer också in i det för Paula har blivit mer fokuserad på hälsa. Hon tränar för att bygga kroppen och vill hellre ha synliga muskler än bara vara slank. Hon känner power i att lyfta tungt, att orka mer. Hon är piggare och sover bättre. Det är hälsa.

Sen är det klart jag älskar Paulas personlighet mer än hennes utseende. Hon är världens snyggaste kvinna enligt mig men om det var allt hon hade att komma med skulle livet ihop var rätt… tråkigt? Det kanske går an när man är ung och dum att hänga med någon bara för att hon (eller han) är snygg men rätt snart kräver man ju någon typ av substans. Att jag skulle vara mer fäst vid Paulas utseende än personlighet är bara dumheter.

Om Paula blir tjock då, hur skulle jag känna då? Det är något jag inte direkt ligger sömnlös över och grubblar på. Min kärlek till henne skulle inte försvinna för att hon blev tjock. Beroende på hur tjock vi pratar om kanske min attraktion skulle svalna lite men det skulle väl gå att jobba upp igen. Är det OK av mig att tänka så? Men då pratar jag inte om att hon skulle lägga på sig lite trivselkilon utan en rejäl viktuppgång. Jag skulle nog mest tycka det var tråkigt om hon la ner träningen helt i och med att vi nu har den som gemensamt intresse. Jag tror Paula känner likadant inför mig, om jag skulle sluta träna men fortsätta trycka burgare och gå upp mycket i vikt skulle jag inte vara den Hugo hon känner. Hon skulle nog inte lämna mig på stört men däremot bli oroad över mitt mående och kanske förslå lite motion. Om du som kommenterade menar på gå upp till den vikt hon låg på innan hon började sin träningsresa så kan jag väl bara konstatera att jag varit attraherad av Paula under hela vår relation oavsett vart hon varit formmässigt. Äh, det här är väl självklarheter för dom flesta av er men jag är stolt över Paula av en massa orsaker; över hennes grymma kampanj som jag lyfte igår, för hur grym mamma hon är, för att hon är en bra vän och medmänniska, för att hon är jävel på sitt jobb, för att hon är person man trivs att vara i närheten av. Jag är stolt över att hon är min fru och för att hon väljer att leva sitt liv med mig.

Kommentera

  1. madelene

    Men herregud människor har ni inget liv? Varför är ni så besatta över hur Paula & Hugo ser ut? Dom äter gott, dom äter onyttigt, dom äter nyttigt, dom äter många gånger per dag, dom tränar, dom tänker på hälsan, både dom och barnen mår bra, dom lever ett aktivt och lyckligt liv. Hur kan ni ens hitta negativa saker i detta? Och för det andra, varför bryr ni er om hur dom ser ut? Hade dom väg 140 kilo var hade ni garanterat inte suttit och klankat ner på någon av dom. Då hade ni istället hyllat dom för att dom är fina och nöja med sina kroppar. GE ER, dom älskar varandra och tror knappast någon av dom skulle lämna sitt äktenskap på grund av vilken storlek dom har på kroppen

  2. madelene

    Fast så var det ju inte riktigt, Paula har ju tidigare gått ut med att hon har komplex över sina bröst. Och på grund av det i kombo med att det var så många som klankade ner på hennes bröst så fick hon mer panik och gick och pratade med dom. Men hon beslutade sigför att inte göra brösten vilket betyder att era elaka kommentarer vägde mindre än hennes egen åsikt. Go Paula

  3. Martina

    Nej, snarare rädsla över att bli tjock eller jämfört att vara otränad med att vara ”tjock”. Nej, hon har aldrig varit det utan gravid och otränad.

  4. Martina

    Nej, snarare rädsla över att bli tjock eller jämfört att vara otränad med att vara ”tjock”. Nej, hon har aldrig varit det utan gravid och otränad.

  5. Martina

    Ingen ifrågasätter det utan se ner på tjocka. Paula har aldrig varit tjock, utan gravid och otränad. Det handlar inte heller om man inte ”får” träna eller äta hälsosamt. Gör det om ni vill, men livet är större än abs och tro att fasta är hälsa eller träna varje dag.

