September 2015
AllmäntFamiljeliv

Äntligen fredag!!

Nu kör vi:

Kommentera

AllmäntFamiljeliv

Att jobba på

Jag och Paula är ett bra team och vi älskar varandra, men vi är också väldigt olika. Paula har stenkoll på allt, hon vet att hon har det och jag kan uppleva att hon inte släpper saker och ting. Inte för att jag inte klarar av det men för att hon vill ha det på sitt sätt. Utfallet av detta blir att Paula tar på sig för mycket utan att jag eller någon annan har bett henne och 9 av 10 gånger slutar det med ett bråk mellan oss. Paula tycker jag tar för lite ansvar och jag tycker att Paula inte låter mig ordna och fixa.

Jag är en enkel kille som inte stressar upp mig för något. Paula är en enkel tjej men som stressar upp sig för allt. För mig är det inte så viktigt att veta vad vi ska äta till middag, att sängen är bäddad på morgonen, att räkningarna är betalda den 25e, att komma 10 minuter för tidigt till allt, att Molly inte ska vara på förskolan för länge.

Efter varje bråk kommer vi överens om vissa saker och sedan efter några dagar faller vi in i vårt gamla mönster igen. Paula gör saker utan att jag ber henne och utan att jag haft en chans att göra det innan hon gör det.

Visst är det skönt med en tjej som fixar allt och som har koll på allt. Samtidigt skulle jag också kunna göra allt som Paula gör, om jag fick en chans till det. Paula ligger ett steg före mig och även om vi kommer överens om att hon ska släppa saker så gör hon det inte.

Jag önskar att vi kunde hitta ett sätt där Paula känner sig avlastad och känner sig nöjd med mig. Jag blir aldrig sur på Paula, jag kan typ räkna på min ena hand över tillfällen då jag har blivit sur på henne. Iofs har jag svårt att bli sur över lag men Paula glömmer aldrig något, hon är världens bästa mamma, hon är snygg, hon är snäll. Hon gör aldrig något som gör mig irriterad (möjligtvis när hon börjar leta finnar på min rygg klockan 23:00, eller när hon ska börja städa 00:00).

Att leva i ett förhållande och att ha barn är inte lätt. Det finns en anledning till varför många skiljer sig och separerar när dom får barn. Jag och Paula har världens bästa förhållande skulle jag vilja säga. Men ingenting är perfekt och det jag skrivit om ovan är en av våra prylar som vi måste arbeta på.

Vi är bara människor och precis som med allt annat så finns det alltid saker att jobba på. Men så länge kärleken och kommunikationen finns så är inget omöjligt. Hur ser era förhållanden ut?

I love this girl!

Kommentera

  1. Ida

    Jag och min sambo är likadana, och det är väl en variant av dig. Ingen planerar, vi tar det som det kommer, och typ städning och sånt ”kul” ska vi inte ens prata om. Vi kan SKAKA HAND i bilen på morgonen, att ikväll ska vi minsann städa som fan! Sen kommer vi hem efter att ha taggat städning hela dagen, lägger oss i soffan och så föreslår den ena att vi skjuter på städningen tills imorgon. Ingen svår deal för oss båda. Sååå.. till slut måste vi bjuda hem någon för att få det städat! 🙂

  2. Malin

    Alltså, jag måste vara en utomjording. Jag är en tjej. Men PRECIS som dig Hugo. Jag har noll koll på något, men ser heller inga problem i något. Mitt ex är precis som Paula. Koll på ALLT. Det krockade tyvärr.

    Men, det verkar som att jag är den enda tjejen på jorden som är så.
    Läskigt!

