Dagens fråga
Dagens fråga

När Paula ville kasta ut mig genom fönstret

Fick en fråga från en Malin:
Paula har berättat att dom första åren var kämpiga och att ni bråkade mycket mer då.
Efter hur många år slutade ni bråka och hur lyckades ni?

Hehe har vi slutat bråka? Det var nytt för mig. Nej men som alla par så bråkar vi då och då. Skillnaden är väl att vi bråkade sjukt mycket i början av vår relation. Det tror jag har med 4 faktorer att göra:
1. Vi var unga
2. Vi blev snabbt seriösa och levde tätt inpå varandra
3. Vi blev föräldrar tidigt i relationen och tidigt i livet (eller ja, nu kryllar det ju av unga mammor men då var det inte så vanligt att få barn i vår ålder kändes det som)
4. Vi är lika varandra och har mycket temperament

Så här i efterhand tror jag inte vi gjorde något för att ”lyckas” sluta bråka utan vi har mognat som människor med åren, vår relation har fördjupats och vi har fullt upp att bråka med våra två barn istället 😜 I början var vi två enheter som rörde sig mot varandra men nu är vi mer en enhet helt enkelt. Vi har fortfarande vårt chilenska blod i ådrorna som gör att vi blossar upp ibland och Paula har dessutom sin finska envishet så visst blir det jidder lite då och då men vi har lättare att gå vidare från det tror jag. Vi kan ånga av oss, ta några djupa andetag och sen snacka om saken lite mer sansat och välja att gå vidare. Vi värderar det liv vi har ihop med barnen högre än små tjafs eller större bråk så det gör det ”värt” att inte ödsla för mycket energi på det. Jag tror också Paula har blivit tydligare med vad hon förväntar sig av mig så istället för att bli ledsen eller besviken över att jag inte läst hennes tankar så löser det sig innan jag hunnit göra fel 😉

Men om man har ett väldigt bråkigt förhållande som inte ger sig efter några år så kanske man ska gå till en parterapeut eller något och snacka om det tänker jag, antingen kanske ena parten har aggressionsproblem eller så är man ingen bra match. Eller så behöver man bara hjälp med att få till kommunikationen. Tror mycket handlar om att män och kvinnor fungerar rätt olika känslomässigt och uttrycker sig på olika sätt eller har olika förväntningar på relationer. Vi killar är rätt enkla liksom, vi tänker att ”allt är väl bra” om det inte finns uppenbara problem medans tjejer oftare verkar fastna i typ ”han borde förstå att jag upplever det som att han umgås för mycket med kompisarna” typ. Bara som ett exempel. Vi är inte så snabbkopplade helt enkelt. Tror mycket bråk tar avstamp just för såna saker. Håller ni andra med?

TB till när Paula flippade på mig och kastade ut hela paketet med havregryn för att jag inte skulle få göra någon frukost… tror egentligen det var mig hon ville kasta ut.

Kommentera

Dagens fråga

När man inte känner någon kärlek till sitt barn

Hej Hugo!
Skriver till dig för att jag har för mig att du tidigare nämnt att du hade svårt att knyta an till Molly när hon kom? Kan ha helt fel men isåfall hoppas jag att du kanske ändå har lite kloka råd! 🙂 Fick min dotter för snart 6 månader sedan. Sedan hon kom har min kärlek till henne verkligen bara vuxit sig starkare trots att jag inte trodde att det var möjligt att älska en annan människa så här mycket. Skulle kunna göra allt för henne.
Men vi har ett problem. Min sambo Känner inte likadant. Han tycker att allt är superjobbigt. Han säger själv att han inte direkt känner någon kärlek till henne och att hans höjdpunkt på dagen typ är att få gå och lägga sig. Han tycker att det är jobbigt även när allt är supermysigt och hon skrattar och är jättenöjd eftersom han bara väntar på att hon ska få ett utbrott och börja skrika. Måste då tillägga att hon är en rätt nöjd och glad bebis för det mesta, alltså inte super skrikig eller så. Han säger att det var så mycket jobbigare med barn än vad han trodde. Detta är jättejobbigt för mig då jag upplever att hon enbart är en börda för honom och självklart jobbigt för honom då han säger att han i princip inte är glad längre,
Har du några tips? När vände det för dig? Hur löser man det?
Du brukar ju ja mycket kloka råd och synpunkter så håller tummarna! 

Jag skulle inte säga att jag hade svårt att knyta an till Molly men att jag inte blev sådär kär i henne direkt efter förlossningen som jag hade trott och sen att jag tyckte umgänget med henne blev roligare när hon kom upp i 1årsåldern ungefär. Dock kände jag från start en lycka över att hon var min dotter, stolthet när jag såg på henne och att jag ville vara med henne hela tiden. Kände stolthet över att visa upp ”mitt barn” och att jag varit med och gjort henne. Snabbt märkte jag ju dock att Paula a.k.a. tuttmaskinen var den enda Molly älskade av hela sitt hjärta från start och då kände jag mig rätt utanför och överflödig. Jag kände typ som att jag var kompisen i gänget som ingen vill ha med egentligen men man bjuder in för att fylla sista platsen typ. Inte en mogen reaktion och rent logiskt så förstod och förstår jag ju att anknytningen mellan bebisen och mamman är starkare i början eftersom dom varit sammansvetsade i 9 månader, mamman är den som genomgår förlossningen och sen den som bär på maten = stora tryggheten. Även om jag reagerade rätt barnsligt och tyckte att det där med bebisar inte var så sjukt nice som alla sa så kände jag ändå en grundkärlek för Molly. Och stunderna vi umgicks som familj och alla var nöjda och glada tyckte jag livet var på topp. När Molly började titta på mig ordentligt och skratta så smälte jag helt och kände lycka. Sen bleknade den lyckan lite när hon stunden efter började skrika, gråta och vara otröstlig tills Paula kom och tog över. Känslan blev ju som att bli dissad av någon man var kär i och som man trodde att man klickade med.

Som nån annan kommenterat kanske din snubbe har fått förlossningsdepression? Inte för att säga vad som är ”normalt” och inte i relationer till folk men det han säger och visar känns ändå inte som att det kvalar in som att allt är som det ska. Om han säger att han inte känner någon kärlek till barnet, bara ser fram emot att gå och lägga sig och tycker hon är skitjobbig även när allt är frid och fröjd och att han inte känner sig glad längre så känns det för mig som amatör som att han inte mår så bra. Var det ett gemensamt, planerat beslut att skaffa barn? Var din graviditet bra eller fanns det något som kanske påverkade honom mycket? Hur är hans relation till sina föräldrar? Tror det kan finnas massa grejer som utlöses när man får barn även om man inte är den som går igenom hela hormongrejen. Mitt tips till dig är att få honom att gå till vårdcentralen och prata med någon om sitt mående, kanske du kan följa med som stöd och få fram det du tycker är viktigt (finns ju en tendens till att säga att allt är lugnt som snubbe även om man mår piss). Jag tror inte hans känslor och mående är ”vanligt svårt att knyta an” utan att det nog går lite djupare än så – försök tänka att det inte beror på dig och er dotter och se till att han söker hjälp. Hoppas det blir bättre snart!

Kommentera

  1. A

    Även pappor kan få jättebra hjälp genom bvc, har de ingen egen psykolog/kurator kan de hjälpa till med att förmedla kontakt. Har inte haft just de problemen i min familj men har vänner som gått igenom liknande och där pappan (och mamman, är ju inte lätt att vara i den situationen heller) fått väldigt bra hjälp genom bvc.

  2. J

    Hej, jag genomgick samma situation när min första dotter föddes, karln tyckte allt var jobbigt och att vår flicka förstört allt. Hon var rätt krävande också så det hjälpte inte till direkt. Vi hade der jättetufft första året, och det blev inte bättre förrän efter han hade fått vara pappaledig, så han knöt an efter 1,5 år. Tack och lov höll vi ihop och han säger själv att det bara blir bättre och bättre, han älskar idag våra två döttrar över allt annat! Kan tilläggas att han har svensson-uppväxt, så han var bara bortskämd och för bekväm av sig, helt plötsligt måste han sätta en annan person framför sit mekande/tv-spelande eller vad han nu gnällde om! Allt som sägs första året får ni glömma, ett barn prövar förhållandet, och första barnet är alltid väldigt tufft. Vi gick en gång till psykolog för att ge min karl perspektiv, kanske han borde göra det också? Inget ovanligt. Stort lycka till, styrkekramar!

  3. Johanna

    Hej!
    Jag är barnmorska och det låter som en klassisk förlossningsdepression, som ju även pappan eller partnern kan drabbas av. Det är inget fel eller konstigt, men något som kanske inte alla män vågar prata om. Det är tyvärr inte alltid något som tas upp från sjukvårdens sida heller. Jag tror att ni som familj behöver prata med någon. Sök via vårdcentralen.
    Det kommer att ordna sig, tro mig. Att få barn är en stor omställning för båda!
    Kram

  4. Clara

    Det låter jobbigt för er båda. Det är ofta svårt att prata om dessa känslor och något man kanske inte är så stolt över. Ett tips är att det i många (förhoppningsvis alla) kommuner/regioner finns det ett samarbete mellan BVC och spädbarnsverksamheter som kan hjälpa föräldrar med frågor kring tex. anknytning och samspel. Kolla med er sköterska hur det funkar där ni bor och om ni kan få hjälp där. Lycka till!

  5. Rebecka

    Väldigt känsligt ämne verkligen. Vi hade lite liknande situation, min man hade svårt att känna någon lycka eller glädje över vår nyfödde son, vilket i sin tur gjorde mig väldigt ledsen. I samband med födseln hade min man även fått en ny roll på jobbet som var på tok för krävande, och det slutade med att han gick till företagshälsovården och bytte jobb. Tror han var så nära på att gå in i väggen som man kunde utan att göra det. Att gå och prata med någon tycker jag absolut ni ska göra, kommer troligtvis hjälpa mycket! Lycka till!

  6. Therese

    Har ingen erfarenhet av detta men vet att även killar kan drabbas av förlossningsdepression likväl som mamman. Så ta kontakt med BVC för hjälp! Hoppas allt löser sig.

Visa alla 6 kommentarer
Dagens fråga

Tips på aktiviteter med barn i Stockholm

Fick en fråga om jag hade tips på roliga aktiviteter för familjer i Stockholm. Frågeställarn har barn som är 8, 2 och 6 månader gamla. Här är mina tips:

  • Badhus – i vår familj älskar vi badhus och det blir en kul stund för alla inblandade. Tror aldrig man blir för gammal för badhus? Borde absolut funka för åldersspannet på barnen. Förra hösten skrev Paula ett inlägg om dom bästa badhusen i Sthlmsområdet – läs det här.
  • Skansen – kul året om med olika teman. Nu närmar det sig julmarknaderna va? Annars kan man alltid kolla på djuren och leka i dom olika miljöerna.
  • Lekland – finns över hela Sverige visserligen men vi är vana besökare. Perfekt både för föräldern som gärna är med och leker och för den som hellre är mer ”passiv” och vill övervaka med en kaffe i handen. Kanske inte skitkul för 8åringen dock, dålig koll på 8åringar kan jag erkänna.
  • Gröna Lund – visserligen mest sommaraktivitet men har ju haft öppet nu på Halloween ex. och har julmarknader också tror jag.
  • Museum – Stockholm kryllar av museum och det finns rätt många som är barnvänliga. Polismuseum älskar våra barn. Sen har vi testat Armémuseum, Naturhistoriska (Cosmonova är grymt, kanske inte för 6månaders dock) och Tekniska museet också bland annat. Kul att barnen oftast får lära sig lite också i samband med att dom leker.
  • Junibacken – Paula och tjejerna älskar Junibacken. Lekfull miljö med Astrid Lindgren-tema. Man får inte missa sagotåget som kan vara lite läskigt och spännande.
  • Tom tits – ligger visserligen i Södertälje men sjukt värt för ett besök. Typ lika kul för vuxna som för barn att hålla på med experimenten.
  • Lekparker – finns sjukt många bra i Stockholm. Aspuddsparken är en favorit. Finns Mullemeck-lekpark i Solna. Bara att slänga med lite fika i en korg och klä på sig ordentligt så kan man ha helkul för ingen peng. Nån mer som har tips på lekparker?

Sen är våra barn rätt tacksamma att aktivera. Räcker typ med att jag och Paula är med och att vi släpper lös dom i en park så har dom kul. Vi tar ofta med cyklar eller sparkcyklar ut och kör lite planlöst utehäng. Det brukar reda sig självt och sen går vi och fikar på nåt café.

Finns det fler Stockholmare här som har några bra aktivitetstips till kommentatorn? 

Kommentera

  1. Karin

    Kul tips! Utegymmen är väldigt populära hos våra barn. Teatrar för en billig penning kan man också hitta. Björklunds Hage i Bromma är en jättemysig 4H-gård och lekpark. Rekommenderas! Ursvik Friluftsområde i Sundbyberg är också toppen för stora och små 😊

  2. Mikaela

    Det finns många fina lekparker runtom i Stockholm.Anders Franzens park i Hammarby Sjöstad,Långsjöparken i Huddinge,Dinosarieparken som vi kallar den också i Huddinge,på söder finns bland annat Ivar Los Park och Bryggartäppan och i Liljeholmen hittar du Fruktparken.Spårvägsmuseet brukar vara populärt och något som vi inte besökt själva men som verkar roligt är Barnens underjordiska scen på Söder.

