När jag höll på att avlida av skratt när jag såg den här bilden på Paulas blogg. Jag har hela tiden trott att det inte var så farligt med den där hårfönsincidenten.
När jag tog en stadig 200 gram x2 på Brödernas 😋. Hur hungrig blev man nu?
När tjejerna var lugna en gång 😂😂👍
När jag invigde mitt utegym. Kallt, men fantastiskt. En bra investering, det där gymmet!
När våra grannar bjöd på fika från himlen. Sjukaste bakverken jag sett någon göra. En hel dag hade det tagit. För mig hade det tagit två månader.
När jag och Molly dundrade träning på baksidan.
Alltid häng i kojan efter förskolan:
När jag återhämtade mig efter träning:
När jag tog fram sommartofflorna:
När jag och Alex vaktade orten:
När jag var jag:
När jag fick hem lilla leveransen från Best Secret:
När jag hade en livsviktig dejt med en livsviktig tjej:
Kommentarer
Hej Hugo!
Jag har en fråga till dig angående träning. Jag har alltid definierat mig själv som ”en som tränar” var väldigt aktiv som barn och i början av tonåren men efter 16 när gruppträningen avtog har jag haft svårt att hålla uppe motivationen (är snart 21 år idag). Tränar ordentligt i perioder men det kan också gå två veckor utan träning. För att hitta dirvkraften igen har jag satt upp ett mentalt mål, jag ska springa ett maraton. Det är ett väldigt långsiktigt mål springer just nu ca 6 km, har aldrig tidigare tagit mig runt en mil, men någon gång ska väl vara första gången. Planen är att till sensommaren springa en mil, nästa sommar halvmara och året därpå ett maraton. Min tråga till dig är om du har några tips vad gäller träningen, kost eller rent allmän hur håller jag igång motivationen i nästan två år?
Det är väl främst motivationen som jag är rädd för, så fort jag får det stressigt eller har mycket att göra är träning det första som försvinner. Hur har du gjort för att klara av att satsa på crossfiten så länge som du nu gjort?
vänligen
Jenny