    I övrigt, grym blogg Hugo. Jag skrattar högt varje gång jag läser. (Kan bero på att jag känner igen mig, hehe)

  3. Nellie

    Jag fungerar ungefär som Paula i mitt och min killes förhållande. Jag har stenkoll på grejer, vill planera mycket, jag tar hand om hemmet och de flesta vardagssysslor. Ibland känns det okej, men ibland så in i helvetes tråkigt! Ibland tänker jag att jag bara ska vara en dag, men då vet jag att det inte blir så mycket gjort.. Min killes favoritord är ”sen” ”jag gör det sen” även om vi pratat om detta så händer inte så mycket. Ibland undrar jag vad som behöver ske för att han ska lyssna haha. Han är min stora kärlek i livet. Detta är egentligen små vardagsproblem, men som ibland blir lite stora i längden. Men som du säger, vi är inte perfekta, men kärleken finns! 🙂

  4. Elina

    Jag känner också igen mig i mitt förhållande tragisk nog, precis som alla andra skrivit före mig! Jäkla könsroller va?! MEN jag har ett tips, som funkar för oss iallafall. Det blev stor skillnad och MYCKET bättre när vi bytte roller, alltså när Alex blev föräldraledig! Nu är det HAN som har kollen och handlar, påminner om tvätten, diskmaskinen…. ja allt! Så skönt! Jag har fått släppa kontrollen automatiskt så klart. Vi har pratat om detta och nu när han fått testa på hur det är att ha kontroll på vardagen så har han lärt sig massor. Och jag som fått släppa på kontrollen har också lärt mig massor. Så skönt och vårt förhållande fick sig verkligen en kick framåt! Nu väntar vi också vårt andra barn!
    Tack för att ni delar med er! Gillar era bloggar!

  5. Carro

    Hej
    Kommenterade igår, men den försvann visst.
    Det är klart att du skulle klara dig utan att någon påminde hela tiden. Man glömmer nåt viktigt ett par tre gånger och sedan lär man sig.
    Ta hjälp av påminnelseappar, gemensam kalender i mobilen osv.

  6. Helena

    Mitt ex såg inte heller något och jag visste att det aldrig skulle hålla i längden. Så när vi flyttade ihop blev hemmet hans ansvar. Jag tyckte det räckte gott med att jag klagade och höll koll på allt som jag var tvungen att lära honom med att ta hand om ett hem. Det slutade med att han klarade av att gå ut med soporna regelbundet, kunde diska och ibland dammsög. Ganska otillräckligt med andra ord. Han var sur för att jag inte gjorde något (det jag gjorde ”syntes” ju inte) och jag var så trött på att tjata. Shit vad skönt det var att få bo själv igen, nu är det diskat, aldrig dammigt men soporna kan jag vara lite lat med haha.

    Min nya kille har full koll, han gjorde det mesta i hemmet då båda hans föräldrar jobbade mer än heltid. Så skönt! När han är borta kan jag plocka och städa utan att veta att han inte ens märker det. Och han är arab, har aldrig varit utanför sitt hemland men är ändå mer jämställd än de flesta svenska män… Så det kan gå.

    Tror man måste ha ansvaret ett tag helt själv för att lära sig. Antingen på eget initiativ i ett delat hem eller bo själv. Och att ingen lägger sig i, inte ens tjatar. Supersvårt när en redan är van vid att bara göra allt innan den andra ens lägger märke till det, vart börjar man då? Den som redan kan vill inte bo i det kaos som uppstår när man lär sig att ta hand om ett hem… Men hur ska man lära sig om den andra gör allt? Moment 22.

  7. Tilda

    Känner igen mig sååå mycket! Kan bara säga att dethär med att inte hinns göra det innan den andre gör det.. min sambo är likadan, ” jag hinner ju aldrig göra det, eller ens tänka att jag ska göra det få då har du redan gjort det ” då får man kanske lära sig att ligga steget före? 😉 gör inte min sambo det jag ber han göra, till exempel släppa ut hundskrället och han svarar ”ja jag gör det snart” ..och det går tjugo minuter och han inte har gjort det än, klart som fasiken att man gör det då. Sen tjatar jag alltid på han att han fan får lära sig att se vad som ska göras där hemma, dett är bara till att öppna ögonen så ser man att där är disk i vasken, en maskin tvätt som behöver hängas upp osv.. 🙂