  3. J

    Drakparken i Hornstull är bra, lite annorlunda klätterställningar. Vi brukar gå barnvagnsrundan (5km) i Tyrestaparken, vår då 4-åring klarar av att gå det utan problem, och i slutet väntar hästridning, höns, grisar mm, samt gofika på mysiga caféet om man inte tagit med eget (går att grilla också). En promenad längs vägen uppför Hammarbybacken är kul, rätt bra väg så pigga barn klarar det (man behöver inte gå hela vägen upp för bra utsikt). Sen vill jag tipsa om min skatt Rottneros park i Värmland, varför de inte gör mer reklam om deras sjukt bra lekparker för barn i alla åldrar är för mig en gåta…

  4. Jenny

    ”Rum för barn” på kulturhuset. Visserligen stängt för renovering nu men är gratis inträde och passar för dom allra minsta och upp till 8 kanske. Man kan även måla eller pyssla där för en billig peng.

Dagens fråga

Relationsakuten

Kom en lång kommentar med en fråga:
”Min man har ett stort umgånge med både tjejer och killar vilket jag tycker är skitbra. Det är viktigt att vara sin egen och ha tid med sina kompisar och så. Många vänner har kommit och gått igenom åren med en av min mans tjejkompisar har alltid funnits där. Hon bara flyter omrking och är en i ”killgänget”.. Bör tilläggas att jag inte känner henne utan har bara hälsat ett fåtal gånger! NU till saken; 
   Vet egentligen inte var jag ska börja men det kanske började med den gången då min man sa att han skulle ut med sina killkompisar och bad mig att inte följa med för att det var ”killkväll” men det slutade endå med att ”tjejkompisen” ringde min man dagen efter för att fråga vad som hänt kvällen innan och. När detta samtalet skedde låste min man in sig på toa för att han var ”kissig”.. ..ELLER kan det ha varit när jag fick veta att min man bett sin kompis ljuga om att han sovit där när min man egetligen soviit någon annan stans.. Var vet jag inte. Har liksom inte tagit upp det för att min man inte vet att jag vet! 
  För en vecka sen ringde min man mig från sitt jobb ( han joobbar sena kvällar och vi pratar aldrig över telefon.. Kan räkna på en halv hand dem gånger vi pratat under jobbtid)..aillfall.. min man ringer mig för att ”CHecka” läget och säger sen att han måste lägga på då han har mycket jobb, Hela samtalet kändes sjukt märkligt men jag gick och la mig. Vid 02:00 börjar det tjuta någonstans ifrån och jag flyger upp ur sängen och inser att det ringer från laptopen.! Öppnar upp den och ser att det är HON… ”tjejkompisen” har ringt min man 4 gånger under den kvällen och han henne. Jag vet att det är fel att läsa och snoka men jag kunde fan inte låta blir. Ser att dem har haft en lång konversation och att massa bilder har kommit och gått. Stägde ner och kände mig så jvla äkclad!.
Vad gör man nu?! är detta början på slutet?!….Hjälp!” 

Doktor Hugo på plats här på relationsakuten.
Det låter helt klart som att din snubbe har något fuffens för sig och det enda egentliga råd jag kan ge är att hitta ett tillfälle där ni kan sätta er ner i lugn och ro och du kan ta upp alla dessa grejer med honom. Att ha ett stort umgänge och ”få” umgås med vänner ifred utan sin partner tycker jag är viktigt men det bygger ju också på tillit och han verkar inte riktigt sköta den delen. Om din snubbe låser in sig på toa för att prata med sin tjejkompis känns det som att samtalet inte direkt var helt oskyldigt. Jag och Pulkan har möjligheten att kolla varandras telefoner (kan varandras lösenord) och kan använda varandras när den enes laddar ut eller något så att vi skulle ha hemligheter där är uteslutet. Klart man inte ska snoka igenom sin partners telefon eller dator men det känns ju som att du har rimlig anledning att vilja göra det. Framgår inte riktigt vad för sorts bilder eller konversation du fick se men om din reaktion var att bli äcklad gissar jag på att det inte var kul klipp på djur eller något sånt. Du borde helt enkelt snacka med din kille och ta reda på hur relationen till tjejkompisen är egentligen. Klart man kan vara vän med det andra könet utan några konstigheter men i och med din känsla nu och vad som hänt så känns det inte som att relationerna (hans och hennes samt din och hans) kan pågå som dom gjort hittills. Kanske har han någon sjukt bra förklaring till nattsamtalen, att hon dyker upp på killkvällar eller varför han pratar med henne på toaletten men jag skulle inte sätta min tro till det. Ta tjuren vid hornen och sen får du besluta om du är ok med vad som hänt och vill försöka på nytt eller om du känner att han passerat en gräns du inte kan förlåta – bara du kan bestämma det.

Kommentera

  1. Mia

    Det här är ju en solklar otrohet. De har legat, punktum. Otroligt fult också att han springer iväg med telefonen när hon ringer, har han kanske sagt till henne att han lämnat dig eller? Varför skulle hon annars ringa sådär.. Då smyger man ju med sms istället.

  2. Sandra

    Håller också med. Det bästa är att prata med varandra. Kommunikation är viktigt i en relation, oavsett ämne. Stor kram och lycka till <3

  3. Lov

    Håller med Hugo. Känns som något fuffens.
    Prata med din man och be om svar. Han borde vara man nig att där och då vara ärlig mot dig.
    Skriv gärna hur det går.
    Skickar styrka 💜
    Lycka till

Dagens fråga

Frusna ungar

Måste bara fråga en sak som är så typiskt för män… 😎 Om det nu snöade, regnade och var jättekallt, var är barnens halsdukar, vantar och överdragsbyxor? Sitta på kalla karuseller utan ordentliga brallor? Själv har du halsduk men inte dom? Det du gjort är ju att sätta på dom jackor o en varsin tunn mössa… 

Som jag ser det ska ungarna härdas. Jag vill inte ha bortklemade barn som inte pallar kyla så därför utsätter jag dom gärna för obehag redan i ung ålder. Hehe, nej skämt åsido. Barnen frös inte. Leo var bestämd över att ha klänning så hon hade strumpbyxor och klänning och sen fick jag på henne en mjuk overall också. Svinvarma skor, ullmössa och fodrad jacka. Molly körde t-shirt, mjuk overall, svinvarma skor, fodrad jacka och ullmössa hon också. Vantar hade vi med oss men barnen vill inte ha på dom. Jag tror att om dom hade börjat frysa om fingrarna hade dom gett med sig och tagit på dom också. Barnen blir varma lättare och springer runt och har sig till skillnad från oss vuxna som står och fryser i rock och jeans.

Om det hade varit Paula som varit på Liseberg med ungarna hade som säkert haft underställ och skalplagg. Det kan jag erkänna och ja det kanske är typiskt män att inte vara så planerande 🤷‍♂️ Men om det varit så att min påklädning hade lett till att barnen frös hade det varit noll konstigheter för mig att gå till närmsta affär och köpa det som krävdes för att dom ska vara varma. Barnen hade det finemang hela dagen och har inte drabbats av lunginflammation eller behövt amputera förfrusna fingrar =)

Kommentera

  1. Sandra Augustinson

    Jag tycker så som du klätt på dem så har de ändå fått frihet att röra sig bättre än att ha en massa overaller 🙂 och underbyxorna ser jättemysiga ut. Och de ser ju otroligt glada ut ändå på bilderna, vad kul med Liseberg!

Dagens frågaFamiljeliv

Vem har rätt att sova på natten?

”Hej Hugo! Älskar din blogg och har följt den LÄNGE! Sitter nästan alltid med ett leende på läpparna när jag läser. Har en fråga som jag gärna hade velat ha din åsikt om. Det är nämligen så att jag och min sambo har en 7 månaders son. Världens snällaste och enklaste kille på DAGEN men han har vaknat minst 2 gånger i timmen i 3 månader. Jag går under, men sambon tycker att jag ska ta alla nätter på vardagar för att han måste vara pigg på jobbet. Att vara hemma med vår son & hund på dagen är ju MITT jobb men jag orkar inte med att vara den mamma jag vill vara när jag får sova i snitt 2-3 timmar per natt. Nu till min fråga… Hur gjorde/gör du och Paula när barnen inte velat sova? Har ni hjälpt varandra eller har Paula fått ta vardagarna för att du gått iväg och jobbat? Jag och sambon diskuterar detta nästan varje kväll men han står fast vid att det är jag som borde ta nätterna. Jag säger inget om att ta någon dag mer än honom men jag orkar inte detta mer.”

Den här frågan känns som ett het potatis och jag gissar på att jag kommer få några ilskna kommentarer nu men jag tänker såhär: den som är föräldraledig har huvudansvaret på nätterna. Om det är så att din sambo har ett ”vanligt jobb” som innebär kontorstider tycker jag det är rimligt att han behöver få sömn om nätterna (och tvärtom såklart om du var den som jobbade och han var föräldraledig) för att kunna sköta jobbet. Med det sagt menar jag inte att han har ”rätt” att checka ut helt på kvällen för att sen ha en stunds deltagande i föräldraskapet när han kommer hem från jobbet på em.

Jag minns faktiskt knappt hur Paula och jag gjorde (känns som att man aldrig kommer glömma skitnätter med skrik och bråk när man är i dom men när barnen väl börjar sova hela nätter blir det där jobbiga väldigt avlägset) men så länge hon ammade tog hon majoriteten av vaket på nätterna. Sen har vi ju inte ”vanliga” jobb så vi har kunnat flexa mer med tider vilket gjort att jag också kunnat ta nätter och skjuta fram arbetsdagen osv. Så vi är nog rätt dåliga att jämföra sig med. Men för att återgå till din situation…

Fattar att det är skitjobbigt med sömnen, att inte få sova är ju typ tortyr. Om ditt barn är ”lugn och enkel” på dagen kanske du kan få ett par timmar under dagen när han sover i perioder? Det är ju inte lika lätt, kul eller avkopplande att sova på dagen som på natten men tänker att man får köra undantag under perioder när det är jobbigt. Din sambo kanske kan ha med hunden på jobbet så du inte behöver tänka på promenader och sånt? Eller om ni har några släktingar som kan tänkas ställa upp antingen som hundvakter eller som barnvakter emellanåt? Sen tycker jag att din sambo kanske kan köra huvudansvar under helgerna istället så du får sova ut dom nätterna. Och att din sambo kan köra på tidigare uppgång. Säg att han börjar jobbet 8 och måste dra hemifrån 7.30. Då kan det vara rimligt att han får gå upp kl 5 och ta ut barnet från ert sovrum vid den tiden och köra morgonmys ihop samtidigt som du får plugga in öronproppar och sova djupt tills det är dags för honom att dra där vid 7.30. Om han är skillad kan han se till att aktivera barnet under morgonpasset så han somnar lagom tills han ska dra så kan du och barnet sova vidare någon timme till där på morgonen. Kom ihåg också att det kommer nätter med sömn snart!

Kanske finns någon klok läsare som varit i samma situation som frågeställaren? Hur har ni löst det?

Kommentera

  1. Therese

    Jag lider av sömnstörningar sen vi fick vår första 2011. Vi har velat fram och tillbaka om syskon men så bestämde vi för att våga. Så nu har vi en liten på 9 mån. Eftersom jag har sömnstörningar så tar min sambo alla nätter, men han har gått ner lite i arbetstid, jobbar nu 80%. Hade jag fått ta alla nätter hade jag suttit på psyket nu.
    Allt går att lösa.

  2. Åsa

    Jag tycker ju lätt att du ska be din sambo att testa att ta nätterna under en vecka och sedan återkomma med en recension kring hur det var. Allt handlar om förståelse för sin partner. Och även om jag arbetar heltid med 6 åringar varje dag så är det rena semestern i jämförelse med att kontant känna sig trött och irriterad pga för lite sömn. Klart han ska hjälpa till med!

  3. Patricia

    Hej alla! Det var jag som skrev frågan. Kul att se alla olika svar! Saken är att min sambo har för det mesta tagit alla helger så jag fått sova ut, och jag har inte klagat på 6 månader i princip. Men nu har sonen haft en period i 3 månader då han vaknat konstant hela natten. Var 10e min när det varit som värst. Sonen har bara sovit i babysittern på dagarna OM jag gungat, så jag har aldrig fått någon vila. Nu sover han bättre på dagen men man har ju alltid 100 saker att göra och om jag sover på dagen har jag väldigt svårt att somna på kvällen (kan ligga vaken till 02 ibland) Jag vaknade upp med magsmärtor för nån vecka sedan och insåg snabbt att jag var sönder utmattad. Jag har alltid tänkt att jag ska ta det mesta eftersom att jag är hemma men man kommer till en gräns när kroppen säger ifrån och där sa även jag ifrån till sambon. Jag bröt ihop totalt av utmattning. Nu ”går han med på” att ta varannan natt när det är som värst, annars varje onsdag och helgen. Han är en väldigt underbar person på alla sätt och vis förutom detta. Han är så avundsjuk på att jag ”kan” vila på dagarna, att jag kan gå långrundor med hunden och ja, slippa jobba. Har tyvärr ingen möjlighet att byta med honom pga ekonomin, annars hade jag gjort det alla dagar i veckan.

  4. sara

    Håller med och så gorde/gör vi: Den som är föräldraledig tar huvudansvaret för nätterna så att den som jobbar får sömn. Sen hjälptes man såklart åt till och från. Var det nån jävlig period så tog sambon nån natt eller någon gång per natt och helgen delade vi på så att båda fick en sovmorgon. Funkade för oss!