  6. Martina

    Inte Paula som dömer Hugo efter sitt utseende. Att upprätthålla ett ideal till varje pris.Paula har aldrig varit tjock som Hugo påstår utan gravid och otränad. Det är enorm stor skillnad.

  7. 25

    Varför är det så väldigt ofta Paula som ska bli tjock och lämnad? Varför kan aldrig Hugo bli tjock och lämnad?

  8. Emma

    Brukar sällan kommentera men nu måste jag göra det. De sakerna du måste sitta och förklara för vissa följare är helt absurda. Ni influensers ska ha stor cred jag hade blivit galen på vissa kommentarer ni får, ha det bäst, mvh/Emma

  9. Gunnhildur

    Brukar aldrig skriva här men kan inte hålla mig nu!
    Herregud! vad är de som är så fel med att träna och äta nyttigt?
    fattar inte vad som är fel på folk ? verkar som deras dotter äter vanlig mat och att de uppmuntrar sina barn att rör på sig och leka det är väl bara bra eller?
    Verkar som att vad Paula och Hugo än gör så för dom skit. helt sjukt!
    Avundsjuka och inget annat!

  10. Gunnhildur

    Brukar aldrig skriva här men kan inte hålla mig nu!
    Herregud! vad är de som är så fel med att träna och äta nyttigt?
    fattar inte vad som är fel på folk ? verkar som deras dotter äter vanlig mat och att de uppmuntrar sina barn att rör på sig och leka det är väl bara bra eller?
    Verkar som att vad Paula och Hugo än gör så för dom skit. helt sjukt!
    Avundsjuka och inget annat!

  11. Sofia

    Hej Hugo,

    Kan du ge några tips på hur man kan inspirera sin partner till träning? Jag tränar själv flera dagar i veckan och frågar ofta min partner om han vill följa med, men det vill han aldrig. Det är inget problem just nu kanske, men oroar mig for hans hälsa långsiktigt eftersom han inte har de mest hälsosamma matvanorna och inte rör på sig alls förutom att gå fram och tillbaka från tunnelbanan.

    Tack!!

  12. Jonna

    Alltså människor! träning, hälsosam mat och en aktiv vardag ger dig en start frisk kropp!? Tror fler folk skulle mått mycket bättre av att lägga om dåliga vanor till friskare rutiner. Det väl fantastiskt med influensers som faktiskt inspirerar till detta? Underbart att följa era bloggar och bli inspirerad. Keep up the good work!

  13. Anni

    Är det Mollys tur för kostschema till nästa? Inför skolstarten kanske? 😊

    Skulle inte bli det minsta förvånad om ni skulle gå så långt.

  14. Ella

    Jag menar absolut inget illa med min kommentar men jag vill ge Dig (Hugo) en tankeställare. Jag upplever också att du uttrycker dig mycket kring utseende vilket kan ge din vackra fru komplex både medvetet och omedvetet.
    Förra året fick hon kommentarer om sitt utseende när ni var på Maldiverna. Direkt fixade hon så hon fick kostschema och började träna som en galning. När hon gått ner massor i vikt försvann brösten, då fick hon massa kommentarer om det. Då sprang hon direkt till en klinik för en konsultation. Jag tror att er offentlighet ger henne otroligt dålig självförtroende och du måste hjälpa henne att strunta i det. Hon ÄR vacker som hon är.

  15. Tove

    Jag tänker lite att boostar man sin kropp med träning och bra mat så kommer man bli smalare, få mer lyster, må bättre och ha mycket energi vilket smittar av sig i glädje (oftast) :). Skulle man sedan sluta träna helt, börja äta halv fabrikat, snabbmat och socker så går man upp i vikt, blir blek och grå och lystern och energin försvinner och kanske där också kärleken? Livet vill man väl dela med någon som också älskar livet och inte bara vill ligga hemma på soffan och trycka chips. Blev lite luddigt här nu men kort o gott så tror jag inte man slutar vara kär i sin partner pga viktuppgång utan mer att hela dennes liv blir ”tråkig och grå” och energin försvinner.