  8. Emmelie

    Precis så funkar det med mig och min partner också, det gör att jag precis som Paula kan koka över. Men egentligen är det faktiskt bara ens eget fel för man har lite för stort kontrollbehov. Men jag insåg efter ett tag att om jag inte släpper det så kommer han aldrig få lära sig att ”göra rätt”. Liksom att inte glömma hela sin neccesär när man åker på resor osv. Grejen som ”vi” tjejer kör med, eller jag i alla fall är att jag varje gång när jag går hemifrån går igenom min lilla lista i huvudet för en snabb sekund och det leder oftast till att man inte glömmer något. Eller typ tänka, ”vad skulle göra paula glad idag?”. Jag som tjej uppskattar hellre att komma hem till en tömd diskmaskin, ett rent badrum, eller att det är undanplockat än att faktiskt få blommor. Jag har sagt till min kille att de gånger han överraskar mig med städnin så uppmärksammar jag det och ser det verkligen och berättar för honom hur glad jag är att det är så fint. Men oftast är det som att ni inte ser på ett hem på samma sätt som vi. Men man lär sig med årens gång och ju längre tid man lever med varandra! Ni är världens bästa par och jag avgudar er humor!

  9. Linnea

    Håller med ”Amy Hafverkorn”, Paula har koll på vad som ska göras eftersom hon har lärt sig det sen hon föddes. Då är det klart att det kanske är liiiiiiite svårare för dig eftersom du inte är lika van vid det. jag tror dock att du skulle kunna klara det minst lika bra som Paula om du ville. Om du blev tvungen att ta allt det här ansvaret som Paula nu tar ensam så skulle du ju klara det, eller hur?

  10. jos

    Jag och min pojkvän har ungefär samma tema hemma -jag gör mer och har koll på allt, han glömmer saker ofta och får inte saker gjort. Han har adhd som du, tror faktiskt det är lite typiskt diagnosen. Kanske kan ni få tips om att hitta sätt som funkar på någon sida om adhd? Jag upplever att min kille ofta inte kan hjälpa att han glömmer saker -men det gör det inte mindre jobbigt för mig. Jag tror att man kan lära sig strategier för att komma ihåg om viljan finns där -med hjälpmedel som planeringsappar etc. Ibland blir jag frustrerad över att viljan inte verkar finnas där dock -kan tänka mig att Paula kanske känner så ibland. Alla är olika och man kan ha överseende med vissa sidor om ansträngningen att få det att funka finns där. Mitt tips är att ta initiativ till något av det som hon brukar klaga på att du inte gör -när vi blir överraskade inser vi att ni snubbar också kan -och då blir det lättare att på sikt släppa kontrollen. Kram till er båda!

  11. Denise

    Ni verkar ha så mycket bättre än de flesta har i er ålder, så vad tjafsar ni om??? Du behöver ta mer ansvar hemma och Paula behöver släppa kontrollen. Eller så separerar ni. Enkelt.

  12. Emelie

    Det är nog väldigt vanligt att tjejen är som paula och killen som hugo, inte för att generalisera för alla genusmännniskor. Men tjejer uppfostras ju på ett sätt och killar ett annat plus att det söker kan finnas biologiska skillnader som gör tjejer mer omhändertagande pga att de bär barnet i magen och måste knyta an och ta hand om det. Det är inte lätt men som du säger kärlek och kommunikation klmmer man långt på. Ngt som är väldigt tydligt iaf är hur mycket ni tycker om varandra. Så fint att se <3

  13. Diana

    Ja du, ungerfär så har vi det hemma, inte lätt, absolut inte lätt. men det går att ta sig fram genom att prata, prata, prata. Det kommer att gå bra, ni är en bra match, precis som jag och min man. Man kompenserar varandra och det är däför man håller ut. Det ÄR inte lätt att ha ett förhållande, men det går. 😀

  14. Sara

    Skrev på Paulas blogg. Hon måste verkligen släppa lite på allt. Hon kan inte vara supermamman som tar på sig allt ansvar. Hon måste släppa och låta sig bara ta det lite piano. Lugna ner sig och låta dig ta över lite…