  5. Hanna W

    Håller med. Föräldraledig tar huvudansvaret på nätterna. I alla fall i vår familj, var och en måste hitta sitt eget sätt.

  6. Thilda

    Men wow, mannen får såklart steppa upp. Att sova 3 timmar per natt klarar ju ingen människa i längden. Vi hade också ett barn som sov dåligt och jag ammade. Min man hjälpte mig VARJE natt. T.ex. genom att vagga bebisen i bärsele vid några av uppvaken medan jag låg i sängen och slumrade. Nu när jag inte ammar tar vi varannan natt. Jag tycker frågeställaren ska ta ett allvarligt snack med sin sambo. Det där hade jag aldrig accepterat.
    PS Vi tog 10 månader var av föräldraledigheten vilket jag kan rekommendera, då får båda en insikt i vad det kräver att vara föräldraledig.

  7. J

    Tror bara en människa som aldrig har upplevt barn som sover katastrof skriver så. Klart dom ska dela upp det, alla vet att jobbet ibland kan upplevas som semester i jämförelse till att vara föräldrarledig. Nej uppdelat, eller hjälp av mannen iallafall 2 veckodagar😩

  8. Copycat

    Här gör vi tvärtom. Min sambo är f-ledig och jag jobbar. Vi har två barn 4 och 1 år) varav äldsta är 15h i veckan på förskolan. Jag tar nätterna då jag anser att det är lättare för mig att vara lite trött på jobbet, där går jag vara ifred, dricka kaffe i lugn och ro och ha vuxna människor runt mig. Att vara trött hemma när två kids är hemma som bråkar/skriker/gnäller/tjatar är en mardröm jämförelse med att vara trött på jobbet. Efter ett tag blir jag ockdå pigg på jobbet då jobbet ger mer energi och kreativitet.

  9. Therese Berggren

    Här hemma har vi delat lika med allt ( förutom amning) sen barnen föddes. Har 2 barn, 2-åring och en 1-åring. När jag ammade tog jag nätterna då mannen inte producerar bröstmjölk, när vi gav ersättning/ välling har vi tagit varannan natt. Det är BÅDAS barn och BÅDAS ansvar. Är väl egentligen en självklarhet? Ni som säger annat tror jag är antagligen de kvinnor som tagit alla nätter själva och försöker intala er själva att det är självklart då pappan jobbar men i hemlighet önskar lite mera jämställdhet. Kan ju va ute o cykla nu jag vet, men det är vad jag TROR.
    Dessutom tycker vi båda att om man jobbar så har man typ semester med raster, äta VARM mat i fred, dricka varmt kaffe, gå på toa ensam osv.. vi har delat på föräldraledigheten så gott vi kunnat så båda har gjort bägge delarna och vi är rörande överens om att det är fan semester att jobba haha.
    Kan tillägga att vi fick ett barn som sov som en stock på nätterna och den andra föddes med kolik som pågick i 4 månader så vi har haft både jobbiga nätter o lugnare nätter, men alltid delat lika.

    1. Emmy

      Jag har inte tagit alla nätter själv, däremot har jag haft ansvaret för nätterna när jag varit föräldraledig men precis likadant var det när min man var föräldraledig. Både jag och min man jobbar med såna yrken att vi kör väldigt mycket bil samt långa sträckor varje dag och då känner jag att jag behöver min sömn på nätterna om jag ska orka hålla mig vaken på vägen likaså min man. Därför har det för oss varit en självklarhet att den som är hemma tar nätterna. Sen har vi haft tur att de sovit bra när båda väl börjat jobba och inte behövt tänka på det viset om vem som ska ta nätterna då 🙂 men såklart är det ju olika för alla 🙂

  10. Emmy

    Vi har två barn jag och min sambo och vi har kört på samma, den som är föräldraledig tar nätterna. Just nu är jag mammaledig och sonen vaknar ett par gånger per natt vilket gör mig trött. När vi hade första barnet sov jag alltid på dagen när hon gjorde det. Nu funkar det inte längre med två barn. Men är jag trött och behöver vila så tar min sambo barnen så fort han kommit hem från jobbet så jag kan vila och det är aldrig några problem. Det ska inte heller vara ett problem då man är två föräldrar. Jag skulle inte orka vara uppe på nätterna och sen gå och sköta mitt jobb på ett bra sätt och därför kräver jag inte heller det av min sambo. Men på helgerna tar han nätterna om han själv inte jobbar. Så testa det? När din sambo kommer hem från jobbet, lämna över barnet till honom så du kan vila nån timme innan läggdags och låt honom ha nätterna på helgerna 🙂

  11. E

    Här skulle jag säga att det är helt fine med att de som är hemma tar barnet på natten om det vaknar ett par gånger eller så. Men har man ett barn som sover svindåligt så är det nog bara att bita i det sura äpplet och dela upp det! Vår första sov dåligt och skulle i början ammas med max två-tre timmars mellanrum. Efter någon vecka är man helt slut. Tur så hade jag en man som ställde upp och böt blöjor mitt i natten eller gick och vagga trots att han skulle på jobb. Skulle tipsa om att göra som många har sagt här och dela upp natten. T.ex låta dig sova förnatten och sedan får han sova morgontimmarna för att orka stiga upp och gå på jobb på morgonen. Annars tycker jag absolut du ska höra med BVC om det finns någon form av avlastningsservice i er kommun där någon kan komma hem dagtid (eller natten?) och se efter barnet någon timme så att du får vila.

    1. Jenny

      Så du menar att vi för skattepengar skulle betala för avlastning för att pappan inte ids ta hand om sitt eget barn?
      Nej dags för pappan att steppa upp.

      1. E

        Nu vet vi ju inte vad mannen har för jobb och han kanske behöver sin sömn av säkerhetsskäl. Eller så kanske det inte räcker att dela upp nätterna för att mamman ska få tillräckligt med sömn. Tycker absolut att mannen ska hjälpa till men känner man att det inte är hållbart längre ska man väl kunna få hjälp? I vår kommun i Finland finns åtminstone möjlighet till avlastningsservice och ja, det går skattepengar till det men sparar troligtvis in sig i slutändan på andra vårdkostnader.

        1. Jenny

          Ja det vore ju fantastiskt om alla trötta småbarnsföräldrar kunde få lite avlastning men tror tyvärr det är en utopi.. Finns det dessutom som i det här fallet två föräldrar så är det dags att den andra föräldern tar sitt ansvar.

  12. Lin

    detta är ju helt sjukt. Snubben låter alltså hellre mamman gå under av sömnbrist än att chippa in? Vilken jävla partner.

    Och vilket jävla gnäll från honom! ”Måste vara utvilad iom jobbet” – vafaan jobbar han som? Hjärnkirurg? Gör inte det minsta om han är lite trött ibland. Han borde own up och ta ansvar för sin familj. Inte uppträda som en sjuttonårig skitunge.

  13. Sara

    Om sonen verkligen vaknar ofta på nätterna så måste ni ju dela upp det. Det är vansinnigt att du skulle ensam ta alla nätter och det måste ju din kille också förstå. Inte läge att vara självisk, barnet går ju först och inte mår barnet bra om mamman mår dåligt. Gud så arg jag blev! Du måste få sova, han kan gott också lida lite sömnbrist. Dela upp det bättre eller låt pappan bli hemma och prova på ”ledighet”😵😂

  14. My

    Det här resonemanget provocerar mig så sjukt jäkla mycket!
    Skulle aldrig vilja leva med en partner som resonerar att den som jobbar så ska sova jämt.
    Vi har haft tur med våra barn gällande sömn men när det periodvis varit tufft så har vi hjälpts åt oavsett vem av oss som jobbat/varit föräldraledig. Punkt.

  15. Emelie

    Så länge den arbetande föräldern inte har ett jobb där denne utsätter andra människor för fara pga trötthet (t.ex. kirurg, köra tung trafik etc) så tycker jag absolut att ett par ska dela på nätterna. Det är INTE ledighet att vara hemma med en bebis, det tar enormt mycket på krafterna och i många fall går det inte att sova när bebis sover pga att de bara vill sova i en rullande vagn exempelvis. Blir verkligen ledsen när jag märker hur ojämställt det är i vissa familjer 🙁 Till den som skrev frågan till Hugo skulle jag rekommendera att ta denna diskussion på dagen när båda är lediga och inte strax innan läggdags när båda är trötta och vill sova. Förklara hur snett det blir att en person ska jobba dagar OCH nätter och den andra enbart dagar. Du kommer gå sönder snart om du inte får vila. Även om jobb är jobb så är det en jäkla skillnad att få gå på toaletten när man vill, sitta ned i lugn och ro för en fika, äta varm lunch utan någon som skriker i ens öra och ha vanliga, givande samtal med andra vuxna. Lycka till!

  16. Nathalie

    Vi har två barn (3 år och bebis 5 månader). Den lilla vaknar också varje timme och jag känner stundtals att jag går under av sömnbrist… Vi har gjort så att min man tar nätterna sön-mån, samt torsdag-fredag..då är jag pigg på måndagen & fredagen när min son är hemma från förskolan (han går tis-ons-tors). Min man tar således 2 nätter i veckan när han jobbar (7-16) men vi resonerar så att han ändå pallar att arbeta trött 2 dagar i veckan eftersom han får sova ostört 8 h per natt alla andra veckodagar. Jag hinner samla massa energi måndagar och fredagar så jag orkar vara uppe med den lilla terroristen alla övriga nätter. Funkar grymt för oss!!!!

  17. Karla från Sundsvall

    Jag tycker att den som är föräldrarledig tar nätterna som du säger så den andra kan orka jobba och sköta sitt jobb om man ska upp 6-7 varje dag. Man kan turas om under helgen istället . Men något som är viktigt vilket jag inte förstår varför många inte gör är att vila då barnet sover under dagen . Svårt om man har fler barn såklart
    Men har man bara ett hemma så VILA!!! Passa på. Man behöver det.

    1. Jenny

      Kan bli galen på folk som säger så. Min unge sov bara i vagn på dagtid om den rullade.. Inte så lätt att vila då, vet många som har det så. Jag är ensamstående men hade jag haft en karl hade han fått varit med och tagit nätterna oavsett om han jobbade eller inte.

    2. Sanna

      Har du barn? Tänkte precis som du innan jag fick barn nämligen ”klart den föräldralediga tar alla nätter”. Men nej när jag fick barn insåg jag vad sömnbrist är…. att gå till jobbet är semester då och man måste hjälpas åt och hitta någon form av lösning. super bra tanke att sova på dagen men svårt i praktiken,min dotter har aldrig tagit längre än typ 40 minuters pauser dagtid i rullande vagn eller vid bröstet..

    3. Therese

      Haha så resonerade jag också innan barn. Försök att sova/vila själv när barnet ENDAST sover i sele på magen medan du vaggar o vaggar. Eller när du är ute och rullar vagn i -10 grader. Sov gott 😃

  18. M

    Min sambo tog nätterna! Jag argumenterade med att han var borta hela nätterna och fick passa på att ta igen den tiden på nätterna. Umgås och mysa med vaken bebis på nattetid. Han köpte det! Så jag tog dagarna, sambon nätterna.

  19. Sanna

    Nu har vi för tillfället bra nätter och då tar jag alla i och med amning! Men i tuffa perioder där vår tjej vägrade sova körde vi lite skift min sambo tog henne till 01.00 då kunde jag sova typ från 19, sen lämnade han över. Inte så kul men nödvändigt. Han klarar hålla fokus på jobbet med 6 timmars sömn och jag fick vila ett par timmar.
    Alla säger ju alltid ”passa på att Sova på dagen” självklart bra i tanken MEN vår tjej har alltid sovit typ 40 minuter och aldrig haft dom där 3 timmarspassen på dagarna. Har man det får man såklart passa på men är ju ingen självklarhet.
    Sedan tycker jag att mannen bör ta hela helgen när mamman har mån-fre det behövs när man är inne i tuffa perioder!
    Man inser verkligen vad sömnbrist är när man får barn och hjälps man inte åt går den ena under!

  20. Sandra

    Håller tyvärr verkligen inte med dig. Två glada föräldrar är det enda rätta.
    Även om man har ett vanligt kontorsjobb anser jag inte att det per automatik innebär att man kan lämna över nätterna helt. Den som har mer energi får ju hjälpa till, inga konstigheter.

    Här hemma hjälper min man till var och varannan natt, det ärninte alltid det hjälper att amma ä, ibland behöver sonen vaggas till ro.
    Då gör han det utan att klaga.
    Sen när jag har mer energi vaggar jag istället.
    Men när jag inte orkar så ber jag om hjälp, och då får jag den hjälpen och avlastningen för att jag ska kunna orka vara en bra mamma. När jag har bitit ihop och inte betr om hjälp slutar det oftast med att jag är på dåligt humör och mer bråkig om eftermiddagarna, vilket är energialukande för båda.

    Tycker definitivt du ska få hjälp. Bara för att man är den som går iväg till ett jobb innebär det inte att man inte vissa dagar i veckan har mer energi att ta ifrån.