  16. Amanda

    😭😭😭😭😭😭 VAD är det för fel på människor, det är fan SJUKT vilka kommentarer både du och Paula får. Fan tycker så synd om dessa tragiska människor som har tid för att kommentera på ett sådant sätt. I lilla landet lagom får man inte sticka ut utan kritik…

Visa alla 19 kommentarer
Dagens fråga

Dags för val igen

Damp ner röstkort i brevlådan förra veckan och jag kan erkänna att jag typ glömt/missat att det är dags för EU-val. Vet inte om det är för att man blev så jävla less på allt som hade med valet att göra efter höstens som blev allmänt kaos och utdraget. Eller om det är fler än jag som känner sig betydligt mindre insatta i det här valet? Kanske för att EU ibland känns jäkligt diffust och Sverige känns som en liten aktör i det stora hela. Eller för att man inte riktigt fattar vad fan som händer (eller inte händer) med Brexit. Det närmar sig i alla fall valdagen så jag tänkte börja sätta mig in i det hela lite mer.

Har ni bestämt vad ni ska rösta på än? Kör ni samma som ni röstar på i Riksdagsvalet eller tänker ni annorlunda här? I EU-valet känns det som att man kan fokusera på lite andra frågor med bredare perspektiv än man kanske gjorde i höstas.

Vad tycker ni är viktiga valfrågor när det kommer till EU? 

LATravel

 

Kommentera

  1. CH

    Jag tänker att EU-valet är minst lika viktigt som riksdagsvalet eftersom de stora frågorna har större chans att lösas och få genomslag via just EU (klimat, invandring osv.). De vi väljer i riksdagsvalet som sedan sitter i regeringen deltar ju också i beslutsfattande på EU-nivå så på ett sätt är även det nationella valet ett val till EU. Istället för att tänka att Sverige är litet och obetydligt inom EU kan man tänka att Sverige faktiskt är med och påverkar vilka lagar och regler som ska gälla i 27 andra länder. Det är ju jättehäftigt! Sverige är också trots ett litet land väldigt respekterat i EU, vi är bra på att bygga allianser och har mer inflytande än vad som kanske syns i svensk media.

  2. Jenny

    Jag tänker att miljöfrågorna är viktiga i EU-valet. Skulle vilja rösta på Fi men vet inte om det bara är en bortkastad röst iom att det går så dåligt för de.

  3. Anna

    Tips på det där Paula skrev om att du låter era barn äta framför tv o hon är orolig för fläckar. Jag låter också mina barn käka framför tvn (de är i liknande åldrar som dina). Vi har ny soffa men de får sitta på en tvättbar filt på golvet, allt söl hamnar på den. Bara att skaka av ute el tvätta. Ingen finfilt. Vi kallar det picnic-middag!

Dagens fråga

Sista batchen från frågestunden

Är du orolig, eller fundersam, över att barnen kanske, i senare stadium, känner press över att ha den perfekta kroppen? Tycker du själv att det kan bli för mycket fokus på utseende i dagens samhälle, speciellt bland tjejer? Hur tror du, gällande kroppsfixeringen, på sociala medier kommer påverka era barn. Med tanke på att både du och P har mycket fokus på kropp (givetvis hälsa också) och får mycket kommentarer på just era kroppar.

Klart jag kan känna viss oro över det men jag tycker oron går lite åt båda hållen. För samtidigt som ätstörningar ökar och det känns som att typ alla jagar den perfekta kroppen så blir ”vi” överlag tjockare också. Barnfetma blir vanligare och vanligare med sjukdomar som följd. Jag kan nog känna oro både för hur dom påverkas av idealet men också för den livsstil som är rätt utbredd idag med stillasittande och dålig kost. Tror det är oundvikligt att dom påverkas av sociala medier precis som vi alltid har påverkats av ideal i reklam i olika former och där ser jag att vi som föräldrar har stort ansvar i att prata om både reklam och sociala medier men också kropp och hälsa. Min ambition är att tjejerna ska bry sig om sina kroppar. Inte i den bemärkelsen att dom ska vara snyggast på stranden men att dom lever hyfsat hälsosamt. Att dom inte börjar röka, att dom rör sig och att dom äter hyfsat bra mat. Det handlar inte om någon fettprocent upp eller ner men bara att dom överlag är aktiva och relativt hälsosamma. Varken jag eller Paula är några fanatiker när det kommer till kost och träning även om vi brinner för det – men vi gillar också att äta goda grejer, dricka vin, festa till det och ta viloperioder. Någon slags balans kanske. Det hoppas jag såklart speglar av sig till tjejerna och att dom kan se bortom kortsiktiga viktmål utan istället ha långsiktiga mål på att leva ett långt och aktivt liv.