  15. Kim

    Jag har liknande problem i mitt förhållande. Det är bla därför vi inte skaffar barn än, eller köpt en bostadsrätt tillsammans. Vi vill lösa vissa saker innan, och vet att vi måste jobba med oss själva för att förhållandet ska funka i framtiden. Jag vill inte göra misstaget att rusa in i något som man gjorde när man var yngre. skulle vara oansvarigt av oss att skaffa barn utan att ha löst våra problem och sen tvinga våra barn höra våra bråk. Det skulle jag avsky! Om man ska bo i ett bra och stabilt hus måste man fixa en bra grund från början, annars rasar det tillslut.

  16. Amy Hafverkorn

    Hmmmm. Du skriver att du aldrig får chansen, för hon hinner göra allt och hon är även bra på det. Jag tror inte det är medvetet från din sida men det låter som att du vet vad problemet är men gör ingen ändring på det. Alltså du upplever att hon inte tillåter dig göra det. Bevisa istället att du kan göra det för henne. Förösk kom hem tidigare en dag, innan hon kommer hem. Laga middagen, skriv en lista på vad som behöver handlas och vad ni ska laga för mat kommande dagar. Bädda sängen och dammsuga. Då har du tagit ett steg i rätt riktning och Paula får även uppleva att du kan, gå in med inställningen att överbevisa henne. Det är inte så svårt att överbevisa din vackra kvinna, skrov tre saker i kalender i mobilen egen innan vad du ska bidra med. Är det redan utfört när du kommer hem så kan du iaf visa upp vad du hade tänkt göra, då kanske du väcker en tanke hos henne. Men att lägga över det som att du inte har chansen är som att du lägger ifrån dig det.

  17. Lina

    Jag är nog precis som du beskriver Paula. I vårat hem är det jag som sköter i stort sett all markservice. Allt ifrån lämningar, hämtningar, matlagning, städning, tvätten, planerar och ser till att vårat dagliga schema fungerar. Med det sagt, har jag otroligt svårt att släppa kontrollen för att jag gärna vill göra och ha saker på mitt sätt. Det är något jag måste jobba på, att tillåta min man att åtminstonde försöka och göra saker på hans sätt.Jag måste lära mig och acceptera att allting inte alltid måste vara precis på mitt sätt. Ibland måste alla dessa ”måsten” och vardagssysslor få vänta en dag eller två. Det gör inget om barnen hämtas en timme tidigare eller senare, det gör inget om vi äter middag vid en helt annan tidpunkt än vanligt. Kommunikation och att kunna kompromissa är ett måste för att vardagen överhuvudtaget skall kunna fungera och det är väl där det brister större delen av tiden.

  18. Jackie

    Jag och min sambo har 2 barn och det är som du skriver, inget testar ett förhållande som barn! Vi har klarat oss bra, med andra barnet känner vi oss mer förberedda, härdade. Han har sidor som jag blir arg på, han blir säkert sur över sidor jag har (nej). 🙂
    Nåt jag lärt mig är att prata om tvister när man inte är arg och upprörd, att diskutera i stundens hetta är dödfött. Att kompromissa är viktigt. Du måste slåss för att ta/få ansvar så att P lär sig att ditt sätt också funkar, och hon måste lära sig att bita sig i läppen när du löser problem som du gör, världen går inte under för det!
    Min karl blir lätt sur medan jag är filbunken, jag retar honom rätt hårt när han får utbrott över när (jag) råkat slarva bort dotterns HM-vantar för 7:50kr…

  19. Jennifer

    Jag känner så igen mig i paula! För mig handlar det inte om att inte kunna släppa taget eller absolut ha det på mitt sätt. Men min sambo måste bevisa att han har koll, annars så släpper jag inte på allt jag ska hålla koll på. Om han säger okej nu ser jag att det är dåligt med kläder i stl 86 och jag köper det på lördag – då släpper jag det direkt! Bara han har koll själv (utan att jag delegerar för så har jag ju ändå kvar ansvaret att det blir gjort) och att han säger hur och när han ska lösa det. Om han gör så här så börjar jag släppa kontrollen. Som nu har jag helt släppt disk och tvätt för det vet jag att han håller koll på lika bra som mig.