  21. Mikaela

    Jag tror jag har förträngt hur vi gjorde men jag vill nog minnas att jag har tagit alla nätter då jag har ammat.Däremot köper jag inte argumentet att mannen jobbar och därför har största behovet av sömn.Ja han har tider att passa och kanske måste ha större fokus på sina arbetsuppgifter.Fungerar ju inte så bra att råka somna på ett möte t ex.Men att vara föräldrarledig är som ett vanligt arbete fast mer krävande skulle jag vilja påstå.De måste byta ut föräldrarledig till föräldrararbete.Om han inte tar nätter under arbetsdagar borde du i alla fall få sovmorgon en av helgdagarna.Och som Hugo skrev att han får ta barnet på morgonen innan han går iväg till arbetet.Ni måste hitta en lösning innan sömnbristen får dig att gå in i väggen ❤️

  22. Ida

    Man får väl gå efter hur barnet sover på dagen och om hemmavarande föräldern har möjlighet att sova på dagen. Och OM man kan sova på dagen när barnet sover så får man räkna med att hushållssysslor inte är gjorda när den andra kommer hem efter jobbet

  23. Malin

    Hej !
    Vi har tre barn födda inom fyra och ett halvt år. Jag ville amma och det har fungerar utmärkt varje gång så då har jag ju också fått stiga upp på nätterna. Min man reser väldigt mycket med sitt jobb och jag är ofta ensam med barnen MEN det är min man som sett till att de från sex månader lärt sig sova i sina rum. Det var han som steg upp och klappade om dem när vi avvärjde nattamningen och idag är det nästan han som stiger upp oftare än vad jag gör ! Han ger mig också alltid sovmorgon på lördag och söndag. Jag förstår det dör med att man måste vara utvilad för att gå till jobbet men man måste också få sova som hemmaförälder. Till dig dom skrev kommentaren, kanske kan ni pricka in en semestervecka med sömn som tema ? Eller eventuellt om du kan begära någon i er familj att sova över någon natt så att du får igen några timmar. Jag förstår att det kan ta emot men sömn är så väldigt viktigt ! Lycka till och fortsätt prata med din man !

  24. Elin

    Det heter också föräldrapenning. I de flesta länder , ink svergie. Har vi bestämt att man ska få betalt för att kunna/då vara hemma med barnen. Men det motsvarar alltså ett jobb som vi får betalt för…. så jag håller inte alls med dej om detta. Jag tycker man ska dela lika. Det finns för och nackdelar med att vara hemma och att vara på jobbet. Sen är det klart att de flesta ändå kanske vill vara övervägande hemma med sina barn (!) och uppskattar att man är den som är det och kan lägga upp dagarna i ett tempo som gör att man kanske kan orka lite mer än den andra föräldern. Men det är inget sjävklart tycker jag. Det självklara är att man våda två har en 100 % sysselsättning och all tid ni har tillsammans ska delas lika vad kommer till sömn , egentid , sysslor och familjetid ? 🙂

  25. Diana

    Tycker att hennes man har en jäkligt dålig attityd. Istället för att vara så snäsig över att det är hennes ”ansvar” så tycker jag att han kan hjälpa till med att komma på en lösning! Ingen tjänar väl på att en människa går in i väggen av trötthet och utmattning, kanske svimmar av utmattning någon dag hemma med bebisen vaken… etc.

    Man får väl hjälpas åt! man skaffade barn tillsammans.
    Be den superarbetande mannen ta helger och minst EN natt till av arbetsdagarna om du känner dig så sliten.
    Be om att han tar några dagar semester om han kan, för att du ska kunna återhämta dig.
    Vila mycket på dagen och som sagt, lös det tillsammans, även om du kan ta de flesta dagarna pga föräldrarledigheten så betyder det INTE att du ska behöva må dåligt som skit för det.

  26. Vanessa

    Vi kör att jag har 6 av 7 nätter och mornar. men vi har varannan kväll, vilket innebär att om jag är riktigt trött kan jag lägga mig 19.00 och få sova ostört till iallafall 23.00. Och har jag haft det riktigt jobbigt tar min man en extra kväll eller till och med en natt. Även om man har ett visst upplägg måste man ju kunna visa empati för varandra och bjuda på lite extra sömn 😂Nu har min man vart sjuk och febrig och då har jag tagit alla kvällar nötter och mornar..

  27. Hanna

    Det är ju fan semester att vara på jobbet samt att man blir deprimerad av att sova förlite. Har fortfarande ”bestående men” av min sömnbrist jag hade under två månader.

    1. P

      Ni som säger att det är semester att jobba i jämförelse, vad har ni för jobb? Blir så nyfiken för själv känner jag verkligen inte att f-ledigheten skulle vara jobbigare än mitt ordinarie arbete.

      1. Johanna

        Jag känner att det är semester att få jobba istället för att gå hemma hela dagarna. Visserligen är jag ensam med dottern 24h om dygnet halva veckorna + har 4 hundar. Jag arbetar som undersköterska inom äldreomsorgen och där ”slipper” jag använda mitt tålamod så som hemma, slipper hala fram resultat osv. Där kan jag bara vara mig själv, träffa människor som inte testar mitt tålamod massor osv. Semester!
        Men jag hade inte alls tyckt om att arbeta mitt barns första år. Men nu är hon 1,5 och både hon, jag och pappan tycker om när jag jobbar och kommer hem lite gladare med nyfylld energi 😇

      2. Lin

        Psykiatri och sedan offentlig utredning. Att sitta med sitt jobb, handen tid som krävs, kunna socialisera med kollegor, gå på toa samt äta i lugn och ro är verkligen semester i jämförelse med: skrik. Skrik skrik skrik. Och bära. Buffa konstant.

  28. Anni

    Nu var vi i en annan situation då sambon arbetade oregelbundet, men det blir tydligt först när den andre partnerna är föräldraledig. Så blev det för oss, min sambo hade inte riktigt förstått. Jag har tagit stort sätt alla nätter (förutom när han var 100 % föräldraledig) och jag har fått sovmorgon alla dagar han har varit ledig. Nu går dottern på förskola och vaknar ännu minst en gång per natt, ofta fler. Men min sambon kan inte somna om när han blir väckt, så vi gör de som ett team. Jag tar nätterna och han sköter mycket annat med städ och handling. Och jag har sovmorgon varje helg (när han ibte jobbar.. 🙄) mitt mantra är: man dör inte av lite sömn

  29. Lina

    Vi har en två månaders bebis som äter ca två gånger på nätterna. Jag tar alltid första passet och min man tar andra. Vaknar bebis vid 6 så löser han det och lämna över när han ska jobba. Han kan jobba hemifrån en del så han brukar göra det på förmiddagen så att jag kan göra det jag behöver. Han hjälper till att fixa mat och tår hand om blöjor och sånt plus att han gör frukost till mig. Jag må vara trött men den avlastningen jag ändå får är guld värd. Jag försöker sova lite på förmiddagen och kanske en tupplur på eftermiddagen och sen när mannen kommer hem från jobbet så är bebis ofta trött men mannen tar största ansvaret då så har jag lite ”egentid”. Funkar bra för oss just nu iaf!

  30. Sanna

    Vi har två barn på fyra respektive två år. Vi har alltid varit överens om att det är semester att befinna sig på jobbet. När du jobbar får du äta i lugn och ro, du kan ta kaffepauser och gå på toaletten ifred. Det är INTE rimligt att den som är föräldraledig ska jobba dygnet runt, vilket ju faktiskt blir fallet om partnern förväntar sig att man ska ta nätterna också.

        1. Veronika

          Håller också med. Det är ju ett jobb att vara hemma med ett barn på 100% det också. Man är ju inte direkt ledig bara för att man är ”hemma” 🙄🙄

    1. Maria

      Håller med helt och hållet! Jag har varit hemma med vår dotter sen hon föddes, hon är nu 8 månader. Jag har hoppat in och jobbat lite kvällar och helger på ett äldreboende sen hon var drygt 4 månader och jag kommer tusan hem som en ny människa. Innan barn trodde jag inte att man kunde bli utvilad av att jobba, men jo det är fasen semester att jobba! Och får man då som du påstår är rätt Hugo sova ostört det flesta nätter, då är det ju som en lyxig spa vistelse att ha barn! Synd att man är född med fel kön känner jag, haha! Först ska man vara gravid i 9 månader med allt vad det innebär (räck upp handen ni som sov som prinsessor när ni var gravida OCH jobbade! Nä, det gör man inte!), sen ska man genomgå en förlossning och efterbörden av det ett tag efter, sen ska man fortfarande alltså inte få sova på säg 6-12 månader, rimligt? Varför ska man ha en partner? Hoppas att män i framtiden bär och föder barn… Då blir det andra bullar!

    2. Anna

      Håller helt med! Med första barnet tänkte vi den som är hemma tar nätterna, vi delade lika på föräldraledigheten så det kändes rimligt. Men när min man tog över föräldraledigheten märkte jag att jag fortfarande hjälpte till, var ju redan inne i det så vid barn två hjälptes vi åt även om den som var föräldraledig hade huvudansvaret. Den som är hemma med bebis har ansvar över bebis tycker jag; inte över syskonet o hushåll. Man ska inte ta hand om bebis samt ta alla förskolehämtningar o lämningar samt sköta huset. Helt orimligt tycker jag. Ammar man blir det ju ännu mer uppdelat. Jag o bebis sov ihop i ett rum första 8 mån o min man sov i gästrummet med äldsta dottern.

      Alla är olika men om du känner du behöver hjälp av din man så är det väl självklart att han ska hjälpa dig på natten. Att säga man behöver vara pigg på jobbet är en dålig utsäkt, antar det är erat första barn för NI KOMMER VARA TRÖTTA I TYP MASSA ÅR FRAMÖVER ha ha, ni har ju skaffat barn. Det är ju år av sömnlöshet, inte bara bebistid.

  31. Amanda

    Fast egentligen, vad är viktigast? Jag tänker personligen att barnets välmående är viktigast och då är det en peppad och pigg förälder som gäller. Och när personen uppenbarligen är helt slut på tycker jag att hen förtjänar avlastning, man kan faktiskt ta sig igenom en arbetsdag med lite sömn på kontot också. Mvh förälder med 5åring och 3åring som fortfarande knappt sover hela nätter.

Visa alla 54 kommentarer
Dagens frågaFamiljeliv

Förskolan = förvaringsplats?

Hur kan förskolan tycka att det är ok att du går och spelar golf samtidigt som dina barn är på förskolan?! Ni svarar aldrig på den här frågan.
Sen följdkommentar från annan läsare:
Eller att dra ungarna till förskolan när dom är så trötta för att träna eller för att spela golf eller när man bara är hemma. Ja ja ni har också ett jobb men det är skillnad på jobb och jobb. När man har inte ett jobb som man måste vara på kl.7.00, varför då ta ungarna til förskolan kl.7? 

Först och främst känns det som vi svarat på den här frågan rätt många gånger men vi kör igen. Förskolan har alla möjligheter att följa våra dagar genom våra sociala medier och har inga problem med vårt upplägg. Vi hymlar inte med något. Sedan så tar vi inte barnen till förskolan kl 7.

Men om vi drar igenom det här igen. Våra jobb innebär rätt fria arbetstider vilket innebär att våra scheman är flytande. Vissa dagar har vi fullt upp från morgon till kväll med möten, plåtningar, demos eller liknande. Vissa dagar är lite glesare. Våra liv har inga tydliga fack för arbetstid och fritid och vi är ständigt uppkopplade och mycket av det vi gör känns inte som jobb men ingår i det arbete vi har. Fattar att det kan svida i ögonen på vissa men vad ska jag säga, det är så det är. Vi jobbar mycket på kväll och helg också men får det att funka med barnen genom att avsätta tid för dom och göra mkt när dom sover eller genom att ta hjälp av våra nära och kära. Om vi enbart skulle nyttja förskolan när vi hade konkreta möten eller liknande skulle det bli fett hattigt både för barnen, förskolan och oss.
Säg att en arbetsdag för mig kan vara:
Möte med sponsor 9-10
Träningspass innan lunch
Lunchmöte 12.00-13.30 med Clean
Plåtning 14.00-15.00 för samarbete som ska upp
Fritt schema
Kvällsevent 19-21 där jag är moderator
Bloggtid från att jag kommer hem där jag fixar med utkast, mailar med samarbetspartners etc.

Det skulle ju inte fungera att jag lämnade barnen 8.30 för att hinna till mötet och sen åkte tillbaka för att hämta dom och ta med till träningen där vid typ 10.30. Sen åka tillbaka med dom innan mitt lunchmöte, hämta 15.30 och umgås med dom och sen tillbaka för ett kvällspass på föris 18.30 några timmar.

Istället så har vi ”vanliga” tider på förskolan för dom. Vi lämnar vid 8 på morgonen och hämtar oftast mellan 15-16. Om vi har fria eftermiddagar hämtar vi dock ofta runt 14 (mest Paula då). Våra barn trivs på förskolan. Dom har fantastiska pedagoger och personal som barnen tycker om och vi föräldrar också. Barnen har massor av kompisar dom leker med på dagarna och kommer hem med historier om vad dom hittat på under dagen. Vår förskola skickar dessutom ut mail med uppdateringar på vad dom gör för aktiviteter och vad barnen får lära sig. Jag ser det som att barnen har det väldigt bra och utvecklas där? När vi sen hämtar barnen är det fullt fokus på dom tills det är läggdags och sen fortsätter vi jobba. Det ni kan tycka är att ”träna på arbetstid” eller liknande är ju faktiskt arbetstid, jag är fortfarande signad atlet för Reebok och att träna ingår liksom i mitt jobb.