Ett relationsdilemma här… Har träffat en underbar pojkvän sen typ 1,5 år, det känns väldigt rätt, vi har kul ihop, sover varje natt tillsammans (vi bor i grannhusen i studentstaden), kan prata om djupa saker och de mesta egentligen MEN han har väldigt lite tid (då han tränar på elitnivå). Han kommer sällan hem före kl 19, är iväg på tävlingar nästan varje helg. Är det värt att satsa på?
Jag frågar dig eftersom du också håller på med en sport på hög nivå som tar väldigt mycket tid. Du kanske vet hur det är ”från andra sidan perspektivet”. För allt annat i vårt förhållande är så bra, och jag ser en framtid med killen!
Om det är värt att satsa på vet bara du själv. Positivt sätt lär du inte behöva dras med att han är ute och festar så mycket i alla fall, haha. Personligen tycker jag inte det något som gör att du inte borde satsa på honom men då får du gå in med inställningen att hans fokus kommer ligga inom idrotten och du måste vara okej med det. Satsar man på elitnivå finns det inte att bara skita i träningen för att du vill åka på djurpark och klappa giraffer en dag. Då får man anpassa sig efter träningsschemat. Den som satsar behöver få ha fokus på träningen utan snäsiga kommentarer om att ”dig ser man ju aldrig” eller tjat. Sen säger jag inte att det är fripass att vara ett as där allt handlar om honom men man får liksom planera in livet runt träningen lite och acceptera att den finns där. Är han borta på helgen för tävlingar kanske han kan avsätta kvällen efter för återhämtning tillsammans med dig och ni kan köra biodejt där du får popcorn och han får smussla med sin kvargburk i mörkret. Det kan vara jävligt frustrerande och trist men om han kan komma hem kl 19 och ha djupa konversationer med dig och det känns bra så kör bara kör.

Hur ser du på otrohet och vart går gränsen enligt dig?
Svårt det där, samlag är definitivt ett övertramp. Tycker det är svårt att sätta en definitiv gräns då det beror så mycket på omständigheterna runtomkring. Bara en puss på kinden kan ju vara antingen helt vänskaplig och OK eller pyra av attraktion – allt handlar om omständigheter. Är nog inte lika svart och vit som jag var när jag var yngre. Kan ju inte säga att jag är för otrohet på något sätt men jag skulle inte säga att det aldrig går att förlåta, även om jag helst ser att jag inte stöter på det igen varken i egna förhållandet eller bland dom som står mig nära.

 

Nu känner jag att det blir tjatigt med frågor/svar så avrundar för den här gången. Har vi haft det kul nu?

Kommentera

  1. Sandra Augustinson

    Jag och min sambo tränar bägge två, han tränar hemma med bänkpress och vikter medan jag går ner till gymmet som ligger nere på stan runt hörnet ca 5 minuter från där vi bor. Det är så roligt, han tränar ca 2 timmar och jag tränar ca 1-1½h på gymmet. Han lärde mig bänkpress hemma innan jag började på gymmet och nu tränar jag det därnere istället, jag hittar ofta mycket inspiration från dig och Pulkan som jag kör på gymmet 🙂 att träna tillsammans kan ju vara riktigt roligt fastän man tränar på varsitt håll men att båda håller igång. Nu har jag precis gjort en tatuering så väntar på att den ska läka men sen blir det gymmet igen. Han peppar mig också väldigt mycket när jag tappar motivationen och inte orkar, men alltid efteråt så är det hur skönt som helst!