  20. carro

    Jag irriterar mig något så fruktansvärt på detta med min pojkvän, det är prick likadant i mitt förhållande. Det är väldigt bra att ni kan prata om det, det är viktigt. Att mötas halvvägs tror jag är en bra idé, precis som du sa. Paula får ta det lite lugnare, och kanske att du kan överraska henne med att själv ligga steget före henne någon gång? Tror hon skulle uppskatta det något oerhört, och det skulle få henne att känna sig lyssnad på också!

  21. Jannice

    Oj vad jag känner igen mig.. Jag är precis som Paula och min man är som dig.
    Nackdelen hos oss är att jag inte säger något när jag blir irriterad över att det känns som att jag driver hela hemmet själv utan jag irriterar mig i smyg. Min man märker såklart av detta men jag säger ändå inte vad det beror på.. Det kan ta några veckor innan jag kläcker ur mig någonting överhuvudtaget! 😛

    Jag jobbar stenhårt på att faktiskt säga till när det är något så att vi slipper att jag går omkring och är småsur men det är svårt.. jag har alltid hållit allt inom mig pga att jag är så konflikträdd!

    Men jag håller med dig.. så länge man kommunicerar med varandra så går allt att lösa 😀

  22. Mathilda

    hahaha herregud så mycket man känner igen sig i er! Jag är som Paula, den som har koll på allt och fixar allt medan min pojkvän är lugnet själv. Ibland krockar det rejält men det löser sig alltid och ett litet tips som funkar för mig är att få mig själv att inse att ibland måste man släppa kontrollen och låta andra ta ansvar för vissa saker för man kan inte bära hela världen på sina axlar A

Visa alla 23 kommentarer
Allmänt

Dagens media

Det är inte varje dag man får omslaget på Dagens Media, kul. Tidningen finns ute nu:

Kommentera

  1. Tove H

    Agge, nu tänker du inte hela vägen. Åter igen, du vet inte hela sanningen så döm inte andra. Läs min text igen om kom med ett annat svar. Läs inte in en annan sanning än det som står.

  2. agge

    Vill du ha en eloge nu? Du har valt själv att leva med en som aldrig är hemma. Sen att du skriver att han missar hemmet men han göt allt för dig och dina barn när det kommer till pengar.

    Suck hade du haft bra tankesätt hade du inte ens tyckt att han missar hemmet utan att det är ditt ansvar om du är hemma och lallar med barnen varje dag istället för att tjäna pengar och en stabil framtid.

    Du som ska ge din man egen tid kan jag tycka.

  3. Tove H

    Fast nu tycker jag ni är orättvisa (Bloggläsare). Vrid och vänd på sanningen så kanske man kan förstå båda. Jag är precis som Paula, jag drar det största ansvarslasset hemma och blir stundvis galen på min karl som inte gör ett skit (i min mening just då). Vilket Paula också kanske känner de stunderna. Men! jag försöker se vad min man gör, istället för att fokusera på vad han inte gör. Han jobbar häcken av sig samtidigt som han pluggar på fulltid samt är elevrådsrepresentant. Han är hemma 23:00-00:00 några kvällar i veckan eller så åker han 05:00 på morgonen. Han har alltså lååånga dagar och gör allt för att barnen och jag ska må bra. Bara att han missar att ta han om hemmet, för den tid han är hemma vill han ägna helhjärtat åt sin familj. Antingen avlasta mig och skicka iväg med med någon vän eller gå ut och leka med barnen. Snälla klaga inte på Hugo för vi vet inte allt. Nu menar jag inte att Paula bara klagat utan grund, gör hon har säkert belägg för det, men vi vet inte allt så lämna det utanför tänker jag.