Jag blir inte riktigt klok på det här med förskolan. Är förskolan bara en förvaringsplats för arbetande föräldrar? Eller är det en pedagogisk verksamhet? Kan vi räta ut det nu för å ena sidan blir folk hysteriska om man säger dagis och fröken för då undervärderar man verksamheten och pedagogernas utbildning. Å andra sidan ska man absolut inte ha barnen där en minut mer absolut nödvändigt för ”riktigt” arbete för då ska man minsann ta hand om sina ungar själv och inte ha dom på ”förvaring” på förskolan. Vi ser inte förskolan som ett ställe där vi lämnar in ungarna för att få vara hemma och ta det lugnt eller liknande. Jag ser förskolan som en viktig del i deras vardag och det skulle kännas mer ego om vi anpassade deras tider där helt till hur våra dagar ser ut då det blir väldigt olika från dag till dag. Barn behöver rutiner och trygga punkter och jag tror förskolan skulle tycka det var sämre om Molly och Leonore kom och gick lite hipp som happt. Eller är jag helt ute och cyklar?

 

Kommentera

  1. E

    Alltså det är så sjukt att man ska behöva försvara sig (!!) för att man har barnen på förskolan. Men som du skriver så ska ju folk alltid ha nåt att klaga på om det för dem verkar som att ni skulle ha det för bra..
    Skulle kunna skriva hur långt som helst om det här men försöker fatta mig relativt kort. Jag är strax klar med min utbildning till förskolepedagog i Finland. Både i Finland och i Sverige följer pedagogerna en läroplan som är gjorda för att barnen ska få en bra grund och skaffa sig ”en egen identitet” igenom de sociala sammanhang de får på förskolan. Barnen lär sig massvis på förskolan varje dag och sätter grunden inför skolan sen. Det absolut värsta skulle vara att inte låta barn i allmänhet alls gå till någon förskola. Då blir det blir ett enormt stort ”hopp” sedan när de ska börja lågstadiet och då brukar det kunna uppstå problem för de barn .
    Menar folk då att barnen blir lyckligare och bättre människor om de enbart får hänga där hemma hela tiden med mamma och pappa??
    Nej det ska man inte behöva förklara sig för och lägga energi på. Strunta i dem. Ni verkar ha vettiga värdingar och era barn är underbara! Kärlek till er alla

  2. M

    Tråkigt att folk ska tycka till om precis allt i era (och andra influensers) liv. Jag förstår hur du tänker och tänker ungefär likadant. Klart som fan era barn ska ha en stabil och trygg vardag. De går som du skriver vanliga tider, de går inte från öppning till stängning direkt..
    jag jobbar på förskola och skulle inte se det som konstigt om du/ni lämnar och hämtar de tider du/ni gör

  3. Nathalie

    Jag har själv jobbat på fritids och skola och tycker absolut att det inte är mer än rätt att varje barn har rätt till förskola varje dag. Det ska inte spela någon roll vad föräldrarna har för jobb. Sen tror jag att barn mår bäst av att inte gå till 17 eller efter det då jag som pedagog upplevde själv att många barn blir trötta av så stora barngrupper som det tvingas vara idag på få pedagoger pga personal och pengabrist.

    Så kan ni hämta runt 15 är det bara ett plus och fin möjlighet!
    Jag minns själv som barn att ens riktiga kompisar kom från förskolan och inte bara från familjekompisars barn. Jag vet att förskolan är en viktig plats där barnen får lära sig att bli självständiga och skapa egna vänskapskretsar.
    Strunta i att folk reagerar, de har snarare mer egoistisk synvinkel än ni som faktiskt tänker på vad era barn mår bäst utav!

    Men detta är bara min lilla åsikt..

  4. Ida

    Att ni ens ska behöva få sånna frågor är rätt pinsamt.. Men vi lever tyvärr i ett land där det finns för mycket svartsjuka och folk kan inte acceptera att det går bättre för vissa. Jag tycker ni är stora förebilder i föräldralivet ni gör mycket kul med era barn och man ser verkligen kärleken mellan er. Fortsätt precis som ni gör, ni är grym!

  5. Caroline

    Men asså ORKA! Jag är själv mammaledig och har en son på lite mer än 4 år. Jag är hemma hela dagarna men ändå skickar jag honom till förskolan mellan 9-14. Varför? Jo för att han behöver utvecklingen som han får på förskolan och han behöver träffa sina kompisar. Vem bestämmer vad som är bäst för mina barn? JAG! Ingen har med det att göra och vem fan har rätt till att kommentera något man inte har med att göra?! Blir så jävla förbannad på sånt här!
    Ni gör väl vad som fungerar i er vardag? Vad tror folk? Att man inte pallar med sina barn? Kom igen. Väx upp!!!
    Älskar att följa ert liv. Ni är en underbar familj! Fortsätt med det ni gör! ❤️

  6. Sara

    förskolan är en plats där barnen ska få lära sig kunskap men även av den sociala biten med att träffa kompisar och hur man är mot varandras. Spelar ingen roll hur ens arbetstid ser ut utan jag hade ändå velat att min barn skulle få chansen att få med sig allt man får genom att gå på förskolan. Tycker du och Paula gör allt så och gör det som är rätt för era barn!

  7. A

    Tack för svar på frågan.
    Tror att det blir nästan som en kulturkrock när vi skriver om förskolan. För som du och andra skriver så verkar det som att sthlm kommun har andra regler än vissa kommuner. Det är nog det som skapar reflektioner hur just förskolan ställer sig till att ni lämnar tider ni tränar osv. Men det är det här som är bra med sociala medier. Att kunna diskutera om det så att det blir bättre förståelse.

  8. Linnea

    Som barnskötare/blivande förskollärare tycker jag detta är ett intressant inlägg! Jag har många gånger funderat över detta kring er, så tack för klarheten! 🙂 Många föräldrar generellt ser förskolan (eller dagis som många säger fortfarande) som en plats där barnen enbart leker, varför då många pedagoger tar illa upp är för att det är så mycket mer än så! I förskolan har vi en lika strukturerad läroplan som skolan har, vi håller med andra ord i undervisning för/tillsammans med barnen! Men även så är all fast anställd personal utbildad, för att bli förskollärare krävs 3,5 år på högskolan tex och då är de rätt nedvärderande att höra ”behöver du gå på högskolan så länge för att leka och byta blöjor?!”
    Tack för mig och trevlig vecka på er! 🙂

    1. Anna

      Jag förstår inte Vaeför barn med syskon ska vara hemma. Förskolan 2018 är en pedagogisk verksamhet sär alla barn oavsett syskon ska ha rätt till likvärdig pedagogik. I Göteborg får barnen endast gå 15 timmar om man har syskon

      1. Jonna

        Anna; i Göteborg får barnen bara gå 15h/veckan när det andra barnet/syskonet är hemma, alltså när föräldrarna är föräldralediga. Troligtvis för att minska belastningen och överfulla barngrupper.
        När alla syskon är gamla nog att gå på förskolan kan syskonen gå 7-17 om föräldrarna vill.

  9. Hej

    Såhär: på förskolan ska barnen vara när föräldrarna jobbar, pluggar eller söker jobb. Träna, shoppa osv får man göra när barnen är hämtade. Förskolan är pressad som den är, utan att egoistiska föräldrar utnyttjar deras resurser, eller skattebetalarnas pengar! I den bästa av världar är det en pedagogisk verksamhet 6:30-18:30 på förskolan, men det är inte rimligt, utan skulle mer säga att det är mellan 9-15. Så vill man att ”barnen ska vara på föris för det sociala osv” så är 9-15 en bra ramtid. För då får de precis det de behöver på förskolan samtidigt som de kan ta sovmorgon och gå hem tidigare för att vara med personerna som faktiskt betyder mest: mamma och pappa, (eller mamma och mamma, pappa och pappa, osv).

    1. Emma

      Herregud, har folk inget bättre för sig än att lägga sig i hur andra människor sköter sina barn eller hur de väljer att ha dom på förskolan?! Det är helt upp till Hugo och Paula hur dom vill göra och varken Molly eller Leonore verkar må dåligt av att gå på förskolan så kan folk bara sluta lägga sig i. Dom får väl göra det som funkar bäst för dom! Jag har själv en son på 2 år som går på förskola mellan 8-16.30 varje dag. Han älskar att vara där och springer i princip dit varje morgon, där får han ju leka med kompisar och hitta på massa skoj som inte går att göra hemma. Dessutom har han lärt sig otroligt mycket sen han började och det är kul att följa hans utveckling. Det är viktigt för barn att lära sig samspela med andra, att utsättas för andra miljöer och få utforska nya saker. Det kan dom göra på ett helt annat sätt när dom är på förskolan än hemma. Hur som helst kan vi nog vara överens om att 99% av alla föräldrar sätter sina barn i första fokus och gör det absolut bästa dom kan. Många föräldrar har redan dåligt samvete pga långa dagar på föris osv, man behöver inte göra det värre genom att kasta skit. Alla har olika förutsättningar och olika livssituationer, så kan var och en bara sköta sitt och sluta sitta men den där dryga pekpinnen.

      1. Hej

        Det här handlar INTE om den dryga pekpinnen. Det här handlar om förskolans verklighet. Ärligt talat är det en smutsig business. Det går ut på en sak: hålla kunderna nöjda (föräldrarna). Och det är på barnens och pedagogernas bekostnad. Man kan ju lätt tro att det är otroligt härligt för ens barn att få vara på föris mer än en hel arbetsdag och bara få lära sig massa och leka med alla härliga kompisar. Men sen finns det ju faktiskt de dagar (skulle säga 40% av tiden) som allt bara är skit. Pedagoger jobbar över för att täcka upp så inte vikarier blir ensamma med barnen (jobbar över både morgon och eftermiddag), hoppar över raster (som det är lag på att man ska få ha), inte hinner med toalettbesök osv. Det här handlar inte om att vara dryg eller något sånt, det här handlar om BARNENS bästa. Och barnen har det inte alltid bäst på förskolan. Barnen har det bra på förskolan när det finns ordinarie pedagoger på plats, som är glada och peppade för en dag av lärande med alla härliga barn.
        Kan säga att min första arbetsvecka som fast anställd barnskötare var en chock. Jag blödde igenom mitt mensskydd tre dagar i rad för att det inte fanns tid för mig att komma ifrån för ett toalettbesök. Kände när det hände, men kunde inte göra något åt saken, så fick sitta där med tårar i ögonen. Har även börjat dagen med att gå in och gråta i köket för att jag visste vad jag hade för dag framför mig. Hoppas ni får mer insikt i förskolans värld, och inser att det inte alltid är skoj och lek. Och trots allt det här skulle jag inte byta det mot något annat yrke (än), för barnen är fantastiska och relationerna man får till de flesta föräldrar är otroligt fin.

        1. Emma

          Jag vet inte vad du jobbar på för förskola men sådär ser det verkligen inte ut på den min son går på. Det är alltid god stämning, pedagogerna är glada och på bra humör och barnen får verkligen stimulans. Är någon av pedagogerna sjuk så har dom en handfull vikarier som kan hoppa in som varit på den förskolan förut som känner till verksamheten och barnen. Jag skulle säga att det är en väldigt trygg förskola där vi har bra kontakt med både pedagoger och andra föräldrar. Är det nånting som ska förmedlas får vi alltid mail eller brev med oss hem, med andra ord inga konstigheter. Sen är det ju rent ut sagt skit att höra om dina upplevelser men jag tror och hoppas att det inte ser ut så på många förskolor för jag har faktiskt aldrig hört om det här där jag bor. Och hade min son vantrivts eller på annat sätt signalerat att han mår dåligt på förskolan så hade jag såklart fått göra nånting åt det. Men han älskar att vara där och det känns såklart skönt för mig som förälder, att veta att han har kul.

          1. Hej

            Vi har 100% nöjda föräldrar enligt senaste undersökningen, så tro mig att vi är bra på att dölja det. Föräldrarna möts alltid av ett leende oavsett hur hårt det är. Jobbat på flera förskolor i Sthlms stad, alla är inte lika, men de flesta har det tufft. Tycker det är konstigt att folk försöker blunda för det, när vi alla är här med ett syfte: att barnen ska ha det bra.

          2. M

            Oj men allt är ju lätt att dölja. Har jobbat på några förskolor/skolor nu och de flesta har bra rutin på allt. Barnen trivs och könner sig trygga. Men vi personalen mår skit, av olika anledningar på de olika ställena. Men som sagt det mesta går att dölja. När man vet att det är lämnings/hämtningsdags då jävlar tar man fram ens bästa humör och leendet på läpparna

      2. H

        Finns en anledning till att Förskoleupproret #pressatläge skapades. Där många pedagoger vittnade om ohållbara situationer. GP skrev ”Berättelser om hur personal står och säger till föräldrar att en kollega är på toaletten, när personen ifråga är själv med 20 barn. Hur personal gråter, kräks, glömmer barn och små barn far riktigt illa”
        Trots det är många överlag nöjda med förskolan, dels för att förskolans personal är grymma men också tyvärr, för att det är en tystnadskultur. Sanningen når inte fram till föräldrarna. Och det är just föräldrarna som har makten att göra en förändring. Ställer sig föräldrarna upp och säger stopp måste de högre upp lyssna. Förskolans personal har ju inte ens rätt att gå ut i strejk, trots skeva arbetsförhållanden

  10. Niqabisten

    En sak har jag lärt mig och det är att vad man än gör så finns det alltid folk som inte gillar en och ska klaga så gör det som ni och barnen mår bäst av och strunta i vad andra tycker och säger. Livet är för kort för anpassa sig till vad andra tycker och tänker

  11. G

    Nä för då hade dom klagat på det. ” stackars barn utan rutiner ni förstör pedagogiken för dom för att ni är så ego och tänker på era sociala medie liv ”

    Sluta förklara er. Finns retards överallt

  12. Katta

    Självklart ska inte barnen lämnas och hämtas flera gånger per dag, det skulle ju bara vara korkat.
    Men man hämtar efter arbetsdagens slut och detta gäller alla föräldrar oavsett livsstil, jobb mm.