Dagens fråga

När glöden dött

Hallå Hugo AKA parterapeuten 😁 Har levt med min man i 8 år, vi har två små barn (3,5 och 1 år gamla) och vi båda fyller 30 nästa år. Vi är bästa vänner, har ett hem vi älskar och två grymma ungar. Problemet är att vår relation mer liknar en syskon/bästa vän- relation och jag börjar lessna på att inte få känna mig kär och lycklig. Hur fan håller man glöden levande i en lång relation med småbarn? Vi har inte föräldrar eller andra som hjälper oss med barnvakt, så har endast haft en dejt på tu man hand sedan vår första son kom för snart 4 år sedan. Har du något tips på hur man kan vårda relationen och hitta tillbaka till lite glöd och passion? Som sagt, vi har ej tillgång till barnvakt så tips om att ta en resa eller liknande utan barn är ingen idé tyvärr 🙄 mvh en småbarnsmorsa i kris

Fråga från frågestunden som jag tänkte att vi kunde ge lite extra kärlek. Låter riktigt tungt med bara en dejt på 4 år (var det då 1åringen blev till? 😅) Lite svårt för mig att komma med ”rätt” svar eftersom jag och Paula nog aldrig kommit till det stadiet. Visst – det var inte skitspännande tider för oss som par när det var bebisar i hushållet men vi har nog ändå klarat av att hålla relationen vid liv utan att komma till punkten när man känns mer som polare. Med det sagt är det ju inte så lätt alla gånger. När man äntligen fått barnen att sova är man oftast färdig för att snooza i soffan och att köra dejtnight med tända ljus, djupa konversationer och hederlig älskog känns ungefär lika ansträngande som att bestiga Everest i stilettklackar. Så vad kan man göra då… Paula körde en lista häromveckan som kanske kan vara inspiration. Kan nog skriva under på alla punkterna. Till en viss del får man ju acceptera att relationen går lite på sparlåga. Det går ju inte direkt att ”festa till det” och köra överraskningssex lite spontant när barnen sitter bredvid och kollar Babblarna. Så man får lite acceptera att premisserna ÄR lite tråkigare. Det där med att vara fysiska i vardagen och ta på varandra som i kramar, pussar, välja att sitta nära i soffan när man kanske får pusta någon minut tror jag på. Signalera till din partner att du fortfarande vill ta på honom trots småbarnsröran ni befinner er i. Förespråkar inte att man ska ha sex om man inte vill det men jag tror man kan behöva ”vardagsligga” lite under småbarnsåren. Köra fast man inte är skitsugen. Bättre med ett halvdant ligg någon gång ibland än totaltorka länge. Självklart ska man inte göra våld på sig själv och ställa upp om det känns helt fel men när man har den där känslan att ”vore nice att få komma men fan orkar man med allt bökande och stökande? Nä jag pallar inte”. Om man väl är igång brukar den där segheten ge med sig rätt snabbt. Schemalägg en kväll där det ska liggas lite oavsett om ni är dödströtta efter att ha fått barnen i säng.

Sen så förstår jag att man kanske tänker att man inte har någon avlastning om man inte har anhöriga som gärna är barnvakt men då förespråkar jag att hyra in en nanny ibland. Finns så många bra ställen som erbjuder barnpassning till helt OK pris. Kan ju kännas halvtaskigt att lämna bort barnen till en främling såklart men om man kör några testtillfällen och är i närheten när barnvakten är där känns det nog bättre. Alltså typ att man köper 1-2 timmar första gången och kanske hänger allihopa första timmen och sen andra timmen går föräldrarna ut och jobbar i trädgården/går och handlar på närmsta affär eller något. Då får man en feeling för personen och barnen får känna in också. Hajar att det kan vara en kostnadsfråga men om det bara är för vissa tillfällen (och inte en heltidsnanny) borde man kunna avvara den pengen för relationens skull 🤗

Det är mina två inputs. Ni som läser brukar ha bra instick emellanåt så ni kan väl ge småbarnsmamman i kris lite tips också? 