  4. Me

    Bella, han kanske ska hjälpa till hemma bara, istället för att springa på alla events och ta bilder på sig själv till höger och vänster 🙂

  5. Bella

    nu vill dina bloggläsare se dig göra något extra gulligt för paula 🙂 Läste hennes senaste inlägg. Och jag bara älskar att läsa dina kärleksfulla inlägg till henne. Gör något lite extra! 😀

    ha en fin helg!

Visa alla 8 kommentarer
Allmänt

Duvelart

Förutom att jag bestämde att jag ska åka Vasaloppet med Bingo nästa år så var gårkvällen magisk. Efter jag hade skakat hand på Vasaloppet fick jag veta att det tydligen är 13 timmar av panik, folk skiter ner sig och man har ont i kroppen i 2 veckor efteråt. Det sjuka är att efter jag hörde alla historier så blev jag mer taggad. Någon av er som åkt?

Bingo tillsammans med Duvel bjöd på 3-rätters och dricka i mängder. Middagen var uppe i finrummet på Gondolen med Stockholms bästa utsikt.

Kommentera

  1. Jordan

    Jag har faktiskt åkt Vasaloppet. Enbart åkt längdskidor innan med skola och familj. Det gick faktiskt bra. Jag var inställd på ett helvete och blev smått förvånad, Trotts klibbig snö, dålig vallning och sex timmar i spåret kom jag fram välbehållen. Jag hade planerat middag med en vän, ställdes in. Somnade direkt när jag kom till hotellrummet 😀 Nu är du så tränad så det kommer gå bra. Vädret är A och O. Snöade tyvärr när jag åkte, sista timmarna vällde det ner. Smidig klädsel och bra utrustning, bra betyder inte alltid dyrast 😉 Lycka till.

  2. Emelie

    Min pappa åkte för något år sedan, 46år gammal med dålig rygg och otränad (endast åkt några få mil som uppladdning här på Västkusten med den lilla snö vi får). Han lyckades ta sig runt på 10 timmar och klagade inte på någon värk efteråt. Dock har han tävlat i längdskidåkning som ung och kan tekniken.

    Så med din fysik är det nog inga problem, har själv åkt Kortvasan (3mil) två gånger, och ståt på skidor lika många gånger i mitt liv.

  3. ida

    allt har med pannben och överkroppen att göra.. kör mycket stakmaskin, alltså mycket!!! min pappa åker varje år och trots sina 50 år kör han under 5 timmar på ren vilja. så har ingen tvivel att du med din envishet inte skulle klara det.

  4. Jennifer

    Du måste redan nu boka dig på en helg med instruktör i skidtunneln i Torsby! Dom kör vasaloppsläger och privat instruktion. Så himla bra att innan få tips från elitåkare som köra Vasaloppet som en kul grej bara och ändå kommer i toppen… dom kan ju fixa utrustning och valla och allt annat man behöver för att inte vilja skjuta sig redan vid första kontrollen (yes så känner många…) och sen inse att man har ett antal mil och timmar kvar….

  5. Emelie

    Vasaloppet är en riktig utmaning! Har jag hört… 😉 men jag hör det ofta eftersom jag bor i Mora. Du ( och givetvis familjen!) är så välkomna att husera hos oss om ni skulle behöva och vilja det. Bara att höra av er! Lycka till!

  6. Fanny

    Äsch! Behöver inte va så hemskt:) min sambo åkte Vasaloppet första gången för några år sen o då hade han aldrig stått på ett par längdskidor o han drog loppet på 8 timmar i ren överkroppsstyrka:) så har man vilja o lite fys så går de:) nu e i o för sig han militär o van vid psykiska o fysiska påfrestningar men du har ju iallafall nästan lika bra fysik som han så går nog:)

Visa alla 6 kommentarer
AllmäntFamiljeliv

Skönt att jag inte är ensam om att vara disträ

För någon dag sedan på Nordic:

Elaine: Tja, länge sedan.
Jag: Ja, verkligen. När ska vi ses med familjerna?
Elaine: I helgen kanske
Jag: Då kan jag inte, men nästa helg?
Elaine: Nästa helg blir bra.
Jag: Lördag hemma hos oss kl 17?
Elaine: Spik

Lite senare på hemmaplan:

Jag: Elaine och Gustav kommer hem till oss nästa lördag
Paula: Vad trevligt. Tänkte du att dom ska vara hemma hos oss själva då eftersom vi är i Malmö och du tävlar?
Jag: Fan.