    Mitt barns förskola föreslog att sonen skulle hämtas och lämnas flera gånger per dag för att jag arbetade delad tur så mao skulle han lämnas 730, hämtas 930, lämnas 1430 och hämtas igen 1720.
    Naturligtvis sa jag nej till det för hur hattigt hade inte det blivit för honom.

  13. Mimmi

    Ok ni har ett väldigt komplext jobb i förhållande till oss andra. Visst jag köper att ni lämnar 8-14 pga att ni är influencers. MEN alla andra???

    På mitt barns förskola skriver dom tydligt ”förälder ledig = barn ledig”. Jag har jobbat inom vården och ibland gick det en vecka att min son inte var på fsk pga att jag vart ledig?! Det var hattigt men så är reglerna!! Vem fan vill inte passa på att göra alla tråkiga måsten när barnen är på fsk liksom!!! Hos oss får man INTE handla medan barnet är på fsk!! Inte ens tandläkartid räknas man får rodda med annan barnvakt då. Dom är sjukt strikta med det. När jag skulle börja 14.00 så fick jag lämna 11.30 endast för att min son sov mellan 12-14 vilket innebar att jag inte kunde lämna 13.30 innan ja körde till jobb. Annars lämnar man inte när man är ledig 🤨. Kontinuitet bla bla bla, kanske en dag i veckan kan man lämna fast man är ledig, så men inte fan gör man d mån-fre bara för man är ledig hela veckan! Sjukt ju.

    1. Sofia

      Men VARFÖR har du ditt barn på en förskola som är så stenålders med hur dom ser på en modern vardag med olika arbetstider? Herregud, idag är det minst lika vanligt att man jobbar oregelbundet som 9-5. Intressant att veta hur din förskola förhåller sig, absolut, men du kan ju inte vara bitter på de förskolor som har ett mer sunt synsätt på vad en förälder får och inte göra…. Du väljer ju själv förskola och du väljer att ställa krav på dom. Förskolan är toppen för barnen som får utvecklas på ett helt annat sätt än hemma med föräldrarna.

      1. Ta

        Man kan få ut mycket med föräldern hemma! Samt trygghet och kärlek med. Man skaffar väll barn för att vara med dem och ta hand om dem. Inte för att andra ska ta hand om dem när det ej behövs egentligen?
        När ska man umgås med barnet om inte på ens lediga tid?

      2. Anna

        Men Sofia vilken värld lever du i?? Det är ju kommunerna som bestämmer riktlinjerna inte förskolorna själva, om de inte är privat då. I vår kommun är dom hårda. Är man ledig så ska barnet vara hemma. Man får inte ens handla även om affären är påvägen från jobbet t.ex. Dessutom väljer man inte förskola. Man får önska men ofta är det långa köer och om man tackar nej till en erbjuden plats hamnar man sist i kön igen, iaf i vår kommun.

  14. Sara

    Wow.

    Jag jobbar natt inom vården vilket innebär hattigt schema. Är även ledig 10 dagar i sträck varje månad, ska min son vara hemma 10 dagar varje månad och missa projekt, utveckling och vad kompisarna gör om dagarna? Snacka om att det skulle skapa utanförskap. Kan folk bara sköta sitt? Jisses.

    1. T

      Missa 10 dagar och få den tiden med dig istället ? Vilket guldläge när barnen är små. Är det inte värt något? Det han ”missar” som du säger kan väll Du ge honom på olika sätt? Öppna förskolan , hitta på saker tillsammans i alla dess former. Varför skulle han lida av att spendera den tiden med dig?

      1. Lisa

        Kan garantera att ditt barn inte går miste om något, isåfall att få spendera ovärdelig tid med dig som förälder. Att få vara med sin förälder är värt mer än att vara på förskolan. Med det sagt vet jag att nattjobb sliter och att du möjligtvis är i behov av återhämtning.

      2. Sara

        Jag har sjävklart min son hemma från förskolan emellanåt dessa dagar och då hittar vi på annat roligt och de dagar han är på förskolan så går han korta dagar. Vill vara med min son så ofta som möjligt men i samråd med pedagogerna så går han några dagar trots min ledighet, då de tycker han skulle missa för mycket annars. Vårt upplägg funkar iaf 🙂

        1. M

          Min son börjar förskolan i februari, jag arbetar också natt, = ledig 9 dagar på rad var tredje vecka. Han har rätt att gå 100% på förskolan så kommunen anser att det är min återhämtningstid. Självklart kommer han inte gå hela dagar. Men han kommer gå så han har rutiner, jag kommer antagligen hämta efter lunch på lediga dagar.
          Jag kommer inte lämna honom på dagis för att jag ska förvara honom. Så korkat! Han ska få gå för att vara en del i gruppen och lära sig oxh vara med och utveckla sig.

          Jag är väldigt glad för mina arbetstider för det kommer ge oss så mycket mer tid tillsammans än om jag haft ett mån-fre jobb som hans pappa exempelvis. Nattjobb är perfekt när man har barn. Bara att man saknar dom på natten när man jobbar ♥️

  15. Tini

    Det som jag tänkt på nångång när det nämnts är när ex Paula skrivit någongång ang hur man får ihop livspusslet med barn och träning och fixa saker. Det är väll isf bara snack när man i Stockholm har möjligheten till att lämna på förskolan hur som? Och när ni i ert arbete tränar och exempelvis går till frisören. Då är väll livspusslet inte så svårt att få ihop.

  16. Therese

    Haha. Alltså, känns som att hur man än gör som förälder så gör man fel, speciellt om man inte jobbar mån-fre 7-16 eller 8-17.

    Som någon ovan skrev tycker hen det är konstigt att man lämnar sitt barn på förskolan mitt i veckan om man tex är ledig. Det tycker inte jag. Så länge man är överens med förskolan och ser till barnens bästa så gör man där efter. Jag som jobbar inom vården jobbar mycket oregelbundna tider och är ledig mer vissa veckor än andra, och vet att mina barn inte skulle må bra av att behöva gå 1-2 dagar ena veckan och 3-4 dagar nästa, det blir ingen kontinuitet och rutin. Istället passar jag på att göra tråkiga måsten såsom städa o handla dom dagar jag är ledig och barnen är på förskolan så att jag kan lägga allt fokus på barnen från att jag hämtar tills att dom lägger sig och sover för natten. Win win.

    Så länge man som förälder och förskolepersonal har en dialog och är överens så behöver ju ingen annan bry sig. Kan vi inte bara utgå ifrån att alla gör så gott man kan och alltid försöker göra det bästa för sina barn?

    1. Mimmi

      Fast det är ju inte tillåtet?? På mitt barns förskola skriver dom tydligt ”förälder ledig = barn ledig”. Jag har jobbat inom vården och ibland gick det en vecka att min son inte var på fsk pga att jag vart ledig?! Det var hattigt men så är reglerna!! Vem fan vill inte passa på att göra alla tråkiga måsten när barnen är på fsk liksom!!! Hos oss får man INTE handla medan barnet är på fsk!! Inte ens tandläkartid räknas man får rodda med annan barnvakt då.

  17. Diana

    Håller med dig helt och hållet Hugo. Det är värre att ha hattiga scheman för barnen, barn ska ha rutiner, fasta rutiner och regler. Det mår de bäst av. Men det lyser avundsjuka genom dessa kommentarer. Det är sällan något annat än det. Ni är grymt bra föräldrar och gör det ni kan på bästa sätt. Ni har annorlunda jobb och det svider i mångas ögon. Men det är fortfarande ett jobb, det kräver tid. Njut av era härliga jobb medan ni kan och barnen mår bra i sin förskola med kompisar (=socialt umgänge) och pedagogerna (=samhällslära). Kram

    1. T

      Jag jobbar ”hattigt” schema inom vården.
      Mitt barn mår utmärkt av att ibland gå 4 dagar, ibland 3 och nångång 5.
      Ibland får jag höra att det är mysigt när vi har en ledig dag tillsammans mitt i veckan. Skulle aldrig i mitt liv lämna den dagen jag är fri. Den dagen passar man ju på att göra något kul tillsammans. Att jag sen jobbar helg så får hon tid med sin pappa. Win win.

      Att gå på dagis 5 dagar i veckan 7-16 är krävande för ett barn samtidigt. Att slåss om uppmärksamhet med andra barn. Mycket ljud hela tiden. Så att ha ett ”hattigt” schema är ingen nackdel någonstans! Det ser jag som fördel för då man kan unna sig att vara uppe lite längre nånkväll. Ha sovmorgon mitt i veckan.

      1. Sara

        Jag har också ”hattigt” schema och skulle inte heller kunna lämna mina barn på förskolan när jag är ledig, även om jag fick! Så underbart att få spendera en dag eller två med dem mitt i veckan!
        Har 6-veckors schema och en av veckorna jobbar jag måndag-fredag, barnen är helt slut efter den veckan. Ibland känns det surt att behöva åka till jobbet när resten av familjen är hemma, men så tänker man på hur mycket mer tid barnen får med oss föräldrar när en jobbar oregelbundet och en regelbundet, och det är så värt det!

        1. Emelie

          T och Sara, det är ERA arbetstider, ERA barn och ERT sätt att se på saker och ting. Om Hugo, Paula och pedagogerna på barnens förskola är okej med detta upplägg så är väl det ingenting som ni behöver övertyga dem om är fel? Alla är olika, acceptera det.

          1. Sara

            Jag har inte försökt övertyga någon om att det är fel? Hugo och Paula har ju inte barnen på förskolan om de är lediga en hel dag. Men en del personer i detta kommentarsfält verkar tycka att barnen har det bättre på förskolan än hemma och då tycker jag att man borde tänka en gång till. Barnen lär sig mycket och har sina kompisar på förskolan, ja. Men barn mår bäst av att vara med sina föräldrar och föräldrarnas uppmärksamhet. Det kan inte förskolan ersätta.

          2. Sanna

            Hahah varför skulle dom det? Så gammalmodigt tänkt. Det är väl mysigt att få stanna hemma med mamma nångång ibland, men kompisarna går först. Så tycker man som liten. Sluta försöka kväva era barn. Har ni inget eget liv alls eller minns ni inte hur ni själva älskade förskolan??

          3. Liberal

            Sara det är dina åsikter så lev efter dem och försök fatta att det finns andra människor som tycker annorlunda och dina åsikter är inte DET rätta utan dem är rätt för dig.

          4. Mamma

            Till sanna! Kväva våra barn? Kompisarna går först? Jösses! Min dotter gillar förkalkande och kompisar men blir lika glad att vara hemma mig på mins lediga dagar! Det är trygghet att hon tycker att vara lika mycket där som hemma. Hade min dotter föredragit förskolan hade jag börjat fundera varför hon ej trivs med mig hemma.
            Jag har inte klankat på Paula och Hugos sätt utan ifrågasatte vissas syn på lämning här i fältet. Att lämna vid ledighet. Man skaffar inte barn för att andra ska ta hand om dem när det ej behövs! Det moderna samhället ? Ja så lätt det är att lämna ifrån sig sitt barn isf och ej orka ta hand om det själv och ge den det behöver. Barn behöver sina föräldrar också.

            Många föräldrar lämnar och skyller på att barnen vill och behöver det. Men det är kanske JUST DU som behöver det? Egentid , att kunna göra vad du vill. Då ska man inte skaffa barn kanske om man ej kan ta hand om dem själv när de är lediga och ge dem sånt.

            Dagens moderna samhälle är nog inte alltid bättre än det var förr. Idag har man inte tid till ditten och datten och sociala medier är en stor del av oss och många mår dåligt. Barn behöver sina föräldrar och deras kärlek och att vi ser dem.

  18. Jenny

    Jag är övertygad om att ni gör det bästa för era barn och det märks hur mycket ni tycker om att umgås med dom. Era barn har ju heller inte så långa dagar på förskolan. Däremot tycker jag det är helt sjukt att man får lämna barnen på heltid på föris samtidigt som man är föräldraledig med syskon! Den pedagogiska verksamheten sträcker sig mellan 9-14 så räcker ju att gå på förskolan dom timmarna.
    Vet också många föräldrar som jobbar helg och därmed är lediga i veckorna och ändå lämnar in barnen på förskolan dessa dagar. Mycket konstigt tycker jag, då har man ju missat massa tid med barnet under helgen och borde vilja ta igen det när man är ledig.. Skulle aldrig falla mig in att lämna min dotter på föris om jag inte jobbar..
    Tack för en bra blogg, tycker du skriver himla vettigt!
    Kram

    1. Emelie

      Vi är en av dem familjer där pappan jobbar vissa helger och vi väljer att lämna på förskola även om han är ledig vissa veckor. Vår dotter är 3 år och det var faktiskt förskolan som gav oss rekommendationen att låta henne gå 3-4 dagar kl 9-14 även om pappan är ledig den veckan. Anledningarna är:
      1. Att hon inte ska missa för mycket aktiviteter, vi märker att hon lär sig oerhört mycket tack vare förskolan och det hade hon förmodligen inte gjort i samma takt hemma.
      2. Vi ser att hon mår bra av kontinuitet. Skulle hon vara ledig 2 veckor i streck (som det skulle bli om hon var hemma med pappan när han var ledig) skulle det innebära en ny inskolning varje gång. 2 veckor är jättelång tid för en 3 åring.