 

Kommentera

  1. sOFIE

    SKAFFA DEJTBOXEN SOM KOMMER EN GÅNG I MÅNADEN, SÅ TAR MAN UPP BOXEN NÄR UNGARNA SOVER, RÄDDAT VÅRT FÖRHÅLLANDE I TUFFA TIDER.VI KÄNDE OSS KLARA EFTER 6 MÅN AV BOXEN MEN SKULLE LÄTT BÖRJA IGEN OM KÄRLEKEN BÖRJAR BLI HÅRD IGEN

  2. Kärlek

    Mitt bästa tips är, var realistiskt!

    Att ha förväntningar på en passionerad relation mitt i småbarnsåren är nog inte så realistisk och det har inte att göra med mannen eller kvinnn i fråga utan omständigheterna som förändras med tiden när barnen blir större. Så stressa inte upp er om känslorna svalnar lite ibland, det går upp och ner. Ta lite mer tid för dig själv så att du mår bra, det kan ni göra när ni är två, ge varandra tid så att ni mår bra och får tid till annat och försök njuta i dem fina sakerna med småbarnslivet, umgås ihop man kan älska på så många olika sätt och dessa känslor kan variera. Jag har sedan vi fick våra små börjat älska hur min man gör våra barn glada och det kan ibland fylla min älskbägare. Jag ryser när jag hör ”passion” och folk som skiljer sig för att rida på passionsvågen och då kan man räkna med ett par äktenskap för passion kommer och går oavsett partner. Så har ni en gång älskat varandra så finns det där man skapar inte två barn och ett så fint liv i en syskonrelation 🙂 Var tacksamma för det ni har och prata med varandra, va öppna, kämpa för varandra och se till att göra det bästa av det! Livet flyger iväg så njut av dem fina sakerna. Vad är alternativet? Leva själv, dejta runt, ha barnen varannan vecka och förstöra deras trygghet för vaddå? Man kan oftast få allt bara man kämpar för det, en samlad familj och partner och ett roligt och givande liv. Hoppas du hittar lyckan i det du har för allas bästa! Love

  3. Stronger Life

    Jag håller nog med om att man får ”tvinga” sig lite in i det hela för att kicka igång det. Sitta nära, hålla handen, pussa och kyssa för mitt i vardagen bara för att ha en fysisk kontakt, ta på varann på kroppen, ryggen, axlarna, krama, finns det kärlek alls kvar så känner det okej. Om inte så har du svaret.
    Man behöver inte alltid ha barnvakt, man kan lägga barnen lite tidigare en dag, duka upp med fina levande ljus, ta ett glas vitt om man dricker eller bara avnjuta något annat gott, mysa tillsammans till en film… sitta nära och kramas. Nästa gång kanske man kan närma sig.. som en dejting när barnen lagt sig..

  4. Linda

    Vet inte om mor- och farföräldrar inte finns eller om de finns på annan ort. Om de finns på annan ort så är mitt tips att åka och besöka dem och få barnvakt så ni kan gå ut på kvällen/dagen beroende på vad man kan göra där. Annars är vänner också bra att fråga några timmar!

  5. Louise

    Det behöver inte bara vara familj som kan vara barnvakter, även vänner (med eller utan barn) eller grannar kan säkert passa barnen om en bara vågar fråga. Och så länge man som förälder känner sig trygg med personen i fråga. Menar att när det gäller hjälp med barnpassning för att kunna äta en middag/lunch ihop finns det oftast människor runt omkring som vill ställa upp men glöms bort bara för att de inte råkar vara mormor/farmor/morfar/farfar till barnet.

AllmäntDagens fråga

Svar på frågor – del 3

Är serier som ”den rätte för Rosing” manusbaserade dvs är det förbestämt vem som ska vinna osv? 
Nu var det ju 10 år sen jag var med i det programmet och saker har säkert ändrats rätt mycket. Det var inte manusbaserat och mig veterligen var det inte bestämt vem som skulle vinna (jag trodde jag skulle få vara med max några avsnitt, hade nog aldrig tänkt att jag skulle vinna skiten). Med det sagt är det klart produktionen styr mycket i aktiviteter för att få till viss dynamik/situationer och sådär. Och att dom vinklar mycket i klippningen såklart – man får ju tänka att det är mycket som spelas in för att få till ett program på typ 30-45 min så mycket ryker. Men övriga serier kan jag inte uttala mig om.