10 minuter senare:

Elaine ringer:
Elaine: Tja. Du, jag bommade helt att jag är i Helsingborg nästa helg.
Jag: Tja, och jag bommade att jag är i Malmö

haha.

Fullspäckat schema, småbarnsförälder och disträ på det. Jag hade gärna haft Paulas hjärna ibland. Tur att jag kan inbilla mig att jag besitter andra goda egenskaper. Utan min kalender och Paula skulle jag inte klara en dag.

Elaines blogg hittar ni här: http://blogg.mama.nu/elaineeksvard

Kommentera

  1. Carro

    Klart du skulle klara dig! Man glömmer nåt viktigt ett par tre gånger och sedan lär man sig. Utnyttja dagens teknik med påminnelser, gemensamma kalendrar osv.

  2. Lina Fransson

    Roligt att ni båda vara lite väck hehe, det är sånt som händer! Jag brukar ha rätt bra koll på saker och när jag inte har det så blir jag irriterad på min sambo som aldrig har koll på något haha!

  3. Diana

    ha ha ha så kul!! Typiskt liv som småbarnsförälder med många bollar i luften, det ska ju alltid hända nått hos alla er större bloggare, lätt att blanda ihop nått och bli knas. Tur att det löste sig.

    Ha en kanondag!

  4. vivianne treschow

    Jag är allergisk mot detta fenomen att vara disträ och dålig på att lyssna. Kanske för att jag alltid är bra på att lyssna och vill ha tillbaka detsamma. Ja, jag vet inte men det är något som jag kan bli vansinnig på :…:)

    topbloggare blogg.alltforforaldrar.se/viviannetreschow/

Visa alla 7 kommentarer
Allmänt

Nu är det dags för disco

Middag på Gondolen och sen party. Bingo bjuder!

Kommentera

  1. Sss

    Hej Hugo!

    Jag va tillsammans med en kille i 5år. Vi har nu varit fram och tillbaka i 2år. Anledningen till varför vi lämnade varandra var för att jag inte fick göra något av honom. En dag ville jag träffa min tjej kompisar och vågade inte säga det till honom. Han upptäckte det och blev jätte arg på mig. Efter det har jag försökt tala om för honom att jag aldrig har ljugit om något annat. Jag har pratat med hans vänner men saken blir bara värre. Jag hör av mig till honom
    Ofta men han svarar elakt tillbaks och svarar med elaka kommenterar som tex käften jävla lögnhals. Det gör mig väldigt ledsen. Jag älskar killen och vill verkligen vara med honom. Vad kan jag göra?
    De känns som att mitt liv håller på och gå under och jag mår skit dåligt..

    / en ledsen tjej (21 år gammal)

AllmäntFamiljeliv

Bästa känslan

Jag sa ju att bebisen ska komma hem säkert från BB

Kommentera

Allmänt

Vill du få en stor blogg?

Här kommer 5 konkreta tips:

– Antingen går man in helhjärtat eller så går man inte in alls. Tro att man ska få en stor blogg utan att behöva lägga ner tid och energi är som att gå till gymmet och tro att man blir stark genom att titta på maskinerna.

– Daglig
uppdatering. Få in rutiner och planera bloggdagen i förväg.

– Skaffa en kamera för att få kvalité i bloggen. Ta bilderna vågrätt för att slippa bilder som är 2 meter långa. En bra bloggkamerna: Olympus om-d m10 med ett 21mm objektiv.