      Jag som jobbar mån-fre har henne givetvis hemma om jag t.ex. är ledig en fredag. Men det är skillnad om man jobbar skift jämt och jag tycker att man inte ska vara så dömande mot folk man inte känner. Jag är helt säker på att alla familjer gör det som är bäst för just sin familj.

    2. Sanna

      @Sara och @mamma som aldrig skulle drömma om att hitta på något annat än att vara med era barn eller jobba. Hur mår ni? Umgås ni aldrig med vänner, tränar eller gör något för er egen skull. Barn vill hänga med kompisar, mormor, morfar, moster och andra nära och kära också ibland jag lovar. Lägg inte så mycket press på er själva. Lev lite! Då blir ni gladare och roligare det lovar jag!

  19. Emelie

    Har aldrig tidigare skrivit på din blogg och känner att jag kanske inte är riktigt din målgrupp, snart 40 och ingen träningsmänniska. Men Jag är förskollärare och förälder till två döttrar på 9 och 5 år. Och du har rätt! Förskolan är en plats där faktiskt utbildning pågår, under hela dagen. På olika sätt, genom lek, genom samarbeten, genom mötet barn/barn barn/pedagog. Verkar som no har en Sunday inställnig och faktiskt mer pålästa kring förskolan än vad många andra verkar vara. Vi på min avd har slutat fundera på vad vårdnadshavarna gör när barnet är på förskolan. Vi tror de flesta faktiskt gör sitt bästa för sina barn och vi lägger ingen energi på ifall nån moment och hämtar med konsum påsar eller i träbingskläder. Jag jobbar själv heltid och har småbarn och jag handlar ofta på min rast så man ska inte bara anta att vårdnadshavare handlar Eller tränar efter jobbet. Och med vad son verkar vara riktigt långa och oregelbundna rider för we skulle Jag säga att en dag på förskolan 8-16, 8-14/15 arykortarr dagar än vad många barn idagens samhällle får. Vi har många barn som går 7-17.30 då vårdbadshavarna har vanliga 8-17 jobb. Låter som era barn har en trygg, lärorik och rolig förskoketid med föräldrar som faktiskt förstår förskolans läroplan och syfte.

  20. Veronica

    Haha asså jag börjar nästan skratta när jag läser kommentaren! 🤦🏼‍♀️ Ganska kul endå. Bloggen är ju bla ett av dina jobb, alltså allt du fotat och skriver om som hamnar i bloggen blir jobb! Jävligt enkelt tycker jag! Orkar inte med dessa människor som orkar lägga ner tid på att sitta med pekpinnar mot andra föräldrar.
    Visst att det kanske kan ”se lite tokigt” ut utåt att ni lämnar barnen och sen går och tar en frukost, lunch eller vad det nu är. Men likamed att vi ser det på din blogg så har du ju gjort ett jobb när du la upp bilderna och skrev texten!? Rätta mej om jag har fel.

    Fortsätt med det du gör!

    Obs – jag jobbar på en förskola!

  21. Sara

    Jag förstår hur ni tänker och tycker att det är jättebra att ni gör det som känns bäst för er familj. Dock verkar det vara som någon skrev ovan att Stockholm skiljer sig från andra kommuner. Jag bor inte i Stockholm, jobbar i vården och har oregelbundna arbetstider. Har fått kämpa för att få lämna mina barn kl. 11 istället för kl. 14 när jag jobbar kväll. Skulle jag lämna kl. 14 skulle barnen bara gå två timmar innan de blir hämtade igen.
    Tycker att alla borde ha samma rättigheter när det kommer till omsorgstid på förskolan, det borde inte skilja mellan kommunerna!

  22. Paulina

    Hej!
    Från början var förskolan en plats där föräldrar kunde lämna sina barn i en trygg miljö när de arbetade (viktigt för framförallt kvinnans självständighet). Det kallades för dagen= dagis
    Sedan 1998 har förskolan haft en läroplan och ingår därför i skolsystemet, läroplanen består av massor av mål som barnen ska få möjlighet att lära sig (tex matte, naturkunskap, musik osv).
    När förskolan hette dagis så präglades verksamheten till största till del av omsorg, sedan läroplanen kom ligger fokuset ungefär 50% omsorg 50%utbildning

    Jag tycker det är jättebra att ni låter barnen vara på förskolan mellan 8-15 för det är under dessa timmar den största pedagogiska verksamheten pågår, strunta i alla dom som ifrågasätter detta, ni känner era barn bäst och vet vad dom mår bra av. 🙂
    /blivande förskollärare

  23. Victoria

    Jag tror att denna fråga ofta uppstår då det är olika över landet. Stockholm skiljer sig från de flesta andra kommuner i Sverige då man faktiskt får ha barnen heltid (från 06:30 – 18:30 om du så önskar) på förskolan oavsett sysselsättning (arbete, studier, föräldrarledig, jobbsökande) under dagen till skillnad från andra kommuner där man faktiskt bara får ha barnen under sin schemalagda arbetstid som du får skriva upp på förskolan.

  24. Jenny

    Jag tycker alla, oavsett om man jobbar eller inte ska ha möjlighet att ha barnen heltid på dagis om barnen vill. Det är jättebra, de lär sig samspela med andra vuxna/barn. De gör jätteroliga aktiviteter, får spralla av sig. Har rutiner. Det finns bara fördelar. Varför ska barnet vara hemma och ”hänga” med till jobbet eller annat.

    1. T

      Jobbar man inte ska man inte va den rättigheten att ha barnen heltid tycker jag.

      Tänk de som är arbetslösa och lämnar en 1åring på heltid varje dag?
      Går man hemma så mår väll barnet bäst med föräldern?
      Den ska konkurrera med andra barn och kan ju inte prata då ens. Har man möjligheten att lämna när man är arbetslös tror jag det används hur som helst.
      Och det är inte rätt mot barnet att kunna använda så mycket tid om det ej behövs pga jobb.

      Barn skaffar man för att man vill vara med dem väll? Varför lämna dem på förskola om man ej behöver ? Okej en par timmar men ser inte varför man gör det annars om det ej finns behov ?

      Ett barn mår bäst med sina föräldrar isf om de ej behöver gå där. Man kan aktiviters oh lära sitt barn mycket och gå på barngrupper och dylikt….. blir frustrerad av din kommentar…., menar bara har man inte jobb så förstår jag inte att man lämnar barnen isf.

  25. K

    Jag tycker inte att ni gör fel i hur ni lägger era barns tider. Dock är dem flesta förskolorna väldigt underbemannade vilket gör att många stör sig på om man har barnen på förskolan längre än vad man behöver. Många barn går 45-50 timmar i veckan på förskolan, medans vi som personal jobbar 40 timmar. Det innebär att det blir dålig personaltäthet speciellt på morgonen och sen em. Istället för att rikta sin frustration mot föräldrar bör man rikta den mot politikerna. Och många föräldrar skulle behöva öppna sina ögon och fundera över om det ex. verkligen är OK att 3 pedagoger ska ta hand om 25 barn 4-5 år (standard). Eller att vi ofta får vikariestopp, vilket gör att vi blir ännu färre i personalstyrkan. Men som sagt, tycker inte erat upplägg är fel. Kolla gärna in förskoleupproret. 🙂 / pedagog

  26. Kim

    Tycker det är så jävla tråkigt att ni ska behöva förklara er om & om igen för att det svider så hårt i andras ögon att ni inte har ”normala jobb som att vara lärare eller butiksmedarbetare”. Är det verkligen så svårt för vissa att förstå att egen företagare & bloggare också är ett jobb? Skäms på er!!!!

  27. Emma

    Men folk har väl inte med hur ni gör i eran familj. Folk har ingen aning om nånting. Men ändå väljer man att lägga sig i. De finns väl fler influenser än ni som har barn på förskola. Ni ska inte ens behöva besvara de här i o med att ALLA vet vad erat jobb innebär. Stå på er! Ni e grymma

  28. Sandra Augustinson

    Jag tycker att ni gör helt rätt i ert val gällande förskolan! Barnen får utvecklas i förskolan och får hänga med sina kompisar, vad är det att gnälla över? Fattar inte. Dem får minnen för livet och kontakter med kompisar som dem kommer att ha senare i livet med. Sen vara med på din träning? Liksom, hur ska du kunna koncentrera dig då och träna så intensivt som du gör. Nej, nu får man sluta gnälla på hur andra föräldrar gör! Det är er familj och ert jobb och ni lägger upp det som ni själva vill. Och ni fokuserar ju allt på barnen efter förskolan så vad är problemet, asså jag blir så full i skratt på alla pekpinnar. Ha en fortsatt härlig helg! Och jag fortsätter sprida kärlek.

Visa alla 58 kommentarer
Dagens fråga

Den allmänna synen på mig och Paula

En allmän fråga bara 🙂 Hur ser du på synen på dig och Paula? Med likheter och olikheter? Och om du fick välja (bortse från Paula nu), vill du att din partner ska vara så lik dig eller så olik dig som möjligt? Kan du inte diskutera denna balansgång :))

Hmm… hur jag ser på synen på mig och Paula. Det verkar som att folk generellt tänker att jag är ett hopplöst, vuxet barn och att Paula är min mamma. Något som rätt ofta förekommit är att folk anser att Paula bossar och ”styr” över mig på ett oschysst sätt (samtidigt som andra menar att det är synd om Paula för att jag är så oansvarig). Många verkar också tänka att det är jag som står för försörjningen hemma och att Paula lever på mig/har mig att tacka för allt. Och att jag är rolig och att Paula försöker vara rolig. Typ så kanske? Och hur ser jag på det…

Visst är det så att Paula är mer mogen än mig på många sätt. Och hon har också en mer ansvarstagande personlighet. Det kan man ju säga är för att vi är typiskt manliga/kvinnliga och lever enligt gamla roller men jag tror mycket hänger på våra uppväxer och platser i syskonskaran. Paula var ensambarn rätt länge och sen blev hon storasyster. Jag däremot är minstingen i familjen. Paula är strukturerad i allt hon gör (inte bara hem och familj alltså) och tänker livet som i boxar medans jag är lika bra på att planera som Leonore. Så visst, till viss del stämmer det men ibland tänker jag att bilden av mig kanske är lite väl förenklad, hehe. Jag är inte helt handikappad och jag roddar middagar och läggningar med barnen jag också. På hemmaplan delar vi oftast upp så en kanske röjer i köket och en lägger barn osv. Jag tar också större ansvar för ekonomi och att saker och ting fixas hemma, typ att ”elektrikern” kommer och fixar vårt ”värmeskåp” och såna saker. Det här med att Paula styr mig är något jag inte känner igen för egen hand. Paula är bestämd och har tydliga åsikter hon förmedlar men jag är vuxen nog att säga ifrån när jag känner att jag inte håller med. Vi har båda rätt starka viljor och kan ta fighter med varandra utan problem. Jag är en stor pojke helt enkelt =) Sen det där med pengar och karriär… Jag är mer intresserad av pengar än vad Paula är. Kanske för att Paula haft sitt på det torra sen innan mig och jag kommer från en bakgrund där vi inte direkt badade i pengar. Jag har ett driv för företagande och att tjäna pengar och jag tycker också själva förvaltningen och investeringarna är roliga. Paula tjänar bra med pengar men hon är rätt ointresserad av dom, så länge kortet funkar när hon handlar på Gina Tricot är hon nöjd haha. Slutligen så är Paula den roligaste jag vet, folk tror att hon försöker härma mig men vi har alltid skrattat åt samma saker och skämtat på samma sätt. Från dagen vi kollade tecknad film på flyget till Argentina =)

Sista delen i frågan, om jag vill att en partner ska vara lik eller olik mig så säger jag både och. Jag tycker det är viktigt med samma grundvärderingar och att man har saker gemensamt. Men sen behöver man någon som kompletterar en så man ska inte vara identiska. Jag vet att du skriver ”bortse från Paula” men jag tänker att det är just den balansgången vi har. Vi har samma typ av humor, har samma tankar om familj och vad som är viktigt i livet, tänker ganska lika liksom. Samtidigt som vi är väldigt olika i hur vi gör saker, hur vi lägger upp planering, hur vi uppfattas och beter oss osv. Jag skulle inte vilja leva och ha barn med en person som är lika dålig på planering som mig till exempel. Men jag skulle heller inte vilja leva med en person som har humor som är min direkta motsats. Hajar ni vad jag menar? Balansgången är för mig helt enkelt att man har samma värderingar och relativt lika personlighetsdrag men att man kompletterar varandras styrkor och svagheter.

Hur tänker ni själva kring val av partner? 

 

Kommentera

  1. Laura

    Angående att försörja frun så har jag och min man det faktiskt så . Vi har 3 barn och hem och aktiviteter som jag tar helt hand om så han försörjer och jag vill ha det så för mina barn får hela min tid även om det är jäkligt tufft vara hemma på heltid även om folk inte tror det för det låter som om man sitter hemma och vilar hela dagarna men så här vi valt det . För jag skulle aldrig kunna tänka mig slänga barn på dagis vid 1 år gamla . Vi är alla i familjen jätte nöjda så här speciellt barnen så även om du skulle försöja och Paula sitter hemma så är det erat val och folk ska sköta sina egna liv

  2. J

    Jag och min sambo är lika i värderingar och synsätt men vi kompletterar varandra med våra olikheter: Jag är mer avslappnad och tar tag i roliga saker, sambon har hand om räkningar och barnens kläder. Han har mundiarre och jag är mer tystlåten. Han gillar skumtomtar och jag älskar choklad. En kompis till min sambo blev kär i mig för länge sen, han och jag kommer superbra överens men vi är FÖR lika, han är inte min typ alls, men snarare jättebra kompismaterial. Och det är ju så, i vänner vill vi se våra likheter, i en partner vill vi ha egenskaper som kompletterar oss!