Finns det nånting du gjort i ditt liv som du får riktig jäkla ångest över när du tänker på det? Så där så man fortfarande vill ta fram skämskudden o gömma sej bakom än idag 😂 
Har en grej jag skulle vilja skriva ut men den är så grov att det kan jag fan inte. Råångest får jag i alla fall av tanken på det haha

Vad är det konstigaste samarbetet du fått förfrågan att göra? 🙂 
Hmm… grejen är att man blir rätt van olika förfrågningar så inget känns superkonstigt. Men bland grejer jag tackat nej till finns vårtmedel, såndär hampaolja många kör med nu för tiden, sexleksaker för män och kattmat (har aldrig haft en katt??)

Vad är din största rädsla i livet? 
Att något skulle hända med barnen. Inte bara att dom skulle bli sjuka och dö men också typ att dom blir utsatta för mobbning eller far illa på andra sätt. Konstigt det där att sen barnen kom är det alltid dom som är i fokus både i drömmar i livet och mardrömmar.

Ni (du och Paula) har skrivit många tankar kring ett tredje barn men vart har ni landat? Är det lagt på hyllan eller tror du att det kommer komma ett tredje barn? 
Ungen är lagd på hyllan för åtminstone några år framåt. Vi är väldigt tillfreds med livet som det ser ut utan blöjor, välling och vakna nätter så vi är inte riktigt redo att gå tillbaka in i den återvändsgränden. Vi har två fantastiska barn och många bollar i luften så vi vill fokusera på dom vi har ett tag till. Men vi är båda relativt unga så vi har ju tid på oss. Kanske blir en sladdis om några år, eller så stannar vi på två helt enkelt. Räkna inte med att det blir bebisblogg igen närmsta åren.

Hej, Samlar du på klockor eller byter du in dom? Annars skulle va kul och se hur din samling ser ut!
Båda delarna, kanske blir ett klockinlägg längre fram (är det ens kul?)

Vilka egenskaper värderar du högst hos en kompis?
Ärlighet, givmildhet och humor tycker jag är viktigt både att ge och få i alla relationer – speciellt nära vänner och partner. 

Vad är du mest stolt över i ditt yrkesliv & privatliv? 
I yrkeslivet – att jag visat att det går om man kämpar och tror på sin idé och sig själv, även om man har oddsen emot sig. Många har nog tyckt att jag ska lägga ner rätt många gånger under resans gång men jag har kämpat på. Att jag klarat mig rätt bra trots att jag inte kommer från en rik familj eller har gått massa bra utbildningar.
När det kommer till privatlivet är det nog att jag och Paula klarade av konsten att bli föräldrar i tidig ålder. Och över att vi hållt ihop under dom åren och gjort en ordentlig resa tillsammans. När vi beslutades oss för att behålla bebisen som växte i Paulas mage (och blev till Molly) var vi två ungdomar som inte haft en tanke på familjeliv, vi hade ingen utbildning, inga stora inkomster, inga stora sparkonton att leva av. Vi valde att köra trots att vi inte vara ”klara” på några områden och beslutade oss för att om kärleken fanns så skulle resten lösa sig – såhär idag känns det som att allt faktiskt löste sig rätt bra.

 

Kommentera

  1. Lovisa

    Tänkte samma sak angående klockorna, gör inget inlägg. Väldigt många klockstölder på Östermalm nu tex och dom vet precis vad dom letar efter och vill ha.. finns många skräckhistorier om dedär… så var försiktig!!😌

  2. Malin

    Hugo, gör inte ett inlägg om din klocksamling. Det kan vara ett sätt att få reda på värdet och så gör dom inbrott hemma hos er sedan.
    Och visst, det är väl inte så stor risk att det är just den personen som ställde frågan MEN fler läser ju bloggen och man vet aldrig.

    Så var försiktig till sådana inlägg säger jag! ♥

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.