– Hitta
en nish. Vem är du och vad gillar du att göra? Hela bloggen måste inte handla om ditt största intresse men n’r man går in på din blogg skall man ändå känna om du är en modebloggare, hästbloggare, träningsbloggare, mammabloggare eller matbloggare. Går man in på tex Paulas blogg så tar det inte lång tid innan man märker att hon älskar katter.

– Se
inte din blogg som en hobby, se den som ett arbete. Sätt upp mål och delmål. Hur många läsare skall du uppnå första månaden? Andra osv. Hur skall du göra för att få läsare? Instagram, länkningar på facebook etc.

Bild tagen och ägs av: Janne Neas dagens media

Kommentera

  1. Annica Magnusson

    Bra tips! Själv har jag ett annat problem för tillfället. Hur mycket ska ens arbete vara värt? (Egenföretagare som inte riktigt vet hur mycket hon ska ta för pris för de tjänster hon har)… :p

    Och givetvis vill jag nå en större publik för att kunna dela fakta och information om ett syndrom jag och ena dottern har.

Visa alla 7 kommentarer
AllmäntCrossfitTräning & kost

Back on track

Äntligen börjar jag komma tillbaka till träningen. I måndags gjorde jag mitt sämsta pass genom alla tider och beslöt mig för att vila på eftermiddagen, det var nog klokt. Min kropp tog mer stryk av halsflussen än vad jag kunde ana och i måndags blev jag andfådd av att lyfta av och på vikter.

Igår kändes det bättre, men det var fortfarande pingislungor och dåligt driv i musklerna. Idag är jag tillbaka, kroppen svarade och drivet fanns.

Jag fattar varför många motionärer lägger av att träna efter att dom varit sjuka. Att komma tillbaka är lika tufft för alla, om inte ännu svårare för en motionär. Att inte ha tränat på några år och sedan börja, komma in i det för att sedan bli sjuk efter 2 månader. Då är det inte lätt att komma tillbaka. Men man måste, hur mycket det än tar emot att ta sig till gymmet eller ut på en löprunda så är det vad som krävs för att komma tillbaka snabbt. Gör man det inte så finns risken att man inte återvänder till gymmet förens efter nästa nyårslöfte.

Avslutar det här inlägget med en liten tanke kring vad jag läste i tidningen för några dagar sedan. Undernäring och smutsigt vatten är inte längre med på topp 10 listan över riskfaktorer för dödsfall i världen. Däremot har kolesterol och högt BMI gjort entre.

Det är vi som bestämmer hur framtidens lista skall se ut.

Kommentera

  1. emma

    hej!
    jag har en liten fråga till dig. efter att träning har varit en stor del av min vardag i i princip hela mitt liv så la jag av för ca ett år sedan. det gjorde såklart avtryck och nu har jag börjat komma tillbaka igen. jag försöker träna en halvtimme varje dag, alltifrån promenader till intervallträning och lite styrka. dock har vågen inte velat gå ner alls, och jag har för mig att du någon gång skrivit att det kan ta ett litet tag innan den börjar röra sig neråt. Kan det vara så? jag har såklart även ändrat min kost och skurit ner på det onyttiga 🙂
    tacksam för svar!

AllmäntFamiljeliv

Oldie

Bra skratt

Kommentera

  1. ida

    hej! bra blogg. bra träning. Kan du inte dra ett inlägg om katrin zythomierzka och lady damhers debatt hos malou? jag tycker det är helt skevt så som lady damher med följe vill få fram! katrin har helt rätt men uttrycker sig kanske lite klumpigt emellanåt 😉 kan du inte dela med dig av dina åsikter?=) ha en fin dag!

×

Hugo Rosas

Hugo Rosas driver en av Sveriges största träningsbloggar inom Crossfit. Hugo har deltagit och vunnit flertalet tävlingar under sin Crossfitkarriär. Hugo Rosas är förutom crossfitatlet även författare, entreprenör och tvåbarnspappa till döttrarna Molly och Leonore.

För kontakt gällande samarbeten och annonsering, maila rosas.kvissberg@gmail.com.