  3. Agnes

    När jag träffade Linus så hade jag träffat rätt många grodor så kände att chansen är 50/50 att han är en groda eller en prins. Jag hade tur, han var det sistnämnda. Vi är rätt lika och har samma syn på hushållsarbete, vad vi vill med livet, framtidstankar osv. Jag är lite fegare, men sen dag ett har han utmanat mig så har provat på nya grejer som jag aldrig hade gjort annars och han i sin tur är mer rastlös och jag har fått honom att uppskatta en chilldag i soffan. 🙂

Dagens fråga

Den stora frågan

Under veckan har både Paula och jag fått in sjuka mängder av samma fråga:
Vart är Paulas jacka ifrån? 
Rätt svar är att det är inte Paulas jacka. Den blev brutalt kidnappad av Pulkan en kylig morgon och sen har jag fått fightas med henne för att få tillbaka den. Idag lyckades jag och Paula får återgå till sin egna garderob. Kul att ni tycker jackan är snygg! Den är från JL och trist nog måste jag meddela att den är typ 7 år gammal så ni hittar den sannolikt inte i butik. Om någon kommer med ett riktigt bra erbjudande kanske jag kan tänka mig att släppa den 😏 

Nu: mötesrace
Kom ihåg: Det finns inget dåligt väder – bara dåliga kläder 💪🏻

Kommentera

Dagens frågaFamiljeliv

Fortsättning kring det där med tatueringar

”En grej bara, som kan vara en ”risk” med att gå ut med en belöning om låter bli alkohol/tobak/tatueringar tills de är 18 är att de provar ändå (pga grupptryck) och om något går snett så vågar de inte ringa er och be om hjälp eller att bli hämtade osv. För då blir det ingen bil och inga pengar… Hade kompisar som var livrädda för att ringa sina föräldrar så det skulle komma fram att de druckit, men jag (som iofs aldrig drack själv förrän jag var 21, men pga alkoholism i familjen och inte några förbud) kunde alltid ringa min mamma och be om att bli hämtad och då fick mina kompisar följa med hem till mig istället. Jag tror det är jätteviktigt att barnen vågar prata med sina föräldrar, speciellt om något händer, då vill man i te att de ska vara rädda för att höra av sig. Bara en tanke.”

Hör vad du säger och fattar vad du menar. Håller med om att det är en knepig avvägning men vår tanke och förhoppning med det är ju att kunna ha en dialog med tjejerna om det hela. Vi kommer inte ha en sittning en dag där vi spaltar upp våra krav och sen är det klappat och klart, vi kör en uppföljning när ni fyllt 18 år. Vi vill uppmuntra till rörelseglädje i tidig ålder och främja att dom vill syssla med fritidsaktiviteter som kräver en del rent kroppsmässigt. Vi vill att dom ska ha en sund relation till sin kropp och vilja ge den bra grejer. Det här är något vi jobbar med i vardagen från start och vi planerar att hålla kvar i den. Sen kommer ju dialogen behöva utvecklas ju äldre dom blir. Vi kommer inte säga att ”vi förbjuder er att göra detta, om ni gör det får ni inte det här eller det här” utan snarare lägga fram som förslag att vi hajar att det kan locka med alkohol och cigg och såna saker och att det säkert kommer vara grupptryck från andra jämnåriga men att vi gärna vill att dom väntar med sånt. Föreslå ”vad tror ni om detta?” och erbjuda ”belöningen” som kommer till 18 årsdagen och resonera med dem. Självklart vill vi att dom hör av sig till oss om det händer något och det hoppas jag vi får fram i den dialogen vi kommer ha. Vi fattar ju att dom säkert kommer smaka någon gång, bli på fyllan någon gång men vi vill försöka minimera gångerna och få dom att vänta med debuten så länge som möjligt. Jag tror på öppenhet och bra dialog i familjen så det är den grunden vi lägger nu som förhoppningsvis leder till tonårstiden blir lite enklare. Att få en bil eller pengar när man fyller 18 år är ingen självklarhet och jag tycker ändå det är viktigt att dom kan känna ansvar över att om man vill något så får man prioritera och välja bort annat. Sen hoppas jag också att dom kommer känna sig så pass trygga med exempelvis sina gudföräldrar så att om dom inte ”vågar” ringa oss ringer dom till dom istället.

”Nu blir jag himla nyfiken på era tankar om ämnet! Jag vill verkligen inte peta hål på ditt resonemang (alla har rätt till sin egen åsikt!) men jag undrar… Ni körde väl rätt hårt med ”Stopp, Min Kropp!”? Om ni med det lär barnen att det är deras kroppar och att de bestämmer över den, hur går det då ihop med det här resonemanget om att ni, till viss del, bestämmer över deras kroppar tills de är 18? Hoppas du inte tar illa vid dig av frågan! 🙂”

Tycker inte barns integritet = barn får göra exakt vad dom vill. När vi pratar om stopp, min kropp är det att dom aldrig behöver göra något som inte känns bra. Dom behöver inte krama folk, låta folk komma närmare än vad som bekvämt eller annat som rör just deras integritet. Det tycker jag är vettigt. Men det innebär ju inte att dom får göra vad dom vill och att vi som föräldrar inte ska sätta gränser? Som förälder är du ansvarig för ditt barn tills det fyller 18 år. Som jag skrev i tidigare inlägg handlar det inte om att jag tycker att vi har rätt att bestämma över deras kroppar utan om att dom ska vara mogna nog att ta beslut kring saker som kommer påverka dom långsiktigt. Om dom börjar tjata om en tatuering när dom är 16 år kommer jag inte säga ”Det får du absolut inte göra” utan ”OK, skönt att det bara är 2 år kvar tills du kan köra – har du funderat på vad för motiv du vill ha?” och uppmuntra till lite eftertanke. Det kan vara bra att längta efter saker också!

Kommentera

  1. Martina

    Nu var det inte tal om förbud, men jag anser ert resonemang gällande socker tex kommer låta dom bli ännu mer sugna eller har dom aldrig smakat socker kanske dom låter bli men jag tror i långa loppet att sätta upp diverse förbud blir ohållbart. Att förbuden gör så att man göra revolt, prova sig fram. Kanske finns det barn, unga tonåringar som lär sig att ta ansvar tidigt men inte ens nu när jag är 26 år har jag inget vidare konsekvenstänk, slösar och har svårt att lägga upp en budget/sparande. Främst för att jag har en utvecklingstörning som ”hindrar” mig på många olika sätt(svårare än andra än skapa ett självständigt liv) men tror generellt sätt att man inte har något vidare konsekvenstänk när man är ung och outvecklad, det borde du själv veta som har levt ett ”galet” liv utan jag tror att man bara lär sig genom misstag. Jag tror mer på att tillåta barnen göra misstag men finnas där längs vägen, ge dom rätt verktygslåda till livet. Guida dom längs vägen och finnas där när det skulle krisa, gå dåligt, mot förmodan skulle festa, en tidig alkoholdebut, höra av sig i såna fall när dom vill hem, be föräldrarna hämta dom eller ta sällskap hem av sina vänner. Jag menar självfallet ska föräldrar hjälpa sina barn men jag slösade bort 10,000 som jag fick av mina föräldrar när jag fyllde 18. Så leva efter denna gåvaprinicipen tror jag inte är särskilt ohållbar i längden.

  2. Emmy

    Mina föräldrar uppfostrade mig på liknande sätt, och jag har idag som vuxen ålder (25) aldrig någonsin provat röka. Detta gjorde inte att jag inte kände att jag kunde vända mig till mina föräldrar för då kanske förlora belöningen utan tvärtom, pratade mer vuxet om grupptryck samt hur andra såg på saken. Det mina föräldrar gjorde var att få mig att tro att det var mitt eget val, jag fick välja belöning om jag inte provar röka/ta droger tills jag var 18 år, valde då att jag ville ha en bil. Samtidigt fick jag körkortet som inte var bunden till något slags belöning för att visa att det är okej om man misslyckas (så inte alls dras bort) När det kom till alkohol hade vi öppen diskussion, jag drack första gången när jag slutade 9:an (drack kanske 4ggr efter det innan jag fyllde 18). Mina föräldrar sa att de uppskattar om jag låter bli men om jag mot all förmodan väljer att göra det ändå, vill de veta när, med vilka, hur mkt alkohol jag har och vart jag fick det ifrån, samt att de hämta/lämna. Detta gjorde att jag inte trotsa dem och drack kanske 3-4 cider. Sedan var de bra på att inte bli arga när jag gjorde fel, utan vi kunde sitta i timmar om så behövdes i sängen och prata om rätt och fel samt konsekvens tänk. Vi gjorde samma sak med betyg, fick 200kr för varje MVG, 150kr för VG och 100kr för G, vilket motiverade mig sista tiden innan studenten när allt var stressigt och jobbigt. Min mamma är en jävligt bra familjeteraupeft och jag går i samma fotspår idag.

  3. Michelle

    Helt rätt tänk!!! Mina föräldrar pratade alltid med mig, vi hade en väldigt öppen dialog om ja… typ aaallt. Ingenting var jobbigt eller konstigt att snacka om. Jag blev full första gången när jag var 18 år, ångrar absolut INTE det beslutet. Mina föräldrar litade på mig till 100% och lät mig ändå gå på fester osv, jag var alltid den enda nyktra och brydde mig inte ens 🙂 heja er!

  4. Anna Andrén

    Hej! Tycker ni gör helt rätt. Jag fick ny bil och pengar när jag fyllde 18 samt körkortet betalt likaså när det gällde moped. Mina föräldrar hjälpte även mig med insatsen när jag köpte hus då jag inte hade det undansparat helt själv. Kommer göra exakt samma sak för mina barn! Nu är äldsta tre år så är ett tag kvar. Men klart man gör allt man kan för att göra det så bra man bara kan för sina barn. Om alla bara kunde sluta vara så jävla avundsjuka och vara glada för andras framgång och acceptera andras prioriteringar någon gång istället! Älskar din och paulas blogg och både jag och min partner resonerar väldigt likt er!
    Sen denna body shamingen som alla håller på med mot Paula. Ren AVUNDSJUKA! Se de som en sporre och motivation för att komma upp ur soffan själva istället för att sitta på internet och klanka ner på andra!

    Det var allt för mig! Anna 22 år som är trött på alla negativa idiotiska kommentarer..🤣

  5. Frida

    Nej, jag tror inte alls på det resonemanget. Locka med stora mängder pengar och en bil?? Tror du att dina 18-åriga döttrar kommer kunna förstå att långt från alla föräldrar ger sådant till sina barn. Uppmuntra till eget sparande och extrajobb. Så bygger du självständiga individer. Man behöver inte en ny bil när man är 18 år? Och bor i Älvsjö?

    1. Hugo Rosas
      Hugo Rosas

      Ja jag tror dom kommer fatta att inte alla har det så. Har aldrig sagt att dom kommer få helt nya bilar heller. Självklart kommer vi uppmuntra till extrajobb och eget sparande också.

      1. Julia

        tycker det är en superbra ide att göra som om man har möjlighet. Mina föräldrar gjorde så och jag drack inte en droppe innan jag fyllde 18. Med tanke på allt grupptryck och hets det är om att man ska dricka alkohol tyckte jag det var en stor trygghet och lättnad att kunna ”skylla” på att jag då inte skulle få pengarna jag blivit lovad. Tycker det är en svinbra ide!

        1. A

          Att ha en tonårsfylla ingår i utvecklingen. Att dricka lite cider med sina kompisar när man är 16-17 är spännande. Jag anser inte det vara fel av tonåringarna om det sker en eller två gånger.

          Vi kan nog alla minnas vår första fylla som unga. Det var roliga tider det.

    2. Lotta

      Fast bara för att ”alla andra” inte kan få, så betyder väl inte det att vi som kan inte ska få ge våra barn sånna saker? Vår dotter fick en bil i julklapp när hon höll på med körkortet. Hon tappade hakan, för det var absolut ingenting hon någonsin trodde hon skulle få av oss. Men samtidigt så var det en baktanke från vår sida, då vi faktiskt inte vill att hon ska köra våra bil, pga försäkringar under 25 mm. Samt att vi inte ville att vi alla skulle känna att det blev tjaffs när nån av oss ville/behövde ha bilen. Plus att det känns väldigt skönt att hon kan ta bilen sena, mörka kvällar till och från kompisar. Hon fick även hjälp med körkortet, till viss del. Samt att hon idag är skyldig oss lite pengar för den delen hon inte fick av oss. Hon vet att dessa pengar ska betalas tillbaka efter att hon får jobb, dock några års universitetsstudier kvar. Men blir så less på folk som inte har pengar, som säger att våra barn inte uppskattar det dom får av oss. Bara för att vi har pengar, betyder det inte att vi är helt tomma i huvudet och inte uppfostrar våra barn, samt att våra barn är inte heller helt bakom flötet. Dom vet att alla inte kan ha det vi har. Vi alla uppskattar det vi har, men vi har slitit hårt för att komma dit vi är idag, och det tänker jag inte skämmas för!!!

Visa alla 9 kommentarer
×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.